lattlittiL Albert lilllaude död. Författaren och journalitee n Albert Millaud ir död. /Mind var född 1836. Han bar från 18.69 varit an- fluid i redaktionen af .Le Figaro.. han gjort Som författare torde sig mest bekant genom sina dramati- ska arbeten. Albert Mill auds död har väckt stort beklagande i författare- och journa- listkretear i Paria. Den snillrike jo- urnalistens artiklar i Le Figaro n- ate. öfeer hela verlden. ålan utfor- i Dina proverb. i hvil- inerade sin ka man Gallen beundrade formen li- ka mycket. Nom idén. Proverbet, i hvilken dagen. aktutella personlighe- ter trådde upp, *lutade alltid med en point,. som kom hufvudetupa, °feer- raakande, sådant gom en point .kall komma ögonblickligt före ridån. fall. Studerar man noga hans artiklar, i synnerhet dem, han ärra om Thi- oro, fiuner man dem roliga anda ned till interpunktionen, Och han fort- for att vara rolig, rolig anda till det såta, Genom hans död lider fran- ska pressen och epecielt Le Figaro, en oersättlig förlust. Som kamrat var Albert Millaud oåycket alhållen. Han var rik, hade hus och ekipage, och det var ett gladt eallekap, som femtedel vid hane bord. Under några år hade han i konst- nareaktenekap med Judic, i lavars eallekap han år 1885 besökte Köpen- hamn. Liksom alla franske journali- ster ekrar han för teatrarne: Hane mest bekanta arbeten i el haneeen- de ar texten till eNit4bea och sNi- touches, som ban ekrel lör madame J udic. Då Millauds förhållande till Judic upphörde, var det för honom en stor sorg att deras ende eon, nu 20 Ar gammalföljde modren. Millaud öfvor- vann aldrig detta tunga slag och tung- sinthet och gramelee förmörkade hane dagar och förkortade hans lit. staterna och de europeisks rikena. Ilen yttrade, att det bland folkför- samlingarna finnes (Ivar blott en skugga af konungadöme; såsom ex- empel anförde han Sverige(l) och Norge. Han slutade med att för- klara, att deo amerikanska verldede- len med dess civilisation ar den en- da minnesvård som år virdig Colum- bus. Milliontals menniekor, hvilka, tack vare Columbus, njuta •f frihe- ten, skola bevara hans minne. Offren vid Monte Carlo bli allt talrikare. Under den gångna vec • kan ha ej mindre an lem personer och under månaden tillges 20 peroner ha beröfeat sig liket sedan de för- lorat allt bred de ägde. En af dem Porl) senast begått ejelfmord ar en fransk dam, som uppgav.s ha förlo- rat ej mindre an 8 millioner francs. Qvinnomördaren d:r Thomas Noll bar i dagarne af kriminaldom- stolen i London dömts till döden så- som öfverbevisad om fyra qvinno- mord. älksbayn. Kamrern° hade i löidage kl. 2 e. m. korte eernmentraden, vid hvilka !utbildat Ostergren öfver lemnade en ekrifvelse från k: nia med förmalen att k. m:t ej kunnat godkanna en af föregående riksdag beslutad ändring i §§ 102 och 140 konkurslagen. För öfrigt förekom endast vic- kande af följande Motioner: I första kammaren: af hr Cl. A- delsköld om tilleattande al en komi- te för framlaggandet af ett fulletån- digt organisationefårelag fik så val armiht som flottao, grundalt på mi- liseyetemet. I andra kammaren: af hr Nilsson i Skarskue; i handelegi det k. försla- get bifalles, riksdagen måtte beslu- ta tilleattandet af en nämd, som skul- le Agn att vardera ruet- och rote- hillebeevitren; af hr Sjöberg i Bodaryd: om ökad dagaflöning tör bevaring; at den samme: om värdering af rue, och rotehållebeovaren; al hr Bokström: att den paragraf, som i det kungliga förslaget motsva- rande § 5 i vårnpligtelagen af den 5 Juni 1885, måtte blilva gällande Afven för invånarna i Gottlands lan; samt at hr Bexell: angående förindred lydelse i vissa delar af nu gillande varnplignolagen. • De odödlige dö. Döden har på senaste tiden varit obarmhertig mot den franska akade- miens fyrtio odödliga! Föret brukade den sin lie mot Ro- pen, så kom turen till Mermier; och nu har historikern Camille Bolaget måst följa de två föregÅngarne. Det ar tre dödsfall på mindre In