— Verkligen? Men Ar ni då ieke en entum Angelig? Fruktar ni ej att misslyckat.? — Inte alle! Ilvarför skulle man behötva misslyckas? Det ar en så e nkel sak! Huru Hitt han Wide de orden! En enkel sak!! -- Men — invande jigg — r,i ini , itte afriotningen på Gotland för en del år te dan — det var var viset Stcineck — hin tick ju bugga tre gångar da, det var elarf. Delifivr•nrce lig ej *tills och man hade icke vid- tagit några försigtigliettenPr. — Ilar ni varit inedl jeliilte åt olgon skarprattare förut? _ Nej, jag har varit militar. — Sk? Ja, korpral vid veettnanlendin- är född i Veatmanland. giutte. — 3Ien kånner ni alle ingen fruk- tan! Skall ni ej don ödesdigra mor- gonen hettat.» snarka edra nerver med någon etimulus? -- Nej, visst inte. Jag år absolutist. }barken Hjort eller ,temack förtarde påve epirituosa den deg de hade att utföra någon afrattning • Ea fråga evevade på mina lappar. Jag hade svart att undertrycka den. _ Jag ville garn. se bilan. Hade herr Datifinan redan ski.ifit sin en sådan, eller han arlt den a; din före- tadate? Herr Dahlman 'hattade godt. N'ust har jag en bilis. ,t En handt- seritate utan verktyg! ålur skulle det se ut!.. — Men han hade den inte hemma. Ditt tillhörde staten. Jag kunde icke få se den nu die- des -- alen — ville jag inte följa cord ned till Kristianstad och öfver- vara exekutionen? Skarptattaren alide nAmligen att ludna tså ebitradena. Dut ar en fortuaittet. Jag beholde ej vara rådd att bettdiva i verkligheten bitrade, tunn kunde då hi tifververa allt ... — Det sar en ide: Jag bad ett få hesineu mig några dager på den 3 9... kee. SkarprAttarens hittade ... Itu: Utlaga barn. 1 fredags afton antratlauee 1 tr. upp i huset n:r Regeringegatan ett omkring 2 till :i månader gmumult gossebarn. Uuder batnete hulvud låg ett paket, undin- dadt med tidningepapper och innehAl- laude en hvit bomullenAeduk, markt med Rat black i anglosaxiska buk- etåtver 'S. två lindur af övit linnevAf, ou barnlinnen, (leref ett wlrkt, med rödt black e L. R.., en bit barnmassa tn. ne Barnet, kvarg hufk ud Ar tåckt af mörkt, för dess ålder långt hår, har stora blå ögon och nr sil ytterlighet afinagradt. Mun har ingen epanieg ont livilka förse- drama aro. 6tanulanbcn. blot ordensväsendet ha venster- tideingarne «Dagbladets och •Ver- deo. (intiga börjat draga i harrad. Den föratultaid• tidningen skrifver i titt torsdagsnummer: 'Att ordensvasendet ar ett °vasen, denne torde allt töretåndigt tolk va- ra ense. Det borde derför vara en uppgift för ett demokratiskt folk som det minska att få bort det. Stor- tinget bör har ta initiativet, di vi ha det att tacka för att vi ha en norsk orden. Det var dock i pa- triotisk btsigt som nationalförsamlin- gen den gången gaf impulsen till S:t Oinfsordens upprAttitride. Den ville isa en muivigt mot dc många sven- ska ordna, ne, pott strömmade in öf- ver norrmannen, saiekildt öfver nor- ske embetsmån. Riktigast skulle det los verit Art förbjuda norrmannen att mo laga tolludaka ordnar Men den Agen fann stortinget ej lAmpligt att gA. Nu skulle det emellertid vara IlImpligt att börja med den; 'Utbjuda norska medborgare att mottaga trim- neri följaktligen itibegrip. mande nu svenska — ordnar, till dess vi kunde få S:t Olateordun •fikelTail och grundlagens § 23 åndrad.,. Emigrationen bland Finlands judar tilltager allt eter. De flesta repe till N ewyor k, der de, så Vål 