Ci`stnbeslig birespn. <3 ebbtid- gctiblinel. u Hrirett !åtti: 1:1 , ivirrn flog för ett Par tydor ietan net i tatutirrånet rA (ut trn,p . uva.ind i r. b erm,bet.Iff., :vinan ed) iitt, 4 mal i filt utta 'tuva". trdea ?tinad ut cd; in,l,ina fler amen' brider i trå3granckii. iQ fler- Cu °hanlig biftorin. itsitNreitett tttitive8 från ,Dam mutat: 2tcb nidet:ting af tu arbetare 4,). timabe I jett tuorb 3";eattaingOlotte battea åtfdillian upprha rbe euthabig- betet femmil 1 bagen. 4:yminiug8ion bab e af ca bror arrenbernt ett hemman, ytån kitta arrente ban i whira0 biet b3rbt Mena gitt honom upplagb. tia jinutO, alt ban flera aänaer uttalat Deteljer mot brobarn ccb bane familj. trebent§ 'milj ecb buatelt babe odiå tyll) ett time arivita at båttigt illa- mktibe efter alt ba brudit tafts. 2\3it wertttalb unterj8tuing bland Detta talfe innehålla gift, fart ej i tira hor mångb skr att svara bbbante. (1)asen dur .1)m:flit:Omta gel! morb utkik brobomb huhu, nät bon Rulle dra till lam- ma:te mjöl och mjöl( för att gräbba pannfasor, att tujMten, få Inatt mjö- let !tagit(' i bentamma, etbi)ll en frånt. matbo, gul färg, ett) wib unbertatning Mani), att neef war ftarrt blanbat incb gift. Mena babe antagligen bit- lag«) töregåenbe bag, t 050 att famil- jen Cermet, Rulle tbrgif lat wib qwålle- warbett, hålrot i regel hitåt at ntjbl- gråt. .tentrningliton babe Omen tefatet på fituDtlig fot tutti fin troåget, fältjägaren 2. sPeråten, britten ban odiå botat orb trelat mbrba, innan ban helt tog lit lurt at hg. Wilbfist trgpfhtt. On forglig både* intråffabe i torAbago å fere stenbens, tilfeebotta leden, berättar Datarnec tiOniug: 3nIpettor Fri. ettfienbura, lom ar- rettberar etåntba egenton:, war på mor- gonen ute ett) gitt, t å ban i ett hage påträffabe en fråmmanbe serien. farten incts bbita och twå bintbar. .tr tilljabe främlingen att bet ej war till- lätet att jaga på egenbomen, bwarpå benne jwarate: "Vm ni ink tiger, få får ni en i;agellwatin i er'. Or e. aflågfnabe fig nu, men bann ej många fteg. Prr ån hatt tråffabes af ett hagel- ftott i bög ra armen. Må Lirare rom titt Rålies, Matte bet att ett 20-tal ha- gel inträngt i armrit tå bing att en- Datt ett haute tittaga0 213åk8wertaren tog till potten, men man tror fig tuas honoas på bråten. Fosterlandsvanner ohoj: eller Fru Lina Petterssons -madrass. • Fosterlandevånner ohoj! Nu Ar det inte fråga ou: att skaf- fa skydd åt vårt svenska arbete, för det ha vi redan fått så det råeker åtminstone till den 15 nåstkommande Januaei, och då få vi mer. Och inte år det fråga om tak öf- eer hufv'et åt fådrene gamla selpin- nar, ty herr Ilazeliu. har återigen Lått tillmånd ett stilla till ett nytt lotteri på gamla saker till deras för- mån, under det fattiga handl verkare, som be om lof att få lotta bort en buffa och ett par klådhången för att slippa evålts ihjäl i en tid då ingen köper, rnrIn• ef ernref: .SrAlten tillo I lån en stlpinne• skapnad, sA Pkoln vi I. :låder se till Isvad vi kunna göra.. Inte heller Ar det fråga om att radda våra unge wito från det latta g n de på Stickbolin. gntor, rim h v il - Izet lektor NViddenatröm vid sernate ukadag lille frige etaterådena om de visste reda på 'et och linde några bra ndresser, för riksdagen vill inte att en eka göra @tenn-klena förlAgna. Och inte Ar det fråga om att hjel- pus At med stukande af (len oeedli- ga och preat- och gudasmadande li- teroturen, för det va' aldrig vArdt, för juryerna döma hit och dit och fria och fålla i samma mål, alldeles mom om (le vore — några af rikets ordinarie