gtrikts. Några drag från de ryska Judeför- följelserna. En uppskakande bild af judeut- • ianingarria från Ryaland upprullas af en tysk grånatidoing, gom van- ligtvia år val underrättad om han- dolmorna i Ryssland. 1 denna tidning lager man bland annat följande: Vudeutvieningen från Ryssland fortgår med oförminskade krafter och har alle icke *lappats i sin grymhet De provinser, som drabbat. mest dorer, aro Kaminiezk, Podolek och 'Utom°. Deuutom föreiggilr utvis- ningen 50 venot langa graniterna, liksom i de fleeta previneer ur by- arna. Ett undantag göres i byerne för de judar, som sedan 25 å 30 år tillbaka besitta egendom der i orten; likval förfaller detta privilegium, om den ölrigg befolkningen protesterar deremot. Af staderna niga» Char- kow, Kiew och Modwa i synnerhet stora utvisaingshar dar.. Tidningen anför följande fall el synnerligen upprörande grymhet: .En man utvisades för sex veckor sedan; man lolvade honom att hans hustru skulle få stanna qvar der på orten, men efter sex veckor komme byns myndigheter och elspade hu- strun med hennes barn och lilla hus- geråd till nårmaete stad, der de lem- nade familjen hjälplos på gatan. För en ansedd hård 50 åra man, som nedan åratal tillbaka haft en skola i Odessa, upplöste§ denna undervis- ningsanstalt, hvarefter dess föreetin- dame utvieadea. En hustru, som hvil- ket Ögonblick som kelet kunde motee sin forlosbning, förvågrades liven den minsta frist. lion måste genast an- tråda resan, men också lödde hon på tåget och ligger nu svårt sjuk i Oewieciar. En familj hyena fader i b6 ar bott på ett och summa stal- la samt der egde hus och hem, fick en utvisningsorder sig tillskickad, och då måste familjen för 50 rubel aflåta den fasta egendom, son, ko- stat 500 rubels. sDen största delen af utvandrare aro blottade på allt. De utdrifnes antal vid den rysk-österrikiska samt polsk-ryska grensen torde stiga till 1,000 personer i veckan. Och till denna ryska regering sluter sig nu det folk, som gifver sig ut för att gå i spetsen för kulturen«. Ett märkligt dödsfall. Den 4 dennes alled i Bangor en af Förenta testernas mera bemärkta min Hannibal Hanaliq, uti den höga åldern af nåra 82 år. Mr Hemlin var född i Paris, Ox- ford county, Maine. lian erhöll van- lig folkekolsbildning, men beredde sig under sina ynglingaår att stude- ra lagfarenhet och lyckades så val häri, att han vid några och tjugo ars ålder erhöll fullmakt att uppträ- da som sakförare. Från 183h var han verksam såsom folicreprueentant dels i statslegislaturen, usle i kon- grenens senat. Långe afgjord de- mokrat började han dock 1831 upp- träda mot elafveriinstitutionen i sö- dern, och då den bekanta Kansas- Nebraska-billen 1854 blef antagen al kongressen, bröt han °fientligt med det demokratiska partiet uti ett be- ryktade tal uti senaten. Från denna tid biet han ledare af det nybildade republikanska partiet. 1857 valdes han till guvernör i Maine, men blott en vecka efter ein installation utsågs han för tredje gången att representera staten Maine kongressens senat. År 1860 utsågs han till republikanernas kandidat såsom vice president och blef vald. I denna befattning tjenade han med stor utmårkeles till 1865 och var itu af Abraham Lincoln. narmaste vin• uer. Han vagrade mot Lineolue ön- skan att insalta sig till karelitiat för Etervift men antog deo indragtiga tull- kollektörsaysalan i Boston, hvilken ban betrodde två eller tre år. Från 1869 till 1881 var han återigen senator i kongresseg och tjenetgjorde deref- ter under två år som minister i Spanien. Från den eisteanida be- fattniugen blet han på egen begäran entledigad och beslöt nu att tillbrin- ga sina återstående dagar i ro, se- dan han att halts århundrade varit i det inmat:mas tjenat. 