Rysslands dåvarande rustningar icke skola innehava någon fara för dem och att de derför icke he någon an- ledning till ett offentliggörande nf traktaten. Skull* emellertid detta hopp mot förmodan gackne, så skola beg e kontrahenterna anse det för en lojalitetspligt titt åtminstone konfitlen- tigit undeiratta kejenr Alexander om, att de måste ense ett angrepp mot en af dem, som rigtadt mot dem Herr redaktörens bror. En så kallad humoresk. (Ur Nerik. mich. at Kapts. Ouliiess.) af tidningen Munflaken. På företa sidan låstes annonsen om förlednin- gen i Ping. På andra sidan fann jag följande: • • • Det finnes menniekor, som aldrig tåla eketnt, och med sådana kan man Det hviskas om oegentligheter i aldrig yttra nog försigtig. Den re- förvaltningen nf banken i Ping, livats naste /lunning, det bilagt: uppsåt så- direktör hitintills varit kAnd för omut- rar dem om den följes af ett leende, lig redbarhet och obegransad — li- och med ett godt skratt får man dem beralitet. till dödsfiender. Titeln nen så kallad humoresk« Ar Offentliggörandets etern och ho- en varning till sådana lamare att oj Om du från en karl tager hans tande betydelse visar sig genom des. fortsätta ens så långt, att de ome- fästmö, om du skymfar, förlöjligar ss ord. Att situationen kunde blif- delbart derefter marka författarens och ruinerar honom, så kan han för- va så spand, att denna ordalydelse hatade namn. En sådan årlig var- låta dig Men om du sirar hans för- skulle som en varning offentliggö- ning Ar båttre an att efter berAttel- fattarefilfangs, så blir han din döde- ras i en tidning — derpå har man sens slut ekrifva: «detta skall varn fiende och skall efter döden förfölja icke tänkt år 1879. dig upp i himmelriket för att köra ett akåmta. Och detta har dock nu skett. Icke ut dig derifrån. Nu till saken. konfidentielt, icke regeringarna emel- 1 min ungdom bodde jag i staden Om jag vetat detta innan jag ka- lan, utan inför hela Europa har trak- Ping, som redan då var en af Sve- stade manuskriptet i eldbrasan och taten offentliggjorts, och inför hela förstörde don först till lut anvåndba- riges största stader. Jag hade fått verlden ha de tre fredsartiklarne ut- ordinarie anställning som bankdirek- ra asken, så hade jag haft en döds- elungate mot Ryssland, tör, en då för tiden mycket hedran- fiende och en håmdlyeten staderska Hvilka bevekelsegrunder man haft mindre samt en (Astma i ocoreete la de befattning, som gjorde att jag 'm- att offentliggöra traktaten, vet man edge för en mycket hygglig kall. Kacieusea och en million mer. amin icke, men det Ar tydligt, att de Noga råknadt, så var dock min Det vor mycket långe sedan, men måste vara utomordentliga, och att bror herr redaktören skulden till allt- jag mine det som i gir. Alla pap- freden måste vara mycket hotad. por till giftasvuxna döttrar voro mi- sammans. Denna mot Ryssland utkastade var- Dagen efter den ominösa förlol- na farbröder, alla mammor kallades - ning Ar så skarp, att den liknar af mig tant, och alla flickorna emek- ningen fick jag ett bref från en pep- en handske. te min lilla råtthund och kallade ho- parkakeförealjerska, som anhöll om nom för Prisse, når de mötte honom ett personligt besök. Med stadgads Jury i brottmål. på gatan. I smyg kallade de honom rykte att vara den dygdigaste ung- I fredags åtta dagar antogs i spri- tör lilla wow-wow och mig för stora karlen i hela Ping och med fastadt ska öfverhusct företa paragrafen of afecende på mademoasellens 65 år en lag, som bestAmmer införande af wow-wow. Men så korn min broder till sta- nnsåg jag mig kunna utan fruktan jury i brottmål. den, satte upp tryckeri och utgaf