nålanis fatinbe8 i tomtet tipj■ bjelpfet n f te weil plItortfra beforeringar met reftomer, fatellåtfen, tunttbattb och "att'.. H anes" öfråga attribut. g)år Icke eh huthållate citfutfatniljertta i allffhe en• trågt, ohefuntrabe om br.ti nafifenhel (a- lmen trådfe hot alla låtblgåente. Utta in tretiont tom ben remier/ulliga l'eflaben förflöt retat lit i tri' jamma, hata te nitti tadjamma motiv Pr ffilbrarne nf ile. llölliwniens. tv(de fi g mtb penna eller Vnlirl. On arbetet:4ra bir fefoherten 2in- wata, enligt balat) bertahl i Vittnat 4<flepoftett unt behålla. kjatt har hela Ittlittt dr oftaft börjat lin baa fl. 4 ebreiftr (lutter, Inter leoan en ale Dora enrebition i fin till nåra 8,000 ntatemmar uppitåenDe fSrlarnlina, Der (dupla ebb ed? Eld met riglIninal- och allehanda bita, 13tntern De paltorala göromålen elfett, träffs tråden iD. hena jernte bar ban haft flera arbeten lutter utgifnina ;hi Inbitet, tör att ej tala om te Of- cch Defettfira f/årenytflitigar, han tått och ofta haft att utfåttipa i ock får fin topenhjertighet ifråga om t e aviga !Rob!, lamt i jamma lent balt att befroara hunDratalt biff, båt/ in- ed? Ittldntrfa. gina earteetelegille obferva. koner Ptfummar bau tcd aldrig, butter i Dem bet 114e ett fnfer bem mer talt fthita neggranett enterat. atatt en nyttig ed) sittå qat ban ed ut: att jamb, flråta, åsalt titt 'valk och nationalitet ordna ed) fre- ctficera 20,000 friinårfett, tein ban i D agarna årnar fålen; gat w a titlegna Chi- geniapentntd. Sionttncr lå båttån, att Dan nu untct Dt fina tnederna uptajoit en altabctifft orbnab nom:di(:a eller a- brebfalenter tjtver husarfe "i& fig' Nit. torn Prjandingsho, ett itutad lom bh funna refemmenterne åt hora ltugati bertar paftorer, te ter ej sto i lilltååls att hutta alla mcbletumar, be- ro!' rvilteljeott nt. ni. cda ofta torts stå i biyteti rett be många ftritciutyg sch fhfrågningar km plåga ifråga femma — j,i nog år hatta lit nenangerat." 4)e- Der åt ben lem åt mån em fluiderna, lent ide lhaåter alt fhwatta fin runö, utan genom arbete cch energi liter fin ed? anbud uevItiltitua ed) fin‘itlieg. uopa«t ware att Gripa liten i flyt• ten, att mara ivaftta (ihrer badetta lpere- mål ed) ide gaintbia låntar t jandjållg, fetjas. .Da(loin alt inberga tet ',korda, bet apla sch tur hårigt elit nyttigt, ber ett) en i fin !lob te; lelnaceltiiihtiug jan ?timmer att nebltigaa Denna fin lib- 'titta tbr att ittrilutanbe egna fig åt 'enkee" rtbaltion. ..Gtvea.., hivad futlftåttbiga erograna fan (oblidas ett ben På annat (kille i ba gerit nummer Intagna annonlett, tverfligen trål Pr att benånittat efan- Dinatnient «bitå sitt wadrafte illuftre rate incifelitning. 5lritet år mycht lågt fatt — enbart 5 fronor per ar på port- anftalterna, btuarjcntte brit!emnta fan ittl3fat 1 alla hof1,1bor mab 10 öre i medan. Sai anse, att ".3titean ej bh fattat i nitet bilbatt hem. Ett julafton. (F,Ir Laholm. n. Tidning.) At Iloaco. Den julafton, som från min barn- dom klarast framstår för mitt minne bade jag hunnit den reepektabla ål- dern al eja år. Vi vore åtta hem- mavarande syekon. Min far var e. k. mina:lekar! hoa en af stadene groes• lisudlare, och min mor, som var sår- delas lörtrogen med den finare kok- konstens hemligheter, plågade :ned anledning dere( en och annan gång viol kalaser ratad -n föra spiran i köks- depettementet. Mat, som hon, för att bibehållit liknelsen, var orditwie och @trångt sysselsatt i en annan af- delning af det invecklade samfunds- maskineriet — sitt eget hem, kunde naturligtvis dessa handråkningnr blott sållar komnus i fråga. Min hl hade :inga ale:lång i förhållande till