skott n:r 2 her öfvervAgt nib detta i sitt sinne och i *in ordning framlagt ett förslag. hvari det gifver ritt At alla motionärerna. bleck hr Peters- son i Bryinorp instämmiar det i att påyrka absolut förbud, mot införsel ark.margarin.IYMed hr Åkerlund för- ordar det en af importören bekostad undersökning, med den ;lilla förän- dringen att undersökningen skall gAllaeimporteradt »smör:af mjölk el- ler gi-Addes i stallet för margarin, för att le om ej det förra år uppblan- dadt med det senare. Och med an- slutning till en del af ht,Stjernepetz' motion begår det »vidtagande af så- dana, åtgårder, att alla har i landet varande fabriker för beredande af s. k. margarin eller konstsmör stillas under -statens uppaigt och kontroll, i Andamil att förekomma att annan vara :tillverkas ån den som Ar be- redd:af rena - och" - andamålsenliga rå- Amen». Utskottet har 'Medea dela genom importförbud_ mot runrgnrin och dels genom påpudet om analys på im- porterad' smör sökt motverka det be- dröfliga förhållandet, att svenskarna Balja stora qvantiteter af sitt goda smör till utlandet och importera min- dre mangder af eu billigare och sent- re vara till bruk för fattigt folk. Det har emellertid icke velat Rna sig åt en ett oburmhortig åtgArd som att be- fria den inhemska smörproduktionen från all konkurrens med margarin. Utskottets förbudsnit har nomligen icke etr*ckt sig till den margarin, som tillverkas inom landet. För denna vill det endast påbjuda en betryg- gande euppsigt och kontroll» f rå n statens !ide, förmodligen genom ear- skildt anmälda margarinkontrollörer och öfvermargnrinkontrollörer, likn- nom vid brAnvinstillverkningen. Det synes dock som om utskottet skulle ha handlat mera klokt och i stnörproducenternas så vål som i kon- sumenternas intresse, i fall det nöjt sig med att mod några emarre för- lindringar instArmun i livad hr Stjern- spetz förealugit. När kung Oskar skulle beklaga sorgen. Hein verlden trodde att kejsar Wil- helm skulle bli hundra år. Det hade blifvit ett sådant bra jubileum och aldrig förr firadt. Och han hade nog också blifvit sina hundra år, eller knnske hundra- tio, om inte så en stor sorg tryckt hans bjerta på sista tiden. Inte eri mycket sorgen öfver kronprinsens, den nuvarande kejsarens, obotliga sjukdom, ty Hohenzollrarne Aro ett styft, modigt slAgte, och döden har aldrig skråröt dem, vare sig den kom- mit susande på en kanonkula eller infunnit sig stilla och anetAndigt i 51111814 med droppflaakor, operations- knifvår 'beli ett halft dussin grAlande medici. Men det lår Im gjort den gamle mannen rysligt ondt att han så illa misstagit och bedragit sig på herr Bissmarck von Schönhausen. För si, i förtroende eagdt, så gick både gam- le kejsaren och så godt som hela ty- ska nationen ganska binge och in- billade sig att bemåldc Bismarck var e n fifliger och kloker karl, som gjort ty ska riket åtskilliga småtjenster, så- nt t. ex. att skapa det, o. e. v. eo Alen når nu gamle kejsaren fick spörja huru en Annu mycket *tyr- vare statsman, numera landshaftlin- gen i Stockholms lån herr Themp- tender, sagt att Bismarck var barn bosoh, och att han sjal( och herr Lo- vt5n och (åtminstone på förmidda- garna) Arven herr Ehrensvård hade en långt båttre blick på tingen ån gamle Bismarck, och att de bugrepo tullpolitik och stora ekonomiska verlde- förhållanden, som stackars Bismarck fått alldeles om bakfoten, så grep det gamle kejsaren mer och mer, och han ångrade att han inte i ride lå- nat åtminstone herr Lov6i på