vett attlåttbt ranimattfagbt 539,818 in- manbrore• af bedfe were 107,624 lu- ffar, 107.528 engelintått cd? trollar, 73,238 irlanbare, 72,915 IteenfTar ocb normån rit 51,075 italienare, bwaremet 3tatitritc iantt enbart 5,427 titwanbrare trål 91nterifa. Star paltar baubffae mcb trut. grått Carberg Nikta till r.Darlottb*. 3 fräne åtta basar babe några pejlar lydal. ettrerromma ett litet qtpantum fprångfrut ecb tutb bena Rune be inne på en gån anftålla ett ftorartabt tyre- eiment. %ör cintatnalet Halsbo be fig en gammal rafftfittel, neblabc bed rru• fullbe titteln mcb papper, anta:tbc Utta och pålabe flutligen beta. ettan pcjfarne en liten ftnnD fergaftuell bibåt att finfin mcb bnfler och tån [Turk wrångall i luften, blef wantan bem för lång, htratan en af fanfrapet, trettonå- rig jon af en lin '3tnerifa af rett arbetb far!, sid intill fitteln cch af og lodet. 3 bala:urna erplobtrabe fattningen od) brånbe illa heta anfigtet på tragbaljen, lom gcnaft offerbeta till lajarettet, ber ban lortfaranbe vårbag. elnfigtet år till oformlighet nppitrunnabt ocb bilbar ett enba får. Zwift tir ånnu om funen på (Uttra sfr. Kilar *sonen fan råDba8. Stamriterna uttbfluppo meD blotta för- ffradclien. 213ilb och blobtörflig gift. sjj u- jer i lietag; Nit- biktrallk mer: ijeniannen 3. e. Street infem i går fermittag en olänt inebetalbere mankperfon tun belfragg, ed? begåtte fci tåtta unban en fad meD några later, hwittet hon hd RH-1 i cn tuebbob. Bram på tagen tom ett fråmmante buD ed) ville hemta interna, hwilfet warben ide 'tingat, tå ban babe rem i ferwar åt egaren. Det tyda lom benne bort !va- ra tadlare mot ben l ent bewetfate bank intrajr, twårt om återfom ten ofånbe i fullt mitti ed? etwerfell Street i Den. tick hem, meD trogen Ing, men Street parerat* huggen, bwarfer ban unbflapp meb några tattare fframor i pannan och ett fnitbugg i ryggen, blyilfet lucflight- wie blott gettomtrattabe luften och Stroolk (lorta. Då bebott' ftette på ruffigt motftånD, tog ban till fetter genom en niatbob, ber ban tullpjelpte mjelffarl och i magen tuaratibe faror, flog jettber ett fenfter och begaf fig på lyttes ef- wer turetarne nteb fnitwen i begfla bugg mot alla metanbe quinnor ed; barn ide untantagna. ?Nagla mobiga tartar efterfatte rymmaren, fem uppbina ed? afwåpnabe8 af prebifanten 91olim. Star len tunt ja nått, att han måtte binba0 till båtttcr od? fetter jarot allönn*, turå- lanbe ecb jwarjanbc, på en råm till polikwartfontoret. .iptutrn han h', Ivar bå obefant. (fabeln blir nian wie. .91abeit galrenberg tigger för nårtvaranbt i nu- berbanblutg om inrop af en ångf pruta Ten Image elbervatan har trotö ben fertjettftfulla fladitingen bart wijat, att te hittille attwånta jprutorna, blont htuilfa ide hunn någon ångjpruta, rico (Melte otillrådliga mit , en elbåtunta el• ler utan ogynjamma omflåttbigheter. St ogine. Stållarniftaren och gaft- giftycncit i ,kartål f). Tik ed,tveit8, lom haft rettlyftiga afjcirkförbinbeljer, bar i toråtage of tiggute haraberatt ferlatte 1 fonturå. Xadierit ör forttarattbe tullfritt. 353ib ben Proleflionifliffa luntarand ul- fårtanbe unbantogra, fem befone, tad- jeruet ctb te berniet lammanhånganbe artiflarnc fria be af ri fnagen beflut tut tullfalferna. gtifebagena Mint Rulle, 'dan be kantra unUrhanDlingcrna at- fliitatö, åttio företragab inför regeringen. ettan ipantra regeringen tmellertiD förbenat fig ide nåtla [emun beskt.: ffriftligt mcbgirtuanbe cm att tadjern ej inbegripa under ben i Når banteletraft tar tun epattien thefommaltbe tariff. tubriten: anDra metaller oarbetabe, har regeringen, enligt 5Nontibitingen, funnit tifetagen8 beflut em tull å tadjern ide funna till någon nåtlare åtgårb Hum- lebo. iDdo i WO hårat bar regeringen åfwen uppbragit åt ben nya tunromite.:4 att pröftra, huru wiba påt äubocf fire- Rnnak för genomferanbe af be avg tun- fatferra å artirlarne badat:lem ccb fTret eller be förhöjta å gjutget0. 