(handa telegraferar, att 'tabu ar i Who. Presidentvalet ! Förenta staterna. I dag, tisdag, 'kall frågan afgöra• huruvida liarriaon eller Urover Cle- veland noder de Intalade lyra aren skall vara nordamerikanska unlon4as _ prisideal. t Valstriden har denna gång vig ytterst matt. Saltan eller aldrig har, befolicoingeo i anmärker Nordamerika. Förenta stater visat d ringa intresse för beskattandet af uni- onens högata förtroendepoet. Detta förhållande ar el mycket mer öfver- raakande som skilnaden mellan de- mokraterna. och republikanernas pro- gram ar både djup och i ögonen fal- lande. Sarekildt *kulle man tycka, att tullfrågan borde vara val agnad att *åtta bagge partierna i eld och ligor. Det ar derfor i högsta grad förvå- nande, att man ej marker ringaste 'pir •f den våldsamma rörelse, vom oljas brukar karakterieera amerikan- eka valstrider. Politikerna ex profetia() i bagge lag- ren göka visserligen visa. att de har- va valmaskineriet i ordning, och de utveckla arven en ganska omfattande agit•toriek verksamhet. Men hvarken tal eller politiska manifest tyckas å- draga eig någon vidare uppmarksam- lat blan d befolkningen. Bland fri- handlarna råder stor förbittring öf- ver Mac K inloye , beryktade tull- lag, medan minan& protektio- nisterna frukta för Cleveland. be bådade tariffreform, men hufvudmas- san af Förenta staternas invånare tyckes flata mycket liten vigt vid, om det blir republikanerna• eller de- mokraternas kandidat, som 'agrar och håller sitt intig i !bita huset i Was- hington. Man kan emellertid på Lerhand Såga, hur en mlogd stater ragu' i dag. Det gamla motsatsförhållandet mel- lan norden och södern existerar fastan den vigtigace lonu, stridsfrågan för långe sedan undan- röjts genom elafveriete afekaffande. Men utom de omradon, der antingen demokraterna eller republikaoerne Iran gamla tider haft absolut öfver- vigt, raknar unionen ej fl stater, som hänföras under kategorien *de °sak- raa. Det år dessa stater, som harva algörandet i ein hand. Bland de tio- sakra. staterna rakna, New York, Il- linois, Massachusetts, kiva, Kansas, .K alilornien och 'Wisconsin. Det år, som bekant, endast elek- torsval, som förråtts. i dag, men all- denstund man dl endast väljer per- soner med utpräglad partifärg, år frågan om hvem em skall blifva pre- sident algjord i samma ögonblick re- sultatet af elektorsvalen år kåndt. Hela antalet elektorer från unio- nens olika stater utgör 444. För att uppnå absolut majoritet erfordra. • fisi minst 223 elektorsröster, 81 frami Cl veland och Ilarrison skulle erhålla lika många elektorerö- eter, år lagen al dom vald men dt t defiuitiva resultatet kan dock anses gtfvet. I så fall skall ~ligan re- presentanterna. huv företaga preei- deatralet, och i representanternas bus bar Cleveland majoritet. Deniokraterne haIsenare tiden åtminetone, varit mest verksamma, och deras ledande man påstå, att Cleve- handa tager år •ias. Republikaner- as. tidningar och talare gro emeller• tid lika segervissa, hvarlör man' ej torde behölva fasta för stor vigt vid någonderas utsago. bellIgringatilletånd pi grund af någ- ra republikanska demonstrationer, som nyligen ngt rum. Lugnet ar emellertid iterupprat- tadt. Prefekten bar blilvit ditsatt. Prefekten i Madrid har afgifvit sin afekedeaneökan. Ministrarna ha upp- gilvit att resa till Granada. Ingen kolera 1 Wien. Ståthål- laren tillkannagifver, att