t t. ,dan Eder nbligen fri — Inb nara 73 dra ölbet men bar teban warit HU- 1,1„, fiSr fttlb o'rb morbbrailb. 3ian s fulhet:rna barn, alla bitiffatjettö hat menniffor. eltir man tåuret fig för. 7,5örun- baljas later lid man i tonnage, ten 20:te unna, böra a thberccanoe tual- mötet i 2txcitchiå. iågcr 21.kettcn• Cech. Rists talare uppmanabe beitagerre :tt tt .3 mvifet tålts fi3 roib ont Den blif- tv ,Inze ittornmannen more protertionift, W e lt »an synnabe fettet° Mullen —. dt yttrante tom anibber, att man Anbt- n a_ 1 ,iit ulltåt beront, att aftvcri i RoDzOtratincr tunna :nara arbetaretvånli• insy tia ja • awanctrab potton tom muraren solen tettlåtter, tieningen, ti5ritarote C4 nar, ett Det gulle tema Kylt- tiU gett chili att nu 'flopa" ftybDalyttemet, itutat, t cl filat' tåt( ndhet fitta tecrfeje- tid i snöt o eller aollt, ja, en iar nare PrItarabe rent ut, mutan athclote, a tt man yittille haft mer nytta ån fra- lutlatne, It? Del mott chenritet tr, u !lite af unvecitao inbind ort? te ett all jura:idet tagit ny fart (Ikr Dana utc. 04 Detta fitt nttra0 å ett il utegula nte at arbetare Mört mete, utan att ett er ta ca bbit'ef tetented 4`.i ett traltni,te i Zrebto Darembagen iltrate en ptneltmeD wtt, namn einna- , lom fanbina 1: Res, tent bittwit uppfdlt 3 tuiltnigan år jag mån at tullar almen pi jil8te ettl, utför att bena år rent nuwån tiat dir att få ett orbnabt tull- Men åt intuiltien, blearat jag ande snöt min. IlttnanDttngen lom år en iratmåtare på hållningen i land, babe oingalå teban tullacne på liletneos beraf att bil talUte ed? jag galat tt ide liftat' tomma nååen komlig !Ta- ta. tittante!tibttefrågan bar jag ide Pljt mrs, men bi ht fet en tet leDan en oilen bals ht 'Mig 'ftalat fana jag att matte ware ta (lent Dc11,5113 meD bit ide Den loboden, lom man tåld pagina. Liberalismen och dess tramtid. Vårt Land ) De ledande idi,erna vexla hår i verlden liksom de ledande meneiskor- os och utta nog med dem. En ge- neration går bort och tar Ena politi- ska eller andra ider med eig i graf- ven och hvad den trodde vara så sant och oryggligt har för det efterföljan- de elågtet kanske endast ett eloge blommigt vårds. HAnder det då, att en del individer icke begripn, att den idt:n har nick ut ein roll, utan &tråka de turnerande att rt alisera densamme, ja då vAcka du hus be- traktaten ammans löje, rum den little Don Quixote, då han ville i det verk- liga hit et återkalla du vandrande ruldernes utdöd* elagte. Deesa tankar ha alltid trångt eig på ou, når vi betraktat våra dagar. Itberale och delas etriavanden. De kro modige° dylika gengångare från gamla tider, sona icke initikt och ic- ke velat marka, att tiden vitxt ifrån dem. Liberaliemene id4ur Aro nu au gamla, mer An hundraåriga, och tiden bar icke etått stilla ~ler des• sa år. Jlan kan netnligen såsom den- na tankeriktniuge företa framstående atandåder rakna de franska upplyft- ningefilosoferna, apecielt J. J. Rene- seen. Dessa liknade i hög grad våra dagars nyunininda gengångare. Först deruti att de icke *jolt.a tillhörde profanum vulgus och att de voro ratt glada Olver att icke göra det, men på samma gång etrilvado do ifrigt etter att höjas till okyarne af don eto- ra hopen, hvilken de dorför sökte vinna genom ett nive1at trPti7t rna- del, at braket tie hade ovanligt wort förråd, nernligen genom ord. Vara dagar. libernlo begagna samma ut- vig; deras mål Ar får dom ',julfest stundom litet reentre, ifall de nent11- gen höra till dem, som vilj t på ho- pens axlar lyftas in i riksdagen eller upp på