11,411 som qvinnor, kunna finna eye sula:ming och tråda i gitte, hvilka både delar i Finland blifva dorn allt svlinie. Med kristna Ar Aktenaktip dem alldeles förbjudet. De judiska ynglingarna få, sedan tie uttjent sin varnpligt i Ryssland, ej återvieda till sitt finska tudelar- leud, utan måste qvaratanum på slag. tros utopi ungliga liaistatuningsort i Ryssland och Polen, i livilka land den stora konkurrensen An mer akar- pes för den), som aro alldeles obe- kanta med dervarande föl hilllaude. äättgång= och pofissalar Luholnis rådhusrätt den 2S ,Juli. Ett segslitet fyllerimål, uppskj u- tet lian ett löregaende rattegAngstill- falk, då tre t fyra vittnen hördes, förevar ånyo i dag utan att blifve e lutbehandiudt, ehuru ytterligare sex v ittneeberatteleor afgåtvos, deret två IrAn evarandeus sida. Svaranden be- guide tippskof för inkallandet af Hera vittnen, och denna begArau villfors af Hatten, som utatAlde målets vidare handläggnaig till nultidngen den I I meta Augusti. Detta mal upptog en thvg timme af degens rAttegiegsförhUtellin gar. Ståtnningspietåendenta styrktes i vas- entlig mån genom åklagarens fyra vittnen, under det eva:andens vittnen derernot delvis vederlado desamma. Ett annat fyllerimål följde Orne- dvlbart på det föregående och var åtföljolt af ekriftl:gt erkännande. BG. ter 5 kr. Två ordningsmål, rörande tåla och lått fl3ttbara latrinkår!, voro af helsov årdepolisen anhaneggjorda mot skoninkuren 13. L. Pettersson och qvarnbyggaren Johannes Olsson, af Itvilka det föttitnannida var uppskju- tit från ett föregående tattegaugatill- lalle. Båda svarandena hade skrift- ligen erkånt attlinningarnee befogen- het och dömdes att livar för sig böta 5 kronor till stadens kassa. Två hundkreatur eger barbera- ren Carl Ut unditz, men skulle ej ha erlagt skatt för mer an ett af dem, — 214 — Snart brinn. lägereldar — till värn mot de här särdeles djerfva tigrarne — vid fiodstranden här och der längs lägrets gräns, man utdelade proviant, rökte en pips eller två och insomnade efter att länge Lafra lyssnat till dn vid berget bundne hästar!~ tramp. Om on stund vaknade jag. Jag kände mig törstig, tog min bägare och smög mig till strömmen. Men huru aktsamt jag än gick, råkade jag likväl, just som jag kommit till don sista karlen, att enafva öfvor en trädstubbe och föll framstupa öfver don eofvande. Men hvad vill lotta säga? Lian rör sig icke det ringaste, han sofver som en stock. — Ja, det var ocker& en stock, som låg inavept i filten, och filten tillhörde — llokar Singh. Nu var allt klart; karlen var en förrädare, och donna min öfvertygelse stärktes g en mängd små biomständigheter, from jag hittills ide fäst mig vid, mon 80111 nu frametodo i sitt rätta !jos. — Skynda or — ondo jag till mina mär, bland hvilk aa nästan utbrunna lägereldar jag gick omkring. — Skaffa er en trädgren eller risknippa! Rulla in den i edra filtar och placera den i en naturlig ställ- bing, som om ni lago insomnad. 