Wien år fritt från smitta. Ny epelakandal inom engelska aristokratien. Åter har on med- lem af engelska aristokratien, mar- kisee af Aylenburg, invecklats i en fatal spelafiår.: Skotten Maxwell, som för sommaren slagit sig ned i Brighton hade af markisen erbjudit. att spela ett parti baocarat med den- ne. Maxwell för lorade och lår langre fram på ~ten. i starkt berueadt till- stånd ha utfärdat en på 50,000 pund at. — 900,000 kronor — lydande an- visning samt lomnat markisen denna som eakerhet. Markisen satte an- visningen i omlopp men då pappe- ret för några dagar sedan presente- rade. för Maxwell, vägrade denne att betala i det han förklarade, att han i det ögonblick, di han utfärda- de och undertecknade anvisningen, ej varit tillraknelig, hvarjemte han baakyller markis en för att ha för- vandlat siffran 5,000 till 50,000. Sa- ken kommer att dragas inför råtta. Verldentatilllning i Berlin. 0V01- /dello Zeitungs meddelar att en mängd industriidkare, som hoppas kunna tvinga regeringen att andra mening, återupptagit planen till organiseran- de al en verldeutetallning i Berlin och att de beslutit den 19 November sammankalla i Leipzig samtliga sto- ra industriidkare för att di•kutera frågan, huru man skulle kuuna få planen förverkligad. Fern niiuuter att lefva. öfverste Will Middleby, som för någon tid sedan återvånde från indi- anterritoriet, berliner ett håpnadsvac - kande reseminne. — Jag hade vederbörligt tillstånd att fordas tvåre genom territoriet, sade öfveraten, men jag fann snart att de hvita skurkar, vom bebo grans- trak terne, icke bekymrade sig en smula om den saken. En dag stannade jag, våt och hungrig, på något som skulle [örestal'. vårdshue. Ett såll- skap grofhyfiade bvite mån hade- samlats i uteklokningsealen. Jag markfe i första ögonblicket att min ankomst icke algs med blid. ögon, och jag stod just på vippen att lun- na stallet, då en gynnare, den mest råbarkade jag någonsin skådat, sade: — hör nu, kapten, livad i' ert ärende, om jag töre vara ei nåevie och fråga? — Jag har kommit hit endast för att se mig omkring i trakten. — Ilar ni inte sett er omkring? — Jo. — Ni, liva' slinker ni di omkring för? — Jag har raffighet att slinka ikring? — 'Ocken raffighet? — Denna, sade jag, i det jag tog fram mitt tillståndsbevis och höll det inför ögonen på honom. — De' derni'a lappen å' inte våld ett' dyft, 'svarade han och började kallblodigt slita sönder dokumentet. Hans stallbröder vrilekrattade. Katolskt angrepp mot prote- Jag hade en pistol, men hvad kun- stantismen. Den 'Wienska tidlån- gets »Voce delta verita• anfaller i en de jag val göra mot ett dussin vild- ytterst hattig artikel kejsar Wilhelms sinta uslingar? — Sir ni, fortsatte don skurk, som tal vid Lutherefeaten i Wittenberg. Jesuitorganet angriper kejsaren eme- förstört mitt tillståndsbevis. vi begri- dan ban lörharligat sen rebell och pa adition, sir ni. Ni a' en detek- desertörs. De tyska katolikerna skulle tiv å' har nog en helan hop lanstysk icke med likgiltighet upptaga kejsa- i kikarn, — Jag år ingen detektiv. rene yttranden. Lyckligtvis intoge, — Kanske ni vill skålla mig för Olvon nu &tinningen al en triumfa- tor och romerska kyrkan vore måk- lögnare rakt upp i synen? — Ja, sir du, Jack, det a' jaet bye' tigare an nagousin, under det att pro- testantismen lör langa sedan vore han vill! skrek en e hane kamrater. död ('). Det dröjde icke ett ögonblick, förrän jag var kringvarfd af hela ska- Till minne af Wittenbergefesten ran. 