5 Få mån hafva, yttrar Gamla och Nya Hemlandet, sedan Webster* och Clsys dagar åtnjutit ett sådant anseende och allaren högaktning som den aflidne. Ehuru han var en partiman och under nara femtio år beklädde offentliga enbeten, kunde ingen sitta hans hederlighet och ritt- rådighet i 'vitval. På sin statsman- naduglighet visade han mångfaldiga prof, då han under inbördeskrigets iraxlande slitningar med fast vilja och klar blick ledde senatens för- handlingar och utgjorde ett af Lin- Delco [satsat. stöd. Jltrnvägeolyokan i Frankrike. Olyckan vid S:t Mendt5 bar räckt os erhörd uppståndelse i Paris. I Vin- cent»s rådde stor 'ringad vid "sta- tionen. Det heter att ritationainspek- toren i S:t ållandet kom i trate med propagerar° och dervid glömde att signalera en tågförsening. Extratå- get körde in pl stationen och stötte mot ett annat tåg, som stod vid per- rongen, hvarvid det senare tåget an- tändes genom en gasexplosion. Gra.- liga• scener föreföll° och en obtokrif- lig förvirring rådde. De dödades an- tal anslås till omkring 70 och dc så- rades till omkring 200. — .Voss. Ztges meddelar åtskilliga detaljer om jarnvigsolyckan vid S:t Mandt. En kyrkoinvigning i Join- ville hade samlat en massa åskådare, hvilka vid hemresan alver!, Ide tå- get, som dessutom försenades genom stationeinspektorene tråla med några passagerare. I sin upphetsning glöm- do etationsinspektoren att omkasta vexeln bakom tåget, tiraden nästa tig från Joinville med full fart körde in på det å perrongen stående tåget, hvarvid lokomotivet krossades, flera vagnar fintandes och de sista vagnarna öfverskållades al utström- mande ånga. Många personer blef- vo lefvande brända af glöd från lo- komotivets söndersplittrade eldstad. Flera quinnor bletvo vansinniga af aktie:nie]. Ministrarne Freycinet och Guyot skyndade i måndags eftermid- dag till olyekeetallet. Stor rörelse råder bland befolkningen. Nytt rykte om ryske tronföl- jarens forlorning. Enligt de sena- ste underretteleserea Iran Atlit;n, skall ryske storfursten-tronföljarens förlof- ning med prinsessan Mario al Grek- land eklateral strax etter prinsens hemkomet till Petersburg. En utmärkt skörd anser, enligt officiella berattelser, Förenta stater- na få i år. BotAullteskörden blir rik i sydetaterna, och i de mellersta etu- tern% komma majs, tobak och ris att gifva en utmärkt akörd. I Kalifor- nien aro uteigterna lofvande, och till och med på norra Stilla hafe-kueter- na och i nordveatra Kanada aro ekördeuteigterna utmärkta. Respekt för fruntimren! Att det är farligt ett röra vid fruntim- mers ålder år en bekant sak. En Berlin-tidning anför ett exempel der- på, som meddelas till varnagel för de oförsigtige. En olycklig studiosus skulle skrif- va och gratulera en 47-årig, ogift tant på hennes födelsedag. Han bör- jade denna skrifvelee, som var afeind i den båga mening, med uttrycket: allin kåra g a nr 1 a taLt!. Den gam- la tanten gjorde sitt testamente på dödsbadden och dog. Studenten blot tillkallad vid testamentets öppnande. Det visade sig då att den unge man- nen var ihågkommen med en summa af 1(1,000 mark. Men det fans ett tillagg i denna bestarnmelae, nrimli- gen att hen ej skall få lyfta sum- man förr An år 1924, då den aflidne, om hon lefvnt, skulle ha fylt 8(1 år. Och allt detta korn bli; af att han kallat henne fur «gamla tants. Den förorättade damen hade på ett prak- tiskt sitt velat låna sin unge slagting når man har ritt att kalla en qvinea lör gammal. 