taburetten. Då den gamle J. .1. noneseau fram- 'tålde e"na atopier, tokte hin etödj. dom genom on idyllisk målning af hur lyckligt vått slAgte skulle bli, om hans idtSer realiserades.' Målande gjorde han detta på god tro. Våra dsgare liberale begagna alldeles namn- ro n taktik, Hur nådigt luttra de oss ej milt allt skall blilve blott tleras te- orier aceepterree Frånee bland des- sa program har i alla tider stått re- former. Grunden ter de liberales re- former har dock icke i regel valt det gamlas odugli,:het, utan blott lusten att reformera -- för rufsa:nu- randete egen skull. Derför halva de stödt sina reformer icke på den fek- tiden verkligheten utan på tenteti- er, som de mer An andra dödlige hafva till ledaude motiv, och på ab- strakta teorier. Detta förklarar, liver- för reformerna vickt sk liten till- fredretAllelee. Vi mena icke tolott ho, du konservative ute!' afven hos den stora hopen, nyare beskyoldere do liberale alltid toffekterat att. vare. 11 lo tri ligger pit orsaken, kivat lör nin.sou emanciperat ålrån dem och slikt eig andra ledare, som icke liksom de nöja sig med att betrakta lienee från sina ssiongtönster. — Liberalismens period har vida- re varit don kritade egennyttans blom- stringstid. Når har verlden i högre grad raknat idcela intreescu An un- der den tiden ? livad har liberalie- inen jurt med sådana begrepp rom foreerland. religion o. e. v. 1 etAllet liar den bjudit på den frihet, rom egentligen borde kallas sjelfsvåld, och detta mycket ryste- muti.kt. Den har uppforttrut ungdo- men enligt den principen, har for- drat den som ett ratt tör medborga- ren — på alla områden. Illrigenorn har den gjort allt !trad den kumlet att bana vAg för on revolution, som val liberalismen fjol( har mest ntt frukta för, men rum den :ned vanlig blindhet icke insett blifva den kon- e• riventa följden of dess egen verk- samhet, liksom fordom franska revo- lutionen bland e:na orsaker råknåde deras Ittrotedere verkeandiet. Nu har emellertid den stund kom- Ini% dl de liberale till ein sorg och efyertaekning finna, att dc, som helst velat stå sal med hela verlden, ()r- yor allt ha blott illasinnade °vinner. Al betarne ha rom ullindt lått andre ledare och låta ej teer bruka sig som de liberaler redskap utan fordra och trade vii och genomdrifya sin for- dran, att de liberale skola bli deras redskap. En annan del af folket börjar elit mer få ögonen öppna för aringdea bloddrypande sablar; mina käcke kamrater gjorde processen kort med den lömske fidnden. Ert stand såg det ut som om segern skulle bli vår, men då ny förstärkning ankom från eftertruppen, banade img dacoiterna väg in i inhägnaden och drofvo oss under vilda rop tillbaka mot berget. IM två af mina män dödades af deras längbladiga spjut, stötte jag wie sabel i den närmaKto dacoitens bröst. Han föll baklänges, mer. haus apjut träffade mig i skuldran, då ban full, och äfven jag sjönk tig marken. 0 0 Inom ett par ael,under trampade fienderna på mig. Jag gjorde ett förtvilladt försök att stiga upp, men liten framgång, att jag knappast rest mig på Armbågen, då plötsligt en muskötsalfva dånade i dalen °en blaudadea mod ett jägarhorns klara toner, på bvilka jag icke kunde neiaataga mig. livad ville det- ta säga? Fienden öfverfolls af panisk förskäckelse och sydde under höga rop. Jag hörde ett svagt hurrarop från mina tappra karlar, då de aulöllo ännu en gång, och deras rep besvarades af ett skallande hurra på nära håll och ytterligare on döfvande gevärstialfve. Jag krullade mig upp mellan två döde dacoiter, , krutsprängd och blodhöljd, och ett par ögonblick der- efter tryckte jag varmt öfversto Barres hand. Flen- diu flydde ned för dalen, back i häl förföljd af vara med .