denn på pnrkeit nllr det Ar fråga rim sAtdeles i ben- och balettvAg o. e. v. Språkbruket och det gängse före- Ryktesvis omtalas i Ilruxellcs, nit AtAllningssAttet om rrnmvetet Aro rent regeringen mottagit ogynstimma un- tapp åt vAggarnn. Ett sådant team- vete som mitt, som nutid nsAr gult, derrAttelmer om Stanley. — sL'Intkpendance beige» ofient. ingenting har att garn, tunn bara bin- liggör ett telegram hån Liesabon, keit ar mom snriningsvittric når ingen enligt hvilket adjutanten hos deo ef- vill tro livad jag sågyr, det kallas ett ter Stanley torsknnde major Barte- gack samvete. Alen ett einnvete som lot, Herbert Ward, på återresan från arbetar och knogar och går på och Aruwini anlAndt till stationen Kin- Inte lägger sig om (pallarna on gång chassi och der meddelat, nu Stanly 'och inte slutar förr ån det fått sna- liksom kapten helson vom sArade. ran ont halsen på sin iboendo kropp, Om deras Ode för öfrigt klotter man det kallas ett dåligt samvete, i st. f. att det borde haft patriotiska sållekn- ingenting. M:r \Yard förmodade att araberne, som meddelade honom det- peta mednij med kung Oskar. bröst- ta, visste mera om Stanleye öde, men bild för långvarig, nitisk och trogen de ville ej upplysa om någonting. tjenst. Men så år det hår på jorden: den Stanlys svarta följeslagare skola till hästen, som förtjenar hatren, får den ' törna delen ha deserterat. vanligtvis inte. Kinesfrtigan i Nya Syd-Wales, Emellertid får mitt sannvete sinn Australien, börjar bli brAnnande. Ki- ryck ibland, alldeles som gamla by- nesiske ministern i London hade gjort råchefer, livilka på ett halft år inte förestållningar mot det sått, hvarpå uträttat ett skapande grand, få för sig hans landsman behandlas i engelska att gå upp i »verket» och saftas ex- kolonierna i Australien och lord Sa- trnordinaricrna. Och vaktmåstarna liebury hade gilvit honom hugnande med — om de töras på dem. löften, men under tiden har man i Så kande jag haromdagen en un- Syd-Wales skarpt kineslagen, si att derlig sveda i venstra sidan. »livad den förbjuder nit kineser framdeles tusen nu då?» tAnkte jag. »Ätit mid- i provinsen upptagas till medborga- dag liar jag och i fähus går jag al- re; tillåter fartyg, som drifva sjöfart drig, sil det kan inte vara hvarken pit Kina, att medföra endast en ki- hunger eller koloppor.» Det var sam- nes för hvarje trehundra tonn af han- vetet, som skulle göra sig viktigt. delsvaror; stegrar landetigningsafgif- »Hör du», sa samvetet. (Far vi ha ten för kineser från 50 till 500 dol- lagt bort titlarna för att vara lite lar och stadgar för hvarje OfvertrA- mera ogenerade.) »Iför du, du för- delse af lagen ett straff at 250 dollar stör allt bra mycken tid för folk, som i böter. Icke flera ån lem kineser eka kan allt det der gycklet och siad- skola tillåtas att bo inom vissa be- vet, du skrifver i Smålandsposten, stamda områden och do måste vara tid som kunde nyttigare nnvåndas t. farsedda med tillståndsbref från te-. ex. med att kupa potatis och min geringen för att få utötva någon af- etnågritiar nu fram mot sommaren». tame: ksainhet. Våldsatuma demon- »Jag ber ont ureakt», sa jag, »men strationer ha af befolkningen gjorts det är just på det der skojet jag och mot de. kineser, tom redan befinna familjen eka lefvn. Ack, jag fick ju sig i provinsen, och särskilda åtgår- inte Sara mig något nyttigt då jag der at polisen ha funnits nodvantliga var liten!. för att skydda dessa. Anmårkas bur ,,Det Ar eanntir, sn samvetet, omen att lagen mut kiucaerne i kolonial- du kunde åtminstone någon gång un- parlamentet antogs utan att en enda der gycklets form ge allmåntieten lite rost aigafti mot den