1 slåttertid. sto, för Laholm. n. Tidn. af Ilnird, Arbetet gick med sjungande fart på den stora ingen, som sakta slut- tade ned mot den tvärs igenom her- regårdsegorna slingrande backen. Den ena höknippan etter den andra dansade, förd af kraftiga armar, upp på hövagnen, medan en ung bygdens tarm) med Minin i hand gjorde efter- skörden. Solen brände mer an van- ligt het vid middagstid, och svetten droppade från de arbetandes pannor. Men, hi och hej! Sista sliten miste under tak, innan det förridiska tnol- net, som si hotfullt narinar sig der borta från vester, 'hunnit öfver ene hufvud. Nere vid backen Snöre. re- dan i •Itopparne det dufva sus, som plågar förebåda ett annalkande (»å- der. Svalorna flyga så lågt att de nation snudda med vingspetsarna mot den taftnejade ingen. — Kylt dagsverke, det hår, — yttrade en af girdedrångarne. — Min sjå' Id vi inte för den fördömde moln- gubben. skull nåra nog arbeta Iefver och lunga ur oss. Men tror du Lars, att •Uoadingen• år nöjd för dat? Jag mins för två år se'n, — då voro inta ni hår — hur Per Erik, fattig-Jo- hannes påg, fick blodapottning just en sen hår dag. Skrällig var han förstås förut kräket, men sämre blot han efter den dir'n, tills han fram på vårai'a fick riktigt övila ut sig i kzrk- gårdemullen. Mon tror ni, skni- har densamma i början af Mej må. diogen: trodde på någon blodspott- ladsbacken — svarade Lera undvi- nad förklarat sig beredd att naot- ning? Nej, arbeta skalle han, ända kande. rbe • r 4 b t ag oda d om en sev nens fök egan eridnef ra — Det kräket har du val lett förr, unarls: tills doktorn en vacker dag kom och rea' att Per Erik skulle prompt in på Lasse — menade Johan. I 'sjette' verket hade Lars ej sett gemensam) traktatsförhandling sjukhuset. — Jag vinner patron ajelf vore hemma, hlefvo det nog en ann' en skymt af den fruktade förvaltaren. l g in ke. vaVer':ara ie kori r haf tdngFr Irre" avt, e11. t 1 ri skjuts af. — Ni vet kantlands inte Den tanken, hur olik denna dag var t 'hr:n först ville halva de grunder be. ni, att ing härom da'n af hushåller- andra föregående dagar, då Anna stämda (frihandel eller skydds/3y. ekan der uppe fick veta, att patron med pitt prat och sina glada visstumpar atom), på livilka det skulle förhand kanske aldrig blir så bra igen, att gjorde det trågnuste arbete för ho- las. De förberedanae konferenser- han kan resa från det der Nissa, el- nom till en njutning, hade så fatt öl- na med Frankrike torde i alla ler hved det hette, der han nu lig- vertaget, att han för några ögonblick händelser ej kunna begynna kreti ger. Det år nu öfver två och ett glömde det förhandenvarande och adr. i Oktober. hallt Ar han varit från hus och hem. rade d,ystert ut i rymden. — Ni ha viset spirat ur i dag, du Med Spanien kan inne ingenting - lini. ton, stackares patron: - och flickenartan hår — yttrade Jo- göras, enär den af spansks rege - stickade flickan med rälsan. han efter en paus. — Gamla marken ringen nedmatta kommissionen e; — Jo, jo, pangar hjelpa inte all slå ej fil