3'. f0 ht, tia Ottlien 25 lire, 91. p. UtlentOfen 50 ert, e. '1). <Ma .Dattåten 2b ärr, .hane acnejon 50 are, 21ljebabl 25 bre, Volm 25 ört, 3.5cr Milåfon 50 öre, enbar Verb fon 50 öre, Der 38nilion 50 brr, Vent Vrålen 1 tr., 3obon Perifon 1 tr., e, sp. Rnbcrelen 1 tr., 914. 2aralon 25 etnenaion 1 fr., 91. 311ctin- ut, 91. flrbm 1 It., 1). 2atGien 2 Tr., 91. C. öre, Gatt 23. 9:1Uller 1 fr., Cent 91ilafet, 25 hr, gate altanen 50 brr, 91. fPettrrefon 50 brr, etern 3)ettfen 1 9t. 1. 50. !r., g. 23romberg 1 tr., gumma 202: 65. Insamlingen fortfar. öre, Ett folkmöte. lår Persson öppnade mötet. Han bad att få upplyea do närvarande, att det vore en vigtig fråga. Landets vigtigaate fråga. (Talaren slog han- den i bordet). Han vore en af dem, som utlyst mötet och ville bedja - do närvarande att — att välja ord- förande. Bad någon föreslå någon. Alla tego en lång stund. Slutli- gen hördes en svag röst: »herr Parson!» Hr Poration frågade församlingen, om do ville utse honom att leda utö-• tete förhandlingar? Enhålligt ja. Ordf. uppmanade do närvarande att yttra sig. lir Lindqvist bad endast om en möjligt af frågan. !ledan under ko- nung Cyrua' af Persien tid — — - Från och med kristna tarans upptra- dando i vestra Europas 'andarna- ren — — — Under det trettioåriga kriget var af lått förklarliga skal in- tresset för denna fråga något slappt ... Om man vill se frågan i stort, får ulan cuedgilva, att det Ar föret med den elfte Karl som vi i Sverige ... Men Karl XII... Ryska kriget ha- de Den ekonomiska utvecklingen efter 1749... Med Bernadottiderna kunna vi skönja en ... Detta oak- tadt ... och oaktadt ... samt ehuru ... måste likvit hvarje 'lunch tankande atataindivid Så ville talaren lera, ei lofva och så (utmanande rörelse med vallmor hand) döl Stormande bravorop! Applåder, som aldrig vilja taga slut. Hr ordf. ville tacka den senaste ärade talaren för hans synnerligen sakrika anförande, men ville på sam- ma gång hemstilla huruvida icke de följande talarna ville fatta sig mera kort. Herr Larssons anförande hade upptagit sex qvarts timme. Borde icke det förbjudas någon att yttra sig mera An en qvarts timme? Alla. Jo! Jo! Bravo! Hr Olsson ville beteckna hr Lars- sons anförande såsom abderitisktvrövl. Trodde kanske hr Larsson, att det vore fråga om on historielektion nu, eftersom han stod och ducerade så fasligt? Nej, bAste hr Larsson, så år det upplysning. icke. För testen hade talaren (hr 0.) Hr ordt. lofvade att lemna denna en alldeles diagonalt motsatt mening. upplysning, såvidt det stods i hans Men — hvarföre utveckla densamma? makt. Nyss hade han hört huru ett afsky- lir Lindqvist ville endast fråga - vi:rdt band lades på yttrandefriheten ja, det vill såga — jo, han hade kom- genom förbudet att tala mera ån en mit att gå här förbi — rent handel- qvart. Antag nu att en talare upp- bevis — och så hade han sett, att trådde och yttrade sig, och antag, att der var en sådan massa menniskor - han just skulle komma till den länge och så hade han gått dit — och så konetnarligt förberedda slutklAmmen hade han — ja, det vore bara hans i sitt anförande — och så hr ordf. mening att fråga, livad det var fråga med klockan och klubban i hand om på detta mötet — han hade inte (skratt) utbröt honom — hvad skulle last om det i tidningen, så att han han då göra? Men, Annu en gång, visste det inte. talaren vore af alldeles motsatt me- r ordf. bad herr Lindqvist att ning, och derpå ville laven han (ut- inte stå och akAmta eller råstare manande rörelse med höger hand) dö! eagdt försöka skinita med folkets he- Bravorop. Applåderna ville aldrig ligaste