jernbona, Rtmebelft britten han och vid vederbörnntle nfdelningar deltaga. das att genom officiellt repreerntanter hattå gafter tunna [kiknat, tyd) borta öfningnrne börja den 22 Januari. deltaga i festen. Regeringens efsigt ulan att befroåraå af tiettftdclfet. 3ern• Ar ntt uppresa en minnestod öf :er den banan tets: från Vret till modellen och Do förfalskad© politiska akt- djerfve forskningsresanden i Pakts, i Iher °tulting hela berbit. Sytår tuår- styckena. hvare hamn han som bekant inskep- bett fbrmetelft en elettrifT ringapparat 1 anledning al offentliggörandet af pade sig till sin verldshietorialca lärd. bliftnit unterbittab cm att maten år dc förfalskade aktstyckena anmärker ftirtig (ner all en nu rått Rall fertl'e- «Wienerzeitung., att då czaren sjelf truder hatt på en Napp unter bor. var med om att upptäcka förfalsknin- bet, hwarefter ett liten åttahjulig tunn gen, har ataigten med dem, nemligen fotnoter att hos honom väcka misstroende till fienom en gippning i wa s Den som lefver inidt uppe i det arante in I mattalen. 3a ren inne- den tyska politiken, fullståndigt för- håller tallrifar, fat, glaå ed) flafTor, met felats. Hårt ligger åter ett vigtigt brusande hufvudstadslifvet och ser ett orb allt, fem tillbär ferweringen, och moment Lör freden, upprätthållande. trillioner nf dels fattigt folks pen- filt in rätterna allt efter lom be åro «Neun Zeit.« ser i •Retchsanzeigere. gar smaktmissbrukaeu bort, och tjur- fårtign att ferwera Q)en ftannar, når offentliggörande af de förfalskade do- ven eller den s. k. maktminabruka- tukten frodier på en Napp, bes htvarfe kumenten och i de anmörkningar detta ren gå lös och ledig, medan on stac- fårffi D gått, orh få fnart en blifwit fer- blad har knutit dertill ett återupprit- kars kungsskjuten björn, som inte :retat. går ben lyftare till ten nårta tanda af det goda, årliga grannför- gjort en menska för när, visas i nto- lamt åter flutligen ut igen. .9aftighe- hållandet och ett glädjande resultat ra butiksföneter alldeles som en norsk skald eller svensk villatjuf, — den ten fan tukten fjelf reglera. at Bismarck, audiens hos ryske kej- kan inte göra sig den lindrigaste fö- saren. reställning, om hvilken stor tilldra- gonfnlentnatnning. Ronungen af 1 «Nord. Allg. Zeit.. ekrifves: Så- gelse det i landsorten Ar när en små- (reflanb har utitåntut ort) f8rorbnat som redan af val underrättade omta- grefshantlaren och fabritbren 946r• lats, berör det af några tidningar tandskallormåstare skaffar sig en ny skanicifi öken. grefift uict kabal i Malmö. frett lemnade meddelandet, att tyske am- Först skall de gamle toddygub- baesadören i Petersburg, general barne fram och försöka vraka sig på Schweinitz, skall ha 431verletunat åt disken ledigt och ogeneradt som ont ryske kejearen en egenhändig skrit- man tänker sig on gris debuterande velem från kejsar Wilhelm, på ett på ståltrådslina. Och el plira deras Dödsfall. ofverinepektoren Uno misstag. Det år helt vanligt, att en gamla syndiga ögon fram under gråa Cygnreue, ekoparen af Finlands folk- suverän skickar egenhändiga bref till hufvuden, som vagga på grafitens skolevisende afled i måndags i llel- en annan suverän, sårekildt om de brädd, och så nypa de henne i ar- eingfort. åro beallgtade med hvnrandro. I fö- marna, kindbenen och veka lifvet och religgande fall har emellertid en dy- framgnAgga med tandlösa munnar sitt: Den nya regeringsbyggnaden. lik brefvexling alle icke egt rum. Tiden för inlemnando af titlingerit- Det kan således icke ha funnits nå- ellä hit lifte liva heter lilla vännen? ningar till den nya regeringebygna- gon anledning att påskynda ambnesa- Hur står det till annars må helvan och tjäderleken?» den på det gamla rikshospitalets