frannnll'eit andra lanbtmannat)robtif- ftratljel, får Nara abber t, ifbantt rå ta tinga. 3de brio mintre höfta initiativ af löjtnanten Oxel 2.3runnflam Vid samma tid styrdes Veeterla nti at landahöldin ic R. Med gara- mal patriarkalisk kraft handhade han Cjetbolunt. priferua uppe få att ny tåg befalotel sitt i nåder anförtrodda höfdingadö- ånba tia ley fr. Pr gammal tunna ett, ett tendert brig. Zal em. D. me och sparade hvarken ord eller rönte efter förhållanbena gel) algång. lampor då det Ode. Ej heller rkriid- 4";cla timmertillfötfeln Mutfalsett. Mer. fttittnta: UR, $infponaa låna bårabareitt bb1113 de han orden. emot mar marf noten 'Tillfart! flau Pr ben 2 DaS Intima tina meD en för in- Begaf dot sig så, att konungen tråbgåtbemågare. P. btottaftölD båttab yngling, tom tillgri- skulle göra en resa genom R:a lan lipa ming tre 'lillen flog 'titan tub pit 9 fr. 27 öre i penatngar lamt en och byta om blotar vid M:a bost11114. i enetage t norbltga Delen al Våm. mintre bel mattraror. lInber rantar- gård. Herr befallningainan grufvade sig i ziijö gåtb Eka agan nib nib mib- ningen föll ynglingen i laban Wird!! DagatiDen od? antårte :ab:akten lom ö råt od;$ grepe af ta målblamma Rat- Göte:tiga för det landefaderliga be- i grunt) netbrann meD aUt ters förira- ningar, att råttenå orDföranbe måtte raDt löltbe odb rettgap jetnu Cen inbet- uppgiuta ranlafningen på omkring 1 tim- & Huru värdigt mottaga hane maje- gate gtöDan. bra Dagar, 3 !Armatur me tiD. Utter Denna IM förlopp åter- ståt ? Och tank om hans ~jamat lamt en bel Irmn blefivo anm lågor- tog. Den lamma. Vnglingen erthinbe blef nöjd ! Ett nådevedermäle vore nati rof. Ållwattret, lom beta bagen trea öppet oct) olmunget Titt brott, kittel ju då giftet. omen 140De på 6 Någon stjerna tänkte han ej på. brant tratten, war ganaa garpt ed? h- ban Djupt ånartite. må:tater. Ettaffarbetc lamt förlaft al De funnos ej för linsman. Men ka- ittlåt af hiniect tegat/mar. t3lbarc llog åttan nedi en torparlå- nubborgerligt förtroenbe 2 åt utö/irer raktarefOrblittring I Herr lioftilloiogoalan hörde sig i fink: i DltTQ ejungby, brospett neD- ftraffliDen. Gtraffet war bet ming° la. andanom redan af bugande bönder innan. ett a tatet iyelelfatt torltada- gent 19 fall flataar. annan yuglinsen införpailabei till titulera. "herr ekonotniedirektörenn. te biel Detroit) jemrohil &paa. Den klingade så förföriskt denna timligare flog afton net) i en botat- kinebaftet, stel en af råttenn malet:t- gårD i Oternarp, tet jämntia byggna- inar, ett yngre namteman, till ben hat- långa, ståtliga titel ror hane öra. tig:le ecb erblöD bonorr att [letalt efter Tvågot miste g oraa. Der_neDerune. orafflitent gut ;a tomma i i:amtman. Etter langro öfverlaggning och 12/3 i b $Issil fl1itilarnrefeminarinm runt lita/t, hindret anbuD ynglingen brydsam tvekan skred vår lansman utgör antalet Deltagare t uti pågaente glaDt öfwerragab meD Diupajte taellante slutligen till sin högre förman lands. höfdingon och henistede ödmjukast tuts 94 (()ö manlida ed) 39 qtettiliga), bet surorres. 6öl1De nian Denne nåinDemattil exem- om. det ej vore lämpligt att han biö- af iatinita tio åta Iran utlandet. pel sets i lit toge tvara på eb tanfle de hane majestat pa en dram och en 'puff Dömb for forfalffning. 