teneiv under den nuvarande korta tjenetetiden, befordras alldeles icke håraf. Alla föreskrifter och regle- menten aro, så långe dessa förhål- landen lA fortfara, gifna för vinden.» Engelska parlamentet. Det trowkl, med Ii( ilket engelska parlamentets fot handlingar öppnades, innehöll hvarken något nytt eller nå- got bidrag till lösningen af de evar- vandn curopeieka frågorna. öfver den inre Ställningen yttrade drott- ning Victorias regering sig gyoner- ligen förlaoppningefullt. Den tror på en börjande förbättring i handel och industri; »deremot ser det», heter det, »fortfarande dystert ut för jord- bruket, och regeringen ger eig nöd- sakad att, om det skall eå fortfara, vidtaga mått och steg, afsedda att undertödja den betryckta nAringen.» Detta uttalande har icke undgått att vicka ett visst uppseende i Eng- land. Agitationen lur en törtindrad ekonomisk lagstiftning har under parlamentsferierna bedrifrits ener- giskt och icke utnn tutning un- der ledning af mr Howard Vincent. Man ville icke gerna tro att rege- ringen lyssnade till dessa åeigter, ehuru derne förkunnare annars höra till regeringens anhängare. Men alt eon( en blixt från en klar himmel mom lord Hurtingtone uttalande, att »han hellre ville uppoffra sina fri- handeleprinciper An ininiet&en Sa- lisbury», livaraf 'anan drog den gan- ska naturliga slutsatsen att regerin- gen åtminstone icke kommer att stalla eig fiendtligt till frågan. Och att frågan kommer fram och det an- tagligen redan i denna parlamenti,- session torde vara temligen saken, liksom att den kommer att minst få en ganska aktningsvArd minoritet för eig. En annan tilldragelse, gom viickt mycken uppinarksamliet, Ar den be- kante irlandaren Pynes arrestering. ,1r Pyne hur långe i sitt slott vid Liefinny trotstit polisen; i fredag, kom han åkande Iran sia bo s t a d i London för att begilva sig till par- lamentet. Just når han etts ur vag- nen anhölls lian af tvånne pauser- geanter. Han gjorde ett frenetiskt motstånd och sökte nå parlaments- byggnadens gård, der han hade va- rit ab dilud af ein utintin.tlighet enin folkreitrenentant. iNlen linn gra' hålla lyckligen och 1.:,rdes iinnu samum tit- ton till Hand, der han kommer nit untlesgA reansukning. En annan arrerteringshistor ie. 11åkt- ningsorder utfärdades emot mr Gil- hooley, representant lör Cork; han liefaun eig, då underrätteleen hartam spreds, inne i parlamentebyggneden. lians vänner erbjöds eig att bara dit en sång och daglig apfe, ga att man icke skulle behötva att undvara hane tjenoter. Ett etort antal polieserge- unter bevaka alla utgångar till parla- mentshuset. Samma afton råkade de af misshugg att hålen mr O'llrien; i det de togo honom för Gilhooley. De gjorde genast ureakter, men U'Brien vägrade att mottaga dem un- der förklaring att han skulle åtala myndigheterna för olaga haktnings- åtgard. Man vantar alven att han skall interpellera regeringen ont des- sa båta arresteringsorder, men gom majoriteten står troget vid dees Bida torde det icke leda till något remi- at. Stor dlantantattild. Ett antal :oval. ..i.djeriva stölder harva under de 1... ,•te dagarna be- gått. i Nizza. 