10:009~~«080:49:0XXX 1 gtrihts. Små drygar kronprins Rudolfs nr Från kronprinsen: barndom berAt- toa (Oljud i Is igtoria. Grervin an S., en hoftla m, °inta- lade en g. ag i kronprinsens ratt var° för kejsarinnan att en fru, som bud- de i en eljWienet företider, heröfvat sig sjåt! lirvet och ifterlimnst 9 o- försörjda barn. Kejsarinnan gal hot- damen en etydande (summa att ttn- våndas lörj baguette basts. Den lille kronprin'lleå• eiesög sig tyst ut, tog 10 gulden ur kin sparbössa och gal dem At baroneerlan för barnens rakning. Han lorvade dessutom att ge 10 gul- den till, niilit• gång han erhöll tiok- pAnnitignr et sin farfar. Kronprireeene guvernör, hr von La- tour, berättar att kronprinsens farfar, Al kohertig Yrans Karl, på krunprin- oens 11:te födelsedag måste öka sin vanliga preeent åt honom af 100 gul- den till 50Q. Kronprinsen okref nam- ngett till henom att ban ich heltid- de tiondedelen lör egen rickning, men ban kunde ju ej etern alla som vAn- de sig till honom med bön om lojal!). livartill tjanade det att vara kron- prins om han ej kunde hjAlpa ? — Di han har en Man uppfatt- ning af sin stallning, esdo Arkchertig Frans Karl, skall han på hvarje sin födelsedag få 500 gulden. Kronprinsen förde noggranna rå- kenskaper alver dem penningar. Dlri förekomma utgiftspoeter som t. ex. : .Till fattiga barn 5 gulden, till greivinnan L:. fattiga gumma 5 gul- den, till en tiggare 1 gulden, blom- mor åt matarna 1 gulden, drickepAn- ningar 40 kreuzer, åt den fattiga en- kan i Ebereee 5 gulden., o. s. y. Kronpriesene .aja., baronessan 'iVelden, som ledde hane företa upp- fostran var all tid föremål för hane tacksamhet.' På hvarje hennes födel- eedag ekref han ett bref till henne och okickade henne en present. 1 början at hvarje vinter Månde han henne en varm kappa, en plaid el- Han skyel till ler någon ' tnöbel. benne att hon skulle vara rodd om sin helga och akta sig för förkylning. Fick han höra att hon var sjuk, be- i-ökte han henne genast i sAllekap med kronprindeesan och, dröjde tim- tals hu henne. LM han första gån- gen förde kronprinoessan till henne, sade lian till sin getull: — Stephanie, • du får kf att hålla at vår kara. Wolden, hon har vårk- Egen gjort ,sig förtjent dång. Titt bredvid vågen far ea flå dalkjusa betagen. Dir hade våm &lekande suttit en lång etund, lör: strikta i hvarandrae betraktande, ty det var el svårt att skiljas rate , je. så oandligt svårt. Dock miste slet ske. Och skiljs- mesan blef helgad af en brinnande kyss samt ett kärleksfullt slet taffel' snart.. Den dagen blef smeden alter eie hemkomst °virkgarn. Han kunde ick e glömma att liksom i indianen be _ trakta sin tillbedda. afbild. Henrik Larson, Laholm, till • fo)'stiljer 1V. Bröllopet. platsens -Midsommardagen kom med stri- lande sol och jublande fogelsång. Borta i byn syntes majstångens topp höja sitt förgylda hufvud, kransarna parti darrade lått för vinden och blom- moran doftade den vagfarande till mötes. och Sommaren stod i sin fila kring, Den mörkgröna barr- och björksko- gen bakom byn tingade; blommorna ni i n il t dagen förut uppfriskade af ett vål- görande mideornmareragn, spridde sin ringen!~ doft; göken, allas älskling, gol el att det ekade i skogen; lk- korna 'tingade pi latta vingar, lof- vaotle skaparen; vinden dpelade lått och melodiskt på traden s au-ångar' och Mer alt detta strödde den klara morgonsolen sitt •kimrande glitter. Hvarje lijårta slog fröjd, och mjölk- llfvensoin Svenska och Engelska pigorna, som med sina byttor van- drade nedåt Legatar, inmanade jub- lande i naturens stora konsert. Smeden Starks boning var bind .sona ee rnideommarsbrud. Och vid vigskalet stod denna dag en ståtlig areport, upprest aftonen !