Sifthiefeete alf någrf trert "på ferb", titt hutt Alt i'rviin juuaftuna hd, af hteitret bon till ijtl Qrnhiiiinj foul, all bflillt0 fan mede upvninttatt vitvin att i,cill.,tkflket limiteinun till ov.teberg fh- att Utifrån 'gi'ra 1. ;sli- pp fin medla. %rti i te tt faren mudd bunt, men Sid genalt,_utatt att namna ett ert till tigern till telcgrafflaticnen, btrarithin till PeMmcntigketetnn i eineborg fån. te ett anhållan cm fin mene a cntjån- urylet f netctt cc!) tn tanbe. !Mångt) nåla rent kr I. åter till bit:Intet, heatet! 17014 naturligtvis Mkr ten uppretat:ft frun måtte fin till råtta Icr fina tuctifgrång. 3i!ljbertia af be- !antma halten blibuil att frun, fort bi- ent tco aktuelle liten nhintar ett friteer art s itelf tagit fina °brer ont kant.. Stammartungtrutt, fem mannen fhl6rt, tid 'fikna ur fin - urtitt. — slör ber inte alt tilligTa. sade vid nottOtitlen: .Alexandra. Pag- mar. Thyra, kom itt nu, pappa år hemmal. Alexandra, Dagmar act, Thyra voro icke Ilitgre små flickor, de vuro kungliga högheter och detta — var blott en början. gåtor. 01 iinden far den historiskt Låt nia iek• bry oss osa några utvecklade kyrkoförfattningen, byg- men. Ni ankar få era pengar tin- nad bår och skall ej rubba.. Ko- baka, eller hur? — Och ni bar lör- nungen hoppedea dertör, att on: och troende till mig? når letrlradringnr -- Ja visst. eljest hade jag val de ej ut eblifvet, zenit att mening,- inte kommit till et? skiljaktigheter i detaljer skola kunna — Godt! Gå då hem. föregif att sanostaojentkaa till befrarrijantla af ni ofördröjligen måste företaga en Guds vilja och frid på jorden. resa «h för mig in i ert laual Detta skedde. Köpmannen lem- nade sitt hem, ardnulsau Kbm: Vi- Mötet öppnades i tisdags af erke- docq i ett klidkontor titt bredvid biskopen, tom helsade ledamöterna hustrun. rum. Denne hade icke vidkomma, och i littfvutlaak yttrade: stått der lame Parrån han fick se en Tillricklig lång erfarenhet borde vara roar rubrifen bi er. b41-1 uhirtivårhitl ung man (kassören) intrade till den vunnen, att folket lidelsefritt olculle biflod° från Uituntetbv, foul uutigta vackra frun, som mottog bortom med Megtbl, kunna bedöma den 1863 lterupplif- lithittalt helt allwarliat al dessa ord: vilde institutionens duglighet. Ta- ma flera litningar, nita funt af en — lian år bolin, At Utur, tuenjag laren trodde domen böra blifva gyn- rifiberant IT,iirthrre i Mleborgt-Vofteit Ar rådd för att han hutat miartaeltar Ty möten* hade visat den omftritivel i•Pljante luftiga fotat: sam. till ött och då Aro vi förlorade! varsamhet kyrkliga trendens heltand- broculta fisa for till nitarattlii ta gina — Arthur slöt henne i sina armar och lin g krIfver, och visat sig samtidigt kab Rune han ber att göte sade: vilja genotnföra af behofvet påkal- gra behb kan förtt, — fana ad ra tråg Låt oas då genast begagna tillfal- t ta titta viga öra. lade reformer. Att många förändrin- Ca69-332ajaa fluga. en liten torrs let och fly; Ont ett par timmar kun- buga i 9tamehergt karit af Drebro gar långsamt genomföras, borde ej vic- 'tt, titten år Nål eda iitterfitraa fela na vi •ara på vågen! kwilren ten bc tante ft crijuf wen ecteje ka klagan, ty uteblifna åtgårder voro or% bin bar ci reb att Hjo" 1 detta ögonblick intrådde Vidocq, 'ata iVrIta gången fal bogeni ljug år buttre ån ()ankra. Dessutom borde ej bu barium brott:fra timme lent II till bidas dödliga förekrickelse, och nu tiftecn. stugan jvaratto långe dervid glömmas, att kyrkolagatiftnin- i Örat