845 (lito detta var gjort, droga vi oss tillbaka till "'Väggen oph Mälde oss bakom kärran, faret beslut- a att försvara skatten till det yttersta. Der gjorde PIK es annan förfärande upptäckt. Deo skurken hade bortfört patronlådan, och all vår ammunition innehöll Då* mera ån hvad manskapet bar i sina bälten. Nu enligt en lista, som blifvir af dritsel- fl att jag i nykterhetsfrågan skall kammaren upprättad och allmånnn understödja hvarje nyttig och för- åklagaren delgifven. Harteer atilmil nuftig strafvan; till råtta i dag uppvisade emellertid 6. att strån; riparairuhet bör råda svaranden Grundifz två al vederbö- med statens medel; rande myndighet utfardade qvitton 7. att Öppen omröstning bör inte- på, att hen erlagt skatt för båda sina ras vid riksdagen; hundar tittut begärde lem kronors er- 8. att, stele staderna neekeligen gå mur ning tör sin installelae. Detta se- i spetsen för kulturutvecklingen och nare bestreds af åklagaren, allden- för den skull nödgas underkasta sig stund svaranden ej företett sina qvit- förliAllandevin störro uppoffringar, ide ton vid stamningens dclgifvantle. anser mig höra efter basta förmåga Utslag i målet med delnealtetis måndng. göka bevnrn etAde•nes intres'en; 4r 9, att jag före riksdagens början För tireröriga beskyllningar och eedennera metlin rikedsgarne hide Wenströin i Nlentora in- skall i irrar och ett ..t valkretsens stålet tunnbindaren .1 Christien vem lyra 'tider tala arvet- något politiskt harstades. Utslag i målet, som 'lut- stinne och på samma gång utbe:rota beliandIntles den 7:dts denne', tall i velmånnens itsigter och önskningar. deg, och dömdes svaranden Christi• Jag anser fientlige:i att ett riksdags- anemon att för kvad som sålunda lagts ombud bör, mer An bruket hittills hortorn till last, böta tio kr. till kro- varit, satta sig i förbindelse med si- nan samt att el-slita målsegaren na valman. 1 England t. ex. ar dat \Vennströin med tio kronor. helt vanligt att en parlamentsleda- mot inhemtar sina 'utmana mening i Efterspel till oroligheterna i en eller annan f.Aqa, till och med Malmö. Vid förnyad raesakning i uader pågående riksdag. Då riks- fredag* tued anledning al gatuorolig- dagsombudet år valmannene repro- heterna i Malmö erkando målaren centime bör han ju alven represen- Lilbirg grånande poliarapporten, en- tera tiaras iteigter, dock med iaktta- ligt hsilken lian kastat sten mot po- gande at den riktning, som i valpro- liskontoret. 1-1-in hade fått eten af gratemet eingilvite; och obekant persote Åklagaren förorda- 10. att jag rörande skval de hår de reilth strdt för Lölborg. • nlydfla, som ålven öfriga vid riks- Jet tunbetarne Alibit:ist och Lun- dagen förekommande (lågor, skall el- dell bestretlo polisprofokollet, enligt ler litets förstånd och öfvertygelee k vilket båda fört °vasen. Ahlqviist verka för so lugn och sansad ut veck- hade (anhållit tygeln på en af poli- ling, till hotar:1,0nd° af allas ritt etuis hastar. Lundell hade uppma- och väl. nat folkhopen att marschera trasnit. Varberg den 21 Juli 1890. Löfherg dömdes till 2 Års streffir- Alfred Lundgren. bete. I de °frige målen afkunnas ut- •-m• slag den I Augusti. Vittnesmålen Rio gan-k• graverande. 1 lördags vore ytterligare 13 per- soner instleid a till rådhusråtten för (och åtskilligt •nnat). deltagande i oroligheterna. Tvi vo- En slug karl. En spåman hade ro icke nårverande, två frikåndes och förk etuiet lur en hotdam i Ptilie, nio dömdes till böter niellon 125 och livilken konung Ludvig VI Älskade, 40 kronor. att hon skulle dö inom åtta loger. Och håndelsevis intraffade det arven så. all »iiinheten. Konungen, scen råkade i stor vrede, Nedanstående upprop liar blifvit re- lat kulla teckentydurer. inför sig; daktionen tillsåndt nied anhållan om dessförinnan hade Itingilvit vakten be- dess intagande i Laboltus Tidning. fallning, att man på hans vink skulle Till Valmännen kasta den olycklige ut genom fönstret. Spåmannen ft•mtrailtle. Konun- Laholm. Då jag på förberedande valmätet i gen frågade honom! 