'bark, karl hade dragit fram skall på befallning •t kejsar W tå- sin pistol. — Jag skulle egentligen knipsa halm pregla, en medalj som å ena sidan skall bara kejsarens bild, på er på flackar, sade den bandit, som den andra en albildning at Luther.- lystrade till namnet Jack. Om det kyrkan och inskription: •Eine fasta vore titt skulle ni inte 11 letva eu Borg ist uneer Gott. W ittenberg minut, En al karlarna steg fram och från- deo 31 Oktober 11392.. 1 stort for- mat präglad i guld koratner:minoes- tog mig Plin pile$01. — Och 'nu ska ja såja er Im' medaljen att öfverleninae åt alla fum- liga personer, avtal Torn personligen DOM a' manligen, ende Jack. Vi ska närvarande eller representerade vid ge' er purt:isracing fem minuter. Stå tuttan, i mindre format åt alla del-- still nu, å knep!. •1 edra bönstumpar. Förgat..s gjorde jag iavandniogar. agan* i det stora historiska katta- get, som ägde runa etter slottskyr- De uslingarna ville ist. lyssna till mig. ka.. ateriovigniag. ProUghatar 1 Spanien, Fri, — Hon fatta. just lem minuter i tull, sada Jack. Tuta opp på dan (lerni'' klockan å' rätte era minu- ter, och nar hon kommer till tolf, så om ni våndor egona adjö me' er', åt annat hall under tiden, så adjö me' er i alla tall. Fem minuter alt letva. Jag låste mina blickar på klockan och började mumla en bön. 0, hur dyrbart kan icke ett ögonblick af tid vara! De förvildade mannen ato- do bakom mig, och jag kunde bora deras återhållna andedrag. Jag kun- de höra mitt eget hjorts. olag. Fem minuter att letva! Jag (rikta att on hel tidsålder redan försvunnit. aldrig ögonblicket komma? Kall- ovation böljade ut lör mitt aneigte och ntetan blandade mina ögon. Jag kunde endast otydligt skönja urtaf- lan, men jag visste att jag hade en- dast en minut qvar. Att uslingarna skulle döda mig, derom hyste jag ej minsta tvifvel, men hvarlör hade dn valt ett dylikt förfaringeiati? Plöts- ligen erinrade jag mig en artikel, hvilken jag en, ging låst och som bealcrel den förtjusning sådana men- niskor kande ökar att se sitt offer pinas. Dåden var i ocb",för sig ej ett tillräckligt straff . Plötsligt hörde jag ett skallande skratt bakom mig. Jag vande mig ofrivilligt om och sig — att jag var onearn i tummet. Endast en neger- pojke stod vid dörren «b' flinade. — II vart ha de gått? frågade jag. — Då' va' bara ett oktalt, skrat- tade pojken. Titta på klockan, eka' Ni ht et att hon står. Hon har inte gått på Dinge. Ja verkligen! Klockan visade fort- farande lem minuter i ton och det Ilade hon visat i åratal, De hade haft en rolig stund på min bekost- nad, de råbarkade gynnarna. Men min pistol hade de tagit med sig. Litet sammelsurium, Jag råkade härom dagen allde- les så der it propos komma öfver ett bref af den 20 sistl. Okt. från staden Abrakadabra, (som jag lan- gesedan glömt min geografi, torde horrekapet benäget ursakta attg oj för lika okunniga som under- tecknad .kan upplyaa om i hvilkot land bemålde stad blitvit place- rad, ehuru jag dock flammat vill minnas Steniga Arabien) kvarur jag endast vill citera följande: "Ja, uschiamej, tocke vröv11 Kal- le, som läser 'visorna, sa' te moj haroro da'n: "Nu mor har kaffekit- teln ,kokat öiver'', och jag, sors inte förstod "andemeningen", tror jag han sedan -- för si