tiga kor entnt der utvecklat aig un- der för handen varande afsöndrings- amnen. Hinder för etnittAtnneta upp- trådande i lifrnodern, fostervattnet och kalfvcus egna matemåltningsor- gan kan svårligen förekomma och det år derför antagligt, att emittirn- net efter tabben retar tarmnrne till Lierat förstarkt rörelse och att diarreen blir följden. På lika sått härleder sig den på många stallen epidemiskt förekom- mande kaetningen afven från mitts, som förefinnes t stallgolfvet. Slutligen har man funnit att djur, som lida af större eller mindre sår- nader, svårt lakas i sådana lokaler der golfett synes misstInkt såsom emittförande. Frågan blifver således, huru skall man erhålla ett etallgolf, som år vat- ten - och luft - tätt, jämt utan att vara glade och holt, varaktigt och likval ej hårde? Med afseende (set vid djurens sund- Itetelörhållande blifvor dock alltid hufvudaaken att urinen och annan flytande fuktighet icke må af golf- vet uppsupa, titan lått efrinna, då den ej af det nnvånda gröe' kan full- etåndigt uppsupas. Al anförda or- saker limpnr sig sålunda icke jord- golf för detta lindatoll, då de just befordra hvad man vill undvika. Plankgolf hafva en del af jordgolf- vete fel, då de ej kunna blifva full- komligt tuta. På Anda stående ekkubbar, genom- drill:Åta af tjära och hv•re mellan- rum fylte med stenkoletjara och det hela alven dermed öfverstrukits samt bestrött med fin sand, blifver ett tam- !igen godt golf. Hårde brand tegel- sten, stående på högkant, lagd i ce- ment och fognrne dermed beetrukna Ar rAtt gode gölf, men vill gerna blif- va gropigt. Golf af kullerttert äro förkaetliga derför, att den inellanva- rande jorden lätt uppsuper fuktighet och smittamnen. Bast af alla golf blifva dock sådana af cement, om de läggas omsorgsfullt, på vål pakadt underlag, ty do uppfylla i det når- maste alla derpå mälda fordringar. Stall med cementgolf äro alltid fina, rena, sunda, och då dertill kommer att all epillning, fast som flytande, derst(dee kan upptagne fullständigt, så Aro de med'allt ekat att anbefalla. Don 8. k. sommarsjukan hor p:t en del stallen i Kumla utbrutit bland kreaturen. Medel mot dfary hos kalfssr. (Användes i Tyskland.) Man snut- manblandar vål med livarandra '3 tonin och ', 3 salicylsyra. Af denna t blandning gifvea kalfven 3 ,',: sked i 1,,, liter fArsk, e5t mjölk strax efter kallrene födelse, och erhåller han dessutom under de första 24 tim- :name af sin lefnad minu två gånger en lika dosis livarje gång. Skulle emot vanligheten bettring e: intråfra, forteAttes med samma be tandling. Man har trott sig finna det vara för- delaktigt att några dagar före kons kalfning gifva henne af samma me- del för att derigenom hindra sjukdo- men', uppkomst hos don nyfödde kalfeen. vitrikes. la de senaste ryska stegen i bulga- riska frågan, framhåller att det blir ka sträng herre i Frankrike som hos nödvandigt att traktatmakterna ordna den östrumiliaks frågan och uttalar den önskan att i anledning al de på Rysslands initiativ Innu t gång va- eLandeortskorreapondente rna till åt- skilliga Paristidningar meddela för- rande underhandlingarna angående alla frågor ett tillförlitligt uttalande måtte framkomma ont ett slutligt af- görande af de bulgariska angelagen- heterna. Le Nord ekrifver: Berlintraktaten tjenar som grundval för Ryssland. förelag. Detta går ut på att mak- terna skola gemensamt söka förmå Porten att förklara prinsens af CC, burg vistelse i Bulgarien för olaglig. Om alla makter aro besjolade at en uppriktig önskan att se Berlintrak- teen uppfyld, följer deraf att mak- terna skola instämma i Rysslands för- skada. Trafiken arven