två veckor. Camille Rousset. som upptog. i a- kademien den 2 blaj 1872 har dött hos en elagtiog i Saint-Gobain; från detta gulle sker hane jordfaetning. Det ar berittaren om en langeee- dan svunnen tidsålder, som dör med Utskotten konstituerade sig i lör- denne arbeteamme och nmvetegran- dags sålunda: ne skribent. Sitt lite kraftigaste och Kenstitutionsutskottet valde till lyckligaste År tillbragte han med ordförande hr 0. Bergiue och till etudiet af sjuttonde Århundradet* sto- vice ordförande hr A. V. Ljungman. re min. Da,: för dag och år för år Särskilda utskottet utsåg till ord- under fulla trettio år forskade han i förande vice talmannen grelvo G. krigetninisteriets boksamlingar, arki- Sparre och till vice ordförande hr ven c,ch bibliotek efter de hundra- Anders Persson i 151örtirp. tals förglömda folianter, aore inne- Utskottet fördelade sig derjenite håll!a korrespondenser och berät- på två utdelningar. Ordförande och telser från dessa af3igena tider. vice ordförande inom företa aldelnin- *Att knyta en intim förbindelse, en geu aro grefve tG. Sparre och hr A. tate• a-tiee med ett stort århundra- Persson i Mörarp, och inom andra des störste min; att i sina handur afdelningen hrr N. G:son Bennich och Killa Ludvig XIV3 Louvois, Turen- Johan Johans/ml i Noraekog. nes, Condee Vanbanr och många an- För öfrigt består första aldelnin- dras originolbrcl, hvilkas skrift inuti gen, som skall handlagga militära syre. frisk som var den nedskritven och organieationsfrågqh eller k. igår; att Tara vittne till de stora hen- mab proposition rörande harordnin- delearnae början och utveckling; öl- gen, af följande medlemmar: från eerraake historien i demi ladalovånda ?öreta kammaren: hrr Caepareson, — baket öde kan vara lyckligare, Boström, Berg, gnava Spens och hvilken glädje 'töm ! — J 'g lelde i frih. von Kriemer; från Andra kam- ',jett.* den historiska sanniligene ekö- maren: hrr Jonsson i Hot, Danieleon, te, jag var genomtringd och beru- Bratt, Berg och Kihlberg. sad af den!. Andra afdelningeo,som skall handlig- I si lidelsefulla ord prisade denne ga öfriga k. propositioner, består, historiker sin ruedosamm• forskning. förutom af hrr Bennich ock Johan.- Han var en af akademien. flitiga- Jean i Noraekog af följande medlem- ste och höll afn produktion vid magi mar: från Första kammaren: hr An- till sin dödsdag. Hane största och be- dersson, Claöton, Haarelrot, Koc- tydelsefullaste verk, Louvois' historia kum och grefve Klingepor; från An- bar tillföraikrat honom den odödlig- dra kammaren hrr Pehreon i Tör- het, som icke Akademien ensam kan neryd, Wester. Lokström, Henricion skapa. i Eadelund och grefve Hamilton. Inom detta åre slut hoppades han Till sekreterare har makade ut- kunna fullfölja ett nytt verk, den skottet antagit ötveretelöjtnantee G. franska remmens Melona i tvi århun- Björlin. Tell notarier aro antagna draden. Denna dröm her nu döden af företa afdelningen: ombudsmannen tillintetgjort. i armelörvaltningen C. H. Weiden- Etter bana bortgång ar alltså tre heim och kaptenen vid generalstaben platser lediga. och Zola ekan knäp- pan behöll, a akrilva flere patriotiska L. H. Tingsten; samt at den andra: romaner tör att omsider kunna smyc- vice baradehöldingarne S. Gyllen- ka sig med akademien. namnkunni- avard och C. A. liesielrot. gs insignier, Columbusfeaterna 1 Amerika. Vid la•igaitigen al bys noderna för verldeutatilleing en i Chicago var testtåget oerhoidt stort. Den karnis talaren Chaunely Depew höll det e- gentliga festtalet, i bvtlket han upp- drog sa jerafitirelee roollea Förenta kjorteln. Skildring frita Vestery6iland af Uno 1i—t. Nils pk Storbacken var allmänt kand och aktad i socknen icke min- dre för sitt lugna, finkamma vasen, an för sin rskötaamhets och den god- bet, med helikon ben behandlade så val draugen som bister>, beflita hjelo- te honom vid brukandet af den lilla magra. men vilodlade gårdslotten. <aktat Det började «gå rundts