å thraintlanben. 1:ebutrinnan Engento 1 littnamor- fest. Fmniarkspueien skrovur don 14 d:s: Bland turirterna rom i åkt med ångaren Viktoria infunnet sig i ilstn- ()leden på våg till Nordkee bef.no sig Afven kej.arinnan Etagenie med följe. Då detta biet' kind( i "traden, anordna:1es ottoman flagening och stadens damer öfverlemnatie blommor till kej.nrinnan viol hennes lateletig- ning. Hon besökte checker den franskes kyrkan, der hon mottog. •f en fransk andlig, pastor Falize, som tilifilligtvis viftades i staden i och får konfirmation. flen bjöd kePerin- nen vigvatten och vilklnallglir trenne mr d ett tal på franska, i llyilket han uttalade sitt och det öfriga prosten- skupee glAilje ett Il helna kejlarin• nen i verldene 'mulligaste stud och noidlige.te katolska kyrka. Sfatleus katoliker kunde ej bjuda kejsarinnan något lysande inottegnutle, men i hö. nor ville de komuse i håg henne och dem eoin hon begråter. Kejeerinnan var djupt rö il och kniföll viii alta- ret i ko et. De nirvarande unga koefirmanderna sjöngo under tiden fruunika och latinska psalmer. Björnstjerne Björnegon har åter tel ror urbetarne vid ett möte, slitit nolle i Lillehammer i eandags. lian började med att talet om lemil- jebådden, Gom i ile •guinle goda ti- derna• rymde hela familjen, befalld ingen vågode vAnola mig titan att star rjeltå gjorde det föret. Detta var får hr lijörneun en bild af huru arbe- tarna linda det i torna dagar. För ålrigt var föredraget, alger 'At on- poeten., endast ett upprepande •f linne tidigare uttalanden om dern, rom sitta vid makten, om preeterne, om ejellst (lustighetens heders kAnsla (egen flagga, egna konsuler och ut- rikesminister), om allian röstrått, nortuularbetedags n, en folkskola och förevarstrigan (om denna fick man dock veta det nya, ett deo vor den farligaste frågan för arbetarur), om föravarereneleen och naturligtvis om Rysslands 105 milioner inlånar° och dese tendens till utvidgning mot sö- der, så att vi lifiruppe kunde vara lugna under de företa 20 åren. Å (- ven bade han några ord lör office- rarna om exercisen på lagerplatserna, livarvid de finge veta, att do vore klådde som påfoglar och apor, och slutade med ett lefvo för hedens och menniekokarlekens politik. En jettesexa kommer et efltas i Kopeubitinn vid det nordiska skol- mötet. Sexan, som år berlknntl för 5,000 personer och serveras i Rosenbergs Have, blir den största eon, någonsin förekommit i Skandinavien, Fyrahundra kycklingar, tvåhundra Ander och tvåhundra humrar få dep- pa lilvet till. Dessutom komma texadeltagarne att få stilla sin hun- ger med 2,000 kotletter, 2,000 agg. 400 *kilpund fisk, ILO skålpund gås- bröst, 100 skålpund lelverpastej, 50 lametekar 50 oxfileter. 80 oxtungor och 75 rökta skinkor. Det Ar, som man ser, inga smilas - kor! Ritter och :Visor beråknar man kotem• att servera i tunnvis, earth- , Inox,oro:h,t2lwil:tr Lty.ohootal es lådor Tt. bulla rola( ostar och 40 sr. Bogue- flammar skola stå på det 2,200 alnar långa bordet. Sex tusten flaskor öl skola stå redo att låt• sina korkår springa, och 500 aqvavittneekor vare firdiga att ekar- k• aptitsupen. Dessutom komma :1,000 halthekor svensk punsch att seerear. En rik hund. Nere på djur- ekylletåteeingens kontor i Köpen- hamn går en liten inatIllsera svart hund omkring. lian lyder namnet Ansi och innehar deo för en fyrbent trotjenore