på (Watt tåla' satte lu t ni: lent en (mir:idet, inett nhifte flutligen genitiven hvilar i andra hånler ån mö- Och UR fon: bit war fatailita matte titt, — •r stillat! Ni vet med !mem lcmca runt tbc tibeettligare bottutgahu0 . tets. — Kyr kana stallning gliftre an- bit Alar juft bet t4irouåfa, ni hat..att göra, och vi böra fOritÄ, eaa1c-t1Raja år Ititpeci; till . ` 1d. e. ledning till stora bekymmer. Ore- att beta pattoffet tabfal nod hvarandra. livar ar pengarna? tegraftvett i Vittna. dorna hade genom allt för videtrickt. i örat på ftåttati filt. — Vi ha blott 100,000 framte (pair, frihet uppnått en höjd, son: ej kan Ci bag för bag allt mer — bet lam mad /k- — "varade den dödebleka hustrun. 3 mor'u fTe' bä' bura å fia'. stegras utan aprAnguing af alla stim- - ota — Ar det sant hvad ni gager? - it, co af nicherfta etretiget; refibene• matthillande band. Ingen 'ann kri- i Ratten bet börje böta. ö l — Ja, jag bedyrar och svår er Viltrikes. flonntedtrti hjul ta itutat,' få pater tcrattat; — griuvee till 1. sten båtvar hällor, iucn detta ute- I eon: att . örat p, Roffats tele. Ditants, lent act li,rbitrae, innia S)atersammankomsten 1 Unittuden sluter likval icke, att menniskor sko- — Det år bra! Gir hit dem! klitotia, blottat t tia, man fan nattan la söka •flijulpa dessa oligenheter. *tt tålsmobet haft, barm intbrar broa? Då Vidocq lått pengarna, fortfor biiver Le Figaros krönikör i anled- För oss Ar alltså 'mullige frågan: eon Mota fig att boa laga Tratta nain., ite cm en fåtan lam- Iran: :a kolet gid mål tio, nita ungar «fik hitlike inatt och steg örn lånipliga ittalitaitatug nu år tthalcu, genfrö tvål ning till !oljande i mycket lustig hinn — Och nu mitt fru skall ni icke Återblick från forhållundena för Anda målet? Talaren vore öfver- för mittel bet loar lör tönt! labb:tittar Det tticralifta billionte! 1)00 mera tanka pik dt n hår ien tör 25 år sedan, då kejsarinnan uf tvgad, att mötets frågor skulle be- ca) fattfrapet ps itano tie wraftling blef bsaibt, tulut icke ett old med er nian dirom e: tel at nhirt fett. ?Rågen bag i joni• Ityseland, prinsessan al Wales och på berört ht ut låge bröla — ltt:ullus med mogen insigt och med rea (rat nentltgen till en af latitlitatritO han skall aldrig få veta något. livad hertiginnan al Cumberland lekte un- endrågt i det våsentliga. »Dertill Ven niom u ta låttaft ta hoa tjabe fig gåttit heder cutbciontati i ten nåttita lioten der er, tutti herre, deretuot angår, eniPtte 1 Örat ed Vadart We. helt andra och blygsammare för- gifvc oss Gud sitt vnlsignelse! 1 en lertingen bil aren renium', lena tet jag he er racka mig era fina kunder. huns namn förklarar jag kyrkomötet Cd) ungaret Dt tomma leftuaubt ut, tvdtce, l'arreutatt edk fregatt, om han hall:anden, au nu, i Frankfurt sin Ilen satte nu handlofver på ho- Main. Han inleder skildring af de roar bet Iträ& men bet öppnadt.. kotte ta branthet. 'Tet far ni nål, nom, !örtte honom till Havre, lat ho- utta broinkautter ftelf att boa fatta tingat nu höga systrarties eututtiankomet rot iii ber brantfUlatrat. dar tet Till mötets vice ordförande bar nom gå ombord på ett skepp, som örat på (tagart tåin. på följande rätt: hunnit ter stf' Ivar nyare!. ..11(1111C- konungen förordnat biskop Rund- stod i begrepp att afgå till Amerika, • • De voro tre flickor, som för snart • tuaiittrtt ClICttlefrattö ta ar tt Ila tra- gren i Karlstad. och leinnede honom med deism ord: rtil ide \Iftotiett fornur 25 ar tedun sinnligt) omkring, logo