Kalle har gått i lata hon komministern der hemma — och visste så /kvilta val, att med kaffet var det nog bra bestaldt, frågte livad han mente, och då. så 8a' han: "Jo, vi har tätt "urtiman?" te Mohlckout i stallet för koleran". Mohlckots är hut vudsta- den har i landet förstår du. Och du mins nog hur dan' Kalle å', se'n vi va' hemma. Jag tordes inte trå- garn hvad då' va tör en sjukdom, mens Kalle blott satt och småteg och låste avisan. Men Då sa' han så hår alldeles för sig sjelf: "Går da har med 90 dagar igenom, sån — — Då blef jag, kan uu våt för- stå, rädd. Koleran, som vi så län- ge väntat,hade vi genom karantaus- atgärderna, eller hve.d då' heter, sluppit undan, och nu skulle vi få dram med 'urtiman" i kanske öiver tre månars tid. Som jag inte tor- des fråga Kalle mera, utan visste hvad jag visste, slängde jag den der blårutiga odlarn, du vet jag fick i lysningspresent, öfver axlar- no och sprang in te Anderssons strax bredvid och omtalade den förskrackliga paschasen. Och så sa' jag att tusentals menniskor re- dan dött, då' sa' inte min Kalle förstås, men att folk skulle dö af' så'n sjuka va' val helt naturligt, och då kunde jag vål lika så ger- na tala oul'et, som att tiga ine't.. Men du må tro, att aldrig i mitt lif har jag varit så skamsen, som jag biet den gången; inte ena når Johan der hemma, det rålia kräket, gjorde alur me' mej, se'n vi varit rejelt förlofvade i öfver två åra tid. Först slog Anderation till ett gapskratt, så att magen hoppa på'n, och så sa' han: "Urtiman", lilla frun, ar visst inte nå'n sjukdom aka'jag så- ja, utan den nu så har huz om flux suernankallade rikada'n för att tå landeta krigalbravar riktigt ordent- ligt ordnad; för kungen och hans rådman vi ll , att pojkarna nu ska' excera i !JU darr for att de ska' bli risäga krigare och inte stå och 11131111, b•9141, kommer ooh ta'r dom i hand ooh frågar, htir då' står to". Ja1 inte ä' ja menni- ska att komma ihåg allt hvad An- dersson sa', för han prata' den gån- gen mer ån min Kalle gjort under alla de år vi. varit i hopa. Men da' mins jag han sa' att om bönder- na nn va snilla och Ute sina poj- kar gå igenom en liten 90-darrskurs i att skyldra genr och såga utan att stappla på orden: Gu' bevara löjtnanten! skulle de tå slippa grund- skatter och iLdelningsverk och bli rika karlarna allihopa. Och fast jag inte begriper mej på hvad han mente för slag, tycker jag precis som Andersson att tör al pass myc- ke' kunde de vål göra kungen den lilla tjensten. Men Andersson sa', att då' fins så många 'foeterlands- törrådare" och andra otäckingar i de' hår landet, som inte tror på hvad kungen sagor, utan reser i- kring precis som andra landsatry- kare och predikar tvärt emot den rare kungen. Och jag sa' soul An- dersson, att tockna karlpersoner borde hönas byar onda en, så fick 'vi nog fred i landet, och slappe höra tetas om den har röstråtten. För fosteriaudsålskande ska man vara, sa' Andersson. Ackurat som min Kalle, sa'jag. Annars å' har alldeles rysligt cilviseradt. Vi åta hvareviga dag med både knit' och gaffel och med en duk af riktigt fina tidningar på bordet. För min Kalle promene- rar bara på de allra finaste tidnin- garne, såsom Fäderneslandet, Soci- aldemokraten, Breflådan och andra af den riktigt schangtil' sorten. Och då' ha vi då gu'skelot rå. te, för här å' rakt ett ötverfiöd på ar- bete och pruta vet dom inte livad