Ackurat som når jag ejelf tid dc heller — återtog förnutnetigt hunnit inkomma med sitt betån. för tjugo år ee'n — — - den pratsjuke drängen, medan han kande öfver grunderna fir en ra. ' En flammande blixt genotnekar stötte högaffeln i marken och torka- vision af Spaniens traktater. rymden, följd af en skarp knall. de 'vetten från sitt rödbruna rumlig». !ungt. Reg- Det hade med ens Lars, en ståtlig, enbart yngling, som Andra kammarens vice talen' net föll i stora, tunga droppar nåetan stod uppe på hölesent och tog emot, hr A. P. Danielson har enligt med. lodrAtt. sade ingenting, men tänkte nog dega- delande till Folkets Tidninl, till :nere. Han tyckte. ej halva hört — Gud vare oss nådig! — sucka- hälsan betydligt försämrats oc 'det de Anna. — Jag hor all tid varit si mycket pi hvad Johan nyss beråttat. lär vara fråga. om att han skal af- rysligt rådd för åskan. Hane trotaata blå ögon sökte med ett säga sig representantskapet i an- uttryck nf vemod esoinoftaat den vack- dra kammaren. — Ah, har ingen fara, — genmål - ra flickans der nere, men med ringa te Johan 'ungt, — Nu »kruka vi oss framgång. Anna stirrade envist på i våg du, Late. Och du, Anno, kan Rustnings- och roterIngshesvå- kreerar», som vid hennes kippekodda springa före hem, som har flinka ret. Kommerskollegium har i in- fötter vecklades in bland pinnarna på ben. tordradt utlåtande hemstall om er- rafsa». Och når hon så fick en sam- — .111, gör det du, Anna, vi kom- sättning at statsmedel till ågare lad hög och lade denna på lasset, ma snart etter — tyckte Lars. eller innehafvare at' berustade och vor det med en mima° förebrående Anna sprang, och var i det strida roterade qvarnar för hela rustnings- min, hon mötte Lars' ljusnande blick, regnet snart utom synhåll för Lars och roteringsk ostnaden,. åfvensom På herregården visste alla, som och Johan, som i e..kta mak koturn° att proposition derom måtte till ville veta det, att det var svål» mel- efter med hölasset. — — - riksdagen att åtas. lan Lars och Anna. Bida voro dc En ny !rånande ljungeld och i sockenbarn och båda hade de nå- samma ögonblick ett brakande, som Luleå Gellivaraban an. TillNya Dag- stan samtidigt kommit på herregår- kom både Lare och Johan att tro ligt Allehanda telegraferades tran den. Do hade från barndomen kom- domedag vara kommen. Luleå i onsdags: J arnvagebolaget mit ölverens om, att de skulle bli — Den viggen bet alt med besked har nu fråntradt och ötverlåtit till ett par. Och hvad som i barnsliga livar den tråffnde — yttrade Johan svenska staten agaudertitten till lekar omedvetet gtundludes, växte efter en stunds ansthamtning. Lnleå—Gellivarabauan. med tiden upp till en byggnad, som, -- Jo, Gud hjelpe Anna! .Jag nå- Staten öfvertager den i morgon så sade de ritulinatone ajellva, endast stan åcgrur, att vi släppte i vag afton för att inträda som dess aga. döden kunde rubba. henne — svarade Lars och satte hå- ro från och med den 1 Augusti. Men nu hade Lars fått Amerika- etorne i raskare takt på landsvägen. Sista afiöniugståget på gammal tankarna i sig. Han hade långe och räkning algår om lördag. vål gått och burit på dessa tankar, * Bandirektören Sundberg skall • då han qvållen före nu ifråga varan- tör statens räkning öfvertaga led- de dag helt varligt anförtrodde An- Åter log Solen från sin ningen. Han kommer till Luleå den na sina plener. Ilen skulle resa ut som skulle han vilja egga: Hår ha 