4)63- bh ItUf cool willeicea mennifro, få ffulle trukostrisp under hästombytet. Valineningen blef ej vederbörligen fla Comitclen ya: tamt tyttobetOcu ej få många perioner aterfalla t brottet. uppskattad. (sorl ebuntcon i 'Odena att _lör för- excinptet manar bil ef tett öljt. Alla förhoppningar om karaktärs- talgning crb lergingting i DrftneDe 1 :1 år förbittring förintades genom lands- Ipatbant untetaa Ittanattelt t höfdiegens lakoniska evar : lamt HU tematts watiftqb act) analt- "Vet hut, låaaman M.:" :ana frun preltenitetet. &rån ffitothholm. Återigen tn irrutuageolucfa. 2 i fötts jeinuaaaeolyria inttaflaDc tt. sar natt ti Itlometer från 2ulca. to- !motivet uriparate, ltöttate tran ben lcl fot blida =U:t utö i Datt oel; tör- 1101Cee. eg roaanar utiparate, Dual tulä ramponeratee, be tre glia amar- lim:nate a lu ften. 2otomottolotaren :Kapitalen DötaDt. ögenbltelligen. Cl- own ery blomliren &tate° byar:, OM filta anemin• bed ej ltleNtligt. gen paOt bautnaUen DCIUTIO IMAM bög, toa atp löt !mal. Zattatt titaotc- grtfter att tara maffigt, bate gruatågen gatt uret olerlwarlig gatuidet. 3 tota- taga tt. 11 1. ni. i:nupet ett ny [Avta. Dra Dytbata anal911fcauen, len lötts ull elydaltållet ety lom gulle uppleta en lontua, malla, tog elinctbalano, nöttatt nc0 1 Intet ecy ~etta. 11.4011tittlIcit !Mate> ltnött,31. "raffig appfinaing för måra bo- 'laber. Villt:Myran part Onatut be- a.istotnttft i etyd. retliat atttlettcu bolin fornt bygginånaten L. bora i 4)db:isberg patent på en jön- 1. I. r lopplarc ba- pct tcnittutiten gar e , (tulinne mode toppelaanaictit ed; toppclyatar itu ett itilltm lottnaDt bu- gat), Mäta dtt1IU. flop:nåra:liga, hitlåt- itga Innan/tulta göra. QIwcttlöttga. act nya tenntet iloterar lita mal lom yuct- od;) inuanlöniter, eget Detjemte Dc Naturligen totgliäa egettftaprina all fullItanDiat thpbra mot Dua isatt all ullutet ecp lommar lita brqradrut tunna öppnas to: ca baltid utmålat:1g al tum. men. Tian totee tunna törutlpå Den byragaltet lom buacgarc war. upprtnutitgii tu hor ulntantna. Dödsfall. Den framstående unga operasångarekan fröken Anna Klena- &rung alled i torsdags tormidag kloc- kan 11. Sjelfmordsmanin. Fabrikören P. A. Norbeck, som 'hade sin affilralo- kal vid Regeriugagatan i Stockholm, athande eig i måndags natt lilvet ge- nom langning. En ingången bur- geuetörbiudelse, genom hvilken han råkat i ekououlisk a svårigheter, tros vara anledningen till det lörtvif- lade steget. Norbeck var lödd 1821 'sint en aktad och auecdd man. Resande. Med bautåg tullande till hut% udetaden, enligt livad St. D. meddelar, 1 tiadugh tran Malmö tur- k beke mailukapteueu Zeloco Zelinze, som åtföljd al tolk kommer att ge- noinresa Sverge och Norge. "Vet hut, llinsmanl" veetwanlandek historiett med veet- götapendant och upgala•ariation, upptecknade af Allvar b'. (Ur Ner. Allah.) 1. lilatorietten. Får åtakilliga årtionden sedan !el- da någon3tades uppe i Vestin:inland en 'bienna° M. Min om sin utkomst, forkofrade han sig betydligt i timlig måtto, elsov en Uhlmann rätteligen bör göra, ona han annars år "något till lamituau" som det beter. Med den 1/fixande rikedomen höll också herr betalluingsmans myndighet och ejelfkåliela jåinn• steg. Ban rissto Ett nytt branDriitietfriagebolag till slet ej riktigt på hvilken fot han f ot .1-;:tatit :ag 9aLlatte, loar at aniitaot stod, ja, han hade glömt på