domstolar och inte bestode ist reillinrn, föratåndiga, «för ruedbor- get lig dygd killida• Och sanerade man. Och inte Ar det fråga om ett fo- ster landet iir i fora för det vi inte ha då varmt långskjutande eoldtitgevar eon: de mulna stormagternn i Euro- pa, lör Svenska Dagbladet liar upp- lyst om att de gevären vi rednn ega alldeles nog långskjutande i sA ku- perad mark, emu vi i allinAnhet ha i Sverige. Dc rAckn från buske till buske och från titco till sten, och ultra igenom backarnn kunna inte ene ejell- ve tyskarna skjuta, Och oresonliga A' di utlAndeke magtema, det eynes nog på spanjorerna, som etulo all K arlsluettnisebornes sprit, men inte eks vi Andå tro att di å' sA grymt ogrann- laga På di etAlla till några elags.mil med oas i det *låta Skåne eller det busk- och backlösa Östergötland, når (ii nu hör att våra govAr inte passa för elsumarken. Det kan jag aldrig tanka om fienden. Nån religion ska han ha, sa klockaren, bötte pojkens mössa med kyrkhåfven. bleu! Fosterlandevånner, ohoj i alla fall, för det går åt fanders med hela vårt sjöförsvar om det får hålla på på det hår viset! ;Ilar nu inte minbåten •131ixtens återigen varit sta' och spelat skrap- nos med skårgårdeklipporne! Det Ar viecerligen en tröst i olyckan att klippornas urgamla, mångbeejungna svenska grnnit stod sig förtraffligt. På att nog håller den Annu ett sekel eller halltruinnt för ejöofficerare, skal- der och akållalare att hug.::: sig fast i vid högtidliga tillfiillen; men •Iilix- ten», .tackturs liten, fick på nosen. hind har ockeå en blixt i vattnet att göra? Och så går det oupphörligen så snart något af svenska flottans far- tyg ska ut och hovera sej. Fins der en sten på ett par ',putas omkrets nå var lugn för att dit eka herr kom- mendörkapten och kanna efter om lian ii' å råtta sorten, och det Ar han olltid. FosterlandavAnner ohoj! Något må- ste göras för Vår svenska flottas så- kerhet! Ni kan tro det var ett skoj når tyske kejsaren skulle hit med sina n:Ange örlogsskepp. Vår kung bad honom, förmår, komenn, och sa ett Ta- lie Qualis—Strandbergen. anat hjelp- te franernannen så bra 187i', rar död nu, och att brodren Pålle, som nu har Posttidningen, visserligen eggir ett vackert fartyg, men sannolikt skulle hålla sig lugn och behandla kejsaren som en af de mest gynnade nationer. — Förbanna mej om jag Ara ti.rs, farbror! sa 'Tysklands unge kejsnre om det fnkturn. att i hvarjr, Alren — Nå, 'tager nu baron L. — vill det tel flignoe hu..håll fibrin gena ett i I du era lii-katiale, Olof ,Kraton? reservholater uppe pi aindaknntoret — Nej 'tger jag sa' Olof. — till_våSriå nidleejk irlintg e, sa då vår kung . :ill tienat för hAndelseria kommande Visaerligen gaf jag honom en klam, Viset Ar jag af fransk familj, men jag olligtingar och vinner. Jng till en- men med barn 'Alten! Och — — - Ar inte vidare shigtkar. Fråga pm'- dast påpeka att i livnrje. Arven den och — — • runn Alunek, sa han flardiömre, (pirrar', garderob finns — Stå inte och neka. di do sr öl- — Ja, det blir nog bra med det, Arven en liren !leker puta. den hon verhevisnd — röt den gorie baronen. sa kejsaren, men farbror har sådana med osökt behag i arla morgonstund Efter en paus, i samråd med in- rysligt grundliga sjönflicerare. Jng med andakt och Immulldinnd faster spekloren, gny. det utslag, nit Olof Ar rådd min flotta rakt inte står sig under klAdningen A det grannlaga Enson dömdes till ..4; och !aga- sniuh?r nin v för dom, en tunne der annitnarkappnn höjer sig arbete i smedjan. och att ersatta lett- vettet karl? sa då och ryggen byter om 11111111. randeparten med 2 tunnor potatis och vår kung. Inte tror du att di skju- 5 pund sill. Svenska qvinnorl ter skarpt på dej och din flotta! Jag vet att livad jag Arnar begå- ?