1 nnerhet Ar on i tisdags begången' diainantstöld, hvar- vid ädelstenar fair omkring 75,000 kronor bortstulna, föremål för den all- månnn . uppmArkeamlieten. Ungefär 14 (lagar förut kom en engelsman in till en juvelerare vid namn 13oxta, !tunnade ett kort på livilket stod ami- ral Arthur Cutnmtng, jemte familje- vapen, gjorde några smärre inköp och :förklaradeireig; Aning köpa dia- manter. Boxta låt från Kris hemta ett diamanthalsband, varde 36,000 kronor, samt åtskilliga ringar och armband,:alltaammann vårdt omkring 75,000 kronor. »Amiralen., hvilken hyrt rum i stadens förnämsta qvar- ter, bad juveleraren komma hem mod Adeletenarne. Borta gjorde eå och fann »amiralens) vid einlankomet sitta och bladdra i som det tycktes en tjock , engelska sedlar af hög valör. fter att Kava förklarat, att han ej ville lagga nedltner:.an;högstlem tu- ecn pund sterling på Adeletenarne, begärde han att få visa dem för din hustru. Han gick, men dröjde ovan- ligt lAnge, så att juveleraren såg dig föranlåten att gå in i do inre rum- men, der han emellertid ej trSffado någon. Han skyndade till närmaste polievaktkontor, men tjufveu hade under tiden mor an tillracklig tid att föreotta eig i alkerhet öfver italien- ska grannen. Bibliotekarien. Efter 11. Billinger. .D .0 lyckans skötebarn! Tackar jag, professor och Afrikaforskare: Och jag .,. jag har icke kommit till bibliotekarie vid folk- langre biblioteket.» An Han hette Peter Renk, den som sade dessa ord, då han efter många års skilstneesa Ater träffade sin barn- domsvAn Hans. Det var söndugsmorgon, bibliote- ket skulle öppnas, »ty eljod bli fva de onda på mig», sade Peter. och eå följde professorn honom dit. Under vAgen omtalade l'eter, att hans föraldrar V oro döde, och om do stora förhoppningar, som han haft, men nom alle gått i qvaf, men hår- vid inlade han med hög röst och svångde etnrkt med sinn långa, mag- ra nrmar för n't inbilla sig ejolf och sitt vin, att han bar sitt öde med manligt mod. »Ar du gift, Peter?,, »Nej, det fattades bara det. Jag liar nog bekymmer åndä.» Professorn slog eig ned i bibliote- ket och såg de lånesökande konuna och gå, uteslutande folk ur de liigro eamhålleklasserna med valkiga hin- der och af strängt arbete slappade drag. En ung gosse t ille köpa den bo- ken, som han hade halt till låns, »för den var så rysligt bra, men Peter tog på sig hela ein vArdighet och förklarade för honom, att detta var ett bibliotek och ingen boklåda. Pe- ter ville imponera både på profes- sorn och på gossen. »Jo, tag du boken, min gosse», ende profersorn, »jag ekall ekaffa hit en annan i stallet, och når du vill harva någon ny bok, så gå bara till den hår herrn, ty han har blifvit satt på denna plata för att lijelpa och råda.. »Tack, kåre herre!. ropade goten och for ut genom dörren med ett al glade strilande ansigte. »Ilmo, sade Peter, »biet jag stal- ler undan böckerna. Det kunde falla dig in att »kånka bort hela bibliote- ket.» Men Hans hoppade med ett skutt öfver bordet, grep sin gamle van i kragen och skakade honom: »Men Peter, kan du draga i bo- tänkande att göra godt, når du har tillfålle dem ill! Tank på, Peter, att det endast beror på dig sjell, att blifva dessa menniskore andlige vål- görare och ledare i atritivandet efter sanningen.» Då professorn gitt, satt Peter en lång stund försjunken i drömmar. Han såg framför sig sitt barndoms- hem och grannens trädgård, der han hade lekt så mången gång med de andra barnen. Han kom ihåg, huru Hane en gång hade stormat fram med en bok i handen, medan kin- derna glödde och hane ögon atodo fulla af tårar. »0, Peter, detta år sista bandet af Schiller. Nu har jag låst detta, och nu finnes ingenting mer på jorden, som Ar vårdt att låsa.. Och så fick Peter låna boken och smög nig in i hönshuset, der han glömde mut .och allt för att låsa »Wilheltn Tell». Och når han lånt boken till slut, brant ban ut i tårar ... »Alt, dumheter, sjuka