da' vill såja. Hår om dan fick min Kalle, som du at' gammalt vet kan skilja på tolk, arun att bli dubror med sjelfvaate patron Propps ar- rendators dräng. Så du hör sjelf. Hår i Abrakadabra fins _ganska mycket sova rdt må du tro. Här fins hus, som dom byggt tbre Kristi fö- delse. Ack, jag önsaade du kommer hit bara for att få se ett så fint krea- turstorg vi snart kommer att tå. Då' va ett svårt företag, kan jag Förstå, för först grunnades derpå ett halft år innan man kunde ta' itu med sjelfra arbetet, och sedan när detta hade pågått en tid, blef det tvärt slut igen, för att man måste grunna på nytt.. Jag kan nog förstå, att ett aå fint torg 0 .1 kan komma te utan både mycke' pangar och hutvudbry, men hvad jag kaf omöjligt kan begripa a' livad min Kalle aåger, att allmån- na regeln hår i landet är: Futina lente (skynda långsamt!). Men han, som gått för komministern, år för- stås mycke' mer lärdare au jag, som bara gått i folkskolan. Huru länge vi nu får vänta på torget vet jag inte, men te ritiota års novem- bertorgdag tror jag ändå bestämdt, att det blir farligt, Och da' vore då för innerligt val. Som du vet ä' min Kalle en så'n der poet., di kallart, och de här verserna skrot' han på raker arm, mens han satt och gjorde ett par alldeles sprittny' pjexor åt ett så'nt der kommunalråd, du vet. Och som jag tycker som Kalle att dom a' bra, så har jag akril'vit åt dom. Melodin kan du sjelf. hvarlör skall man tvinga mig att lappa, pligga skor åt folk bv•rentl• dag! Jag lör atom planer ju år pappa, och jag er ju karl at bättre slag. Men har lår jag hela dagen sitta instangd som eu ko uti sitt bås, endast sällan utom dörren Utta. Ont folk visste blott på beam jas, brås' Riksda'u har nu kungen kallat samman, gubbarna der prata •trit och brede. Inter pocula med fröjd och gamman se de allting båda vide och anala. livad ha vt med vårt !Orrar att göra, då vt !elva uti ro och fred! Skula vi uppå det örat höra, ja, då vilja el ha rdrirJrt med! Folkriksdagett inom kort år inne, der ska valsas, detta kan w Itu' rrihetalusten gror å hitlista sinas, kvar det an må bygg a eller bo. Bort med •atteek«ts, detta algrundsldader, som forslalm har vårt arma tolk, som ana eget ord vid tungan binder och pennlogen blott har till tolk! som Finge !ag blott styra! Men vid liten bindve lag från morgon och till civilt. Bort med natlitåreul Bort med putan! Tänk hvad dr man vunna lycka sitli Har pratar om att krig ban bota. Låt det komma! Basta ut ett skepp med fredsvimplar och jag det skall bota, komme ån en här likt It:uland, stepp! man Nej, låt tipsa et sån tolk! Soldaten läa wa gegalat göra till till en degig, verkats mab 1 staten, då :påband& biet sa stil! Och tör restes, om vi blaha intagna offra oss for hymlande &Gana val, stramt 1 det! biet kan likfulit oss hugna, annan vem vt tar skallaxen» vann en 9111 livad ska' vt med embetstalle att gorå, denna landet sugande kohort, Må vi snarast dem på porten köra! Biet ju år att göra pinan kort. Ack, go' vinner, hvilket himmelrike utan skatter, titan — — någonting. Då en uti vor' en annans like, byar en Sek sjunga — eingalice och !tågen mig nu sanningen, go vinner, der jag silur på min trefot trygg och sitt eget vårda nogsamt kånner, sågen, var sj denna visa snygg? Jo, helt visst! Och faren im på köpet! !dg nog vet livad tannin, innebar. Men ändå jag sitter har i stöpet. undra. dd, om nå'ngåag jag år Ivar!' • • e Och härmed harjag äran sfiluta citatet ur bretvet från Abrakadabra, hvilket jag endast för spaltfylna- dens skull hår tagit mig friheten an- föra. Bom*. ...