till tvalPelrbitiugen. <N be beällltle nåde. åter'tet ej i.i ilinuttliarn Mudd att arra, rcb ft. 12,5 war tel hela i tel allen thirmatIc 6flettffintel. 'Tortlånnirgen', jent omtalar eflean• uPPgiftver,'att ntcjli,trn ras teet b. broltb fireli,lttrr, btentrettet ■?.nntotn.i118- antager. att thi,tott 1:'otrit lene tagit nattfegis i tel antånta bulet ed) ber t:trrat ett, eller att någen f ruiner- na tett elb trått tun flora branbcrt or. talat antAntningett. .Dujet, tom bH1 pi att rebutera8, roat affett att i flutet af ;atember inrymma iiiroircrfet Kr fidet. görolurfabt friAefartyg. Buber urvetentna met, flottans mitiaftelning f,:e fonteramiral Cirgin nitare ftång- ntinhålen 9t:r 145 ut I6r miPtet att ffatall af fin rant mina vret ten påjcljD att flera af, ten omborttearante, 9 man Ratta lui,ittnitigett mer eller ni iibrc f1a- unteraf befål af unter- rat.. 141nanten 3. 9. eon enbett, målle ge- :taft begferao mot tant, ter ben WO. Ou bel liten arme utgh politlflet- fan i 'Paris, tom uppgår till 8,355 man. 'Zd? tet år teatteri fa!` Zetterling-Fredriksson- ska saken inför Srea hofrlitt. Den nf ORM, likasom af andra tid- ningar — ur, såsom man hade an- ledning förmoda, tillförlitlig källa — meddelnde; uppgitten;:att slagtaren c. S. Fredrikesons enko icke hos hor- rånen anfört besvar öfver Svartlösa litrailsrAtts utslag i målet rörnride Fredriksaons (löd den 9 juli vid Ny- IM, Ar urigtig. Enkan Fredriksson liar nendigen genom juridiskt ombud till hofrAtten ingitvit en besvAreakrift som, enligt Sv. 1)., slutar, efter en langre motivering, på följande sått: •På grund hårrif och då mitt vid liåradsråtten begagtinde ombud slik- nut laglig befogenhet att utan mitt medgilrande i något utseende förlika detta mål, och jug, som under hela ilen tid, rAttegången om denna sak varm? till följd nt sorg öfver (len fl- inade olyckan legat sjuk under lä- karevård, icke kunnat pernonligen bevaka min rått dervid, tsr jag, med återtngandet al det al nlinda ombud efterlåttin ansvnrsyi kande, nu hos k. ItofrAtten dels vördsamt hist:undin i det af altmanna åklagaren vid Ini- rndsratten gjorda yrkande om under- löjtnant Zetterlings fållande, för of- van ondiundhult våld, till ansvar en- ligt 14 kapitlet etrufflagen, dels ock yrka, nit tiderlöjtnnnt Zetterling måtte törpligtigns uti till mig, som genom 111111 110111M frånfälle råkat i stort eirmod, utgifin akåligt skade- stånd jernte erafittiting med 30 kr. för tuin instrillelse i k. hofrAtten ...• I allt tall påyrkar enknn Fredriks- son, att hennes eivilrättslign anspråk måtte benktas, och hon beder att till styrkande af sina ersAttningskruf få framdeles inkomma med bouppteck- ning eitistrutnent tas. m. eller, om detta ej skulle medgifvas, att hon genast måtte ni Zetterling erhålla ett skede- • •tånd å 2,000 kr. Hr Zetterling begår i sin beevars- skrift: matt, enår (len misshandel å idag- taren Carl Sven Fredriksson, för h vil- ken jag blifvit till ansvar tald, onf- -edt nu (len så mycket mindre kan anser( haren varit nf 'svirare beskaf- fenhet An oödiArn i iil tillfallet kråfr, sem dernf ingen skioln följt, icke va- rit af sillan art eller gjorts å siden tid eller ort, att den samma utan an- gifvelse af nullsegaren lagligen kan tf rallmin åklagare åtalas. samt be- målde 1 rrvinik-son, hår vid lag ende målsegnren, i sin lifstid veterligen ej gjort eller (i anseende till det till- stånd, i hvilket han befunnit sig) ena förmått göra sådan angifvelse, k. hof- rönen måtte Karva råttvist, med on. danrödjende af öfverklegade utslaget, i livad det samma gått mig emot be- fria mig från det mig derigenom å- dömda bötesstraff.. Åklagaren, kronolinsmen