intressen. Ordf. vore fiffigt sluta. öfvertygad om att hr Lindqvist myc- Hr Pettersson bad att få inståmmu ket vål, ja, till och med buttre ån af allt sitt hjerta. mången annan visste, livarour mötet Hr Larsson. Jaså, abdoritiskt vrövl! skulle öfverlagga. Ordf. ville vidja Jojo, det smakade icke godt att få till de församlade svenske medbor- höra sanningen en gång! Men han garve, om inte de också vore fullt ville bedja hr 0. komma ihåg, att ofvertygade om, att hr Lindqvist hade han, hr L., stod° för hvad han sagt reda på öfverlaggningsatnnet? landå. Skulle folket vilseledas? Nej! Flere röster. Jo, jo, det vet han Men det blir det_rif aådune eom hr visett! 0. FOr öfrigt ville hr L. blott fråga Hr Lindqvist försäkrade sina motståndare en sak : hvad vilja Många röster. Tyst, tyst11: de såga om Nord-Amerika ? Bara En röst. Ut med Lindqvieten om det lilla ordet ville han namna: Nord- han bara vill stå hår och eköja: Amerika. Alla. Jn, ut, ut: (Larm och kapp- k slag). Sedan lugn åter intrAdt frambar hr °Alf. sitt tacksamhet till möteedelta- garne för det berömvArda sått med hvilket de vetat afvårja det råa skönt- tet från dessa förhandlingar. Han ville Annu en gång bedja dc narva- rande yttra sig i Amnet. lir Larsson lyckönskade mötet till att ega en så duglig ordförande. Hr L. ville etter denna skyldiga tack- eamhetegård utveckla sina lsigter. Föret ville han dock göra en kort- fattad historik af öfverlaggningstim- ' net för att möteedeltagarne måtte kunna få en tfå allsidig uppfattning som Hr Pettersson bad att få inetåmma af hela sitt hjerta. Ordf. erinrade hr Perttersson om, att han alven hade instämt i herr Olssons anförande, hvilket ju var af alldeles motsatt anda mot dettasenare. Hr Pettersson ville bara fråga, om hår vore yttrandefrihet på mötet? Ordf. Ja. Hr Pettersson bad då (med hotande rat) att tå inståmma åfven :ned herr Larsson. Hr Pettersson. vänner omringa ho- nom och klappa honom på axeln : bra, Pettersson : bra: Bara stå på dig. Ordf. ville icke bemöta den senaste idiotens yttrande. Hr Pettersson bad ordf. vara af den synnerliga artigheten att försöka be- möta honom. Ordf. öfverlemnar ordet åt en an- nan talare. Hr Pettersson begår ordet. Ordf. nekar att lemna ordet åt en person, som endast missbrukar det fria ordet, och som för öfrigt icke år oriktig al en enda samrnanhångande sats. Herr Pettersson kastar en stol på ordföranden. Det öfriga af mötet hör utom ett kortfattad' referats område. Ego. sig ha fln blott Våld? I målet mellan åbon Jo- hannes Olsson från Mörkhult mot po- lisen Edqvist angående misshandel, gick deo sietntinde fri från ansvar, alldenstund köranden ej styrkt an- klagelaen. Min lergök. IBernamo marfnab has (Nitet ben Infmern,— 3ag menar min Ingöt, Ivar rob och forn! (Ser biltur betaltes titt relmactlpinfreern, gör han Natt låta mig Utlåten ta_ een nodnbe log hemåt intå fåna ed) finten StReb lergöten jdnit och beflåntriiit för truten, Dt talanbe grann mar helt tstjt ben mufti 3a8 oumpabt fram ur min tontedgefabrif. 3a, (tabbarna banfa' tvib fiban of mågen, Och falfmarne hjelote bror, bårt be ftrftob'. titt torp fatt på fanan och och lohna' förlagen lergbfamufiten4 förtrottanbe fob. War Id jag rom gem, tog jag plats uti kilen; Iber treånga' jag göten för fotton och getfen, Cell be fatt båba, att felban mufif 'ab' förr nib-is flinte ur torimås:fahrir. 