ej m ed, men det tr för det att han ligger för döden, bokstafligen «var- valdigad af sorg öfver sin horres ha- dangång. Derefter komma kejsaren* gamla likare, bland dem den åldrige dok tor Lauer. Strax framför likvagnen gå minist- rar- 13c, baran de riksinsignierna på sammetsdynor. Krigsministern bar det stora rikasvardet. Den med purpur och guld smyc- kade paradsarkofagen star öfvertitokt af en baldakin i guld och kvitt på den låga likvagnen. På kåtans lock ligger kejsarens guldhjelrn. Gene- raler bara baldakin och efter den följer en annan grupp högre office- rare till aflösning. Derpå kommer reaa paradhast. Kastar man blicken på de många gamla gestalterna i det kejserliga lik- tåget, trånger sig den tanken ovil- korligen på en, att många af dem snart skola följa sin atiidne herekare på den långa fården. Efter rikebatAret, som följer lik- vagnen så nara som möjligt, komma de manliga medlemmarna af huset Holtenzollern och de nårvarande euro- peiska furstar:le och tronföljarna samt Je utomordentliga sändebuden. Tåget *faktas af två infanteriaf- delningar, sammansatta af alla möj- liga regementen. Hela scenen, omgifven som den var af eorgklådda gator, dödstysta menniskomastor och fantastiskt be- lyst af gaslågor och brinnande beck- tunnor, gjorde intryck af en jana- tafla, byars praktfulla färger man ser genom tvinade glasögon. Framför det kejserliga palatset, titt invid ryttarstatyn höll tåget ett ögonblick. 1 ett af palatsets lönater stod enkekejsarinnan och tillvinkade det ett sista tarva]. Derefter gick dödståget vidare och förlorade sig omsider i fjerran, tills ett aflågset kanondunder, buret af vinden från Charlottenburg, förkun- nade att den nflidue kejsaren blifvit högtidligen nedsatt i dervarandc mau- soleum. kee 'tett gömdes. ref man en smida i minnet, gamla luntor från en svun- non tid till hans åra och berömmelse, ty bevars vål, döden har sin amok- månad don så val som aktenskapot. Han hade egt oandligt många vin- ner arven han och som svurit honom trofast fostbrödralag, att evigt föl bli denna vanskap trogna; ja visst, tnen • vigt i dylika fall, det år bara en vaxel, utattld af hanförelaen och förr eller senare protesterad af glömskan. Trots dessa sorger dock alltid mun- ter och glad, ungdomsfriek så till kropp som sjal, trifdoa den gamle gerna hos ungdomen och talade i likhet med de flesta gamle krigare gerna om livad han upplofvat, men sållan eller aldrig om sig sjelf. Att jag skulle synnerligen kunna mig dragen till honom, var sjelfklart, jag var bar a 18 år, önskade sjelf bli soldat och han — han hade ju varit med i krig, i verkligt genuint krig, först i det finska 1808 —09 samt se- dan i den stora jAttegtriden mot Na- poleon. En qvall, då han ()Intalat åtskilliga episoder ur sitt långa hin- delterika lit, episoder från både kri- get. och freden, dagar, och vi sutto ensamma vid braman, frågade jag ho- nom, om han icke egde några utför- ligare anteckningar sedan denna tid, dem jag kunde få låna för att stu- dera. Han syntes törst en smula tveksam, men seende huru djupt och lifligt intresserad jag var, made han slutligen med ett halft glAdtigt, halft vemodigt leende: — Åhjo, nog har jag det, fast inte vet jag, om det just år något med dem, men efter du tyckes så road af dessa små beråttelser, så må du ger- na få se dem. Och på så satt kom jag att fl röra otit i ',gamle majorens koffert.. • • Min första strid. Jng hade nyss fyll nitton år, då jag på våren 1808 med mitt rege- mente kom öfvor till Finland. Den