Allt fortfarande ljuda underrådel- serna eå fredligt som möjligt, medan man saintidigt allt mera kommer på tern var försedd med do nyaste släck- det klara med att kriget var mycket nindaredskap, men flera ventiler be- nåra att bryta ut, närmare An man funnos vara bragta i oordning med trodde. våld, eå att vattenledningarna oj kunde Den senaste underrättelsen år att begagnas, hvarjernto spår af våld i- separatunderhandlingar km förbere- akttogos å teaterns penninglåda. das mellan Ryssland och Tyekland, Nedan Österrike energiskt nfböjt hyla- Tyske kronprinsen. je förslag i sådan rigtning. Enligt aWossische Zeitung» utta- Representanten för krtgapartiet i lade kejsaren vid nyirscouren till en ryska regeringen, krigsministern ge- deputation från saltverken i Helle, neral Vannoveky, har emellertid Anon att underråtteleerna från San Rewo icke uttradt ur ministerrådet, huru vore ganska lugnande, att den mest mycket ån Giere strålvar att aflagona bekymmerfulla tiden vore förbi och honom. att vftlgruadadt hopp funnes, att kron- Giere önskar netnligen ingenting prinsen till våren skulle vånda till- högre An att förmå återupprätta tre- baka till Berlin. kejsarförbundet. Mot honom står det De förfalskade depescherna. unga Ryssland med dess tal om att »Journal de St. Peterabourgs skrit- Rysalanda ejelfståndighet och obero- ende år hotadt och att energiska åt- ver: Dl upphofernannen till de för- garder Aro nödvändiga. En korre- ialskade aktstyckena förblifvit okån- spondent, vAl underrättad, omtalar da, hsfva de personer, som Aro vin- från Petersburg, att meningarna här- ner af politiska skandaler, på förra- omdagen brutit sig mycket häftigt diekt sått sökt draga nytta deraf. De mot hvarandra i ministerrådet angå- halva i Ryssland, till och med inom ende rustningarne. Vannoveky hade framstående regerings och diploma- itrigt påyrkat, att tre armékårer vid tiska kretsar, sökt efter upphofstnån- nen till denna nedriga intrig, men gränsen 'kulle mobiliseras; Giers be- voro emkra om etrafflöshet för sina stred detta energiskt och czaren fat- svekfulla anslag, då de personer, som tade eitt beslut enligt den senares de gjorde till föremål för sina be- uttalanden. Nu trodde man allmänt skyllningar, godo för högt att ned- att Vannoveky skulle afgå och nAmde låta sig till ett försvar mot en miss- redan general Schuwalow som hans tanke, som aldrig kunde dräpa dem. efterträdare. Men i Vunnovskve qvar- otannande vill man se ett tecken till, Teaterpanik att czaren icke år alltför främmande uppstod nyligen på teatern i Karta- för hans åsigter. gena. Orsaken dertill var, att en I denna kamp om czaren, som allt- åskådare i sin loge midt under före- jeint B ågår mellan Giere och Vannov- ställningen begick sjelfinord genom eky, ligger orsaken till do moteågan- att allom en dynamitpatron i mun- de ryktena om situationens fredlighet nen. En förfärlig förvirring uppstod eller krigshot. och i mörkret och trängseln skadades Föremålet för det gemensammn öfver 100 personer ganska illa. upptrådandet !skulle naturligtvis vara NIlillistafrAttning fursten af Bulgarien. Om det lyckas Giers att åstadkomma, ett dylikt, år egdo — enligt telegram till Wiener säkerligen all fara tör krig med Tysk- Aläg. Zeit. — rum i Petersburg den land och Österrike förbi, ty det år 31 eistlidne december. Atta nihilister mer An sannolikt att Österrike icke blefvo dervid hängda. kommer att företaga någonting emot Sträng vinter Bismarcke råd. Men då äro nog da- game för Fins Ferdinands existens råder i Sibirien. hundratals men- räknade. Czaren säges vara fastare niskor harva frusit ihjel och ännu besluten ån någonsin att fordra hans flera ha genom kölden blifvit mer afiAgenande. Ett rykte vill till och eller mindre skadade. med veta, att Ryssland och Tyskland Timothy Harrington, redan gjort en öfverenskommelse att den bekante irländske deputeranden, icke längre tåla hans olagliga exi- har dömts till 6 veckors fängelse i stens. 