6 Augusti. och tjena dollars och så antingen pi mig igen! Glads att jag år den- komma tillbaka med en samlad styf- samme, alven oue moln för en stund Landtmannaskolorna. K. eirt, har ver på fickan, eller ock hamta sin skymt mina strålar! tuedgitvit att vid lägre landtbruks- brud till det lörlofvade landet. Men inne i dagligetugan på herregår- skola, der det af skolans styrelse — livad Lars älven fruktat -- någon den var denna afton mycket tolk anses önskvardt, tippskof med til- Aurerikareea ville Anna ej als höra samlade Men det oaktade rådde der lämpningen at reglemente fur talas om. Hvern visste, om de då inne en sådan högtidlig tystnad, att de med statsmedel understödda någonsin mera Atersågo tivaranu., och ej ett knapp af det gamla skåpuret, landtmannaskolor den 11 Juni 1887 livad utkommen beträffade, vore Sve- som stod i ett hörn af rummet, gick må ytterligare ega rum till den 1 rige• uog lika så bre, som Amerika, förlorade November 1892. och kanske bottre, lör det hade hon Genom den öppna dörren spelade hört af preetgirdefröken, som låste friska fläktar efter den stortvätt, som Sparbankskomitdif, bestående af tidningarna från sjelfvaste Stockholm, nyss förehafts i naturens blomster- landshöfciingen Bergström, kansli- och som således bade reda på saken. garder. rådet Benckert och landssekretera- Lars var envis, och detta var må- Förvultaren stod i tyst samspråk ren Bagge med vice häradshufdin- hända hane svåraste fel. De båda med den unge bokhållaren, medan gen von Wolcker såsom sekretera- ungas samtal, i början interfolierade allas blickar i etutnt vemod voro re är sedan medlet af denna ma. med kårlekens vanliga attributer, slu- riktade på en grupp i soffan, nad ' samlad å Elfvestorps bruk i tade med att Anna förtrytsam lem- — Förbannade skada på lös - Orebro län. Komitens uppgift ar, nade sin Lasse att, bast som han yttrade förvaltaren och tog sig en förut meddelat, att utar- kunde, ensam «grunna. på Amerika- pris ur sin stora nalverdoca. — Men såsom vi- beta förslag till lag for sparbanker vår herre hade smak den gången resan. och solidariska folkbanker. Nu råkades de ånyo ute på ängen. — tillade han cyniskt. I Bollen satt Lars, krampaktigt livad Lars gärna önskat saga några Statobanornas Inkomster under ord till henne, nom — det tyckte han hållande en ung flicka i sina sentulls sistlidna Juni månad utgjorda armar, En fin brun strimma på ben- sig kauna alrabist nu — var hulvud- 1,555,593: 84 mot 1,879,540: 71 un- vilkoret för hane jordiska tillvaro! ne• venatra kind stack skarpt al mot der samma tid föregående år. Från lian skulle velat såga henne, att han den liljetivita blekhet, hvarmed dö- årets början ha inkomsterna ups- ej ville bortbyta henne mot hela A- den hallstamplut hennes tackel an- gått till 11,092,216: 26 mot 10,819,609: merika, finge han ock alla dess dol- ik; under samma tid i fjor. lars på köpet. livad brydde han sig — Anna, Anna, — — du svarar . inte till_ Amerika. — - om det stora landet i veetern, blott l e ej te_ GleoKrafisk a koegremen l Bern. han åter finge se det der aolljuia le- I gnäll skulle jag ju maga såga dig Prof. Ernst Carlsson kommer, enligt endet på hennes 1 tippar! det. -- — Hör du mig inte Anna: A.