gik:1mila, ince Ill :tita betilDluatt i 'verken .Eft er mötets öppnande uttågade — Fat nu och låt Insuga er an- "gett broa:lär baj ej att gala n silåd, Då kar ta' mit och Ammade på vågen vid .1 tigentl- inedlemmartie till Storkyrkan, det hunna brun lakan taga ort? lottat no:stades! algtlita gjut, men Ca' ra' bettla a !ta' i mor'n. beim. De vuro glada, dc tro små- predikan hölls af biskop von Schele Cdl (åtta Om el Ditt oral" Deepå vilade hon tillbaka till Pa- eitullerltb letts ctubelCinatinea atlant flickoi iia, med sina långa hållt:icor, som till ingångsord valt 17-23 vcr- ria och tillstallde IsOlitaanoen de tonen: latana ypplyentirgar, att tenne och alla promenerande i don fritt sernn i 7 kapitlet al 5 Mosebok. 100,000 franc. med de orden: — Er kassör var tjut% en hau ha- latin bet mit Itu löttrt leretdigt att riksstaden Frankt:ii t tun 3lain kände Texten var heintud ur Filippebref- Isla så vål till dem. 1 det lilla huset veta 3 kapitel 7 vers. Såsom funne de redan i eAlleirap med en dansös ide lata "ta. trala a We i mor'n". vid J ugetallteim, der nuvarande dan- Den berömde franske poliskom- förskingrat 50,000; jag her skickat lör din betraktelse hade predikanten ske kungen bodde, sydde de sjeltva valt: .0in ett rått framåtskridande.» missarien V idocq sysselsatte sig tin• honom till Amerika. sina klatter. Marie Sophie, den niel- Altartjensten förrattades af pastor der sinn sista leftiadsår blott med K öpinamien lefde sedan det lyck- ler-pta, hade lut t att klippa till dem prima i itin Febr oc:i pastorsadjimkten enskilda e:fräter af tillritande beskaf- liguote lit med sin hustru. och nued de 15 francs t Illålitidert. F. l3cskow. Före predikan sjöngus fenhet. Ofta åtog huti sig bland an- eiraltlanben, Niffie•••■ • rom bestods dem liva:dere i kålen- psalmerna 106 v. 1, 378, 500 v. 5 nat att utspionera trolösa Akta muns pengar, vart/ de lyckliga, då de kun- och efter densamina 113, v. 4 och ock hustrurs förbrytelser. lians sista Det olyckliga Geisers bet:inrid- ffiturithanba. lörrattning i denna våg och sona tilli- Moder hur ther- de montera sina klädning:1r med net- 5 *tamt 226 v. 7. al e, kuplett td. kutuniit till Koperbuitin och år na- telduk. (Den tiden ankrade nian net- GutIntjensten ött ervais uf konun- ka gifver ett bobin på hann mat k- Bullersam fråga, A.: (Mör dn, 'rank livutl det år lAngese- turligtvis lut emåt tör stor nyfikenhet. telduk. gen 'amt ecklesiastikministern IV en- vtirdiga takt, var följande: under., livad var det för ett fasligt En rik köpman kona till honom. Det var blott skudotien, autti liöpenhatunebluden halva aendt sula dan!) nerberg. «Lien i utorgse i er våning? Deu idiotien att tala mad honom och elstos lör hastigt. Efter slutad gudetjensr bade in0- för att fråga honom till tid. HI: andes !At rakt el inuti om det vore juid- beskt:11a buse utseende in. in. Det tjenade till intet att bedja tednedlemninrite nudiens hus kosin- en brist af 150,000 Iratic.,, emu han balning . Kapten Muller Ar en hug, kral- dem låta bli att springa på trAtIgAr- gen, gom, tackande lur mötet* hets- upptlickt i sin knasa. Vidocp frå- B.: diet var just ingenting. Det tigt bygd MIM i dua båda ar. Det (lena eundade gångar. De tinga flic- ning, erinrade om att vården om gade strax: var bar* mitt hustru, come (tiggde mig — Hur gaunnal år Cr kassör? eulbråndu unaigtet Ar innetattadt korna brydde sig ej derom, och bön- kyrkans angelagmaittier vore lika huru långe jag satt qvar pi !rallaren — Tjugofem