'Men — om fursten svarar nej anledning af offentliggörandet af ar- till den vänliga uppmaningen att gå ske? livad tiklar om nutionalligan. Tillsvidare sin våg, livad skall skola England, Italien och Österrike år han försatt på fri fot mot borgen.. säga om en 'förnyad uppmaning, me - dels on allierad fulna? Det år icke derom man bnhöfvor göra öfverens- kommelaer, att fursten skall !dikenas, år utan huru detta skall ske ocn livad För ett rått bedömande orden sven- som sedan skall följa. Så långe detta ske jordbrukarens ekonomiska ställ- år oafgjordt, tro vi, att man med en ning för ett halft sekel sedan måste viss misstro bör einottaga dessa allt- man sätta sig in i do förhållanden, för optimistiska underrättelser om åter hvarunder han lefde. Dessa voro i upprättad vänskap, som allt emellanåt nästan alla hänseenden skiljaktiga från göra sin rund. de ou rådande, En mansålder år ett kort skede i ett folks historia och Åter en teaterbrand. Tidigt på morgonen i onsdags ned- plågar ej efterlemna så synnerligen brann Theatre Royal i Botten. På märkbara spår i den allmänna kultur- morgonen kl. 4 uppdagade polisen utvecklingen. De senaste fem årtion- elden. Dagen förut hade en panto- dena harva dock hos oss utmärkts af mim spelats tre gånger för fullt hus. en så rastlös Aflan på alla områden, Under loppet af en timme nedbrann ekonomiska, politiska och sociala, att teatern fullständigt, och invånarne i en nästan fullkomligometörtning der- ett par tillstötande byggnader rädda- af varit en följd i de förhållanden, des endast med största svårighet. hvarunder våra fäder verkade. Ännu i slutet af 1830- och början Teatern låg i en af stadens tätast be- nf 1840-talet voro ansenliga sträckor folkade traktor. Branden synes vara anlagd. Tea- af landet, hvilka nu Aro uthuggna, — 220 — — 217 — Dervid föll hon på knä och fattade mina händer. Jag kunde icke lösgöra mig och visste till och mod icke om det,. jag såg och hörde, var sanning eller falskhet. — Ni frågar mig — började jag — hvad jag kan säga mot or. Det är följande: TA dagar före Sydneys död blef jag vittne till on hemlig samman- komet mellan Pelham och or, och jag kan nu för er, ord för ord, upprepa hvarjo ert yttrande, af hvilket framgick, huru nära förbunden ni var med honom. Ni kunde icke älska en man, som icke hade något af djefvulen i kroppen — min stackars vän Sydney var en allt för spak älskare. — Ni lyssnade på oss, ehuru ni kallar er en gent- leman! — svarade hon föraktligt. — Jag vill icke försvara mig mot denna före- bråelse — svarade jag — men jag kunde icke annat än höra ert samtal — kunde icke gå hvarken framåt eller tillbaka utan att förråda mig sjelf, och dormod hade jag gifvit ,en skurk tillfullo att undkomma. Ni vet, att Sydney vid den tiden var skyldig mr Polhamn stora summor, som denne vunnit af honom på spel - ärligt eller falskt. — Mon ni sade dock ingenting till Sydney (kr- om? — frågade hon sakta. — Jag icke blott talade med honom dorom, jag gjorde mera — svarade jag. — Aftonen före Sydneys död återvändo vi båda, han och jag, sedan vi tagit afeked af or, till or villa, sågo, att don var upplyst, min faders hustru hade uppgjort för att bekämpa mig, och ingen misstanke derom genomfor mitt sinne, ej ens då min fader under aftonens lopp sade till mig: — Lydia är förtjust öfver dig, Frederick. Hon säger, att ingen i verlden har varit mera uppmärk- sam mot henne. Hon älskar dig med on systers kärlek. På detta sätt förgingo tro veckor, utan att nå- gonting vidare sades, vare sig af henne eller mig sjelf, rörande det som låg främst i våra