unga, hurtige, kamraterna; och der- flottimmer vald. Lille den 16 april. Boulanger har valts i departementet Nord med 127,528 af 267,530 afgilna röster. Boulanger yttrade i titaIngs under on interviow med on af Figaros re- daktörer, holt öppet, att han efter- strevade presidentpoeten i republi- ken. När gamla Alnarpare trål/ a8. Når man reser på jernvAgen ner till Malmö så ligger Alnarps 'ande- bruksinstitut ettax vid vagen. Sa- golikt rika skördar balja der edrer fAlten på sommaren, och med en suck erinrar,' sig% fosterlandsvånnen nerpå det viset kunde marken se ut öfv- er hela Sveriges land, om bara inte ;det fördömda dubbla bokhålle- riet vore. Ty sådana skördar, som på A Innrp komma åskådarna att hissnn, skulle hvarjo rAttskaffena utexaminerad Al- narpselev kunna frambringa hvar som helst, och ni kan lita på att hnn gjorde det också, om man bara inte hade uppfunnit det olyckliga, för- derfliga, ruinerande dubbla italien- eka bokhålleriet. Ty denna jemmerliga uppfinning visar honom att hvarjo tunna apan- inA1,1 frambringnd efter det på Al- narp brukliga receptet, kostar unge- far tre gånger så mycket som den på torget betingar, och når en rAtt- skaffens Alnarpare ser detta, så leds- nar han på methoden, han må ha aldrig eti mycken aktning för förre professor Nathorst och sina öfriga lå- rare. Och ledsnar han inte, stå får han göra konkurs, allt för det gris- liga, hemska, förfArliga, dubbla bok- hålleriots skull. Vore nu inte detta usla bokhålleri, så kunde ju menekligheten edlig veta att det blefve för dyrt att skapa skördar såsom do teoretiserando her- rarna på Alnarp lära, och (111 hade hela Sverige i detta ögonblick ve- rit en fruktbar trådgård, i st. f. att det nu . . . jn livad ur nu, det kan herrskapet se i bevillningsutskottets epanniAlstullbetånkamle. En landtbruksvofessor och en små- landebonde ha liksom litet skilda åsigter om livad som år »rctionclt jordbruk». Smilandabonden tror att det rationella jordbruket består i att få jorden utt, når debet och crcdit sammanrnknats, lasra åtminstone en tjugofemörings öfverskott åt bruka- ren. Landtbruksprofessorn tror att det rationella jordbruket består i att med en gödning och jordberedning, livilka kosta tredubbelt så mycket som den blifvande skörden i basta fall kan bli vård, få do lingata och tätaste stråna samt den rikeete kär- nan på tegen. Bbra smAltindebonden också finge några tusen kronors etateunderetöd om året, så Ar det inte omöjligt att han skulle kunna höja sig till 'ende- bruksprofessorni ståndpunkt, den ståndpunkt då tegelte skötsel icke langrc Ar åkerbruk utan keidtsk sport. Alen tretligt och angenämt kan en ting U360 ha på Aluai p med den ut- mål-leta, populärt bibringade theore- fiska undervisningen och dc fint bil- dade, älskliga och humana lårarne och de frieka, tjocka, rödkindade, re- na, snygga mejerskorna och de glada, lör betraktar on ratt/tient-tons Alnar- Inre alltid sin kurs vid institutet så= som lifvets ekat:net° vårminne, och når han sedan ute i vadden träffar på en gammal kAr kamrat från Al- narp, så blir det ett jubel och ett punsehantle utan ända, och då skola du lått livat-andra höra, hur do till- godogjort sig sitt agronomiska ve- tande. — Skål på dej, Lundqvist; du har ju on liten bra gård uppe i Göinge? — Liten, sa du! Nej, vet du, der högg du i eten. Jag sköt en ging on hare ute vid metra granson af min egendom och kilade hem till mor med så fort jag kunde, men in- nan jag hann fram var den sur, så att nå'n liten gård år det just inte. • Bra jord, !tvaga? — Svartmylla, bror lille. Men den it' djup, då å den. En gång roade det mig att se hur djup den Al och jag skickade min rånare att påta ett tåål på en af tegarno och sen genast go mig besked. Men karlen kom inte igen på tre timmar. Då blef jag rasande och gick ut och skrek: »Persson!. — »Patron!0 sva- rade det långt ner i jorden. — »Elver- k-Jr har Persson inte gett mig be- sked hur djup matjorden 11?