respektabla åldern al 11 lr. Den kommer hvarje intrAdande till mötes med hviftande svans och huf- % lidet på smed för att bli smekt och klappad. Alloi år lake aristokrat pi minen. vie, ehuru han vii icke Ar ri- kare ån anlagen tvåbent rentier, som sitter algan i vettigt. Ami år nendigen nare af don re- epektabla auturnan af 80,000 kronor. Dee. förre herre, faktor Stendrup vid Berlingeke Tidends hade vid sin död testamenterat And hela sin förmö- genhet. filmerna får han dock dela teed trenne ittprek.;lade djurvininnor, tre Aldre damer, som åtagit sig att vAida favoriten till döddagar. Asni -år siken den hund i hela Köpeolonnin som det minst generat Rot hundkatten höjdes, och deo kom-. mer alltid att kutats marschera förbi nattmannen med lyttad evane. Men trut,. hans rikdom, Aro både Tivoli och Cirkus tillslutne hirlighe- ter för honom, och utan att ana hvilken Krösus han ar, nitett leo. tålmodigt på de vita stenarne och vantar tills vårderskurna kommit ut igen. Når Ami och hans tre gamla vår- darinnor aro döda, tillfaller hela för- mögenheten djurskyddeföreningen, sona saken skall lindra den fyrbent* valgöraren med en maretorvård med tacksamma ord i gyllene skrift, och bitne 'kollegor" &kula företaga vall- leider till Ands graf, on, de ej jagas bort af polisen. BreficIda. Det kisande går val mycket in på personligheter, hyalin vi ej kunna intaga det stumna, ehuru vi gilla in- timbrens reflexioner 1 ölrigt. Ty nog kunde någon annan person, t. ex. etaddirolcalen, vara fullt qvalificerad att öfvertaga åtminstone en del af den ifrågavarande rådmannens mån- ga aflönede basfattningar. Vi skola sjelfva inom kort göra Edert inne till föremål för vår behandling. — 215 — — 218 — O do farliga följderna af liberalismens undorminoringsarbeto och inser, livad do liberale icke bepripa, att ona det gamla svenska samkållet skall bestå och normalt utvecklas malle deras laieser-aller systern bekåmpas lika ifrigt som do öppna fiendereas an- fall. kunde man icke längre tvina. Ilokar var en föräditre, och på detta ensliga ställe hade han stämt mkr) mod sira bundaförvaudter. Vi hade högst betänkligt råkat i knipa, det måste jag modgifva, men jag uppmun- trade mina män så godt jag kunde. Allt vårt hopp låg i möjligheten att slå det företa slaget, och det var just det, som jag ämnade göra. En lång stund var allt tyst. livarken en fogel eller något annat djur hördes i skogen — ett säkert tecken till att vilddjur i menniskohamn etröfvado der omkring. Jag drog in alla utposter; ty de slocknar:ido oldarno spred° ett dunkelt ljus öfver den etenbundna marken och större delen af strömmen — en kort syn, som plötsligt drunknade i nattens skuggor. Slutligen höjde en karl af mitt manskap sin hand. — kamins, hr kapten! — hviakade han ifrigt. Allesammans spände vi öronen och tyckte oas midt genom strömmens brus märka braket af qvistar och grenar, som afbrötos. Så vardt åter allt tyst, och vi voro redan nästan klaff' öfvertygado att vi miasta- git 088. Jag hade släppt mitt gevär, då helt plötsligt en mörk skugga glider ut på vägen, derefter en an- nan o. e. v., tills ekogen sjelf tyckts sätta sig i rö- relse mot vårt läger. — Skjut icke förr än jag kommenderad — hvi- ekade jag heat. Jag spände govärehanen, och knäpp! knäpp! hör- des det på lamma gång från allt manskapets gevärs- hanar tun& omkring mig. Den mörka =agan kom- Om allt möjligt (och åtskilligt annat). En prutningshirrtoria. I anled- ning af den nyligen omtalade has- delsen med tattaren, Gom gick mistas om 6 turen kronor, har man medde- lat Norriandsposten följande, som ut- gör att motstycke till den historien. En rik sågverkspatron i em al de norlåndsk• lånen lig i proc.