<Ar Olof Ereson hörde domen, ut- — Ja si sköte di bara, det ginge ra icke 'år ringa, vare sig man nu brast han i tört•iflad ton. vAl an, men jag år så rasande rådd ser det med fosterluntlivAmiens eller — .Tag vidjar till högre rått, nådig alt di seglar pi mej. För ai, far- endelinaknrens öga; men — skullen baron , och skall på fltcken bevisa bror, vi Ilohenzollrar ha egentligen I inte vilja offra tles.in /ilagt- och re- att alla stått hår och ljugit. Jag vunnit våra Ingrnr på landbacken. servbolatrnr, dessa små natta putor hor gett en klam, men med bara Och det blef icke hattro An nit vAr för mndnissering af samtliga under- nrifven. kung måtte lofvn tyske kejsaren nu vattensklippor i oven.kt, .kårgården, — Inte min gospel !Arven kan vål han inte skulle bråka lör mycket med så att vår kara dyr burit flotta inte må i alle Herran. namn inte se ut på vår flotte medan de tyska skeppen gå sönder mot de stygge stenarna? det viset nf bara din nar% e. lians voro liAr, utan hålla dem någorlun- öga Ar in formligen igenteuradt. Ila Svenskn qvinnor. da stilla så nit ingen nlyckn skulle ha, han! -- sa' baron. 001 höll sig NAr i då 1 den ut.ir kut November- hAndn. för magen. Man elgir att sjöman Aro ()gud- natten liggen i edra behagligt ljum. — Jo nådig baron — sade Olot fruktige, och det kan vAl vnrn, men tna Aktenskapliga olingknrurnr, med Ersson kaokt. — Får jag slå till'en elIkert ar att hvarenda rivflit tyska oekttldtlArgad hellinnernöasa öfver för tundra ögat, eka' f--tt ffi ta' mej. flottan var hår, kröpo matroserna ner mjuka lockar och veckad naltröja om inte det precis kommer att likna i fartygens sknnear och fillin på knA utanpå footerlAndekt hjort., och ha- det andre, och det med 1 ara , nib en och bådo: «För poliernAstare Ruben- ren blåsten livina och vindaula gå. And& son och svenska flotton bevare oss då kunnen 1 le inuti mulnat det gods — Nej! För Guds skull, nådig ba- samvetet ler och tanka: milde Herre Gud!. ron! — skrek letrnnden. — lian bru- Når Mottas på •Agen knogar Fosterlandsvänner ohoj! kade ju hare nitven förra gången. Och vilds med Bora skakar tas, Inte bår det sig för oss, som A' — Ja så! — se' nådig baron. - Då torna maska flottans bogar en liten nation och vilja Ides i fred Olof Erson år — fribind — hm, hm. Mot Lina Petterssons madrass. med hela veritten, att ha en flotta, hin! — J. v. e : binådad. Fede'rationens fruar sippa P0111 it:inger sådan skräck hos stor- Bli glada uti sedlig bl; 030! mngterna och retar dem på In- Når icke *os en sandig klippa te bår det sig för oss, som A' en &Ar nekas att saltas våg. fattig nation, som lefver på rånton • Om mina flickor kånnst tonna af sinn skulder, att utsatta vår dyr- Når ejöoffiern i famn dem tar, hnra med stora försakelser skapade Den skandinaviska befolkningens Jag svarar «De ej annat kunna. flotta för att slås sönder mot under- historia i Förenta staterna utgör en Når skårgåen deras stoppning Itf!