t t riks. Moithe död. I fredags blef det en sorgedag för Tyskland, det öiver de 'renaste årti- ondenas krigiska minnen etolta Tysk- land. Då drog nämligen detta Isade störste krigare, generaltaltmarekal - ken, grotve liellmuth Karl Bernhard von Moltke, sitt sieta andetag. Kl. 93,, pi aftonen afled han tungt och emartfritt af hjonelag. Vid en återblick tillbaka på gång- na tider tränger sig ovilkorligen of- ta den tanken: ehuru allt kunnat va- ra annorlundal. Tank, denne man, som varde Tveklanda stolthet och sam-. tidene orakel i krigieka frågor, han var egentligen dansk undersåte , Om Danmark kunnat erbjuda den unge örnen tillrackligt ettor rymd till flygt, skulle mattande Ännu Schleswig och Holstein lydt under den danske ko- nungens spira. Kejsar \Vilkeltn I lår halva yttrat, att hans största regering.- handling var deu att han upptAckt Moltke. Och kejsaren hade allt skål att ytans öfver denna upptacks; ty utan Moltke. väldiga krigaresnille, som mågtade både organisera millio- ner mån till de fullkomligaete arme- er och med redig alltid medveten öfverblick omfatta och leda krigets vexlingar i en hall verledel, hade nog Tysklands enhet fortfarande lik- som så !ange förut legat i ett töck- nigt ljerran, der den kunde skönjas endaet af ungdomliga sinnen, varma bjertan och Adelt evArmeri, åt hvil- kas profektior man nu, liksom då, skulle lede ett medlidandets löje. Grefve Moltke var född i Parchint i Mecklenburg Schverio den 26 Ok- tober år 1800, allreå vid ein död öf- ver 90 år gammal. Hang fader var danske generallöjtuanten Friedrich Philipp Victor von 31oltke och han fick °eket sin företa utbildning torn officer i dansk tjenet. År 1821 öfvergick han emellertid, då befordran iodn danska armen gick Nr pakta, till preuseieka håren, der han År 1883 aom prernierlöjtn Int fick intrade vid generaletaben, hviiken han allt eedan °utbrutet tillhört, till dess han lör kort tid nedan tog af- eked från ein post som generalstabs- chef och eftertraddea af grelve Wal- dereee. Han, deltagande i danska, Daterrikiekn och franska krigen, till hvilka han helt och hållet uppgjorde planerna och hvilka ban hulvudaak- ligan ledde, ligger oas för nara för att vi nu ekulle behölva närmare re- dogöra derför. Grefve Moltke, som var medlem af dval ryska riksdagen som Herre- huset, har elven hår gjort tycka ri- kets krigsmakt våtentliga tjeneter ge- nom eine vid vigtiga tillfallen hållna tal. blolikes fåordighet bade blifvit ett ordspråk. Hane yttre föreföll eon) sjeltva stoltheten och atrångheten, men det var den hårda qvarteen, som om- slöt många guldkorn af anno, oför- falakad kanak Vid min i temligen unga År bortrykta gemål vor hatt så innerligt får, att han icke ville gif- ta sig, oaktade Tyeklande mest lyean• de partier' etodo honom till bude. Mot folket på sitt gode vor han som en fader, men tålte intet darr. Mueikcn var den konst, eom han mest Maka- de. Till tonkonetens nittateretycken kunde han titutale lytena med tådun andakt, att han glömde allt omkring sig och sedan efter konsten kunde han åndock beklaga att allt tagit eA hastigt slut. Att tankens ekårpa icke på något sått lörelöata al de 91 åren visade Moltke för några veckor sedan, då han i den tyska riksdagen uppnådde och föreslog införetalet af gemensam tysk jerrivagetid — en motion, som han mundtligen utvecklade och för- ordade med en klarhet och åskådlig- het, som kom hela rikadagslöreatnlin- gen att beundrande lyssna till den 91-årige talaren. Det var co lunga och fridfull ål- derdom som var beskård den Åldrige krigaren, då han, betnidrad och vör- dad af alls, klokare ån andra visste att draga sig tillbaka från det offent- liga lifvet på samma ging som sin gamle kejsare; lugn och fridfull blef också den gamle. död. Statyer af M. haffa rests i Par- airn (1876) och Köln 1881). Slösare:- tiggaren Milan. Som bekbrar har exkonung Milan nyligen med den serbiska regeringen afelutit ett fördrag. enligt labilitet han förbundit sig att lemna landet mot en million franc". Om denna skara. förbistori• har till Kölnieche Zeitung från Belgrad ingått följande tnedde- landa: *Konungen upptog •f sic sons civil- lisma Ss 0,000franca bvelk• to oro i best ett Wetner Lånderbank for en gam " - mal pereonlig hedersskuld. Sålunda plats *slom/bogen bestrida kostoadar• L HENRIK LARSO LAHOLM, rekommenderar sitt nyinkomna lager af Kappor Beställningar å Kappor utföras elegant och med garanti af samma skickliga till- 3Ck skiirerska som under föregående säsonger förestått Kappsyeriet. Profning Pit 11> sker en halt timma efter måttagning. 