la bb f6r en flor bet of ber, fen tima be- thitu bettlarn:no, bleaban en hear. fem la t timid cal annu icrt fart beflutit Unna bana, Hr i fib öfteettråga, bu. någon annan terrfiamatt i tillrita ide lifiret fan crbjuba Orre u•figtrr e d? t i. tot fbrboPPrirear för ftamtiben. alt föraktar måla- tgi hålla nt su till bet neptrarautt fligtet Kta r na <flat:tufa, hu:utviDa de tet bl Vira runtaårgligen nömånbigt, att nnb to ,ro ti a mbetOrmrtiben ån tlenftemanttenå um ålias löt att ji,tfra5a fig en troggab ta åt barn och etilgriga. e tt, ii- , fram tatetei tro tri, att man framför allt böt t ib tin ga ungbornett ttn åfie, att anbra e t ta neo tun _ E tat ål-I Ileaftemanitene bercta en lita gob, ide inatt håltre :t ry t för en torftig cdo efonotaiat °h- bub8 ettat letat, ån ben Jorn flå r t iu tn att8mannabanan." od) maltbrydeförfåljninatn. builtetelfcn .taliance lan par nu af- on a utlåtanec. angåenbt titibaattia tkaillaPan s em tabun anbung t nu °at- lan t( lagaittning angaente ferfaljning of min ed; maltbryder ni. m att ber maltbrycfer hitt låt ana tiatsertare ti4cfet till jalu mactlt fringförleg vd) ecaningar tag föranlebbte, lånafla- s tift:i gulle tga att, teban bett, givar? tålt more i fråga, aftvenjoin i lieb ma. omalen ed? a lanbct ommunalnåmn- blittrit borta, tör unf3 tib der lör ;Ulk töttiuta jåban tilluperfare all by- ht Ib:glien:1g inem tu eller flera fetn- em u eller ed törtftritroa bibana t n- gtåelaingar i hatta förtaljnitigerått, hatta omftånbighterna funna ;öron- ltta. 3 tft/4 utlåtanbc anför lånGhtelfen, du tå flerfliitcii i ratt, hitrtilbt i gra:tri- ppa aj be (töm jiåberna, ben utaf tillreerfare af rnaltbrwrer bebtifna för- tälj:ting aj tolifa bnider metas fring- Pung föranlett till cert:Ungar et all- männa lugnet granbe urpttaten, lånt- bulitn, cm ed migiuf genom jåbott tdr, å iminfIclie i fithilinntg Lintatrart man, frittemmit i .DaUantil lår, anfer tifatagtn 12aftra foa fia 5. C - å lånillyrelictt jemtvål halat ten aj ritetagen t!rågajatta ån- ttingen i nu '011e:nbc Inbillning an- gått« min ed? malle:vela ut. m. tnata intamålectilig, ltUftatfer låneftorelltn ten 24 VItober ett till förort:Ii:Igen 1583 måtte gbrae ttllågg i tet af rita-- tagen allena Nitet. . fljuteljaft'. 3 en (Sa 12 ■ 1 rutigt Cf.!. 21f j1Shit en formligt Itteitiolitat rået met tjena- iiinjamliagen mar retb-- göraute neje rna alt Va fatt tu at tet: fittettt åkte "aluteljaftai" fig tillf/idol) ed) tet. late fitt inikunier grnem att Ht Detta från tydan. 2.å bar bet gått jöttbag efter jOnbag, el; en lylgtag tör en ht teban fauna tuit gutetjentiene hi:rjan traria en tietal akerete ecb tuib Dit; flat b:eit en. Tet fås ut fem tn tante, att glete unter gattntet prebifttolcit lat fadern !junga 'når merlb cd? mån- leonia tig allena meb Din knåda' etc. ,tånte fig ett par !hangar Utefter ett Fetten at fenfifterium ftidata på an- tal tall et bli( ball° fin afffebipted- isöttamlingeborno mete tus grnm- as all mangrant inhnna ftg t !ettan, astedtgltate frr all Ona ten gamle ;att tfautert. .Dur femma ekar bftf porträttt- rab af "trfe'nes hetaste« på fölfanbe fått af Neer ); glettenfwan i filftenblabet: bag bittabt bana majeffåt upe för be många fraPPena, fatt far en baftig — af enbart anfiatel — eda 13:ffill• be åtffitliga rerttått, fem ffulle måla° itieb lebning al tenna ,tönftecn- fainalta turf, mått ed? ort•itar Kitta På mannequin, et fung ID:car målabte cityt' et 1 unifetni, i ftimurartbråat ed? i hum pebonbefoftnm, i bröftflede bel5gur. grin ffitockDolm. (herre Snollskys tåttamning till ötverblbllotekarle, af os. otunimndr i tiedagenumret, har inom en dul af preesen vickt mycket ondt blod, i