finska arm e n kampade som bast mot den flerdubbla reka öfvermakten med oförtröttadt hjeltemod trots den hufvudlösa ledningen af kriget, ett vål i hufvudetadeu som vid håren, ett hjeltemod, så mycket sublimare Han var en ståtlig, smärt och.hög- som nåstan från första stund en livar, rest man den gamle majoren trots trupp som beta', insåg att alla dessa sina 73 år, en pi-flirtig krigaretyp oerhörda lidanden och försakelser, med sitt krusiga enölivita hår, sina all denna lågande fosterlandekårlek, sirligt uppvridna mustascher, sina denna lysande tapperhet skulle vara fiffiga, blixtrande ögon, latta, kraftiga fruktlösa. Och bur skulle det kunna ve.relser och med detta fina, eleganta vara annorlunda med en halft galen sått, den gustavianska tidens testa- och dertill af sina nårmaste tjenare mente, som numera blifvit nistan missledd och bedragen kung, en en- ögd gammal goddagspilt och hofman en saga blott. Jag ar öfvertygad om att han al- till anförare, som aldrig fört belal drig i sitt lif hållit något tal till el- i krig, och ett kommiesariat, som an- ler för ,qvinnan., men han visade i vinde de få och otiilråckliga tillgån- stallet vid hvarje tillfalla genom garna på det förvantlaste sått? Det var på Lappos oförgåtliga handling, att han skattade en verk- ligt god och adel qvinna högre an datt jag första gången öga inot öga allt annat och Anda till sin sista stund mötte ryssen som fiende. Jag hade förblef han en damernas trogne rid- ofta af de gamle hört talas om »blod- dare, nun chevalier sans peur et sans dopet., om »första bataljen., om alla dess fasor och ohyggligheter, men reproches.. lian hade varit och var antal en jag kan ej såga, att den på mig ovanligt vacker karl, han hade varit gjorde det intryck jag vitnat. Min rik, uppburen, ljesad — nu var han första kånsla var — radda; ja, rent fattig, gammal och böjd al hivats ut aagdt, jag var rådd och jag Ar sorger och dadel:- naturligtvis älven öfvertygad om, att de flesta rekryter, förbisedd af det nuvarande eötslieki- som första gången irro i elden, om ga polkagriselagtet, der han ej rent de ej aktImder lör kamraterna, skalle af var alldeles glömd, och först vid allesamman söka gömma sig undan den graf, livad den gamle krigarens Den andra var en grånslös förvåning Ur gamle Inajorens koffert. Alver att jag efter aamminetötningan innu var vid lif; efter en timme var all fruktan borta och jag kantfe en- dast en vild, brinnande iver att kom- ma först fram till de fördömda ka- nonerna på backen der framme vid kyrkbyn. alagare, en lång, fårskrlokligt ful yng- ling om 16 år, anm alltid varit ett mål för hela konyaniets 'klint och apeglosor, tafatt och otymplig som han i högsta grad var. Når ardullet började, stod han på högra flygeln bredvid kapten Ii., för att slå signa- Man myrkor i stridens förbittrade len; vid de förmer skotten bleknade timme så litet af hvad som föregår han förtidigt och ju långre vi fratn- omkring en; do sårades och döendes 'ringde, desto mera förakrarnd syn- jemmerskri Ofverröftas af kanonerna, tes han, till de" vid ett motanfall och handgevärens din; de kringströd- af fienden, hvarvid hans elArmaste da liken, Ofver hvilka man hoppar, man trallades af att kula i hufvudet, blodpölarne, i ]!vilka man »uttrar, de så att hans bind och hjerna frustade sönderslitna letntnarne af tnennigkot trumslagaren i ansigtet, han med ett och haltar, allt inhöljas i tuta skyar ångestrop vande sig om till flykt. af krutrök och dant, så att man of- Kaptenen, SOM