för klander gå till mötesplatsen, der den dagliga aftontidningen Lergö- jag nf gumman möttes med vanlig skandalen. Wilson - begåran om en puff i Lergöken för Wilson börjar nu åter repa mod, ken. Innan linnu första numret kommit det makalöse pepparkakebageriet. sedan undersökningen mot honom af- Någon puff kom icke, men val ota- ut fick jag besök af en tilltänkt svår- slutats. lian har blifvit interviewad liga sqvallerhistorier om min person, far, som jag dagen förut hindelse- af en medarbetare i Le Figaro, f5r fa bricerade på pepparkakebageriet. vis råddat från att drunkna i bad- hvilken han förklarat, att hans stall- En god van korn till mig och bad sumpen. Jag trodde han kom för ning blifvit betydligt båttre, sedan mig hos min bror herr redaktören ut- man efskedat Vigneatt, med hvilken att kasta sin vackra, rika och förtju- verka nåt hans namn skulle komma — påstod Wilson — •all diskussion sande dotter i mina armar och bjuda på Lergökens kandidatlista till stads- var otnojligo. Wilson år af den öf- mig på festmiddag, hvilket varit hans fulltniktigvalet. Listan kom utan min vertygeleen, att marlame Ratazzis syf- skyldighet. Men i snillet för den råns namn, och till mig kom en så tjusande dottern hade han ett olAs- te med att Åtala honom Ar att eielf ligt manuskript på tre titt ekrifnu kallad indrifyare med en förfallen af komma från, saken. lian f.ir livt;rje ark, en tilltinkt ledare i Lergöken. mig utfårdad skuldsedel till min van dag — påstod han — brer h.in rna- f. d. etndsfullmaktigkandidaten. Min orntanksamma städerska tånde dame Ratnzzi, som her 011111311S mel- Min bror herr redaktören var så- en sprakande brasa för den tilltånk- lankomst. som medlem af den utmårkt aktade te svårfadern-politikern och jag för- familjen Gulliver en ovanligt hygg- eakrade honom på heder och åra ritt Tyska riksdagen. Riksdagens finansutskott hur oför- jag ej hade något med Lergöken nit lig man, men såsom tidningsredak- tör visste ban att begagna allt till Andradt antagit lagen ont upptagen- skaffa samt ende att man i dylika fall det för militära Aulamål Of ett lån å alltid skulle vånda sig till redaktö- sin fördel och detta var min olycka. ren personligen. Nled en halt mil- Skntulalhistorien ur pepparknicsba- 2.80 millioner riksmark. lion och en förtjusande, srn!tktnnde geriet romantiserades till följetong i blondin inom snorsets la grncieusca Lergöken, hvari jag blef romanhjel- Hemsk seen 1 en lejonbur. ten under namnet löjtnant Gökendttl. Den 4 d:s gal lejontemjerskan Se- i perspektiv, kan man dock ej neka nide en representation i Dublin. Ef- något, och avåt far-millionåren gick Följetongen uttrycktes i Munfisken ter dess slut ville hon fotografera sig gnuggande sina händer i visshet att och sades blifvit öfversatt i tyska och i den atållning hon intager då hon nästa afton låsa sin ledare i Lergö- franska illustrerade skdmttidningar. Nu var det slut med mig. Mam- sticker hufvudet i lejonets gap. Ft,- ken. Glad som en lergök försvann morna nicknde ej mer, papporna tografen begagnade sig af elektriskt han. ljus, och lejonet, som törskrIcktee at Innan jag kastade hans ledare i vände mig ryggen. och flickornn ha- det klara skenet, slöt plötsligt sinn den flammande eldbrasan hade jag de alldeles förlorat förmågan att kåkar om lejontemjerskans hufvud. ögnat på den och funnit lika många rodna når de mötte mig. och jag vå- Fröken Senidi utstötte ett förfärligt språkfel som boksttfver. Ledaren gade ej helan på dem. Sjelfva huf- rop och störtade till golfvet. Det kallades .0m skolväsendet i Ping» vudföremålet efter sista förlofningen, en glödande brunett i acorsete mer- rasande