ett par infloader för att skapa tyska ri- ket i et. f. det nu blilvit gjordt på hata och slant af furst Bismarck. Och så skref gamle kejsaren till kung Oskar och bad att, eftersom det nu Anda var illa gånget, få hyra herr Themptander på timme för att rätta till liv ad som råttas kunde i tyska rikets handelspolitik in. m. Och kung Oskar, som alltid Ar suell och gerna vill göra alla till vil- jes , in- och utlAndingar, frihandlare M protektionister, judarna och pa- stor Beakow, Sverdrup och Axel Ja- dorn), han skrot till några inflytelse- rika mån i hr Themptanders h0f- dingadOme och frågade: »Rospiggar, tt' ni mod på att låna bort Oskar Ro- bert till morfar Wilhelm på en sex, sju veckor? lian behöfver honom tör att hjolpa upp en hop som den elarfven Otto Bismarck fOrderfvat.» Men roviggurne svarade: »Ont ers majestAt tillåter, så vilja vi helst i underdånighet behålla herr Themp- tender, som Ar en enall man och lof- vet att inte åta upp oss, utan låtit utgå ott påbud öfver hela Roslagen, att nar han reser omkring i lånet då få vi. inte snilla till h varken enskilda eller offentliga fester för honom. En så god ht-kling bör man hålla på. Kan ers majsstat inte i stallet skicka herr Lov6t?» kung Oskar ville inte göra ros- piggurno emot, och så fick hr Thetnp- tender bli hemma, hvilket grep gata- le kejsaren så djupt att han inte långt derefter nedlades på dödsbttdden. Dessa smit interiörer har jag ramm bura i förbigående, på det herreka- pet må förstå, hur ledsen vår kung skulle bli dA kejsar Wilhelm dog. Till sorgen öfver en kar blodet från- fålle sållade sig ju den nggande tan- ken att dödsfallet påskyndats af grå- melsen öfver att inte få håna herr Themptauder. Derför beslöt kung Oskar också att skicka sårskildt bud, naturligtvis en officer, till Berlin med ett brer att beklaga sorgen. Och hans ma- jeståt såg i andanom på sin svenska urröt och på sin norska syntes ho- nom sorgligast, och så fick norske öfverstelöjtnant Nyqvist (eller kan- ske det var Nyström) sorgebrefret i handgir. Men knappt var öfverstelöjtnant Nyblom (eller kanske han heter Ny- strand) i vag förrått finns pinjes:åt dukfe: »livad i herrans namn skall Axel Jaderin och lille Norint och kandidat Linck i Vikingen stiga om detta, att jag skickar en norrman och inte on svensk nit beklaga den sto- re kejsarens frånfAlle?» Och som kung Oskar inte hade hjerta att gö- ra herrar .lådurin och Nor6i ledsna, så telegrnierade han till Sven La- gerberg i Stockholm, att likasom Of- veratelöjtnant Nyfors (eller kanske det var Nygren) skulle komma med sitt bref och enskildt inför kejsar Fredrik sörja å Norges vagnar, så o t 5 skulle 1 eas, le i u g o enr, vener noe a l Lage Lagerborg rå t eas ki t negi gli to t s lik - och gråta ursvens gtårar Sven - ska Dagbladet och Figaro och vi- kintten måtte bli nöjda. Och general Sven giek upp till notek-svensko utrikesministern Eh- renevård och sa: — Jng skulle resa till Berlin och gråta för min kung och mitt land, och jag behöfver en ordonnanaolfi- cor. Har bror någon pojke på la- ger, som bror ville ha markt med någon mindre. tysk ordenepIndasks, så skicka med honom. Och som dat Annu var på förmid- dagen erinrade sig hane exellens sin son, underlöjtnunt Jörgen, och ho- nom elAppte hön till. Och horrarnu foro pi enalltåg, och om ni vill be mig aldrig så gerna så kan jag inte likna underlöitnant Jörgen och general Svan vid något annat An den unge Tobias, som med sin engul for bort, långt bort i fram- mande land. Det enda som