Iårenterfeld einbeibefo, fåfont aaftua bibliotet bjtuerlemnatå dl ftbrte album nt ut _ jår fotografier, affebt "alt, 13 tu Torninet turtaiinyer, uprtap ed) åt Iåretecefet framgent (bevara portrått atum ter, l om o f fana brf; erettåtre oftast matt fig ben nutearan- re utegetthet&rJrnen eller tog 'Duo l,(. liali,ingeerameng, åtlecnicin pettnitt of tebord ccb ålbro lånet. ge att fråntje ånbamålet meb henna gåjon, har bef3 nuroaranbe takt from- be filta lårjungar teib ltått anhåflan edler,it låret:red, btrilfa ber ofint rne• pr ehettcramen, att till bollen infånba h.ta rep. fotografier i manligt format, tittebta meb namntelning fa tut upraift tv t e t år, (ramen aflabee. Zde för tibiot förbarmenbe. %3tfl teban en Mr at flit egne leinnalt utan h ajen i blå bogar och en natt å en g.irD i fli3crie, fem gåebene fot( fia får pub att gitroa tjutet fatt cd? malten. 9firligt jagthyte. Cn bit i glutt- thing ht i bot på en månnb nebloat 2 ba tat, 11 enar och 283 ramböns. Zinr tjenflaörnnbt fon: bogferare. små perjoner gulle hirombagen i en bit hemta en tjur från en holme utan- lir lIbbeteolla. 9.3å1 forumen i båten bopratc i fl6ni bit t tjuren crclig tinar, broarrneD tjuren tuas bunten, Logit:dee i båtens tår c genen rått antråntante af eviga hd man tjuren • st: timma meb båtett till faltlonbet. titt frittefft 1309ftintarfe år liar tamsate en hultet at tet fin-fin- fina ;tf be livenfht 20 8te8-frimåttena ni- fate 1. er. ter några år teban ett af be buntra ftimåtfen på bwarje fatta att fa fiffran 30 i Rånet fåt 20. Sineffelet upoadteo fnatt, tunt en bel farter ha- tt teban ulflårple. %Utfå finna i fti- mitItibanteln nu ett rat 30 årta-tri- :nåde, hteilfet år tjtterft Ulltott cth be. hagar flera tiotal fr. pr bete. 2 en af etedbelms goeireete ugnar beinbe man tår några basar teban dt par jådar mib ~intrig matutetabe pott- inmätta. l ib ttedningen af frimår- fere lcm fbifiggår å tifebantene tetet- trederi, håret., lom tuib annat [red, att åtritIligt blir matulatur. 'Pettreetfet mottager bed ej annat ån heta farter, ptratförrtt enba olaUftåttbigt troll mår- tt mine hela tattatte betning. råbana bbinnbigat Ibtfiggå naturligt- rott letter fortlevt] af rOttjertfurnb, Ostalfa nårintell till !je tt! fa fri- mårtvamlatt, lå att te ej bcbfrva fruf- la ett beta mattnab blir blir eirråm- e,ab af matulerabe frintåtfee, htettfa Kitt Vist i Lute. trå ffitOdik01111. liorgmastareval 1 Stockholm. Vid borgursstarevulet i fredags upp. Utges i företa rummet: rådman F. Krook med 1,677 röster, i andra rummet rådman A. Hård at Seger- stad med 1,499 och i tredje rummet rådman B. M. ForegriSo med 2,1; Rådman Bilting erhöll till företa rummet 1,187 röster. Magistraten hade ansett de sökan• de böra komma i följande ordning: Krook, Bilting, Forogr6r och Hård a t Segerstad. Fent. tör Stockholms nyvalde riksdagsman. Den af liberale val- mneeflreningen i fredags anordnutle festen för Stockholms nyvalde riks- dagsman bevistades af omkring 200 personer. .Efter trumla talade juris kandidaten Sohlmann för fosterlandet och broderlandet. Nntarien John Olsson höll festtalet, uppmanande de nyvalde rikedagsmånnen att medver- ka till reformera genomförande. Hr Fock svarade å egna och kamrater- nas vagnar. Lörnant Palme talade för riksdagen. k eten fortgick långt ut på natten. Jurister polismått. Till öfver- konstaplar vid Stockholme poliskår halva befordrats konstaplarne e. o. hofråttsnotarierna J. P. Palm och C. E. Thörnvall. Om yrkestiggerlet 1 Stockholm Stockholm, anka efter en tjeneteman i telelegrafverket, hade bland sitt