tibriftto, Deacons dom. Det bar vackt oerhördt uppseende i Frankrike, att arnerikanaren Doa- con, som sköt ihjel ein huetrue elakare icke biet frikand utan £dömts ett åra singel... Åhörare° i ratten. sal gllvo strax sitt misaoöje till kan- na genom att bvieela ut jurymannen, el att presiden måste uppmana dem till stillbet och till att vants med att ge sina kannor luft till dess de kom- mit ut på gatan. En pariserjournalist har interwie- vat Alexandre Dums. — upphofe- nunnan till det boken'a utropet om aktenskapebryterekae: «Döda leenne!« — betagande hans mening om den- na sak. Dumas förklarar, att sedan aktenekapsakiloaddagen biet införd, halva de akta mån, ten) genom mord vilja rentvå sin ara, ingen urakt. Han anser, att m:r Descone fållande ar alldeles berattigadt. Fyra avinnomord. Fyra ohyggliga qvinnomord halva natten mellan den 18 och 19 dennes från kl. 11 pi altonen till halt 3 på morgonen töröfvate i Denison i Tex- as. Det första offret var d:r llaynee hustru, som blef funnen död genom skottsår i sin bostad, hvilken var ut- plundrad; det andra offret var en ung dam, miss Teen Hawley, af en myc- ket ansedd familj, som blef lönmör- dad i sitt hem; de två andra offren vore unga flickor, rom blefvo döda- de i illa beryktade hus genom ekon, som 'florrade. utifrån in genom lön- aterna Man bar ingen förmodan om hem mördaren år. Hundra af sta- dens borgare ha beväpnat sig och aro polisen bebjelpliga vid efter- forekningarne, för bvilkas verksam- ma bedrilvande man alven envåndor blodhundar. Deemings afråttning. ▪ Som hår nedan omtalar, blef mör- daren Deeming bilagd i måndag. morse. Han hade appellerat mot dödsdo- men till det engelska kejsardömets högsta domstol, mom har sitt sate i Lindun. Appelleaken behandlade. i torgdags förra veckan. Rittens ordförande lord Halabury anförde, ett ratten icke hamrade koloniala do- mar, så vida det icke var otvetydigt bevisadt, att de koloniala domstolar. De begått uregelmeseigheter. Sådana bevis förelågs icke, och den 'usum- huka domen kunde alltså icke kas- seras. Frågan om huruvida ritten borde hemetallo hos drottningen om benådning, besvarades alren nekande. Dermed var Deecniege öde afgjordt. Meddelandet om att domstolen i Loadon hade Gnidige dödsdomen och att det icke var uteigt till benådning, försatte Deeming i en mörk sinnes- författning, men han törblef dock tern- ligen lugn. Natten derpi tillbragte han utan sömn och i stark eionerö- relse. Han utbad sig och fick tillå- telse att atge följande förklaring. .Jag förankrar åter, att jag år o- skyldig. De, som ha jagat mig till döde må bara följderna at sina hand- lingar. Historierea om att jag be- kant aro osanna. Jag når dock in- gen fiendskap mot någon. Di det biet bekant i Melbourne, att skattningen var beslutad och be- stämd till i mindags förmiddag in- kornrno en mangd andragande om tillstånd att ötvervar• domen full- bordande. Emellertid utfardadee blott 70 tilltradeekort, braraf de 40 tilletåll- des pressen. Auktoriteterna ha varat att ut- lemma Deeruinge bjerna till undersök- ning. Ozaren om tyekarne. Zeit.. befattar från Petersburg: Nar man för czeren föreslog general v. Wahl till den aflidne polieöfverpre- fekten i Petersburg general Greeeere etterrrådare, frågade erfaren: ar han tysk och lutheran? Når Mao ...ra- da att ert vore förhållandet. fortsatte turen: Sant år att för dylika *int- umma, ansvarsfulla poeter lampa sig alltid biet tyekarne med sin pålitlig- bet och lust för arbete. Anarklamen. Från Paris tele- graferade. den 21 dennes: Hares- randa polis har upptackt några un- derjordiska kanaler under en af huf- atrofi:norna. Anarkisterna ha gjort eu miaelyckadt försök att eprånga g•taa i luf'en. Om 'spionen.