fattades var hun- den, Tobic verldsbekante Ultuerdogg (eller kanske det var en stöfvare); men dels bruka svenske officerare få 'barn hundhufv'ete för sina Arga- randen i tjensten, dels hade 2E01u, vindarnes gud, beslutit att borrarna sjelfve skulle få 'slita en hund., ishy att han ref upp snödrifvorna och ho- pade dem på södra stambanan så att min nberatlien termit! skrek den nor- ske ortIonansen. — Var lugn herre, Pi ska ho der; det Ar vira stolta svenska larger på tapeterna! — Vil de vivre rolig! Jeg friger dem at jeg forlanger den vesrelaen, fordi der er vore. rene norske far- vor paa sengerrepper. — Tig herre, jag Ar svensk och underlöjtnant och skall gråta å kung Oakare och Sverig es vagnar vid högst salig hans i nå er aflidna tuajeatåt kejsar Wilhelm 1:a bår. — Ib, de mas skarnme denn! Jeg er norsk norrman fra Norge, og ag- ter at griede å kongeaa,og vore bru- sande elvers-og vore heja hjergs veg- ne infur hans levende atormagtigate majestit Friedrich III. Slutligen Mata man telegrafera till utrikesministern för att om ulligt förekomma en unionel konflikt. 1 ans exellens EhrenevArd svarade: *Vi få inte såra den norska nationalkinalan. Lemna rummet åt någon profryttare och badda i signet it såndebuden i korridoren om så behöfves». — ',Generalen skall ha god' kaffe och skorpor kl. sju. betalde don sven- sko ordonnaneeu. — Norge er et selyståndigt, utle- leligt, uafhendoligt kongerige under sin egen konge; min oberstelieutnant skall ha rutget bedro och etterkem kaffe rund konjak klockan sex! röt norrmannen. 1 Malmö och Köpenhamn gick det bra, ty der bodde do båda stIndebu- den på livar sitt hotell, men i en Ii- ton dansk by körde ile last igen, må- etc ta in på samma locus och erfara 'ramm obehag. Till frukosten hade man garnerat sillsalluden med Aggulor. Den nor- ske ordonnansen hada inte förr fått se det, innan han kommenderade: — Vil do vfere se artig og taga bantåget stoppade, stoppade ntildt, mjukt, ljudlöst som man ~ler sig en knotig skomakarepojke sjunkan- de i nrmarne på den feta pipit å en bolagskrog. Sitta vi fast? — So så för skrek engeln (jag utettnr general Sven) till den unge Tobias (jag menar un- derlöjtnant Jörgen). — Som herr generalen befaller! vink <kase forbandede svenske farvo Vi sitta fast, sa löjtnanten och förde fru vores mad! Andarna af högra handens fingrar till På qvAllen fick hans exellens ut- rikesministern följande telegrans: rnOsskArinen. Och så fick man lof ta in på ho- Pappa! tellet i Ilesslehohn (eller kanske det Hotellfrun har lagt 'norska beskick- var i Eslöf) och der satte man sig ningen på spetslakan och lemnat öl- till bords för att ha något att för- vetstelöjtnant Nyborst sitt sideribrud- drifvn tiden med. tacke, men hur inte annat An vanli- — Fins här schweizerost? sa ge- ga lakan och ylletåcko till general neral Sven. Sven och en grå filt till mig. Huru — Nej, do norske officernrne fin- hårda Sveriges sekelgamla åra gent- go sista biten, sa skAnkfrökcn. emot norrmånnens oförsynte anspråk? — livad år det för norska office- , Jörgen. rare? sa general Sven. Efter ett pur timmar erhöll gene- — Jo, det Ar öfverstelöjtnant Ny- ral Lagerborg följande telegram från holm (eller kanske det var Nylund) utrikesdepartementet: och finns adjutant, som eka gråta tör Kejsar Wilhelm Ar redan begraf- kungen at Norge i Berlin sa skånk- ven och kronprins Gager har dervid fröken. representerat Sverigis samt mod kand — Hin, det hår var obehagligt. v ältalighet tolkat dess kansler. Res För min