•■ •••••■■ •■ • ■■ h olm Sitt valbehag har k. rn:t förkla- rat öfver den omtanke, rådighet och raskhet, som visats af så vål chefen för kanonbåten "Astrid" kaptenen H. (i. af Sillån, som otn. bord på samma kanonbåt kommen• derade löjtnanten Åkerhieltn samt kanonbåtens underbetal och man- skap, vid ett tills ile innevarande år, då holländska skeppet "Augu- sta' vid Juniskårens obeervationa- lats genom kanonbåten råddadel rån att drifva på land. f Nöd 1 Venterbotten. K. bef.-haf- vande i Vesterbotteus län har i an- ledning af nöd inom länet till k. m:t inkommit mod anhållan om ned. såttning i fraktafgitterna för apan- mål och mjöl, som intill den 1 Ju- li 1893 fraktas å länets jenivågar. Dödsfall. I onsdags e. m. afled i Göteborg en vida känd person, stadsrevisorn K. Gillblad, etter en längre tids sjukdom, hjertlidande. Den aflidne var den förste bötas- exekutorn derstädes och har under sin nåra 150-åriga lefnadsbana iuue- haft flere förtroendeuppdrag. Hallands lina trådgårdsföreuiog hade 1 lördags sammantrade å ho- tell Mårtenspu i Halmstad under folkakollårare 8. Sandqvists ordfö- randeskap. Vid förra sammantrådet hade till. satts on komite, besående at hrr Ii. Persson i Tjerby, Jac. Ericson i Halmstad och IL Dahlgren i Hel- lerup för att undersöka dels till hvilka resultat hushållniugesalbika- pets trukttrådsutdelning ledt dels på hvilken ståndpunkt truktu-ads. odlingen i lånet för nårvarande be- finner si& och hade komiterade nu inkommit med skriftliga redogö- relser tsr de resor de med anslag af' föreningen företagit i berörde syfte. At de två forstnarada ko- witiSledamöterna framhålles, att fastan mycket ännu återstår att öra för höjande af fruktodling i alland denna dock mycket val d kan mäta sig med den i *varå:i- sande landskap. Hr Ericson, !val- ken först var den som föreslog un- sökningensföretagande,lemnar,den upplysningen att afven om ett och annat år att önska med afseende på frukttradsutdelningen, ar dock denna ölverhutvudtaget gagnande och anser han derför, att turerna- gen icke har skäl att tör nuva- rande söka åstadkomma någou för- ändring derL Föreningen gillade också denna mening, livarför frågan härom så- lunda /nu år utagerad. Tillika beslöts, att ett sammandrag af ra dogörelaerna skulle utarbetad och publiceras och n teågs ordtbrande n att utföra detta. lli —pis. EpIdendrapporten från t. f, för- ste provinsialläkaren meddelar att under senare halten af Oktober lånet inträffat 10 fall af nervfeber, ualuligen ett hvardera i Ilat:nitad, Slöinge, Rolfstorp, Enalot, klarp• finge och Ass samt 4 fall i W året 2 tall ad mattslipa i Falkenberg, 16 i Laholm och 2 i Laholm* landa- förkänning samt 3 , taLI al inlöldr»7 törgittniug i Sibbarp. För Sklue—tIallaids kreatersfår- såkrIngsbolag för epidemiska sjuk- domar linnea anmälningsblanketter och reglementen att tillgå hoat lans- veterinar 1Lye Fienneaen, som al- ven mottager int:ödes» u3 Mångla. ulidaudgittaa ar asgam 1» Pr"' cent at fOreakringesuniesan, oos pre- mierna, gom uttaxeras etter kålen' derketa slut i mån at tbrlusteriia, torde i anseende till den stors an- slutning ifrågavarande torsarino-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.