3Rorb. 3 t bin 21nntunbaryb ffri red lin e..T. 3 måntagå afton wib uiotiben blef bemmandegaren 0arl 3chait .1Dåfontlfon från Slyabota i sallmunbrutå forten efulbig till bitet Gnid ihjalnagen. mcb fullfomlig rishet en trång gael Blagni emenGion timra. Tenne, lom år lbbb i Irlmunbårub ben 2 oftober 1869, men terifrån utflyttat fet ett par år inatt, hemfem rnrb tåget fantma bag menet ffebbe från Skriftiattftat ed) K- not fig firar terpå titt Titt föråltrabem i ??.:,>rångebota. Ter trAflate ban .el- fanejon, utfart, enligt ögonteittneil be- tåttelje, genaft på honom ecb tilltelate repate: honom ett Paa i fouftuutet. "sljtuarför Rall jag ba bryt?" ed? börja• be springa. .)mab fem terpå följte teet man ej, men några minuter here( ter fann man 4). böt met många jivåra lår i bufwubct ed? balfen, Den förnie- tate mörtaren aflågrmtace fig ett egon- blid, men återfont luad eeb bjelptc till alt bara in ten bike. Terpå förboann ban åter ecb bar ej jetan ruttnat an- tråffak ehuru cheripuningar pågå. Aro- nobetjeningen unterrattated genalt om faten och unterjötning bar bållite. igentånneå båft terpå att tummen 3 bartio bögrci ban!) år borta. Den få baftigt båtanfollate SNifaitojen egbe timme gårtar, en i 5tvabobn ed) en i 2i3rångebota, båta af tlIntutittåryto Oau 'var entfring 45 år förjamling. gammal ett gitt. ,Datt war blont mån- under ben ftåttip titeln "fet- ga jaren i 2:3rångboDa" ocb beffylla af P- re for att ha haft ett grålijuft finne- lag. (25fybb för regnet It3fle bårombagen ett pajen generar att hyva in i en utfo- rat (tontrumma på Oerringe—tftra- torvajeritivåg, bet ban wiejerligen en Mint) lid orten betrafta te intenfitoa regngurar, jour öfte net från en moln. tiger himmel, men ett, tu, tre fann fig förflyttat?, tun mer an nattlig fart, lieb i en nårbelågen wattenlylt graf, rutit "fon; en !rata" och ballbeb nf ferffrac- !clic. 3örballat:bet war att Krtåtniting af en eller annan erfar bilfatå mit trunt- matig ena 'öppning ett 'vattnet jåleteå bintratd i Pitt lopp. Men wattritmag- jan bretbe0, bintret untatitrångteS, och ut nuttgabe8 ten ftarfarg fryttiörante rom en bomb ur ett merjare. 3Rtb anlebning af herr 2tunftraub6 fritännanbe, anntårfer meD fog (5öttb. a)anteletitning: ?Rår man f rått ben ba- na myntigbetetta fiba :vill låta anjtålla åtal på bet religiairs enalltet, bh brot- tet tuara jti pata lagt, att en jun? ide fan frifåttna ten åttagabe. 3 annat fall uppnår bar ett "tailja men ide funna', lofligt hug tanke om egen fArtelff- lighet och duglighet till allt. Vi beklaga för den pangade och förståndige arbetaren. ikull — *ide- bet na finnas lyckligtvis många, Alven såsom vi hoppas bland mötesdelta- gasne — au molen, der sådana be- slut fattar kunna tillkomme. Följ- den af dein blir endast dun att riks- dagen kommer, och delta med mera skål An hittills, att rifslå alla fordrin- gar på så vål ist-trint kommunal som politisk röstrAti, sons att döma af arbetaremötenas restitutioner lör- nAinligast skulle anvåraeles för sam- hållsupplösande AntlaniAl. (S.