Detta låter. grymt, men år kanske icke annat ån rAttvist. Etnellertid, så snart kejsar Wil- helms lik var fördt till krita, bör- jade giftermålsplanerna att 'inyo stic- ka fram. Huru eller af liven' de framburits, derorn vet nian ingenting, lika litet 00111 0111 blini eller nt fit em do blifvit tillbakavidado. Allt har bedrifvita mycket heralighetafullt. En- dast det_tyckes framgå, att den nye kejsaren och furst Bismarck varit fullt ense, och får man hoppat att denna hAndelse starkt förtroendet dem emellan. Om så lyckligt blir, kommer den kungl«, icke att sakna sin verldshi- storiska betydelse. Att det varit all virligt nog både med frieriet och kanslorekrisen, sv- nes framgå af underrattelser 'från ndr- maste håll. Ett privattelegrant till Bell. Tid. från Berlin förmaler ntt förlofningen vål år uppskjuten, 111CH alldeles icke uppgitven. Prinsens resa till Berlin Ar emellertid liksom engeleka drottningens uppskjuten på obestämd tid. Kanslerekrisen Or så- ledes tillsvidare bilagd, ehuru flera frågor An förlofningen förorsakat den. Satntua telegram förmålerviessutom från Berlin, att kejsarinnan Victoria i måndags reste för att lindra nöden bland dc Olversvammade; furst Bis- marck afreser en af de närmaste da- game till Betlin. Tillståndet i Ryssland. Enligt Novosti ha från olika håll underråttelser börjat ingå om bröd- brist och hotande hungersnöd. Syn- nerligen svåra ekolo förhållandena vara i Ufimeka guvernementet. En råstan öfver allt otillråcklig skörd har framkallat en sådan nöd, att bön- derna sålja allt livad de hafva. De, livilka intet halva att sälja, begära sig ut på tiggeri, men då nöden runds omkring år den samma, Atervanda de med tomma hånder. Arbete är det ondt om. 1 Menselinsk skall arbete erbjudas för blotta födan. Som en Oundviklig följd al dessa förhållan- den hat hungertyfus börjat starkt gripa omkring sig. Älven i Saturtr- ska guvernementet Ar tillståndet knutit båttre. Inom BugurusInadska kretsen har mun redan gripit till di- verse odugliga brödsurrogat. Från Kaanneka guvernementet komma lik- nande klagomål. Den lidlkornliga bristen på arbetsförtjenst gör, att blott någonstådes något arbete fin- 11C9, tenniskor strömma (lit hoptals och nedtryckt' (len Alven det oaktadt redan fils(' dagspenningen. Fall omtalas der hAetdageverke betalas med 20 kopek (36 öre.) Bedröfligt år att denna brist synes vara af större utetrAckning och icke inakranker vig till dc östra guverne- menten. Fran Tauriska guverne- mentet be:Atter en korrespondent, att fjorårets missvåxt älven der satt bönderna i största trångmål; dc halva kvarken bröd sjelfvn ej Indier löda för sitta kreatur, livilka HUM redan till största delen gjort sig af med. Arbetebriat råder Alven hår. Engifte eller månggifte? Ska' en tro pessimisterna så skulle vi aldrig varit så getto:mala och to- talt förderlvade, som vi u' just nu, då så rysligt mycket göres för att förbåttrrt menekligheten; och deraf sluter jag att man inte bår sig rig- tigt åt når men eka förlåtna oss. Man skrAmmer oss med ryggmårgs- lidande och orftlighetsthoorter och att 0111 vi inte lefva hyggligt etik* våra barnbarn gå omkring och se ut som om de gått• igenom ett herrgårda- ångtröskverk och fått sig en sex vee- kors kallvattenkur ofvanpå. Jag tror det vore bAt:re man ån- drade om verldon på, att unga, hygg- liga karlar kunde gifta sig med den de ville ha, innan gikten satt sig i axlarna och gjort lynnet vresigt och förderfvat matemaltning och utkomma. Hår reser nu t. ex. den här Björn- stjerne Björnson. och samlar