år, men jag litar på ett kortklippt hetskagg. Ogunen aro denna, rom årågo deras lekar, ana- vigtig som st ur. På kyrkliga områ- i gir (pill.. honom såsom på mig "jell, och dess- — sen sjoinauseigun plåga vara hur de icke att al dem en ting skulle det (tamt: Adde neadigeti frågor och utom har han sjeif också blilvit be- uppe i norden — ljunu och mycket bli: en kujsurinnit, en kron prinsessa anspråk, livilku med rAtt eller urna tiOrgtitiothr,t) Sinnesnärvaro. angAtve dg som mannetafrågor eller atulen. ekuipa. och en lie:fighters. höll tal vid atadap.iteli till den byns Ar ni gift? — Politikens reporter önskade lionuni rullande prinsens ara. Mich under De tre småflickor att vor° döttrar beroende på satuyettkraf. -- Ja. men hutt allom al hertigen ar Slet% ig-1 lobitein-Sön- Iiikuninien slet lisa evarfrade sina fraser, skrek garnet skilde tig på detta °made -- Hur komma' år er hustru? Ar hetman med ett kott: derborg-Gliicksburg, rona gul under- en pojke: skarpare fin på de flesta andra. Be- hon vacker och dygdig? — Multe bark rutit om jag haft traffande de högsta och adlade itn- - Fårskalle! vinning i ridning, för att kunna för- Äh, min hustru ar dygden ojelf — nenframtrådde ömtåligheten skarpast. FOraltraokt bugade sig burgunde- luttyget gned. öka sina, mer .0 blygsamma, inkom- Ålskar mig, — hon år höjd öiver all r« för prinsen och sade: 1 Ultigt liv ilade uiver hela huns der, medan han buntade ini Dun- Bevis hårpå lenunede alla kyrkosam- perrou en bot ginudig prägel. If uti :maka krona. Den kom en dag, den- — Förlåt, er. höghet! Det var fund. historia. Men Gude ord er misstanke . . , Så det år gods och val, men — ber påtagligen djupt ekakad ulver na krona, och man ing icke lAngre och förblifver kal-lekens och fridens mig pojken mente. år hon vacker? den olycka, don oheigwtt honom de tre einallickorna pA vågen vid ord. Fasthållet: dervid, så hafvs vi -- Ja det Ar_lion, men . . . Livad gör ni, barn? friger mo- isers beta hann fartyg. Jugendheitn, man hörde icke långre råtta nyckeln till lösning af tidens Ni har ju förstört alla möb- den. lerna. — Vi lia bara lekt jernvagsolyeka, mamma. fitrefcll cenom I el och telefruar rednu meddelet. 1 tles•it har jitg, så långt jag knii, innan råt- tyr eammantrAtler, förklarat min stall- Ding och vill ej saga mera. dag vill ej skjuta skulden livat-ken på den ene eller den und:e. listteg må prOlva Itvein som skall bara ansvaret och för rittens dont skall jag böja mig. 1 Newyork hade Gciacr-olyckan — enligt kaptenens uppgift vackt ett oerhördt uppseende. Alla blad bestormade kaptenen med interviews. och styrman .Jörgeneene underbara råddning på Thingvallas ankarketting utgjorde predikommnet i icke mindre An tre af Newyorke kyrkor. Strax efter •in hemkomst instAlde sig kopt. Möller på Thingvnllabola- gete kontor. Direktör Peteraen mot- tog vloligt Geisers belålhafvare - alger Avteen — vål vetande att 15- rebrileleter hår icke vnro på sin plats. Efter att halva aflagt sin beittelse, lemnade kaptenen kontoret, för titt begifva sig till statsrådet Tietgcu. På lördag skall i sjö- och ban- delarittten sjöförklaring temans Giver katastrofen vid Sabla Island. han, till Inest Kyrkomötet. )1:It bromsbo i örat) el. mennisleoldlumare. — 2C1) — «livad jag menar), återtog vimlat!, ej.) ing me- 1,:tr att innan månen tre gånger gått upp örver don stelta staden, skall den vara förvandlad i en grus- hög». Sven ryste, men trogen sin rot sade han: •Mon hare kan ni veta det; kan ni spå?. .Spå