det au åtekillign tidningar anbett att bibliotekarien Wieaelgren, eåporn den aktre° uch Däm alt chefsplatsen stå- ende inom verket och tillika eirom 'en högt fördela mun, bort vnra ejelf- ekrifven till ',hetsen och au grelve Suoilskys utnaenning ekulle utgöra en krånkning af den förres rått. För vår del, Pilger H. D, kunna vi icke dela denna upptetuning. Det år ju alls ingenting ovanligt, att chefen tages utunför den institution han ekat, etyru; det hat också ofta nog visat eig vara till gagn; och det kan i alla handelser ej vara klandervårdt di, einem har, den valde år en man med fullgoda ineigter inom facket, varmt vitsordade af den högsta auk- toriteten på detta område, netnligen bane löretradare i embetet. Att denna utniunning tillika it Sverige återbördar dess frimete nu lef- vande skald, något levat-till vi Enahan- da annars eldrig skulle blifvit i till- (Alle med det briinfilliga och otid- ricklig!' Gått, hvarpi vårt land un- derstödjer sina vittra författare, gör epos ån mera betagna att helea den med glådje. Stockholms Dagblad 'kräver: «Grefve Snoileky har allt från ein ungdom, icke af plegt, men af höjd- er, egnat sig åt literara ryseeleått- ningar och, som bekunt, eårskildt åt bokkunekap. Han år cu at våra för. namata bokalekure och bokkånnure och hua har of denna anledning all- tid stått i nåra förhållande till ein företradure. Mun kan derlör antaga för viset att valet al efterträdarev utfallit enligt dennes önskan, liksom att den nye chefen kommer att med pietet vårda och fullföllja de foster- landelca bibliotekestrafvanden, eorn den förre med så stor framgång be- drifvit. Men det år att förmoda ott grelve Snollsky med eitt goda hut- vud och ein klara, genom långverig vistelse utomlande vidgade uppfatt- ning icke ekell föreumma att vinlag- ga sig om någon af do uppgifter, som aro det k. bibliotekete chef tö- relag,da. Biblioteket har således god anled• ning att med de båsta förhoppningar om samvetsgrann och kårlekefull OU1■ vårdnad, om lyckosam verksamhet, mottagit sin nye förman. Men hårtill bör låggae något som vål kan ha varit en medverkande anledning till grelve Snoileky. ut- namning. Den högt uppburne skal- den återbördas dertgenom till foster- landet, som ined stadde ökad förkir- lek lyssnat till tonerna från hane rikt etringade lyra, framför allt till dem med den akta fosterlandaka klangen. Vart land eget icke något dikterga- ge lör att uppmuntra eller betana ett sådant ekaldekap. För ej ei lån- ge sedan v•r en biekopsatol en ej ovanlig belöning för tomarkta !itere- ra förtien, te Den tiden ar föebi och det må vara val. Men om ledernes- landet nu kallar skalden hem genom att i hans hinder lagga den ansvara- fulla vården af de rika bokskatter, eom vid sidan ut diktningens - adla konst alltid egt hans hångifna kårlek, — hvent kan deröfver undre?. Aft onbladet lager om grefve Sno- dde» utnimning: aVi harva halt oett bek•n t, att, trots alla rykten om mot. euteen, regeringen långe varit defi- nitivt besluten ett till befattningen utnam na grefve Snoilsky. Under Plidann ornettindighete r vi icke funnit någon anlednin g att ytterligare försvåra den tillhanda chefens i många alseenden grennInga Kenning. Så mycket mer som vi ej kunnat godkanna vissa af de skål, eon, an- förts mot utnåmningen. Äfven då förtjenta personer derigenom förbigås år det ofta gagneligt att taga chefen för ett embetaverk från annat håll. Så har exempelvie ekett upprepade gånger vid riksarkivet och en margd andra embetsverk. En utifrån kom- mande har ofta klarare blick för åt- elcilliga organisatoriska frågor,a Ännu ett andligt envig mellan en preetrnan och en gudeförnekare