« sa jag. — herre Gud, patron lille, jag kom- mer ju inte opp. Nu I jag nere feen alnar och hår ser det ut som om jet- tern skulle börja ta vid. Kåre, goe patron, skicka hit Petter med en ettege,• bad karlen. — Men hur å då för dej, Pilbom? 1)u har ju fått dig ett stycke jord uppe i Såfsjö- trakten? varna va totalt föravunna, men ett par främmande tolf qvartera oxar hade brutit sig in i hagen i stallet Nå, jag lat lysa i kyrkorna öfver. hela Geting() efter kalfvarna, men al- drig kom do tillnita och aldrig an- anmälde sig heller någon egon till multna, så att till slutet måste jag val tro att den gamle torparen ändå hade rått, som sa att det var samma kreatur. r_ Skål! Det var tusan till bete. Der lönte det sig att ha mejeri, Lundqvist. — Mejeri, ja det tror jag det, jag har vål också mejeri! Det skulle du se! Stort stenhus med bIllndhvita vag- gar och rymliga salar. En gång skulle jag dit efter ost och tog en ny drång från Småland med för att hjelpa mig att bira. Men som han eret ft6org kboannetm kom in i kylrumdru errasn at sig och knåppte hop 'Anderna. — a li:ad_Ardidaert joalg ro Jösses, patron lille, en får lof veta når en kommer i Guds hus., 'viskade pojken. — Ska vi inte ha oss en hult butelj till, Pil- man— ? Tack eka du lm hjertebror! Skål för alla gamla minnen. Mins du vackra Lotta i Akarp, du? — Ju och 'hedningen» i Lund och Josephine! Å herre Gud kvad den Det år ledsamt att tiden den går! vi eka bo så långt ifrån hvarandra, om vi inte så hår håndelsevis träffas i n, komme du till mig, Lund- \e x lö. qvist, skulle du få se ett osttryckeri, som du aldrig sett maken till. — Gör du ostar der? — Åhja ibland. Nål hustru min — »Stycke» var det ja? Tretusen skulle skära julosten i julas så slant tunnland med mossar och allt. Ett knifven mot något hårde, och når vi skulle se efter livad det var så var bra »stycke», hytten? Skål! — Skål, Pilbom'. Men de der det ett bagglam, som drunknat i Men det värsta är att smålandomossurna Ar det vål inte mjölkmån. klöfvern Ar så kraftig att mjölken mycket mod? — «Inte mycket med»! Det hörs blir för fet. - Ilur så (IA? du inte begriper 'et. 1 somras kom — Jo, ser du, i somras reste vi min rättare och sa: *Patron, når ska vi hugga rågen på Porstrossen ha till kotministern, och bak i vagnen vi ingen råg, den år ju inte ens od- hade vi lagt en ost, som vi skulle ålen når vi kom fram lad,. sa jag. — »Jo min lit ha vi så; ge äresten. och hustru min skulle ge dem osten ett litet stycke på ett tunnland den grunnaste råg en kan tänka sej,» sa och re'n hade börjat: »IlAr hur du så blef hon så kåra 'lian lilla , råttan), — N:S, jag gick dit, och så rastindc fint så du kan inte tänka marint jag lefver stod der inte ett strå under åtta fota långd, och mur- dig IIvarför (?et da? ken var inte så mycket som hvarken — Jo ser (1u, hjertebror, der fanns fliihnekad eller skumplöjd. Då blef jag så jag rent darrade af håpnad, ingen ost! — Ilade ni tappne (len? filen så kom jag att Hinka på att jag — Nej, men (len var lör fet sA pä hösten gått från logen och ner på mossen, och når jag var kommen ut den hade smultit bort af solhetta') ett stycke På den, kande jag utt jag under vågen. Der fanns inte' annat fått några rågkorn i min venstre An en stor flottfinsk på handduken. långstöfvel, och jag drog af stöfveln Si klöfvern blir alldeles för saftig och slAngdo ut kornen på momsen, hemma hos mej. — Elos mej blir timotejen nästan och de hade spirat ut sig så att nu etylvare. Jag glömmer aldrig Inkl- stod der tåt, fullmogen råg, åtta fot hög ö fver ett tunnland. Skål bror sommarenfton når vi skulle till landt- mätarns på knia,. Når jag körde lille! genom gärdet guf jag klatsch så — Det var en bra mosse det, men piskskaftet brast tvärt Ill. Men drän- eAn't bete, som jag hur, det fins då gen tog stArten och kilade af en bit inte i Småland. 