de inringa munnar som krAhle bröd. .1.4 har Alven en dunkel leigkem“ at huru mina föreldrar en afton, sedan min nr, trött och utledsen hemkom- mit hån degen. arbete, voro inbe- gripna i ett, som jag redan då ana- de, allvarligt samtal, ty jag såg tå- rar tukta min mors Ögon och hörde min far yttra, — det enda, jng af deras samråd hAgkonanter: llåst, att jag reser ttll Amerika sch der skaffar utehg lör både mig Pjelf och er, rå kunna ni komma ef- ter. Men ritt Isan, SOM leder våra öden rånnio vunnit:lekar, ej glömt oss, det ringa vi i djupaste mått erfara nyss nAmtle juletton. Det var bitande knllt, och fixin den mörke' aftonllitionelti mtrålnde irtjer- norna Ii vasst ned på det blåndlivita Itraltuante Okt snui:et,,. anötilcket. lijellrornas klet% skar skarpt genom den rena luften, °ca tvi ej som vanligt denna afton korandes SNIP, Damerna fibnitia, !Utlåta. Trth julnummer, jutet femmil oh gator och torg al talrika, brådskan- tillbanDa, bar en i lottning (talman! de trafikanter på livilka kölden satt utflytjel. 2.itningett, 10141 UltOSIIIICT en Anon mera fart i benen, många na- gång i wedatt, luftar entaft 4 kem turligtvis barrande på ett eller flera ile erhållet paket, och en och annan slalinntle på ;er år, up föl 6 fronor utom Utgången Maten en bilaga, Idris,,, en julgran, som han för alumppria och Monsterlidniny, mit rivit lyckats) öfverkotunia i trista minuten. entam lir fia fettar b tr. — 9tetatth Dens* observationer gjorde mitt &liva- aulp utgifteart år bett ttilljiof .trålbard, de linrtiarige, medan jag efter en lång parlamentering med non mor, livar- eitedeclue trate gamet! Steffen Cr gt mab under jag med brr/arkit auvAnde r3euri" mitt On alliljanDe bilaga! 'Pir- "den våta viger)", åtföljde henne ut i staden, der bon i en kryddbod nuatererrn på poften! skulle göra några obetydliga uppköp ZUullrerabe tveclotibuillgen «Caste" tör julen. — Ne j , se god afton, fru Anders- hat utlåtit)! ett utemoteenttigt prnDligt odo tilltalante julnummer nia lom man- sub! livad finn blifvit blek och ma- ligt mdflerliga tUuftrationer af Jatvål ger! Lycka till en god ju;! Med dessa tått på h v arandra föl- °Maffig lom ffåtntjam natur. :b:n tull- ja på lamma gång pirats, att ".e)int- jande interjektioner halsade ett dAst nein:tt:tå' forne ulgtnuait, herr Varå och valfödt fruntimmer min mor vid int lodet i boden. .Pörerbetl. från cdj nid Killa åta — Mad vi ha ferskrikkligt kallt! något sorgligt intrAffat på denna vål- tillade hon med en nedi:ben:1e blick gignado tåvall , eA såg! Du vet att — vet, min kara Katarina — — på min mora luggslitna kofta, medan hon Sjelf belåtet stack sina !tender i evarnde far och slöt vår mor i sina en [Arvet-muff nf nyaste mode och armar. — jig vet att du troget följt ii tryckte den till sin gedigna hoppa- mig i nöd och luv, och Otid må ve- tn, att nf diet fiClitlfP slaget ej Stigman ansigte hade jag ett par gån. hittills bieeåtte mycket. Fattigmen, ger fornt sett innanför en i:tsk i ett dygd hur deck i rival' lan sin beb;- stort rum, Itveri saker al alla möjli- ning, vida etOrre, An jag ene vågat ga slag funnos hopade, och der jag drömma om, Ty vet, att det var ej sett min mor med tungt hjArta af- af sorg, utan af glIfilje, jag ej kun- lemna en eller annan persedel mot de IA jullalruiegen till er örter mi- kontant erkinela. Hon hörde nem• till lappar. Oub au upptog han ur fickan två !igen till det slags folk, som den fattige p& en gång vAleignar och för. splitter nya ha• d ariksdaleraseillar och lade dem pA besdet. Vår förvåning hannar — procentarne. Vid utgången ur boden hörde jag öfeer att ck far kunde vara i