samma. Ännu nyttigare upplysningar om ett och har den icke godkants af guvernö- annat, t. ex, de mest gångse sjukdo- ren och haut råd, men under den mar bland den menskliga boskap, som etåmning, bom lör nåt varande år rå- gnager marken och sparkar benen nf dande bland befolkningen, kan denna hvarandra i den hår trakten al Eu- myndighet knappast sagru att stad- ropa.. fasta den samma. Ofvanstående lilln introduktion Ar barn för titt klargöra livurförc jag i dag, mina (nu då halfåreprentimera- tionen står för dörren teer ån vanligt Herrskapet ska tro titt jag har ett rdskade) lAsure, på denna åt löjet hel- samvete, jag också, ett som ar, om gade minut valt att något tala om jag sjelf ska skryta, lika rymligt och »Svartsjukan, en af den tvåfotnde bo- beqvAtnt som det någon al herrska- skrpens svåraste och mest envisa åkommor». pet begagnar i livardugelag. Men då jag skämta Att vara samvete hos mig år in- 1 å de kåsörers satt, gen hundtjelist precis, ty för det me- Apollo pennan tor nta lefver jag eå hyggligt, att mitt Och tar mig skämta hitt'. stora, fullvuxna samvete inte bar an- Att jag, en gång jag dör Och bläcket torkat ut, nat att göra ån sitta mjukt och be- Må for ett godt humör (pirat i ett hörn af sjalen och nicka Ett vitsord få till slut! At mig och mumla: »Bravo min gosse!» Svartsjukan Ar: den menskliga in- »Rått senilt till att vara af en tid- ningsekrifvare!» «Kan ingen begira dividens egen lefvatele kninda af utt Laure af en snål smålluding,s o. s. v. vara ett nöt, föremål lör plågsam far- Deretnot vet jag nog karlar — och håga att en individ al motsatta kunct fruntimmer med — som det inte år i sållskitp med en van af den sjukes någon vidare einnekur att vara sam- eget kon tycker detsamma. Oket algs! rara anfall af en sinnes- sjukdom. något En farlig åkomma. vete hos, t. ox. sådana som vilja till- Ilvarför denna synnerligen elakar- sluta luften för sina fattiga medvan- tade åkomma just fått namnet svart- drare har i jemuterdalen, fruar, som sjuka, vet man ej så noga. 31111trinda nekat ein gubbe egen portnyckel, år det derföre att sjukdomens mest gitta karlar, som satta sig allra ne- ryktbara offer, en viss herr Othello, var neger. Kanske kommer det rig Också af att patienten ser allting i svart. Till åfventyrs liårleder sig nam- net annars af att den svartsjukes för- stånd blir förnaörkaat si att djup natt betocker hans snut ejAlsförmögetilte- terben svartsjuke har också sitta myc- ket vackra sidor. Så år han eller funt t. ex. inte det ringaste egenkär. Om han sjelf år en vacker karl med uni- form och mustacher . och spetsiga störtar, är han likvål litligt öfvertyged ont att hvilken rödhårig, hjulbent och frAcktling 1'01(311d:äng enen helst katt slå honom ur brådet hos hans egen hustru. Och en svartsjuk qvinna strålande af ungdom, skönhet, helst; och behag, törs inte lemna ein men ensam med en vindögd, halt, niding, sjuttiofemårig torggumma medan han köper ett snurribus till ein lille skr°. fulöse gosse. De lärde ha !Ange tvistat om hu- ruvida mannen eller qvinnan blir svå- rast angripen nf den hArjande farso- ten. ,Ing vet det inte, men jag vet att qvinnon hittills haft ett bestAmdt företrade derutinnan att hon knappast kunnat betvitlu sitt föråldraförhållunde till barnen, hvilket, synnerligast den svage och depraverade, fodren stun- dom gör. (Jemför August Strind- bergs: »Fridren.») Jag säger med flit hittills, ty nu sedan välborne herr biskop von Schee- le upptäckt att det år en ren han- delge. om barnen lödes af sina mam- mor och inte af pupporna, komme nog en del svartsjuka och hysteriske fruntimmer att snyftande vrida hän- derna i djup förtviflan framför sinn tian och skrika: «Janne, svär [nig viii ofin mammas lösbena att ja g och inte Augusta Pilqvist år nior till I År lille gosse:» hustrun till en svnrtsjuk num bör vara mycket försigtig. 