lejonet kastade sig nu alver och var förmodligen en sjelfkritik. Följande morgon gråla.lo min stå- veilleuies såg på mig som på en obe- henne, slet upp hennes bröst och elspade kroppen i ett hörn af buren.. derska för att jag förstört askan i kant mansperson. Kar öfver öro- Det var föret efter mycket arbete kakelugnen och gjort den onnvånd- nen och dum som en åsna, styrde jag kurs rakt på henne liksom för man medelst jernstånger Iti ekades bar till lut. Två dagar derefter fick drifva lejonet från dess offer och föra jag i n:r 2 at tidningen Lergöken att taga henne med storm. — A kors, Ar det löjtnant Göken- ut fröken Senide ur buren. Hennes bland annonserna på första sidans spalt låsa att blondinen i neoreete la dal! Jag känner igen porträttet i tillstånd år hopplöst. graciuses blifvit förlolvad med redak- Lergöken, Frappant likhet! Jag gick hem förtviflad och fann tören af tidningen Munfisken i — - att min Prisse var Lorta. Min siste stad. På min bror herr redaktörens byrå van hade öfvcrgifvit mig. Hans po- fick jag handelervis se ett exemplar pularitet hade minskats med min. In- • • gen mamma lockade merpå honom ett min moraliska tippande*, var den ock gal honom socker. Ingen fin otacksamme Prisse, som i *rakads- och vacker flicka smekte honom mer atunden bitit mig i benet. Han hade och kallade honom lilla WOW-WONT. gått utsvulten, men nu började mam- Namnet stora wow-wow hörde till en morna gifva honom pepparkakor, så bortglömd myt och dog mod den. att den elaka popparkaitegumman, Mitt namn vor den otack. galne Gö- upphofvet till tio gemena historierna, kende' och nian kallades mig icke ens blef rik. Flickorna funna Prisse löjtnant. tjock och fet och kantin igen honom Prisse var svag för populariteten, och funno honom tretåig. De klap- och hane tycke för mig svalnade, ty pade honom med sina ernå fina hin- han begrep att jag var förlorad. Han der, så att det small och st kyste de behagade försvinna. Ilvad mig be- honom på nosen och sade: du lilla tråffar et gick jag till min bror herr stiliga wow-wow, det var allt synd redaktören för att söka tröst. lians med stora wow-wow Andål. tidning hade gått uselt, men kommit Redaktören af tidningen Munfleken, sig upp på följetongen, så att redak- han som spred ut ryktet oro oegent- tören börjat samla förmögenhet. Når ligheterna i min förvaltning och till jag nu beklagade mig alver Prisas. belöning fink blondinen i snorset la otacksamhet, låt han rita en karrika- gracieuse. och millionen, biet också tyr och betittade huru löjtnant Gå- min eftortridare som 'bankdirektör.. kendals Prisse ofvergifyit honom, Men flickorna brydde sig ej om bo- sedan hen, Prisse, kommit ander lund nota eftersom han var gift. Det hin- med att han fått podager, derför alt de svårt om når de klappade lilla han legat vid löjtnanten. föttörun- wow-wow, alt ile frågade honom: dor tacket. Löjtnanten sjelf hade d u lilla stiliga winv-vrow, kommer blitvit frisk, och karrikatyren visade inte stora w,,w wow tillbaka snart?. huru löjtnanten och Prisse drogo åt byar sitt håll men båda drogos ur den stora staden. Prisse skulle sko- pa sig ny popularitet på egen hand och jag skulle försvinna i glömskans sin rätta prata. Hon har. mycket dekolletterad: livad tycker Detta var för mycket. Jag blef ni om blommorna som jag bår i hå- uppsagd från min plats i banken, ret ? Ä' do inte vackra? min etåtlerska körde ut mig med eld- lian: Det fr obestridligt, men de gaffeln. Prisse hade blilvit ytterli- ha fått en onaturlig plats. gare uppretad af det gemena trå- Hon : Hur så ? snittet i Lergöken och smög sig fram Elan : Jo, sådana der blommor ur sitt