hvilken alt himla meD be millioner tunne an-. tut han skulle sta. Vestgötapendanten. Kung Karl den femtonde var på vag till ett atorlager på Axvall. Sak damm. når det tar och från hvilken ort han reste. Sviten var stor. Kan- ske möjligen hertigen af Nassau, som nyligen' gastat konung Oskar, var med i sällskapet. Muntert hade man i alla fall och oheavaradt gick det också till. Det var fram på förmiddagen. Mun hade rest några timmar utan rast och utan någon soul helst för- friskning, ullmån ltwinetone. Aptiten tur i stadigt våxande. 1 en tack björkdunge vid det vack- ra ... stopp hår — namnet likgiltigt — slugs lager och konucgen5 med- följande kokspereonal började rusta till frukost. Krislig var den ej. Men det fans godt smörgåsbord. Och brunvin. Och sill och potatis. Mau högg in, icke som det galde lifvet, utan som personer livilka ej beatanide Giver tiden för muta mål. Kungen gick apel( ikring och ma- nade herrarna att ta suparna. mång- fald. nder siu varde-eriksgata bland sviten stötte hans majestet på lana- man, eon naturligtvis också var med. "Kom får du dej en sup", alt ina- Ltnan ville visa konungen att jeatA han ingalunda var någon vanlig bond- låneman, utan var nog fin förstå, att det icke passade honom att supa i lag med Svea konung. »Nej jag tackar allra underdånigst era inajeetats, sa lansman. "Vet du inte hut, lansman, super du mu Dimman var veatgble och låt pru- „ pi den atarkaste sidan, men så drog jag mig tillbaka för att båda de krig- Det biet cupernas mångfald. förande skulle bli/va lika starka". tta med sig naturligtvis. Huru många vår linsman tog i ain enfald Jörn:Mer icke historien, men ledsen var han ej, fastan han blifvit itlintad at sjana. majestätet. 111. UpealavariatIonen. Det var landahölding K. Han, SOM bygds broar och plan- terade trad, enligt den poetiska ur- kunden »Gluntarne.. Enligt andra mindre poetiska kal. lor bestalde han för Girigt om litet En aångöfning med hinder. af hvarje. Så utlårdade han, bland annat, en Slogföreningen .Bralaria" i den lilla förordning, som reglerade torghan- staden N. hade för en tid sedan in- dela i adels eviga ungdomen. stad.. funnit sig i den nya föreningsskolan Sjelf aktade han sig icke för god för att inöfva halelojakören ur Han- att i egen person ölveryaka förord- dels "Meaaias., arrangerad för mima- kör. Apenen var kylig och i kakel- ningens efterlelnad. En vacker morgon — jag bågar ugnen flammade en brasa. Men det så, ty allting haader, som ni val Tar dåligt "drag. i ugnen, ty den mine, på sen vacker morgon, dag el- •rökte vikte ån en akta man, som va- ler afton« utom i våra moderna nu- rit gift i 10 år. Anföraren stod i tida författare' verklighetsbilder, som stallning bakom pianot, mimosorna alltid måla sig pl något gråkall', 'oro utdelade, taktpinnen höjdes: "ett, disigt, dimmigt eller annat kusligt två, tre — halleluja, halleluja — lite något — en vacker morgon, sade jag, kraftigare i andra tenoren ! halle(ula- då landshöfdingen som vanligt gick lulu, halleluja, hallelalalalaluja • — omkring på torget och inspekterade, högre upp i första tenoren 1 luja, lu- iklädd sin landahöfdingmöasa, fick ja, luja, luja — andra basen ar en han syn på en upplandsbonde, som hall ton lör lågt — det var lörfår- pk något titt förbrutit sig mot torg- ligt hvad kakelugnen ryker, var gå analt och öppna ett fönster der bor- handelsreglementet. Landshöfdingen blef förargad och ta — lujalulujis.