förestår, efter livad som meddelas från Stockholm. De debatterande bidra å ena eddan den nyvalde Stock- holnistikedagernannen paator E. J. Ekman och å andra eidnn utilister- nue bekante ledare herr V. E. Le120- strand. Slitet för meningsbytet år Annu icke definivt beetemdt. Antingen blir det en muntlig debatt eller en eetie debatter i någon etörre lokal, möjligen Immenuelskyrkan, eller ock blir det en bi el vexleng, hvelkeu kom. mer att bref för bref offentliggöras. Oraintlanben, Den norska oseden, ett jernvAge- kouduktörer kola under tagets gång och klåttrande utanpå vagnarne gran- ska do resandes biljetter genuin lön- etten, hur åter kraft ett offer. I mån- dega intråffade nernligen, att, då Kongsvingertåget paseelade brun vid Galgeberg, biljettkontrollören Nordahl förlorade jernvigten, föll och kom under tåget. Ingen markte o- lyckan och först efter eu stund sak- nades Nordahl. Han pitråfladee lig- gande på bauan med ena armen al- skuren och ena benet krossa& ned ifrån foten upp till låret. Nordabl fördes till riketioespitalet, der han i. nom kort afled. lien var 26 år gatn- mal och efterlemenar enka och ett barn. Dl i Norge ej brukas genomgångs- vagnar, borde som hos oss, biljetter- na påses innan tåget mitts i ging. Upprepade olycksfall ha visat det tördömliga i att sålunda eåtta men- niekolif på spel. r" En stor mängd ajelftiord bar under eennete tiden egt ruin i Kö- penhamn. Den 8 d:e vid 6-tiden på aftonen kastade edg en yngre, 'Oktal] man, omkring 30 år gammal. på jernsiga- spåret strax utanför Frederikaberg Han dödade. ögonblickligen af det framilade tåget. Samma dag !Angelo sig en på Når- rebro boende 30-årig arbetare. Han skulle Digra dagar senare haft bröl- lop med en flicka, med hvilken han hade ett barn. Samma dag hangde sig en 54-1- rig gipearbetare i sin bostad vid Kapelvejen. lian hade nyligen för- lorat sin hustru och sorgen derölver torde Ila drilvit honom till den för- tvinade handlingen. Ilan efterlemnar 4 emå baui. . En 19-irig fraaerneen, eon till en millionår, hade fatalskat eig i den franska chanennet teingerskan fröken Burbenut vid National. Då han fick veta att hon vur honom otrogen. ekat hnn sig pA sitt ruin. Någon ut.igt få. refinnee dock för att bana lif kan råd- due. Ett par dagar förut hade en ung flicka beröfvat aig lifvet genom att i Abborreparken tömma en flaska kar- boleyra. Äfven i Randers har i dagarna ett ejelfmord egt rum, i det en pensio- nen(' latare vid namn Krogh ekju- tit sig i eitt hem. Han fruktade rått. vilan, emedan han gjort sig skyldig till brutal mist:handling af eine dal- rar. tal angående det gåtfulla mineral* ts hemort. Tell en början måste en intreeeant otnatandighet namnes. Man har nem- 'igen ofta funnit apar •f diamanter i metorstenar, och det år likhetedmel- Ian de atofT, livad diamanten finnes inkiled i Svelefrikaa minor', och dessa himeneleka "laedrifyare, som mitn be- gagnat till den nyaste hypotesen. 1 Afrika finner mao diamanter mel- lan ganska mårkliga farmationer, som törst nu efter en [utlagd utgrafningar tro blottade i hela sin markliga kon- itraktion. Det år necoligen massor, som genom vulkaniskt utbrott aro kastade i kaotisk förvirring, men ecein hufvudeakligen bestå al magnesia- haltiga stenarter. Det ar för det första mårkligt, att dessa formationer finnas på ett så inekrånkt territorium, men utgrafningarne harva vilat det annu mirkligare resultatet, att de ögon- skenligt aro drilna i %lidret geaom flintan kreteforrnade echakt. Och yt. terligare framgår, att utbrotten aro ()rankade genom eucceeiva vulkaniska krafter, hvare olika resultat latt kun- na iakttagas vid utgrafningarne. Ilarmed