gömsle och bet mig i benet träram inte så högt Giver h•fvet. just som jag skulle gå ut genom rosor hade varit mer naturligt. stadsporten. Med en tom portomonnå, två tom- Missförstånd. Grefvinnan till sin rna hinder, ett bitet ben och ett krom- kammarjungfru: Elvad var det för ett krafsande i eadt hjerta kom jag upp till Stock- holm, Bankvågen var stångel för köket i går Trall ? Var det kan- ? sida ville springa ut på mig, men min erfarenhet af publici- hAandn aKaro, teten skaffade mig plats i en tidning gatan Nej, för all del, det var bara ko- såsom extra ordinarie referent af Funnet lik, en stående rubrik med kerskan; som ekref till sin (*.trean. stående stilar om en mansperson iklädd Folkhumor. Studenten, till stads- grå korderojebyxor och en porte- budet, som varit bonorr behjelplig: :norm* innehållande ett pentqvitto. ' livad utgör hela min skuld? Tilltagsen som jag alltid varit, lin- Stadsbudet: aljet dr inte godt att drade jag på eget bevåg grå till »snygga blåa och utbytte pantqvit- veta, hr kandidat, men jag lör min tot mot en lott i konst:levernes byg- del skall ha 75 öre.. Cludslotteri. Faktorn och såttaren Tappar du inte byxorna! liviskar knotade, men notisen blef intressen- tare, och det såldes 37 lösnutnmer klockaren till bonddrångcn? — livarför då? mer An vanligt. — Derför att du stoppade bara Redaktören, on man med blick, fann jag egde fantasi och gjorde mig byxknappar i håfven. snart till extra ordinarie referent af de lur rig- Förbehållsamt. — tillbud till olyckor med löfte om elds- tiga tåget, konduktör? vittlereferentsplatsen i survivens. — !Kart eka' fröken feta? En tid efteråt fick jag veta att min — Rör det honom, nåsvisa men- bror herr redaktören haft mig till syndabock. Når någon insånd arti- niska! kel ej kom in eller försvann, så ekyl- Försigtighet är en dygd. I I var- de han på mig, som ej hade med tidningen att skaffa. Sak samma når för har du köp: så fina tofflor åt din han skref någon misshaglig artikel. gumma? Vore inte ett par tratofflor Då hett. s det ntt jag missbrukat hena båttre? — Nej, di gör' eå onds i skell'n. förtroende och honom oyetandeemugg. lat in artikeln. Du milde fader, hvad det witzaa Når jag rymde från Ping, insåg man snart min oskuld, ty nu hade och pratas om prins Oskars förlof- min bror herr redaktören ingen att tång! — Ja det år så att man kunde tro, skylla på. Herrar och damer ång- rade sig och såta hufvudföremAlct, ett hela Stockholm vore förlagdt till brunetten i snorset la inerveilleurte., Munek-bron. ville sitta sig i spetsen för en in- Ett misstag. En ekriddare går samling bland stadens damer att resa ut i skogen . för att jaga. Trött af min staty som sofvande Entlymion i det myckna springandes råkar hen stadsparken. Men jag var för alltid gana sig på ert trådstubbe, på bra- försvunnen. Det var för sent. ken ca sammanrullad igelkott lig- Den som fick skörda fördelarna ger. ffitrarithanba. Allt på Alp- «Aj, aj. ropar han plötsligt, i det han springer upp och • utstöter ett skri af envårta, 'byar i all verlden kommer nåldynan ifrån så hår mi d skogen.. — 268 — — 265 — den andra. På dom har mr Maux kliittrat upp på vårt tak och derifrån genom on fall-lucka kommit ned i grannhuset. Jag ville sjelf öfvertyga mig derom, att Richard Maux var don som åtagit sig spökets roll i olycka- huset för att dervid fullfölja sina skändliga afsigter. Med stor skyndsamhet klädde jag mig fullständigt och gaf flerunder Fanny erforderliga förhållningen:g- lor om någon fara skulle hota oss. Derpå gingo vi tillsammans upp. Först gick jag in i mrs Bailoys rum. Den gamla frun låg i djup sömn, jag tryckta mitt hufvud mot