• vnttensklipporl fullstandig vederläggning af det pi- Och når historien skall döma Foeterlandsålskande fruur och frök- .tåratlet. ett den arbetande klassen Ont dem sitt land ha gjort till pass nar! icke rötter gngn af skyddstullar, ga- Tro talg, hon skall' ej heller ibmena historien neder, hurusom fruar och ger Chicagotidningen Genuin och Fru Lina retterss.ms madrass! fröknar i det gnmirt Karthago vid (tim P.) Nya Hemlandet. Invandringen från Sigurd. utbrottqt af det tredje Puniakn kri- alla huller till våra landamären gör get gjorde stora uppoffringar för fo- samma påstående till r n °simning. sterlandets flotta. Lösbenor och eltig- Tids-bild för 50 år sedan. Låtont oas frnmstålla blott ett enda noner gåfvoe i massor för att sno bevis. Under dn sista tio Area hafvm (Ur Figaro) Karthago. skridsko- tågvirke nr. arbetare i Förenta Sta terna ~dt klubb skänkte alla sina skridskor Med eraleditine' af lajtiinnt-Zetter- mera An 85,000,000 dollars hvarje hr till Anterltaknr. Karthagosocietet ens lingskn knlabaliken vid Nacka, erinra i större eller mindre belopp till sinn skönheter gåfvo sina sitörlifriblancliet- vi oss CO epieud i liknande stil, med vinner och anhöriga i frihandelslan- ter titt on:timida till emörknirvar i undantag ill att båda lijelturne vore det England, medan blott en obetyd- oflicersmessen å chefsfartyget, och stnunrpare till yrket, och att ingen lig del öfvereAndts af dervarande ar- Aldre fruar promenerade omkring på nf dein (log af alitgantålet. betsro till deras anhöriga harvades. boulevarderna i bara stubben för di I Nerikes bergslug ligger det na- Och samma filrlitliinntle galler i anm, hade gett alla sinn underkjolar till tursköna Lnminfors och egdes då n1 högre grad skandinaverna i noldve- focksegel. rytintAstaren h ih. L., en man al stern. Om skyddstuller vore skad- En stor skuld qvAdde i ett lifvadt gamla stammen, som om några t vi- lig* för till dömes farmare i Minne- ögonblick: sitigheter uppstod° mellan hane tan- Nota, så kunde de ej haft. arbetat derhafyande, fordrade att sjell få sitta sig upp till oberoende och vilstånd, so yngling. oto,du bjerta bar som domare deröfver. Att trampa faderns fjåt, såsom de gjort under de sista tjugo- Flyg till ditt fosterlands försvar, Nu förekom ett slagsmål atimahlt fem åren. Ej heller kunde tusental Do eller rådda det!. af instick toren. och skulle handlag- af dem, som nit Ar fallet, hverje år Jag år dessvirre ingen stor skald, gas och argares på kontoret med görs luetreeor till det gamla landet honrom jag till undvikande af möj- }parter och vittnen som vid en ven- bara för att ohelga på. under några liga misstag anser mig böra upplysa lig ItAruderift. få månader och derefter mod glads en valvillig alltts9trlset, som etildse — Ropa in Olof Ereson! — röt L. sinne vånda tillbaka. Sverige har i visat sig böjd att öfversketta minn Yngste bokhållaren var plocernd vid omkring fyratio At varit ett frihan- små lör:je:aster (Se Wexia taxerings- dörren som tingsvukture. del:lind; men om %årrt svenska far- namnd!) men detta skall ingalunda — Skall ske, nådig baron! — sa' mare i Minneonta och annorstådea han. hindra mig från att qvAda: qvarstannat der i 'Intim för ett kom- — Bekånner du dig skyldig att me hit, hurudan skulle (lera. Rull- 0 evinnor om 1 bjettan ha'n harva med jern, sten eller bly insla- ning vara vid detta laget? Som en Kartbagofro, Så ska ni också ta mej fot git vetetre ögat på torparen Löt? - Vår flotta rådda ou! - Nej! — ljöd svaret. — Kalla Lot och alla vittnena! Jag unnar inte begära lit och blod. Nu blef Olof Ersson fullt öfver- Jag aktar icke fordra att ni skola gå ombord och få beck och blåsor i edra bevisad att halva inslagit ögat på »Har ni last Dantes 'Helvetet', må !inrider. Jag vill endast erinra torparen Löf. herr komtnereerådh Gagna ellerskadaskydds- tullarne? . ariebattba. a' ej. enen jag har varit gift två gånger.. • Annon-ser. _ 229 _ — 232 — »Ja, han är den mäktigaste hjulparen och bo- skyddar alltid oskulden.