pi åtskilliga bland de förnårnsta linierna har va- rit insilld mellan 20 och 30 timmar. På Corsika befordrades postförsän- delserna medel. pony-expreaser, och alla andra kommunikationsmedel voro så ytterligt gagnlösa, att dometolarne slag, som år grundade på Berliner- kongressen. arbete. För att den af Ryssland begårda förklaringen al mak- terna skall få önskad verkan, måste alla kabinett upprigtigt och titan för- behåll deltaga deri. • • • En artikel i den berlinska officiösa Norddeutsche Allgemeine Zeitung om den bulgariska frågan har väckt ovanligt uppseende i politiska kret- sar och gifvit anledning till många betraktelser. Tidningen förklarar nem- ligen att det beror på en villfarelse, då man påstår att Ryssland måste ha samtliga magters understöd för att öppna positiva underhandlingar i Kon- stantinopel. Ryssland år fullt berat- tigrult att utan kongresstnagternas samtycke uppfordra sultanen att för- klara sig emot prins Ferdinand, och om det skulle bestämma sig härför, skall det finna Tysklands obetingade understöd. Man torde erinra sig, att furst Bismarck i sitt stora tal den 6 februari uttalat sig på alldeles sam- ma eAtt. Furst Ferdinand tros icke vara obenågen att nedstiga från Bulgariens trott, så vida alla makterna, ej blott Ryssland, förklara honom för olagligt vald, och för ögon- blicket vill det synas som om »mak- terna» lått nog kunde samsas om den saken. Frankrike och Italien. Franska deputeradekammaren har antagit ett förelag, enligt livilket, om undernandlingarna med Italien om handelstraktaten urbrytas, gränstullen å vissa italienska produkter förhöjts. General Boulanger protesterar mot, att man mot hans vilja uppstållt honom F1)111 kandidat till deputeradekatomaren. Ett lagförslag ont att sålja bröd efter vigt, väckt af tyske riksdagsmannen Loli- ren, har antagits af vederbörande ut- skott, ehuru med knapp röstöfvervigt. Deri bestämmes, att bröd hädanefter endast får säljas till I, 2 etc. skål- pund. vigt och försedt med bageriets ståtnpel. Lavin i Italien. En oerhörd lavin begrof den 24 febr. kl. 10 Valosta borgverkshytta i 13orgamo jemte 33 personer, af hvilka 7 framdrogos som lik. Vintern i Frankrike. oss. Daily News' Paris-korrespon- dent skrifvcr i fredags följande: ekrickliga skildringar a! de snöstor- mar, som med sådan förhirjande kraft en hel veckas tid svept fram öfver norra, södra och mellersta Frankrike. Jernvigslinierna synas ha lidit stor Mete inetIlla sitta sammanträden, emedan domare och jurymån omöj- ligen kunde infinna sig. »Hela byar i Aveyron Aro bok- etafligen insnöade. Vågarne i Auverg- ne tackas af två eller tre fots snö, och all skolgång och eamfårdsel ha upphört. Vådret i Paris var i sön- dags kallt och stormigt. »1 måndags steg barometern nå- got, och kölden blef skarpare. Ti- digt på aftonen visade termometern mellan 3 och 4 grader under frys- punkten, men luftens torrhet och klar- het gjorde kölden draglig. Emeller- tid blåser det nordlig vind, och ut- sigterna Aro mycket ned-lående. 1 åt- skilliga delar af landet ha vargar kommit fram från sina gömslen: Un- der vanliga år ser man i Frankrike sållan dessa vilddjur, men en sträng vinter jagar alltid fram dem skock- talen. Svenoniu«. Denne senare var från- varande, man t. f. kronolåndusats Linde fullföljde såsom åklagare målet. Svaranden, som var bemtad till tin- get, nekade till åtalet och skulle må- let påropas anatema dag för hörande af angifvaren. Firman Åklund & C:o i Norrkö- ping hade ins■ Amt handlanden Isak Nilsson i Voxtorp lör kraf I 204: 94. Sv. erkånde och afkunnas utslag vid tingets slut. Firman Svensson och Hagberg i