i hans för- ut just ej d starka lyorna. Sedan han grubblat an hel dag och en sömn- Kronprinsparet anl&nde i lördags lös natt i linda, beslöt ban på hu- kl 11,33 till Lund med extratåg, struns uppmaning att gå och rådfrå- hvilket fördes af Lund—Trelle- ga presten. borgr jernvligs trafikohef hr Sjö. att socknen bestod Nu var det så, blom, telefoneras till Sk Aftbl. sig med två presser: kyrkoherden, en Å perrongen mötte unniverei- gammal välvillig och ett socknarne tetastaten med rektor och prorek- mycket &Nitad man, som ville locka tor i spetsen; etadsfullmaktige, stu- folk till himmelen, och koministere, dentkåren under fenor och standar, en toning ► chartauin, 110111 skrattade hvarjernte en stor naenniskomassa folk med helvetet. samlats. Nils tog helgiagskladerna på sig Då tåget rullade in på perrongen och begel sig i vag till kyrkoherden. uppstämde studentkåren "Hör oss Med nedböjde hulvud och tunga Svea". Under ti3 Jets sju minuter steg stapplade han framåt. !tinga uppehåll samtalade kron- nertung börda låg öfeer hane bröst prinsparet med univenliteteta rek- och ville trycka honom ned mot jorden. tor, studentkårens ordförrsde och Det var ju icke mer eller mindre sånganförare m. fi. Sångkören sjöng in hans ojats eviga vilfird, bvarom "Blommande sköna dalar". Profes- frågan rörde sig. Ilade han verkli- sorskan Möller öfverlemnade till gen begått mened, oeb var han följ- kronprinsessen en blombukett. Då aktligen och oåterkalleligen hin visad tåget åter satte sig i rörelse sjöngs till den .sjö. som brinner med eld af sångarnu "Jag vet ett land^. och svalve!, der matkon icke dör och elden icke utslackee.? Prins Bernadotte. Storhertigen Hos prosteri skulle han tå svar på af Luxemborg, hertigen at Naesau, denna fråga. Han hade lösa- och förlänade som bekant den 2 idioti. bindenyckeln. April, prins Bernadotte, haus ge. Nu ville olyckan, att kyrkoherden mål prinsessan Ebba Henrietta lör tillfallet var borta, och hane em- Bernadotte ocn deras lagliga brutit- bete förvaltade. •f komministern. artvingar adelskap och ärftlig titel Med af fruktan och bilvan vibre- grefve och grefvinna af Wisborg rande atenarna biktade sig Nils för samt rått att föra dera.ed åttoljau • denne. de vapensköld. Sedan prins Ber- I stallet lör att tala tröstens ord nadotte anhållit om tillstånd att till den förkrossade mannen, började mottaga denna värdighet och titel, presten att med gering röst förhöra har k. m:te täckta förklara, att honom i Schaman, katkee och tala från k. m:te bida hinder icke tueter om .synd emot den heliga anda, som icke varder förlåten vare sig i denna för prins Bernadotte att för sig, eller den tillkommande verldens„ Ha- gemål och efterkommande på sått i diplomat angifves, mottaga ifrå- de han, Nils, med fingrarne på den heliga bibätn och edens betydelse- gavarande &nets.%) och titel af- fulla ord pi sina lappar vetat om, vonsom att föra deruied åtföljande att systern. kjol saknades i boupp- vapensköld. Till följd hitraf komma prins och. teckningen, så lans det ingen annan prinsessan Bernadotte att jetuval hjelp, in att han förr eller senare bära titel grefve och grefvuana at måste till helvetet. Wieborg, och deras barn: Maria Nils rusade på dörreu. Bernadotte, Carl Bernadotte och Med förbannelsens hemska ord i Sofia Bernadotte komma att tued sin mun och ~sinnets förvridna drag greilig titel bära namnet Wisborg. i sitt ansigre störtade han hemåt. Hustrun sig honom barhulvad och Verldsutstållningeu 1 _Chicago. bararmad springa in i vedboden. Till svenska turistföreningens om- Förekricka skyndade hon efter ho- bud vid utstallningen i Chicago nom ditio. Der fann hon honom i och föreståndare lur föreningens lind med att ligga snaran om hal- aldelning derstädes, har deu be- sen på sig. Med knapp nöd kunde kante svenske gymnasten i Boston hon förhindra detta, och sedan folk frih. Nils Posse blitvit utsedd. pi hennes förtvitlaile rop om hjelp skyndat