> Helenas kinder färgades vid Annas ord af en hög purpurrodnad: hon tänkte på sitt nedriga förhållande :not henne. Men ingen märkte det och fru Sobestedt lwarade: iDu har rätt, goda Anna, men du sjelf, livsrest dolde du dig emellertid? 'Jag>, svarade Anna, rodnande af-. förlägenhet, Pmedan hon fruktade att hennes svar skulle upptäcka hennes ädla handling, )jag gick, som ni vet, att upp- böka Helena.) »Nå?» inföll fru Sebestedt. „ (Nå ja), svarade Anna leende, «jag fann henne. lien», tillade hon, »vi harva icke tid till långa stamtal. Utom oss skynda att rädda livad som ännu linnea qvar af den salige dödas dyrbarheter; och sedan ni Mit bringa hennes stoft till tevila, göra vi säkert bäst satt genast återvända till Lärkesholm». "Ja, du har rätt, Anna», sade fru Sebestedt; ^låt- 1 , 111 oss genast lägga hand vid arbetet :i. Do skyndade nu ned; men ryste öfvor den för- 1 ,, lelse de der blofvo varse, då do öfverallt funno upp- ruttia eller sönderslagna kistor och skåp, bvilkas inne- 1.:111 var borttaget. Hade icke fru Walkendorf haft försigtigheten, att i källaren låta nodgräfva det red- Kiraste hon ägde i guld, silfvor och penningar, aå ti.Ide icke mycket nu återstått deraf. Snart var in- packningen gjord af det som ännu kunde uppsöka., och sedan måste man tänka på den dödas jordfäst- f ma• i 1111(anliagibr inide• »Vi äro räddade», hviskado Anna sakta till henne. >De harva lenmat os! De äro borta!) »Och • &nue?» frågade Helena, och pekade med fasa på den på golfvet liggande Brahe. >År kanske död!» sade Anna under en rysning. 1 morgon, Fredag, Ar Predikan i N. Nybergs bostad kl. 7 e. m. (G82) aLåtom oss underoöka›, tillade hon bäfvande, som . iinnu något tecken till lit finnes hos honom.. >Du skulle kanske vilja rädda honom?' sade Ile- lena med en bitter, hånfull blick. >Ja vid Gud., svarade Anna lagt, och milds till- lade hon: .han är nu icke mera vår fiende., ›Jo Anna, jo!» ofbröt Helena henne häftigt, >han lir och han skall alltid vara din fiende. Låtort oss g:1; hane åsyn väcker min fasa', tillade hott, då hon såg Anna luta sig ned till den fallne och med yttersta sorgfällighet undersöka hans puls. IIIIIKSIIIA pi hakor on: t s liter. som uttpArld Anna tycktes icke höra henne: dlitnlo vare tack! ännu finnes on gnista lir», ropade hon efter några ögonblick, och det med så oförstäld glädje, att de mör- kaste tankar dervid uppstod o hos Helena; men hon ande blott med mulen blick : 'Anna, låt honom vara, tro mig, han gör dig olycklig». Helena, som icke visste att Anna »räddat hena, trodde att hon möjligtvis anade hans passion för lie- lena och skulle vilja se honom åter frisk, för att i hans armar bli glatt en farlig medtallaritina; men Anna, som af Helenas sista yttrande troddo att hon, uppskrämd af sin egen fara, i inbillningen förestälde sig att Anna skulle utaåtta sig för en dylix, svarade IHouparrat4 itts« attåel. Kemisk ren med vatten gifver 2 ii: kanna god ~unika, såljes å 1 kr. pr diska hos N. E. Nilson. O må k •• AnvAnd med stor fördel ngar. (678) till IT t tI Prima Amerikanska Lacktereelsso)e• för snickare, eva:1,1're, slöjdare nu. fl. Svart liaekferalesa, ljus löbeltersises, HvIt Lackfersissa, Valnötbrun %relaxa, Mahognybrun fertilt** Guldternlasa, ljus oeh Bokblodarefernlaan, Röd, Blå, Grön fernissa. Snickare! Sttrekildt rekommenderas Ljus M öbelfernlssa, verldsberömdi Samtliga (leta. lermaaor Wo. å 50 öre enskan samt litervis hos Sittston. (621) Laholm.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.