bida cd, efencrniffs Ihitågotitkr; or- blef1aelen8 Maning; rotaveti8men; tet- trnffaetr, fileleh ed) rentier utthrt be lyra Ebba ath- e. gt-; Rrfafjelfrrna met be friftne; latatemberne; triflentemen Hit flaalerfa; furfefåterna ne at. Rimkrönika a444 (fait iodi, foto i tri!~ kam- om rar Nona:, der 366 ynnest - ck. get rist- Uwe:lene gode he rr r och svenske map, eller Idka många som skottdrete dagar, rddplägae harva under fyra rodnader d nddenee dr anno 1888. &rit betgnet ett fartalfa ost ism att leeålla — Utan lotsfr Otit en angrafeled bar fatt todbolui• malman på bet !)ila, Metfar att ben glömt betala «roa arenor uti Ratt. e 'abb ban flått balcul faftrnUet, 2yfinance Kl !not o4 buller, Or att 'alt kelar redpin. ! all or tett icbralPtaut41 leksaga, ut nian ftalat trtepa;pa te fig antniet tajt mtb ei(bt. etattt bet time bana tralmanittifter — Ilegottrå erotationieer (5aftnabe på todbolinebånr. Lm be ide merit af ben ullen, 1,;be acta fpanmåletullen elitfat off faebi — beten?! 51u-be late tutt på tlaber, illbutn, alur., lim otta laber, Clommor, grannlåt, Mate ort; tor, lien odg plommon, ptas och tjurar, ert odg fteff oiu fogetburat Lamt på talar — ja "toa"tig?" Vett slipat för fett i (lubbar abc måra ntebagegubbar — kaffetttch; Petig ad ur bet odla glit mcb gtöben, it ju taffel båtben faban, 91u man od bet billigt tar. !log man fota bart trreftet muttra, Dm ej tbatitteln fått puttra Intlfritt, tilfom ?utletat. edg hå fotogin ej borta. 3 watt lanb, ;tog Rese inotta/, em man ljut ej (rattfritt far. irru ofta tiar ej Vent. ealltrit bennu tala miau': e2ydan flår ben Djatbrom bit" Pta matt får inch "gned" col4 "Ritt" !töja fig, ty titeba'n mille Of bo inbernfit lotteri. *uh lie lof att mantalshatten Uppå telefon gatt fetten! liten nu mom ;enbet tco., %degeln; nog får fota elfr -fltt Ned, te man rola utota SIDen e porten in titt Me.. Sitt lom tira cdg tivå at fyra Clipper 'lodarn allt beeera — Vreften ball får bunta beef. Ven btelbetaten ateb (lu torra (Slipper ej om lönba'n tratta, Bart ;bart 2anD emot Det NK C:mot muta higetotbatet Dlitebagen i oro ocb later Ittltib merit mydet RO, liten nu finge — rap usch måtta >babe baren cdl mår flotta tia att ruffa fig en flått. Zupartfiö flott, lom fart hyll ulmar, }riter i pellet fullt af !julmat acta förlebt met tås ode bero. 131111e liStaabberg bittert gråter. ed? ej ritogagn; förlåtet, Sitt bane tibning fatt fln bom. attigmannen nid flg tralla, all yen ennu et får röfla 13 iD Ovett nrebagernannaroal 2)4 tai fett qiwati tullar gtfive, *og tvi grunbflatter alfltifiva - Wien ej torr blir Utom tal. 'etted embetetnan, få trogna, Cote anno ide mogna Sitt på frodIttur fatta bli'. 13etterelont i ,hamra tenta, Vantes häl:bingar attentat ktiteta'n log åt ocb fa': trad tedlanritatag år ju bara hat mått tutiltobb (åtog fasta, Zktfat tål ben trallien. Ven bur mydet ån man fattbart, Vtattene ombubanian eau bilfroct Blar gefdgalt på ömat teglen. Ra be fumliga babianen (Slunga uppå filta trallen, eden tileba'a bott:igång gjort. Dal, fem haut od) rifebag rymmer, Ranie odfå flottet fahmtner, Vall ber byggel fint och (tott. Ounbra emot Fet fag filter, Int om man blott ftibiljatter Obautt At babe tarmarter, eaulle be få fult ej lallat 11144 feel ed) bene famt reglat Rangliga teatrorne. %alle Ouflaf ler få bitter, Der ban i Civ:im filter Uti Rngarfungare !tete. $53e linterpe, ldelpomene, Gasen, fager ban, ej lene Yemna p!eb$' ort) bönben trete! Men 1 ftyr ej tringel 4åaer , - • k i tiallba'ne protolokr et et fin bragt i heart pi bicitt. riallenfatim odg "Randen- klaf s - Ted be bebt om nåb och metat b li ben fula niden qieitt. Iraffahe af habena glaftven yra be neblagt taanDringflafi r en, 13. Finb otta rector babl. 2ineb abg påser rim fatgen. Zabt år teiman in i margen, Der be matte i biintene fal. Bindax. (94. 