tankar. of- vertygad om att hon var på ,sin vakt emot mig och likaledes öfvertygad om nödvändigheten af att erhålla något bevis, innan jag kunde inleda ämnet med min fader, tog jag till min bjelp en detektiv, hvilken vid slutet af ofvannämnda tro veckor hade åtskilligt att anföra. Som det synes, for den listiga qvinnan då ut i bodarna för att handla. — Ligger det då ingenting besynnerligt — frå- gade jag — deruti att ett fruntimmer far till on ba- garebod så långt från sitt hem och dor sammanträf- far och har ett längre samtal mod en herre? Var god och; beskrif den der mannen, som ni säger or ha sett tillsammans med henne? — sade jag. Detektiven gjorde det, och i hans skildring igen- kände jag genast den skurken Pelham. Till och mod nu, när denna med nesa och skam betäckta qvinna blifvit min faders maka, underhöll hon dock ännu för- bindelsen med denna skändliga varelse. Det var in- gen tid mera att förlora — slaget måste genast falla. bet bliftvit !Menligt ufrebt, att bett Rna unbergatt Ruff. 4)en ofrefte till eturbolm 1873, bet bon blef gift met) en lreenft tvib namn 8ordling, meb ten bon gjort befantfTat, i St «Mul). 91u bar bliftvit upplyft, alt Ritterna tro oftylbiga, ed; nit ridå Rund far bett norrtanten, att hr 23. helt anlagt eken, ccb frän ht 4). Meyer i fltabegaft slatt- n yper) bar till Daller i 'tja invit ett ftriftvelfe, fem jemte eftvanftåente upp- lyaningar innehåller ett bogåran em alt få tveta etunåmba qtvinnatt nutvarante °tub. Meningen år, att bon finn utö råtom mint(' i målet mot 11.3ogel- lang. .Dr Meyer, fem ftriftver på upp- bag ct! "tie thiglidy etaataantvalt- fdpft 3u 2itttcburg' !Oroar benne fiffig etlåttntng tbc bro ab ben utftått. "2a8 Mibthen måtte fitr ibren etbaben, 'bre edng, teicblicb entitbåbigt tverben, ba fia beröra biet utti4lbig bebott ifr, beter bet. Orannlanben. Ett lifventyr bland norska Kjel- len. En tjell-lapp, Nils Niisson, be- gal sig den 27 december med 300 rennr samt 2 vaktare och en vågvi- sare öfver fjellet mellan Röldal och Seljeetad från Ömma:tato till Lea- ningsdaltöret. Det var gods fjellvAder, då min beger sig i våg, men fram på dagen blåste en anöntorm upp, och vid tan- ken af det branta fjellet, öster om Seljeetadjuvet tunnade föraren dc andre. Men stormen tilltog och mörkret föll på. En isi:all vinternatt rufvade öfver fjellet. De tie beslöt° att lem- na renhjorden och försöka komma fram till någon af de Moder dc eett i Valledaleföret. Vid midnattstid bier Nils skild från eitt följe derigenoin att en orkanlik vindstöt kastade honom utför en 'jett- brant, och han blef under återstoden at natten liggande der han föll. Följande dng hade stormen stillat sig något, och lappen fann då, efter längre vnndring en skida rest i snön och vid sidan al ekidne, i IA om en liten kulle, den ene våktaren — vid lif. Den andra väktaren, en 22-årig lappflicka, och hjorden etodo ej att finna. Lappflickan fans föret den 30 de- cember som lik på höjden af fjellöf- vergången. Den trogne !uppbunden låg lefvando vid hennes sida, han hade under 3 dygns tid ej vikit från måt- tet. Hjorden hade blifvit funnen dagen förut. Stor eldsvåda. 1 söndags natt utbröt eld i ett 3 våningars hus på hörnet al HöeloevAgen och Engels- Flere personer gatan i Kristiania. störtade sig ut genom fönstren från tredje våningen. Två blefvo inne- brända och tolf rmlade, deribland tvi af brandmanskapet. Dödsfall. 1 må nd aga afled i Aal- borg i Danmark etaterAdet Chr. Si- moni. Han var stadene förnAmete ekepperedare hålas. Den politiska situationen i Europa. Svenske jordbrukarne för femtio sedan. pr Lades' otisifrisr. betackta med vackra skogar, hanka visserligen ej angivs ega något e- gentligt sjelfstandigt vårda, men som ej blott rikligen försågo invånarna med busbehofabrånele samt byggnads- och stångsel-materiel och letnnade de yppersta träkol för jernbandtering och bruksdrift, utan Arven arvode ett oskattbart, Itelsosatnt inflytande på landets nederbörds-, vind.