enskilda del skulle ile ger- genast hem till förekommande af u- na få ha ostbiten, men då blir det nionella förvecklingar Vi få i.:te betraktadt som ett af Norges nytt, såra do kåre norske brödernas tures- oberattignde anspråk, och derför går det inte an. Elit med några skifvor fålele general :iven och under- Da f i losterlendets namn! sa general Sven. löjtnant Jörgen hem igen samtidigt Och fröken gick och skur af littlf- med det öfvcrstclöjtnaot Nydal (eller ve ostbiten till våra 11111'18mA:n ocn kanske det var Nykrans) gick fram herr Nvqvist mumlade något om tio- till lokomotivföraren på det bantåg, vergreg» och menade att af den o- som skulle förs honom till kusten, sten kunde nog bli en »riksrätt» med vanligt klappade honom på axeln och sade: tiden. — Min kjairc ven, anar kuldyn or Når de hade atit gingo adjutanter- na och tittade på de arun lediga ho- streng er der forsktellige tonade att fryse på; — men husit endag, nt naar tellrummen. — Jag vill hn nummer 15 för min de har den tero at fiåre en norsk be- skickning, de alligevel visor den ng- general, en underlöjtnant Jörgen. — Om forladelse, der man jeg Ittt teleo mod voces gamle frie, stolte na- — 4 vexlande uppträdande och .sin hårdnackenhet, som ofta hånar alla försök till hjelp, blifvit en verklig plåga för både läkare och patientens anhöriga — vi mena hysteri. En 18-årig nervös flicka lider af qvidningsanfall i förbindelse med fullständig heshet, som blott mod- gifvor ett svagt hviskande. Anfallen upprepas dag- ligen två eller tre gånger och räcka en timnTe. Alla vid dylika fall använda medel förblifva overksamma. En noggrann kroppslig undersökning visar, såsom i de flesta fall af hysteri, ingen sjuklig förändring af något organ. Vid en undersökning af näshålan finner man en stark Svällning och rodnad på slemhuden, och beröres denna mod sonden, framkallas häftigt nysande femte hosta, vidare on känsla af svindel, stegrande sig huda till vanmakt. Penelas den sjuka slemhuden några gånger med kromsyra, försvinna alla sjukdomesymp- tomer såsom genom ett trollalag. Dylika fall höra oj längre till sällsyntheterna, se- dan läkarnes uppmärhaamhet riktats på näsan. Na- turligtvis komma många underbara saker mod hvilka man skulle kunna anno såsom fantasifoster, om oj do meddelats af framstående läkare. Så berättar professor Guyo i Amsterdam om en ny af honom iakttagen sjukdom, som yttrar sig i oförmåga att fästa uppmärksamheten på något bestämdt föremål, och detta såsom en följd af någon näsåkom- ma. Detta är så mycket mindre otänkbart, som ju en vanlig snufva betydligt inkräktar på tankförmågan. 1lEn modern syndabock. Helt säkert kan ingen af Laholms Tidnings lä- sare gissa, liven vi mena härmed. Jo, ingen mor eller mindre än — näsan. Förr var näsan den medicinska vetenskapens styr- barn och föret från midton af innevarande århundrade har man börjat att egna henne någon allvarligare upp- märksamhet. Först från denna tid känner man «näs- sjukdomar», och anäsdoktorer) äro af mycket färskare datum. Men liksom ofta här i verlden obetydliga saker vinna en ej anad betydelse, så står också nu för tiden näsan i förgrunden' för den medicinska verl- dens intresse. Och ej blott näsans sjukdomar såsom sådana är det, som nu i växande grad tilldrager sig läkarnes kärleksfullaste uppmärksamhet och ökar an- talet af «näs-specialister>. I ån högre mått intresse- ras man af don allt tydligare framträdande åsigten, att on mängd andra sjukdomar, hvilkas orsaker hittills legat gömda i djupaste