tomt dörens resa till Gatschina. SA komma löjtnanterna och vice i Kristiania utgick den 31 december. °Journal do St. Poterobourge utta- håradshördingarna med sina förfallna Ej mindre ån 22 olika ritningar hade Kalle Knutssons bröl- lopssup. b-rannlaubm. då inlemnnts. August Lindberg år nu fast en- gagerad vid Dagmarteatern i Kö- penhamn for innevarande Ars 3 företa månader, der han mota kort skall ut- föra Hans Kampen roll i Björnsons .Det nya systemet:. Nordiskt stndentmöte. Student- föreningen i Köpenhamn har tillsatt ett utskott, som skall vidtnga förbe- redeleer för ufhållnndet af ett nor- diskt studentnäste, som innevarande års sommar kommer att hållas i Kö- penhamn. Den politiska situationen i Europa. Till det liberala partiet i ungerska parlamentet, som frambar till Tieza sin lyckönskan i anledning af årsskif- tet, framhöll denne i sitt tsvnr, att Ungern ville fred, men såvida dess existens och åra hotades skulle na- tionen ej rygga tillbaka för något offer. Såvida den alltuanna situatio- nen ej verkade störande, skulle ord- nandet af de ungerska finanserna lyc- Ministern hoppades ännu, att kas. faran skulle undvikas, men om kriget påtrugades, skulle Ungern fylla sin plats. Mera ville och kunde man ej flaga, emedan han ej fann pessimism berättigad, och att utbreda optimism vore likaledes ett fel, då detta kunde förlama den motståndskraft, som dock möjligen kunde blifva af nöden. Enligt ett telegram från Wien har krigsministeriet utfärdat order, att re- serven af de truppafdelningar, som åro beväpnade med repetergevär, skall inkalla. till 7 dagars öfning i begag- nandet af dessa Revär. I dessa Of- pinar skola Alven reserveffiicerarne lar sin litliga tillfredsställelse öfver offentliggörandet af de förfalskade aktstyckena, hvarigenom misstroendet Ar hAldt, och erkänner den ärlighet och lojalitet hvarmed upplyeningarne bragte i dagen. Jernviigsolyoka. Den häftiga snöstorm, som under förrn veckan hemsökt© Sydeuropa och bland annat Afven Spanien, har der- stodes förorsakat en mycket allvarsam järnvägskatastrof. Olyckshändelsen egde rum i onsdags I. v. I en vild bergstrakt i ghtnnekaprt af Avila blot ett godståg stoppnät af snöstormen. Linjen bestod af enkelt spår och midt under det godetåget stod stilla kom ett passageraretåg i lull fart. Kolli- sionen var våldsam och flera af begge tågens vagnar förutom persontågets maskin blefvo formligen krossade. Också bidrog© snön och stormen till att göra det hela ännu mera skilitc- injagande. Till råga på olyekau tåg den närmaste stationen, Åvila, några mil derifrån, så att det dröjde fyra timmar innan hjelp hunn utblanda. Antalnt dödade känner man ännu icke; 19 personer äro sårade, af hvilka 6 mycket svårt. Ännu en teaterbrand. Alliambratentern i Antwerpen blef i söndags afton totalt förstörd af en häftig eldsvåda. Förvaltaren och linne barn, som befunno sig ensamma i hu- set, enär ofvannunda afton ingen fö- reetållning gak), blefvo räddade. ColumbuNjubileurn. Spanska regeringen inbjuder 1 ett cirkulår alla europeiska stater såväl som Amerikas alla republiker att del- taga i en minnesfest öfver Christoffer Columbus år 1892, fyrahundra år ef- ter Amerikas upptliclOe Alla geogra- fiska och andra lärda sällskap inbju- vexlnr och illa kufvnde begår, och äro lör nobla att stå vid disken och försöka att mellan gamle rådtnannens blAckiga naglar 'ich garfverifabrikö- rens flotrige tumme få nafsa pk en bandrosett eller hårlock. Och så be- ställa de i stället varmsexa på små- rummen och «den ny,. att servera, och så eka hon sitta på knäet ett par mi- nuter hos dem hvar, och tala oin «sin historia,. och hurudana löjtnanterna och vice harndshoftlingarna äro i Ma- riestnd, Troen, Hudiksvall, Jönköping