'Då du ju förstår dig så vål på att Varberg den 20:de dennes, nngåentle förutellga undras öde, så sig mig, det förestående riksdagemennavelet till Andre kammaren, blilvit hedrad huru långe år det dig ejelf bestamdt med förtroendet att upplånas 8hOM att Innu lefv.?« Den vise anade genast, att något kanditInt, etuier jag det varn min pligt att till valintlenen åfveniLaholin eåsoin låg tinder dessa ord. Men han avfi- tillhörande summa valkrets, nfgifvn rade helt oförskräckt: det program jag Unnar följa, i lian- Site! Efter hvad jag tror mig veta skall jag dö tre dagar före delse jag utses till valkretsens repre- hans majestAlle @entent. Och teckentydaren slapp helskin- Jag förklarar påbinda: nad undan. 1. att jag såsom frihandelsranli4 Ar sarekildt motståndare till tullheakatt- En «divas, födelse. Huru Kri- ning å lifemedel mut råantigen för stina Nilsson föddes berått.s på föl- hundtvoi k och industri; 2. matt lursamlings och ytteunderätten jande lustiga eau at ou kronikör i bör vara fri och okränkbar och af V aulan.° tidning: •Ilvar och en talar gerna om hvad riksdagen betryggas genom att om- som utgör hans hemtrakts stolthet varnas i grundlagen; och Ära. Så underlåter en gammal :i, att jag i Kirra/I/rågan skall ver- bonde från VedereI31 aldrig att re- ka för den politiska röstrattens ut- f ormera om Krisstins Nilsson, liksom strAelcning samt den kommunala röst- hade han en viss andel i den Ara rattens begränsning; och det rykte hon förvarlvat. 4. att undervisningen bör reformeras En annan bonde från samma Irak i sant praktisk och medborgerlig anda; Om allt möjligt Fran — 211 — talade nylig.' om huru det egentli- gen gick till når divan föddes. Det var pi dit vinet att benne. far och mor en ging dragit in till Vexjö med en rysa kol, den de skal- le gilja i staden. De sålde den. allt gick vål för dem i det emilåndeka prestedömete stamort på fjorden, och do begår.° sig tned gm a samveten hemåt. Men nar de kommit ett par mil eller så, kinds sig gumman sjuk, och el lade bon sig neder i kolarys- sen, medan mannen gick i stilla be- grundande bredvid och körde eket. Det var emellertid el, att tiden var fullbordad för mor Nils. Stutar- as knogade *Ortliga fram, uppmun- trade di och då at ett •ptros eller 'höjt" eller on vanlig pieltelang. Det var en stilla och an•ptak•löii fård. Foglarne, som lek:e ved vagkantsn, fruktade icke för detta etilleamin• åkdon utan fortforo med sitt qvitter och hoppade knappast undan. Men Ide kolaryssens wtirka inrandöme hördes stundom en djup, våld suck Så hade inse i alkis msk bullrat upp för en svår b icke, nar gubben med ens liksom tönts:ledes af att tå höra epitd•, @Myt,. klingande toner strömma ut af kola•yesen. Hin lyse- nade i djup förbluffelse; det låt, tyck• te ban, som riktiga engledrillar, och det dröjde CO god s.und, innan han kom sig för att "mystro" på etta:arme att stanna. Moo når de slutligen etodo stilla , klet han fö tåpig& upp på ena hjulet och tittade ned i ko- larryasen, och livad han der fink skåda fylde honom in ,1 en faders både gladje ocb vinnser. Der låg nu vid den blek; moders sida ett litet flickebarn. som fortfor att skrika ni-id en rö,t g It, al ge - notetrai,g•nde och