- och va- derleksförhållanden i allmänhet, of- ver den odlade jgrdens areal vid denna tid saknas bestämda statistiska upp- gifter. 1 femåreberittelsern• för åren 1833-37 uppgifvcs dock årlign utså- deebehofvet till 2,161,000 tunnor, hvaraf: hvete 17, råg 406, korn 401, herre 444, blandat(' 192, trindsåd 66 och potatis 614, allt tusen tunnor. Med hånsvn till jordens brukningsnot intog vårt land en låg ståndpunkt, de oftast stora åkrarne voro illa hafdade, stenbundna och vattensjuka, de Icrifde derför mycket utsade, men gåfvo Ii- ten afkastning; foderväxter odlades ännu knappast och betesmarken eg- nades föga eller ingen omvårdnad. Medelskörden för den nyssnämnda femårerrioden utgjorde ock allenast 7 millioner tunnor epanmål, då den 1884 uppgick till tredubbelt denna qvalitet eller 21 millioner tunnor. Ilar år dock att marka att öfver håll- ten af 1884 års skörd utgöres af hafre -- 11 millioner tunnor — medan detta sädesslag för 50 k sedan blott ut- gjorde en femtedel af apantradapro- duktionen. Kreatursstocken var vid denna tid jernförelaevis stor, ja, den understeg åtminstone med hänsyn till mängden ej då synnerligen mycket den nuvarande, sålunda funnos åren 1833-37 i riket 384,000 hastar (mot 476,000 år 1884) hornboskap 1,674,300 (mot 2,333,000), får 1,465,500 (mot 1,410,000) samt svin 514,200 (mot 476,800). Enligt 1841 års tnarkegång noterades livet° 22,11, råg 16,32, korn 8,88, herre 4,56 samt ärter 15,29 kro- nor pr tunnu; enligt 1855 års marke- gång, hvilken dock år den högsta un- der 25-Ars perioden 1841 —63, hade prisen stigit till: lör tevete 31,13, råg 20,39, korn 15,19, ha fre 9,36 grunt är- tor 19,83 kronor pr tunna. Läggas de dåtida långt högre priserna å span- målen till grund för en beräkning af årsskördens värde år det lått att inse att, trots don storartade utveckling jordbruket i tekniske hänseende vunnit under senare årtiondena och den ö- kade skörd, limmet' jorden nu åter- gäldar odlarens möda, det ekonomiska resultatet för jordbrukaren nu ställer sig ojemförligt ogyusammare än förr, innan han på jordförbättringar ned- lagt ofantliga summor, hvilka måste (örräntas. 1 ekonomiskt hänseende har den svenske jordbrukaren föga vunnit men mycket förlorat på denna utveckling. når man tager i betraktande hvilka stora kostnader densamma kraft. Under värn dagars högt utvecklade kommunikationsvaaen }leva vi svårt att föreställa oss förhållanden, som till exempel dato linfren i Stockholm betinga ett dubbelt pris mot hvad den gålde i Vestergötland. 1 allmänhet etilde sig epanmålsprisen lägst i sö- dra och mellersta Sveriges eideehyg• der, medan priserna i Vestmanland betraktades såsom ett ungefärligt me- delpris för hela riket. En regulator för den olika sAdeatillgången under goda och dåliga Ar bildodes af de spantnålsupplag, som af kronan, sock- namne o rrides. e lnlearr A enskilda större g irdar , e rro eh som, då temi s t uppstod, kom epnnmisamtiiis attviiföiluetnrbrekapehla ock,t:pieadprnaeköpoanbhot Nigotingretiilbakai4e:ågdet yp:adesattfrin::iandetiniök:tva la2e:nae val t p n . bo rga r e förråd af sid. För att motverka pris- stegring och apannailabrist under de dåliga skördetratt plägade ock för- bud utfärda* mot brinvinabrAnningen. Denna var, som bekant, det dåti- da samt:allma kräftskada och utsög blott alltför ofta landets basta marg och must. Den frihet, som i detta hänseende rådde, stod ock, såsom en graders'a från en föregående tid, i skarp strid med den landsfaderlig:x omsorg, hvarined regeringen eljest sökte från statens synpunkt värna om den enskildes bästa. Lange dröjde det dock