A n:beim, yrkar, att hiradsrittetts utelag måtte uppinfvas och Zetterling ådömas straff enligt något bland de af AkIngaren vid underratten gjorda yrkanden (al- ternativt efter 14 kap. 5 g eller 14 kap. 9 § strafflagen. loni i tun)uni. Af Pelle Sun flau råder. Bland mina minnen af det mera glada slaget från den tidigare perio- den af min ajöninnsbana får frimat ett sorglustigt afventyr, livat i en af minn dåviirunde skepp:dta:ut-mer var lians missöde Ar vårdt siu kjoltes. beskriftting, ont ej för annat så för att mojligen lånen en och tinnen grön ungdom till helsosse varning att se upp når han befinner sig på den far- lign landbacken. Jag vill nu harsed ej lin sagt, att min van 'rom var grön: tvArt 0111, och tiil på köpet en glad sjal och styr i nAlvarne. Toni orkade med fem marker, och han ande också reda på det. .lag tror, att det var derför han aldrig kunde rott sig på stimma sått som vi andrn hyggliga inenniekor, under ut flygter- on i humnarne. Då vi öfrign hällo oss till sdrincingrooms» och dylika treflign förlustelsestrillen, sökte Tom deremot nitti(' tipp (le mera aflAgisnn spuldieliousesa och «bins», der lian kunde få van sned om ett stådadt krakel eller i nödfall sjelf arrangera sådant. Och så snart han blott ett på ett eller annat sått lyckats få slagsmålet i gång, sA var han rigtigt i sitt esse. Det (Wfvu ljud, som upp- står, då en nasa irikee dubbel af en knytnAfve eller ett oga muras in i sitt fodral; var lians bastu musik, och arven niir han sjelf blef den kring- kleppade, kände hatt sig nöjd och belåten med sin dag. En gång hände det dock, ritt (len lefondsgliide gossen råkade ut för ett missöde, der lian ej hade någon nytta :If sina knytriåfvtir och som till och med for en lungro tid betog honom lusten att söka Afventyr. Det var den resfilt 'rom och jag voro skeppskrunrriter på tvskri brig- gen Casstuidra. Vi hade båda möt,- sirat in pi den gamla skatan inför svenska konsulatet i London, min knorrat under det klingande :minnet Tom O'Brien och ja,' undee det an- språkslösare tur ljut "Max Futilt. Vi hade gjort en Onebecs-mur med brig- gen och vor() förankrade i Gra( esend eig upp till London. Då man med ett segelfartyg;, de- stinerailt till London kommer åter från VII långro resa, brukar minut van- !igen dröin ett par dagar i flrere- send för att måln och punsa upp skit. ten en subtile, innan man gör aitt in- trAile i den stura verldsataden. Så Alven vi. Censandras etinger glan- ste tivskrapntle riva stnnrda, och det gests skrofvet hade fått på sig en kapprock af skinande svart kultjärn. För Tonis oroliga sinne var duck tvi dagars våntan för mycket. finn längtade efter den lidits friheten ge- nast, och då han icke kunde komma till London så fort han önskade, be. slöt han i brist pi bittre att g! i land i Gravesend och lyckade, ock- så andra qvillen att få tu ett pund af gubben jenite tillåtelse att göra en titt pi staden. En at do äldre matroserna ville varna honom för krogarne 1 Grav e _ Men nytvättad och skinande Rend. af belåtenhet försäkrade Toni att han, nog skulle reda sig, alla förmanin- gar förutan, och beger sig derefter i land, stolt blossande på sin kritpipa och skramlande med guldpundet och en messingaknapp i byxfickan. livad han sedan uppleftle den af- tonen, finge vi ej veta förr ån långt efteråt då lian indtligen tillfrisknede från den sjukdom, han den grillen ådrog sig för sina synders, skull. Till en början hade han det nog treflit, tv det (uns mycket att se på i G rave;end, som alldeles icke Ar någon liten stad, utan öfverflödnr rit stcra fribrikspnbits, granna butiker och naturligtvis krogar och