«fflommoowymbootemex Vittnas. nokap Kejserlig onåd. 1'lördag* afton talade' i Berlin otni i ghting annat fin det mottagande, ■ k PM Wilhelm gifrit den deputa- ti n från rikehufvudatadene koruniu- ' n 14d, 'om heleade kcjirerco vilkoat- ett hem sand bad om tillåtelse att till Ininne af återkomsten lita uppfö- r en af professor Bege* modellerad frintån al broas och sten på slotts- p Mien. Kejrieren uttalade sin glad- öfver det deltagande, hvarmed huf- veditaden följt honom på hane resor; det :vanliga mottagande, han öfverallt rönt, hade ej blott varit egnadt åt honom, utan alven it riket och huf- vedjtaden. För den glada öfverrelk- DS *om beslutet att uppföra en tal !natio bereds honom, asost teklithel4 höet så mycket mera, som tinat akett pi denna dag, då den sKres*ircheii, för hvilken klder alltid visat &Mörats in- , blifvit kvigd. Han hoppades' tenatt Hoas fiers vackra kyrkor Bidia. Af sina re- iiiia-Wg alben far riket ip ljdar n kort paus fortfor kejaa- det hans aneigte antog ett an- no allvareamtnarc utseende: — Ni berörde i eder adress min resa, hvilken jag i rikets intresse, i syfte att upprätthålla freden, företa- git till fjerran Under, men jag måste afton bår anmärka att det fyllt enig tued djup bedrafvelse och delvis Af- ven ened motvilja, att i min frånvaro premien i mitt rikes hufvudatad be- handlat famnen som endast angå min familj. liverje privatman skulle till- bakavisa en sådan inblandning. Dy- lika saker måste särdeles oangenämt beröra dem, levilka traflas deral, och till jag dcrför uppmana herrarne att göra satt inflytande gällande far und- vikande af sådant lör !ramtidco. 1 sina slutord blef kejsaren åter något vanligare och afskedade depu- tationen med följande ord: — Jag har till min ständiga vi- stelseort valt min fädernestad Berlin, och det skall blifva mig en glade att anan få vistas midt ibland min Itufvud- och residensstad, medbor- gare. , Med en lett nickning afskedade kejsaren härpå deputationens med- lemmar, utun nit som falleeennars ar t ed mera nådige mediciner vexla någ- ra vanliga ord med dem. Han rack- te ej ens ordföranden, afverborgina- staren von Furckenbeck, handen, och lyekönekningsekrifveleen fick denne betona åt en adjutant. Harpa finge deputationens medlem- mar helt snopne aflagena sig. Man kan lått tanka sig, hvilket uppseende denna scen, som blef be- kom' genom aftontidningarne, skulle vecka i riksliufvudetaden. Som be- kant, ha ett par ryktesetnidande tid- 'eloger bragt det battenbergska gif- termålsprojektet på tal, och man au- tager att antingen detta eller allt det ovaeen, som helt naturligt uppstått i pressen med anledning af dagboks- saken. varit orsaken till kejsarens för- bittring, hvilken måtte vara mycket stor, då han ej ens vid ett tillfalla sådant som i lördags kunde återhålla die harm. Stanley död ? Den i Lille ut- knuentende tidningen eL'Echo du Nord. meddelar alt ordtornnden för geografiska eallekepet i Lille motta- git underrittelse om, att Stanley neeleablad jeente hela hans inaitskap på två :non nar. 221 Nrkroppar kastade öfver hord. /ångaren .Norges. eenuste Uttransport till England aflupp ekrifver ellergensposteme Fartyget fick dåligt vader i Nord- sjön. så att det telef stort nederlag bland de får som icke stodo tillräck- ligt stufvede. De stackars fåren (öllo omkull öfver hvarandre och bräckte benen eller erhöllo andra skador. Samtliga "kardade får, 231 stycken, blektes