besitt- min mor sucka och kunde henne li- :ting af ea sidan, i vira ögon oer- kasens fastare gripa om mia hand. hörd likedora kunde naturligtvis in- Jag visste emellertid ej då så noga ga grAnser. Nya frågor haglade om betydelsen af denna suck och detta hans öron. SAttande sig på soffan, beråttade han nu, att grosillandlan- handteg. Ilar icke mamma något'. julgran den centrala (Ivan tillsagt honom att med sig laem? — rar den första frå- komma in på kontoret, och att de ga, som mötte ou. vid återkomsten der haft ett långt samtal. Principa- till vårt torftiga hem, der den inbar- len sade sig bl. munta fått veta, att dee kårlekenr sol dock mångdubbelt vår far gena önskade få ölvertega ersatte bristen på all yttre eklire- en liten linntlehaffår, som genuns e- karena nyligen tullade död stod le- ring -- Och inga julklappar heller? - dig. Då lian sade() vårderat vår far klagade bittert en liten femårig pys, för hane pli:gttrogenlint och ordent- hyilk en som bast eAkte .lade, i en lighet hade han beslutat att såsom julpresent femnit honom en handrak- k talltujelpt stol. — Nej mina små vinner, — Sva- ning för ntlinntla Dnr' öfvertegan- rade med tårade ögon vår mor, - de. — Och under många lyckönak- men har har jag i manet något rik- tigt godt åt er — tillade hon, npp- ningar från grosshandlarns och ile tagande nr kjorte4fickan en påse med djupaste tackstagelter från min sida karameller, dem hon, med iakttagan- skildes vi At. Och nu reta ni, b•ar- de af den strAngaste råttvisa, som vi för jag ekar gått miste om julerö- icke förty noga kontrollerade, ten ! — slöt vår far och gal oss al- i lika mått tvdelude At en livar af la hvarsin kyss. 11 vent undrar vål öfeer, att den oss. — Och sedan Ala vi jillgr ö!, nar fattige arbetarefamiljen nu tyckte sig vara den lyckligaste på jorden pappa kommer hem. livad det vattnade oss i munnen vid Vår :nor kunde af gladje ej återhål- tanken på julruter.! YAr n.or 'blek- la sina tårar, och uppriktiga voro d e te nu den talgdank som rykande vålsignelser som nedkallades öller spred sitt dåsiga sken öfverst från den frikostige och menniekovå n lige kaminkransen och satte i stålfet ett principalen. ijad -- '1' ill bords mina vinner ! tåndt s k. grenljus på byråns snö- hvire duk. Jag, sade esnahvita", ty nu vår niors blida stamma. Far lå- livad vår mor fr:tinat hetlitade sig ont ste sjelf högt bordsbönen, och snart % er snygghet och ordentlighet. Arven rutt() vi i förtroligt lag kring det två hela stearinljus fingo derjemte rykande grad/der. — Tyst det knackade hestAindt, -- offra sin gård åt upplysningen i den fattiger hydda. Nu först blef det yttrade Anun och såg lyssnande åt julstansning, det kände vi tillit. Till dörren. 1 flamma ögonblick flög dör- och med "lillebror" sprattlade mei ren upp, och in nådde en masskaraff frisjö i sin vaggn vid åsynen ref de karl med en stor korg på •rmen: — Fröjdefull jul Bårinne ! — ytt- många ljusen. Och jag tror ej att någon at oss barn nu hade en tanke rade han, etållnlide korgen ifrån sig, på vare sig julgalan eller julklap- hyarpå Iran 16rovann, inringt *nen nå- gon af 053 kommit sig för att yttra par. Lyckliga tid, då det lilla så ett ord. Vi barn von) naturligtvis lett förmår ersätta det stora! Grytan, Ivar1 den blifvande feste- genast redo ett visitera korgen. in- måltiden tillreddes, hade redan långe nehåll, men en blick af vår har gjor- stått puttrande öfeer zpieelelden i de oas Åter lugna, ehuru jag måtte erkånna, att vtr Iriska aptit vid bor- 4 lett nargriniande lilla köket, och i kammaren stod bordet dukade, men det betydligt sjunkit. -- Från grosshandlarns, du, mor, Annu