pengar och förslösar talang på att bevisa, det engifte år båttro och hyggligare och lielsosammare An månggifte. Han tar en hel riksdaler per person för 'et och håller på i två timmar åt gången. Jag ska göra't för ingenting på tio minuter. Nu tror jag visserligen inte att hår finns så rysligt många i det här lan- det som hålla vidare styft på Kutig- beten att på en gång ta ut lysning med en hel flickpension eller hus- hållsskola eller samtliga inackorde- ringnrna i en prestgArd på landet; men om hår verkligen skulle vara en och annan, som Ar bryn(' för 'et, så ska jag be att få såga honom ett par ord i all vånlighet. Till att börja med måste vid even- tuelt införande al månggitte hela det trelliga och pikanta oitiMrråd, med Itvilket förålskude pläga röra sig, un- dergå en genomgripande föråndring, och vidare måste vi mån lära oss en hel hop matematik, som nu endast Ar behöflig lör tnilitArer, landtmOtare, sjökaptener och affirsmän, som bjuda ackord. Med t. ex. fyra fruar kan man inte genta anståndigt vis och sanningsen- ligt såga: «3litt lif tillhör dig", eller: aDu år mitt allt», eller: «Endast din Albert», utan det skulle då bli: «Jag är din slaf 13 veckor ont året,, eller: aFjerndelen nf min sjal brinner för dig, min ålskling,. eller: «Tjugofem procent af ICarl Pettersson skola e- vigt tillbedja (lig.» Detta ((kulle bl. n. totalt förderfvn språket för oss som skrifvu noveller. För min del skulle jag vämjas vid mig sjclf, om jag vid skildringen af en Ont make vid sin hustrus bår nödgades skrifva: uStuni, blek, förintad af sorg böjde sig kanslirådet för sista gången 'med stirrande, turlösa ögon ned öiver den, på hvilken huns tolfte ålskling Itvilade stel och kall, och djupt kån- de han att sextondedelen af lifvets lycka för alltid flytt från hans hein. Då kom den femtonde af hane dyra tankar och jollrade med ekalkuktigt behag: astå inte der din döfnicke och glo på gamla Johannit som en dili- genahilst på en hafreåker, utan kom hit och såg h vad vi skola ge min lilla mumma på hennes födelsedag!, Tror en sådan karl att han får lin sitt arbetsrum och sin ellaislongue i fred, så blir hatt lika illa lurad som ont lian försökte lefra en hall dog om året på räntan och vinstutdelnin- gen på sina aktier! i Smålandsbanken. Der skoln atåndigt bo minst två svår- mödrar, sorti grålo 0111 blåsta ligg- platsen och lakanen med de breda- ste spetsarne och ta fel om livaran- dras lösbenor och komma till fru- kostbordet med förbytta yllefil, arga, irriterade, nervösa och livar för sig alldeles himla blixt . befAngdt rasande öfver att inte just hennes flicka Ar fa voritsultaninna. sin familj för 'alt erfara ett lindrigt obehag vid on, post på skomakare- rakningen, sork t. ex. lyder: .An 17 par barnktnager af olika storlekar å 3 kr. — 51 rtr,• Naturligtvis köper man bara bil- liga loksaker, talen 22 enkla, blå och röda blecktrumpeter gå också till pengar. Inte kan da va nå't trefli gt just, att precis når man står vid on jern- vAgsbuffet och har brådt gned att tlAtign i sig en hall öl, bli slagen på axeln af en åldre herre, och når mun då vandel sig och frågar: .1-Ivern har jag den gran . . få till svar: .Kors, Våra hustru • ha en liten &vaghet, Larsson, du rikta ju te å gifta dig med min Eninin i midsomras fyra Ar tom år både Ittaklig och lamt att ratt a sig efter, rap man bara Ar enkelt sen!. gift; de vilja ntInligen gerna att man Si då vore rent, rakt, absolut ogör- ligt att hålla reda på sin *lagt på skall komme ilotg vissa •beinårkehie- dagar.: den dat( utan såg