ihjelatuckaa och på egsreos order kastade örter bord. Ilen ville icke fara en enda skadad lårkropp öfver till England. ‘ 1 Staden Posen utbröt i lördag. ~rio* å bult udbeingårdena central- verketåder en oerhörd eldsvåda, Fem- tio iernvIlgavaguar uppbrändes, och ekan» anslå' till en halt million mark. Den narrade friaren. — Klara, han kommer således i afton ? — frågade Leo Palm, i det han sköt igen grinden på det eleganta jernetskat, som omger den lilla pla- nen framför herr Torrlins ståtlige lm i 1,—. Klara Tadla gick bredvid honom; en sorgset" blick insög sig fram ur benans mörkblå, vackra ögon, då hon borstade laga.; ■ eka_ppor. -Kappor, i modernaste facon, från de mest billiga till rigtigt finth finnas dels på lager, dels tfitferkaa på beställning. Kappor erhållas färdiga under samma dag do beställas och under fullkomlig glitrinti att do passa. Barnkappor äfvensom Gosskläder tillverkas efter beställning. 0 '4 Som jag engagerat on verkligt duglig tillskärerelca, kan jag garantera ett u märkt välgjordt arbete. Kapptyger samt Garneringar finnas i stort urval till moderata priser. Laholm den 17 September 1888. ~ll ri i (633) 03:6»: 4,4±(t 1!› 4gt 43roderlanalute Norge har på **- t tiAdne.nb ri 0•neärnigjt fie.milullivi,iistrt.t anna t Att diet, ibland.på ett satt, grAsiarisiiindeittiiililollönj: ii gdinlotinesönktkilklrYniligaotupsupodli nio Härmed får jag tur dtin ärade allmänheten tillkiinuagifva att jag från och med i dag öppnat. aff&rimed lam Nakotm. Norsk sjelfständight ölk o ll 11~,t-t#Altf 3Y4›.4> XiXik,"<elYS# #- tfOXF".k 4:i###: daga! wesences, tnå vin vara förtidigt, då detta har sin gryt] i norsk—norsk nationell:Wird, mes då det i sitt eget land rent if *Oket Medea svenska krediten, torde vi lå Ramla driffjådern 'dertill 'vid annat nackat Det bar aluiligen hindt — nu se- nast har klagat. deröfver från Jomo. land — att man i Norge helt enkelt nekat mottaga svenska privatbanksed- • lar dams likvid, hvarigenoin sven- ska .atitrotaiis nödgat, återvända road oitirreitade kende. Det' ar nartntet Med anledning 'al des Jenittincska historien, vota F.ak. P., Veder (orsak- rea att kunna lagligen styrka sina uppgifter, med rattenttig harm skild• rar hålig ou i år några vt:omanlig- dieter och nerkingetr behandlades •Lillehantinars marknad. Som tiakbn är af mörats vigt, tveka' vi ej att härmed intaga hetåttelsen derOM sin helhet: sTill 'markvaden i Lilfehatenner den 28 augusti i år (marknaden likbilt egentligen hållits i Stav, 'ena «. flyttad till Lillehamer) hadm e 'Mik- m van tamda eveaskarne infbaleit sig. Man uppgjorda otit köp al några hattar, men då likvid skulle ske, vägrade säljarna att taga emot de sedlar från åtskilliga svenska privat- banker, som bjudas. Denna 'vägran fann vin förklaring i ca i sLillehain- mers Tilektier• for den 29 augusti iulörd artikel, deri uppgett" att sedlar utgångna från • enhilda svenska ban- ker icke- lungro i Sverige 'wo gång- bara. Sarskildt uppgett Orebro, Kal- mar, Vesterbottene, Sruillkda, Ska- raborg* och Stockholms enskilda bankers sedelmytit såsom 'bildrika värdelöst. Då ingakerklaringar härvid lajelpte, och det ej stod till att Ja allljartie att taga reson, vände sig avenskarne till det aftlelningekoutur at Norges bank, som finnes t Lillehatmeter, far att få tillvexla sig norska pengar, nien vederbörande banktjenetenian nekade besertindt all invexling af sveuelca sedlar i fras livad bank de