WW4440> Ittriket. .iDagboksfrågan. intager alltjemt första rummet å dc politiska frågornas dagordning i Tysk- land. Enligt hvad Politikens Berlin- korrespondent telegraferar, har nu !Oren den officiella Reichsanzeigcr tagit parti mot kejsar Friedrich" dag- bok, i det tidningen upptager en nedgörande kritik från en annan tid- ning, deri eAges, att publikationen Ar af sådan natur, att den nadvåndigt- vis måste veeka den misstanken, att den framkommit i valagitationens tjenst för att alm det ty.kfrieinnade Deremot spiller partiets prestige. Reichaanzeiger, betecknande nog, ej att aktetyckete äkthet kan ett ord • bet, tt öfrigt vill icke heller någon menniaka i Berlin tro på en förfalsk- ning; man endast tvistar om, huru vida Friedrich Ajelf på senare lediga stunder fejat upp sina anteckninge:, samt om den okAnde utgilvaren möj- ligen företagit tendentiösa utstryk- *tingar. Det förljudes i konservativa kret- sar med allt större beetåmdhet, att regeringen har för afeigt att företaga undersökningar angående den indi- skreta publikation, och om detta be- kräftas, Ar det sannolikt att en högst sensationell preserAttegAng skall följa. Man har förvånat sig öfver att Bis- marck helt flux i Tisdags kommit in till Berlin och der hatt ett längre eamtal med kejsar Wilhelm, innan denne företaget ein stora Europare- ea. Det antages allmänt att dagboks- frågan Alven varit föremål för detta eamtal, så att måltAnda ytterligare upplysningar om de e. k. felaktighe- terna i dessa anteckningar torde fram- komma. ainekappor. Härmed får jag i dag öppnat affär mod for den ärade allmiinboton tillkännagifva att jag från och med aniekappor. på lager, dels tillverkas på beställning. erhållas färdiga under samma dag do bostiillas och under fullkomlig garanti att de passa. 13antkappor iifvetisom Gossklilder tillverkas efter beställning. Som jag engagerat on verkligt duglig tillskiirorska, kan jag garantera ett ut- märkt ytlig jardt arbete. Kapptyger samt. Garneringar finnas i stort urval till moderata priser. Laholm don 17 September 1888. (633) Henrik L4(t loson. X9,0X«<OYMEXE~f~»Maffinf#,»#"» 4 . och kunde icke lemna några andra mitt motion om prestlönena utgående nattvarden, och några år senare mi- med högsta -"förmånsrätt i konkurs. ete alla som ej gå till nattvarden förklaringar. En ny grinssknadai Samme korrespondent meddelar, Denna motion väcktes, sota bekant, två gånger om året och inte kunde Från Paris ekrifves, att italienska grånsen blifvit skådeplatsen för ett att i Berlins borgarrepresentation redan vid 1888 års kyrkotnute af en styrka att de hade någon preet i ak- af dem mordförsök, aom snart höra Ulvars stora flertal tillhör det tysk- nu i Herranom afeomnad broder, men ten, ein rösträtt. Men för hvarje hjerta, som älskar till ordningen för dagen. Händelsen frisinnade partiet) inleninate ett för- tidens ondska och. en förblindad riks- församling ha inte årsnu velat unna vår dyra kyrka, måste det kännas slag om beviljande nf en half miljon år följande: Tro infanterister, tillhörande den i mark till upprättandet af en kommu- 055 denna lilla förmån. Man har in- djupt sårande, att personer, som ge- Fort Essayon garnisontrade franska nal stiftelse, som skall ban kejsar våndt, att det vore oråd mot t. ex. Kom ritt gå i högmassan blott livat bataljonen återvände den 22 på e. m. Fredriks namn, och byars uppgift fattiga tjenare, hVilkas hittills åtnjut- tredje eller fjerde söndag visa djup klockan omkring 6 till fortet efter en skall vara att Mr/linje befolkningens na förmånsrätt derigenout skulle un- likgiltighet för statskyrkan, likväl å half dags permision. De marschera- vål. Det skall vara enkekjesarinnan danskjutas; men .