dem första hustrusidan, oro man hade, låt oss bara såga, ett halft dussin fruar, och gången, den dag de finge en fast, förlofningstlag,bröllopida, n. e. v. det Ar förargligt att inte ha reda på Men Ar man, jskt vill blott *Aga sin hustrus *lågt. åttadubbelt gift så blir rastan hear- Jag vill barn ta ett exempel! enda dag på året en »bemAikelsedag. Nu lefva gifta svenske ntån i all- och en fråga sådan som denna: »Karl mänhet mycket hyggligt, och det Ar Petter, Alsklinn såg. hurudan klAd- ganska sällan en dylik individ kastar ning bar jag 't11,1 du trå ffade mig för- en någorlunda varm tanke på nå gon sta gången i Marstrand blir en rig- annan qvinsperson An henne som i tig kuggfråga, kraft at mensklig och gudomlig la g Myst, det Ar morgon, man har ser om hans strumpor och lagar så kommit ihåg tib man denna dag för der a lagom rödbetor i sillsalladen. fjorton år sen tick »ja. af henne, som Finge livnrje man flera hustrur så nu år Attondedelen af ens eget jag. blefve han sannolikt Annu trognare man har skaffat en bukett, en tårta mot «kåren« An han var mot den en- och en butelj hulfdålig Alareals och staka makan. gör sig glad i minnena med sin Anna, Men vi Aro alla dödliga, svaga sin Jenny ellet. sin Amnlin. menniskor, och om det sk ulle handa Men så kominer man att titta bort( någon at er, mina Arade vinner, att At kabinettsdafren och der står en han i skymningen, en groll når ge- annan åttonde; af ens vAsen, Klara, tubelyaningen vore mycket klen och Fanny eller Ejvirn, och vrider hän- ban vore på hemvåg från schweize- derna i krampektig gråt. riet, efter tre eller fyra stora toddar, — Min egen sån, livad år det? då blodet vore varmt och sjalen kAn- 11 vi gråter du mitt hjertas åttondel? des ung, finge se ett smalt lif och — A . Jb o ohan ... jag ett par små nåtts fötter och en gun- ty ... hyc 1,:-.cker att du kunde lå- gande turnyr svarva framför sig på tit bli att fira orgier på vår lille Ja- trottoiren, skulle han då anse sig kobs dödsdag .'... u u sjelf för en bof om han ruskade på Alven de (»nå alltingligaste situa- och sa: plIO hå hå . . . hm , . . lilla tioner skulle bli bråkiga om man fröken ensam ute så sent . . . hit hå hette några gtycken hustrur. Mer . . . lim . . . ursåkta, ha vi inte än en gång «kille man R höra indi- råkats förr? Får jag lof bjuda ar- antjut tiar 'neo komme hem i trap- men? Hå hå . . . här å så mycket pan; man akynder till telefonen, ber löst folk ute och stryker om gvål- telefonfröken Avluta till poliskontoret lame, som kan bli farliga för en en- och skriker: 07■1ördere, tjufvar, bof- sam dam. flå hå, lilla vännen A så var, rånare i numro 9 vid Kattgatan! tyst, hå hå!, Iljelple Då vore det likvåt försinAdligt om Och så, når men vände sig om, hon vinde emot dig ett litet blos- stod barattlicknh och grinade en midt sande rödt unsigte och sa: »Fy akäms upp i e3 nen o'h sn: Axel å springa så der efter sin egen — inga mördare, d'A barn fru- svägerska! Jag ska minsann såga för arna som k kommit ihop om en Elise hurudan du A!» nattröja når »de skulle rakna till På ångbåten ritknr man på en ål- byk.... dro dam, man tycker sig ha sett an- Just nu febr det mig in att det sigtet förr, man tåeker efter och kanske inte år den hår sortens mång- drar sig till «linnea att man vid n3- gifte, det vanljgu turk- och mormon- got tillfalla gult sig med ett dotter månggiftet, når man tar ett linIft el- till den der damen. Alm, det år ler ett helt dyssin på en gång, som Evas memma! Björnsson bekimpar, utan det nymo- Och 2311 pussar mun gumrean