tygh e t. öfverlemnaa it jordens sköte. Från avel staden, eran kunglig • gande land-bygd tilletiemniade in- bjudna Reiter. 1 ett af Proirumtnen hade några af odena: ekiniperfruare samt en garn- 01 ogift inemeell, som eljee satt i egen c igarrbutik, elegi! sig iii 11. Fru Lundqvist, en fet ock, vördig eliatkuterifru, hyste man för flera år omta (ristat öfver till Amerik• fro ett undgå efterräkning af eina _Aga brummande .bjö rnur., satt ån- "" wi ocb läppjade på buljongen, som r „, .för valeignadt heta, alt medan len då och då tog; en munsbit af Jag en• er eom herrekapet nog vet Pi .-- IfejJ • _ började den buljong- och pastej- konsumerande frun, — visat icke den som chikanerar folk, •Iraminet på deras döda mull; nej, bittre har jag fått lera i min da'r. »Låt de döda bida i freda, ha' alltid gubben min, och det har son dess varit min prir- — Och fru Lundqvist nickade belåtet och tog sin pastej numro två. — den det bara ville jag aga, - det år vål ingen krypakt tt i buskar- ne? — ett skulle min Lasse otalt till en d'il skandal, som den har snål- vargen, ei skulle han, si sant far min var kapten vid borgargardet i Stockholm, lått med mig att göra. Ah, den fru Lundqvist! Alltid limma bestämda karaktåel Och de andra damerna skrattade. herre gud, — suckade den — alla lilla torrökta cigarrmamsellen, skola vi den 'igen gl. H vem kun- de vål såtts eig på, att Stenberg, eom itt inte Illogre ån fjorton dagar se'n rar inne hos mig och gjorde afiår, — ja Nyettörnskan med sina femö- reaherrar enedt emot fick nog onde, air hon sig Stenberg raka hennes otta förbi . . . Men jag kan också ja. ja, inne begripa att menniakan el har ock en ann' vetat hålla sig på sin kant. «Kort men godta bar all- tid varit mitt valspråk. Prima varor . men ejellberöm . . tvi vale! . . livar var det nu jag sa' igen? Jag . år el konlederad af den bår pa- 'chefen, att jag ville ge tio riksdaler till de fattiga, om den vore ogjord , . . Jo, Stenberg var, som eagdt, inne hos mig för cirka omkring tre veckor Pe'n och an', att den rare nogherrn ej längre skulle lå ta på °kritas. Och kunde jag tanka . hl hå, ja ja, — slöt mamsellen, som hon börjar. — Jag kunde berått• en nyhet — itföll nu i pipande ton lru Wagel- tjekt, en knotig och livasenaet, me- tak1dere agentfru, livar. kanonloc- ket eltrigde i tredubbel proportion mot det sockertoppformign bufvudete ideligen nickande rörelser. — Men j'g löper inte med limetingen, det skall jag aga herrskapet. — Åh, söta go'a fru Wagelflyckt, — yttrade en bedagad dam, som hittills varit en stum ljudupptångare i sitt eoffnörn. — skulle det komma i frå- ga? Man bara Fager hvad man vet, lilla lrun . , . för öfrigt år jag alls inte nyfiken. — Och hen lutade sig åter tillbaka i soffhörnet. — Je, ingen Iran såga det heller om mig, — återtog mamsellen med cigarrbutiken och slog pekfingret i bordskanten. — Står jag inte t bu'n hela guds långa dein. utan alf veta ett skapade grand: Fast no g skulle Jig • • . Fru Lundqvist nickade er- lannande. hatt afbrott i don laga konversa- tionen uppstod, som eeg hotande ut lör frun med kanonlockarna noll hen- nes onylo..1•. Dynos slIminne lik giltighet retade henne. Och hon började åter preludiera pi den en gång anslagna *tringel): — Jag har den af mamsell Spring- folth, som fick höra den på torget her om dagen •f fru Trietedt. SA att varmt ar det som sista trontalet. Damen i soffhörnet vaknade åter till lif: — Men hvad var det då, lilla @nal- la fru Wagelflycki? Vi It' så °begrip • ligt nyfikna. Frun med kanonlockarna