• Nedanför pi gatan ~lade sig en tog sig för att meddela vår odalman hvad hane bål tillhörde och turghati- massa menniekor och tittade uppåt det otipna föristrit i tredje våningen, delereglenientet förealcref. Landtwatmen tittade töreigtigt på livar« tita rökmoln trängde fram. "Det brinner der uppe, och menni- landehöldingena hulvudbonad, klådde sig betänkligt bakom örat och tog skor finnas der — hör hur de skri- sig en liten tundcrare, om de möjli- ka om bjelp ! Fort efter brandkå- ren Is gen kunde ha lånemån i staden. Och ofvanifrån hördes immerfort: "Vet hut, iitadebetjent blef rean!. Halleluja, halleluja, hallelulululululue tutet och svaret. lululujaluja 1 Landshö/ding K. lomade af. "Ä, det ar förfarligt att så der bli larvande innebrand, hör hur de ropa på hjelp, de qvåfvas,":de förbannas, 6raintlanbell, kommer då aldrig sprutan! Guclake- Fritiof Nansen ligger nu vid bad- lof, der kommer den åndtligen - stallet Asagårdatrand (mellan 'forten hit med /langen ! "llallelujahallelujahalleluja — den och Toueberg) och akrifver på sin bok om Grönlaudelarden. Under ti- lörekrickliga röken, man gylfs ju nå- den målar Hans Ileycrdal N•neens stan — lujalujaluja —" Ett brak, ett klingande mot gatan portratt i olja. af sönderslagna fönsterrutor. Der up- pe vid fönstret syntes nu två brand- soldater med slangar. 'Vatten !" she- ko de ned åt folket och vatten kom det r en ström, en sjö, ett hat ut- epauntåttmartaabtp. göt sig Mer de arma sångarn'', .telfnaborg Den 8 aug. Glasögonen flögo af alun p/ anfö- vevete 13: 40-16 tr., raren, andre basen, som inte på 15 76— ia 60, 2orn.2,tab., 9-10 tt., år druckit en droppe vatten, fick be• Stern 6-ras., 9: 60-10: b0, • la strålen smide i munnen, just som Oaftt S-9 tr., alt pr 100 lite ras. han öppnade den för att sjunga sista *mat tillliar] ect? matt trakta. atalvelsen till halleluja. eatormattatibta. Till sist, tro alla protester, stod ~ robbanbeleloeitttiena ImörnottLIBi. vattnet ett fot högt i salen och 239tatornit a. ts tuauftt. och gångarna hade måst klattra upp 1:fts (laein* felor 93-54, pil pianot för att skydda sig mot öf- 'l dta „ „ 88-90, varar imningen. 3:bit „ „ 78-82, 4:be „ „ 66—TO, Ändtligen lyckades det anföraren pr 100 kaffe flat». att för folkmassan få ställningen för- Mel•••■•• klarad. yanbelstnibtrrittelser. rar Pi3ariehanba. Genomskådad. Herr A.: — Kan du presentera mig för din Mark Twain hemtar om sitt del- van ? tagande i kriget: Herr B.: — Nej, tack du, då lånar jag dig "Afven jag har varit i kriget ... ek der en 14 dagars tid ... Jag var hake en femma. — • 40 — 37 ellon är fras tänkte han. "Hon är kanhända i Paria! Faran hotar mig från alla sidor! Hvem kun- de tro, att jag efter tjugoett år skulle beböfva darra ligan behdver herr Edmund för att loda åtminstone den ena fabriken, kunde du ju helt enkelt göra ho- nom till din kompanjon.« Georg och målaren spetsade öronen. "Men ..." började Armaut. ° Inga om och me n ! '« afbröt Mary. .Du är rik nog för att kunna taga honom till din kompnjon, fast han ej har något kapital. 