drömmerier utbrast han. »Jag ville», sade en gnällig röst, »fråga om jag finge behålla 'Tell' ennu i fyra veckor?» Peter hörde knappast hvad den lille mannen trade, men så runno pro- feseorne ord för honom: »Kan du draga i betänkande att göra godt, nAr du har tillfålle till det?. ,livad gör ni egentligen al 'Ange med 'Tell'?» frågade han. goa herr n, haf tålamod med • mig, jag ser så dåligt nu. Förut, medan jag sig, då gick arbetet un- dan, och ekomakar Schope var inte den siste, som ekaflade eig Schalars verk, allt efter som de kommo ut. Men nu Ar det förbi med ögonen, och min dotter laser nog för mig ibland om eöndugenftnarne, men hon läser dåligt, mycket dåligt. Hon Ar ett godt barn, Gud vålsigne henne, som trålar och arbetar dag och natt för att skaffa föda åt sig och sin gumlo far, men hon låeer dåligt.» »Vet ni livad, Schope. Om det roar er, /tå skall jag låsa för er i af- ton?» Sill ni, herre, låsa för mig?» »Ja, on: . . .» »O, så rart!» jublade den gamle och störtade ut. Och så låste Peter högt för sko- makaren Schope på aftonen, och den- ne lyssnade med förtjusning till de hårliga ord, som Schiller »Jag får vål icke komma igen nå- sta söndag, kåre herre?. frågade han i blyg ton. »Jo, vilkornmen!» sade biblioteka- rien. Når Schope gått, gick Peter in i biblioteket och lyste på bokhyllorna, i det ett egendomligt skimmer låg utbredt öfver hans anetgte. »Jag har hår ev,» utbrast han, »ett kapital, som tusen törsta efter, sina ögon, var visserligen — då han' åter öppnade — skuggbilden försvunnen, men han kunde icke varia sig för den tanken, att hans faders ande var i ha" närhet, och hängaf sig gerna åt den tron, att den hädangångne skulle stå vid hans sida, ända till dess han fylt ein uppgift. Följande blodspåren, lemnado hatt köket, steg upp på trappan till förstugan och såg talrika blodfläc- kar iifvenpå trappräcket, men då han nådde förstu- gan, föreföll det honom, som hörde han ett buller i något af de öfru rummen. Hastigt stängde han ein blindlykta och biel stående i djupt mörker, viintando nytt!. Name söndag hade skomakaren ett helt sållak ap med .ig. • Förlåt, go. lierr'n., sade han, min dotter Gamle får aldrig böra något vackert i hela sitt kl och (helår sa- de jag till henne att följa med, och de andra aro våra grannar • Peter såg på Gunde. Hon kunde icke kallo vacker, men ur de blå ögonen lyste själegodhet och vänlig- het. På armen bar hon ett litet barn, som höll på att få tender och dertör var kinkigt. Barnet, moder följde arven med, men hon var si trött att oupphörligt båra den lilla. • tIon år bestiimdt en rask och god flicka», bråkade Peter till skoma- karen . »Ja, men hon Italer dåligt, mycket dåligt», mumlade denne. »Hon år godheten "jolt'', sade bar- nota moder. »livad ska' vi låsa?» frågade Pe- ter, »Schiller — 'Wilhelm Tell» natur- ligtvis!. ropade skomakaren. Och Gunde nickade bifall Då !avlingen var slut, utropade Gunde: D!), Nå vackert, d vackert! Ack, att jag kunde göra något för er igen . . . får jag sticka er ett par strumpor?. »Men, kara Gunde, ni arbetar ju för tvi. Hur skulle ni få tid till det?. »Jo, om nätterna.. »Nej, n ej, det far ni icke.. .NA, så må vi gå då. Men om söndag låser ni för oss igen, eller hur?» Då de alla gått, satt Peter en stund 1y-et for sig sjell och derpå hördes han mumla: . Ah, så gammal år jag val icke,;, tretiorju år. Hvad skall jag vål göra för att vinna . . . tör att blaha ung igen . . . för att _p För hvarje eöndag ökades *hårar. neo skara, eå att hans rum till sist såg ut