Borås, C. L. Svensson i Norrköping, Roh. Sjömil! i Göteborg och Alfred Sundetrömönköpieg %oro kåranda emot samma svarande i fyra olika krafmål h vil k• samtliga erk Andes. Gustaf Svensson i Göstorpa hult tvistade med Jöns P. Svensson der- glade. •ngåends en byggnad, som den senare skulle under sin tid efter. letnnat i beboelig' skick, men solo kåran len icke kunnat taga i besitt- ning före den I nov. i fjor och innu vore den icke i stånd. Åtskil- liga vittnen athiiideie eon, vitsoroade att byggnaden icke varit kontrakts- enligt uppförd. Målet öfverlernnades till pröfning och skulle utslag seder- mera afkunnas. Om °lullig torrlagt hade S. P. Lars- son i finmalet institute NilaJohansaon i Skottorp, svaranden skulle nemligen ni ina påt? sa ja åt gumma å ho tog hafva skurit torf å n: 3 i 8 By un- te ögena å pep »Gud signe er!. Då der 1884 och 1886 !ångra tid ån som tog ja åt mössa å skalle gå, men då medgilvite honom. Detta bestred sv. Aflidna Afrikaresande. kom Kari in båranes rna kaffe å och blef sedan 2 vitven afhörte, ma- Underrettebter från Kong ) omtala, bullar, smorda må serap. Se'n sa let öfverlemnadt under yrkande om att de belgiske Atriknlorakarne Van gubben åt mej: pussana nu! å ja ersättning. ( Forts.) der Velde och Warlomont Aro döda. skulle te, men Kari ho satte te gnia Qvinnan och fattigvården i å ja va fålle inte sämre i bena å ve England. bovägga der small då rakt som ett I den eljes temligen konservativa per bösseskott. Londontidningen »Weekly Divatch, Jaha se'n va då bra å då sto inte Anspråkslös. Damen (efter de- låses följande: på inne Kari å ja va etts å markna å maskeringen sYtt tycker ni val, att De qvinliga fattigföreståndarns ha schal fick ho, en riksdaler dyrare en ni blifvit sviken i edra förvantnin- visat sig sA nyttiga vid adminiatra- grannas Jöns ga si, fast han har halt- tionen uf lattigvåsendet, att vi skulle gårn. — Nu ha vi vari gifta i 30 år Herrn: .Å nej. Jag har icke van- känna oss i hög grad tillfredaetälda, A sex reala drängar ha vi fullt upp, titt mig stIrdelee mycket.. om vi finge vid nästa val se flere men va som gråmer ml rara Kari, a Mycket roligt. A.: °Men, min qvinliga kandidater. att ho inte å go te få e taiga, men Afven om hon eger aldrig så ut- då går inte allti sons en vill, tt tur balite ylen, hvartör skiljer du dig inte mårkta anlag, år det naturligtvis ej ha vi haft andå: fördelsgumma dog från tlin Xantippa till hustru?. B.: «Nej, det gör jag visst inte: hvarje qvinna, som kan undvara så ihjäl sej första åre ja kom dit å tre mycket tid, att hon kan åtaga sig en år Atter va vi å mA Karig föralra InA. Vi ha mycket roligt tillsammans.. A.: Hur kan du förklara det?. fattigföreståndares pligter. Denna Si då kan en kalla tur; å inte en B.: «Jo, ser du, når min hustru atonårkning gåller isynnerhet gifta kalfvalatte ha gått åt, bara ett stuta- qvinnor, på hvilka omsorgen för inatt kråk, å den tog elagtar-Jonas te blir rasande, så tar hon livad hon får futt i och kastar mot mig. Tad- itackemat. och barn livilar. Nu för tia ska då vara karlek å far hon mig, så blir hon glad, meis Tvifvelsutan skulle emellertid mas- sor af ogifta qvinnor blifvit uppställ- tåckeder, nar di ska to å gifta sej. träffar hon mig inte, så blir jag PDariehanba. gar?e da som kandidater vid valet af fat- tigföreståndare, såvida de ej i regeln saknade dc nödvändiga vilkoren för att kunna ifrågakomma — eget hus- håll och en årlig kommunalskatt på minst 20 p. st. Är det ej på tiden — tillägger nåtuda tidning — att en så narrak- tig föreskrift som denna upphAfves? Vi skulle derigenom kunna förekafla oss ett större antal utmärkta gvinliöu