på en .lund ej hört tast ej ser många steg framför sig, trumman, och BOM trott dess birare hvartill kommer, om man Ar officer, fallen, fick i detta ögonblick i dess ansvaret för truppens ledning, som atAlle syo på denne, der han •f alla hvilar hålin. Det utan tvifvel svå- krafter anatrangde sig för att komma raste ögonblicket ar, då man för för- undan. Med en qvird ed ulmade sta gången går till anfall mot en kapten 13. på den långe ynglingen, större sluten trupp och aldrig går ryckte mössan af han. !luftled och denna ten-farliga stund ur mitt minne. skrek med raseri i hans öra: — Fy (—n din usling — du år Vi hade på kedja arbetat oss fram genom de frodiga rågåkrarna på stal- inte finne, dul De orden gropo gossen i hjertat, len framför kyrkbyn, der de ryska jagarne lågo vål dolda. Det gick hans heta finska blod svallade med långsamt, men det gick ån« och ena arvet; .hvad lör något?. röt han nu samlades , vi vid kanten af det till, sar jag inte finnel. Och med stora alldeefflItot, som rördes liksom dessa ord kastade han åter fram sin af en storm. Björnetjerna, v. Otter, trumma, slog till anfall och i storm- Suremain, tu. fl. af Adlercroute egna marsch gick han ensam fram mot de adjutanter voro med oss — nu upp- bagge ryska kanonerna på kullen. Vi hade kastat oss ned pi ömse marscherade plötsligt en rysk linie- sidor om vågen, beskjutande kanon- bataljon i sluten ordning, don gjorda halt inom godt gevårghåll, vi sko servisen och betlekningen, kapten 13. skrek åt sin trumslagare att vånda, den göra halfvåndning till nfitrdigt gevär., vi sig° den lagga an. So- men förgifves; allt mera dånande l ons st rål ar Oanat° på de 500 bajo- (öllo hans slag, ju nit-mara han kom mot sitt mål: fiendens kanoner; vi netterna, hvilka glödde mod en dy- såga honom stiga upp för branten, ster, blodröd glans, der de itu, lång- alltjetnt rytande: .år jag inte finne, samt och regelmessigt som på ett jag?. Då stannade han plötsligt, exercisfilt, höjdes och alla stirrade vacklade (Jolt föll i samma ögonblick oss i ansigtet. han slungade ut sitt sista: »jaga, jag Från detta ögonblick och till dess år inte fin . En rysk kula satte salfran ljöd kan jag gerua såga, att punkt nåde i meningen och med krog- mitt hjerta ato.1 fullkomligt stilla; jag and panna störtade den pråktige poj- tillslöt ovilkorligen ögonen, en hår ken buklångea. af tankar rusade blixteuabbt förbi Når vi stormat och kommit upp till min sjals ögon, en varm, ödmjuk kanonerna, återsågo vi vår kamrat, bönesuck till den som ensam etyrer han låg på ryggen, de vidöppna ögo- så vAl mennigkors öden 50M kulors nen blickade Annu hotande mot fien- lopp, on sista tanke på de kåra i den, de fula, grofva dragen voro nu hinntet, CD sista blick på den milda, liksom förskönade och det stolta, strålande sol, som jag kanske aldrig triumferande leende, som stelnat på mer skulle återse, allt detta hann jag hans lappar, tycktes apeln i döden tnArIcligt nog på de sekunder, som fråga: »år jag inte finne, jag?. S. A. förflöto, innan aalfvan loggades. Och nu — nu kom hon, hemskt, brusande, smattrande, hvåsande som orkanen — förvånad blickade jag omkring mig, sex man såg jag ligga Amerikanska vinkar för sön- der döda och alrade, dig var allt, dagsjitgare. Det år förargligt, då man år på jagt och råkar skjuta ett och, i detsamma hördes ett kraftfull tamt djur i stallet för ett vilde. För röst glAdtigt ropa: — Se så gossar, nu Ar det virsta det första Ar Iran mindre, och för öfvcr — nu skola vi tala litet