3ag forta' om rodren, om fommaru och höften 8r gdf; och taltoner, patroner oda nöt. Ren få foul en minier; min gör tappa' rånen - er, tonerna teol°, Dd norbanroinb tjöt. Mod bldfle jag, forn om jag mark förbafrob; Tår manen fe n tom, blef jag helt öfmerraftab, Zu luft lom ben "tina", min frusna mull!, Rom ben odj !rap fram från min röba fabrif. Cm ng for och råfroar och fanor och ivargar, 3 nöb ftabba aminnor och mdafaube preft `log (amman fin jirål , hnyilfet ör'binr.or legat, 1131el tumman lit min mufttaliffa tapeterna talan, och magglöh i masta Rom fram att d froigtanbe linorna fialfa, Cch bet mar benna pö, att fåban mufit t3af beger och åra juft dt fin fabrit. SIRitt rhIte bet löpte meb 'mötens toner tia öller och lober, tia toefter och norb, Celan( på farben bdb' sojor och troner; Man lake om mig nuluget fmidranbe orb. Man falla' mig Drummel. fanalje och pyngel, lytt går af hin onör, ett f9etfcbube parget: Van tona' meb täoprapp ben granna mnfif, 3ag puftate fram ur min tonivågifabrit. Chr tag njöt jag äran att fallos tia preften öar att flå till anftvar för buller och bång. ed fmorbe jag göten och onnvåribe ;Men, 'log på ung trasratten cch börja' min gång. Cdj grenen, han bob mig for brinnanbe Bårort ltit troslo min !etsat; men bet mar ju siken, ätt jag ej beröltrat en merlb ben mufif, eom albrig fan tjuta. nr annan f j ae.brilifa. ZnInth, Djinn., 25 maj 1888. gattegangs= och polissaker. Laholms rådstu frurått. (Den 2 Juli.) Fyllerimål. I målet mellan stads- fiskal Theorin och emedan B. P. Carlsson från Edenberga voro af å- klagaren som vittnen inkallade, Nils Jönsson och N. P. Persson, som båda intygade att des ett svaranden betyd- ligt drucken torgdagen den 25 sistl. april. Svaranden nekade helt fråckt till förseelsen. — Samme åklagare mot Per Nils. son från Edenberga, öfvenledes an- klagad för fylleri. Samma vittnen som i föregående målet voro inkal- lade, och intygade dessa anklagelsen. riktighet. Svaranden nekade och sade 2 ii 3 supar, och tyckte han, att dessa icke kunde ett »full» verkan latadkotnm•. — Likadant mål förekom mot Bengt Jönsson från Mellby, som skriftligen orkande och dömde. till den vanliga femman. Laxfiskaren Axel Andersson, in- 'tömd för fylleri och oljud, nekade, men vitoen intygade att si varit för- hållandet. Utslag på samtliga målen afkunnas nästa måndag. Brefidda. Hailandspooten, fem rrgetbuubct sorb graerje non amartaleffilte för anfatl of bunt,- listan 9tabiet i hopp att berigenom tunna f,t affa si ripa prenumeranter, något (ont för re• en alört g !odal, bikter t fttt gårDspatunister fnas Yrholme 1$ Zihning att b4 tagit no- tifer ur benfanima. fli funna upplyft tiallantri- porten om, att tut albrig fiffa ur en få grumlig falk trodrtom ör bet Oallanbapoften. lom gans på gång, utan att behaga citera, tager notifer från oh. Ren bet dr naturligt:Dis för en få egenfår tibning lom ben omätligt att erfånna. 2.9i :viii; emellertib ide mibare hota ort, meb bet todrba blaha, lom efrotrteffluit f1 lit% något lam od fårflarar bet beftdribiga salttuta. C 47 att Ivan trut på gamla hårar tjurar tia intet. Merf8e, rafa fritt få !ange 92; fan och mita 1;11:da murtna tanter. enart rammer 91i att lusa i (Okbåge', och ide blir bet många, forn forma gumoron. En Welt.. »Tank er. i går ram- lade en hryggaredrang ned a ett öl- kar och ålel liggande öiver en tim- mas tid i karet.. allan drunknade, naturligtvis?. .Nej men han tömde karet.. En läkarehjelp. Ungt. fru X: - Nu fara vi snart bort (Vyer somma- ren till någon badort, och derför vill jag be doktorn om ett råd. Doktorn: — Gerna. Fru X.: — Jo, sig mig hvilken åkomma skall man ha för att fara till Marstrand? honnör. En beväringsyngling står på post; en fanjunkare passerar, och beväringen alcyldrar gem med trin- gla och öfvertygelse. — livad nu då? ryter fanjunkaren. Vet du icke att du skall bara göra i