bo- hag alven en gammal ekonstbesyu- norlige oljefargetafb, förestållaude en ung qvinna i furstlig dragt. Portråt- tet, eynbarligen mycket gammalt ha- de af tidens tand blifvit illa åtgån- get, och ramen var nåra att lalla i bitar. Flera gångar hade hon, nar do pekunitra bekymren blefvo för svåra, tåakt att få Balja portråttet, men aflåren hade uppskjutna. Så en da g skickade hon tallen till hr Bu- kowski. «Bah — ville inte alls ha then, men i bests fall några kronor". Men hon tog icke dem, utan sökte dr Ha- zelius. Har bjöd 7 kr., kunde icke betala mer. Taflan vandrade åter hem. Syntes så i en Stockholmstid- ning en annons, ileri en konsthand- lare, boende i flöte' Rydberg, an- nonserade efter koneteaker. Frun akickado dit fifflar,. Efter några da- gars undersökning bjöd han 30 kr., men ökade slutligen på till 6i. Det- ta sporrade i sin ordning frun, som begårde 100 kr, brilka hon Ove° fick. Innan mannen reste harifrån, letnnade frun honom ett bref deri hon anhöll, att om han förtjenade mycket på taflan, han skulle ihåg- komma henue. Döm om hennes för- våning, når hon, efter hvad en Stock- holmstidning vet beritta, i förra vec- kan i bref, afstampladt i Amsterdam, mottog 250 guldon jemte endast två rader, sola underråttade om, att taf- Ian sålts. Mem måstaren till den unga apor- trintdamen" var, år och blir vål för siljerekan okåndt, men att tallen var vård mer ån hr Bukowekia «någre kroner«, framgår af brefvet. lemnadu notarien A. Lindblom i ett faredrag vid Föreningens för vålgö- renhetens ordnande sammankomst i tisdags afton en intressent skildring, visande att vår hufvudetad åfven i fråga om bedrågliga tiggares uppfin- ningerikhet år på våg att rycka upp i storståderons led. Antalet yrkestiggare i Stockholm kunde, enligt hr Lindbloms uppskatt- a:ring, anslås till omkring 8 å 900 personer eller kanske vida flere. Och att detta yrkestiggeri lönade sig; framginge bland annat deraf, att en familj i Vaseetaden på det samma årligen förtjenat 3 å 4,000 kr., Un- der sådana förhållanden vore det båttre att ej gifva ån att gifva tank. löst. Hvad nu de i hufvudetaden så all. mint törekommonde tiggande barnen hettit:fade, så tillhörde dessa tro ka kategorier: för det företa de som tiggde af verklig nöd, men destin ut, gjoide det minsta antalet; vidare de, Finlands russifiering synes till hvilkas förehar vore yrkestiggare, och med i Ryssland vecka allvarliga och slutligen de, som tiggde för att betankligheter. Meningen var att få ihop penningar till röteaker, tobak, eamtnauste post-, tull- och myntva- öl eller till och med spirituosa. En sande:, men det praktiska genomfö- fattig hustru vid Roslagsgatan hade randet deraf hor stött på stora svå- omtjligen kunnat hålla sina barn pOdIVAtrndet ar righeter, FIU2k0 hemula om •Jagarne till följd af den orJaadt i noggrann Ofrerensetåtuniel- licher, med hvilken do at medlid- se med Union postale Univereielle samma tnennislcor kunde hoptigga och står i många afeeenden framoui penningar. Också hade denna (vin- det ryska. För närvarande aro der- na falt en hård dom öfver den vål- för du ryska facktnånnen villrådige görande allmånhetens obetånksainhet huru du skola taga -ihop med den i detta håneceede. beramade saininanewaltningen, Men efven många familjer och Al- Hvad tullfrågan angår, ha i kejsurri- le personer hångåfvo sig åt låttja och dryckenskap genom låttheten att ket starka röster höjts mot en tullu- tigga ihop penningar. Så hade det nion med Finland, emedan den ny. t. ex. visat sig, att åldra yrkestiggare eka industrien, som nu skyddas