fjelfwa teininteftifel wort 1..ehigel. .fYou fnum4 att iörbintat till fin burit: (.D:e) Zie be branbffabetbe i Zweeige bar norra cdmtrifad erfieritt VItteclanb i bals till tibilinarli •givcort4 Itit`11- ■ eltaro. t nen" titt borna Dröm. UD) gråt:ting i horamåttare Cent, perm fråtgårto i Wie• föbra och beta bt; bwitteu Inom tomten för bitigt, år Uttågen hi ten platå, ber utlett metedtiter act för fin eran teibt outtalat< italfRitorthujet u- ne fina tvålbiga murar, påtråffabell no- !igen, berättar Ceellåttningen, dt Ekrar - tett fapitål, tom låfaligen hwilat på ni Menu af 'mer ån 1 11, °Int gettomfflit- nybakt bar egentomligt 'undra ning. firater. Stilort bet berållat, f1af1 gråfe ningeit ba war« föraulebb af ett i bo- ninathufet Darteaea benet banta bön': ned nåtla å rat, Refl barnet halma tobligen brömt om en på ifrågawaranee hålltg_ömb Ratt. gan fan talet lått gbra fig en !Uthållning ont ben ungt trömmarent glåbje, nåt man några f« unter jorbotau [töat på en hårt, nto och inert fatta erfara netåmba pelarprvenceb. liter bettnu år brd biliutitie intet an- nat funnet ån en liten Retlige «ctf femtien fornt men gråt duger' lår tomma att tertglIcif. elndthänbelfe eller kott? till Atiftianuateblabet Rakna: (:),n 29 i förra månaben påkar-feet hattmatten å jernteågen Deb0—StiUtberg litet. af f. Rentafarett liJ. 2rulafott %bts• lin (från 2englarode i Diby Men) tie faute frantflupct mellan Rettorna. D- tuiftt år, guru mita hår föreligga en olvdehåntelfe eller ett morb. Reitiaa oniftåtteiabetergöra bod ett lenare tro- ligen. 2jue bliver faren !omenet trål polittinterjötningcn alt jpriba. stat Tånatt famnade. 3 Sta- itisscholmi tibiting tålte b8bObibbta vppate en i U. lansting i ehermaulanb nyligen ofli- Den man, alt hatt för 35 år fetna un- ter en rna rat et liftvet ni en 'vit; etaimegifiven vetton. Men ifrågawaran. te båtteelfett erinra fig flera åkte per- joner, men tt tvitja minnet, att man. på grunt af te oneftåntigheter fem fö- relåg°, på bett liten antog, att ben hi- lunta mörtabe ruinen Rulle tagit fig tjat af taga. ploctab banbegare. Sil) en ernwågeflatiett ej få ftninettigt långt f rån %efteråt och en af bd; grauttnå- ter intråbte håren' tagen i jernwågt- tuptett rit herre, lom tuttförbt tu bunt, af temligett argt utictubt. ?etta igntå tu i furen* 'förut waranbe paltjagerare ide bana utårft, tv han börjar gunga fram ed) åter meD bd öfver högra tnått ladba rosttara benet, ide nflanee uppå etta tåentente att hatt mtb foten allt feen offert tråffar heute:te hurtoutt. llppretebt båröfwer, hugger Djuret hut- !igen må ett tolft bett fina 'retlige lånta i bet gunganbe benet, rom nu %putt af bettet ler invid hannar. lugn , ut, men rubbet fia titt husibesså tuebonte ed) stiger beflutfamt: "Ritt gti hat gjort er ffulbig till herul 10 !tonere botet far ett ni mcbta• Alt bunt) i Nom, 1tlI ytterligare 10 (Tonere plitt Utför att ni ej har någon munk% på en arg hug, ed) till tub- helt få flor !lift Deattr all tjutet nu l.itit mig. 23411 ni giften mig Datja 40 from få' Ifall ni flippa från rMfe- g,ingtten nar er ed) annat debogY ' mull, fent bytta trara en tedlithiciite man, ann f&lifistitit Krtfloaito gttintcr. å ten time tvib nalla na- tion fieg af kiact, jat tuebbeloren bir- at att ban,tid mede: illa ecb tilltrott. eestJr em ej 40 butter ten ter liten ethilluitsa, ifatt hall siu tatlhe tuanda ftittatit vd) Weil« ,of3ritiNien att arbeta fet lång tie. "A", blef Ituaret, "intet °titt titan itsiget åobt. wenftra ben år ett lottben, lem (de liter 'Tata al ett bunt:bett, ett) 40 tr. Ivar juli tet jag behöfte för att iabdala dt förfal- let amorteringelått, för halare! jaa d- iet blifwit ledigt". Dlycliebäubelit. 