vägen och öfvertygade mig, att Richard Maux var vi Hitt arbete, flitig men försigtig; ett par gånger trodde jag mig dock höra ett vredgadt utrop från honom. Under det jag befann mig inno hos mrs Bai- ley, stannade Fanny i gången utanför; hon hade, som Jag sedan märkte, beväpnat sig mod en liten spetsig knif, livilkon hon utan tvekan skulle hafva brukat till mitt försvar. Följande don lilla Fanny gick jag upp till vinds- rummet, hvilket var fortfarande tomt, och do två på hvarandra stälda stolarna orbjödo on lätt möjlighet att klättra upp, Jag dröjde icke att undersöka rum- met, ty i min egenskap af detektiv kände jag mig fullkomligt berättigad att göra, hvad som annars skulle fylt mig med blygsel. I on vrå af rummet stod on koffert, som jag försökte att öppna, men don var låst. Jag ämnade just stiga upp På stolan°, då Fanny köpt alla möjliga tidningar för att i dem läsa berät- telsen om mordet vid Great Porter Squaro och an- klagelsen mot Antony Cowirick. — Märk, käre Fred, att mrs Holdfast icke angifver sin väns namn,och att det måste vara en mycket förtrogen värt för att på så sätt antaga sig hennes interesse. Jag vill också säga dig, hvem denne vän varit — ingen annan än mr Pelham. Ej heller nämner hon namnet på don advokat, till hvilken mr Pelham skickade henne, men om vi funne honom, skulle vi säkert kunna förvissa oss, att han stod i mr Pelhams sold och handlade efter hans tillsägelser. Att mr Pelhain visste af din faders död, innan densamma blef bekant för allmän- heten, tror jag mig hafva bevisat; äfvon mrs Holdfast måste harva varit underrättad derom. Ilvarför drijde do så länge, innan do toga det minsta steg att på- skynda upptäckten? Din faders testamente kunde icke träda i kraft, så länge han lefdo ; det var således nödvändigt att anskaffa bevis för hans död. Detta gjordes, och nu låg farvattnet fritt och öppet för dem, endast och alle- nast hotadt af det plötsliga utbrytandot af ett oväder, som i grund och botten kunde tillintetgöra dom — en storm, som skulle framkallas af det dokumont efter hvilket Richard ?deux söker så ifrigt. Hittills har han icke funnit det, sonare skulle han icke så rutande hafva slagit på väggen, som Fanny såg honom göra i förmiddags. Ödet är mot honom och at{ r på vår sida. Ur Mu oralsvin. 67 ffianbelsunbettittelstr. 9,1abbtlatibt från Qngtlfa froinflagterirt, Par mb. ska 6 fftbr. 1~. Våra basprtitt får 'rim*, fafta lefrvanbe froin dra (utan förbi:britt). Cåttftta farin från 100-150 It. 30 tt. pr 100 IT. bane eastob toig40 ört Or tulo= 5 tr. 10 Ort e Itu. Pop. fria 100 tie 110 ft. 114 fr. pr lix) ft. banft Niob totst=_16 lit pr allo = 4 tr. 76 brr ps entrnet ?tre. fria 151 tia 160 Ii. .17 tr. pr 100 If. bane (lasta) arigr- 54 Art Pr Ido = 4 tr. 59 brr pr emenet Cu. bin 161 tal 170 ft. te tt. pr 100 It. Sagt glatta) evigt - 51 kr pr *tie = 4 tv. 4/ Ars pr troluet etababe bunt ed) blitt gag 20 a IV tr. pr 100 ft. bane fl. tvist. Göteborgs böra bre 3 februari. epaninOlomartnabrn. IDIattnabrn dr fort. faronöt flitta, et) någon hetsare fIrdnlatton Mab altIctuttni af tvåntabt tallar år et att em- förvidla. 1lUa Idbroflas Aro trbsfilba o4 em. Utfattige:I ringa ger to11 rås barr betalt/ 0,70 å 0,71 Pr r0 edlp. (Inligt !ogine Old. rea notmagar har för Itvrtlff tåg om 114 e. betr tvist pr 63 bannor betalt, tr. 8,81 ps too t. (0,75 pr 10 ft ) Itotirtrt utbinbalt tia tr. 10,28 lir 10o fe. Crinntin. Rattringen år fortfaralde aeari- nctt ofbrinbtab tr. 105,50 pr 100 titts 100. procrntist. Annonser. och Illatre uppköper ortfarande. Priset år Kf- gro nu In förut. 0. E. gallberg.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.