eller livnr hon sist kommer ifrån. Klockan hall nio kom bodherrar- ne, nyktuninade och henzinfuktade, och bläPa i röda fingrar och ha re- an löskragar och försöka ee ut sons om de aldrig hade hört talas om Norrköpingslärlt eller någonsin tagit en kkk-sill om nacken. Och när hon sätter fram toddybrickan At denn, rö-. ra de alla på en gång fingrarlie mot henne, visserligen ganska lidelsefullt, men på samma gång nervöst, undran- de och spörjande, ungefär som en förlitat magister, som har !Anat en häst för att fara ut på landet och dricka hallonsaft, men inte vet om han skall komma lefvando från ål- vcntyret når det skall bära hem och han med ödmjukt bönfallande min räcker betslet afvigt mot sin förhyr- de Pålle. Tjugo minuter före stångningeti- den, når alla andra gått sin våg, kom- mer stadens frisinnade tidnings illa aflånado biträde i blanksliten rock och för korta byxor, och ber om en halt öl, och sätter sig att imponera på henne med glödande ögonkast och börjar leka salong med henne och språkar benne an På moln han förmodur att bättre karlar talar med rigtiga familjeflickor. Och så talar hön med henne em hennes mödosam- ma, «farliga» och tålatnodspröfvande yrke och svär på att han aktar hen- ne högre An alla andra qvinnor på jorden och inte för sitt lif skulle vil- ja såra hennes vackra öron med ett oblygt ord, och frågar henne om hon inte (bara sona ett bevis på förtro- ende) akude vilja följa med honom hem på hans rum kl. I:, 1 på natten och i all anständighet titta lite på gubbarne i Ny Illustrerad Tidning. Fröken Lisette heds varit på stads- källaren i Brackeala i fjorton dar och lyckligt genomgått sitt eldprof. Mot gubbarne log hon och knäppte dem på fingrarna och sa: •Fy skäm ut sej,'gamla farbror!. Löjtnanterna och häradshördingarna höll hon vid mar- ginalen med otrolig munvighet och förvånade, oskuldsfulla ögonkast, och handelskårens hjertan tog hon med storm genom att första qvållen såga till Jönsson di C:is lille fräknige bok- hållare: •Befaller notarien mörk eller ljus konjak?. Bracksalapostens •Angantyra tillät hon visserligen ingen närgångenhet, liten hon lät honom gömma sig bak- om dörrgardinen når polisen vid tolf- tiden stack in hufvudet lör att se om olla gästerna voro gångna, och sedan serverade hon honom för stängda dörrar, kl. 12,,, på natten, i förbju- den tid och medan de två voro en- snmma uppe i hela huset två halfva pilsner, hvilka af lånenotarien kasse- rats såsom sura. öfvermodig af den förbjudna tiden och den sura pilsnern, ville den unge mannen nu andtligen ha sig en liten kyss, fick en smäll på kinden i stället, lofvade att göra Li- sette till hjeltinnnn i en julnovell och gick och lade sig; djupt och inne r- ligt Ofvertyged om att han var en af de grutligaste, oemotståndligaste qvin- noförförare i hela landet. Men Arven fröken Lisette, stund skulle komma, och den korn med hr bokhållaren Kalle Knutsson. Det var en snäll gosse med blåa (son och ett ganska oförderfvadt hjerta, och hats rörde inte Lisette med ett lill- finger, men han åt henne med ögo- nen, glupskt som en profryttare åter skninda ostron, och når någon at lians bekantingar ville ta Lisette om lif- vet, röt han: ellut lymmel!. Naturligtvis föll hoa i hans famn redan på tredje veckan, och alltid når Bracksulapostens Angantyr var dödfull eller på folkmöte, var det Kalle Knutsson Dom stod bakom den röda dörrgardinen när polisen kom vid tolftiden. Och då togs der i mil- nattens tystnad, på förbjuden tid, fram en hel flaska sockerdricka, och Kalla och Lisette talade om giftermål och fruurtiden, och fast jag Inte vill upp- repa alla de troltetseder Kalle evar, så kan ni ändå tro att det var en hel hop. Ilvilket ;nto hindrade att två