119. Si.) .ltrikcs. Stor eldsvåda 1 London. oandliga morgon brann den stora klades- och sidenfirmas E. di K. Garroulda i London etabliesewent ned i grunden, och det sorgligaste dervid var, au fen; qvinnor inne- brAndes, hvarförutocu flera lifefarligt ekadades, då dc försökte rådda sig genomatt hoppa ut genom fönstren ned eå gatan. Firmans hus, som låg vid Edgware-Road och i den öfver- eta våningen Lade affårene qvinliga Bitraden, tjugofem till untalet sina eofruin. Elden uppticktes strax efter kl. sex på morgonen. Om man någon- sin kan tala ont en olycklig slump, vore det verkligen vid detta tillf:die. Hela vintern och våren igenom An- da till dagen före eldeolyckan hade den helt nåra i grannkapet förlagda brand- och lifråddnings-nattetationene vakt varat till kl. 7 på morgonen; men just denna dag hade sommar- aieongene vaktindelning börjat, och då slutar nattvakten kl. 6 på morgo- nen. Till råga pA olyckan samman- fuller också denna timma med en af polisens allösningetider, då de konstaplar, som skola permitteras, efter livad det tyckes, redan hade allegsnat sig, innan de på deras po- eteringar inryckande kamraterna hun- nit anlagda. Följden varde älven den, att i en stad med Löndons ut- mårkta brand- och polis-våeende det dröjde ett dryg halftimme, efter el- dens upptickt, innan sprutor, brand- manskap och polis uppträdde på olycksplateea, oaktailt allergi; genast gjordes. Elden hade börjat i en af de ned- ra våningarna, och då qvinnorna komtno till medvetande af sin farli- ga belagenhet, hade sexton af den, nog einneenårvaro att störta in i de qvåfvande rökuutasorna ned för trap- porna och rådda sitt lil An genom den ena utgången, ån genom den undra. En af dem fann emellertid — 100 — ned på bänken, skyndade till en start bredvid va• randa källa, fuktade sin näsduk med det friska vatt- net, baddade dermed hans panna och tinningar och lutade sig med ömhet och oro nod öfver det bleka anbigtot för att höra om han ännu andades. Sven, som kände flägten af hennes varma ande- drägt på Bin kind, gjorde en rörelse och uppslog ögat; men vid den blick full af vemod och det djupaste li- dande, som härvid mötte Amma deltagande öga, ryste hon ovilkorligt tillbaka och förmådde blolt med bäf- vande läppar framstamma dessa ord: >Sven, du är illa, du är fasligt sjuk). »Nej, nej), svarade Sven, »det skall, det måste snart åter bli brie. Han slog sig några gånger sakta fur pannan, och efter ett par fåfänga försök att upp- btiga lutade han, hufvudet mot begge händerna och telef sittande så. Anna stod framför honom, mod ångest och oro målad på det sköna ausigtet. 1 detta ögonblick blef bon varse Bernekow, som kom gående i en tillstö- tande gång, och hastigt ropade hon: »Ack, Bernekow, bästa Bernekow, skynda hit för att bistå Sven, som är illa sjuk!) Vid dessa ord rusade Sven upp; dödens blekhet på panna och kind hade gifvit vika för den häftiga- ste feberrodnad, hans öga lågade, han stod upprätt och fast, men hane hand, hane läppar darrade än. »Bästa Bernekow., sade Anna, utan att hafva var- aeblifvit förändringen i Svens anaigte, »bästa Berne- kow för Svin in, han är farligt sjuka. till Pin förshickelse vågen ned ifrån en af de undre våningarna sparrad at elden. 