tnedhjelpare, som vi i hög grad Ce- logra, om ej för annat, så åtmin- stone för att to,:en och det brutala uppträdandet i tuånga full må kunna förbättras, Per Gustafs frieri. å urslit då går te nu för tia när Det torde ron våra läsare att er- Frerndenblatt omtalar med erkAns- fara att vintern för närvarande Ar li- di ska fria; annat va då förr nar ja Ryssland och bulgariska frågan. Vet inte va da ska vara för, etter- som då ändå går öfver når en hatt dom en måne å den mån kalla di smimån, tror ja det va, Nej mi Kari å ja vi gjorde aldri min kärlek, men det gick lika bra ändå å sams Av i Anna som Gullrosa å Stjernn, för di slickar livar» rundt kring örena för si di står i brisa breve hvaran. A. —n. iitteBång, och potissaker. (lljks härads einterting.) Al handlagda mål anteckna vi föl- jande: Kronolänsman J. A. Seinknecht hade inetåmt Johan Ringren i N:0 1 Lejeby för olaga fiske, på angifvclse af fiskeritilleyningsmannen N. F. — 301 — — 304 och betraktade mig med gladt ansigte och glada, strå- lande ögon. Det föreföll mig, som om hon spelade någon roll på en maskerad. Aldrig hade hon sett sel blomstrande ut — en leende bild af lielett och skönhet stod hon der, utan det minsta spår af oro eller bekymmer, den rena oskulden, don fullkomliga hjertefriden förkroppsligad. I mina ögon var hon dock icke längre vacker; genom den mask, som hon var van att visa vorldon, såg jag ned i djupet af hennes själ och visste, huru usel och fördorfvad don är. Med utsträckta armar, som ville hon omfamna MIK' korn hon emot mig, och då jag strängt visade henne tillbak a, stannade hon och betraktade mig leende. — livad — utropade hon — efter så lång från- varo vägrar du att kyssa mig? — Ack, jag ser redan, att du vill pröfva mig! Att påstå, det du icke längre älskar mig, vågar du dock icke! — Det vore bra för oss båda, om vi icke blefvo störda — sade jag. — I sådana hus BOM detta pläga ty:Flarn° komma in utan att vara kallade. Hon förstod vinkon och reglade dörren. — Nu, min kärlek — sade hon sedan i det hon tog af nig hatt och kappa — äro vi ensamma, allde- les ensamma. Du ser, att jag icke är rädd för dig, utan faet öfvortygad, att du blott ville skämta med mig, då du vägrade att omfamna mig. Huru, icke nu häller vill du kyasa mig? Har du verkligen blifvit va sta. Föret så hörde ja mej för hur då sto te i gårn dit ja ämna mej, å kan veta dt va en fjarndel, ml två oxar, 6 kor, 8 fAr å e bra grisaso A en helan mängd höna å tupp ma. E fördelegummna va dl, men fis si ut som ho skulle ina snaraste ilrun• sej i jolbacken så ilen ble en lalla snart å ml. Ja bedde bara då emot e att då t a e doter te, men doktarn an att ho badda kråmisk maggetarr å den fick di inte din, å da trodde di skulle dra» to dön. Kari, den ja badda ögena på, va rask ho å tö i syna som våra ny- strukna 'Agg l qvick i karten som prosten ve kalasaborde å våfv• da gick så en hisna; ja ho dugde ho. Jag tvina mej, fast dl va mitt i vec- ka, tog på ma herdaaklana, å så klef ja in å sa' Gudstro hår inne, Kan ho sto der å knåda smör I då va gult som vax. åjo å fålla inte för go te börja, tånkte ja, å hosta liti smått, da sto inte håller på, ho kom å slog i naven å sa: gå från dörra Per Gu- staf å baj va du vill. Men ja as: inte vill ja gaj någe, å far din te- stass? Far va ute han, men mora hennes som stått ve köksdörr., kom in ho må ölstånka å sa': ta då har å smaka på Per Gustaf lille å Kari den körde ho ut å mala på patina å termin han kom må in å når han fick korn på att bror min dött i Amerika, tyckte han ja inte va en måg te slam- mas för, för si bi Kari å ja va så godt som ensamma om girodelar. Å Min