och diga Strindbet*—Geijeratam—Wick- bjuder på apelsiner och klagar på sellaka månggiftet, som går så till, sinn öfrign hustrur och berömmer lilla att en inntikanarje tar bara en hust- Eva och bedyrar att hade man inte ru i fiender, tusen inte ger sig tid till den lilla Guds engeln så liårdale att på vanligt :ganumilt hederligt vis tian inte ut. Man observerar inte plåga, rigtigt Hijel henne, innan han den gamla domen så noga, man ser skaffar sig en; annan, utan bara kör inte att hon bleknar och skälfver bort henne tiar han ledsnat på förrän hon slipper apelsinassietten på henne. däcket och hvåscr: Den der sortens månggifte är be- — Och detta å du nog oförskämd qvånntre och' medför icke så stora att såga mig! svårigheter i tent tekniskt och eko- För tusen, man har tagit fel; det nomiskt hAneeende, helst om tuan var Louises immuna i Hållet. låter hustrun ta barnen; men jag Ar tenn nu mycket gift, jag vill varnar i alla fall mina Arade 'Arme nu bara såga tre- eller fyrdubbelt, för polygamien Afton i denna form, så hånder det lått att man efter nå- ty dels kunna ,dc förskjutna ha fader got Ar får tn husets största rum till och bröder och onklar, som stå i barnkammare, och man behölver inte gathörnen och på ryggtaflan öfver- precis vara någon orangoutang mot föra den OinIn.t, som flytt från hjer• lat, dels finns det en gammal dum tillstallning, som ktIlaa för .samvete. och som kan gråtets och tystas kan- ske hela blyet igenom, men brukar ta sin skada igen i dödeminoten, då det vassla. och bråkar få att man ligger och blöder till döds invartes bara för ett det Ar farsen. att offra all vaddens lust töa att kunna tysta ned elåndet. Dessutom har det Arven andra olå- genheter att skifta makar på samma sått sota man byter om löskragar. En vacker förmiddag stiger t. ex. en flygtigt bekant herre in i ditt ruin, slår sig ned och bekantar sig. — Er AlskvArda fru har bjudit mig på midda g i dag, tiger karlen. — Ursakta, men det år knappt möjligt, för si jag har bara tvi för tillfallet och de ligga derinne i lung- inflamation be gge två. — Ilend befalls, skulle det inte vara er fru, den långa, blonda da- men med vårta på hakan, som ing såg er tillsammans med i Lysekil t fjor? — Aba Klara! Jo visat, men hon Ar inte hustru hos mig nu lingre, hon år nu gift på Trådgardtgatan n:o 27 åh jag ber, jag ber ingen skada skedd, En trappa upp dörren till venster.... Som sagdt, månggiftets olAgenha- ter Aro så många och stora, nit kon- sten att försvara engiftet år synner- ligen lått. Jag kunde ju låd mig de hår spalterna utantill och skaffat mig en impresario och rest till Norge och låst upp det för tusen kronor i tim- men och låtit dyrka mig sota sedlig- hetsapostel och förbjudit referat och fordrat att norrmannen skulle stått på tå för mig och glömt att jag all- tid, livar jag kommit At, slant ned dc brackorna, och i varma fall kun- de jag fråckt nekat för att jag nå- gonsin sagt ett onilt ord om dela. livarfor har jag inte gjort det? Jaha, mitt hemliga skal år att jag inte tror alt jag skulle lyckats locka folk till att hörapå så att det blir- vit någon vidare förtjenst; men mitt offentliga, urpntriotiska skal år att jag inte vill bara mig sk rysligt illa At som den slarfvenr Björnstjerne Björnson. (Sin. P:n.) Sigurd, Annönser. Rökt Lix serveras dagligen Stadshotellet. (314) Sv1naukt10111 hål1e4 i Laholm, Hunnit fredagen den 13 April, å en hel del vackra grisar, till ytterst billigt pris. Laholm den 11 April 1888. (310) 8. P. Nilsson. Nu genast, finnes c:a 150 Liepund