1 sin förskrickelse hittade hon icke på bittre råd ån att stöta upp ett fönster, krypa ut genom det samma oeh hänga sig fast vid den undre fönsterposten. Der hånade bon, sargad af glaaskirfvor och band af elden, då hjelp kom i yttersta minuten, En stege restes mot vig- gen, men räckte icke upp, tnen en arbetare David Bucbanan, klåttrade kallblodigt uppför den bredvid lö- pande takrånnan så högt, att han kunde nå den nödetålda och lyfta henne ned till den på öfverata steg- pinnen stående ikivaarlrekne.n,11 ,tiosnomvarred: r A:1.0draod underbart St egarna dan synts, tillräckligt lånsa eller nog många. Sedan sexton flickor kom- mit undan, snart sagd' Lamma toi_ lett som då de hoppade ur tingen, Återstod° der innu nio, som knappt hade annat val ån att innebrånnite eller krossas mot gatans stenlagg- Ett par flickoro lik piffades Ding. sedan i ruinerna med det 'troligtvis dyrbaraste de egde; deras ur, i hän- derna; Arven i dödsångeaten hade de icke velat Olvergäva sin kAraste Ide- De nödstälda stod i ölvereta nod. våningen. fönster med eld under sig och otnhvarlda af rökmassor, armt uppgåfvo bjertskiirande jemmerrop. Fem innebrändes, förmodligen qvåf- da af rök, innan de vågat sig på det räddning, lernhiatnieg eller död brin- gande hoppet från fönstren. Fyra vuldo denna sista utväg; af dem und- ko nano två rued obetydliga skador, enen två studsade från den af polis- mån och frivillige hjelpare nere på gatan utsprida och uppburna rädd- ningsmatta ned i ntenluggningen och sargades mycket illa. Det berattae att en af de inne- banda flickorna skulle minna dug firat sitt bröllop och att en af ben- nes dödakatnrater skulle blifvit hen- ned brudtArnu. Den tillAmnade brud- tårnan var endast på ett tillfälligt beeök i London. Då brandkåren anlånde, var hela Nunot ett enda eldhaf, så att den icke kunde myc- ket utrutta. Londontidningurna tor- dra en vrång undersökning angåen- de orsaken till brandkåren& försena- de ankomst och yrka att, i full brist- fällig organisation varit demi!l vål- lande, denna måtte tued det enaraete förbittras, Då att dylika faeavAckande olyckor måtte för framtiden kunna förekommas. Times uttalar sig ock- så mycket klandrande ont arbetegif- varen, eotn varit så obetanksum att inlogera sina bitråden i lagerlokaler, aotn, enligt livad han sjell ovilkorli- gen måste veta, voro fylda med myc- ket eldfarliga iiumen och erbjödo ringa skydd mot brandolyckor. en torn. men farlig; dekoration. Frank- rike botde ottiek•pasi och pånyttfö- das; iakttogs det, så en fast och ge- nomförd politik' emot utlandet och egde det stödet raf en kraftig hire- makt, skulle &ropa i det gamla, frejdade franska landet ega den bl- ota borgen för framtida lugn och ro. Den kammare, now nu var samlad, förmådde icke gii•a bandet en sådan regering. °ett i det sar derför han föreslog: FOrlesttuingene reviaionl hamnurens uppl:nming! Sedan 13ArpA • Boulanger begår' förslagets alryndoatntna behandling. bedatupadee detta af kluquet, byar- på den skyndsamma behandlingen förkastade. med 377 röster mot 186. Jag vet nog att Lennetraadakulten annu i sekler baretter skall såsom bevis för att deras store religions- stiftare verkligen lelvat och verkat hur på jorden anföra hvad om honom vittnats i samtiden. evangelier och avnboliekta böcker, såsort Dagens Nyheter, ,Terikes Allehanda in. Men jag ber då också få fasta upp- markeaculleten pi ML enligt bad tro- värdiga och fur atrång sanningekar- lek kliade samtida urkunder såsom t. ex. den fromme Jörgen. af Amon- tilfado nr. sktifter anlyJa, vuee Dagen. Nyheters store mimare Sauct Vall, ajelf gripen af t virvel ont den Lennetrandoka uppenbarelsen, just vid den tid yilyylingen tages ha gratulerat som 'Aret, skyndat från fAderneslan- • det till Italie bella för att låta orange Det biet Murala ett nederlag för och lager fläkta ro åt sitt bekymrade Boulanger — nottå bene i kammarro, hjerta dch tillifventyrs vid den heliga Man kan ju ej hyller begår., att en fadrens invuxna naglar och sönder- katntuare, byars Clidlösliet just fram- kyasta stortår vinna större klarhet. hölls och klandra les, skulle tilljubla Under tiden synes tidningens ledning utotionåren *Ut bifall. En annan ha varit !urartad åt dess musikantnå- Ungt vigtigare friaga Sr, livad