WYMINO M . 14~:» Xent10~~~0:0:0" « •1 talrika. Kronprins Rudolf. En tysk tidnieg ekrifver om den aflidne ; Kronprins Rudolf Tar ingen van- lig företeelse. Man skulle ej tala 'analog om man sade att han endast funnit lottalare ; han var af naturen hiftig och otalig och detta kunde många personer i hans oragifning ej förlåta honom. Det fans alven många som stötte sig på att han limnade förteride åt minniskor at alla klas- ser och stånd och vanligt underhöll sig :ned dem samt till och med del- tog i deras nöjen. Icke sållen låste man i tidningarna att han till sig inbjudit en bekant kvartett af folk- sångare samt musikanter och att han och hans vinner ofta lyssnade till de an glada in vemodiga tonerna långt öfver midnatt. Dårpå steg han otta till hist, gjorde en håftig ridt under det nattens skuggor hyllade öfver landskapet, sof endast en kort etuin', steg tidigt upp och låste in- och ut- låndeka tidningar. Han vars utom- ordentligt Mig till lynnet och till sjAlen, han var en snillrik, bildad manniskre. Alla som kände honom försåkra enstämmigt att han ofta vickte stor öfverraskuing genom sitt sitt att fråga och genom sina stora kunskaper. lian hade en skarp blick för alt och företod att på kort och trift-ande sått framställa sin :Isigt. Hane ärelystnad var att närma sig de ideal som föresvåfra det moderna samhället. Och emedan man viste detta ågde han en popularitet som var ovanlig till och med för en kron- prins. Kronprins Rudolf år den 110:e habsburgaren som begrafves i Kapu- Den högtid- cinerklostret i Wien. liga jordfästningen kommer att äga rum först om flera veckor. Henrik Larson, och Kratianiad Gateborg nel;kuiIneculeag badvattnet fr ån : lpvattne i)chmecuctetaeDfrnSvergeböjan bunkenfrånBergeotvile.rrn efve frlnStoehonohnaatel'sr ; tintedieu frinNorg frinNnri: t vatt- Sverige, :n hygglig unionskung så hade åtmin- stone inte jag någon skuld. Och så fort Tammelin klående af sig några jamber till den nyföddes ara, skull. dir telegraferas till Björnson arter ett sonnett. 1 rfprinsarne skulle också hallav i tukt och herran förmaning, (lin os någon af dem och gjorde mesdia ns med en fröken från Jönköping a k skulle han flox vara tvungen att bli mormnn för att samtidigt kunna lyckliggöra en maneten från Stavan- ger. En 'Aden arfprin• finge åfvenledes bol att hålla tungan ritt i munnen. Nar han komme litet : sent hem till sitt life sol från Jönköping, och hon reste sin hvitn, bespetsade hyst inne i alkoven och la: »Hvår har du va- nit, Carl Oskar Wilhelm Napoleon Nicolaus Gustaf Adolf?» då vore det alt bast att svara: »På bolag_ stämsats med Svenska Dagbladet, ål- ekade vana. Men komme han traskande till sin ljufva ros tuån Stavanger kloc- kan tre kvart på tolf på kvallkvisten, och hon eutte vid ealabordet, hvit- kladd och förolämpad och grate och låste sVerdens Gang• och stampade i golfvet med en fot sem skullegjort Phideas hvimmelkantig och sa: »Cal Oskar Wilhelm Napoleon Nicolaus Gustaf Adolf, hver har du skjalt Dig, Du slemine mand?a så vore det alt fördelaktigast att' siga : aslin söta jag har varit på toddy hos rek- tor Steen och öfverlage huru vi biet skola chikanera pappas. Sm.-P. Laholon, försäljer parti 0011 minut nomuilsgarn, Lingarn, Vilitoriagarn, Fiskgarn samt s. k. Laxgarn Ofvensona Svenska och Engelska ULLGARNER, rör maskin som handstickning. passande såväl Största Fargsortering. — Billigaste priser. Obs.! Allt det Väfnadsgarn jag försäljer, bär ofvanstäende Gam- sahoint lestadens skydsstämpel. Det lilla jagtelottet Mayrling, dir kronprins Rudolf drog min sista suck, ligger i en bred dal, genometrömmad af Schwechalbicken och omgifven af sju höjder. Det har förut tillhört en grefve Leiningen, sedan inrittades 1 dess bottenvåning ett värdehus, och för tre år sedan köpte kronprins Ru- dolf det, för att ha en boningsplats Glupskhet på :vpritvaror Ar redan i denna nåjd, dir han gärna gick på jagt. Eljest plågar det vara tyst och något farligare. Den skadar och för- ensamt i slottets omgifningar, så try c• dårfv ar : epritvn