3 tinne efter- mibbaa intråffate å dolma jerniuågar6 Oltitflagtriwerttta:; i 9,Raintb, att arbe- taren klutat 23orgline Hd af !veta ibitlthimb unr en festflyttning af en Menne hatt rå en innan ångpanna. rötte if ner watftatrna gelt han3 till ett 'påt, på örviltet magnet Rusalt ello vette:id- 'vore tve otta meb arbetet. Ilieboit pannan nu—bmi- labt rare fin tun jutet på en .bomfraft ed) ben andra på rvagiten, brog fig tom- traften tuttan och pannan Itecinate em fana fön met lunna anta neD mot golf- wet, metan tett öftver 1110(111CH ligganbe 'bibeln libido) ;vret fig åt fitan ed) något lyftet upp. .tåttnit) bar Corglint fassuotitt tomtnit emellan pasman isch tuaguesse herr. ligas wet rått huru 'tet gid till; ett hela war ett baotiblide war. Må förmannen på tuert[tabeit itunbabe till, :nedlett thnglinb fram talent tunnel: och begårbe 'vatten; un- Utflöt» af förmennen oth ett par af ortminne teattabe han Egon blida bad* ter tigg iteb. Dta aflibue itu etc trettlettvå cid man. ,;?an eftertentar huhu och twå Nå barn; hultruit befinner fig i ett långt franiffritet hafwante tiU ftånb, beråttar e. D. e. Wrån gältmanameln. Vsu någon föreftåller fig, att fåttetjeultölnitegaruct i llplanb tero luft- och parablåger, ber trupperna i lugn ed) ro utförbc nnbe- falba aritt« ed) .ber ett werfligt frige beinhirlighrter allt ide jci erfarne, 'nib- tager bu fig hertigen, galater j3oft- titu:6 torr. Utur tu tel of :Menen fana hela fretageu och lönade:I förlika tyda leget truppernas 'taftet få flarn i anfpni!, fem be ntöjligtreid radie till. getapel hatt Drabbningen wib 2.13afjala flutato och trupperna, efter en vitter watt i fök och regn tillbragt natt jana efter att flrångnubt hårtign matttöet, flutit femma i åttljutatete af lugn och hivad, förrått in» oren om uppbrott atelåttee. Cu bel regementet, fom (balt fig till ro, måtte gestalt lennta fina petitioner och heunto ide ene intaga några far- friffnittga, jon:, efter bet Preakube Nateart ftrapatfer, få tvål behöftee. lliteer natten till ;Hållt:tagen, flottat' 2- 3 fluga kela ånyo bryta tipp, för att wib utfalla titer wara på beftåenta punfler. hågante woro uppblötte, tror. tett för be fratntåaante ordat,, och man måne i tet jwartafte möda taga fig fram för att på utlett tiD haftva inta- git Dc petitioner, hitta genuin utaifua orter ölel talt anwijaDe. Met war få- [(bet ben Mao natten, immat« tå- gen- fiffig ro eller hwila ide ruttnat Im- atat åt Utåt eller generell/ap. 3eas- wåt förplåattingen babe lutter hetta förhållattecu ide !unnat punftligt an- orbitae. Tian !Oh bett ett Filfet rs rr 4) 44141,1 falla ijufbufet turro i tinne intagne GO 111,111. Zill gatnIfonglititbu• fel i efedbelm alfånget en beten ed) nio matt. Tel, Mivert8rbe ene arlitle- riken best i its3ista40 natt på afatrini- K filtgrott i llpfata. (itu liten Patagångare. rås tett- blm Ratten) i M. Ou par perfo- ner, tont natten tie i lietag; HD 2- teben patferabe ,Denttwerfaregatan frans, fi)rivånabett y161ellat alt fe en liten buil Reyna> f hatInabrfret femma j p t issaa „t< emot been efter trottoaren. .tunna når- mare, neptåtfle be, att Repnaten utajor- tet ni en liten Roffe, len, i bl o tta jfierfaii ed) tubligen i full fånen barfota ed) barbent Rodbabe from i ■ fiver te falla fintat ut. malmataren iippidlipb cp ed) wkfle8 lamt lydatt6, teban ben hetfan grtrafenbeIrti gthult fig, reticOra f:tr namn ecb bollat. bit han Itu bara, in- fmnai i ten ene Tågbaren; öfweaccf. f :tenni; ibefatta igiedeurgt o . b c 1 bto, a å- ra Totitit il le-nå rm nåra bottnen ide lånat ifrån