ge- utskickats från eu familj, gom hade nom tullgrAneen mot Finland, skulle, 2,400 kr. i årlig inkomet. Andra dy. om denna föllo bort, utsattas för en lika yrkestiggare brukade taga af sig mycket farlig konkurrens från den vAeteu i förstugan och sedan tigga högt utvecklade finska industrien. Betråffande myntfrågan, har den en vist jemte ett exemplar af Nya testamentet. Når något sådant ej ryske finansministern Viachnegrad- funnes till bands, brukade den tig- ski i sista ögonblicket lindrat e:n ti- gande vanligtvis i etillet erhålla en digare hållning i denna fråga och slant. En qvinna brukade upptåda har genomdritvit att Finland ullevi- och tigga med plåsterlappar i aneig- duro behåller sitt eget myntsystem, tet och en bindel öfver ögonen, ehu- «emedan ryska niyntsyntemete infö- ru hon, då hon på morgonen gått rande i Finland för närvarande blott från eitt hem, varit alldeles frisk och skulle vålla detta land stor skada felfri. Många hade vant sig vid att utan att gagna Ryssland.« regelbuudet erhålla bjelp, då hyran vid hvarje qvartal skulle betalas 0. P. V. I Laholms Tidning n:o 122 finnes En taflas historia. En fru i införd en skandalhistoria om murare -- 1 6 — rymlig borggård. Denna har på alla sidor länge byggringen ett galleri af träverk, soul oår i höjd upptill andra våningen. Ut till balkongen loda dörrar åran de olika bonings-, sof- och matrummen. Har uppehåller sig i regeln hushorron; qvinnorna arbeta har om dagen, vederqvicka Dig pa samma plats om afinarne, och barnen ligga hår och leka största delen af dagen fullständigt nakna. Tjenatofolkot, elafvarne — jag erfor blott alltför snart, att eådane ännu finnas Pi de portugisiska besittuingarne — uppehålla sig i nedersta våningen tillsammans med hästar, hundar och andra husdjur. Do fattiges boniugar halva blott en enda våning och äro utvändigt livittade med kalk. bet inre är utstyrdt på det aldra tartligaste, och lut- te n deriune är i regeln ganska varm och qvalruig. zarniljerna, som lofva der äro svarttå, de fleet° for ,datta slatvar. Do sofva på bara marken, inhöljda i Domuletacken, som fås från Afrikan vestkust. Emel- lertid förvånas man öfver att i dessa boningar under- piano och en eller annan elegar.t Stundom finna ett ()hel bunt understundom förträffliga viner. Allt detta ar stranciningsgode, Bom hafvet kastar upp på dessa på skeppsbrott så sorgligt rika kuster. Nar diamanter erilbra på så måcga negrinnore fingrar är det derföro att de plundrat liken efter skeppsbrutna. Om ej filke och ekeppebrott funnos på Buena Vista, akut!e f örmodligen heller ingen bebyggare finnas på ÖD. " mina ögon nu folio på Rits, stod hon och firade några getter med friska majsblad; Tid hennes 6rannlaitben. Från allmälthwten. Olsson och en viss qvinopereon her i staden. Undertecknad har aldrig föregilvit sig vara hann lagliga hu- stru. liksom jag ej heller pockar på bens frigifvande. Jag blef rådd nar han var onihindertagen af polisen. Jag trodde att han hade gjort något onde, I:varför jag gick och frågade polisen hvad muraren hade gjort för ondt, Han svarade mig att ban var så redlös och att han tagit ho- nom i tarvar och detta har jag vitt- ne på, Ense Lundberg. I den ifrågavarande notisen tam- de. inget namn på någon qvinsper- son, och kanhunda, når allt kommer ikring vi aldrig åsyftat den årade in- eindarinnen. Min hoa har vål ondt samvete kanhånda och kånner följ- aktligen heat sjelf kvar ekon klåmmer. Notisen var sanningsenlig och oss delgifvon från pålitligt håll. Red. ■ ••■■ 35ättefrångs ock porissalzer Laholm: rådhusrätt den 20 