31> h ad valingstyger ståt sid svarta som couliirta af hvilka framhålles en svart god qvalW, 7 (galler bred till förvånande billigt Pris .Rärskildt afsedd för billiga lionilrmationskliidnIngar. Bffillullstyger, P platsens vackraste och rikhaltigaste lager. Ipassade filad Il i Bågar sand alla andra varor för säsongen nu inkomna. Platsens största urval och i mönsterväg de finaste. Odisputabelt billigaste priser. Alla varor äro nya. zmixnuic za4rtsorr. kiXt4#40,403WAXWOORCkfttltite» I «~#0):Rt>«8»YOX 8~0* na för eitt hualiåll i Paria med 15,000 francs i månaden, hvilket snart vi- sade dig vara omöjligt. För ött hjel- pa honom i hane svårigheter hade regenterna och minietrarne i höstas i all tyethet gifvit honom ett ansenligt belopp af den .kadeetåndeeumma, tota Serbien hade att erhålla af Österri- ke-Ungern för ett fidceområde, som denna roligt til!vallat sig med anled- ning al arbetena vid Jernporten, samt sålunda förmått honom att resa ein våg. .Men så tillåt sig Milön den lyx- en att vistas några veckor i London. 1)å han redan förut var personligen bekant med prinsen af Wales, intro- ducerades han of denne i många sill- akepskretaar, och då man, som be- kant, spelar mycket och högt i dce- Ofvervaldigades Milan af sn sin gamla passion, och minn hade denna passion slukat alla hans kontanta penningar. Detta var rå mycket betankligare som det genom ett konstgrepp 1: citats finansministern Vines att tå hela åreeutninau i tur- skott al enl kunglige kostgängure. Sålunda återstod det för Milan in- genting annat An att återkomma till Belgrad och der söka utverka sig vidare förekoret. Som låearen vet, lyckades också detta, men först sedan det radikala partiet uppetat' och genoindrifvit det oeftergifliga vilkoret, att Milan un- der sin sona Inindeltighet skull vi- etas i utlandet. Tortyr i Brasilien. Den bulgarieke pretnienninietern år, som bekant, en håneytishae mun, och han+ hårdhet mot den samvete-' lösa, ryska agitationen i Bulgarien år lått att Haitier,' och kanske emel- :anat ockra a.t ureiktp; men han bor- de giftigt akt på att energin icke slår öiver i oråttvisa och brutalitet. Bland de många efter mordet på finanetni- °intern Beltecheff häktade personer- na befann sig — så betutter Times' Wienkorreepondent — också en ser- bisk timmerman, hvilken måste till- bringa rio hela dagar i en fuktig, ua- derjordiak, af grodor beboJd cell, in- nan han tordes inför raneakningsko- ruit61. Då han sade sig icke veta något om mordet, förklarade uran att man nog skulle IA honom att tala, bvaref:er den anklagade underkasta- des tortyr i ett dertill alIntkildt af- etdt rum. Man kladda af honom till höfterna, lossade upp honom och band honom till hinder och fötter vid en bjelka, !,varefter en geudarrn bearbetade ho- nom med en kapp en halt timmes tid. Då mannen det oaktade icke ha- de något att omtala, blef han 'tigit- ven, och så snart han kunde *lapa sig fram, beg•I han sig till Serbiens representant, herr Steitech, för att vi- na denne sina sår och tilöt• kla- gomål. Då deo misabandlade leasna- de det serbiska koneulater, varde ban *ter laktad ocb trigala törst efter hr Stenget'. energleka föreetållningar hos utrikesministern Grekow, Nu bered- de hr Steitech den stackars timmer- mannen en tillflyktsort i konsulatet, hvarefter Stenad' begråt sig till den italienske generalkonsuln grefve Son - ma slanta den Aldrin) medletnmen af den diplomatiska kåren i Sofia och uppmanade honom att personligen atvestygn sig ont det förskrackliga tilistånd, t hvilket den olycklige eer- bern befann sig. Inom den diploma- tiska kåren ar hannen mycket stor, och kanske dess uppträdande kan hjelpa något; ty tortyr anvandes i Orienten, do i inräknade Afven Ryss- land, mycket oftare in man i annan- het antager. General Booth bettalver pennin- gar för ein fralsningeattn6, mycket penningar. För hane sociala reform- planer ha mycket penningar ioflutit, deretnot mindre för arméns öfriga ledarmål, så t. ex. i år 144,04)0 kr. mindre an i fjol. Generalen alger sig behölva 500,000 kr. för missionen i utlandet, 260,000 kr. för England, 60,000 kr. till fonden för sjuka och «sårade« officerare orent 1E0,000 kr. för reparationer på gamla byggnuder för armen. Nöden tycks dock ha blifvit anan ufhjelpt. 