-H.) lem dt itetlåttante far ben myntightt fou rr. Dt, Pr att hår finna bet råtta ber matt ide Inas af tibelje, iver* ben cdfå åtel bient, utan af mogen och !til it efter:ante. r. fraftultringar aro, fåtem Tvi mer ån en gång Dijmiat, ge- menligen helvit; på i:vaghet, iucn ej på ,raft. !Det tuore beler enfTligt, om ben af. tate (beten för juftitinepartententei fun- ne, efter ben utgång åtalet met eenn- ftrattbfra jwareffriften nu fått, att bet ide år lampligt att fullfölja Dala tratt. yttringar, nitti alt te må (varma för få. jTrifterna funna werfligen bana. fall, göra frab.,„ i tet te upphitta hat cch fårfMtelie mot :vare fig flatirefan eller (ttra i eltet tillåtna tyder ed) menig, beter. dör f3tatia Kall må lagens jwArb fra. ras, cm het gall plata tuertjamt. ?IN flöa tet genom upprepabe jraåhugg min- {tar bef3 tratt för be fall, tå Unna weil. [igen behöfteed. !tt benigt °MOND. VO, en 15-årig jon till tegelbrufsegaren &ters glileion i emma, Rulle i måtttadli rå ntorgonen imerja en af moffinarlarne, men tafatt terteit alt faftna tutt ten ed) jtvångtes emtring flera gånger ecb bettet [tub ben ter tViga rå!bljb, att bane bufwub blef andes iötterireötatt ecb ten trenftra armen teg hear gata. Ten otydlige gojeit tre nåt VtlIt hjorttö för att :!tutte, talarett. hell beitein, men tet war förgattnek. osttalar ,Dae. nfleb inom 1 1 Ittningett 2unb. Arbetaremötet I Halmstad, som för några dagar sedan egde rum, var egnadt nit i hög grad stalla (len nu pågående, i många full berAtti- gado arbetarerörelsen i misskredit. Att å ett möte, besökt af 2000 per- soner, besluten dikterades of socia- listerna talar ej till förmån för del- utgurne och visar samtidigt, titt soci- tilionten vinner terriing bland kropps- arbetarna. Sjelfklart Ar att mötets .beslut' skulle blifvu både ()försynta (111 socialisterna utled sko- och makare ' Lyngholin i spetsen fin■ to uppställa dem, Ett sådant [tjut som: anilin:1n råstrAtt bör införas och hela vinsten af urbetet tillfalla urbe- wenn,. visar bättre ån något annat måtesdeltagarnea oförmåga att upp- bAra snutån röstratt, om de skulle ego den. Om hela vinsten Kf arbetet till- följe «arbetarens, så skulle följaktli- gen enligt herrar socialisters mening urbetsgilvaren riskera sitt kapital u- tan uteigt till vinst. Kanske vore det dessutom meningen att hatt ock- så utan ereftuning skulle lemna sitt arbete? Ju, så ser det ut! Svårt blefve dock att finna arbettgifvare, Som Bingo in på sådant. Vi tro till och med att våra mest stortaliga atir- betarevAnner. ej skulle vilja vent med under sådana oinstAndigheter och skörda livad de sjellva utsått; ty dy- lika löjliga fordringar hos kroppsur. betarne kunna endast halva uppstått såsom en följd af det smicker och den kurtis de stAndigt varit utsatta för från trarbeterevAnnerna» och som i svaga hjernor alstrat en liter an (Ur elIdasgården.) Pi ett sommar-91411a, tillhörande en familj i Norrköping. tillurog sig för- liden sor:tinar följande rått lustiga hån- delse. En Brattlahönn öfvergnf allt för tidigt en stor skura kycklingar. Detta tycktes rigtigt röra den stora tuppen, som fritt den stunden helt och hållet åtog sig de smil lian skylde dem tned sina vingar, såsom hönan hade gjort, hat made helt och hållet hennes late, då lian ville alt kycklingarne skulle åta. och den el- jest si glupska tuppen förtarde ej det ringnste förr An de alla vor. måt- ta. Far denna sill omsorg Otrt kyck- littgarne erhöll tuppen namnet .barn- ',igen», som han sedan nurullor kal- lades. Och abotapigan• fortsatte mitt sköta kycklingurne i nuingn veckor. 1)et var en rolig syn att se det ståt- ligs eljutet ligga it,idt på goltvet och de stora, vackra kycklingen)e i en ring runrit omkring. då hutt ej lAtigre kunde skyla denn. Då tunn fruktade niugra tif ullt titt dlittrnpigano för mycket, skilde man slutligen ho- nom från lians skytitislitignr, livaref- ter hua åter sof på sin vagel och så småningom återtog sina gtinda vanor. — En bondu i I lineskols socken i nArlieten af Åbo i Finland, livilken sysslar något med Ilönsmkötsel, hade lagt mArke till, titt VII af hans hö- nor regelbundet kröp under ett ut- hus. Seden hua förgafves sökt kom- ma hönans göinstAlle på spåren, in- såg han det fruktlösa i att söka hin- dra henne i hennes förelittfvunde Trotsande elit och alla, sökte hon sig st tidigt åter till sitt obegvAina tillhåll. Döm ont bondens förvåning, nar hönan, stolt kucklande en vacker dag vinur sig i spetsen för en skara af sjuttiotre (dager 73) vackra ung- domar! Hönan år nf vanlig, simpel s. k. finsk rus. Det var icke utan en viss Ofverhigeenhet meddelaren blickade ned jul mina stolta rasdjur, hyalin icke åritedkonitnit sådane un- derverk. 