orne, den glupskes ket mera som plakat förbjuda all mage, litifvud. nåsa och lijåtta, an- trafik på de vågar, som föra in till seende och finanser, de !nedsupen- "tåts aspen babe Rotat tvib ut- HENRIK LARSON. fårbeit till 1).3t14 re.prejentera ritt feber tok, fre:minima ai ZOnife begraining, men Detta blef om intet på grunt; af A003:6:9~b~ 0-3>X1r3CE»l * 41*10:0>~>~~14:9»3» — Herre, ei hår Ar jag! sa' Lotta. — Lotta ska ta ut min frack ur garderoben och si itfter om dur år några flackar på venstra bröstsidan, som inte gA ut för vattenlednings- vatten och Barn:ingens bruna tvål, sedan slottet blifs it des klitder genom splitt punsch och det uppvåxande alågtet genom ex- sa jag. Och hon synade honom och sade: emplets niagt. 31en rimmareglupskliet alias vers- — llerre, si fracken år trång och dille ulias Iiubir.r Tammehana den gammal och Isvit i sömmarna, men år den vårsta af :illa, itliy titt den dess venstrn bröstsida ur ren såsom krogen, talande om livad sem lifittåt. skadar och tördårftwar : den rimman- himmelens azur. — Jng behötver således ingen Förbudet för allmänheten att nirmit des vett, hut och urskillning, publi- sig slottet var upphafdt af sig sjålf, kens smak, papper, blåek och tryck- Literis et artibus au skyla någon svå- avårta, tiden fur :191, som skola Mein rare flack med ? men i slottet fick ingen komma. eländet, och publikens öra for våt k- — Nej, herre : sa Lotta. Då skref jag till herr llornell ock , ligt skaldskap. Tronföljden i Österrike. Ar det nu Filip ''gammelin sjålf, bad honom i stället låta Filip Tam- Erkehertig Frans Ferdinand af 0- versdillens och ritåtnarehungerns i melitt kvida ont georene nians ju- eterrike-Ests, Aldate son till erkelier- evighet miseikvådande incatnation, belåsigter, alldenstund herr TUIllffie- tig Karl Ludvig, mottogs i torsdags soul kvåder och kvider for att »he- lin tittin större svårighet borde kun- förmiddag i en langre audiens of dra» och smickra något sårskildt låst- na snitta sig in i en sainre karls kejsaren, hvarunder denne meddela- föremål, så kostur det mig di rjämte känslor. de honom utt han fortfarande betrak- Och herr Tammelin plitade och all min senast intagna middag, mom tade honom såsom tronföljare sedan nödvändigt vill tillbaka ut i varlden skrot i minnesbladet, och dåruin tir erkehertig Karl Ludvig afgifvit den ju ingenting att såga. Men tror ni igan och se på Filip. förklaringen att han hade fur afsigt Nar tråvarutidningsreduktören och han lut sig nöja med det ? Nej, min- att 'blå från tron följden till förmån numera medaljören !törnell skulle ge nesbladet kom ut i början ul janu- för sin åldete eon. ut sitt •Nlinnesblad vid kung Oskars ari, och kottungon vur inte fadd förr- Erkehertig Frans Ferdinand år 60 år» så hade han, som var och en Att den 21, och Filip var inte kropp född den 18 december lt:63 i Graz kan se och lisa i belagda, synner- till att låta bli att kvåda east sin ko- och ar för nirvarande major vid ett ligen vackra och elegant utstyrda nung i hela tre veckor. Utan så infanteriregemente. Han år lonu tuinnerblad, lyckats förhyra en rigtig svettades han ihop ännu ett poem, slottet. Men skådeplatsen för den tragiska hån- deleen, förundrades sceneriet fullstAti- digt, öfveralt såg miau tutinniskor samlade i små grupper, b3 räl utan- för slottet rom på den närmaste by- ogift. Norrman på npptäcktaresa. Tidningen Bergen. Attenblads kor- respondent akrifver nyårsdagen från San Carlos i Mexiko att han med sin lilla karavan, ea mexikan och en indian, sex åsnor och 3 mulor år på vig till de okande trakterna öster om San Pedro de Martesfjållen och veeter om Kaliforniariken. Enligt gamla indiansagor skola i San Pedro de Marteefjallen finnas vika lager af dyrbara metaller samt stor rikedom på gummi. Han hyser naturligtvis de lasta förhoppningar att kunna finna dessa härligheter. Vatten skall det vara ondt om. Ont alt gir vii tror han sig kunna åter- vånda från sin expedition om tre månader. • ■ ••■ Kalejdoskop af Sigurd. Olapekbetens faror. — Tummel:n och