vill det nyaste antagandet bevisa, att diamanterna icke skulle uppstått på dess fyndetållen, och me- nar eig kunna fastslå, att de blifyit till pi ett mycket stort djup, i det de förekomma tillsammans med oh- vinen,en sten•rt, om hvilken man •et att detta just år bindeleen. Hår frametiller sig då likheten med me- teorstenen, i det den etenmasea, som vid sidan af jernet lörekomtner i dessa, just år olivin. Detta ar ieyn- Knut Wioksell Finland. Från nerhet båndeleen med några vid Heleingfore beråttne: Ett antal perenner hade i måndags Novo-Ureij i Ryssland funna mete- orstenar. Dotter blir diamantens anocdnat ett möte, hvartill intrådes- förekomet i meteoretenar af stor kort på enskild våg blifvit afyitrade samt till det samma inbjudit fil. lic. betydelse lör frågan om dess jor- Knut Wickeell att hålla det föredrag diska bårkomet. Likheten mellan meteorens beståndsdelar och jord- som genom myndighetens. ltgård massans inre år ett ofta fram- blifvit inetåldt. Men &hen nu blef föredraget. hållande förhindrad' ge- hållet faktum, och man sluter sig till nom poliiene ingripande. Mötet fick harar, i förbindelse med det alllsynta mineralets förekomst i så små massor för bfrigt ego tum och man beslöt att hos prokuratorn ölvetklag• poli- som meteorernas olivin, att det i den stora massan i jorden. inre en oer- sens åtgarder, för hvilket anda:nit hörd massa diamant måste förekom- fullmakt underskrefe af samtliga når. ma. Och ytterligare stöder man det. varaude. tu antagande om si enorma dia- mantlager på en eannolikheteberåk- niog, Når det nemhgen i den ge- nom de jetnförelsevis få echakten i (och åtskilligt •nnat) Syd-Afrika uppstigna massan, som Diamanternas härstamning. endast sträcker eig öfver omkr. 54 tunnland, finnas miliontale af dessa Om din:no:demon hål-komet hu de lurde dimputerat både pro och contra. kristaller — huru många flera måste Onktadt de kemiskt bestå al ett af det då icke ligga inbäddade i de om- jord4elotete alltnannaete stoff, neruti- atliga olivinlagren i otillgangligadjup. Tank blott, nifthanda lelva vt pa g en kolet, Ar deras tillkomst en etor gåta. ?Ilen har visserligen vid att ett klot, sone till större delen består uteatta an kolmasea för en oerböe d af diamanter] vårmegrad och ett kolossalt tryck trott sig skönja en mikroskopiek bad- ning, eom kunde tyda på en böljan. de omdaning till det dyrbara etuffet, Qvinnolist. Fru Pettersson, som men från annan sida har man förne- gemet vill ha en ny hatt: kat detta. — Kåre gubben min, jag behöfver Den sparsamma förekomsten af ve rkligen en ny klidning. detta eillsynta mineral har naturligt- Han förskrickt: vis bidragit till att förmodandena — Få kladning mitt barn! Det år rörande detsamma lått komma att ankan god grund. Det år föret efter omöjligt. Tank på de dåliga tiderna! det diarnautfålten i Syd-Afrika, der Om det åndå bara vore en ny hatt: diamanter förekomma hittills okåndt Men en klidning: Det kan jeg inte me d bilat* vilja i verlden. omfång, blilvit noggrannare under rssohna: aeudeu Fru JP glete, som man nåtmat sig ett rest,' r ritt, gubben min. Då jag tanker nogare efter kan jag kanik. hjelpa mig utan en ny kittel- Ding. Köp mig dertör en hatt! -- Om allt möjligt — — mulatt, detta lefvande skelett, som i egenskap af on• Beigt vicekonaul tog emot oss? Det fauns icke någon belgisk konoul på Buena Vista, men Silva ville gerna lifa förstå att han var satt att handla som en sådan. på Lan tog sig an oss ekedde detta icke af menni- akoltarlek utan blott af egennyttig beräkning. Han hoppades nemligen att i dot vrakgods, som böljorna °lierat höll° på att kaeta upp på etranden efter det förolyckade