6rannlanb en. Om mordet i Stavanger berat- tas nu följande deluljer: I lördags eftermiddag inkung på kontoret hos fattigföreståndaren °in- dult' en ung skAgglös man med tu- seende af en redande folkskollArare. Utanför Iii5rde man högröstath tal från kontoret. Plötsligt öppnade °indelt! dörren, krithvit i ansigtet. Munnen försvann, och Ottulahl seg- ilade död till marken. PÅ liket ram, hågat leende tappsyn. Maldstete pAst.lr sig heta Eriks- son och svensk. Under förhöret upp- tingades. att hin ett år sedan va- rit pk nrbettan•lialten och då en gång fått prygel. Mordet *kulle förmod- ligen nara liStaid. Efter det samma. utökande upp.akte han ! tjenitenila i anstalten, men di• vor. lyckligtvis ej hemma Ttoligee hade han velat mörda dem också. Före mordet be- (törvede han dig med nahn och li- tet Öl. Det ser ut som intirdsren skulle delvis lida af ett förfArligt arr samt vara tör sin gerning mindre taktik- tidig. Mördaren heter Lera Erika-, son samt Ar född 1863 i Kung Karls suckeni Veaunanland. lian* leder var en försupen landtbrukare Mu- ttern dog tidigt. Lars upprostradet i fattighuset. StAndigt ',sade han uh:« lör arbete. Ila i hade dels heds,. dels strukit omkring i Sveri- ge och Norge anm kramar*. Hen har förut varit straffad för ste.ld. Till en börjen nekade han bestAmilt att lie lötörvat mordet. men i dan- dags natt beklInde hett allt för våk- luren samt 'uttalade sin förhoppning om Alt ej bidra •trattad. Pvariebanba. mig det på ert he- dersord. torn har III till egentligen ri.lgot ,Adant. hr Ockerströin? -- Jo far all del! Herr barons far Ni lorvar lånntle för tio år ae'll tusen kronor af mil; på sitt hedersord, och dl han inte har betalt pengarne, Sr lians hedersord mitt. och jag kan gara owil det livad jag vill. En tröst. lir A loole en Våla SOM haltade mycket, men tillika var så fåfäng att tum icke trodde någon kunde mArkn det. En dag 'oro de båda vOnnerna ute och promenerade till-tuminans, då den halte plötsligt stantinde, i det han frågade: — Stig mig uppriktigt, A, haltar jag då verkligen mycket — syna det mycket? — Åh, nej, når du står s tills, mar- ker man det inte tills. Gasoognad. Don ene gittengna- ren till den andre; — Det Ar fasligt så fort inenni- skol Ilftel tunder bli dåliga viti far tiden! Min pojke år tre månader gama) il och her redan fyra ihåliga tAnder. — Det Ar Andel sämre med min dotter, svarar den andre. Då Lon fatides, undersökte vi munnen på henne och funne — Maskstungna tender, kanske? — Nej. det stackars barnet Ilat!' 15etAnder. Styf middag. En iliedd,1:.eu till Eksjö Tidning berAttar ett bitti en gång sett en arbetare i M. socken, Vestrå hårat], intaga sin tuidditg,inil- tid, dervid mannen proppade i oig sex stycken vanligt tjocka etorbri,d, tie valdigu s. k. fetstilar, ett kanna mjölk och ett dito vatten. Tandläkaren vAttligt: — Gör det onds? Patienten: — Jag bryr mig inte om rot nk bråkar ei fasligt med (seden. men jag skulle bli er invcket förbunden, om ni ville låta bli att peta mig i — 107 — — 200 — muntert Ilanunrindo oldbrasau och bad henne begynna sin berättelse. "Jag minnes icke mina föräldrar», började bon, jag växte upp, vårdad af ömma och goda inonniskor och var ett gladt