örat al hyn. passande såväl för maskin som handstickning. unga drängar. Öfverst i den samma prunkade, omgifua al guirrlander och StÖrSta fillusortering. fantasiratnar, i stora boketAlver J. S. dt S. G., brudparets namn, konetnår- ligt ordnade af doftande liljekonval- jer och himmelsblå förgåttnigej. Va- gen och förefugukvieten voro be- strödda med lavin sjösand och fin- hacka& granris. Alt tydde på, att något högtidligt var i görningen hos 0 smeden och denna högtidlighet var snart glasad, då man varseblef don ståtliga äreporten. Br011opuglisterna började redan ti- denna tid voro hennes lynne och sAtt — Om tisdag altaå, i fall vi löfvn, kunde duga till något annat An bond- t4gt att samlas, ty kl. 10 begynte/ drAng. SA kom han i tillfälle att helt och förAndrade. Hon talade eka:litade vAnuen. pidakilnsten i kyrkan, hvarifter mycket exniteradt, men man hoppa- — Ja, om vi ,lelva, upprepade hon studera och gjorde stora frunt.teg. Men yttersta apareamhot och fuling- «bikten skulle !örråttas, Och pryd- des att detta skulle försvinna, så alvarsamt och vemodigt. 'eldig brist voro den unge studien- liga voro de skånkor, som af byns • Elon såg henne icke mer. snart den sköna, dl 17-åriga, flickan befolkning Wired« det etrfilende, -- Jag vill eitala om hennes skön- lens trogne följeslagare. Omeider tog finge en friare. Hon vistades då i lyckliga brudparet. Ty landen var London och skref bland annat: »Se- het, slutur han sina meddelanden, han examen med' vackra betyg och älskad af alla och. det - samma var dan jag Ittinnat Wien, lefver jag som utan om !tennet hjArta. Hon var ett tick en kaplansplats på landet. Kar- Sofi. • lekens låga började nu att brinna i bortekimdt barn, något kokett, ha- en dröm. Det år förfArligt att vara Mor Maja neg som en ung flicka tad af andra kvinnor, som &tåldes i hans bröst. Och den fann gensvar, så långt från hemmets. Vi lut förut omtalat den innerliga Athtin- Den unga, sköna Greta, bondedot- tron* sina 70' år på nacken, ty i dag 1 november samma år intresserade skuggan al hennes skönhet — vanskap 5(1111 förenade kronprinacu ter, biet hans hjårteran, biet hans var hon så Ml, ja si lått &Hen om hon sig mycket lör rilla slags gifter, stone tror jag så. hon var kAnslo- med vetenekapetnitn, konolnarer och maka. Lycka rådde några år bortåt hjertat. lion var iryntligheten ejålf och då man frågade henne, om hon full och medlidsam. Hon Alskade litteratörer. Nuturforeknrcn Brehm, i det enkla kaplanatjAllet, men snart där hon stod i ein hcutvifda ylle- tAnkte förgifta sig, sade hon att hon sina vinner och var aldrig stolt. ton, följde honom på lians resor i skulle sorgen taga sitt hemviset M- kjortel oclt vålkotnnade alla, skakande frågade för en väninnas :ikning, som Hennes orientaliskt. lynne dref lien- Orienten, kan ej nog berömma hans ven dir, Pustan* trogna maka, som hand med gamla ungdoorevånuer. mycket sysselsatte sig med kemi. tie ofta att öfverokrida eällskapolif- vetgirighet, linne rauuingskarlek och han slutit sig till med hela hjärtats Brudparet, som tagit plats i en För öfrigt hyste hon ejalf inga be- veta grAneer. Ilrems Ar skulden ? hans outtröttliga flit. innerlighet, tick betuflytta till ett soffa, tilldrog sig allas uppmårk- tankligheter vid att lämna lifvct : Ar den hennes ? Hos henne var hjär- Från Jerusalem skrifver Brelun högre, ett bittre hem, och då vinter- ~slet. En 'lekare grupp kunde hyn(' tjenar vål detta (liver hufvud tat alt, och jag Ar öfvertygad ont att till en vAn natten strödde lina etjarnehårar pi man nåppeligeu *kåda. De voro visst till : Hun hade ofta anfall af melan- hon ej hyste en enda Aregirig tanke. »Den heliga staden gör ett vAldigt den vida ltimlapellet, nickade för- lyckliga, de unga. Men tryckte icke koli och sysselsatte sig Arven myc- Hon hade eldigt hjArta och varmt intryck på kronprinsen, 1 går ende visso en stjarna bland de många ned vemodet något hårdare sin prågel ket med ejAlfmordotatakar, men