hade ej vår far afhörte. — yttrade far' — Herrans mildhet -- Du Anna som alltid varit 'mam- mas hjelpreda,' — yttrade vår snor, Ar ater, och Bens godhet vara e- vinserligen. sona blifvit •rolig alver det långa — Amen! — slöt vår mor munk- dröjsmålet, gå till grosshandlarens och hör efter om ej pappa snart kommer. tige A 'di ig hade jag tyckt et, måltid Seg, att julgrötea vinter, — tillade varat så !Ange, sons denna gång. hon, visligt nickande. Anna hade Andtligen ! Nu skulle den hem- dock knappt hunnit ut om dörren, lighetsfulla korgen undersökas ! (helt lör: An hon återkom med tar i aåll- i den fanns verkligen mycket smått e!cap. Denne visade sig betydligt upprörd och yttrade på en lång stund och gode ett par fina byxor åt far och ett klAdningstyg åt mor åtskilliga ej ett ord. — Men bered i Guds namn står matvaror, ljus, och det bege al allt på? Du är dig ej lik i afton. Ilar en påse med konfekt samt leksaker Seg fick på min lott en ridbiet med hall mundering och dill eheers en skramla med trumpet i den andra Andan. Vårt barnel aga jubel ville al- :Iris/ ,ego slut. Men tiar senare pal (pålle° vår far eautlade n.a alla omkring sig och ur böckernas bok förellete den gamla. men dock evigt nya. historien sint krubbane barn i Betlehem, då k todee elven i bernalijertat en Nikt af den lycksaliga frid hvarom eng- lame på julhelgemorgonen ejuuga: Ära vare Gud i höjden, frid på jor- den och menniekorna en god vilje. Det var en julafton, sorl] jag aldrig glömmer. TY■TP....Pme~ Nästa nummer af Lahohns nya Tidning utkonmmer Lördagen den 2S dennes. Ida Stock4ohn. Drottningen hur angripits af den gångfe influeraefebein och nödgade') i toredsee afton intaga flugen. Under natten har sömnen varit nå- got störd till följd af temligen stark feber. Följande bulletin her i fredags varit fr•mlagrl i drottningens %å- tting: 'Il. m. drottningen insjuknade un- der gårdagen i intluenza och måste till följd deraf intaga @Ingen. S3tza- nen under natten något orolig. gard af den temligen starka face." rom var utfårdad af lifrnedikus Wee:felt, tiar ej under- akrifven. Julhelgen på slottet. Julafton komma samtliga medlemmar af den k. familjen att tillbringa hos konun- gen och drottningen, der julklappar- ne efter intagen middag skola utde- las i drottningens matsal. Arven jul- dagen skall tillbringas en famille hos konungen och drottningen. Skulle drottningens sjukdom fort- fara, kommer den k. familjen att fi- ra sin julafton å nyårsafton. Svenska akademien hade i fredags sin högtidsdag. Ordförandestolen in- ne lordes nf akademiens sekreterare ('. 1). uf Virén och som sekretet. are tjensigjorde proleeitor Nyblom. Ko- nungen samt prinenrne Carl och Eu- gen voro nIrvaretole. Den nyvalde ledamoten kanal irAdet Sande r nitunges af professor Nyblona och hall det sedvanliga in- rradeetalet, i kivi( •t han påpekade sin skull till akademien och till sist ögnade några ord At sin företrådare, professor Svedeliue. Ordföranden ItAlsatle den nye oodad- liges vidkom:nen i de adertons kreta och sade några smickrande ord om hams begAeude litet Ara verkeeenhet Andra priset — det företa utdelade!, ej — tilliöll docenten Samuel Vide för en studie ätter Euripides. Anuu två pris utdelades, ett åt vice lierade- hölding Moll för ett poem "Lifvet och dödens och ett At Ivar Damm. Itivieor Tamelin, Dom förut af ekade. mien erhållit tro pris och sex heder'. ointyttnnantlen, erhöll nu hedersoni- nemnIlmnande för en dikt. Crannlanben, Verldens största barn. En flic- — 262 — 2W) "Var så god!. •Jag tackar er, min herre!. made Yvaron sch tåg skarpt på honom. 