vid det andra plåga husdjur hafva en e- grönrockarna mellan fyra ögon, gå gare, gom fordrar alcadeersattning; derigenom förminskas jagtnrsjet be- på marsch! Det var vår bataljonschef, den kåc- t , dligt. För att undvika olikt obe- ke, tilltagsne och oförvägne v. Hert- hag bör man !Agg* marka till föl- jande: zen. Hjorten skiljer sig från haven der. °Hurran, ropade vi och rusade på. Ryssarna skulle ladda om, för att ge igenom, att !råsten icke har något på hufvudet, hvaremot hjorten har Oss An en ealfva, men innan de ens fått ner krutet, an mindre kulan, voro stora, mer eller mindre greniga horn, do finska björnarna med sina långa Hos himlen, som ej heller bär någon bajonetter inide ibland dem. Kam- prydnad på hutvutlet, ligger ekilna- pen ryckte blott ett par minuter, ty den i att den saknar lillotskor. snart bröto rymma sig ut ur den .a Kon skiljer sig från rådjuret ge- fruktansvårda omfamningen och togo nota långdon på avansen, i det den- till benen med berömvård enighet, na hoa rådjuret blott finnes gom en under det de 'kroka: aniskingela, ni- antydan. Kon springer ej heller bar- ken al högt eller så långt som rå- skingela., (förlorade, förlorade). Vid andra kompaniet stod en truta. djuret. bariekanba. — 340 - — 337 — snart vara utom åtkomst för menniekohänder. !Atom osa alltså afsluta vårt arbete. Dermed utgöt han oljan på golfvet, dränkte ock- så några ark papper deri och lade dessa under möb- lerna och mellan golftiljorna, så att hela rurrmet i ett ögonblick skulle stå i lågor, om man höllo ett ljus till dom. — Jag tror att jag i den bär vägen är en riktig konstnär — sade Pelham leende. — På fem minuter skall här upplåga on eld, för hvilken ingen brand- spruta är rask nog, och som icke skall slockna, förr än åtminstone allt brännbart i denna våningen blifvit förvandladt till aska. När huset brinner och vi äro en halftimmes väg härifrån, så äro vi utom all fara. Don glada ton, i hvilken han talade, fann intet svar hos hans medbrottsling. T Sluta ditt arbete och tig — sade hon med en rysning. — Har du då alldeles glömt, hvad vi gjorde sista gången, vi voro tillsammans i detta rum? — Glömt? — utropade han. — Skall säkerligen aldrig glömma det, men det stör mig icke längre. livar och on för sig sjolf, det är naturens lag, och den är en narr, som låter nedtrampa eller slå sig till marken, om han har makt att skaffa sin motståndare nr. vägen. Nå, det hafva vi gjort och hafva nu kom- ma så långt, att vi kunna skörda frukterna deraf. Jag har på sleta tiden lefvat som en hund, nu vill ja g lefva som herre. Så allt är färdigt. Och nu vilja v i tänka på återtåget. Gå nu först upp på vinden, — Ni menar väl, att han har on vinna mod sig? — svarade polismannen. — Nej, det är on karl, lag har sett honom mod mina egna ögon — svarade Frederik. — Och jag har mod mina egna ögon sett, att det är en qvinna — gaf polisen till svar. — Jag såg, att mrs Holdfast denna afton gick in i huset n:r 118 i sällskap med Richard Mana, också Pelham kallad. Men vänta ett ögonblick, nu har jag saken kl4rt för mig. Mrs Holdfaat följde honom i afton till hans bostad af livad skäl betyder föra, det må nu. hafva varit nyfikenhet, egensinne eller livad som helst.. Pel- barn ville icke taga henne med sig öiver i n:r 119; hon fordrade det dock envist och klädde sig i karl- kläder. På detta sätt skulle hon väcka mindre upp- seende, om de i natt lornnade Great Porter Square, ty i fruntimmerskläder är hon on påfallande förete- else, som icko blir obemärkt. Den förmente man, som ni såg, är mrs Holdfaet i karlkläder. Do båda be- funno sig i rummet, som er fader sist bebodde, sä- ger ni? — Ja, och jag har låst igen om dom, så att do icke kunna undkomma. — De äro fångna — sade polismannen. — Men hvad var det. - Hvad? — frågade Frederik, i det han följde mannens blick. som var riktad på fönstrenli första våningen. 