kun- blod, hennes lynne var sjukligt och han till mig, i det han pekade på mot det sorgsna manliga öga, som omkring bruden. mun, än vanligt? de från dessa öfvergå till den måst nervöst, och så trallade hon på en ▪ frAlsarens bild : genom kaplansbuetlllets fönster rik- Man tyckte det. Månne en anlag annan sjuklig natur, som var led vid uppsluppna munterhet. — Ack, um man som hatt kunde lifvet af OfvermAttnad, under det den tade. uppåt. Det var en halsning sade henne, att hennes jordiska lycka Kanske skulle 11•11,1,- 'lakar fästs unga flickan var det of fruktan för 'nån sållar/ vindar den unge preeten skulle bli' så kort? Hem vet! Livens invarka reformerande på vadden !. Utebio skildrar dArpå resan i °fre i en 51111011 riktning, om man all'igs- det obekanta. Denna gemensamma då erhöll. kan tyda sjalens gåtor! Egypten och sAger ou; kronprinsen : nat henne från holvet. lett hon kor- karlek till döden fostrade en fruk- ( Forts.) Prosten Kempe, ett Emun, som han responderade redan då med kron- »På ling tid har jag ej sett så tansoltd, vansinnig passion, som mås- valt på grund al de många svårig- prinsen och samtuantråffade ofta med mycket mod, så stor motståndskraft te sluta med ett utbrott af galenskap. heter han haft att klimpa emot, var och styrka förenade hott en ung anan honom ; han talade om skilomaesa Enligt dessa meddelanden ur det barnlus. Hane enda barn med sin från sin gemål, och hon var allt för som lio. kronprinsen. Han klaner lått att konstruera hela romanen och trogna Greta, lilla Signe, hade bad. sig ej det minsta trött Alter 4 a 5 upprörd för att tanka eller lyssna förstå att slutet måste bli sådant det datened i kyrkogården. gömma, sak- Polkunderrisningen. Andre kamma- thatnara marsch ont dagen, han fio- till varningar. Hon påminde sig ofta biet. Kronprinsen sade ju ejålf till nad och begråten som innan annan. ren. andra tilltalliga maken har O- ner all tid tid att *kritvit ett poem el- de gamle. ord : .Deu gudarna Meka, sin far : En fosterdotter omhuldade dock mtyckt herr K. G. Brisa.. motioner ler några :hjartliga hålaningar till sin han dör ung.. Hennes gamle van — Om du ej tillåter :nig att skil- talade en gång med hennes syster jas från min gemål, skall jag döda gamle prosten. Hon vag ett barn- ont öfvertlyttande från skolrådet till trolorvadeö. 'tuban], som prosten upptagit 110(11 kyrkostruuman at ritten att skilja en om henne och denna sade : »Hon mig. • eget. Hon var vid denna tid ung, försumlig folkskollärare från sin be- ar tokigs. Och dirpå svarade kejsaren : förtjusande, vanlig och glad som en fattning och om införande af en ele- En annan gång talade hon om en — Otn du gör der, så Ar du icke Då kronprinsen den 10 maj 1881 sjungande lirka. Hon var, enligt mentarkurs i Ialeovård och lagkun- under NVienbefolkningens stormande bekant sjalfmördare och sade att »han vård den kula som förpassar dig ur livad prosten tyckte, lilla Signe. at- skap bland folkskolans Iåroiinuen. jubel lörde sin af lycka strålande varit dum, som ej haft en spegel i lifvet. bild från topp till tå. HOR skalle handen för att rigtigt se, hur han brud till *ina Mildrar, sade hen : en gång bli asbagerska till sin foster- Ansvarsfrihet åt rikagiddafullneåk- — Stepitanie ar en angel ; Mitten skulle skjuta giga. Kronprinsens lik fadere alla ägodelar. Ung, skön och tige tillstyrker af statsutskottet och fans sedermera med en spegel i ena henne lika högt som jag 1 glad, var det naturligt att trakten. åt bankofulluaktige af baakutskottet. Det vaga paret. lycka blot an trenden. unge man vande sina spejande ögon Sistlidna nyårsdag var baroneesan större, då kronprinsessan den 2 sep- Pennritniag ur allmogebfat mot henne. •Grelve Gyllenet/Aga var Om tnargarinförbied *lamt köntroll tember 11$83 nedkom med en dotter. mycket lycklig och förklurade att af en