1 den sårnste hagen och nio en stund kom han tillbaka jag har, en liten stackare på tjugo å trettio tunnland bara, elåititte jag och hade bundit den på ett nytt ett par småstutar, eom hortiknoppnr- skaft, som var både längre och tjoc- kare An det förra. — «Truls, hvar no nyss börjat spricka ut på. Vatten har du fått det skaftet från hAr på hade (le, och som jag bulle hundra- femti andra nöt net si efter så glöm- slätten der det inte finns en buske?» sa jag. -- Då grinade han sA gode de jag alldeles bort kalfvarna tills do skulle stollas in på hösten. Då skic- och sa: »Ja padronen faur va san kade jag en drelug att ta reda på dem. go åg smitna !ide försigtid för då A min lif inte annad An en timotej- Men han blef borta i många timmar och till sist kom han och en att kalf- piba«. — 20 — Holk! — Död och helvete! — Anna, Anna! degas ord skola kosta dig mycket. Ha, du känner mig icke; nu, först nu svär jag: du skall, du måste blifva min; icke derför att jag älskar dig, nej så lågt kan jag aldrig sjunka, mon derför att jag hatar dig ... och dock, är det blott: hat, sons eggar mig. härtill? Nej, svartsjukans gift intränger i min själ, vid tanken på att denna sköna qvinna — ty skön måste man tillstå att hon är — kunde komma att tillhöra någon an- nan ... Min, min måste hon, skall hon blifva. Och huru lätt skall det icke blifva mig att vorkatälla detta! Ett raskt, ett djerft företag och jag för henne till mitt slott på Alson. Der Iskall det blifva mig lätt att så förödmjuka henne, att hon, för sin heders skull, skall tigga om den hand hon nu så föraktligt afslagit.» Vid dessa ord skrattade han vildt, gaf sin hänt sporrar» och red i fyrsprång bort. Några dagar efter denna händelse gick Anna, som vanligt, för att sprida glädje och lugn i någon låg koja. Hvarje olycklig, hvarjo åldring, 'varje barn, sned ett ord, hvarjo hjolpbehöfvande på herr Tages egendomar kände, älskade och välsignade don hulda fröken Anna. I ingen boning var hon främmande och från livade hydda uppsände, välaignolsor öfver henne. Men icke blott i sorgens, laven i glädjens boning var Anna icke någon främmande gäst. bion följde den gudomlige mästarens föreskrift, var glad med den glade och gret mod don bedrörvade. Gläd- jens och behagens genier tycktes kringaväfva henne då — ilar du .C,ementerad gödselstad för tillvaratagande af den flytande spillningen? — Om jag-bar! Jo, något! Den Ar rysligt stor och sex fot djup, och på våren når .den fasta spillningen år borttagen, far isoryktaron der i båt och drag or efter redskap, som han tappat unaer årets lopp. — ?sten der kunde ju både folk och kreatur diinka sig: — Det has 4udekelof inte hindi, men i våras lntriffatle ett lustigt spektakel, Jag: hade hos mig på be- sök en brorutin, som år student i Lund och son, alltid talade om hur roligt det skulle vara att komma ut och ro på sjön, (sed guvernanten. — «Nåt så ge er i .väg då. Sjön ligger rAtt ut åt vofer bakom bokparken och båten vår vid stranden!» sa jag-. Efter ett it'ar timmar kornmo d• hem och sågo tyaligt trötta och gla- da och echaufferade och nykyssta