° ha- de lyckats skulle deo ha förorsakat en ledung gasexploaion. I generalproknraior Beanrepairet hu bar mat upptackt en beleetema- eleln. Mördaren Deeming afrilttad- Mördaren Deeming bangdee i Mel- kruNe ) sopdags morse, Af ett bana maskerade rdtva- ro bortfötdoe nyligen den rike gode- egaren Coniglio från sin landsegen- dom. Efter tvi dagar lyckades sig- nora Coniglio praktisera i rölvar- nes bandar de 100,000 lires, eon af rötvaroe fordrade. för Coniglios lös- slåppaode. Men det oaktadt försat- te de honom icke i frihet utan försök- te, djerfva genom den första fram- gången, att utpressa årsnu en ansen- lig dumma, Signoren offrade ännu en gång 10,000 och vidare 2,000 li- res utan att hennes man det oaktadt försattes pi fri fot. En större polio- och militaretyrka uppbådades för att söka arrestera röf- varna men duga förstodo undgå alla förföljelser. Men nyligen lyckade. det en aldelning karabinier att under löjtnant Schoraonee anförande ötver- En hattig kamp raska rökarna. uppstod, hvarvid löjtnanten fick sin ena arm krossad al en kula och tvi personer af hane folk stannade på valplatsen. Meu åfven röfvarbandet led klen- bara förluster. Man fann eignor Co- nigho bunden till binder och fötter i en bila. Karabinierna förföljde röf- varna och tatittogo ett par at desee. Den ene visade sig vara eignor Co- niglioe intendent. Denne hade stått i hemligt förstånd med :Vyerna och nu ekyudat sig, lyckligtvits för stret denna gång, att underråtta bandet om att det förföljdes. Sigeor Coni- glio albemtadee af Caecamos befolk- ning med musik och beleadee af un- der prefekten med ett tal. Papegojan och ugglan. Af IV. L. Alden. Fyra amerikanare entro i Pariser- hotellets röksalong. En af .dem var en grånad, medelålders herre, som eatt ett stycke från de andre och ti- gande rökte en erark, evart cigarr. Ue tre andre samtalade lifligt. De hade tillbragt tre dagar i Parte, ha- de besökt Napoleons graf, kloakerna och 031oulin Rouge, och de voro nu naturligtvis öfvertygsde om att de kande Paris, Frankrike och frans- mannen lika noga som sina egna vietfickor. Paris var i allting 50 år efter sin tid och 60 år efter rLmeri- ke. 1 Paria fans ingenting ordent- ligt att åta, dricka och röka. De franska jernelgarne voro jemnierliga och hade ej det ringaste sörjt för de resande. säkerhet. Det franska earn- hållet. moral — studerad i •Sloulin Rouge« — var öfver all måtte lör- dertvad, hanarna:nen talade' icke en- gelska, något som ensamt var till- rackligt att göra dem omogna för ejelfetyrelee, och deras förkärlek lör tunga lemfranceetyeken, di de ju Ini eket vål kunde taga smutsiga dol- laruedlar, bevisade till full evident; på hvilket lågt kulturstadium de etodo. Plåning' ringde den tigande herrn. — Kypare, skaffa mig en uggla! — livad behagas? frågade denne förbluffad. — Skaffa mig en uggla, sagor jag! — Ja, monsieur, sade kyparen, *om antog, att 'uggla. var någon lör honom okårid amerikansk dryck. Om er stund kom han tillbaka och eade: — Jag beklagar mycket, men vi kunna för tillfallet inte eervera nå- gon uggla. Några af ingredienserna ha tagit slut. Jaså, svarade amerikanaren. Nå, då får det vara. — Förlåt yttrade nu en rbl de tre, Dom suttit och tillintetgjord' det franska folket, skulle ni vilja vara si vanlig och upplysa oss om, byar- för ni hutande en uggla? — Med största nöje, biet svaret; men jag miste då först berätta er en historia. — All right, colonell Berått.: Den åldra amerikanaren lutade sig tillbaka i lanstolen, flyttade cigarren till den andra mungipan och började. — En papegoja, mina herrar, år den uslaste af alla skapade varelser. Personer, som kanna till papegojor — jag vet inte om ni gör det - påstå beetamdt, att det inte fins nå- got medel att bringa en papegoja till att blygue öiver sig sjelf. Men det år ett misstag, ty jag bar kant en papegoja, som slutligen blygdes Mae: sig sjelf, och det var dock den mest inbilska papegoja som man nå- gonsin sett utanför kongressen. Det barrade så ihop: En dag, nar jag kom hem fann jag der en papegoja; min dotter Mamie hade köpt den af en 'jomen, harigt upp den i salongen och van- tade nu, att den skulle börja tala. Men snart betans det, att papego- jaa endiet kunde tala spanska, och alven det blott föga. Och hon ville inte låna sig ett arida ord engelska, pait,e4t reds deltar bearbetade heshet som Im hön varit en bel .