hustru hade gifvit lifvet åt ett barn, ett barn som icke var mitt. Jag köpte biljett för öfverresan me d bGer mailia) till Liverpool och leinnade b'otellots räkenskapsförare ett bref till min son, hvillset hatt egenhändigt skulle gifva honom, om han ännu on gång frågade efter mig. Detta bref innehöll tvåhun- dra pund uti banknoter och en anvisning å faunhun- dra pund, betalbar vid anfordran — en sumnia som satte Frederik i stånd att så fort som möjligt följa efter mig. Jag aubefalde honoin att taga vägen öfver Liverpool och der på posten efterfråga ett bref från mig, i hvilket han skulle finna min adress. Som alla dessa försighetsmått hittills icke fört till något resul- tat, och som tanken, att någon fiende öfvervakfr alla mina åtgöranden, icke mer lemnar mig, har jag be- slutit att så noggrant som möjligt anteckna allt, som redan inträffat, och livad som vidare kan händå. Så snart jag anländt till Liverpool, &Eror jag ett bref, som gaf min son anvisning att fråga efter mig på Adelphihotellet. Sex dagar stannade jag i der i förhoppning att min son skulle visa sig — detta hopp gick icke i fullbordan. Slutligen återvände jag med ett nattåg till London och som jag beslutit att åtmin- stone för några dagar icke låta min återkomst blifva känd i City, skaffade jag mig rum i en aflägsen stads- del. Blott min son och min hustru skola få veta, hear jag befinner mig, och jag ämnar begagna dessa dagar af tillbakadragenhet att enskild', göra up0 mina förhållanden till den vinna, som vanärat mitt namn. 76 agyautier. Ur Lo lede glad.. Filantropen ser en fint kladd herre ligga på Gustaf Adolfs torg i ett mycket omtöcknade tillstånd. — Stig då upp! eAger han. Ni förkyler er ju har. Mannen reser sig mödosamt upp. — Ska jag kanske föra er hem? — Om n - ni vi - vill vara så go-god. — liver bor ni då? — 1 — i — As — Askersund. Det omöjliga möjligt. bl gir alg jag någonting eke, soul jag hittills hållit för alldeles omöjligt.. »Och det var?. »Två skalliga herrar, som voro i lufven på hvarandra.. fflanbelsunberrättelser. VIebbelanbe från Cl agelfra frainflaatentl, Nal ena. Zon 26 g an. 1%8. %Ara bastr u tt: för prima, lalla kliva:dr ituta ars (utan förbinbelfe). Qtrtra låttfeta bois ftan 100-150 ft. 23 rr. pr 100 it. Dan fr ffagtab mat =118 Ill ler teås = 4 tr. 76 arr se liv. Yiep. fria 100 tita leo ft. 16 tv. pr 100 ft banft Aagtab rotat =. 82 öre Or /h- lo = 4 tr. 42 ört pr toireiftt risp. från 151 tig 160 e. 2.5 tr. pr wo ft. sagt Ilastas mitt = 50 6re pr Ido -- 4 tr. 25 öre pritainfit Up. från 161 tia t70 fl. 24 tr. pr 100 ft. buff git- tat) ,vigt = 48 öre pr Ido 4 tt. OS ört pr !torntåt Y iap etobabe ferm odf blött flåg 18 a 10 te. pr 100 ff. beef? g. :vigt. Brefidcla. Cfkr hosta iii ide i befintlig frid :iföra. ar ött renettrtib fa att ben enterleabe »ftfårarta år "(tall iberet s frieri at bana han khagsr" fa mall know hoa webtrhörinht, bd see asbrios Rn. 1.17ra att tarera år "biglaraig tig galtars> fant t• baru gift, bed tågar för ambra hostnias asken term tt (porer eit faraorlpåfae bet nia flim- ra fartens tefat, få lånat kan tf föra/ratas någon. titt. Ta fatt ha at torka 'att im- berböreabe tork beta banala fåt jaa/ urta- atalIgrabblenter). e Annonser. lorgeniirs-sammantråde. Borgenleerna uti Per Jönsons i Åstorp konkurs kallas hartsad till sammantrade å Kdenberga gaatgil- varegård den 12 ntaikommande Mara kl 9 f. m. för att besluta oas neder- håll till galdenaren, om EJ:lejning af massans lösa egendom 'amt ona öf- rige frågor sota konkursboet rars. &fanborg. den 29 Februari 1888. (181) litimeo ~Mara
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.