seen ett lasarett , ty de fleste af dem vore halta, blinda eller på an- nat gatt illa tilltygade at hårdt ar- bete ocn nöd. Men bland dem alla strålade Gundes friska fiffiga aneig- te, och hennes beundran för de ord bibliotekarien lyste gjorde arbetet dubbelt kårare tör honom. En; morgon besökte han Gunde i hennea eget hem. Nar han inträdde, satt hon vid symaskinen omringad af sin vårdinnan alla barn. Skomaka- ren rörde i en:gryta, som stod i ka- kelugnen. dad., mumlade Onode. Och hennes fader, som skyndat fram tull dem, når ban hörde, hvad frågan gilde, stod der med grötat, - den i handen, och ban tillfogade i bsdiöl‘ad ton: Lon leiter dåligt, mycket då- ligt!. »Men jag frågar ju endast, om al håller al mig eller icke?» sade Pe- ter. , Nu lade hon arbetet åt sidan, och hon fattade båda hans hinder och tryckte dem mot sina kinder. Barnen bröto ut i ett gadjerop, och skomakaren snyftade. Men i Ba- sta ögonblick hade dottern tagit ske- den ur hans hand, rörde i gröten och höll [arkitekt för ögonen. Peter fattade hennes hand. »1 afton skola vi hafva förlig:daga- kalas. Tag med alla edra Miner, och jag vill också inbjuda en glad» Och så ilade han bort. Då han kommit ut på gatan, bör- jade han att spritig' at alla krafter under det han aktade med arruarne. .Nu bort till Hans!. sade ban. »Han lärde mig att 'siva för aadra, och derigenom har jag nu fått, hvad jag tum af allt önskade ega på jor- den,. Sr. L. Cilbiredtse uttal 1 natt i 91. 'singlarna eda reil) Il. 11,12-lata. Utbett b6rjate i en utbustlingo, bunt. Ifrån ten teet) fia till menbtabgann. Urna ecb tabbe beta liten en rniante blå(( från nortmerboft lom bfreettrte beta ftaten meb ett guiftrtan, nicrtningar låttrål metmagien at tett förut fallna ban. teatafåren allarateratei emfiter taft ulan hämtning ed? till pd lipet mat brantdpcfett, f, b. lijtnanten 3,frelon borta, tratten lornatea, iptutuna cdo uppled:114;6watt war t sotning, mut ten recilfianate filUt bjelpte set kela. Zoftorinnon Skonta gått tror Purt klet, tom något: titt sund funt/ nara, liggante all teka infilt brantftållet jou; tet år, mera genren bt StiHenicifter, eunt- pen m. fl. beremteårta eitgUantelndatei Itatenlbliftiaa råbbat, från letal ',nergång. (når takt liggante å tarm mellan ben rättat( cd) netbrunna bunten flera timmar t5fte wattenninsior oltver ten bo. tate teln af toftoritinan %lumen gått, Intimae en jjelfuppcilring, tem alt bo ber :vari). 234Ignaterna mord filfåtrabe j stå. Urnas allmänna bolag får 18,000 tro- ner, botat. V. (1. .hallberg, lom bet magafinet, babe fårig-Irrat fin fratimål för oda 1,000 troner, bantl. fetston fitta marin ed; lösbro för 16- 17,000 troner i betaget ettro; dam Dia 'Perifon katt ide förbifrat. 3nn0n5lu tt. jag har redan ofta förgälvea försökt det, så bua' . . . kort eagdt, vill ni icke bli min hustru, kåra Gunde?. Hon sig upp från sitt arbete: »Jag ...er hustru! Men jag år ju Tillkåneagifves »Ja, just derför», sade han; .ni år och det år bittre god, my c ket Emma Maria Cederberg ån allt annat.. sitt vindsrum, röka sin pipa eller sofva eller läsa on god bok. Ni och Fanny kunna skaffa oss upplysning dorom. — Vi kunna lätt förvissa oss om hva(1 ni önskar skola vi veta — svarade Becky — men på livad gifva or underrättelse dorom? — I första våningen står fönstret öppet — sade polismannen. — Om Richard Maux är stilla i sitt rum, så släpper ni ned ett stycke tidningspapper till mig. Märker ni deromot att Richard Maux gör min af att lemna sitt rum genom taket i stället för genom dör- ren, eller