1 det senast hit ankomna numret af Daily News omtalas nem- ligen att ett fruntimmer teetamenterat generalen en summa al 60- å 70,000 pund sterling. Oeakerheten i Newyork tillta- ger i oroväckande grad, seger ett telegram al 22 dennes, som uppgif- ver, att dagen förut i staden och förstäderna 11131131118 20 mord. Ryska kejsarparet i Köpen- hamn. Enligt saken förljuuande tunna kejsaren och kejsarinnan fira sitt eilfverbröllop inom den :Armaste tamiljekreteen 1 Köpenhamn. En stark explosion hördes i torsdags helt ',töntigt 1 Rum; hvari- !rån visste man i början icke; men erfor man att den starka knallen hår- torde från en ktutexplosiou vid Por- ta Porten, Den törsta 'Utranna för- ekreckeleen lade sig, då orsaken blef bekant 120 personer lera till stor del akadata. Konungen, ministern Nicotera och myndigheterna begAlvo sig genast till ulyckantAllet. I rikhet af kruttornet, der explo- sionen skedde, låg co gosskola i V ig- napia. Då man Lunta icke funnit nig- r• döda befarar man att de«a ligga begradn• under mumma, Platsen tor explosionen och hospitalet Contula- arvet., det de sårade transporterades, halva otngitvita •1 soldatkordooger. Nåra kruttornet har man funnit 2 döde'. Till hospitalet halva omkring 70 sårade transporterats. Talrika byggnader halva svårt skadats; fön- ster och dörrar aro 'Onde:dagas. Eu del dys bara fönsterrutor 1 att- konan halva veka* sönderslagits. Eläststudier. (Amerikansk linmoreek.) Jag vet inte ont gula hamnar halva en altare natur an bruna eller hvita eller skackige; men våra omdömen om tingen I denna verld Aro ofta fångade af fördomar. Dat An form- ligen deref som jag icke kan betrak- ta en gul hån med några glada karislo Det re stod en gång en gul hast vid stationen i Washington just som jag kom ner Skepouvagen. Då jag såg huru djuret tillfalligtvie letade med bakfoten efter ein egaree hjerna, kunde icke mina tankar underlåta att gå tillbaka till min barndom. Jag minde. alldeles tydligt den dog mina föräldrar hemförde i boet ett gul bilat; jag skulle till och med kunna angifva hvilken dag i veckan detta djur intrådde i vår krete. Det var ett artigt kreatur med ögonen r on► en hungrig örn. DÅ han kom in på gården, ginge vi alla ut för att se honom. Det var en afton, klar, kull och ovanligt vac- ker. Min fader stod i Pariteten af brunnen och höll djuret med en lina. Vi hade en hund, en svart och hvit en, och om någonsin en hund trod- de sig ega ett godt hufvud så var det den hunden. huru tydligt ser jag icke för mig huru han nalkades den gula barnen för titt lukta på hans kulur. Det måtte ha luktat riktigt rart, ty han förlorade större delen af sitt ena öra på saken, Och så qvickt det gick! Vi skulle aldrig ha late veta om det, om inte hunden relaterat förloppet. Han luktade aldrig mer på den lusten. Det var beetittndt ingen van- lig lukt pli det kreaturet, menar ja?. fre dagar senare då han slog dig i krum för att meddela dig med en loppa som satt i nårheten al svansen, som nu år mycket vanligt med hun- dar, el kom nendelsevie barnen till- /tettes och tog en band full med spi- nalkotar ur bundens rygg, och lör- ekrackelsen °Iver att så der olötmo- dadt bli plockad verkade så benigt på bundens helgotillatilnd att han dog inom två minuter. Samma afton trakterade modern min far med en berättelse om Capers död, sona timat på eftermiddagen un- der det han väntade på att få en ny krage på sin basta rock som den gu- la !råsten knappat Iran honom. Och så gick tiden, Men hatten förlorade ingen tid han. Det fans icke en granne på rn hall mil som icke bar ett minne •f he- atens vånekap. Liksom döden tog han ingen hanayn till person. Han stannade aldrig för att fråga om en karl var tualtonår eller cesaionant, bara han kunde