äro då icke åfven kyrkostämma skola Indra samma rått vi ceesionantens trogna, pålitliga, vak- som de troende att bestAmtna om de på den våg, som leder till fortet Fredriek förbehållet att beetårntna några få kilometer rester om Nloda- stiftelsens speciela ändamål och or- samma tjenare? Och hedgens tjenst sådana religiöst vigtign frågor som Ar mera, vård: dens som plöjer ens t. ex. anskaffande af nya stuprännor no. Den ene at soldaterna var om- ganisation. Vidare ha borgarrepresentanterno jordiska • åker, eller dens gom plan- å templet eller angående omförgyll- kring 20 meter framför sinn kamra- ter. Plötsligt reste eig från båg ge uppmanats att hos magistraten före- tar oelt vattnar på en menniskas and- ning af torntuppen, och detta bara vågdikena ett band på 12 italienska slå upprättandet af ett minnesmärke liga åkerland, hennes hårda, förvända för det här vid lag ovåsendtlign fak- vagabonder, som, för utt väcka gräl, i rikshufvudstaden till kejsar Fre- hjerta, med de 'gudomliga 'sannin- tum, att de händelsevis skatta för lutupna tio- eller` feintontusen kro- Man önskar påskynda garna öfverinste den främste soldaten med diriks åra. nors ålsinkoinst. bifall.) dessa båda saker så mycket som dc gröfeta ekAllsord. Jag vågar derför påkalla bröder- Då denne icke ville torka på eig möjligt, för att både magistrat och — Ilerr erkebiskop? nas trogna bistånd för min motion allt ovettet, utan gitt eå godt igen, borgarrepresentation på ett gemen- — Kyrkoherde Pettersson' omringades han af bandet, och innnn samt möte den 18 okt. (den aflidne — Jag får med kårlekerfullt allvar om att ingen, som icke bevistat minst kamraterna hunnit komma honom till kejsar Fredricks födelsedag) må kunna påkalla brödernas sainfAlda bistånd fyrtiofem högmassor under närmast hjelp, sjunk han samman, genombor- underråttn enkekejsurinnan om sitt tör genontdrifvandc al min lilla mo- (influtna kyrkoår, må ega att å kyr- rad af en massa dolkstyng. Då hans beslut. tion om skyldighet för socknene kloc- kostämma utöfva röstrått. Men skola vi då alldeles förskjuta kamrater hunno fram till platsen, to- kare och folkekolelArare att hugga Ryssland. go banditerna till flykten åt Modane pastors ved och vid behof uppsatta och förkasta desec nrme förvillade? Nej, vare det långt ib an oss! NA- till, der de lyckligt sluppo öfver grån- Enligt privattelegram från \Var- nya båsbalkar i hans Uthus. sen, innan en tillricklig styrka till schau till Nationaltidende betytt fyr- Jag hnr, efter mycken bön och å- got band måste det alltid vnra mel- dcrae förlöljande kunnat samlas. tio nihilister blifvit nrreeterade. De- kallan om upplysning titt något ver- lan kyrkan och dc aflallige, någon En undersökning år börjad, och ras häktning står i förbindelse der- ka till Herrans Ara, framställt detta föreningslänk, som åter kan draga saken har väckt stort uppeeende. med, ett på jernvågsstntionen i Pe- förslag, icke till vår timliga fördel, dem in i kyrkans sköte, måste alltid tersburg funnits liket af en dum, det förstått 1 vål, mine bröder, men finnas! Blifve då detta trogna band, En tysk-fransk konflikt! som förmodas mördad af nihilister. för att genom ökad eyeselsättniug blifve då denna varkunsamlietetts länk Våra läsare torde påminna "sig det vidgadt arbetsområde förjaga de syn- de förvillades — kyrkoståtumodebet- i tyska