armen gevär för underofficerare? — Jo, Gud bevara fanjunkaren. — Nå, hvarför skyldrar du då ? — Ah , jag ville bara göra fanjun- karen ett nöje. janbelsunberrattelser finnannatfnabra. StRatme ben 23 juni. ernårhanblarnre noteringar. efrIta fint herreadrhelmör öre 65-69. %Int D:o 1:fta nab mrjrrilmår ?:bra „ b o 60-64 „ 63 - 6T „ 57-59 etn‘ibrtattelfr från 3ob. Jobnfon, Malmö. ffituarielpnba. Det plåstret drog. F ör någon tid sedan vette en anan fru med sin rlieurnatiske man på nattåget. Rått eom det var fick gubben ett skarpt anfall i ryggen. .Gil mig mitt se- napsplåster genast:» skrek gubben åt sin klara hälft, suni kitiesade i vagnens andra anda. Den ömma rinken sprang upp ur bådden,'svep- te om sig en schal och skyndade ofördröjligen in i — rasande båt., der en profresando från G., trött af dagens mödor och festande, njöt den ouppvickligee sköna ro. Trots skum- rasket gick det af gammal vana som en dans att lyfta på filten m. m ech få senapsplåstret på cdu plats.‘. Allt blef tys t iger, men efter någiu ö- gonblick skrek gubben åter: »Kom- mer du inte, Sofi? Skynda dig!» Som stungen af en orm flög frun upp igen! I tre språng var hon inne hos sia gubbe och meddelade honom hviekande det fatala misstaget. Gub- ben skrattade sig varm som en ung och den rhematiska @minan för- svann utan senapsdeg. Så långt var allt godt och vål, men plötsligt hör- des från cellen bredvid : »livad hvad sju skock millioner — år det har? livad — har jag fått på ryggen? Aj, aj, aj! Jag tror det år eld i bädden! Kors för attan fugan! Eld! Vatten, vatten! Jag brinner! Jag brinner! Hit med vatten!» Hur den brinnande profryttaren om- sider fick elden alickt, kunde visser- ligen den @krattande elieurnatikern betitta, men hatt fick det icke för sin fru. ',Denna hatt kan jag tryggt re- kommendera er, fröken En an- nan dam, sons köpte en sådan i för- ra veckan, blef förlofvad samma dag». f5sr prima fmk, utfteopatt förra medan od) fdlbt i anglaub, rebotoila4 65,7-71,0 öre pi ffalp. leDererobt i Dialm ö. RöPenhanin ben 28 juni. CirofillooDelofocirtrtrno fniörnoteringar 1:fia flog TP—t: 2:bro ' 72-76 3:01e " 68.-70 4:be " 5:te 60-64 lenbenfen: ftnafte fait. 3Rehttetanhe från ellge0 winflagterict, 392alata Men 17 juni 188h. Våra bogeprifer för Prima, fatta lefroanhe finin tro: tutan förbinbelle) Ivra låttfeta finin från 100-150 ffdlp. :et tr. pr 100 ffdlo bag! flagtab mist = t56 öre pr filo fr Gt öre or fm. 2iap. från too titt 150 ffålp. 31 tr. pr 100 ff. banfl flogtab tvist =_ 62 tre pr silo = 5 fr. 27 öre pr froenftt Yiip. frön 151 tia 160 Nto. 29 fr. pr 100 fl bantå flagtaa niigt,_.- 58 öre Dr bt o -- 4 f r 93 öre pr froenftt 2itp. från 161 titt 170 Nto 27 fr. pr 100 Råk. banff flagtab mist ört pr tilo = 4 fr. 50 öre pr trotnfit City. etaboDe frvin och Witt MEI 23 a 25 fr. or 100 ifall'. bang fl. teist. Annonser. Dansen I Laholms Tivoli kommer att inmal- las rillot• söndag till följd at att 'mi- miken kommer att medfölja 'Arbeta - reföreningen• (571) Hallands läns a (lgårdsföreming sammantreder lördagen den 7 Juli kl. 1 e. m. å hotell Mårtenson i Halmstad. Till behandling inkomna frågor: 1:0) livilka sorters varridedningar Aria limpligaat för olika slog af valt- hus. 2:o) På livad matt böra frukttråd be- handlas för att befrias från insekt- agg och larfver. 