tott fam- nta gata. Darrett ed) !ombud' trartit !tebo amin Pii glått, mest grin blitt war förlånft i blue 16enn, ed) ingett babe opleaverat gotitne itånterno. en ålöre brobet låg bod i famnta rum fem bena.. Maturtialwie blef törötbrarate förwa - sting flor, Idiom krat lodtomhet tör •reibtailbet" af enat unge brr fon, hwile fen otta lår reifat benågenbet för 'Mitt- gång, men tett ej förr benvib giftpil fig ut Ni få pnb flora "witleightler". Ida håll. Från En afritttning med hinder. Från Ne,uotk skulles den 25 aug: En kuriös hindelee, för livar. san- ning garanteras, tilldrog sig för någ- ra dagar redan i launeville, en liten stad vid NlissouritIoden. Två häst- tjufvnr, sons atiordnt en fnrntnru och dennes eon, skulle hAngus derstAtles. Schnvoyen vnr upprest vid strnnden rif en vik af Missouri, och allt var klart för exekutionen. Den förstu mannen, som besteg schavotten, var en engelsman. ilen lutade sig fram. etrAckte ut halsen, snaran, knuten af bödelns förfarna hAnder, hide& om hans halo, de spanda tågen afliaggos, och delingventene kropp ovittrad() fots höjd. Repet upp i luften till var emellertid dåligt, det bragt, och den hångde ',töande ned i floden. Det kalla vattnet hade emellertid gjort sin verkan. Innan Askådnene hunnit hemta sig från sin förskrAc- kelee, hade den under tiden till sans återkomne mannen siennint ett långt stycke ut, uppnådde snart motsatta stranden och gjorde der en hånfull bugning för Finn fiender. Det blef nu etor uppetindelee: sheriffen gril- lade på undersheriffen, denne .på bödeln och denne åter på repelaga- ren, som flifArdigat repet. Under allmånt tumult aprang den rådlade in i skogen och undkom. Då den andra destinqventen fördes upp på echavotten, lutade han sig frans och hvialcade darrande till bödeln: .För Guds ekull, karl, tag ett etarkare rep åt mig, — ty jag ken icke simmad En stark soldat. }:n ging skjutsade Göt tt tass med lintit-eisckat för Bullerkrona till en Ictipisirso i 'Landskrona. Säckarna vor,) orimligt tunga, och linfrö Sr inte last skall jag etja. Det tana ingen som vågade sig t tag med dc ()timliga is:lekarna — mer In Göt. Ifatt tog en på nacken och klet så Ditt snu' helst upptar truppen till vinden. Men uppgånyen var liten och socken var it.r. Det tog emot. Gist ryckte ett tag, de taruturte bri- tterna (lögn med och så gick han opp. Se'n gick det lattare med de andra socknens,. Elak var inte Gör, men rådd var han inte heller, utom tör förvaltaren TrollenArs och tabbig slog hen först På någon men var det någon som slog på (teer, så gitt lien igen *war så slet kunde,. En gång kom han till Allarpe gård- gifvaregård och der voro en del sko- jare, bland andra de beryktade shjor- 'at:sågarna. från Ströö. De ville då dritva spektakel med 110110M, en af dem slog hatten af honom och satte i stolle( en papperspAse på hans huf- end. DA Idet Göt arg. Ur ett .stvilspAnnurevagns tog han gnat, vagnsstång, höll den med eua han- Sons många andra strofvoide Per den, sprang efter sållskapet, slog och ogksA etter att btsfva 'något hår i skrek: verlden och blet guldet. Vin feta minuter fan. inte en katt Profeten gåt då honom namnet Göt mer ån krögaren och fruntimren på för det han var en sådan karlakarl. glatgifvaregården. Gut tog sig en Sil tick _Göt sig titt torr; ode en hast knapp t råsten och körde hem, och och en qvinott, och lansen begagnade det lans ingen sunt vågade •knystrta hatt att .köra körelots med åt dem mot honom sedan. som icke hade några liknar ejelfve. Sådana karlar skulle vi halt nu. Mycket körde han också för den Men Göt var orkrå en af den gamla hår galne kråmmaren Bullerkrona.' kArnfriska