Oktober. Dubbelmilet mellan allmånne åklagaren och heinmaneegaren An- ders Nilsson i Edeuberga såsom mot- parter i första hand 'snu Anders Nilsson och poliskonstapel Edqvist såsom respektive kårande och eva- rarde i andra, och bvilka mål al oss förut, senast den 7:de dennes, refe- rerats, förevar i dag ånyo. Proces- sen rörde sig, som bekant, om ett parti sill, sunt Anders Nilsson hår- stades torgfört den 14 eistlidne Au- gusti och som helsovårdepolisen oakedliggjort. Vigtigaste aktstycket för degen var en skriftlig littneebe- rittelee från doktor Söderberg, byar- uti han intygade att en del af den Anders Nileson tillhöriga eillarneo bevisligen varit stadd i lågre eller högre grad af förruttnelse. Anders Nilsson, som assisterades af råtte- gångsbitrade, stod emellertid fast vid sitt nekande till att sillen varit skitnd och begarde ytterligare upp- ekot för att tå doktor 8. personligen hörd, ifveueom ett förut bördt vitt- ne, ()benan, byar. vittnesmål förefal- lit Nilsson något avlivande. Uppekofvet beviljades, och före- komma målen åny o den 3 nias No- vember, då Nilss on bör vara försedd med all sin bevisning vid åfveatyr, att ytterligare rådrum icke kulnas. Om allt möjligt (och åtskilligt annat). Ett folk af lögnare. I en rete- heskiiiniog ()Iver Aliesaiuien, stim i dagarne utgilvita af resanden Bol elli, finnes ett kapitel som aårekildt be- handlar Siwinisfulket. Burelli gilver denna fulketain Hederstiteln "ett folk at lögnare" och om den beteckning under hvilken de frigivit presenterade i Europa bidats dem bekant, skulle Summafolket anse Borelli vara den pliktigaste bland wenniekor. De ha förklarat lör honom att de- ras inmanats pligt år att tala osan- ning, Till och med deras konung, Mina Diffu, år en erkelOgaare. Da Burelli i ett samtal med honom an- tuarkte att han lika litet som hane undersåtar kunde yttra det minsta — 33 — hade gifvit henne fri disposition öfver alltsammans, sabin° han var sjuk, och han samtyckte på förhand till allt, livad 1:1,1 och jag kunde bltfva eniga om i ifrågavarande hänseende. — »Rita), utbrast jag med någon förundran», är det den unga flickan, som jag såg här i går, och som hade vård öfver de sjuke?» — »Just hon.» — >Jag är temligen klen i portugisiska», tillade jag, »och Jag är rädd för, att hon icke skall företå mig, nar jag talar engelska till henne.) — >Var blott lugn,» invände mulatten; (hvarje år anlända ou hel del amerikanare till Buena Vista för att hemta salt, getskinn ni. fl. förnödenheter, och der- igenom har allt folket här på ön hltleit «mil:gen för- troget mod engelska språket. Naturen har skapat ou kulorta, men den bar sökt att godtgöra etu (nativ= genom att gifva oss talang för sprak.) — ›Finnee det också, hrr vicekonsul, någon 'på ön, som kan Iranska?» — »Nej ingen; det finnes icke en gång någon fransk vicekonsul på Buena Vista.» Jag fick plötaligen en id6, som föreföll mig vara lyckligt funnen. — }Skulle ni icke hafva lust att lära franska af mig?» sade jag till mulattkonsuln. — »Lera en gammal gorilla franska? Det är väl icke edert allvar. Ni kan ju redan i morgon komma att resa härifrån — något som jag för resten borde tt (slussa, ord titan att vanda upp ooh ned pil satsningen, kunde han oj underlåta att samtidigt på det artigaste sitt i mitten uttala sin förvåning håröfver. Det var så långt ifrån att konungen illa upp.og denna förebråelee, att han svårt om nie 1 ett uttryck al stolthet ilade: — Vi ljuga alla, vi aro lögnare. Våra förfader ha ljugit 96 våra sö- ner skola ljuga, ona dys bli *ina fa- der vårdiga. Och du/ fortfor Abba Diffu med en min (sona på samma gång uttryckte medlidande och för- akt, hvarför ljuger ej du? Du har vål ingen fantasi? Du ken ej tanka ut något i ditt eget htifvud. Hinigenom fann Borelli bekriftel- se på hvad folket redan omtalat för honom, att den som hott dem ville vinna rang och åra miste ha utmerkt sig som lögnare. Intyget att man år en stor lögnare motsvarar hos Sim- malolket de högsta ordenskorationer hos oas. Endeet en sådan har man reatrakt för, endast it honom anför- ror man höga embotonoch vardigheter. Hvad är elektriciteten? Denna fråga bar Unge stått såsom ett olöst problem alven för våra dagars fysik. Att ljudet år luftvågor, ljuset eter- vågor, det kan hvarje skolgosse re- dogöra tör. Men elektriciteten? - Profetior Heinrich Ilertz i Bonn har genom en följd experitnentela un- dersökningar, för bvilka han redo- gjort på naturvetenskapliga kongress sen i Heidelberg förra året, kommit till bekrettelee af den elven af andra framkastade hypotesen, att elektri- citeten Ar samma företeelse som lju- set, d, v. e. eteravingningar, enen med långsammare evengningarörelse. Sår- skildt har ban ådagalagt detta ge- nom experiment med en konkav spe- gel, genom hvilken de elektriska vå- gorna sammanbrytas till en enda stark stråle, som sedan med alseen- de på reflexion mot glitneande före- mål, brytning genom prisma o. e. v. visat sig lyda alldeles samma lagar som ljuset, ehuru dessa långsamma eterevengningar ej af det menekliga ögat kunna uppfatta,. Observationsförmåga. En rykt- bar professor i Göttingen till sina åhörare: — Mine herrar: I gören allt för ringa brak af er observationeförmåga. Då jagstuderade måste alla sinnen stå observationsförmågans tjatigt. Ser ni den hår skålen? Valen I livad som år i henne? Nej, ty ni draga er för att smaka på innehållet, som jag gör. (Professorn doppade fingret i den •f- elcyverdt stinkande ~kan och stack det det derpå i munnen. För att bevisa att de ej förtjenade profets- sorna förebråelse gjorde alla studen- terna det samma. ehuru de de gri- nade rysligt illa efteråt) . . . Se nu, hur ritt jag hade: fortfor professorn. Om er itaktageleeförm*ga hade varit bittre utvecklad, så skulle ni ha ob- serverat att jag inte stack samma fin- ger i munnen som jag stack i den kemiska kompositionen. reirigeffre■ ,s.,.■ffiseimere ffituariehttba. Barnslig logik. I skolan under- visade lånaren i svenska språket bar- non angående akilnaden mellan kon- kreta och abstrakta substantiv samt förklarade att konkreta vore sådana som man kunde taga i. Lilla Ellen tillfrågade. efter in- bemtaade af denna upplysning, hu- ruvida lejon var ett konkret eller abstrakt eubiteutiv. 'Abstrakt., svarade Ellen. «Men har Ellen glömt, livad jag sade nyter, frågade ltraren. 'Nej, men lejon töre man vål icke taga ii. Stolt. Grelven till fin betjent. — Tre steg till baka, of örektimde, ser ni inte att ni trampar på min skugga?! Mycket begitrdt. Ea herre (på postkontoret): — Kan herrn såga mig, om det er aktande något bref med origtig ' dem till Göteborg i dag? Våra småttingar. Jfr X.: — Nå, lille 011e, år din syster Ottilia hemma? — Nej. kan aldrig komma i fråga. För resten har pappa sagt att om ni inte snart anhåller om Ottiliaa hand På kastar han er pl. dörren. "Ivern består kostnaden? A : slivilketdera föredrager du, 31 eller champarajte B.: 'Det beror på.. A.: 'På hvad?. B.: divetn som betalar.. Gemytligt. Jaa. (sedan han alm gitt se stund mod sin hustru): Satt dig hår bredvid mig, du ar val UNI du oxkolt.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.