1 stället förfogar du öfver hans talang, hane ungdomskraft, för att icke tala om byggnadeplatsen för den nya fabriken. Det är också något. Dessutom är det icke mer än som sig bör, att rikt folk, Bom vi, hjelpa de fattiga att intaga den ställning. som tillkommer dem.. •Miusann kan hon icke sjunga ut, den der lilla damen!) tänkte målaren. »Ni är varrnhjertad och ädelmodig min fröken),, inföll Darier; >men saken tål dock att tänka på-' ›Hvarför det? Herr Labron är genom tuna kun- skaper och sin duglighet kallad att intaga en framstå- enue plata inom fabriksindustrien. Ett kompanjonskap mo d honom kan således blott lända till min fara för- del. Nå, hvad beslutar du pappa?) Armant tvang sig till ett leende. "Sådant der skör man icke på några minuter), svarade han; klet måste noga ölverv as. Eljes har jag visat ingenting deremot. Herr Labron år verkli- gen en duglig ung man, och jag skall tänka på sa- ken) för Johanua Fortier och Julius Labrons Hon. Och livem vet, om han icke känner igen mig, ifall vi mö- tas? Slutnpeu har redan fört Edmund i min väg, och på samma sätt kan det gå med holme. Förmodligen blir hon åter gripen; men skulle hon dessförinnan få se mig, är allt förioradt. Jag måste vidtaga mina försigtighetemått." 0 0 • Till dessa bekymmer kom äfven tanken på Ovi- do Soliva. Som vi vota, kunde han när som hålet vänta att få se denne i Frankrike. Ilade då äfventyrareu redan gjort ände på allt? Sedan han blifvit egare till den stora fabriken, öfverlemnade han aig helt och hållet åt spelets demon. Snart hade han förstört alla kontanta medel och måste se sig om efter utvägar att fylla kassan. Meu Lan förstod sig icke på affärer, och efter några må- nader, råkade allt i olag. Ovide insåg, att det klo- kaste, han kunde göra, vore att sälja fabriken, innan den alldeles förlorat sitt anseende. Men innan han fann en köpare, som var villig att betala den till ful- la 'ludet, toppad* han en natt nåra fyrtio tusen kro- itsabeekIriaL Första gången! Domaren: Hans Pettersaon, du år anklagad Mr au ha slagit din hustru? Hans: Ja det år sant, hr hårade- höfding. Domaren: Jag, tror dn står och flinar ? . Hans: Ja, hr håradahofding. Nu ha vi varit gifta i b år, och det år min ajål första gingen som det var hon som fick smörj! 19 Bara var ogenerad. Gisten (till uppasserskan på ett kali': — Får man röka hår? — Nej, det år inte tillåtet. — Men hvad ar det för cigarratum - par som ligga på gol/vet ? — De ha blifvit ditkastade af her- rar som inte frågat om det var til- låtet att röka. SinneaultrVa.ro. I litatarna för en vagti skygga på en af stadens mest trafikerade gator, kusken kan ej lån - gte hålla dem. Dl ropar den åkan- de bankiren Violendagg: — Johan, Johan, vand dem mot en britikruta, men billig! En utmärkt likare. Lille Axel: — Marie du, der går vår eye la- kara, medicinalrådet, han år en ut- märkt !åkare. Barnflickan : — 811, har han botat någon af er då ? — Nej, men han har alltid med sig något godt it oss. Till sannfrågan. Den unge lel- dor har kommit hem under skolfe- rierna. lians pappa som ville se hvad ban lärt sagg, Gattet en Corneli- ull Nuos i händerna på honom. — Ofveralitt den bår biten, lager han. — Men pappa det ar ju latin det der, det förstår jag inte. *-- — Huru, du förstår inte latin och ands låsa si latin i er klam I — Ja ass ä vi lid lois, MO IL- rå «8 do 4,1 vi viset lata. !sil ..s ...0111.. tal 44.......4.0 •., t . ‘1011.61. i: .',3 ./...
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.