gjorde två energiska niokningar med lden- det, lutade sig framåt, och de andra lyssnade: — Jo, kan ni tanka er, att folk alger att Stenberg tagit blyet af sig af sorg öfver pojkvases, de fick sig pi halsen, som rustar och lefrer som om liver dag vore den sista. Jo, jo, gubben fick nog veta af, åt hvem han skrapat ihop styfraree. — Var det inte det, jag alltid ea? — inföll snuten fluffigt cigarrmam- sellen. — ---- ---- Vi lemna nu damerna att, biet de vilja .blöta och stötas den intressan- ta nyheten och bedja tattarna som hastigast följa oss till ett annat stål- lo i begrafningsgiirden. Inne i det evartdraperade, med blommor och tropiska växter smyckade likrummet med dess mystiska halfdager låg pa- Stenberg på elit-de-paraded. tron Ännu etodo några ögonblick åter, innan kistlocket för alltid dolde de kåre drag, som i döden vittnade om en kamp, hvari denne stridsman dra- git det kortaste strået. Lutad ökar sin fosterfader@ hufvud stod Knut ensam i rummet försjunken i stilla bön. ()iver hane vackra, men bleka ansigte avlivade ett uttryck at frid, som når solen en mild våralton med sitt eken begjuter ett vackert land- skap, nyss bårjadt af storm och slag- regn. Knut hade ej under sin andakts- förrattning lagt tnårke till att genom den halföppna dörren en ung flicka med ljudlösa steg inkommit i rum- met. Det var Siri. Den svarta sorg- dragten slöt sig t ett intill de graci- ösa formerna af hennes ungdomliga gestalt. det blindhvita kråset ringlade sig mjukt kring den skönt formade halsen,ocb öfver skuldrorna böljade ett svall af frigjorda lockar, medan an- dra lått skuggade den hvita pannan. Stödjande sig mot den vid dörren befintliga porslinskaminen njöt hon i hemlighet af den gripande scenen framför henne. Älven hon hade ve- lat tanda den bortgångne en trista alakedeblick. Ynglingen höjde sin resliga ge- stalt och ämnade lemna rummet, då han vareeblef kusinen, hyste ögon voro grumlade af tårar. — Du hår, Siri? — hviekade Knut, liksom rådd att störa den dödes ro, och råckte henne handen. Siri brast i gråt och fattade trilla- tigande Knuta hand. — 391 — — Min familj är en af do äldeta i Flandern. Ockaå ha min far, min mor och min äldeta syeter Mina bröder varit bland revolutionens första offer. ha Vinge tjenat i Cond6s arm6. Då jag sålunda blif- - ?it ensam i verlden, har min amma upptagit mig och låtit- mig gälla för hennes niece. — Il vilken oförsigtighet! I detta värdshus invid kgret är ni utsatt för tusen faror. — Ack! Det är allt för sand Alldeles pytte bar en af edra soldater groft förolämpat mig. — Otvifvelaktigt bar Pontoise gjort det. Förlåt honom det! den muntergöken förstår sig bättre på att Blåas ån tala med quinnor; lag skall gifva honom upp- hackning, och han skall icke göra om del; det svär Jag. — Men någon annan skall göra det kanske i Jag förstår nog, att det skulle vara olyck- likt för mig att stanna här, men jag har endast en °iväg. att angifva mig kjol( inför municipalrådet. , — Jag ber er vänta med att taga att så förtvif- fadt steg. Det är sent jag måste återvända till lägret, Enen till i morgon skall jag tänka öfver någon utväg. oof lugnt och se i mig en bängifven vän, som edra olycko r djupt rört. — Vågar jag få antaga denna vänekap? Akta er, min herre, att edert ädelmod icke komprometterar 0 1 Om man visste, att ni beskyddade en emigrerad " ni, den republikanska armåns general. 