publi- chouses så mycket men någonsin kan önska. Också Idet Tonis första om- sorg att å ett dylikt malle vcxln sitt pund «för titt ej tnppa bort det. som ann sedan trovårdigt försAkrnde oss. livad rota följde dernåst ville han aldrig rigtigt ut med, men så myc- ket Ar visst, titt sent på qvallen be- fann han sig på en i stadens utkan- ter liggande ölkrog, der det utom ale och potter fans gode Laddar att tillgå för det billiga priset af sex pence person. Och 50111 han var trött beslöt han ligga livar, viss som han kande sig att åndå kunna hitom om bord i god tid före etilltörningenn på morganen. 11:tn töinde alltså sin sista mugg porter, 11yd/cc:i 40111 lian sedan erin- rade sig, hade en besynnerlig smak och kröp derefter till kojs samt som- nade så djupt och godt, segt tunn brukar' gara i ungdomens lir. Vid midnattstiden vakande lom e- mellertid plötsligt med en dunkel förnimmelse af, att någonting var på tok. Och mycket rigtigt: alla linne klädespersedlar, noll till strumpor och skor, voro försvunna, och hans kinden, lians yankeeltatt och återsto- den af det vexlude guldpundet hade gjort ressAllskap. Att det var lutalt måste en livar medge. och Tom fun- derade också en god stund på livad som var att göra. Tom var icke grön, jag återuppre- par det. Ilen visste allt för vål, att ana han sloge allnrin och sökte få till baka sina tillhörigheter, så skulle tian i lyckligaste fall slippn undan, målad från topp till tå i svenska ler- gerna, och så förtjust han en var i ett altgemål, kände han dock ingett lust ett inlåta sig i en batalj, der en så grundlig albasning var på förhand gifven. Intet unnat återstod (alltså ån att knulla sig i våg ju förr desto hellre i (len latta draw, han ännu ande (Ivar. För att dock icke bli altstols titan Iraluta för hvad han ;e ke gradfar hjelpa, och han. tredje rid-. !emma, rullade han ihop is.a- att groda råd voro dyra, om han skulle drai—els och kuddarna till ett bylte kunna komma tillbaka till Causaa- *vrid, in det i filten och gaf sig på dra utan att på va en bli anfallen vig med (letts, (mu var det enda an n ett förrynnit dårhushjon flau lösa, hvilket lans i rummet. Som irrande just krypa ur sitt nattber- Iran fi-irntsett, syntes ej en katt i berge for att till ett början rekogno- hu 'yva,. invånare entro eller M- sera terringen, då rap och skratt i ead,: göra det, och utan hinder kom tiårleeten kornvin att hastigt han alltså ut på gatan, den lian pi draga sig tillbaka i funnen likt sni- måfå följde. geln i sitt skal. Det var i atigu•ti. och Toni kunde Det var några aportilskantle unga sig åtminstone i början, ej synner- damer och herryr. som af den vack- ligt generad af natt luften, trots sin ra morgonen lockats ut till bollspel bristfälliga beklidtiatl. flr.n fortfor på grksvallen. Tom kunde gram att vandra framta med sitt bylte på mc sprund val iakttaga dem. livad ryggen, tills han plötsligt till sin skulle dratta inenniskor såga. ont han harm upptäckte, att lian tennet 'ti- plötsligt uppenbarade sig för dem i den bakom mig, sin the country• el- sin halft paradisiska drav? ler på ren svenska på rama bond- Men tanken på att stanna qvar j•- landet. Kede en iskall kåre utefter hane rygg Förargad och oj vetande, luvar lus livad skulle* man pil briggen @Aga var hemma, kastade han sitt lörda i ont hane apirlösa förninnaode? Det diket, ty den hade redan börjat kan- nar visserligen en fröjd att (Anka, nas tung och behöll endast filten som att har skulle ingen kanna'snoka upp han drog öfver skuldrorna ectin en honom. Men det var i alla tall ea amerikansk poncho. mycket tarflig tröst, och Torn svor i Han hade stannat på ett