åndags- skola. En vacker dag började bon dock plötsligt lera sig engelska pi egen hand, Hon 'invande en sorts 011endorf-metod; kanske hade hon hört Mamie lårs nig franska på det gattet. 1 början nAjde hon sig med satsen: «Bebölver Polly en nötknip- wire?. men snart varierade hon lat- sen: •Behöfver Polly kokerskans tranötknappare eller liusetöparene gyllene nötknappareh Och si svara- de hon pjalt: .Nej Polly beböfver hvarken kokerskans trä-nötkappare eller ljuestöparens gyllene nötknap- pare, utan grofamedene stora jern- nötknSppare.. Hon plågade efter denna metod dagligen studera tro timmar på för- middagen, och tro timmar på efter- middagen och inte rine om sönda- garna unnade hon sig någon ro, el jag förmodar, att hon inte var gud- fruktig. Inom tre månader kunde hon tala engelska lika bra som ni och jag, och betydligt bittre en den der kyparen, som nyes var hår inne. Olyckan var, att papegojan talade (nerbrutet, utom når hon sof. Min hustru ar ganska talför, men jag sig henne brista i gråt, emedan papego- jan inte lat henne få ordet. Fågeln pratade oas kallt Mya ocb stumma. Katten get tapt efter ett par dagar. Papegojan var nainligen fruktan.- vårdt personlig i sina anmarkningar och frågade honom om han någon- ein i hela eitt lit sett — en råtta. Katten lemnade huset och kom al- drig åter. Hon hade inte den ringaste han- eyn för någon menniekae eller något djurs kanslor, denna papegoja. In- gen papegoja har det. Når t. ex. unge Jones kom till markniagar till bens historia, och de upprepade icke heller frågan, byar- för han bedt kyparen om en uggla. Under några minuter rökte de tysta ein• cigarrer, och derpå föreslog en af detat de två andre att «titta in hos Henry och ta sig en klunka, ett för- slag, som sicyndearnt antogs. Rök- salongen återsåg dem icke vidare den aftonen. (G. Il. '1'.) gab olm. Prins Carl har för afsigt att et- ter återkomsten från Köpenhamn utflytta till Rosendal, der han skall bo under nästa månad. Augusti månad kommer prinsen att i likhet med förra året tillbringa vid hög- fjellspensionen Fjantas i Herjeda- len nära norska gränsen. Svenska akademien. Till leda- mot i svenska akademien etter af- lidna professor Wislin har valts professorn vid Lunds universitet K. F. Södervall. Ryktena om en urtima riksdag fram på sommaren hålla i sig, med- delas Vexiöbladet ur pålitlig kalla, och en sådan torde verkligen kom- ma till stånd i fall norska stortin- gets och regeringens hållning i konsulatsfrågan dertill gitvor an- ledning. Det tvära atslaget på motionerna rörande konsulatväsen- det lär också till en del kunna till- skrifvas utsigterna för en urtima riksdags sammankallande under vissa förhållanan. Riksdagsmannavalen till Första Riksdagens Första osa om aftoarne för att språka med kammaren. min dotter, föll det papegojan in att kammare har hos k. m:t anmält, saga: aWell, jag antar, att dec der att följande ledamöter af kamma- unge idioten skall eitta har och plad- ren med innevarande års utgång dra till midnatt igen och som vanligt skola afgå och nya val etter dem hålla hela huset vakett. Eller nar anställas, nämligen: för Stockholms den uniterieke presten kom, anmark- stad generalmajoren Björstjerna, te bon: allvarför hyr han sig inte för Jönköpings lån landtbrukareu en sal, om han nödvändigt ekell pre- P. M. Söderberg och bruksegaren dika, i attila' lör att komma hit och J. W. Spånberg, för Kalmar lan rektor Sandberg, för Vermlands slita ut möblerna?