god littfrehalin i knippor till salu hos undertecknad. Laholm den 10 april 1888. (312) N. Fredriksson. Förfallna SKULDER — 8 — — 5 — det öfverflöd som utströmmade från hans gifmilda Itänder. Under middagsmåltiden föll talet på Sigosta, on ö i Söfdesjö, der den namnkunnige erkebiskop Absa- lon haft en befästad gård, som i ett uppror af Skån- m bönderna blifvit plundrad och förstörd. Bland sällskapet var on stor vän af fornforskningar och d& denne förmodade, att man deri skulle kunna finna någon dyrbar antiqvitet bland lemningartte efter den- na märkvärdiga gård, beslöt en del af sällskapet, på herr Tages förslag att göra en lustresa dit. Resan för,etogs strax. Vägen gick genom byn; tnet) Sven stod denna gång icke vid grinden och An. tias öga, som var vandt att alltid so honom der, sök- te honom i dag .förgäfves. Framkommet till sjön, steg sällskapet i några små båtar, för att ro öfver till den nära vid stranden liggande ön. Man fann ruinerna, anstälde gräfningar, gjorde undersökningar, och under elit detta gaf ingen akt på att himlen mulnade och tjocka åskmoln uppstege på horisonten. Föret då nå- gra etarka åskknallar hördes, blef sällskapet uppmärk- samt derpå och skyndade till båtarna för att hinna i land innan ovädret utbröt, mon förgäfves. Tvenne blixtrar söndersleto på on gång molnen och åtföljda af en förfärlig knall elogo do ned i sjön tiitt invid den ena båten, i hvilken befann sig flera fruntimmer och bland dom Anna. Då åskan nedslog, störtade på en gång flera af de uppskrämda fruntimren till don motsatta sidan af båten, der Anna satt, och genom en gosse, som öppnat grinden, skyndade frakn för att bistå spannriddaren, som dervid mistat balanten, men i samma ögonblick träffades gossen af kuskens långa piska och förebråelsen att hafva lomnat grinden, hvil- ket allt åtföljdes af en äkta kusked. Don ena hästen, som skrämdes af piskslaget, sprang till sidan och stötte dervid till gossen, som tumlade öfver ända .och i fal- let slog ett hål i hufvudet mot grindstolpen.. Den känslofulla Anna, som långt innan do hunno grinden, ä- igenkänt och med ögonen följt den i kapp !med l , starne galopperande, svettbetäckte och nästan andlöse Sven, såg hela denna händelse, och då Sveirmed mö- da reste sig och blodet] strömmade utför biles panna och kinder, kastade hon till honom sitt handkläde med de orden: «Förbind dermed ditt hufvud, det, blöder!) Svens matta blick träffade Anita och vagnen ilade till undertt cknad totde inbetala in- om en månad i annat fall indrifvas do ovilkorligen på laglig våg. Laholm deo 11 April 1888. (311) J. Johansson. Johanafora Böhrnialc• öl, Klippans lager- odb pilsneröl hos (307) G. L. åkerberg. II FRE laper 6. L. Åkerberg. (30 8 bort. Fru Margrete, som under det att allt detta till- dragit sig, sutit fördjupad i sina sorgliga betraktelser, hade ingenting märkt af detta upptråde fört ån hon hörde Annas utrop. (livad var det?) frågade hon med ifver dich Anna, som aldrig ville någon menniaka ondt och derföre icke ville säga huru kusken förhållit sig, 'varade blott: stackars gosse, som föll och slog sönder sitt huf- vud mot grindstolpen), Hvarje söndag reste fru Margrete och Anna till kyrkan och hvarje söndag stod Sven vid grinden, öpp- nade den, fick af fru Margrete litet småmynt ooh af `En Justaspaerssia isteet usla. a Olycksfalls-föreningen SORE i STOCKHOLM, föreAkrar mot olycksfall sivAl mån som gvinnor till premier betydligt lagra ån Aktiebolaget' genom (309) 6. L. A kerberg.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.