vara månde. Svenskarna förealog'o då att de köp, sunt aftlutits, skulle gå tillbaka, 'enen derpå• ville de nor- ska saljarue icke ingå. De ville att köpet skulle ega bestånd, tuin de fordrade likvid i norekt gedelenynt eller i guld. Under dessa brydsamma förhållan- den Jat° du svenske hastköparne telegram till riksbanken i Stockholm med utförlig berättelse OM förloppet och anhöllo om riksbankens kauuon för det misskrediterade svenska pap- persmyntet. Härpå anlagde från riks- banken den 31) augusti et: telegra- fiskt svar af ungtsar följande inne- hall: Ryktet ojrandads. UpppYrsd sedlar tnlösas af Sveriges riksbaak. Man skulle tro, att detta bort med ens slå bort alla farhågor bot säl- jer:le, men så •var icke larhållatedet. De låste ej minate alseende vid te- legrammet, och å burikkontura't i Lilleliawuier, dit man luyo begaf sig och företedde svenska riksbankens evar, limmade vederbörande bauk- tjanateman det besked, att han i alla händelser kunde göra något all- denstund Norges lag förbjöd banken att inuttaga,aveuekt sedelmynt. Duck tillade han att ile nitiska saJjarue, som voro nArvarnude 1 bianklukalen, gerna kunde taga det erbjudna pop- peremyntet i likvid, tv det vore gångbart i Sverige, etter hvilken för- klaring också dessa fogade sig, så att affären korn till stånd. Det bör tilläggas att man sökt göra sTilakuerouss allt igenom obe- fogade och varliga aulaål mot den svenska krediten så offentligt sinn möjligt, i det eeparataftryok af uti- kela uppslagits ,eaeoui affischer pi Imiteras,. Också var allt:renheten så rädd för svenska papperinnytat från i «Tilikuareuas uppsats utpekade ban- ker, att värden på det bogen, der våra svenskar bedde mod frutö 1 halsen bad im af sidlakapot att tå sig ha sett hos någon annan repre- T., i det hon akar af spetsen af en inbjudande sIntimidader. eentant för det tacka könet. herr Lindahl lyckades Anm, en — Hur står det till? — frågnde den gigantiska mien:lön och ledsaga- gång med oerhörd anstraugning bli de sin fråga metett gapskratt. - herre öfver tig ejelf. Derpå gick Förmodar ni mår bra. — Ni år na- flau rakt fram till Bitr netteack och turligtvis herr Lindahl ? 'Nå, L , jag tog upp den. 'lian gjorde en bug- och stod i begrepp tycker inte mycket om edert uteecu- ning för fröken att lemma rummet, då hon utropade: de. Hur tycker ni jag ser ut ? — Jag hoppas, att jag icke för- — Jag . . . jag tror detta måste vara ett misstag, — mumlade L. i nermat er. Pappa skall bli alldeles förvirrad tun. — Jag trodde teaken utom sig, om bau får höra, att ui af- Neonet er på detta satt. lian kom- Klura var . . , mer sakerlagen att ge mig skulden — Nå, jag ur Klara Toren. derför. — Omöjligt: Hon seg på honom med något, —. Ni år allt far artig. Men kan- soin skulle föreställa ett ölvertalaude ske jag misshagar er, jag hoppas leende, men etuckars Lindahl tyckte namna jag gör det. Ni tycks vare det omläst vara ett .tilskyvärdt grin. en alldeles förtrefilig karl, men ni — Jag skall in eket gerna — sade passar beståtudt icke för mig. Jag huri, — lemna ett bre! till er far och såg det, så fort jag fick ögoneu på den helt och hållet befria er hin er. Jag hör till den sortens flickor, ansvaret ltd: min alresa. Jivad vill som hålla af karlar, NOW det ar •ru- ni jag skall skrilva ? — tillade han, ter i. Nå, ni hör icke till dem, det framtagande ett 'helikon och cu bly- ser jag genast. ertepenna ur sin rockficka. — Nej, — utropade