1 stället för att svara, fattade generalen den unga morgon. — tgiri, gråt icke si! .lag staurant infann mig ntmlizen ett pall- boide göra det, oro jag ej hår vid ! skap af t vA herrar med dan.er samt min andre faders kalkade stoft vun- reqvirerade en finare supet. Då upp- nit den frid och försoning med (lull görelsens stund var inne fana inga och den hadansofne, hvarefter nått kontanter, men A notan som företed- hjärta trängtade. Ack, jag hade kun• des, och hvilken slutade å ett icke nät ana det en vakande skyddriengel obetydligt belopp, tecknade, den ene enel vid min sida! — — Det flydda al [termi.: aceepterap, c refvn Il.. år som en hemsk dröm, hvarur jag yttrande att han för tillfallet ej vore vaknade föret den der förfärliga qvål- stadd vid kassa, men såsom son till len. — — och sedan . . . då försköt (hår nundee ett af vira aristokrati- ei du, Siri, den förkrossade, titan vi- ska namn) hoppades han, att man ic- sade mig till deo för mig .okande. ke skulle •agr• honom kredit till derofvan. Och han stötte mig ej hel- iolföljande dag, då rakningen kunde ler tillbaks. Nej, genom Hans nåd 'illande. honom etc. . . . har jag lått förlåtelse och kraft till Ni, ett sådant namn hade ju klang, ett nytt lif. Du tror det, Sir i, icke och den framsolds begiran bifölls sant? utan invindoing. Derpå aflitgenade — Den, som rått beder, han får, - herrskapet sig i efterskickad hyrvagn svarade den unga flickan och sia de Men då dagen derpå restauratören en blick, lull af. trosvisshet upp till och byt kusken infunno sig pil upp- ynglingen. — Och jag er viss om gifvet gille med sina respektive rak- att Gud hört dina böner. ningar för att höra efter om *hr — Siri, jag tr en (ramling på jor- grelven vore hemma. — si fans in- den och tackar Gud, som i dig and' gen grelve der, och hade aldrig lun- en engel i min vag. Du bar upp- nit.. allat mig, o, lemna mig ej! Hår Den sig så kallande grefvrn, som vid min åldrade fosterfaders skugga gjort sig skyldig till finna likriande besvir jag dig det. Sag, att du år streck, var en liten spenslig, ljuden min! herre med bioode, hans följeslagare — Jag år din, — hviekade Siri åter en person af medelstorlek, med och sjönk med sitt lockige hutvud martialiska mustacber. Bida voro fint till Knuts bröst. kladds. — Frin din himmel deruppe var- Man tror sig vara de oförskämda des du sanda oss din våleignelee, fa- gynnarne pi spåren. der! Eo af dina kargaste önskningar •■•!....ffirer. har nu gått i uppfyllelse. Och jag svår att blifva en vördig man, make och son. — Och jagatt blifva en virdig maka •En ohygglig konsert, ' benäm- och dotter, — ifyllde Siri med fast ner °Politiken« den sedan långe be- stimma. — Den första kysion brann bådade Trebellikoneert som den 17 såsom insegel på de &lekandes låp. Augusti hölls i Klempenborge kon- par. — sertsal. Fru Trebelli hade ntmligen Annu några trögt framskridande för ungefir ett år sedan ett slagan- timmar och kyrkoklockornes dofva fall med åtföljande lamhet i sidan, och maning kallade till jord stoftet af hade si litet återvunnit håls in, att den man, som med Gud och vidden bon måste steg för steg ledas in på i förtid uppgjort sin rakning. tribunen, dit hon med picaam lång- are■■■■ samhet :listan slipades. Aneigteut- trycket var förfarande slappt och in- teteagande och rösten apatiek sutan en gnieta af lit. •Det var eom,hör- Ett nytt återförsAkringsbolag de man lonogrefen i den allra företa ofullkomliga ekede.• håller för nirvsrande pli att bildas i sHvem bår ansvaret för att en sjuk hufvudstaden. Bolaget skall tipsad- menniska sålunda gifves till pris och sitta eig si vål med brand- och lif• en intet anande publik spinnet, på som olyckshilleföreakring samt ha ett pinbanken?