jag. — Hera jag teg och Taamelin kvad. — tiara Kbmuck plankade och framte. — Mara uaionekae g ar b‘rde Mu och arfprinear gifta sig Glupskhet år en åkomma, som yttrar sig pi en massa olika sitt. Vid smörgåsbord år den jituforehievie oskyldig; den kan då icke skada och tördierfva fler in : matvarorna, den glupske. mage. vården. ekonomi och sie znadapiaargies goda linne, skald och ingen Tarnmelinare till att gno ihop ejallva fletkvadet numro ett. Men i denna tid, då man bör- jat en tlinula fråga lifter åh en »livad folket tankers, hade herr }törnell fått lör sig att han *kron borde ha ett något 'metro och enklare •kaldeetyc- ke, dini skildrades »gemene mans tankar vid kurgens jubileum.. ty dem voro Carl David och do andra akademieterns och hotpoeterna för fina att förstå sig på. Uch herr Hör- noll gick daruppe i Stockholms stad och -klagade : — livar skall jag få hyra någon etiutre poet, soul mot ekillig veder- gällning kvader livad gemene man tanker om sin kung ? — Hyr Sigurd på timme ! Ilats år ejilf den gctucnaete min i Sveri- ge och har umgåtts mycket med sim- ro folk, sa' då en literaturkinuare. Då (Aret herr Hörnel) och frågade mig om jag mot så och så mycket per 'trickfot ville göra ett skalde- stycke, som analyserade aitnre folks känslor vid kungajubiWet. Versar- om borde vara tama och snygga, ty jubelbladet skulle i manuskript gran- skas af en tam och snygg person, herr bibliotekarien och lavonolver- hotinapektören Frithiul Cronhatun. Nie jag hade låst brefvet, skrek jag på min kammarjungfru. (Det hår bladet ger ännu inte sådan nettobe- hållning att det blir råd till någon betjentlyMoss 1 1. Lotta 1 skrek jag. som han lockade professor Montan att ta in i Stockholms Dagblad. Det var ett rigtigt jubelpecorale och bör- jade må har : >Jag Ler kant mån i hydda och i slott, Men icke ån mitt ögaött Dta like I rultngförfarenbet(1) Da ädle drott, Som spiran för Sveu stolta rike! Da vet det nog, det år oj smickrets rönt, Som talar Mkr er redligt sångarbrösts. Tycker herr Tammelin det passar sig för en liten revisor att skryta med mängden af sina bekantskaper inför en kung, som rest så mycket och eett eå mycket folk som kung Oskar ? Passar det mig 'för) en liten revi- sor och krokanpoet titt sitta och ge sin konung.. betyg lör insigter i hu- maniora? Ar det lämpligt att såga : .Jag, revisor Filip Tammelin, kan- ner en hel del folk, men jag har inte triffut någon, som haft el patte bra reda på sig som era majestät.? Passar det sig för en liten timlig revisor att på en sådan dag ironi- sera med sin egen monark och kvi- da om asr eas stolta spiras nar vi utan att knyst• låtit råna osa t Spa- nien, ricka lång visa åt oss i Nor- ge och kasta ut oss från Danmark? Och hur kan revisorn begåtts att lians majestat, som ju ar ett lorstån- dig karl, skall tio att ter iscm inte snäckåar honom eller iltatinototle för- söker göra det, når revisorn inte gjort annat i hela sitt lit in svingat rökelsekaret lör bögtuppsatta nasor't Och sen det der »bitet vm »red- ligt eångarbrösta: För det första har herr Filip aldrig varit någon sångare, han barn tycker så sjilf. För det andra ska inte en ett under- ordnad tjänstemun »bröstet sig. tör sin kung, och för det tredje ska inte revisorn sjåpa sig och söka få folk titt tro att han är redlignre och årli- gare karl an Carl David och pro- fessor Holmgren och unnat hyggligt folk, som kvad och kved på jubel- dagen. Då var det mera stil .på Ebba duneks hyllning åt i:vrider. Nar svårfar och svårmor och svågerskap kommo resande utmed Skeppsbron då låg Ebba Munck dår i vattnet och plaska och plaska. Och när den lysande corti2gen for förbi ka- stade Ebba en glödande, frågande slangkyss :not släktingarna. Men ingen bad henne stiga upp och åka med hem. Sanningen att saga hade det också varit litet svårt, för hon vugde :igra hundra tusen kilogram dår hon låg och plaska; och hon [tillsade god afton genom en Arg- skorsten och hennes slangkyss be- stod af raketer och svflrmure. (Ich når do kungliga reste förbi ångfartyget Ebba