gille, der sitt hjerta ve och förbannelse öfeer vågen delade sig i tvenne, och han alla krögare och sig sjelf, P0111 var visste icke hvilkentlera hum skulle föl- så svag för dregning.kt.iften af luvar- ja, för att komma ned till Themsen je disk, (Forte.) och Cassandras ankarplats. Ilade han nu slagit in Iii den råin strlten, så ande den stackars gossen efter en kort stund befunnit sig vetbehAllen urs bord och denna eannfirdiga Iii- Summan af all gödsellcira anser pro- :nolle aldrig lilifrit skrifven, men na- fessorn d:r C. Jaeger följande två sat- turligtvis valde lian den orätta, - ser vare; det år klart sus dagen. Den fördelaktigaste gödseln för en Också nödgades hon sedan han växt år den som samlats &te: de gått en stund tillstå för sig sjelf att djur, som Stil samma sorts vAxt. han var fullkomligt bortkommen och För en vitztAt•re ar den våm smak- dessutom började han frysa enrått. ligast och nåringrikatt, aom blilvit Nedslagen och trött såg Iran sig om- gödd med dess spillning. kring efter något skjul der han kun- de milvakts dagens inbrott. Ett upp- lag nf tomma vinfat befann sig i når- beten, och då hen vid normers un- dersökning piltrAffatle ett, huvars bot- En tröst. — ting gifter mig edlig ten var infallen, kröp han utan be- tänkande in i det tomren fatet, svep- Töed baronen, papp; jtig kart inte te si filten om sig och avlut att Ilar tåla honom, linne hår Ar ju linds. - les röds. invänta den gryende dagen. -- Nå, det gör vAl ingenting. Det Det tur säkerligen ej andra itu haf- inner ju al honom allt livad det hin- vets arbetare, som kunna solva livar ner. som helst af livad beskaffenhet bäd- den än inå vara och stum aagdt Af- From önskan Mndnin X v ill ha ven i hvilken kroppestållning so la sin nian hem från krogen. Slutligen helst, Den hårda tläcksplankna, kist- inger kon: locket eller en hopskjuten förhalning.- — Ont titt inte går med nu, så går tross Aro nog för en gast, och han jag ensus. sofver på dem lika godt anm minin- — Dra åt fundera! blef det berika ntiren på sina ejderilunsbolstrar och svaret. kanske en god del bottre. Ilvilken Gummit') gick med den frostnatt' Ou• ställning kroppen under sömnen in- skon: — Korn smart efter? teger, år likgiltigt. Jag har haft kamrater, hvilka knnnut •ofva ståen- Vid första anblioken. A. (blir de, och till och med gående och der- trampad på tårna): •Ni år ett salcra- jös vara ~nekad för knut fullt saker på utkiken under nattvak- 13.: silur kan ni understå er? Ni terna, om 111fIrl d(ven ser honom pro- känner mig ju inte?. menera frntn och Åter på backen. A.: sNej, men ing tycker ni ser Det bör derfor ej förundra- någon, så ut.• att Torn redan efter tio minuter å- nyo var djupt rö:sänkt i More armar, En student sluter sitt bref till slit och som dennes gång inga onde dröm- pappa :ned följande tirad: e... Och så; Slokade pappa, skicka mer eller aningar störde den unge mannens slummer. fortfor han att aof- mig med °ingående 50 kro vi i god ro och vaknade först då det kostar ju bara 25 öre!.. solstrAlurne letade sig vig gettom Modern (till sin dotter efter siste tunnnos uppåt vanda sprund och om- Orv° hans lm fvud med att visserligen balen): Nå. Elisabeth, friade as•eit- ganska litet motiverad helgonglorias arun till dig i går afton? — Nej, inte precis! Ban frågrole Toras f3rstn rediga tanke efter upp_ vaknandet var, tutt ann vid återkom_ bara, om memma skall bo hos mig, sten till briggen skulle bli tagen som då jag gifter mig. Landtbruk. Puriehanba. rym:nere, hans andra att det kunde Annonser. Auktion. reatlirSalditi(111. — 244 — — 241 — åt och drack, gumman satte sig åter till spinnrocken, uppstämde