« frågar olvannitnda dra- minimikapttn1 at 400,000 och ett max - cks tidning. *År det fru Trebelli imikapItal af 900,000 kronor. ejelf, som vill så; år hon si sjuk, att En japanel, btuderanden Mxio andra måste beetimma Utter hennes görande och låtande och Or det nöd, Wado, anlånde i torsdags till huf- den enda tånlcbira urakt, si miste vudstaden • från Berlin. Den lång- eingerelcan hjälpas på annat fatt.. viga hemligen, en helt ung man, år europeiskt klådd, han bar tagit sin etudentgrad i Wien samt talar de europeiska lculturepråken. Han up- pehåller eig larvades som turist pi Laholm: rådhusrätt den 24 Augusti. resa öfver Petersburg till sitt hem- Tre fyllerimål förekomma livar- land. al, i två, evarandeparten ej inetållt sig, Han har under sin, resa besökt utan komma dessa ånyo före den 7 San Francisco, Newyork, London och nista Sept., då bemälde parter skola Parit., samt minier vid hemkomsten möta den ena vid 10 kronors bö- utgilva en skildring öfver sin långa ter, den andra vid hånitninge påföljd resa. i händelse af uteblifvande. Den tredje, som leninist skriftligt Under falsk flagg. Å en rif våra erkånnande påfördes b kronors böter. större restauranter tilldrog sig ekrit- ver D. N. i måndags en händelse, . Fotogenmål. En handlande hår hvilken visserligen icke år al så all- i staden var denna dag ineamd för delee ovanlig art men icke desto det han, som förut ~te, i sitt för mindre vittnar om en hög grad ni eldlarliga oljor* förvarande sifeedda frackhet och låghet. A sagde re- grannlanben. från ffitochbohn. äätterings. och prunka. — 388 — denna skola för bjeltar, der mer än on blifvande kej- sardömets marskalk lår sig sitt hårda yrke, råder en lif ;g rörelse. Nyfikne borgare, som vilja betrakta det befästa lägret, glada lycksökare och varmblodiga quin- nor, som önska på nära håll beundra Mars' tappre söner, ha infunnit eig. På något afstånd från lägret äro ett värdshus och en inhägnad trädgård belägna. Värdshuset kallas >Nouvelle-Aventure), Mea finner i trädgården musa- klädda grottor, en spåkäring, som förutsäger framti- den, och ett konstgjordt vattenfall. Militärerna hålla mycket till på Nouvelle-Aventure; general Biron, ox- hertig af Immun, håller der fester för damer, och officerarna samlas för att hemta vederqviokelee efter mödorna. När kanonerna tystna, måste man förströ eig en smula. En afton i Februari månad 1793 inträdde Pontol- se och Jeannot, general Fm ordonnanser, i Nouvelle- Aventure med högborne hnfvnden såsom segrare i ett underkufvadt land. — Hör hit någon! — utropade Pontojae; — byar t—n håller der här fyllbulten till värdshus hus och hane lathundar till tjenare? Vid detta utrop framträdde en ung flicka på kökströskeln, på sin höjd aexton år, så nöt och tack under sin dyft., flamsk• musaljnshofvs, att man kun- de bli frestad att äta upp henne. Man skulle kunna tro henne vara en hertig- inna — mumlade Jeannot förlägen. förriderum innehaft ett större parti fninge■ n, in hare enligt Kong!. tömde. sf 26 Nov. Mb. haft rutighet att på en gång innehaftte. Svaranden or- kande skriftlig t, T. f. etad.fiskail C. G. Settergren yrkade ett det lieeKerauna kärlet för- brutet *amt far ivrigt ansvar för avstå nunda förseelse. Utslag naat• mindag, Sådra tkabo och Bjiire häradsrätt den 20 Aug. Urtima ting, Tillgrepp af Inteokehandlin- igar. Uppskjutna målet mot luktade Joh. Ed v. Gudmundsson i Södertorp förekom i dog för vidare utredning* Han vidhöll sitt förra påstående att han betalt Kallenberg 3,800 kr. Af