stammen, Men så betsade också hästen nå- got att kunna uti emot med och på torpet blef han icke fet. Men in- nanför gardesgården stod den prik- tigaste klölver, som tillhörde Trulle- näs herre gård, och der betade Göt så går det till i krig. Från de sin helst otta »Riterna. fått ejeasseöfningar, rum nyliKett hal- Men så kom farvaltetren en nitti lon vid Spatadau i kejsar Wilhelm. på Göt: ,, [1va' i millioner å skock å sju tifirviiro, ber/huns löljande tilldra- gelse: tusan å allt möjligt», sa' han, cile du Sotat det blifvit bekant lör trup- för en gradlist.. agerat e, som vågar perna al Potsdam, hade officerare låta din häst fata upp klöfverit på fri- och manskap försett sig med allt herrens klö6erfAlt, som vågar lojala Inatt de kunde, Når nu Potsdam- från honom, tom ensam kan tillsatta trupperna satt sig i marsch, befann preater i Nia, i Gullarp, i 130,earp, sig kejsar Wilhelm af en hindelse Ströö, i Fulltofta och Espinge.. vid första gardesregetuentet. Der Göt blef eländig. enorkte han en -tor vagn. Kejsar «,1:tg år en stackare usling till sol- Wilhelm frågade den som körde vag- 11111, BOM leter Göt, di kullar mig nen, livad det var för en vagn. för starke Göt, jag har fjorton qvin- — »et f.r gurdesregententes kaka- nor och ett barn, nej jamsig mensur vagn, ljöd svaret. fjuoortoia barn och en qvitina bura — livad skall den hår att göra? och två får och en hast och bara tre frågade kejsaren. tunnland jord och en gris, som sk ug- — Den inehiller middag åt herrar nar for stegbil. Bullerkrona så häst- officer. re. krake' har blir rent förderfrater.» — Vånd om och kör tillbaka till Förvaltaren skrattade. Potsdam! befallde kejsares kort och silur har du fått kraken öfver gir- gode. desgården?• Ner truppnfdeluingarna sedan sollo slig bur honom öfver., svarade midtingsrust, gick det undan sned Got så ynkligt emu matingningeu vid alla regementena »llu bar honom ölvara utom vid företa gardesregetnentet, 00111 »Jan.» vittnade på köksvaguett. Kejsnrest »Gör det rå jag tår se det, så ska vande sig till en officer sned en frige du tå beta kasten hår, så mycket du om orsaken. — Era majeståt, svarade officeren, Göt var inte bortbytt han, utan vi vånta på vår köksvagn. !exade i kraken, reste huuutu på — På er köksvagn, och detta i bukbenen, lyfte honom på ryggen tålt? svarade kejsaren. 1 falt finnas och bar honom öfver. inga köksvagnar, der liter och dric- Förvaltaren blid rastan rAdd och ker eolduten livad fältet bjuder på. ee'n bief kasten fet 1 herrgårdens Der måste soldaten nöja sig med ett klöfvervång. stycke bröd och kort, och tlet får mun — hos marketentaren. Skflanka I/Mimer, Upptecknade af Å. Steve,. VII ni höra historien nen en rik- tigt stanker karl, si ska'' ni köra tu- llas 11111 Göt, som i mor. morfars da- ga. t si Ide nere vid Tiollenos. hel-. Per i tätna bbbbb många andra bra karlar och ijente då un- der prosten Weibull på Reslöfs prest- gArtl. Jag her hat t tontalar, att me- dan Weitml en gång satt inne och hade brådt med att rakna pengar Isade Isens moln Rugga bräde med att gå ute i langen utanför fönstren och rota bland den granna hvitki- len. Prosten såg det och skrek på Per: »Når gnck ut och kasta in den ogudaktiga sulegon, som i din hus- bondens hvitkol rotat harvar... Per lunkade ut, nit [mimen Hög ur tråskoron, fick fatt i suggan, tog henne med ena hunden i nacken och osed den andra på flugor ställe der bak och olångde henne öfver taket in kitt gården. '1 rogen var Per. Han hade gjort som Itustmiden befallt och deriör Ock hatt också blodkort till grolls- ffituariei anba. Annonser. — 272 — —269 — Swinauktion