till, lyckades man föra den Urtima riksdagen och den ut- venen:mig° in i stugan. Med största - låndska pressen. Den urtima riks- noggrannhet måste han bevakas, för dagen baralven i utlandetvftektupp- att han icke akuIle komma i tillfalla märkaamhet, hvarpå som ett exem- att bringa sig sjelf om lifvet. pel bh a. torde kunna anföras att;den Dagen derpå skickades bud på anors franska tidningen le Tetyps kyrkoherden och Illfaren. såsom sin specielle korespondent Men det var för sent. och referent under den titt naulde Till ingendera af dem lyssnade riksdag pågår ansttlit hr Ilakou Nils. Han låg försjunken i freda lan• Renhuitu. !arier, uttryckande i brutna meein- gar ån ritt raseri, ån sin fasa. Statsanslag för undervisning Han skulle till afgrunden, tyckte slöjd bar under år 1591 utbetalte han. Ju förr dess bittre . . Man till 1,492 skolor mot 1,392 under väntade på honom dernere . . . Men 1590. I Hallguds lan ha i fjor 24 kjorteln ville han lie med sig . . . skolor erhållit sådant stataanslag Ligg honom i kistan. Och så vagrado han att taga nå- mot 2'2 under 1890. Antalet sven- gon föda. Han ville svalts ihjel sig. ska skolor, i hvilka i. u undervis- Man bröt upp munnen med våld för ning i slöjd meddelas, torde nu tf- Ilhn hörde till de stilla i landet och gjorde icke mycket vasen af sig hvarken på marknadsbacken, dit han kommit för att ',Via co ko, eller på landeelgen under hemresan. Och når de andra bönderna stan- nade nedanför backen för att ta' sig en •klar., lunkade NiI4 i rBlarene i godt mak förbi, ty han var icke van vid att dra' på någon branvinekeigge eller göra balt vid aimphilllenn. Nar Nils kom been, behofde hustrun således icke frukta, att han var full och debutera bort pengarne, eller bar- nen gömma- sig i vrårna för en rusig fars vredesutbrott. Kristen var Nils i titt gamla or- det. bemärkelse, helhet skulle han velat förlora balfva sin Gåttong., göra en mask, långt mindre en men- niska något för nar. Ilan hade två sykon: en bror, som ift sig med Svens i Svangen riks utter, och en syster, som bodde emma hos Nils i eentanim•rne. Dee- sa senare hade också alltifrån 511a- risets år hållit sirdeles mycket af hvarandra och detta hade förmått henne att såga nei. dl Anton i Torp en Rån i vadden' friat till henne. Nils och brodern kunde deremot ej draga jemt. Dertill var deo se- nare allt för mycket .0111 giga, d. v. e. gniden, Han hade också vid orts- skiftet mellan syskonen farstitt att på ett finurligt satt *eko sig. på de- ras bekostnad. Icke som om detta sistnimda bar- made Nils, långt derifrin; isen hen menade, att den som var oärlig i det lilla, kunde åtven vara det i det som mer Sr, och oirlighet var i Nils' ö- g on det virats lyte någon kunde liga. — Bror min pi Storbacken år en skenhelig fårskalle, utlåt sig Petter i Svingen (så kallades Nile' bror ofta i glada lag, der han garns höll till), — Bror min Petter kr nog en bra karl, men Gud förlåt() mig, jag kan ej riktigt komma öfvegens med ho• nom i allt, brukade den e•ktwodige Nils saga pi tal om brodern. Emellertid dog systern och etter- lernnade ett par hundra kr., litet möbler och några gångkIlder. Det varde bouppteckning efter ben- ne, och Nils. som haft hennse till- hörigheter om hand, måste på veder- börligt sått beediga boupptecknin- gen. Nu hände sig, att olvannlinde An- ton i Torp, hatt som en gång friat till den afiidna,' allt sedan dess burit agg i sitt bjerta till Nils på Storbac- ken, bvilken han pådiktade skulden till, att frieriet misslyckats. Anton var i bygden bekant för sin alingdhet i lagfrågor och åtnjöt given ett viset anseende !lektör. Denna hane .juridiska bildnings gjorde, att han beslöt utforska, hu- ruvida icke något uteglömts på den bouppteckning, som nie på Storbac- ken beedigat, livilket kunde landa till dennes nackdel. Och hur han fiskade, fick han slutligen reda på, att en svart kjol, som Nilc' hustru innehade, tillhört mannen. döda syster, men af