mörker, kunna återföras till någon sjuklighet 1 näsan. Liksom strömmen, on gång fri, genombryter damm7trne, så sättas numera alla möjliga mörka och hvarjo behandling trotsande sjuk- domsföreteelser på näsans konto enligt det gamla ord- språket: «Den som är skyldig i ett, är saker till allt> och näsan har blifvit en modern syndabock. Men bort- aodt från dylika skjutande öfver målet, så grantår finn at de ikke viger dem 61dfruaen ! Rem rene norske Parve; (S. P.) Sigurd. »tuarithanba. Höjden af sparsamhet. Lars Ola enka till elrangen: .A• du nu sta och dricker igen, Lasse? Det a' nu fjerde gingen!. Lasse: *Nå det måtte (Alle inte vara niga te tala um, nkr det bara a' vatten.• Lars Ola enka: .Ja al, a' det inte niga te tala um, att itu sliter ut skopa, livens. En lotterivinst. 'Ilar ni nå- gonsin vunnit på lotteri?• frågade en person en annan. • Ja, bevara., svarade den tillfråga- de, jag har spelat fyra gånger och vunnit den Olvertygelsen, att jag va- rit bra dum, som kostat bort mina pengar,. Tröaterikt. Passagerare (som vin- ter på tåget i två timmar): Pojke der, hand Ar det för en kyrkogård har midtemot. — Det år bolagets, och der be- gralvas all. som dö medan de vante på tåget hAr på Stationen. Liberalt. 1 ett Pariserblad låses; En ung man, blond och med lysan- de traintid, önskar formera bekant- skap med en ung dam af aderton till fyrtiofyra års ålder och med nå- gon förmögenhet. Skårat undanbedes. fRebbelaabt från CIngelfra Zroingagteritt, zu: 24 mars 18813. Våra booprifer för primo, falla Irfmanb, (min dra: (utan förbintulle) liera lättfrta (min Iran 100-180 ftd1p. 2S tr. pr 100 ftillp. buff (lavar) tukt = rö ört pr silo = 4 h. 76 brr sr lm. 2i413. tran too titt 160 nk. 26 tr. pr 1t0 ft. banft (ketch roigt = 62 öm pr silo = 4 fr. 42 art pr inaroftt Pisp. från 151 tig 160 PIP. 26 fr. pr 100 R. bonft flagtab toigt = 50 öre pr tik = 4 tr. 25 öre pr Imenftt Pisp. Iran IG1 till 170 flak. 24 tr pr 100 fYAlp. bag? flagtab roigt == 45 öre pr tilo = 4 tr. 08 brr pr frornftt etababt (mitt od) blött flå(' 18 a 20 tr. pr 100 (Talp. banfT fl. tukt. «I■ ••••••k Hrr Stadsfullmäk- tige kallas härmed till samman- träde å rådhuset härstäden ons- dagen den 4 nästa april kl. 6 e. m. för behandling af följande ärenden: 1:o. Revisionsberättelsen öfver verkstäld granskning af Laholms Spritförsäljuings- bolags räkenskaper och förvaltning för försälj- ningsåret 1886-1887; 2:o. Barnmorskan Karna Iled- lunds anhållan om ett år- ligt underhållsbidrag af 50 kronor på det hon må kunna göra ansökan om befrielse från vidare tjenst- göringsskyldighet ; 3:o. Brandrådets framställning om ett anslag al' 200 kro- nor till inköp af vaktar m.; 4:o. Kongl. Telegrafstyrelaens skrifvolso om utbekom- mande af 500 kropor bri- stande porto vid statio- nen härstädes under för- lidna året; Inkvarteringsnämndens 5:o. skrifvolse med förslag till grunden för inkvaibering af beväringsmanskap och tågande trupp; 6:0. Drätselkammarens utred- ning a) angående Herr C. P, Ahlqviets akrifvelse om skänkande till staden af nn gatulyk ta med påle, och b) C. Berggrens anhållan om att få för allmänhe- ten under sommarmåna- derna upplåta den i Ti- voli anlagda dansbanan; 7:o. Granskning af mantal. - längden för innevarande år. Laholm den 31 Mars 1888. Efter uppdrag L. åkerberg. Premierade och prisbelönts hingsten ""örland" Anglo-Norna:AU 'sa, står till betlekning på Fladje Gård mut en afigilt af 8 kronor pr sto. (26 6)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.