och lyckligt barn; ingen ville mörda mig, ty vi hade icke krig. Jag trodde att jag aldrig kunde blifva lyckligare än jag var, då jag på ängen knöt on blomsterkrans åt min iidla fostermor eller min unga fostersyster. Ack, om ni känt detta barn: hon var en engel redan på jorden; så god, så mild, så förståndig, så from; livad jag älskade henne. El- ler när jag matade mina små foglar. som glada hop- pade omkring mig och hackade kornet från mina liip- par, ur min hand: Eller när jag smekte mitt lam eller min trogne hund. Mon jag råkade on yngling, våra hjorten förstod° hvarandra och nu fann jag först att jag var rätt lycklig. Skall jag göra dig en mål- ning af honom och den tid vi tillbragte till doge vi blefvo mer än lyckliga, till dess vi blefvo ... makar? — Å nej, lyckans dagar äro så korta; hvad jag har att säga om dem måste också rara kort. Och du känner visserligen sjelf hvad jag skulle kunna säga, ty äfven du har säkert känt den sällheton att älska och älskas.» Ur Annas bröst framträngde en djup suck, qvinnan fortfor: ./§Zu tror du väl, att vi hade nått jordens högsta sällhet? Nej, ännu hade himlen förvarat åt våra hjor- ten on lycksalighet, större än allt hvad vi förut känt och njutit. Jag blef mor, jag födde en son, beggea Ur hönsens lit. knifoyng, bibragt !odelat genom renium axeln på sidan om nyckelbe- net samt grattande hjertat. Mörda- ren gick lugnt spatserande genom ;D oor. n med en pion i knapphålet. En timme efter glidet greps han och fördra i arrest, men vi•ada då en <TJO, sor da., sade donna och lutade dorviti sitt hufvud mot Annas bröst,• man har sagt mig att dess vatten icke fryser, att det viii är bittert, men dricker man sig otörstig deraf så får själen en stor, en herr- lig egenskap. «Hvilken egenskap?» frågade oroligt Anna. allen, att förgäta, att glömma., &varade qvinnan, med hemskt löje. aAckv, sade hon, i det hon slet sig lös från Anna med en vild häftighet och ut- -sträckte sina sammanknäppta händer mot höjden, «förstår du den salig4t, som ligger i det ordet för- giita ?» Anna insåg nu tydligt livad hon från början förmodat, att den olyckligas sinnen vore rubbade. Med det största deltagande och med himmelsk ömhet frågade hon i det hon sakta åter drog den bekla- gansvärda till sig: °Och livad är det du önskar för- gäta?» aAllt, . . . allt!» suckade hon i det hon åter lät sitt hufvud falla på Annas axel. 'Stackars, stackars olyckligal. hviskade Anna och borttorkade sina tårar. (Du gråter» utropade qvinuan. «fia! och jag har ju ingenting sagt dig. Om jag ville omtala för dig hvad som hände, då . . . ack då skulle du gråta blöd . . . Blod, blod!' • • . fortfor hon liksom talande med sig glien', 'ja han vågade icke mora dricka; ty han fruktade få dricka blod, det strömmade ju ur bröstet Jtomecareeeie etemis elåls,. 60 ögat gned tompichettknappen. På balen. Herrn: — Mitt natur Ar Pepparting. Den unge damen brister ut i skratt. — Ursaktu fröken, men Itv•rlör skrattar ni? — Ile, im. ha: llur i n11 verlden kan man heta Pepparlitig? — Fröken skall aldrig be höt va skAinnsat för det namnet, svarar herrn och 'tångler sig om pil kleckee. banb elsunberratt dur ernörtstadnaDen. Illelma ten 2'aui ;urti. L3 nar0aablarnti sotrziniar. 2/Tus fint lorrtgåtb•hudr arr 66-7u. 64) 'amt b. o t.$ i tta natt ineirrIlenör st) - ss ?:bto „ 1 o Plartastita Omoral ilttsb. esirbrrittelft från 3.h. 3olinfow, 'Ratad. hit 11"" !Mår, otft>pfit !Cita rorden .4 låtit t Que bob, relooptia• 1.5,0-74.7 lut pt REP Itiftztraht 1 12611.0. ROptaboatie boa 2 &KWh flitobhaebt111oettrtto• 15075•11071141T a". 1:11. nar) 75 81 lans ' 72-74 3:11t • SS- 7U ' 62—A6 fett It 10J bomb 111•119. W-40
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.