folket, late, en efter allt att döma talang- bkola de taga in- full och genialisk man, men natur- vahngulegt, tryck at Boulanglsrs tuotiou och vid ligtvis också begelvad mod den bfli- nyvalen invilja . hane aultångare i gu fantasi, som ututarker alla musi- kammaren? Skalk Boulangers popu- kaliskt anlagda naturer och som i laritet kunna stå sig, till dess nya val sina skapelser mera tillgodoser skön- koinina? Det Sr frågan. hetens ån sanningens kral. Dertill Au så långe Senes emellertid den- var denne begiEvade person nåra na kantniare, noll man måste rakna frAnde till en af seklets frommaste med den. Och ingår beleddes Bota- mån. Sauct Steyern al Justitia, som Inner inom kammaren af allt annat i religiös hänförelse ofta bade visio- An bifall. Politikette enskilda tele- ner och såg gudastuådare Ofverallt. grafkorrespondent i Paris omtalar således Arven i Örebro. sålunda, att Boulanger atåndigt och Jag yrkar derför att livad Dagens jemt afbrets af katutuarmedletninar- Nyheter haft att förtålja om den mage ned ironiska skri,ttealvor. Floqucts mannen må, om icke helt och hullet Man omtalade kogrepp mot ciena- förkastas, dock åttnitiatoue litettål se finalen mottogs Tued muraranda bi- till de sardeles apokryfieka al:täter- fall. Vidare Lule Felix rymt och nas område. Andrieux ordet, enbefallande törtatt- Leunctrandianerna uppgifva att det uingsreviaionen. ‘Seniniantrådet i sin var i maj månad 1888 sunt deras siks helhet var eardelee tuniultarinkt cch religionestifta ra lArde och holt pl'Irtt uttalandena stam ict'pereunliga. Utun- lida tuartyrdöden i Örebro, och an- for Paluia Bourbim hade några stnår- föra som stöd för sin mening talrika re hopar nyfiktleandat sig. referat om honom just från den tiden i ett af seklets mest upplysta och rAttAnkande tiduingeorgaue Nerikea Allehanda. Men historiska urkunder Granskning af bevisen trått samma tid vittna ock att tidein- föl herr riktur Lenn- gens store inåenue Sauct Arvid af Gummins hela' dan månaden vistades strands tillvaro. i Stockholm och inte besökte Örebro. Den hår krönikan skrilver jag inte Skulle vål någon med kånnedom om för samtidens oc t de för lösnunitner Sauct Arvids skaplynne tro han inte inflytande tioöringarnas skull, utan skyndat hem, om der i staden funnits jag ekrifver den- lör ruin sainvetero en ny religion, som varit något att och lör efterverlden. förtena på! Jag ',kräver den för att kommande Ett ut do starkaste bevisen för sin slågtene Arvid Aluifeldtar, då de :ned unge vans och profet. jotdieka exi- eguaglas på eltår skandaler girigt stens hemta Lennatrandiatnerna af en vadjunde nosar snoka genom kungliga kållartakniug från Örebro, 'tald på bibliotheket, de; alla tidningar ska profeten och upptagande bl. a. »biff everdeligen förvaras, ska hitta den i låda». »Huru,. utbrieta de nu trium- hår krönikan och betrakta den sisun; lenande, »skulle ett mennieku, 80111 ett vetenskaplig& aktstycke, hvilket aldrig funnits till, kunnigt sta biff i den också vieserrsen år. låda?» Kåre vinner, för den som Jag ',kräver den föt det jag tycker något kånuer herrar killar:lastares Boulanger på krigastigen. Enligt ett telegram från Paris det år synd 041i rnenekligheten att rika inbillningsgårva, utgör det der uppträdde Boulanger i måndags i den ständigt skilt traeku omkring i visst inte något bevis. (lur mången deputerade kammaren med en för- lögn och villfaretee. Jag tycker det her inte t. ex. på våra vArtlehus gir- klaring, utt landet regerudes af kot- vara nog !ned titt:klen (rutt på Buddha vit middag för 24 pertenter, INCH fått terier, ett förhållande sota lör det och 'Alven och alen stora sjöormen betala lör 261 »Det der stöter på gemeneatnmu fosterlandet medförde och KarleborgsfrIntrna, utan att den spökeri», menen 1. Nej, det Sr