klar, att skogens foglar liksom skamdeg, tystnade och slangde med sina hulvuden hit mlf) dit för att hörapå, Men gubb.e kunde icke låta bli att gråta. Si vek han af vågen och körde [rim' till ett torp i :arbeten, der han tog herberge. Det var Kristina Nilsson, BOM el- lunds folie. i kolaryssen på vågen tnellan Vesjö och Vederslöt. — Ho' löddes på e' resa. slutade min riegestnan, och resa har hou seden fått göra i hela sitt lit, fast bra myc- ke* finare An på sin förete fArd. — Ja, men Ar nu detta sant och icke endast en historia, dom går inom er hetnort? — Nå, det Ar lika sant som att ja' å' en fattig syndare från samma socken som hon! En gammal lag på Sohetlande- öarna i .iestAtumar att nar hvalar stranda der skall en tredjedel af by- tet tilltala egaren af den strand byar- ea r dduret strandat, medan slet åter- ståen de delas mellan fiskarena. Qvits- °oroa få derernot ingen andel i by- tets delning. För icke så långe se- dan hånde det nu att man medan mannen vore ute på fiske fick på öarna Digt,, på en liten skara hvalar. Qvinnorn• Ringo då bedutsamt ut med båtar, afekuro för hymlare° åter. tåget ut i öppna h•lvet och jagade dem upp på stranden. En af qv in- norna hade tagit sitt spada gossebarn med sig ut i båten, och då detta barn faktiskt var den enda manliga varel- se som hade deltagit i fångsten, om ock som en mycket passiv åskådare, framståldes det yrkandet att gossen skulle få hela Återstoden af bytet sedan atrandegaren fått sin anpart, och detta yrkande gillade. ålven af vederböra n de. masellam.rw, c 1 .1~ ,~P! En bra piga erhåller god tjenst den 24 rasta Oktober om amid« snarligen göres hos Rådman Åker- berg. I elfte stunden. En händelse, som visar, huru ansträngande den tjonatgöring är, som kräfves af den handfull soldater, med ',vilka England håller sina asiatiska undersåtar i schack, berättar en britisk officer, kapten H. Smalt, i följande ordalag: Sodan jag fått flacka omkring öfver hela Birrnah, kändes det verkligen voderqvickande att i godan ro få slå sig ned i Mogogs rubingrufve-distrikt. öfverste Barro hade uppsigten öfver grufvorna, och vår lilla militärapoatering hade förlagts på de vostra kullar:~ 'kittning, hvalket höga läge förskaf- fade oss on sund vistelseort, bvarifrån man dessutom hade on don mest förtjusande uteigt öfver byn Mogok och den långstraokta dalen, gona doftade af lotusblom- mor samt vilda rosor och som med der kringströdda grufarbetaretjall och bvits 'Mattid' strålade i de varmaste fårger, då polen sken på de gyllene tornti- Galghumor. I Afrika, Den lavi• te domaren: — år dömd till döden. livad önskar du till din sista måltid ? Negern: — Er, herr domare. tIppoffring. Frun (till sin man): Out jag bara visste hur jag skulle Il haradehöldingen att komma hit ofta- re! Det vore ett parti för Gerda! Sonen !student): Jag vet ett sått? Jag lånar 200 kr, af honom, då kom. mer hatt nog hit oftare. Biljettförsäljaren till hyrkusken: — Jaså, ni har ledigt i morgon. Nå, då tar ni vål er hustru med er ut pi en åktut' — Åktur! Ilar si einein hört ta- las os att es huttlare» pi sia fri- dag gir ut och promenerar med ein hustru? Tydligt. En b•riltud professor, Dom ofta blifyit störd af ny fi kna fram. roande, lat slutligen anslå följande plakat på ok dörr: La byar, som besöker Nig, gör Nig ta ara; se brer sem bodkar nig ett Dej.,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.