« logen ville tro, att papegojan gjor- lån häradshöfding Liljesköld och de dessa enmärkningar af egen drift, för Kopparbergs lån bruksegaren utan alla antogs, att vi lan henne Gahn. Jemväl etter nu atlidne dem. Naturligtvis kunde detta icke ryttmästaren Hallenborg förestår behaga folk, och snart upphörde alle inom Malmöhus län nytt val. att besöka ou. Silfver-konferens. Från nord- Och så hade denna fogat ett satt att pråla, som var rent af vedervar- amerikanske ministern i Stockholm digt. Hon pratade etandigt med ein har official inbjudning ingått till Ofverligeenhet öfver de andra fig- Sverige-Norge att deltaga i ou lune, med sina fjadrars prakt och konferens mellan ombud tör Euro- sin bur och med all jordisk obetyd- ropas nationer och Amerikas För- lighet, hon sjelf och hennes egode- enta stater, som skulle ha till upp- lar undantagna. Hon gjorde mig el gift att athandla frågan om silfrets trött, utledsen och slö, att Jag mån- nuvarande 'fållning och hvilka åt- ga gångar önskade, att jag varit gärder, i handels° sådana påkallas, kunna vidtagas för att öka bruket etendöl. Ni undrar kanske, hvarför vi inte af eilfver i de olika nationernas dödade henne eller slankt° henne myntsystem. åt miesionarerna. Weil, min dotter Riksdagens afsintning. Riksda- sade, att om vi dödade eller bort- gåfve papegojan, skulle vi med det- gen har i måndags afslutata Guds- samma mörda *feen henne. Vi fingo tjenst hölls i Storkyrkan. Före inte företaga det alra ringaste mot predikan, som hölls af pastor Kjell- odjuret, och ed hade vi den eakra man-Göransson ötver 8 kap., ver- uteigten att genom det drilvae från sarne 57 och 58 i Första Konun- gaboken, sjöngs psalmen 301 och hus och hem. Då fingo vi en dag beeök al en etter predikan psalmen 305. Sedan kamrarna återkommit frän man, som hade stor ertarenhet i pa- pegojfrågor, och då jag beklagade rikssalen, halsades ledamöterna at mig °iver togeln, sade han: eli var- talmannen. 1 Första kammaren framförde för skaffar ni er inte en uggla? Gör det, hang den i en bur bredvid pa- vice talmannen grefve Gustaf Spar- pegojan, och inom två dagar skall re talmannens tacksamhet tör vi- denna senare vara dödssjuk och stum sadt förtroende, enar talmannen at' som en fiska sjukdom vore förhindrad att per- Weil, jag köpte en liten uggla och sonligen göra det, Han sände satte henne i en bur alldeles bred- kammaren sina bästa valönskningar vid papegojan. och anhöll att fortfarande få vara Papegojan började genast söka i kammarens hugkomst bevarad. bedötva ugglan med sitt sladder; Gretve Sparre tackade å egna men det gick inte. Ugglan satt der vägnar. Ålderspresidenten hr Ben- och bara ek på papegojan så all- nich anhöll att fl till grefve Spar- varsamt som en preet, som inte fått re framföra uttrycken at kamma- sin liftning. Om en stund försökte rens kauslor samt förhoppningen papegojan yvas' henne med spanska. att vid nasta riksdag tå återse tal- Alven detta var alldeles resultatlön. mansklubban i hans hand. Ugglan låtsades icke begripa ett en- I Andra kammaren yttrade hr da ord. Derpå försökte papegojan lierslow, att han tacksamt blickade pråla och ville bevisa, att hon vore tillbaka på de gångna månaderna. den trådigaste och klokaste af alla, På kammarens valvilja hade ute- fåglar. Men hon kunde icke förmå slutande berott möjlighete4 tör ho- ugglan att blinka eller röra en tja- nom att uppfylla mina ansvarsfulla der. Denna törnarna fågel lörblof pligtor. Mången kunde tycka, att stum som grafven och bara såg med- riksdagsarbetet burit ringa frukter, lidsamt på papegojan, liksom ure- något som vore val egnadt att gö- ro3ra k nediediot. ai Den der ar sannerligen on ra osa ödmjuka, men ej modlösa. Naval, innan det blid grafi, blyg- des papegojan så djupt öfver sig sjelf, att bon upphörde att sladdra och alltifrån den dagen aldrig mer sade ett enda onödigt ord: 8Idant, gentleman, ar det goda alven på den exemplets alla jå gniar de. _ inflyta ✓åmats Amerikanares tyatoade, tanda ca ny cigarr, trckta hatten sed i pap- uan «b försjönk i tankar. Hen* sr* åhörare gjorde loja sa- Anhöll att fortfarande ta vara in- nesluten i kammaren, förtroende. I några få ord framförde ålders- presidenten friherre Fock kamma- rens tack till talmannen, Lagen om underhåll åt trakta bara. Justitiekomitån har i det stora hela godkant regeringens lagförlag