hit och spå div, sade marketenterskan upp- letad. »Menar du, din åsna, att soldaterna erhålla ItSgra order, som icke också marketenterskorna känna. Men packa dig nu af«, fortfor hon och kastade till honom litet småmynt, >och tacka Gud att du kommer telskitinad härifrån.. Hon behöfde icke upprepa denna befallning tven- L'' gånger. Sven ilade tillbaka, återkom till den med hästen väntande bonden,- gaf denne några silfvermynt, hytte åter kläder, kastade mig på hästen och flög i 14 porrsträck Det hade redan länge varit mörkt, men då han &Om inemot staden uppsteg månen och kastade sitt åken öfeer den. Då tänkte Sven på qvinnans spå- d"In. Han fasade och on hemsk biffvan genomlopp hans själ. Staden, insvept i det magiska skenet., tycktes I" ila i det sorglösaste lugn; mon till hvilken fanarts (14g !Ikull° den uppvakna! . . . Det smärtar mennisko- vännen veta, att ett onda brodershjerta lider, och mil- d" Gud, huru många tusende skulle icke snart här — sönderslitas, förblöda . . . Fridens engel ut- liredde ännu skyddande sina vingar öfeer den 'dum- KiLde staden; men snart, ack snart! skulle den fly — 257 just nu (,c1, omringades af alla. «Nå, Per>, sade vår- den, «livad har du att säga?• det är icke mycket goilt›, svarade Por; svid har jag kvarkon hört eller sett någon Svensk, men långt borta iiro do icke, ty jag har mött flyende bå- de från knislinge, Bifvaröd och Qviinge, älvensom från Oppmanna och Wånga, hvilka alls byar do plundrat och uppbränt, och do ställa sin kosa rakt hitåt». Fatta och ångest lästes vid denna undernittele på allas anaigto. livad skola, hvad böra vi företaga? blot den allmänna frågan. Men denna blef icke lätt att besvara. En före- slog att man borde fly maugrannt, medtaga livad som kunde medtagas och nodgräfva eller förstöra det öf- råga. En annan tyckte att man icke borde öfverge h o, oc h bom, förrän man såg faran för dörren; ty det vore in on möjlighet, att svenska hären, som man visste var ringa till antalet, icke skulle våga sig till staden, ',varest voro förlagda några regetnenten mili- skulle göra ett tappert motstånd. Några fö- tär och reslog att man skulle söka förmå chefen för . militä- ren, att gå fienden till möte på Öppna fältet och der leverera batalj, då det kanske skulle kunna lyckas öf- vervinna honom: Mon här liksom öfverallt der man öfverlägger utan att rätt käuna förhållanderna, kom man icke till något egentligt resultat, utan man be- slöt genast bedja borgmiataren tillkalla magistraten och chefen för militären samt da betydligaste borgar- «a toffooparrida Wsse »kan,. En borgenär sig ett gång en st sina galdentrer sitta och dricka vin. Förargad rutearls lisan slå till honors. — Mig urtalar ni inte, 'men %in kan ni bevars 'vål dricka. — Var lugn, svarade den andre, det betitlar jag inte heller Den högsta belöningen. Lilla Erik: «Mamma, OM jag nu lucia veckan Ar rigtigt intill och låser flitigt pl minn leror, får jag en söndag gå till inueikkintiliorigert i badpark en och sticka kapelitualiaren med en knappnål i benet?. 1 Annonser. Upp!aittadt. 1 Ar upphittad och ken ti i l'Oella al råtta eggren Åter- får hos slagtare• I.. Notan hårda- (714) dec l'eterinarltikare NI. LAGER, tabuas, behaatIl•r huadjureas ejukdontar och ut för kirtartidoll opetutoaatr. Trefas etikrast 8-10 f. m. och 1,, --1/,3 e, m. *oh i öfrigt hvilkea tid lem helst, då jag till följd •f sjuk- resor ej år hindrad, Bostad makades Halmatadm gård.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.