en aftonpsalm och vaggade fnellartåt det oroligt sofvande barnet. Gosson och landen blefvo efter en stund tysta hell då Sven kastade sitt öga dit, sofvo de bredvid livarandra. Gossen lutade det ljuslockiga hufvudet på den raggiga kamratens bröst; och hundett hade -int sin ena tass öfver gossens rosiga kind Sven såg på gossen och länge förgätna bilder från barndommen vaknade i hatts själ. (0, ',varför fick jag icke gnutta qvar i fattigdo- mens 'undangömda koja? Hvarföre måste min fot be- ;råda de rikas slott? Hvarför ställdes i min väg den- " engel, wom på en gång utgör mitt lifs sållhet och mitt lifs pika? Hvarför bröto de den länk, som fä- tatle mig 4id behofvet, fattigdomen, nöden? — livar- för tändes detta ljus af vetande i min själ, som dock icke förmår upplysa det mörker, som ligger på bott- Isen? Gud då ingen plan för mitt lit? . . . Jo, den girs, den måste gifvae och mitt högsta mull-vande, aptitt allvarligaste bemödande skall blifva att utforska, livad j:'g på det ställe der Försynen ställde mig bör och förmodligen endast här kan blifva . . . Mitt hjor- ta säger mig, att ändamålet med mitt närmande till Trenne var, att jag skulle blifva hennes väktare, beta- ltes ledare, hennes räddare . . .) Under det Svens själ sysselsatte aig mod sådana tankar, hade den gamla lyftas gossen från golfvet och lagt honom på sängen, och sedan hon tillklappat el- tadt mycken snö fallit, som hindrade ryttartro att ri- da fort, skred likväl tåget raskt framåt; men då mot aftonen tunga ettilmok uppstega och skarp vind blå- ste samt mörkret tilltog; gaf Sven tillsägelse att man borde stanna i första by. Emellertid började det snöa ock innan en halftimma var det ett sådant yrväder, att ingen kunde se ett steg framför sig. Svett befallto sitt folk sluta sig tätt tillsammans, som ock för en stund lyckades, men då stora snödrifvor började hin- dra passagen och man icke mera kunde urskilja otit man var på rätta vägen, beslöts att blott två och två skulle följas åt och man borde sprida sig åt olika håll, för att om möjligt upptäcka någon bostad. livar och en medhade en pipa och med några långt nthMluia toner skulle do gifva tillkänna då de framkommit till ett säkert ställe, för att leda de öfriga åt samma håll. Svett och hans kamrat måste oupphörligt arbeta sig genom så djupa snödrifvor, att både karl och häst nedsjönk° i dem och betäcktes nästan alldeles af deg lösa snön. Efter ett pår timmars högst mödosam ridt, tyckte Svens kamrat sig på afstånd då och då ao ett sken framskymta, liksom af ett aflägset ljus: Si« befallt° honom rida dit, men ville sjelf qvarblifva till dess don andre genom det öfverenskomna tecknet skulle gifva tillkänna, att han funnit någon bostad. Länge lyssnade Sven färgifves, slutligen blåste han ajelf, för att gifva tillkänna kr don andre hvareat han uppehöll sig; men då han inko fick något svar på sitt ofta förnyade uppmaningar, och både han och hans Sven fune7arred4 SIIrss lalbf 61 Ornera offentlig auftiou, forn förrättats Witättbagrn ben 3:bjr tia. fln Ztptembrr pä 213anbrrga ebb intvib tBatibtrga Ration ä Zfås ut —Dallanbö irbnmag, foinutrr att förfälja8 rida 50 ft. uttntirfta fot i faifftatining af brie forthornts od) bris blattbab rart. tuftiontti börjas brftämbt fl. 10 f. nt. od) tunnats enbart för terbtrhaftighrt fenbt fopart tre Innuaber6 !Banktid ben 21 'hug. laNg. 680 Adnibilstratorerne. Gol Me vilberglid II ft FHE köp.* till dagen. högsta pris al Sinseron. (694) Prima Zagebika Fyr- & Smideskol maljets billigt boa 672 L. Y. Bias e. fiCKVADIUTOPPBOMULL (677) bo. ZDV. JAZ011110.1.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.