1 litauerna förändadea hans min, och tagande ett steg tiilbakit, utbrast lom: 'Ah, är det ni! Ni har således lemnat Amerikab "Jag tycker mig också känna igen or, men kan icke påminna mig, byar vi sett livarandra." "Det var om bord på Lerd-Slayor 1861.> Ovide spratt till. "Och kan icke ni erinra er mig, mina jag or så Imp.ket bättre ... Jag betor Emanuel Yvaron. , Alven:yrat- en bleknade och skyndade sin viitz. )Ni känner då den mauneu?« frågade doktors. ..18, och det är just ingen angenäm bekantskap.) Ovide gick med stora steg ned till jernvägsstati- Orten nell kastade brefvot i postIPlao. >Ju förr jag kommer härifrån, desto bättre>, tänkte han. "Men om jag lemmar Aneauda qvar, träffar hon kanske doktorn och får af honotn veta, livern jag är ty naturligtvis talar don gamle räfveu om alltsammans fur honom. Nåja, det kan vara mig likgiltigt. År jag blott i Paris, så finner hoa kvarken baron Reims eller övide Soliva.> Han gick in på telografstationen för att underrätta Artnatt, att han dager derpå skulle komma tillbaka till Paris. Derefter återvände äfveatyrarea till villan, sedan han a hotellet begärt att få min räkning »morgonen. När den förre kom in igen, öfverhopade Amanda Honom med frågor, och han svängde sig med vanlig lätthet. Slutligen begaf han sig till resturatiotion for att äta frukost, sedan han lofvat skicka henne litet lemonad. Ju mera den unga damen tänkte på saken, desto ängsligare blef hon. Till sist korn hen ihåg, att bon känt sig något besynnerlig, sedan hon druckit char- treusen. Hade baronen sökt förgifta henne? Ehuru ännu mycket svag, steg bon upp och letade fram flaskan. Den var tom. >Det fans dock ett par glas, sedan jag druckit'", tähkto hon. >Den iifskyvärde har blandat gift i chartrou- sen ock slagit ut, kvad som blef qvar! Men hvarb — hon såg sig omkring rummet och npptäckto ou våt fläck i kaninaskan. — >Aha, häri Jag måste nu mer än någonsin vara på min vakt och, kosta kvad det vill, taga reda på, hvern denna förskräckliga mentliska är.• Uppasserskan kona nu med lemoneden. Frökeu Regamy gjorde några frågor angående de sårade, framfår allt Dttoenain. Flickan underrättade henne, att hans sår, enligt läkarens utsago, skalle hålla bouola vid sängen åtania- stons i fjorton dagar. Amanda uttryckte det litligaste deltagande för honom. Slutligen bad hon em skrifmaterialier. M edsreldriså ka på IS månader viras för narva- rande i Kristiania. Vorden. (lang skrifter harem: Lockad af ryktet ont hennes jetteetorlek och hennes många behag ha vi 'Hage. en visit hos den unga damen. Vira förvant- :tingar bletvu edvertriffade. ;Vega om det fattas ett par skålpund af do hundra hon uppgitves skola våga, och arven om hon icke, såsom det sign., år 30 utan blott 29 tum öiver bröstet, så år hon i alla fall ett fe- nomen. Det mest fenomenala Ar att hon synes befinna sig mycket vål oaktad' den börda af kött och fett hon har att bara på och som Anne gör det omöjligt för henne att flytta benen utan stöd. henne. namn Ar Kristina Paulson från Nykjöbing på More i Danmark. Hon år en ;blond nordisk skönhet med bli ögon, gula lockar och em tio bud. Vi vilja hoppa. tillägger tidningen, att hon med tiden vazer något ifrån sie öfverflödiga fyllighet, eljest blir hon vål nlippeligea gift, om icke i Turkiet, Såkert 1gs:åka:minut °oken. Tjenoternaeneo: -- Ert yrke? Operasångare. — Ar er uppgift arven Mverena- stammande med sanningen? Ni Ar ju inte be.? Lätt antydas. Fadern (ti ll friaren) — Men kan ni Alven lergods en familj, hr tiåradthOfding. 1~ nano (balfbegt): — Dat år ju bara er dotter jag acbillet osar
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.