icke, förr ån en strängare lagstiftning satte en dam för den för- härjande branvin•flotlen. Redan för- ut hade dock genom nitiske nykter- hetsifrare, blai.d Itvilka främsta rum- met intogs af Per Wieselgren, fol- kets medvetande blifvit väckt till in- vigt af det förderfliga i branvinsmisa- bruket. Arven den nyligen aflidne lärde prosten Emanuelason har på detta område inlagt stor förtjen.t. Jordbrukaren hade visserligen mån- ga svårigheter att bekämpa. hvilka genom den fortskridande kulturut- vecklingen undanröjt., men hans stall- ning ogde ock många ljusa drag, hvilka jemval af denna utveckling bortsopats. Intill midten af detta århundrade lefde den mindre jordbrukaren, bon- den i egentlig mening. i allmänhet oftast skuldfri pi sin lilla gård, han skötte sin jord efter fiderneårfdt bruk, ile enkla redskap han hArlör behol- de slöjdades af honom ejelf och hus- folket under de långa vinterqvillar- ne, vedan qvinnorna apunno och var- de af den hemvuxna ullen och linet, livad som åtgick för husets behof och derutöfver. nköpetygo var Annu en sällsynt vara, och tobak, kanske nå- got kaffe samt kryddor voro de en- da utlåndska artiklar, som voro fö- remål för hane förbrukning, all lif- veta nödtorft homtadea of gårdens egna alster; tjensterolkete löner ut- ginge till allra största delen Arven in natura i Jorm nf »persedlar., så var ock ofta fallet med skatter och utlagor; de .krankor, som o.ngårdnde afeAttniugen, verkade derför långt mindre tryckande, an man i våra da- gar i allmänhet företualler sig, be- hofvet af reda penningar var ju t bon- dehushållet ytterst ringa, och då Ar- ven handeln, som oj sällan antog ka- rakteren af byte af vara mot vara, biet bonden ån mera oberörd af pen- ningevArdets utvexlingar samt af de skiljaktigheter i pris å jordbruksalster som med tidens dåliga eatufirdernedel måste göra sig gällande. Den skuldbörda, som för femtio å sextio år sedan tryckte på Sveriges jord var jeinförelievis ganska ringa; under 1820-talet var den ej tionde- delen af den nuvarande, och dessa skulder hvilade hufvudeakligen på herregårdarne, hvilka redan dl genom do htnebeqvamligheter, som sederme- ra blifvit fa ödesdigra för arven det mindre jordbruket, lockats in på skuld- sättningens bana. Riksbanken hade redan sedan långe utlemnat lån mot inteckning i jordegendom och does exempel följdes i allmänna kassor och af enskilda personer. Jorden ansågs alltjecut såsom den säkrasto kapital- placerin, vare sig som fast besittning eller som säkerhet; någon klagan öfver svårighet att erhålla lån mot pant deri förljudes ej från denna tid. Iiland allmogen förvarades antingen penningarna räntelösa spå kistbotten. eller utlånade, spå bygden. till nå- gon granne eller annan person, som deraf kände vara i bebor, utan för- medling at någon bankinrättning. Penningevieendete utbildning ge- nom enskilda kreditanstalter, upprät- tande, hypoteksföreningarnas bildande m. m., itatadkommo emellertid en ha- stig ornhvalfning i dessa lugna för- hållanden, skapade en tids hastig blomstring, ett skenbart välstånd, hvilket såsom hvilande på Linet: fal- ska grundval förr eller senare måste avigta och, snart sagt, med naturnöd- vändighet leda till det betryck, byar- under landet nu suckar. (V. L.) kuarithauba. förbjuder kejsaren af Japan att låta solen skina på sig eller sätta sin fot på marken; den förbjöd hvem som helst det vara minde att vara oarvarardo då stor- mogul At eller drack, och det anses ännu i denna stund opassande för en turk att fråga hur talrik sultanens familj är. 1 Armenien förbjuder etiketten en brud att under hela bröllopsdagen öppna munnen lör ett enda ord eller att under månader efter giftermålet tala i sin I Y arlD0f• Etiketten Pö •
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.