legationen i Paris fr.r ett par En duell på lif och död, i detta dige och upproriska tankar, som så l l! på det den länken må hålla Men veckor sedan begångnn mordattenta- uttrycks hela betnårkelse, egde nyli- ofta vakna till lif under vårana på en- sed•e tet, som begicks af en peson vid gen rum i Gergal, provinsen Iluelva dast tre eller fyra stationer ambule- så mycket fastare, på det bandet må namn Gnruier. Saken föranledde en rande folkitkolelAres många- lediga (truga sk mycket hårdare, har jag Spanien. diplomatiek förfrågan hos franska re- Två unge mån, förlofvnde med två stunder. Afven har jag, brinnande föreslagit att deras kyrkoskatt, hvilka geringen, hvilka åtgärder hon vidta- systrar, råkade nemligen i gräl och nitälskan och ödmjuk kårlek, tåakt, sålunda berölvnts sina kyrkliga rät- git med anledning af attentatet, livar- beslöto att duellera på följande vil- att don, som lofvat att Hane ord icke tigheter, må-utgå med 25 procents på franska regeringen svarade, att kor: den ene af duellanternas ven- skall återkomma !Mängt, kunde låta förhöjning. Aro brödet na ense med • hon ej kunde iklAda tig något ansvar etta fot skulle under hela striden va- skollårarnes vistande i våra kristliga mig hitom? för en galning" tilltag och derför (Jubel.) ra stödd mot den andres högra, och hua, under det att veden hugget och åtnjöt sig med att inspärra attentats- D beef det med ens ett dån som i denna etillning ekulle de ömsesi- biebalkarne uppsatt" genom exem- mannen på dårhus. digt 'arga hvarandra mod dolksting, plets dyrbara makt blifva till 'Moig- af storm och Aekn, fönsterrutorna Enligt ett privattelegram till Avi- Anda tills någondera af dem blefvo nelse för deras sjalar. — Dixi et tal- "kalkade och luften mulnade; dörren ten aynes emellertid tyska regerin- dödligt sårad. Dessa hiskliga vilkor mi animarn mearn1 språng upp, och midt på goltvct stod gen icke rara böjd att Utmed låta — Högvördigast:e broder! blefvo till punkt och pricka uppfyl- en kraftig, högrest, skäggig gestalt Dig nöja. Då tyska sändebudet i mån- — Biskop LanAgren da. livar och en af do stridande till- och blickade ut öfeer prelaternas dags kuvande till Paria från ein per- — Jag instårnmer i, allo med bro- rund. Han skyldes endast af en man- fogade sin motståndare 7 dolksting, missioners, h v stunder han haft den ene al dem dog pli stallet, den dern Pettersson, Redan vid 1888 te), ett fisknit låg öfver bana skul- eamtal i åmnet med lurat Bismarck, andre befinner sig i hopplöst tillstånd. Ara kyrkomöte, hvilket enligt hvad dra, kind och arm voro brynta af begaf han sig genast till utrikeemi- protokollen visa, var ett af do för- väder och vind, och foten i den grof- filter Goblet för ett på nytt fram- nuftigaste på do sista femhundra åren, va 'andelen blödde, stungen af tör- draga saken. fingo proaterna .014 makt .att näpsa nen. Hans blick var som en °Ideliga, I förgår bragte Kölnieche Zeitung uppstudsiga och okristliga,baritelitra-. varm och fruktansvärd på samma en officin. notis, livari uttalas ett be- re, men först genom utförande af bro- gång; den for snabbt alver gråa och klagande af, att attentatssaken dra- Smålandspostens Sigurd slumrade dern Petterssons förelag kunna vi få kala hjessor, öfver gröna och blåa get ut på tiden. Tidningen tager, in vid låsningen af kyrkomötesrefe- rigtigt valde alver dem. Upprattande ordensband, tills den nitade sig fast att franska regeringen misetager sig, raten, och når lian slumrat vid pata af båsbalkarno bör vara upproriske