3:o) livad har tradgårdeodlare att i- akttaga nu sedan tull å våra flesta alster aro åsatta. — 144 — — 141 — ett tyranns befallning, eller fur att smickra on be- horrskare, som utgjuta sig i tal — nej jag menar don röst som uttalar sin mening, utan att säga ett ord, som sätter tanken i handling. Den ljuder högt i hvarje medborgares öra och får ett gensvar ur livar- je bröst. Den genomströmmar på on gång hela sam- hället». «Ni tror således att vi numera i Sverige blott äga en fiende, nemligen hela svenska folket?» frågade åter Sten. «Det tror jag., svarade hr Tage, «0 Sten, att vi rätt kände vår egen tid! livad är väl vigtigare än detta, och hur litet känna vi just den. Den står oss närmast, vi verka på henne och hon tillbaka på oss. vi böra känna dess brister bch dess fördelar, för att förbättra do förra och begagna do sednaro. År tiden god, bvilken glädje att då studera don, är don åter ond, så är det osa så mycket angelägnare att lära känna den, för att, endera gå till strids mot den, el- ler fly undan för dess härjande makt.» »Ni har rätt», inföll Sten, »om det ej är godt bör man åtminstone veta att det är ondt för att kunna göra det bättre». •Och dock, huru få bemöda sig derom återtog hr Tage dystert. 'Man lyssnar kvarken till don närva- rande eller den förflutna tiden, och derföre blir man äfven döf för den tillkommande. Månne gerningarne äro glömda för det de Eter några dagar, veckor, år icke mera omtalas? 0 nejl som eldpartiklar uppstiga «Godo Sven» sade Anna småleende, och räckte honom handen, «din tillgifvonhot för mig är on större smickrare än all vår tids vidtberömda galanteri). Så tröstade eller uppmuntrade Seen ofta Anna, under det hans eget hjerta var nära att brista. Erik Spar- ro hade nu återvändt; till Polen och Karin Rosen- crands till sina föräldrar. På Söfdeborg lefde do goda monniskorna stilla och tyst; redan hade vintern härjat do prydnader, som höeten iklädt naturen. No- vemberstormarne bortryckte de sista löfvon från trä- dens nakna grenar.. En afton satt Anna ensam vid ett af do höga fönstren, då hon i skymningen blef varse on främmande karl, som hastigt kom inridande på gården; med största skyndsamhet störtade han upp för trappan, och innan Anna hann nämna att hon blif- vit honom varse, inträdde han i salen. «Jag medför>, sade don främmande, «ett bref af största vigt till hr Tage Thott. «Ulf hit!• sade denne mod sitt vanliga lugn. Han bröt brefvet och började läsa, men knappt hade ban läst några ord förrän man hos honom märkte en hår- tig sinnearörelse, han gjorde ett tecken åt honom, som lomnat brefvet, att atiågena sig, och sade till de omkring honom församlade, bestörts vännerna: •I sanning brefvet är af stor vigt, det innehåller den underrättelsen, att Karl, Sveriges konung är död.. •Åkr död!• utropade på en gång Sten, fru Marga- reta och Anna. (Då år vår sak redan så godt som vunnen»; tillade Sten. MoosoporroaU ilkoeo oogrIsy. 4:o) Gagnar eller ekader den trad- Ordsakötseln, som sibet' sina alster tilt underpris. (570) DÖFVA. Rn person, som i 23 års tid varit dor. och byars &Met Iltveneom susande får Öronen blitvit botade genom ett sardeles enkelt medel, sonder på begåraa beskrifning der- treor gratie till byar och en som det öll• skar. Man hinvånde sig till J.11. N1C1101.- SON, 14 Amilaadegatan Stockholm. (487 - - Satt valet Rågmjöl och prima Focterbenntlöl, s. k.' Kraftmjöl hos Q. P. Ahlgrens Efterföljare. Borgenars-s.anuna träd e. Borgenärerna i liras"- •akonkureen efter Lars Månsson i Edenberga och Z. M. Ekstedi i Ren- oeldat konkurs varda hirmed kallade till sammantrade i Renneslöf den 17 denn• månad kl. 3 e. m. för At an- . taga eller förkast• de vid •uktion earlarna dag möjligen krjorda •nbud dervarsode byggnader och nyttjande- ritt till jorda tillhörande berörde kon- kuramtaeor, Edenberga 2 Juli 1888. (572) Råttans Ombudsman. 1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.