« an- gående gråneerb• till ett %ned sko gs- område. För att styrka *insy påstå- enden, behöldo han en kopia sf kat- torna öfver de ontivietade områdena och vånda stig får detta Andatnil till förste laudttalltare S. — Men jag heliöiver kattan om lyra dar, annele k tu palmsen. — Jag bebött•r åtta dar för det arbetet, svarade S. iså sitt bestånds INK — Dl Ur hela saken fordglad. jag måste ha den om lyra dar, — Den kan bli redig, om Pik; jag ativånder eliterna med, — 5., men — då blir också priset (teorier. PI tredje dagen skickade patte • nen sin kusk till S. att hentia kartan. • I'atrou ville ej se turea pappere t åt posten.. upplyste kli-kro — I morgon blir allt !ledigt, rum jag sagt, och jeg ötverletunar sjelf kartan till din patron, ui pl)ste Följande dag inuadde också S. mycket riktig, på patronens kopior med kartrullen i hand. — Ni vågade s j anfole tro kartan it posten, jag vighet ej !t finna den at er kusk , utan hm korallen ejell med den, hkr år deo . c:s den komat 5o0 ., 5, 00 — ktonokronot! Det kan ej vara möjligt ! Ni behagar Musta. WO kronor I Så mycket betalar jag ej. — Jag ekimtar aldrig i atleter isch A tjenetene 31juk• ijensoe•. S vinde eig mut dö. ren lör •:t — Men, blöte hr 5, tag dl me humör: Det år ju alldeles orimligt dyrt, men jag for val finna mig (ki- vi& Hår är 51 0 kronor.. — Jaså, men der hår samtalet har beetirnt mig att höja priset till 75U kronor. — Är ni förryckt: Det ken ej bli tal uni, att jag betalar eter lo 500 kronor. Patronen biet rasende och rötter skarp. — Jael, mjuka tjenare: yttrade S. med orubbligt lugn, öppnade dörrea och var redan used Goa foten öfver tröskeln. — Nej, men bastu hr S., detta Ar oerhördt 1 Jag behöfver kartan oen måste ha den, hår bar ni 750 kronor — Ja, det var förnuftigt stf er, der, ty hade jag Alven fått andra fo- ten elvor tröskeln. skulle hon kostat er 1,000 kronor ›intithanba. Redligt förtjent. Baron: — Ni har ju titt årtva er bo4tenrika tant! livad för ett lyckobars ni Ar! Det flyger ju in stekta spariviar i reunutn på et! Löjtnanten: — Nå så har jag då betalt det ordentligt. 'fink er bala suttit hus henne h•arevig• söndag, druckit surt vin utan att förande. en min, och sedan fått en öm •fakede- kyss — det_kan inte bio at/ ut med. Förekommen. Ea ysteri:Arla- kara till sin nye elev: Tag detta ror, fyll det med pulver, för in röret i munnen på }Arten och blåa till duktig:: Tio minuter senare kommer ele- ven tillbaka, grimaserande törfarlist. — Hur i all verlden år det fatt/ — Åh, den otleka bister, blåste först! Modern friare. Bankiren: Ni vill blilva min *versen och bar !mar- ken förmögenhet eller anställning? Friaren: Jaet deglar. Er dotter skall ersatta mig det! Bra pareradt. Damen (i satirisk ton till sin bordsgranne): .Ja så, ni år alltså konduktör på evighetsba- nan?. Lokaren; .Förlåt, min nådiga blott bromsare!. g. Föredrag i försvarsfrågan halta går afton 1 liårvaraad• rådhus af löitnauten vid generalstaben Renner* Totpadits inför omkring 60 åhörare, (least flertalet utgjorde. af nobiliorGe. Det sakrik., ötverbevileaadet ode vål tranuagd• föredraget koster att i • auassaer af tid:tingas utförliga- r• refereras. Eller deum:musea af- elutning bildade. en lokal förevar.- föreniag, i kalken att tjugotal Rud- is naggar iagra g e. Fronthat teak made sig borgoaåatare F. Leadeberg.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.