ut, och pojken hade Stora blåsor på hån- derna, — .Nå 'rar det roligt på sjön? sa jag. — .Gutleakönt, farbror; men der blåste bres 3ch så var vattnet li- te grumligt.r en hen. — •11m, det brukar det key varv. Var ni uppe på SnAckön?., f a jag. — .Der finna ingen alls ö. i sjön., tyckte guver- nanten. — Uit anade hustru min sammanhanget. Dch utropade förlArad: ladugårds- «Barn, ni har Vejet i ...i gropen!» — Och så frågar du om jag har cc:ile:mond gå'deelatad! Ila ha ha, jo tie A god du! Skål du gamle rofluckriingamaskin! Sigurd. • • 4. Hur konstsmör tillverkas torde tagit en kornig beskaffenhet, som sy- nes göra: det sirdeles lämpligt för pressning. Det skåres i stycken, omvecklas med linne och inlägges i en hydraulisk press. Vid «avta& niag af ett icke allt för starkt tryck i ett till 25 grader C. uppvårmdt rum låter fettet uppdela sig i två ~an lika delar, nesligen fast stea- rin 40-50 och flytande nleomarga- rin 50-60 procent. Stearinet, som blir qvar i pressduken och smatter vid 40 till GO grader C , invandes i ljusfabrikerna. Oleomargarinet bear- betas derentot till mensklig föda. DA det genom atkylning stelnat, bar det en ljungul färg och liknar till smaken hvarken ister eller talg, utan påminner snarare oni fitrakt smör; det smatter i munnen såsom smör, under det att oxtalg i munnen delas i oleo-margarin, som smittor, och stearin, som mer eller mindre heter vid gommen. 1 en stuörkårna blan- das derpå 30 kilo oleo-margrin, 25 liter komjölk (motsvarande knapt en kilo smör) och 25 kilo vatten, som innehåller de lösliga delarno af 100 gram möjligast fint sönderhackadt kojufver; för firgen tillsattes en ringa mängd orleana. Karmin sittos i rö- relse och efter V, timme hal.1 vatt- net och fettet under jufverpepsinets inverkan bildat en emulsion och ~l- ogin liknar en tjock välling, alldeles såsom Itindeloen år vid användning nf enbart mjölkgrädde. Denna vål- ling förvandlas vid kornans fortsatta rörelse fortare eller långsammare, allt efter omståndigheterna, till en smör- lik massa; i allmänhet &ro två tim- mar tillrAckliga derför. Når kårnin - gen Ar slutad, hålles kallt vatten i kArrinn för att afskilja kArnmjölken. Derefter bringas produkten i en ap- parat, bestående i en knådningsma- skin och två malcylindrar, braka be- finna sig under en vattensil. Det så- lunda tvinade konstsmöret har en fin och likformig konsistens. vara för flertalet liftare obekant. Det uppfans af lanteke kemisten F. ItU- ge-Moterriez tir 1869 och represente- rar nu en el(r verldsindustri, som drifves af kinkat:Ils fabriker. Når tillverkningen: drifves årligt och med hänsyn till le6ntsunienternas helga, år metoden enligt beskrifning 'följande: Köttsaft, dess beredning och Bästa fett från oxar, 0001 blifvit nytta. Ett satt att bereda köttsaft elagtade samma dag, söndermales är följande: mellan två med koniska tender för- 1 skålpund gods, friskt oxkött skat- sedda cylindra, 'varvid de fettet om- ven eller skåres mycket fint — eller gitvande meMbranernit sönderslitas males i köttqvarn. IlArpå slås unge- och den sa yierlinckade produkten får 1 ,1, liter kallt vatten, hvari till- nedfaller i e.:t med ånga upphettade drypes 4 till 5 droppar ettltoyrn. Se- djupt kar, sure för 'varje 1,000 kilo dan alltsammans fått stå i en spil- talg håller -390 kilo vatten, 1 kilo kum 2 till 3 timmar på ljumt stAlle, pottaska och två får- eller svinma- utsilas köttsaften. gar. Temperaturen hoa blandningen Den begagnas inatekedavis Anda bringas till .4p grader Celsius och till '1, kaffekopp i sånder några gån- bibehålles dereid. Efter två timmar ger om dagen och gilves åt perso- hafva