tRubens›, finna en riklig ersättning för k d e utgifter, som do sexton skeppsbrutne förortiakade 4jeutu. på livad sätt tog han för öfrigt emot ose? rat tomt, r ötvergifvet hus gaf han öss att bo uti, ott h" Bom var öppet för alla vindar, och hvareat vi 123,11te ligga på blotta golfvot. Koaten var otillräcklig: ' ,.fiugo 1 lefva på litet majs och fingo aldrig se något 'ett eller ett mått vin. Den fisk som vi eielfva fån- gade i den brännande solhettan och med lånta garn, yer vår hufvudnäring. Ön var emellertid fattig och fillgo beqväma oas och finna oas tillfreds i våra krItiga oniatandigheter. , För att om möjligt anskaffa några klädeeplagg skydd mot nattkylan blof jag af mina km11- , 4 1 ' en dag sänd till Silva. Jag var nemligen i 7 åen r "de at dem, Bom kunde tala engelska, och 'd-mg iöredrog för mulatten vår aak på ett aå bevekan. "tt jag kunde, mera emellertid för mina kawra• lire skull an för min egen. Ni har utan tvifvel glömt hur Kivas yttre perootr tog sig ut. Han var fulla allt, hade jag mottagit ett vilaskapsbevie af honom Bom jag icke lätt kunde glömma. Jag hade hoppats att kunna återgälda honom detta genom att segla öf- vor till San-Yago för att söka ett skepp, som kudde föra oss öfver till Europa; han skulle då haft mig att tacka för sin Återkomst hem. Åtskilliga år ha emellertid, BOM sagdt, förflutit sedan dess, utan att det lyckats mig att tå några un- derrättelser om Chi istians öde, trots mina iiriga be- mödanden i detta hänseende. Först för några veckor sedan mottog jag från honom genom posten ett långt och vidlyftigt bref mod poritstämpeln San Vincent°, namnet på en af Cap Verdeöarna. Det är on hamn, BOM ständigt anlöpee af ångbåtarne på deram rosor hån och till Brasilien. Jag lemnar nu ordet åt Christian, Bom i det följande förtäljer sin senaste historia. lians bref lydde sålunda: Buena Vista den 30 Sept. 1871. Kommer Ni ännu ihåg mig? Bevarar Ni ännu i minnet den unge sjöman, BOM några sekunder förrän det stolta pltubena, försvann under vågorna kallade på Eder och fick Eder mod i den båt, uti hvilken kap- tenen och den återstående halfparten af besättningen sökte sin räddning? Om jag ej hade kallat på Er, hade säkerligen ingen i den allmänna förvirring, som rådde, kommit att tänka på Er, och Ni skulle då tvif- velautan gått i qvaf med det sjunkande skeppet. Ni är också den forste, för hvilken jag nu vill borgas suvrignan, 1 ffituarieDanba. En koka i ledet. Ea prost bill•• kede vid konfirmationeundervieniegen gifva gossarna frågor i ordning allt efter som de följde på hvarandra i katkesea. Detta visste pojkarne som, lårde sig svaren på sina fem fingrar. Allt gick som en olja. Men en dag var förste gossen borta, hvadan allt- så ur 2 kom att sitta Ofverst. Förhö- ret fick då följande sorgliga resultat: Preston (till öfverete gossen): Tror du på Gud fader? Omen): Nej. Primen; hvad tror du då pi? Gossen: J•g tror på Guds Son. lian, som tror pi Gud Fader, är hecutn• i dag, för han bar inga ekor En af herr Petterqvists svag- heter sr att synas törnatnligare och båttre ån han år, och hans barn ha lått lira sig att tråda i hans fotspår. Bir om dagen tog han med sig sin förstfödde på en promenad i Kung.- tradgelrdea. Hr Petterqvist 'log sig ned på en bank för att låtea tidnia- ger och den unge herrn förenade sig tned några andra barn för att leks med dem. På vågen hem frågade hr Petterqviet; — Ni, har du haft roligt min goaae? — Ja mycket, pappa. — livad sade du till de andra 84arrb?, det var en hel bop, den P- 13Iand annat sa* jag åt dem au den gubben *ona sitter der borta ock tidpiogen år min betjent,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.