om underhållsbidrag åt sakta barn. meddelar V. L. Den nya gr, som törealås tri- " i kisa 99k ItAeta år: • innebar ett stort framsteg och skärper betydligt förtldrarnes och sarskildt faderns ansvar gent emot oäkta barn. Förut har underhåll/bidraget i regeln beståmts efter en fast norm, varierande i olika landsdelar från 30 till 83 kr. årligen; enligt den rya lagen skall det bestämmas proportion till faderns och moderns ekonomiska förmåga (modern år namligen också pliktig att etter förmåga bidraga). En förmögen mans oäkta barn kan alltså fl un- gefär samma uppfostran som hans akta barn. Vidare utstrackes underhållsti- den utöfver hittillsvarande 15 kr, fadern kan åläggas att försörja bar- net utöfver denna ålder och skaffa det fortsatt utbildning, till och med vid universitetet. För att så mycket som möjligt undvika ådömande af' det fuga ef= fektiva kronoarbetet för tredakan- de barnfader stadgas, att myndig. heterna kunna hos hans arbettigit. . vare innehålla en del af hans lön, att afdrag kan göras å pension, vantpenningar och liknande under- stöd från stat eller kommun. En- dast i nödfall ådömes tvångsarbete hos staten eller enskilda. Polisen kan förbjuda barnfader att utvandra, innan han fullgjort sina förpligtelser eller kalt säker- het. Om han andå utvandrar, blir utvandringsagenten — som förut uppmärksamgjorts på förhållandet — ansvarig i hane ställe. Frågan om hvem som år barnet.. fader behandlas som en privat po- lissak. Om den, som uppgitves vara fadern, nekar, och domstolen icke finner de framkomna upplys- ningarna tillräckliga, skall han i regeln åläggas edgång. 1 vissa tall kan edgång ådömas modern, när den uppgifne fadern begär det, el- ler när han anses mindre trovärdig cch lämplig att gå eden, eller nar modern framlagt något., men icke tillräckligt bevis för riktigheten at sin utsago. Riksdagsmannavalet i Göteborg. Till ledamot af Andra kammaren efter grosshandlaren Josef Andrelu, som på grdnd af sitt iråkade obe- stånd (Låst &faga sig uppdraget, valdes i tisdags biskop Rodhe med 534 rösten deretter erhöll gross- handlaren Herman Ahrenborg 520 och advokaten Philip Lehman 471 röster. Dödsfall. I tisdags afied plöts- ligt af slaganfall i Lund poirtma- staren derstädem Frans Oscar Wal- landar under ett besök å derva- rande telegrafstation. Han efterlemnar maka, född Kjerrulf von WoltTen och tvenne barn, hvilka jemte en talrik van- kreta stå sörjande vid den mensk- ligt att döma alltför tidigt öppna- de grafven. Skåne—Hallands jernvilgs sty- relse har till jerultgsbulagets ni- onde ordinarie bolagsstatnina, som hölls i Helsingborg i fredags, at- gifvit berättelse öfver bolagets förvaltning under Kg. Vi med- dela derur följande: Under förlidet år lemnade tra- fikrörehren en inkomst at kr. 756,761h CeS (mot 419,753 kr. 1t386 och 68E1,615 kr. 1890; driftkostnaden uppgick till kr. 4r0,676: 38 (mot 233,306 kr. 1886 och 398,867 kr. 1890) och Of- riga. utgifter, räntor m. m. till kr. 179,893: 54, hvadan en behållning (inkomst) af kr. 106,291: 76 uppstått (mot 110,208 kr. 1886, 83,590 kr. 1887, 40,446 kr. 1888, 106,571 kr. 1889 och 106,999 kr.1890). lajtorgdagen i onsdags utmärkte sig ej för någon särdeles fiffighet i affareina. Tillförseln at kreatur inmalde ej öfverens med de mot vanfigheten fåtaligt representerade uppköparna, och stånde sig deribr kreatursprisen i alltuanhet lågt. Mer an en fick Vanda hem igen med sin torgtörda kreatursvara. En häst, såsom varande till ar- bete oduglig, beslagstogs at poli- sen och kommer genom dennes försorg att nedslagtas. Mot. ordningen var tör öfrigt in- tet att anmärka. Riktiga sommardagar ha vi nu på en gång fått.. 1 går visade ter- mometern 26' varmt i skuggan. Efter ett uppfriskande regn har ock N- tidigheten skjutit törrånan- de fart. Generads bro, belägen å stora _e mellan Tierby glatgli- vg ård hHalmstad, grannen mellan Höks ooh Tönnerijo härad, af ombyggnad ai4 »nog i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.