-B, att representera Svenska säll- Sil dum han hade varit, ,som ene — — Inte till Amerika. — — skapat t ö r antropologi och geogra- ett ögonblick kunnat tänka på skiljs- Och han tog hennes bleka ansigte fi vid den geografiska kongressen mental Nej, Anna hude ratt, nu som mellan sina grotva händer och kysste och uteta ll ningen i Bern. Utställ- alltid. Sverige räckte nog till för det lidelsefullt. ningen kommer att hållas öppen från den.. Han hade lorargat henne i går den 1 till den 15 Augusti; den inter- med sitt dumma förslag, men hur ling- nationola geografiska kongressen å- iad° han ej efter tilltålle att få såga de n 10 och fort- tili tor sammanträder henne, att han nu hade henne dub- denuAug. belt kär och att han aldrig mer skul- Svenskar hedrade med hedersle- går har stab, till svenska le tänka på Amerika. I qvall — - gionen. Med anledning af franska Nere vid backen vajat» alarnee eskaderns besök i Stockholm hal- antropologisk- geografiska sällska- toppar fram och åter i eöfvandc sus, va följande svenskar dekorerats med pets förfogande ett belopp at 1,(Åk) kr. för att anordna en 15VC1181: tU det svarta molnet, som nyss låg lag- hedoralogionon: delning, särskildt af geografisk un- rade långt borta vid randen, vixte "Lo grand cordon" (storkors):prins med resande fart ut till ett mörk- Eugen; Storofficer. amiral Virgin; dervisningsmateriel, vid nående, ut- grått dok, svepande allt i hallskym- kommendör kontraamiral Peyron; ställning. . ning. Aunt, kampade dock solen ont Officerare: v. ordföranden hos stads- Tienstledighol och förordnande. herraväldet. Från herregIrdepurkene fullmäktige Ekgren, kommendör- lummiga kronor hördes ett doft bru- kapten C. Ljungqvist, kommendör- Under kronofogden i Laholm, fög- sande. Det närmade sig alt mor och kapten J. Numen; Baddare: hamn- deri • S. L. Sundin under Augusti månad beviljad tjenstledighet har neer genen' den at qvatv• ångor mat- kaptou v. Sydow, kouuneutlörkapten tade luften. L. Iljullaammar, kaptenerna Th. kontoraskritvare K. A. _Kolli nias )gdetjeusten En regndroppe triflade Annas sol- Sandström, A. v.Åchoultz. K.Kempff, n b om " rdli firta gderi kVtliri°dt.. atett be bryn» kind. Den satt der ett Ögon- löjtnanten . baron A. Legerbjelire, blick, gnistrande i solljuset såsom niariningeniören A. von Eokermann PrIsutdelnIngen vid liöteborgs den klaraste diamant. Nu var den och d:r K. Rudberg. Indnstriatetalb.ing. Prissättningen borta. Ännu enl Så alt fler, stora, vid endelstrintstallningen har nu tunga, såsom vore dc af bly. Gymnatiska centrallnatitatet. Till egt rum. SiliVerniedakt har tiller- — Det vore val också raeic•r'n, om den ttjukgymnastisia kurren vid vi inte skulle få in den hår höklad- gymnaatiaka eentralnotitklet, byn- Rör r yllevilf och hattar, samt brons- den torrskodd, men det likar sig ken tager siu början den 1 instun- tör ebt)iag stad, mti .ak br:al in k un " i ed ts a ljöW i an, i r l an i f ll Wale l i r. oto i nbe agra rgs knappt till det — yttrade Johan Och dande September, skall bl. a. be- arbeten och 0. Björk-. knypplade lade in en ny annlbank. — Raska ordrar löjtnanten vid Hallands ba- fi tag och hi och hej! — — taljon K. 0. P. liolflander. Men livad attan står du och glor på Ilallaudingarne på landtbruia- Lasse? Svensk-norsk traktataförhandling. mötet 1 Göteborg. Bland utställare — Ah, jag tyckte bars, jag skym- Enligt norska "Dagbladet", hvilket eGentlitilicns dir torta i A 3. star dem IStoo4ska regoriugen nara, i rodiks:årlim t lfastar fiser r d Ok el hawe s kin .änkohn. i d k P g
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.