Munek, var det någon som sa: divilken vacker båt!. och då witzade kronprinsen Victoria och ea: eja, det var det jag altid ea att Oskar skulle gett Ebba på båten». :Men det var inte snålt sagde, ty sligtingar skall man vara gentil emot, och ar det då fråga om så nåra *lågt som våra norska bröders, så kan man aldrig vara nog gentil. hang Oskar, sunt annars all tid tanker sig för och år så noga med att inte såra brödernas fina kånelor, att han liver gång han passerar rike- grAneen vid kölen rifver af sig eine svenska generalbyxor och tar på sig norska dito och Sa Olafepludask•n, i et. 1. evirdeordenapladaskan, glömde sig ju vid jubUet och talade bara om sina svenska kinalur och att han var svensk från topp till tå o, e. v. Ingen mil undra på att norrmin- nen kant sig sirade harar. Men så Ar det också ett förbaskadt oskick att unionskungarna alltid ska födas i Sverige. Vore jag kung:Kumminet så skulle jag då, det vet jag, hm gång jag började må illa på rået vi- set ligga mig i en sotkupé och resa till rikligt/men med iltigslart och låta vagnen stanna midt pil gråna- linien. Och nar jag hade legat teed fötterna i Norge och hittills:x i Sve- rige en halftiotnt sil skulle jag låta randa mig så att [edkilats kow in i Norge och lotterit'. i Sverige. Och på samma sitt skulle - man vinda lille prinsin så lort han vore korumen till vidden, el att det arma barnet inte finge en ensidigt svensk uppfattning at saker och ting. Lit- ben 4ibned faber0 uttrpdta öntlan, bet ferdebeAliten (fulle fe'rfiggå i all flaket cth etifelbet, utan att fr:imma:tet mo- nader b.irivib remjenterntei. åiil prefibent i 25nma bofritt lår luflittetazet gt. 23ult nen :?.,tevern femma att nitottas. (Stt fatt att triirrjamt främja ben (toenfTa (talfarten ture att bilca ett ea annat (torre reOttikelag, iltiftner en in. jåttbare i samilla 2aiblaett. Zan- mach; "gorettebe DarnpfTibelfrab" bar runnit fin flora framgång geactn ten (tara jantlabe flotta hivatinc0 Det jatnma fan operera. (batat tattlIa jtatafalen- tern för 1888 ågte nåttiba fållgap ett tapital af 15 millioner tr., hwarati in- gingo SS jtörre od) minbrc ångfartog af 51,700 bruttoton. Zi."..naerige finna nuaga tebeti- bolag; tnett be åra jatå. 23orbe ide någon förening tuctlatt trut tunna få att bår t. er. funna ett i N:tehrg för tuba !liften 9,untet tamt ett i ,b- todbolni fet 2nnerige8 ftra blitt ,innu en f öre- jaflor iviGning i af ton tt. 6. 4)årifrån hora talan till .teljingkora. i3stIftig gona ml>, fnbyta bibbt hår t förrgår afton. 9tetethttelt war bed obetelig och någon ruhboing i jårtunågåtrafiten bar ej förjpottd. (»år• Dagen utmårtte fig genom fin gattet tundra ect, angenånta blibtrinteentåter. tarrra ting år fir tetå bårahlrån urtaft att balasi i morgon, freon. efarlafaniftbrt (bir utbrutit i jag. j.)roviticiaIldracen år bitteorDraD. eallfunt förrtrtlfe inom Djur:nöd. (tån Zrönnin. Dea. 2iU ge: Mr någon tie jrban framtöbbe en to, tillhörig 'Per sPerofon i 41\iarp, en !alf, ;å wanftapt, att man jatian par- titl jett maten. 8,:rutorn en tel &mera lyten voro bräft-, gut eda bådenhålerna öppna få att inålfrocrna låge fria, ref- benen tom jtattt tillbafaflagne åt neg• titan ed; kanelen månta fram mot natten, lå att talftren hålb på leatube• flott fid jamma hållning fem en otro- hat gåshög på bånterna. 2ct oaltabt Lee fortret, eller råttan mif3foltret en lit tilta fi,tieln, men tie,/ trean. an pre forn följer intb fa tig. eirbranningeorcrungeno attelated ftrr Ocljenabetg hatt t toriöaga fankman- trått. afceluinicn page uater året 1888 ironi mes 10 noa letamiter sea Litnate tett tuta åra (lut 146 ineD- lemmar. Pcoftca Dofter :Sitt bak Pr• tia ej hela nåde' tctånfliåbeter hårat mot att ca titbeanningiorthalt (trema- torium) anlatti återta nian tyrtogårDen. att nintlifTt morötnatna it må åter pa ägt runt t nitosten et tunt. j3r någon till itban emtalaCco att man miDtånItt het redan (lana Dlilbotter från .tellejtob, tom timitt ftinten, ej ajbadalagit hg fial(.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.