de fettet omgift/ande membra- ner, som lida af aningen svaghet och nerna löst sig under inflytande af blodbrist såsom följd at långvariga pepsinet i Kroingen; fettet sjelft Ar sjukdomar. fullständigt s.neelt och flyter ofvanpå. Det aftappna nu genom ett rörligt på Andan nuel sil försede rör i ett annat kar, som medels vattenbad upp- vårmes något : öiver 45 grader C ; En angenäm guide. Guiden (på för att befoidra fettets rening blan- das det med 2 procent kokealt. Ef- en hög bergstopp till den resande ter två timmimn hylla, hvarunder fet- familjen): «Se, !marin har man en tet klarat sig och antagit en vacker härlig titsigt, och från det der hör- gul fårg sand en angenäm, om ny- net stört: de jag en gång ned tre re• kärnadt smör påminnande lukt, brin- sunde, så att de Idogt) ihjil sig; der- gas fettet i k riotallisationskAll af för- efter kom jag pi tukthuset, man tent jernble;1( på 25 till 30 liters blef senare benådad för mitt goda uppfarande — Jag vågar vål inte rymd, hvilka l aedan dc blifvit bedja herrskapet om en liten &icke,- föras till ett 'rum, hvarest tempera- turen hålles ,..41 20 till 25 grader C. penning. Nielsen dag har fettet stelnat och an- Ftietrnön till en skeppare hade en tvist med sin limmen, emedan hon ej ville tillåta honom att uppkalla fin båt efter henne. — Ilvarlör håller du så fasligt på det? — frågade han. — Jo, tror du, att det skulle blif- — 17 — yes rolig t för mig att höra, at: «K ri- mina Olsson ligger i hamnen och mådde uppfylla hvad hon önskade, gaf han sig ingen 'panke,. att .Kristina Olsson tack- ro förrän han förmått herr Tage eller fru Margrota las af. o. e. v. Nej, det blifver in- genting al!. durtill. Allmännyttigt. bivarybanba. Sven älskade Anna öfver allt i verldon;• Men han älskade så, som man älskar ett högre vii0nrsde; han dyrkade, han tillbad, och då Anna sade: 4Svop, du är bra god!, — «Jag håller mycket af dig, Ssien!» var . han den lyckligaste varelse på jorden. Åfven Anna älskade Sven, men som en syster älskar on bror, söm tacksamheten sin välgt,rare, så lugnt, så passionsfritt. Så hade fyra år försvunnit och Annaa själsanlag Ilade under Svens ledning utbildat sig till den största fullkomlighet. Naturen hade pit henne slösat sina rikaste gåfvor, ty denna sköna, triradlado själ bodde i en lika skön kropp. Ryktet am Anna Rosensparree skönhet och älskvärdhet hade epridt sig öfver hela danska riket, och när man då tillägger att Anna var arftagerska till on högst sällsynt förmögen- hot, må man icke förundra sig öfver don mängd fri- areanbud, som dagligen gjordes henne. Men Annas hjorta förblef kallt för alla intryck, och då hennes Margreta, förebrådde henne denna östliga vän, fru Mar köld, svarade hon småleende: »Jag fruktar, att under alla dessa örönn! tsar icke klappat af varmare känslor än 'mitt eget. något h jä rta Kärlek, ren, varm kärlek har icke någon er4da hyst för mig; och icke vill ni, min bästa vän, att eder Anna Yossasparrotia Ukas tull y. b Det berätta» om konung Carl XIII och den 5150111 kaptenlöjtnant vid hans drabantkår *omalda infalls- makaren grefve Robert Rosen, att denne sednare en dag, då han fann den utletvade och förslappade mo- narken halva glidit ur sin linstol ned under bqrdet och der insomnat, ut- brast: «Ah, herre gud! ligger ers majeståt der och regerar?. KORN samt alla andra slag af apannitil upp- köpat till högsta pris at 1». 0. Stokkebys. Ilalmatad. (G. 15261X1) (344) Mursten och D rtuneringsför • i alla dimensioner till betydligt ned- satta priser Ilro till salu vid Marie- bilis tegelbruk. (345) J. Jibusea.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.