den stackare — Endast att ni icke vill gifta er L., tom blilvit alldeles blek, — nej, med mig — att di icke tror vi passa fröken Klara, jag hör bestaindt icke lör hvarandra eller något dylikt. Alen till den sortens karlar, som oi tyckes för all del, var quai' och Dånen in - egna er beundran. År . . . år er fa- gentiog om, att jag röker, ty pappa der:hemma? Kan jag träffa honoris vet icke oeu•det, och så - •några minuter, vill jag såga ? Men Lindahl väntade icke på vi- — Flickan sade er ju, att han höll dare anvisningar; han började hastigt på att eofva, gjorde hon icke det ? ekrifra på det framtager' kortet. Når — svarade den förtjusande damen han slutat olverleinnade han det med likgiltigt, under det hon rotade om- orden : kring eftor någonting i sin kladuings- — Detta år hvad jag har att saga ficka. Då ni dessutom kommer att er far. stanna har några dagar, 'og medfört — »Min herre: Jag tager mig er nattsank hit, så tror jag, det skulle härmed friheten bryta den tillauma- vara Manligare att tala med pappa du lörbindelsen , mellan mig och er vid ett annat tillfalls. dotter. Jug har sumtalat med heuue Herr Lindahl tycktes kämpa med och crkanner, att jag alla icke har sig ejelf om våldet 'ärver sin perenn. lust att göra en sådan kvinna till — Då jag icke kan få tala med eder min hustru. far, fröken Tote3n, — sade han i al- Rikard Lindahl.. • inatt ton — så år det så godt, att jag — Det år fOrtraffligt — utropade suger narval med ene. fröken ToeCti bullersamt, når Lin- Några minuter efter detta animal — Och kemien det, gode herr Lin- dahl öfverrackto henne kortet. - anlände Rikard Lindahl. dahl? Gamle gosse — tillade hon, i det — Ar herr Torim hemma, — frå- — Lindahl? — Skulle LM tro sina hon helt förtroligt klappade herr L. gade han betjenten. Han erhöll ett jakande svar, och öron. Var denna skrikande, ollyfea- på axeln — gamle gosse, ni år ändå ombads stiga in i ett litet mottag- de, jättelika kvinna den Klara, som en hyggligare pojke an jag trodde. han a sina drömmar egnat sin dyr- Tand nu en cigarr, innan ni går. ningsrum på nedra botten. Nu_ öppnades dörren till ruinmet kan såsom sin tillkommande brud ? Men L. •töytadu ut ur %riset, lik- Var hennes far då rent galen, tom som fruktade han att dröja ett ögon- och en tjenariona inträdde. — Herrn har under några dagar som kunnat ekritva el om henne, blick. • • varit illamående, och då han just nyss som han gjort ? Alan ville kälke dö • lyckats denna in, anser fröken Klara In gitta sig med denna vederstygg- — Leo du har lyckats förvandla det ekedligt att väcka honom. bien liga karlavulna varav,. dig alldeles till.oigunkånlighet ; jag fröken Klara tager sig gerna tja( — Jag har Intet skal att förebrin- har under hela tiden lyssnat på er vilja tralla herr Lindahl, om nr så ga för mitt hastiga athigeuanda, - 1 matsalen. önskar ? sade han i kall bestämd tou: Och den verkliga Klara Toa 61 — Naturligtvis, natutligtvie, lör all Fröken T. låt höra några ubeståw- inträdde i rueuenet genom dorren udd: del, helt visst, — stammade la.. eoco da ljud gnid' emellan ett grin och ett emot den, hvarigenuar den stackars som blel alldeles Ofvervaldigad af förtjus- snyftande. rtukdoluara, Lindahl hade diagonal sig, samt be- h rti"e va ellialåttuaikhniurr Mtjarabe ning vid tanken på att så genast få Ni tycker inte om mig 1 Tillstå, att traktade sin utvalde med skåpaska ket också beviljades. träffa