1 rummet ii- tnntör 'der 'lumpen befinner rig bör hon ej klappa fniniljens knähund och der ja, rare pojken sinn t. ex.: men», utan att it:1 samme gång nåttuta hundrackens namn, tv annars finner hon inom fem minuter karlstackarn sin liggande framstupa öfver ett bold med nf-kuren strupe och den atom blodiga kraven hvilande på ett pap- per med orden: sr nrval Amalia! Jag förmår ej lAngre hö- ra dina smekord till en annan ulan! Fatval! flit tjalla,: ured upojkcti Aina. Någon sömn år inte att tänka pA för den svartsjuke. Akommatt blir allra värst vid sångdags. (.1et»fiW »Svartsjukans nätter» af en karl söm hette J. L. Runeberg.) Jag vet en fru, som hoppade i sjön med kläderna på efter det hon skrif- vit till sin man: sLef vål Edvard! Jag hörde huru du i går då du kom från stadshuset med Petters- son , smackade med tungan på ett rått och cynilkt sått och sa: st da g var hon utmirkts. (lift dig med din «utmärktas värdshusnymf och glöm att du någonsin ljugit kärlek för Jenny. Vet ni livad Edvard sa på begraf- ningen? Jo, han torkade sig i Ugnen oclt snyftade: »Herre Gud att det skulle bli sånt bår bara för jag be- rötnde oxtunenn på vårdellueet'.. Fruar frånb ernarre samhällen kun- na vara svartsjuka aren på gips och marmor. Hår var nu fru Jonsson från Ulricehamn. Når hon skulle re- sa ()Iver till Köpenhamn med' sin Jonsson, tog hon 37 lada underkjo. ler med sig. Och når herrskapet *kulle se Thnrveldsens museum ra •kickade hon manstacknrn att köpa ett stop körshAr medan hon fick fatt i intendenten och ss : sl herre, var stall ta de hår kjolarms p3 edra hed- niska qvinnor definit° innan min Jons- son kommer och ska se lintratiket!• Älgko forskare ha ofta samt:not- blandat svurtsjuka med karlek och ansett den förrn sunt ett sjuklig ytt- ring of elva 141.1111111(.. Ja g vill icke förneka att så kan vara förhållandet, men ofta ar det med den svartsjuke, synnerlignst tu mm en, snut med hun- den pi hög:tel:en: hall vill inte vara der sjelf och unnar ingen annan att vara der. (Srn P.) Siytrd. Landtbruk. `fickorna Inverkan på mjölkat- söndringen An 'om bekant, ingalun- da fördelaktig, då deretnnt fettar,- ellttningen befordras. Ett exempel derpå torde följande vara. En ko utfordrad med hackelse af vicker- halm, i hvilken troligt nog Afven någon vicker förekom, kalfvade och lemnade strax derefter 3,5 kannor mjölk. Sedan bott under 4 veckor utfodrats på stimma satt, lerunittle hon endast 1 kunna mjölk. Den meddelande :inser detta helt °di hållet vara beroende på vicker- halmens dåliga inflytande på mjölk- afsöndringen. För bildro offer magra håstar, som man önskar ffi i hull, utan att dock öka etrallinotlet för mycket, re- kommendera! nrair.olundet n17 skål!). lisfregropc och 7 sk:111). råginjol jArnte hallackelse; Men som rAgurjölet Ar svårstnisItligt och farligt såsom al- strande kalk, torde föredragn. att begagna 8 till 10 .kalår. littlregrtipe och 1 okilp; linfrökaketnjol eller i dess ställe 2 skålp. eolrnsfrökakor. Blandningen ,bör duck utfodras i torrt tillstånd, ty !upplöses den i vetter', surnar eller !möglar den lått och år under sådana! förhållanden rent skad- lig. Siam (inre, som en dag i maj blef illa biten al en oren, har tillfrisknat efter ritt ha behandlats mod whisky, som tablett under flera dar trallat i honom. Mannen har under hela ti- den varit i ett beståntligt rue. FP414 Att en ordningens nirpråtthAllars misshandlar de now af nödvandigliet• skål har ,milsto onalianderlagas, för