förbiseeade ej upptagne i bo- uppteckningen etter henne. att få något i honom, men det miss- Denna kjortel lade nu Anton i lyckades, Torp till grund för sina lumpna Ilbud- På fjerde dagen redan låg han i planer. dötlakampen. Det var en hemsk än- En deg infann han sig hos Petter dalykt. i Svingen och förde samtalet eä smä- b o lfity strun evirnmade och måste föras ninb.:orn på åsyftade ämne. - D'å allt ei och så med den dor — Se nul atönade den olycklige bouppteckningen efter ryster din, med fradga kring munnen, nu kom- Petter, började han. ma det Nu ska di hemta mig . . . — SM! Jag tror minsann bror min och An- — Åh ja, jag bar allt fått ny. om ton i Torp aro med . . . Och . . ett och annat, som bort vara med på och se på . på komwiniatern! listan, men lom uteglömt., gu' bevara. å' de' di har att ta mig i? . . , Ah! — Må de? nu ser jag . . . kjorteln! . . . Nu — Jojo men sann. Så lår det allt qvåfver dt mig me'n. Ajl jag ser hang. ihop. Nils på Storbacken skall inte . . . jag dör . . . tag bo . . . . . kantinka gå i «Osa och ON lör bort . . . kjort . . . t Och så var det slut — — tidigheten 'jolt, tnen jag 'rinner gos- Petter i Svinen var med på be- sen jag. Man tar honom inte, der grafningen. man slipper honom. Enbar)a och barnens hjertekårande — Nebe. Och nu följde historien om den snyftningar och mullens, dofta fall svarta kjorteln, jemte vinkar om ett mot kistlocket började oroa hane samvete. Det kliade. så kusligt och annat af dyrbaraste art. som Nils velat undanhålla brodern. Och som på deu plats, der hjertat brukar Petter ej ogerna hörde på det örat, sitta. Oförmärkt förde han favigal- fick Anton det till slut derhån, att d•n af banden it ogoovrirea till. Di kom i detsamma Anton i Torp Nils skulle instammae till tinget för oredigt förfarande vid bouppteckning. och bejakade honom i örat: — fira' ...Ottan. lipar du åt? In- Petters betänkligheter nedtystade* med, att han ju kunde lagga ned pro- te var det ditt fel att karlkräket dog. Du stod bara på din ratt, och han cessen mot skålig ersättning. Anton satte Noll upp stamningen, blef ångeralagen, begriper du val. och sedan drack man sgökars för att Kom med hem, skall du lå en hjer- med ett rus dötv• eactivetaekrup- testyrirare, lör de' kan du behö(va. — Du har allt ratt. sade Petter, leroa. och aa'n ginge de till Anton. och Och el en vaeker dag fick den in- drucko fyra sgåkars å rad, och så tet ondt anande Nils på Storbackes eb lef tluend, samvetet talltredselåldt — för en stamning till tinget med yrkande om (St. T.) ansvar tör bedrägeri och mened. Ilen stod som slagos af ilskan. - . "'""e~DeelWewineee verskrida 1,700. Norska postens befordran genom Sverige. i anledning af ou nous, som, efter danska tidningar, tuta- gits älven i svenska pressen ruvan- de befordran af utlandska poeten till Norge ulvar Sverige och hvart omförniales, att norske posttunktio- nårer inom kort skulle öfvertags posten*, behandling redan i Köpen- hamn meddelar 5. D. SIL, att uir got förslag i berörda syfte aldrig varit ifrågasatt, samt att, notisen antagligen endast bar ett missför- stå:1cl att tacka för sin tillkomst. Vågrad faststållelee af rika- dagebestut. .E. m:t. har ej ansett sig kunna- godkänna riksdagen» be- slut om löraudrad lydelse at 0102 och 140 i kunkurelagen med an- ledning demi' att högsta domsto- len atiityrkt ändringarna i § 14U Familjenother. Biikop Bäck• man, senior bland Sverige. bisko- par, vide i söndags 80 år. Den vordnadsvarde åldringen Sok mottaga talrika lyckönskning*. telegram från korporationer och enskilde, bl.a. från erkebiskop Sund- berg biskop Bilning och från stif- tets§ luoverkakollegier. 1 måndags på biskopiestallet Branatio mot- tagning af uppvaktandet deputati- oner och preortrnå.n hån stiftet. Matsal. Vinhandlanden Bert- hold Dahlgren elit d i måndag* kl. halt' 10 å Sahlgrenska 'inknutit efter undergången operation för tarmvred.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.