80 Ur LeeMes osystrrisr. Dat tama svinet skiljer sig fria vildsvinet tlerut innan, att det i regeln ar ljusare till !argon och icke har sa bridtom. För att vara alldeles saker på sin sak «Iller man sig i vagtn för djuret. I så fall viker det tama svinet åt siden, enen vildsvinet kna- ttar sina huggtender och angriper. Vildsvinet smakar också annorlunda. Haren skiljer sig från katten dari, att den uteslutande håller sig på marken. livad som sitter i ett tråd eller på en gIrdeagArd Ar ollatan alltid en katt. Alven om haren re- tas, hvarken klöser eller biter h». Gr1fsainet kan lått skiljas fria hunden nerigenom, att hunden alltid lydar ett eller annat namn. Det gör grafavinet principielt icke. Detta 'Egna angår villebrådet. livad vidare betråffar anskjutning och dö- dande af Jagtkatnrater och drefkarlar — hvilket ibland kan åstadkomma mycket bryderi och förargelse - undviker man detta biet genom att 'flotta sin bössa rakt upp i luften. 1 de luftlager, som breda sig °Ivan jagarens hufrod, vistas i regeln in- gen mennisks. Genom namda konst- grepp eller gent, n att sigta på top- pen af ett tråd undgår man *Hen att skjuta gamla gummor, hvilka upp- samla vindfållen. Om hvarje söndagsjagare följer dessa regler. skall han kunna åter- vånda från sin jagttur med lite hjer- ta och uret att harva anstålt någon skada. I motsatt fall kan hans jagt- gliidje blifsa grumlad för lång tid. Hvar brinner det? — frågar herr A. och sticker ut hulvudet genom fönstret. — 1 vinhandeln hår i hörnet. — Nå, då lir jag lugn. Der fin- nes det godt om vatten. ■■•••=1~. 4.5rtbitoturtr för 2aholm: aRarit 236 2Dag. Ddattittla: tetig. 211brrg §patmfaubasen. arriftermac och :uttumma Hr taattef3tfiten• knata tt 9 f. m. !Mab. Ib berg 4igmttfan K 11 f. m. 13aftar Dahl. •- Annonser. STIENKOL suljas hädanefter ej utan mot kontant. Laholm den 5 mars 1888. (195) 0. E. Hallberg. loko 1NGS -A K TiE Bo 44, 4,45 NORDETJERNAN STOCKHOLM De försakrailes vinst utgjorde för år 1885 136,845 kronor n 1886 159,520 Agent i Laholm: II. A. Larson. Hallands Enskilda Bank godtgör från och med (len 10 den- ne* för medel, som insatta på Depo- sitionrråkning följande rinteaateer, n em I i g e n: på 6 månaders uppsågning 4 " , is 4 39, • « 3 3 1 å 2 . - • samt d Upp- & Afskrifningsnikning 2' c, hvarernot vid utlåning beråknas di- skonto och rdnta sålunda: s , för veilar på högst 3 mån. 5 • a • långre tid å 6 samt för lån • Halmstad i Februari 18&13. Bankstyrelsen. 101 Åk nnT I f i ri lia blat• befordran med Alla.n - Linien. Familjer och öfriga få ytiterin billigt biljettpris, om de tillskrfv• under- tecknad, generalagent. J. Sant, f. d. konsul i Amerika. Nyhavn n:r 13 Köpenhamn K. (118) Sllabb resa till Amerika. •Endaat 12 dagar. inberåknadt ile vanliga uppehållen åt- gå från Halmstad till Newyork. Bil- jetter gillande direkt kin Halmstad till platser i Amerika, Australien, A- sien och Brasilien erhållas ytterst bil- ligt hos Kapten J. H. Böök, Halmstad. Oblid För varnpligtige! utfara!» kostnadsfritt de erforderliga ansök- ningarna om tillstånd till rams. 6 1 16 (0 26403x16)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.