år derelter var Lieett© ekånkfröken i en helt annan stad och Kalle Knutsson förlofvad osed rådinau Petterssons Einma. Och rådman Petterssons fru och döttrar och systrar och två legda mans- sell.r med sneda ryggar och den gråa- ligaste bleksot tuan kunde vilja se, och tro symaskiner och två hyggliga unga eadelmakaregeelller, som voro goodtemplore och således inte för- summade en dag, de arbetade och gnodde ;JA utstyrseln för brinnande lifvet, och rådtuannen tog ett lån och rådintinskan bestålde krokan, och tevit klädning och slöja köptes, och tår- - 208 — — 205 — Hvad som passerat kunde icke hållas tyst. Det anstäldes således en undersökning, mon utan något vidare resultat. Den modikala undersökningen gaf vid handen att ett blodkärls springande varit orsaken till Sydneys död. Mon i mina ögon var Grace don indirekta orsaken till Sydneys död. Jag betraktade henne som mörderska. Hon försvann från platsen och mr Polkam med henne. Jag besökte villan fjorton dagar efter Sydneys jordfästning. Alla möbler voro bortförda och vil- lan tom. På oss alla hade emellertid hvad som passerat lemnat ett outplånligt intryck. Hvad mig ejelf be- träffar, så spelad© jag dädanefter aldrig om penningar. Mod darrande händer öppnade Pelham sin plån- bok, men jag kan icke nfgöra, om det var af slump eller med vilja, som tillsammans med Si, lneys skuld- sedlar följde en del brer och mod dem ett fotografi. Det förestiilde Grace. Vi såg© det alla, och jag var icke den ende, som mod oro motsåg Sidneys Drista steg. Han tog upp kortet, å byars baksida det fanns något skrifvet, hvilkot han läste. Det heraktide döds- tystnad i rummet. För ett ögonblick stannade Sid- neys ögon på Grace. Hon log på sitt förtjusande sätt likt ett barn, som blifvit ertappadt med ett obo- skedligt fel. Sidney besvarade icke detta leende. Han åtorlemnado kortet till Polhain utan att yttra ett ord. Sedan han erhållit sina skuldrörbindolser, upp- brände han dom, don ona efter den andra vid ljuset, angifvande summan för hvar och en, hvilka siffror upptogos af ett par af oss. — År det allt? — frågade han Pelham. — Det är allt — svarade Pelham. — Edra ögon' måste vara dåliga — sade Sidney. — Jag är ingen skarp räknekarl, men tro dock att ni i or plånbok skall finna on anvisning på 3,000 pund. Ja, ser nil Ab, ni är ,ålodes när allt kommer om- kring, en simpel skurk. — Ni skall stå mig till svars för detta — sade Pelham med ett försök att spela sårad. — Jag skall taga i betraktande — sade Sidney O 0 0 Innan det hände, livad jag här ofvan boekrifvit, hade min moder dödt. Ånda dittills hade min fader och jag korresponderat mod hvarandra regelbundet, men jag gjorde honom icke förtrogen med detaljerna af Sydneys sorgliga historia. Jag endast nämnde att jag förlorat en mycket god vän, och det var allt hvad min fader visste om saken. Ett uppehåll uppstod nu i korrespondensen, icke från min, men från min faders sida. För tro veckor, till och med en månad, hörde jag intet från honom, hvarföro jag skref och frågade om han var sjuk. Han svarade med några få ord, att han befann sig väl, men att han var engagerad i så storartade affiiror, Ur Und.« Neystorirr. nor och marskalkar bjödoo, och pro- sten lame och rådmanskan stortjat och sa': «Gör henne lycklig, Kalle!. och rådmannnn snöt sig och sa.:. Dro- skan A' betald.. och så bar det af till jernvigastationen och ut på bröl- loperePa. När man befinner sig påjernvt- gen med den qvinna man &lekar hö- gre An både ehambertinen och vira- i bordet och preaten nyss låst ihnp 'en och konduktören hor gett 'en en en- sam kupol då Ar man till mode pre- cia som jag föreställer mig en ute% ul- len 'tarvar') skulle vara om nian satte till horom en hel, vilbryut gödk•If- etek på en gång och lian inte vars- nade kvarken käpp eller etörvehipeta inom synhåll. Man tycker nog att det är gudomligt, men man kan knap- past sitta eig in i situationen. Kalle Knutsson nöp sig också sjal( i nåsIn för au känna efter om han to: r3k- tigt vaken. Så kom man t13 fram till P.ruk- stocka stad, tjrr dt• nygifta oktele, för att begngna e 1 gammalt tsites.