sin trolorvade. — Jag skall bli ni icke gör dell ;repade hon, och blickar. ss ta likt i , toruae: k. Hvad skall ulan saga ofantligt lycklig ölved att genast få begagnande tig af herr L:s ölverrask- — Ilar år mitt segerbyte utro- livad MODS norrinannea egentligen 40 fröken Klara. Var god eeg he n- n f oiFtig, bru gatfet.hon honom on duglig puff pade den förklädde raka stångande m igaep:; 4014:Vueart 15 11dre .. ustilllamostiadaer: ino ed ne det. ju stå örter sitt hufvud kortet, livarpå Lin- Hane önskan gick uppfyllelse; en — Fröken — flamtade den olyck- dahl *kritvit. — Din far skall nu na- "tand efteråt öppnades dörren dch in lige friarn, — det år vål icke er turligtvis samtycka till vårt giftermål. trådde en lång ung dam (och ju mera mening att förolämpa enig ? Gubben Ironin kande djup förtry- tag att offentligen förklara våta pep- han 44(0 henne, ju mer lång och Alldeles icke ; det var endast tele., då han låste, hvad hr Lindahl utav:Walter insolvent• oda deras obehaglig föreföll hon honom); hen- Behagar ni en cigarr, å 'kritvit, samt gal isoas kort tid sitt mynt odugligt ta i något så mycket g nes ilagt tsr emåklös och satt objelp- teg samtycke till Klarna giftermål med mera haurryisalöet, sinn det trallar ligt illa och det varata af allt : på ▪ Herre Gud ! -- utropade den den man, benas• hjerta otalat. svenska folket i gemet_ Att vara hennes aaaigte syntes 'WO., aom förvirrade L., i det Isa höjde upp (N. A.) tålmodig och förtiragiaaa, år nog en olaten drog munnen fri % det ena Ni gycklar vacker dygd, map liven dalade kas örat till det andra, ett ohyrffilgt grin, b bal es tatdt raa I ar — .1 tanden starta till .abaralka 'Isyr bara make L. aldrig kunde enåra ▪ Måka, icke, -- aravidc :reks' bet. Har har dog speciell vedeeT — Ja, Leo , pappa har fått ett bref, som meddelade, att hata saken skulle inträffa med tåget, afton. De båda unge:hade intrådt i hu- sets pinktfulle portal. — Din lur ar så bestämd seen nå- goneiu, förmodar jagjangående:ditt — ditt giftermål? — Leo Palm såg åt ett annat håll, under det han fram- kastade denna fråga. En af hans fina hvita fingrar lekte tillstatt nervätt med en signetring på andra handen. De voro tillrackligt fina både till skapnad och tårg dement Palme tun- der, för att mun skulle kunnat tro dem tillhöra en kvinna ; i hans nn- sigte syntes linnet icke, oaktad; hans två och tjugu åh ett skaggetrå; en fin rodnad låg utbredd öfver huns kinder; hane (Minner, i händelse han haft några, skulle möjligen ha kallat hane aneigte iflickaktigt.;;:Ett *Ontet omdöme skulle de dock omöjligt kunnat falla om Leo sjelf, om de ve- lat tala sanning: han var neinligen i hvarje tuen:en kunskapsrik, hederlig och modig man. — Bestämd: — utropade Klara till svar på Leos fråga. — Ja, pappa ar så förtjust i tanken att jag skall bli fru Lindahl att han skulle dö af vrede, tror jag, .ont han kande mitt beslut. — Och detta beslut, Klara, ar?... — Att komma herr Lindahl att förstå, att den tid ar förbi, då 'två unga personer' kunde eauentatakedjae i lictenekap, endast eniedan deras fa- der råkat vara goda venner. Pappa håller nu på att eofva och skall tro- ligen icke vakna einem på en tiumee. Dessutom har han sagt att han icke kommer att knota sitt. ruin, fönat, sent på aftonen. Låtom oss taga en promenad genom trädgården, så skall jag under tiden göra dig ett förslag. T. ' fl
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.