som ett hviaande spjut vid erIcebi- om den tror sig hirigenom kunna en halt stund, tyckte han att det har klockare en erinran om den borger- ekopena stol. vinna något. gamla klotet, som trillar i våg under Och ordenestjernorna darrade pk Det energiska uppträdandet från våra liktornar, gnott åstad mer ån liga och kyrkliga ordningens skratt- tysk Bida synes ha imponerat på trettio solhvarf, att vi redan akrefvo kor samt frihetsbindando former och skrumpna bröst, och biskopskorsen franska regeringen. I går kom nem- 1920, att det åter var kyrkomöte och fordringar; huggardet af prostens ekulfvo på finaste kläde, och erkebi- ligen meddelande till Berlin från att han var en liten vacker, finpel- kakelugnsved bör ovilkorligen vicka skopen föll ihop såsom träffad af Paris, att undersökningarne ekulle sad titta, som satt under herr erke- en fritänkande och gudlös folksko- himmelens blix och hviekade med klarares heleoaarnm• åtanke på den darrande stimma: afalutas i nieta vecka. biskopens egen stol vid ett enakildt eviga elden. Jag förordar bifall. — Fiskare, ho est du? sammanträde, som preatmån och rig- (:klänga inatammanden.) IM blickade framtingen au en gång Frie Berlin tigt hierark-gudfruktige lekman hade Jag började redan finna det en kring prelaternas rund och det var medd, ett telegram till »Bert. T.., för att »förberedas frågorna, innan smula enformigt, då en fin, pipig, både sorg och hot i den blicken. att •. —teinnige Ztgs, som på privata plenum plenorutn kom. Och en •f och klungo hans ord: personerers signar hade bestått 320 de vördige reste eig och bugade sig gnällande röst andrflado fram sitt: — Ile erkebiakop! Petrus! livad hatven 1 ' ka? agarlr o— aJ min exemplar af •Deut.ehe Rundschau., och sa': — Domprost Rif.tröm! gjort af ky r ka? i förgår af förlagsbokhandeln fick det — Herr erkebiskop! 1888 års kyrkomöte beslöt att in- Då skulle herr erkibiekopen hålla evar, att all ytterligare förtaljning — Prosten Pilqvist! af kejsar Fredrika dagbok var inmald — Jag vågar till den stundande gen skulle ega talan på kyrkostamm•, ett improvieeradt tal till den första Bokhandeln måtte för flanerande debatten påkalla brödernas synnerli- sons ej blifvit ordentligt döpt. Tre Ar kyrkans sutnmus epieeopus, och med derefter fråntogs röstritt å kyrku• tonlös röst och stammande läppar be. nekraoka sig till detta meddelande ga uppeniekaambet och valvilja för stamma alla dom som ej gått till Lyfte han; En dröm, pe pe , Men Unr° kom han icke, förråa domprosten hafström, amittlig, "kinan _ do och elegant, smög fram till Inne sida och hviiikade: — Jag dristar göra Edere:11,;,vr,r„ dighet uppinårkeam på att den der karlen saknar töetrfit liår. Hen lår visserligen hu ett gammalt muntligt missiv, men gud vet om han ene al- Ingt ordentlig eacerdotalexamen! Då gled ett enbet löje öfver an- letena i prelaternas rund, herr erke- biskopen snöt sig belåtet, och — jag vaknade. Sigurd. Kappor, i modernaste facon, från do mest billiga till rigtigt fina, finnas dels RappOr — Tu aa . Nationalekonomiskt nonsens. Göteborgs Handelstidning drog nyligen i harnad mot protektionister- na med det nu helt bruklige hår- skriet: arbetnrnes vilkor varda icke förbittrade genom det nya systemet. Med anledning derof yttrar .Vårt Land» under olvanstående rubrik: G. II. T, uppställer först och främst ett högst märkligt vilkor för att det nya systemet någonsin skall erkin- nes vara rAttfårdigadt genom resul- taten. Det uttryckes så: *endast om alla de, som deal röna skada Mitra derför