man trott att on tår darrat dori. Men med Räkor röst sade han: »Må tvenne timmar lemnas oder till plundring och staden sedan lemnas till sköfling.. Långsamt gick konungen till borgmästarens hus; och i vild oordning rusade nu do lössläppta krigarn°, likt hungriga vargar, in i husen. Icke var det liämden öfver olyckliga bröders lidna °förrätter och olyckor, utan egennytta och tillfreds- ställelse af egna lidelser, som ledde deras steg. Soldaten skändar; plundrar, bränner, och af den "loge, fredlige medborgaren utkräfves häraden. Icke fö rmår en dödlige svaga hand leda ödeis gång; men- niskan kastar tärningen: hvad kast det blir, -bestäm- mer icke hon. Ungefärligen sådana tankar tycktes k arva sysselsatt konungens själ då hen lemnade den krigiska samlingen. Drabbningen vid Svensknrnes 'Inkomst var ryslig att skåda i det klara månskenet, finn) upplyste hvarjo föremål tydligt nog att blifvit Redt i all sin fasa. Vapnen blänkte i månens matta sken: det byka, iskalla snötäcke, som höljde den mo- derliga jorden, uppsöp begärligt och frossande de röda glömmer stf varm bloc!, som flöto ur hennes söners bjertan; svärden klingade, de sårade och döende qvidde jemrade sig; men allt detta var mindre hemskt, naiv drafasaviickande, än det som nu tilldrog sig. Ur ho- pen släpades mod osläcklig girighet allt hvad som kunde bortföras, allt lervande dödades, sodan mördarna först mättat sina tigerbjertan vid åsynen af de lidandes han lomma qvar på viigon — skyggde för do hopar af lik, som låga här; men Sven gaf honom sporrarno och han ilade fram med sådan fart, att den på gatan strömmande bloders stängto honom i ansigtet. lian ryste; mon hans onda tanke var: Anna. Han skyllde sig till fru Sofias hns; mon tevant förmår beskrifva hans ångest, när han der finner dör- rarna upebrutna, huset öde och tydliga spår efter plun- dring? Äter skyndade lan ut. Från det närbelägna stortorget hörde han SvOskarnes glädjemusik. Han fasade, men en namnlös 'känsla dref honom framåt. I detsamma blef han varso ett fruntimmer, som mod våld framsläpades mellan tvenne svenska soldater. Han ilade dit för att rådda henne. Månens sken föll på hennes bleka ansigte, han kastade on blick derpå och ett utrop af fasa undföll lians !tippar. Det var Anna, ja det var hon! Han kunde icke misstaga sig, älven hon hade igenkänt honom, ty han hade hört öfver- honnu ropa hans namn. Denna syn gaf honom krafter. Han ropade åt karlarna, att elappa nie:A:liga fruntimret och försvara sig. Dessa lomnado nu Anna åt en tredje, som han icke förr blifvit varse, mon honom. som gått framför dem och rusade begge mot Den tredje, som tycktes vara en officer, släpade med våld Anna med sig frans åt torget. Men Innan ett par minuter Isade Sven fått de begge soldaterna till jorden och ilade nu efter den, som bortfört Anna och som han förlorat ur isigt°. slutligen blot ban honom varse vid ingången till sjeli va torget och rusade efter fri Rfterssparrssis ~ss ra,14.,. (krattas nItsta tisdag den 18 dennes kl. lo f, tn. hos Aug- Hansson San- nevelt', och kl. 12 å Edenherga gist- gifvaregård,eaust kl. 3 e. ni. hos Jöns Magnusson Ysby; och onsdagen den 19 kl. 10 f. Ill. i Laholm, Brotull, »mon Ing kl. 2 e. tn. ho* handl. Olsson Wersinge. Laholm den 14 Sept. I S. P. Nilsson. 1737) Ja t den. (736) pi Rapphöna eller andra matnyttiga figelarter Aro Å :flina Igor lörbju- J ohannes Nilsson. A Ille Fabla, ot äta, Ranioneda, Clown, med flera 'or- ter Cigarrer stiljets med hög bati bom EDV. JAKOBSON. 666 1.:tt mindre p«U leantolleattar realiseras 667 hos EDV. JAKOBSON.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.