nå honom. Han kanske nog var nyfiken, men det vi- sade han aldrig. Slutligen började folk undvika ho- nlut då de 11301i0 honom på vegen. Jag vet inte em de gjorde det end tidigt, ty det föreföll så naturligt ont de rusade in i portar eller hoppade es r,,,, ocker, når han visade ei, Denna olö rklarlig• fruktan ha rfe Afven meddelat sig till traktens han- dar. De hade en sådan respekt får honom att de aldrig vågade gå och lagga sig om aftonen, förr in ds gjort en titt öiver till oss ocn sett etter att den gula Misten var je. ening& Det var instinkt bara! Min fader var aldrig glad en enda af de åtta dagar han var i besittning af djuret. Min far var ingen godlo, man, men han var på god vig at bli det hvai je dag i veckan. Mo. nen som bodde olat intill oss en stor svärjare. flen hade en ha som var ett mönster af godhet, si mild som ett lem och så tidlig som en flicka vid sexton år; min far kan- de aldrig förstå detta. Han talade alltid om det som om en af försynens underliga vågar. Det fans bara en person af dem som hade att göra med hatten som kom helekinnad undan. Det var en legd karl och han hade en olycka att tacka för ein råddning. Han var en kalla till mycken sorg och harm för den muckare gula barnen. lians ögonfel var så vål gjordt att det kun- de bedraga till i cn med finare va- relser an lasten. Djuret slog åt ho- nom några gånger, dl karlen synbar- ligen tittade åt annat bill, men just då var tatidtleen deo, att han hade ett vaksamt öga på hånen; och då han tittade på hatten, så trodde den- ne att ban såg pi honom, och så gick han dag ut och dag in uran att håven kunde fl så mycket som ett hårstrå at honom. Jag år Baker pi, att det aldrig funnits en sådan hast till ött Flå och bita. Han kunde se en karl att i aneigtet liksom för att bedöma hans personliga varde och så kunde han vånda och etnålla honom tör pannan med sin bakfot, så att han dg ett ajuttioferndollara-fyrverkeri på cuiedre ån en minut. Han bet åt allting, antingen han kom åt den eller inte; men nar han slog, miesade han vallan. Han kun- de slå med bakbenen, med han skröt gerna med att hatt kunde slå med bara det venatra, som nu år mycket svårare. hela luften omkring vår bostad var impregnerad med kamfer och andra Iminneat. Grannarne ekocka• do sig omkring huset så enart mör- kret intrade och tjöto som indianer ropande efter filmens blod. Saken började bli allvarsam. Fol. ket fordrade illetens utletnnande och obducerande el att de kunde få igen eina tillhörigheter. Då beslöt min far att skjuta hl- sten, men i zieta ögonblicket evek modet honom. Medlidandet trium- ferade, och han sålde honotu till en Person som bodde ganska långt ifrån, ja så långt att ingen af oas kunde bevista hatta begrafning, ehuru vi pi fullt allvar voro inbjudna. Ban lernuado hustru och tre barn efter venens dig och träffa j desminnas. tinningen, (Ur eDaubury skiner«). gaholm. Prins Carl befinner sig sedan ett par dagar i Venedig, der han vidare amnar uppehålla sig. Kronprinsen af Danmark liar af konung Oscar tilldelats hedersgrad af general Afven i norska armen. Vid stadsfulimitktigvalet 1 gör efter allielne jarnhandlauden L. 11. Simston, hvars mandat skulle ha utgått med årets slut, Idet hand- landen 11, L, Larsson med stor ma- joritet en af de. lir L. erhöll nem- ligen 436 röster af 14 röstande. Narrrast kom handl. e. 14. Lund- gren med 150 roster at 10 rystan- de. Dessutom erhöll handl. N. E. Nilsson 7 röster at 1, skomakare J. AhJgren d d:o af 1, och jordbru- kare J. p. Svensson 46 d:o at 1 röstande. Vid exekutiv auktion, soul ter' rattades i tisdags å tiugstitallet yål lingelholm, försåldes haltade l .Nilsson (Papperspålle) heuunau3de aunsug, d, onik ulansui erO xia 1 na:r ttunnl k ero ochan2d,11tinille b Andersson i Rennuelot lör 500 kr. Utmatningen hade skett till godår görande af Nilsson at rån adowda ersåttningar till J ohne N dation i !larv ueröd. Uti-tga tör akånaka hyl'° tekelbreningens fordran gemena t intecknade delar i henunanet dee vid samma tilltalle och iinepå* de Anders Jonason 1s mantal tu 1,646, lians Andersson o .,, turulan! tar LIUU och Itintaus ranson 7 nuis
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.