om han går fram och tillbaka på golfvot inne hos sig, så kastar ni så hastigt som möjligt ut ett af de der röda garnnystanen genom fönstret. Jag ser Uri en varningssignal och skall vidtaga mina mått och steg derefter. Polismannen trädde utanför dörren, som åter stängdes, och stälde sig oafvändt blickande på första våningen i Preedyska huset, till dess han såg ett stycke tidningspapper fladdra ut genom det öppna fönstret. Med sitt yrkes instinkt tog han upp det från marken för att icke låta något slags bevismedel falla i fiendens händer, drog fram en näsduk och vinkade med den. Så länge han talade med Beck och ända till detta:ögonblick, hade ingen varit synlig i närhe- ten, men nu, följande hans vink trädde en man fram till honom. — Allt är i ordning — sade polismannen — ra- eka nu på att komma in i huset. Ur LM«, paussårs. »Nej. sig icke så. H vad år jag 1 jecntorelse mad er? Jag år al obil- »Jag ville tala med er., ande Pe- ter och sig med en bedrölvad min på de många barnen. »Sag ni lugnt ut, hvad det år frå- ga om», made Gunde. »Far stannar vid kakelugnen, för att icke gröten ekatl brinna. vid. Ni, hvad kan jag göra för er, kåre herre.. Peter sade med tillkampadt lugn: »Då det tydligen Ar omöjligt att (Clereni S. t3nmalii annonsbyrå i 1ink,1- få tala ensam med er, kåre Gunde, plogs tidnirg 1 gång. — 277 — — 280 — den väg, som en dödligt sårad skulle taga från köks- dörren till detta rum. Mod ögonen fästade på golf- vet följde han denna riktning steg för steg och knä- böjde, då han upptäckte blodspår, som efterlomnats af hans faders hopsjunkande gestalt. Tiden hade icke förmått utplåna dessa fläckar. Ett lång stund låg han framför dessa hemska synliga och påtagliga spår af våldtigerningen, och dårunder drog hans barndom förbi honom i flygtiga bilder och i livar och en af dom hans fader i vänlig, kärleksfull gestalt. Då han slutligen reste sig upp oeh. gick ett par steg längre fram, vunno hans fan- tas i bilder iitinu mera tydlighet. Don döende reste upp båt ansigte, de af dödsångest fylda ögonen be- traktade honom, kroppen darrade, bröstet häfde sig, och då Frederick, i medvetande att han måste spara Fina krafter till den uppgift som förestod honom, slöt och (lock var jag nåra att falla till marken sota en förtorkad gren, Tack, gamle kamrat, att dit sned dina var- nande ordf väckte id på 7 0 Död: att Enkelin Galla och hastigt afled i Laholm den 14 Februari kl. 5,45 f. re., i en ålder af 75 år, 3 må- nader och 4 dagar, djupt sörjd af (136) barn ocb barnbarn. Stor lösöreauktion. Sterbhuadelegyne efter aflidne B. Jansson, låta ge- nom offentlig auktion,:aom förrattas å n:r 1 Vessinge nåra Veingejern- vigastation Måndagen den 27 Febr. 1888 kl. 9 f. ni., till de mestbjudan- de, med sex månaders betalningsan- stånd för vederhiltige och }ande in- ropare, föreAlja hela sitt der befint- liga lösbo, bestående af: 6 lastar, 1 tjur, 25 kor (dels drågtiga och dels jodda) kör- och åkerbruksredskap, finne- och singklåder, glas och pors- lin m. fl. husgerådssaker. Kreaturen talja. kl. 12 på dagen. Luftig restan( tion ombesörjes. 1 andtbrukaren Slädparti anordna till Tjerby söndagen den 19 dennes för medleni.nar af Höks lurads arbetareförening, ifall vader- leken så tillåter, och torde de Dona önska deltaga i derasujoa infinna sig på stortorg,' kantades kl. 2 e. Da. Tillatillarne. Utom Johmeshrs-, och Klippare 138 finaste au if- 491 till 90 Or* ven Klippor 114 1 pr dussin. 0. L. ÄSEB.BERG. 13b
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.