dessa vore 2,000 kr. som han erhål- lit hoa sin i Köpenhamn vistande broder, hvilken tvenne gånger varit i polisförhör derstides och der be- kräftat sin brodera uppgift men på- stod sig erhållit dem till låna i Juni månad, men John hade förut betat- mt att det var strax på aren han lemnat dem. På domareas fråga livar han an- tog inteckningarna voro, som Ii tå skulle enligt K:s uppgift halva utka- stat till sin broder t korridoren, sva- rade han att han trodde att Kallen- berg hade dem. Johansson vittnade laven i dag, men blef beträdd med tvetalan, så att han blef vid 10 kr, vite ålagd besöka sin ejaleeörjare så ofta denne det fordrar för erhållande af under- visning om eden. vigt och värde samt vid samma vite infinna sig den 8 Sept. di rottet åter förekommer. Gud- mundseon åte Hördes i häkte. En son Fadd. Laholm den 24 Aug. 1891. Pelle och N. E. Nilson. Från allmänheten. (Inelindt och betalt.) Vanvård af mindre retande. Under denna rubrik •f Laholrne nya Tidn. n:r 94 finne, införd en artikel, som genom en binidgirig och nfundsjuk person eller som redaktionen kallar den Trovirdig, söker på nedrigt att förringa sina medmenniskor af pur lamdlyetnad. Denna gång liksom för- ut, riktar Trovärdig sitt haredbegår mot sina närmaste anhöriga, och IM. ker belasta den mattnoder, som har det Svåra uppdraget att averse vår- den både öfver personen i fråga, jämte sitt ölrigg hushåll, och som på ett oklanderligt eller tittare utmirkt sålt sköter både det ena och det an- dra. Ni vill hvarkea namna ni mu eller ingå i detalj, häri gjorde ni klokt, då ni ej vill kannan vid ear- flinen. Men då man vill hamna., år det så förnöjsamt att fl framdra- ga andras yttersta grad •f vanvård, sorgliga förhållanden och dylikt bålet når man slipper ingå i detalj, utan i stället med ord och åtbörder söker visa solsidan af sig &jolt och för- mörkar motsatta aidan ar andre. Vac- kert haudlingesati! I livad egenekep f. d. kronolänsman Bergman Kli rt någon anmirkning å fallet latiner jag ej, fastan en anmirkning år Ditt att göra å hvilken sak som bålet. Men liven detta påstås vara lögn, De förbittringar och minförhållanden som [Arvid förekommit, bar troligt- vie Trovärdig tagit ur sin egen mör- ka och ejelfsvåldiga fatabur, då man vid !armare kännedom pi platsen tydligt ser, att Trovärdig bör halv" ett stort 0 framför sig. Önskar ni komutialnåmdene undersökning, sök den ej hos tidningenåånner. NI eom bor i flatheten, bvarför bar ni gjort något godt för er medvetslöse vin, då vanvården gitt till yttersta grad, eller anropat grannar eller anhöriga om hjälp, 1 stallet för att vara tro- värdig meddelare för tidningsmannen. Man finner hos er att mennieko- och sanningskårlek försvunnit och klutat plats för lögn,-.fued och hat. 0- rittvise tidningsmeddelare, år det al idel ojelfsald, eller öro edra hjarnor snedvridna, i hvilket fall *om hålet vore ridligest, att i med eaereete in• toge å någon vårdanhalt, på det att mitten komma att bittra eder för femtiden så vida någon raddning står för eder att finna, Y — Som vi innu ej hunnit vidare med- dela osa med den person, a( hvilks vi erhöllo °Ivan åsyftade meddelan- den, och hvilken person vi medge fun- nit harva förtjenat epitetet atrovirdig., limma vi tilla vidare .1" - :44 ;nein- daede åt sitt varde. Nu vilja vi en- dast halva egg" att 11-11 emellertid i Din artikel tycke. neema en helt an- nan steeseirdige a den, af hvilken vi verkligen fin go de upplyeniegar, i notisen omnagadee. Ked,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.