bara nu också skall rgå och tro på herr kallartnåenareekononti. Hur skulle för de största vådor. Då talmannen twpfordrade honom gudasmådareyngliagen Lennetrand. resten en man med den eannt frisin- Jag må såledee först DUM siat för- nade åskådning, 1 tillaggen er pro- att återkalla sina yttranden, förkla- klara, det jag meter bevisen för yng- rade han att han iegalunda hade lör fet, kunnat finna sig vid »biff i låda?» afaigt att såra sina förutvarande em- lingen Lennatrautla tillvaro synnerli- lian hade nog följt sitt akaplynne och samt att gen oklara oclk svarvande betsbröder. Republiken, yttrade han tagit den riliackad. 1lur. kumlen derpå, kunde mycket vill ega bestånd jag, till dess tydligare /isådaua fram- för öfritt tro att den unge Manens och utveckla ett kraftigt lit, utan luggas, bestrider att ,beaugde guda- ineuingstrAuder skulletillåtit honom att öfeer sig hl en president såsom atnådureyngling någonsin funnits till att alle ila pk vårdshus? Nej, natur- ligtvis hade trosförvanterna het berge- rat och bespisat honom i sina hem. Ett annat bevis för att profeten verkligen lelvat och lart hår på jor- den vill man finna i Örebro rådhus- råtts protokoll, der det talas otn att — 97 — en Victor Lenostrand blilvit inetitud till rådliusråtten för made'« och lor- krigets skådeplats, men huru snart kunde icke denna nekeleo af Gud förändras. Om svenskarne gjorde ett infall i åkåne, Men för det första finner man af redogörelsen lör de ungelar samtida om fiender omgåfvo henne och han icke stod vii hen - anullindek• brånvinsmåleu, hurusom nes aidal Väl var han öfvertygad, att Försynenil mäk- utan den tiden i Sverige stämde in- tiga hand förmådde öfverallt upprätthålla henna; men för råtta personer, livilk• aldrig fun- från det ögonblick han räddade henne från att driinkna nits till, och för det andra måtte pro- hade hos honom uppstått ett slags aning om att han tokollen vara förfalskade på :tåget sått, ty i 1880-talet. svenska 'nasal- ännu ofta skulle blifva hennes räddare, och med den- der brydde man sig aldrig om vare na hade hans själ slutligen så införlifvat sig, itt han sig stnadelee eller förnekelse, så framt nästan ansåg sig som en af Försynen åt henne utsedd det inte gAlde amådelse mot borg- förkroppsligad skyddsande. Nu då hans själ, genom tralataren och förnekelse al stadstull- hans hopplösa kärlek, tärdes af en dyster melankoli, ml_gt ;ge. visset. De yttranden, som Leennetrandakul- nu såg han faror öfverallt. Det var derföre med en ten ligger i munnen på sin religions- slags hänryckning, som han emottog underrättelsen stiftare, kro åfven så !örvånda och om Annas återkomst. Men när han såg Bernekow motsägande att de måste racka djupt vid hennes sida, såg de blickar fulla af glädje och tvifvel ou) den store och mycket un- ömhet, som hon fästade på honom, då hon emottog ge reformatorns tillvaro. (Sen P.) Siiurd. allas förenade hyllning, såg kärleken i Beruskowa blick, då flammade hans dunkla öga, men låganialäck- tes snart af försakelsens och hopplöshetens tår . . . dock älven denna måste borttorkas, intet spår. deraf synas: borde han icke lida och — le. Hvarje ord, hvarjo blick, som vexlades mellan de älskande, yar ett Danabaaae hålles öppen frita och dolkstygn i hans hjerta; och detta lidande var för ho- med den 3 Juli till och med den 16 nom ett nytt ämne till qval. Anna var ju lycklig Segt. detta Ar hrarje Söndag fr. kl, 5 ull kl. 10 e, ni, (derom kunde han icke misstaga sig); var ick* detta Lady. SelewelLt. , sig önska? Hvarifrån då denna trodde allt livad han Matad. (497) sönderslitande smärta vid hennes sällhet? 0, ännu var hans kärlek icke hvad den borde vara: fri från Annonser. 119 ershag. Jrasesparreet4 Mom tafigy.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.