t. ex. personers inetAllelpe vid domstol år ju alltid oralt men kanske möjligt- vis försvaras derigenoni, att an- hållne gör motstånd. Deremot Sr det oförsvarligt att, såsom sista fredagen ilande, då ett fjerdingeman från Kö- långe skulle till Tjerby forslat en för tjuffiske åtalad person, denne för- re anföll, vid heingåendet och ge- notnpryglade 9i den åtalade, att han nu ligger sjuk. Minnen Aro bekanta och vi offentliggöra dem Annu ej förr- tn rAtteging, som helt eakert blir- ver anhångiggj ord, igångsattes. Las och mildra! För Laholm, nya Tidning. Tyå tv111ingtal 2'2, 64. Till tala son Hilding på fodolne• dagen t s , Hour den 13 Juni 18814. P. B. 1.1aideroth. fl 22,.n i.,;adn jag, Ini (ytlig; 22 i dag; 1%t ids.« jefddfi Ur Och 68 jag uppnått ati 1Tri trilliwytal, ondrirJrdisit Juol Ty såsom Jay från 22 Ilar gått att t.6 anm.; s,1 Itu inin se har 2årt Orlh 22 i dag uppnått. Ni trenne irdtingtal . 41■ • jiluaviebanba. Ett typografiskt skämt innehål- ler den i Napier på Nya Zee:and utkommande huk tryckeritidningen «The Typos i hvilken låses följani!e tillkannagift. ande: Ti!l följd af eZ å te.:.rr Trycleri utbruten Streik lott jig sett nuy tt fln: gen att rj.•lraj 1,16,2a föregående mint- /ner:och egenhAnigi .1/tio tror tronliren, att hör en t ist fårdighn , men detta; ar ett arbs tag. Saken dr mycKet enkoj. STInutrodring med potatis. Till foder för medelålders svin åtgå på 1,000 skål!). lefvande vigt dagligen ri0 ekalp. kokt potatis och 8 skålp. rågkli, vål blandade. Skola så ut fodrade djur gödas, torde vara skål Anskri deras utfodring på 1,000 skålR. lefvantle vigt och dag Diagnosen. — Sag mig, herr duk- sålunda: Till, 70 skålle kokt potatis tor, år mitt hustrus sjukdom mycket blandas vAl 10 skålp. korngröpe, 9 farlig? skåls,. årtgrOpe och 1 I:, skål!). kött- — Ja, det beror på det, om hon s:sju!. vill ha en ny klåtbaing eller fara till Vid potatisutfodring bör iakttagas, någon badort. att den ej vid begagnandet tir grodd, att den ej långe förvaras kokt, u:t H gammal Ar din Bevisande. »ur den ej gifves' rå samt ett det vatten, farfar?. bågar helt X. en liten 10- i hvilken den! kokats ej kommer till åring. ativandning för djur, ty det har be- “Det vet jag inte, men han kan funnits vara mycket giltigt. inte vara så ting, for han bar bott hemma {boss oss så långt tillbaka jag kan minnas.» Allniiinnyttiot Gnissland4 dörrgångiern fyrling last och billigast genom att med en vanlig blyertspenna bestryka berö- ringsytorna. Som bekant ar ju grafi- ten ett af tie yppersta medel, som finnes' att minsla friktiouen mellan tvenne eidann ytor. Spritvaror mot ormbett. Wil- En liten flicka, som var pi be- sök hos en dant, fick för titt roa sig lof att se i fainiljealbumet. «Nå var det roligt att se i?. frå- gade damen. .Jaa! Vi ha maken till det hem- ma, men bilderna ii' vackrare.» På utvardshuset. »Kypare! Gir mig cu biff — en liten biff — en halt portion.! »Jag beklagar — vi ha inga hall- portioner. \len hår Ar det så inritt- . .» bult att ingen får för mycket En —124— — 121 — Helena lift sin hand 'tyna i Bernekows, hon fä- stade på honom sitt stora, klara öga, i hvilket en tår eamm, :ned en blick, som tycktes vilja genomtränga hela hans själ; derun-der sade hon under en djup stick: Ack nej, jag är visserligen icke lycklig!) !Och livad kan göra en så ädel varelse olycklig?) frågade Bernekow med det varmaste deltagande. »Mitt lif är hå tomt), så fattig, svarade Helena. »Det gifves ingen mensklig varelse, som iniresserar sig för mig, det gifves ingen åt hvilken jag med fullt förtroende kan öfverlemna mig; ingen som förstår mig, ingen åt hvilken jag katt anförtro mina känslor. mitt hjertas tillstånd. 