äte, hvila öiver natten, sedan nian f. rat ordentligt suptirat: för si infödd* krack- anlalior försumma inte mättuta-ria hvarken i sorg ellei glåje, oc' mg hörde ejelf en gång huru prostint..:i i Brackeala skrek till sin piga d ■ bio- sten fått slag: .Stafva, apsi• till doktorn och Gaj att prosten hå • att dö, och kila med eamm, Nilsson & Berglunds efter ee da- as matolja.. Det kon ha sina hesvårliglieler ett Löda fram sin familj i dessa giliflik.:t betryckta tider, men det första malet en ger hustru sin, det ges val ändå i vanliga fall af guds hjerta, och Kalle Knutsson räckte sin EMMA matsedeln och sa'. •Valj, min Ork- ling!» och tänkte inom sig ojelf att inte skulle han bråka, om hon så to- ge något öfverst på sidan till 85 öre portionen. — Två Chateaubriand och en trall Macord — Strax! Detta «strax« gjorde Kalle likblek och beröfvatle hans ögon deras glans. Hane händer skålfäs och ban tog sig ur brånvinsglaset en etot sup Attika. Si bredde han frikostigt med senap på ostskifvan, tryckte under smörgåsbordet handen på en profryttare i gödningsämnen, som korn och presenterade sig, och kal- lade honom eftlekling., samt bockade sig för sin hustru och sa': •Kalle Knutsson från Brackeala, till er tjenet.. För ss det var — Lisette, den på sin till evigt älskade, som sagt »Strax.. Lisette kom med två chateaubri- and, hallbuteljen och en, som Kalle tyckte, alldeles mördande blick och serverade herrekapet Knutsson allt- sammans. — Vid livad tid i morgon kan jag fl göra herr grosshandlarn min upp- vaktning? sa' profryttarn, — 0 inin Emtnn, så eggs vi då hvaranu! suckade Kalle och försökte se liångifyea ut. — Ska du inte lita, Kalle? sa' lil- la frun. — Ber ödmjukast, men i gödnings- kranchen Ar jag sorterad för lång tid, sa' Kalle och bc,ckade sig. — Min Giv', Kalle, du år sjuk! hvielcade frun full al ängslan. — Sjuk? Nej, bad tänker du på! Lite (adlad, min älskling! Och d slog han ut rödvinsglaset öfver benet,' chateaubriand. Sedan de unga tu under ömsesi- dig blyg förvirnog kommit ölverens mu att Etnma skulle en smula i för- väg gl till hylla medan Kalle drog några bloss på en cigarr i vestibulen, försvann unga frun, och Kalle drog en liten suck af lättnad. I Perukstock* var det lika ovan- ligt att ett fruntimmer aupt4ade i stadshuset' matsal *ont att gatulyk- torn• lyste ordentligt en enda qvall. Många granskade, misstänksamma blickar hade derför följt det unga paret, och etadafialcalen lofvade sig sjelf att slå ritt på deras signale- ment i .Polisunderrättelser. det för- sta han kom hem. Men när den unga frun afllgsnat sig slappades intresset, gästerna aftroppade in i schweitzeriet en efter annan, och - Kalle Knutsson var ensam med Li- sette. Kalle skyndade fram till buf- felen, fattade den på sin tid evigt älskade. händer, sjönk ned i ett hum- merfat, som stod på stolen vid kas- san, och snyftade: — Hata mig, förakta mig, Lisette! Begär livad du vill af mig, men sko- na min arma, olyckliga huldra: Ställ inte till några opptriden under dee- aa de skönaste dagarna i hennes hirs 0 Lisette, jag ber, jag besvär dig Utlette hånlog, blot röd om ör- snibharno som en aibyllekalf, knuffa- de bort honom helt föraktligt och 'mate till: — Sjåpa dej inte, Kalle, om Gan- dag: lyser det för mej och porti&en. (S.-P.) Sintr4
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.