godtgjorde, kan facit, det bet- ens vål, varda riktigt.. Alltså ont ett nationalekonomiskt system kunde införas i ett land, som tryggade åt dess 5 millioner bebyggare god och anständig bergning eller till och med rikedom, men landa 10 personer till skada, så vore det systemet ändock oriktigt. Eller ont det nu införde systemet kunde verka, att all i Sve- rige förbrukad råg producerades i Sverige, hvarigenom enart hundratal af millioner kronor kunde inbeeparas åt nationen, gå hvilatle dock syste- met på ett räknefel, såvida det kun- de inträffa, att en enda fartygsegare af dem, som plågat inskeppa råg till Sverige, rönt skada af den upphörde importen. Är det icke nationaleko- nomiskt noneene? Och vidare, hivad arbetarnes vil- kor angår: tidningen påminner otn de 113 rikedagerninnens valupprop 1887, hvari förspeglades arbetarne 'tillräcklig tillgång på lönande arbe- te inom landet». Med stöd af en viss förening. flygskrifter drager nu Handelstidningen åstad för att visa *hållbarheten af ett sådant löfte. Och dervid anses det tillräckligt att påpeka några kategorier af arbeta- ro — exempelvis «vårt ejöfolk, våra fiskate, våra skeppsbyggare. — gent emot hvilka det synes vara omöjligt att infria löftet. Ar det ett sått att hahnedla nationalekonomiska frågor? Om den allra största delen af sven- ska näringsidkare och arbetare får bättre vilkor derigenom, att vi pro- ducera i Sverige, bad vi förbrukn, ej onödigtvis importera det från ut- landet, så skulle systemet ändock vara döindt ifall uppvisas kan att några arbetare icke blifvit bättre ja kanske i stället muntre "tåklo. Den satsen tuynthir ock ut i ett national• ekonomiskt noneene. Och aarbetaren vet ganska säges det vidare, (»att dyra lifeteedel äro hane största olycka, och att bil- liga lifsförnadenheter af alla slag ut- göra vitkoren för hans någorlunda tillfredsstAllrinde existens*. livad ar- betaren «vet., det beror, NOM bekant på beskaffenheten al de anvisningar han erhåller i vissa organ. Men sitt• sen kan lika kil vara falsk som sann. Ilar arbetaren intet arbete så hjel- per honom ingen prisbillighet i frige ont lifemedel, och så långe Handel'. tidningens strifvan går ut på obåtn- mad import, eå skadar icke att ännu en gång påminna om att ju mer vi importera. dess mindre miste vi i regeln producera inom landet. 1 alla händelser har Ilandeletidniogen här omfattat den åsigten att arbetarnea ställning kan bedömas efter pris på hans lifsförnödenheter, oberoende af priset på hans eget arbete, och det år återigen ett nationalekonotniekt nonsens. Till sist må ock antecknas, att Handelstidningen uttalat en stor san- ning, nemligen i dessa ord: .det fria varuutbytet. vänner harva icke före- speglat arbetarn° bättre vilkor Nej, att nota lifetnedelotullarne.. halva do verkligen icke gjort. De hafva visligen förlegat, att det finnes jordarbetare, BOM kunde få det bitt- re, ont .jordbruksnäringen bättre bure ; vit na r idadur c: i l e et idnttrd äsInek m beanf vt n 4trädro sig. (bi e° it :er ab i t l ro g i 't tu I 1 at intr e Och för resten, .om sse hatve D ar l a eget om lifemedelatullar, a n - då hår ju alltid år fråg a om protektionism och hade man väntat att få frihandel, höra talas om., bad det fria bytet. inatt lofvat ar bet arnu icke al tullar, utan •1 fortsatt fribyte. Frihandlar- no halva ju aldrig kivat arbetarne något slaga välsignelse al tullarne. Att de nu i dessa sorgliga dagar, då deras system allt mer förlorar i kre-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.