bland dem. Och has hade fått på alt till riket infördt smör ha mo- Den lilla prinsessan Elisabeth var i numera makt° hon ej på sjålfmord. hennes företa karlok. Skulle han J. J. tioner väckts i förete kammaren af sin faders %rott idealet för ett barn. Ett par dagar senare vrickade hon göra sig vördig dee? Eller skulle herr Ekenman och i andre kamma- Aldrig återvände han trått en resa ena foten. — han dritva sitt falska spel med henne Originalberattolne Jag beklagar mig icke, sade ren> af herr Foelier. utan att medföra något åt benne. Ett och 'Anka Alven hutta i vanArana .5~-(.59~~ för »Laholm' n. Tidning». portritt 4 benne livilade sandigt hon. Jag Ar glad att det gick el . ••••••■• ■ _ djupa dy. Vi 11 se ... lått ; tuan har spått mig att en stor vid hane hjarta. (Forta. fr. föreg. ntr.) Men vi ltervånda till vår fin stue- Till kronprinsens måst fraintrildan- olycka skulle binda mig i januari. 1 medlet af januari gaf hon sin van de karel:utdrag hörde linne till af- Han var &takad af ein församling, den och hans ungdotnevan. guderi geansande karlek till sin far. en fotografi. denne man. Ty, från folket utgån- Med klappande hjlirtan nalkades ?bufflig !artefakt& 3 Ottlini — Tag den, sade hon, jag skall gen, förstod ban också att på basta de dan hvitaienade proatglirden. Ge. — Det' Ar en ~iskarl största trillar Olag ear en (Mildra& i klor - lycka, sade han en gång, att ha en alJrig fotografera mig mer och vill sitt tillgodostålla folkets kral ()oh nota de stora dubbeldörrarne in- nleti mellan ptine att l al tantigt ad) tar till hvilken man kan skida upp. Orne Mana er ett litet minne. vinna dega kirlek genom ett tattsin- trAdde de i m aten. åstibeterum. De tribun. af tufgase fotler, Onkel« Det blef alt klarare för sinnen ningt och humant bemötande. Icke blott med den kårlek som solf- e tyckte sig liksom oningtaile af en Clctotta VM 18081 va naturen bjuder, utan Giver •hvil- att det sar frågallom olycklig karlek. Han förstod, kvad det sill Giga att lallar, luft An jordens inne i detta ken man i eantrieg Alven kan kanna line klagade °Iver sömnlöshet. En lida, ty denne hedersman hade lidit bulligt& men högtidligt siratlig. tum, sumpa Rata ilIMPielbe ging var hon på sa att öppna sitt mycket. Som fattig gosse måste han nig stolt. Sedan unge tett sin sak i oid- be makt dr 1888 est utgrena,* af hjArta (Or honom. Hon fattade tig vandra omkring, tiggande sina bitar Ding och våra prosten ralaigatande lagt 0 ,720,4ff tr. 411 ert. Mai tir nate, med blida biederna ona bufvudet och för andras dörrar lilla han omsider sina hinder pA deras Nubuden samt realeret Omta» beldliatiata er Ita- utropade : erhöll tjtost boa socknen. nanidentan sagt några hjartevartna ord, tim- fitiateneiten å nafta. 'drämd a« amid — Ack ont ni siste ? som vaktpojke. Men hans stilla satt rande do mot hemmet. tM 0,900,000 fr. akrifver en gammal vån et familjen titatrittarika d — livad då? och hane pligttrogna arbete junb till Paria-tidningen Matin: Men middagssolen hade redan bör- låsta tig et taffla* fdralidgarat at. — 11, ingenting ! hans brinnande litet för bokliga *in- BlIf011.1111110 syess ha förAlskat sig Lördagen före sin död sade hon : dier gjorde, att den rika nitnideenan- jat luta mot rester, då ~eden och a ktas 1,15137,906 fr. 34 fre. Zra råm å kro r issea hans tillkommande maka nalkades »Mimik em måg lad ambra ZTorli sim ty fria — T111 ammade om 'åda` , gaste julset illonntillsgaria, Lingarn, Viktoriagarn, Irisligarn samt s. li, Laxgarn ULLGARNER, — Billigaste priser. Obs.: Allt det Viifinadsgarn jag försilljer, bär ofwanstående Gam- lestadens sk edsstämpel. ITENRIE LARSON. Riksdagen. Ett förfeladt 111. gatota Om barouessan Vetsera • ur kom att taska på, att emu målet för nia återfard. g dlifeg, afgjethr bildad 1 _
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.