0, tusende gånger har jag suckat: huru lycklig vore jag icke, om jag ägde en trogen vän.) >Dyraste Helena, ni har funnit en, stöt honom icke ifrån or), sade Bornekow med värma. Orörligt stod Helenas forskande blick fästad på hans an8igte. )Ja, Helena., fortfor han, och borttorkade ett fram- trängande tår, >låt mig bli eder vän. Nedlägg i mitt sköte hvarje oro, hvarje bekymmer, som uppstiger i er själ. Himlen sjelf skall gifva mig f:irmåga att lug- na eder.. aBernekow, Bornekow, kvad ni gör mig lycklig!. svarade Helena och lutade sitt sköna hufvud mot yng- lingens bröst. Han lutade sig ner för att trycka hen- ne till nig och deras läppar möttes. Denna kyss for som en elektrisk ström genom Bernekowe bola varelse. borrlöta genast, att systrarne skulle vaka vari sitt natt hos den sjuke, så länge han behöfde dl noggrann sköt- sel, Bornekow hade från sjukdomens börjr9i nästan icke ett ögonblick lemma honom. Om nattfin kasta- de han sig på en soffa i hans rum för att njuta nå- gra minuters tevila, under det Seliestedt inslumrade; och iifven nu tillbragte han alla stunder, som han kun- de beröfva sig sömnen, hos sin vän, som aldrig tyck- tes befinna sig bättre än då han hade honom hos sig. lind hade genast blifrit sunda så väl till körningen, som till riksmarsken för att underrätta om orsaken till Sehestedts uteblifyande från armfen, och (rån beg- ge återkom svar, att han icke borde förhasta sig med Hin afresa, men företaga den så snart han Var full- ko nt lFi : g n t återstäl ld. åld.Sehostedt inslumrat-, reste sig 13ertre- afton kow från hans säng för att icke störa hans låtni sömn och satte sig vid ett bord, der Kristina satt 4ch arbe- tade. Hon skulle don natton vaka öfver brodren. Hon började genast tala ganska förtroligt med honom; derpå tog hon sin stol, satte den bredvid hans och lade sitt hufvud mot hans axel. Sedan lutade hon sig till hans bröst och tryckte en kyss på hans läppar. Bornekow blef bestört häröfver, han tyckte ' sig reko längre böra tiga. )ålin fröken), sade han,' )jag är skyldig or on förklaring, jag bör bekänna att mitt hjerta icke mera är fritt.. — Hon reste sig upp, mon fortfor ändå med sina smekningar. Bornekow fruk- tade, att hon intet förstått honom rätt och side dor- Dl . parro ~ut rairly. lioseaspa blIxtfilla. Den i tanteri- koneka upptinnarektetear mycket be- kante doktor %tape hur i dagarna gjort en mycket t igtig uppfinning, okrifver en amerikansk tidning. På en föl Askolag mycket starkt utsatt kulle lm han pit höga stinger uppsatt 14 blixtfållor, som bestå af 2 meter höga och breda, af ett icke ledande !brune förlArdigadt lador. Locket, som står öppet, Ar satt i förbindelse med ett i lådan. inre anbragt, 50 meter långt, skrufloemadt Så snart nu blixten slår jarnband. ned i jernloeket, tillsluter detta ge- nom en sinnrik inridning af sig sjell afbryter löt bindelsen med lådan, järnbandet, detta frirenar sina båda andpunkter och på @Atlant satt upp- står en sluten ledning, inom hvilken blixten oupphörligen under buller och bråk måste rusa tram och :ill baka. emedan han ej kan hoppa 61- ver de oledande lådtiggarna. Vid det haltiga Ankvädret 1 juni lyckade. doktor Ztap. fånga 4 blix- tar, deribland en så kallad klotblixt, holka alla Åstadkomma stort buller i lådmin. Sedan dCn., a för aigtigt blä- s it förd ut pi ett falt och oppnad, urladdade hon sig med mycket hal- tiga blixtar, på livilka följde ett ge- nom luftskakningen hemkallat!' starkt regn, så att vira landtbruk•re tör framtiden ej behöfv• vara fadda för att ej kunna skaffa sig regn nar de vilja.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.