En skandal. 1 I London har •Ilmånn• meningen blifvit lifligt upprörd genom en skan- dal inom den domstol, inför hvilken de si himmelen plums aktenskapens som blifvit till ett helvete på jorden upplösas. Men det handlar denna gin ick.e om en al de e& pikanta och ofta smutsiga historier, öiver hvilka referaten blifvit vissa kreteare alsklingelekryr, utan om ett (Utsök till undersist hvilket svårt kompro- metterar domarbordet och advokat- banken. För några veckor sedan stod på mållietan en aktenskapsekileadspro- cern% som helt enkelt lydde på mr Brigetocke contra nue Brigetocke och mr Pearce. Denne senare Ar någon slags qvainagare och mr Brigetocke år en nobody, den nobolly, som in- gen, med undantag af hane vinner och borgenirer, koner, Målet vikit- te inte det minsta uppseende och tid- ningarna vidrörde ej saken med ett ord. De svarsode invalde sig icke 2ch orkande sig derigenom ekyldign. Aktenokapet upplöstes och mr Pr,. arms förklarades skyldig ersatta vit- tegingekoetnaderns. Och dermed slut. Plötsligt utbreddes ryktet, att *mr Pearcea icke var en vanlig medlem af denna vidt utgrenade familj, utan en af landets store baroneter. Och Mrs Brigetockee så var det ifven. förförare var sir William Pearce, parlarnentimedlem, ett af ealongeroae unga lejon, oerhördt rik och med stort 1 Deesede; det faktum att han statt i Mr biudelee med målet Brig- rockel hade helt enkelt undoodolte. Man Ilade helt enkelt mr Peurce och behandlingen at målet ägde rum kl. 5 pk e. tu.. sedan synbarligen da- gens göromål voro okat samt jury- man, advokater, reterenter och all- månhet Immat salen. Domaren hade också aflagsnat sig uren vande åter, sedan salen var utrymd, för att fil- l• dom i det omtalade wålet, der in- gen föravarstalan fördes och ingen Man hade derined jury behöldee. slagit blå dunster i ögonen på pres- sen och den ullmanna meningen och gladjen var nog ej ringa boa dem som utfört knepet. Men glidjen blef ej långvarig, Londonreporters kro ett farligt eng- te; de kanna sig som representanter ocb befullinektigade för den allmiln- Da meningen och det att man med framgång sökt föra dato bakom lju- set retade dem' kränkta kenslor om sin vardighet till den grad att enart icke en maska var oupptackt i hela ietrignate, Sir William Pearce fick emellertid en högst uvinted förevarare. Be- dragne akta man bruka just ej i ellmanhet vers intagna af de blida- ste kanelor mot sina huetrure för- förare, men i detta full visade sig mr Brigetocke vara ett lysande uu- dantag. Han låt genom sin bdvo- kat löt klara, satt han högaktade sir William såsom en fullständig gent- lemau; han hade ej vetat att den dam, med hvilken han ingått förbin- delse, vore gitt o. s. v. Allt detta hade nog kunnat urskulda sir Wil- liam inför hans valman, blott icke de elaka refes entents varit, Men d• trodde icke den eltergif- ne akta mannen. Om sir William verkligen icke vetet. att hon uuder- hållit förbindelse med en gift (pan- na, hade han ej kunnat ridötuisa i åt- tegångekostnaderna. Reporters spå- rade vidare och hinn° ett mir Willi- am ururticke i tar Brigetockee hus och underhållit sina galant. 15:hin- delger med dess lierekerinnu ind- till kort före processen, ja, art mrs Brig- atocke bott ~Textande hos honom och ein man. Saken tar tydligen n py- gjord mellan klöfterbludet: sir Willi- am var trött på att endoet Aga en .tel af den sköna, men kom till en öf- • erenekornmelee och 'invande skilje- domstolen som en Kylen utvig att i ni sitt mål. Och det lyckades; men nu står domstolen redo att åter upprests må- let. offentligheten, som sir Willi•u: ville undvika, skall vedergalla honom tiotaldt, •Ilminheten skall erhålla den andliga spis, h verelter den hung- rar, dubbelt kryddad och till slut skall det redan »kilsås Äkta paret å- te r förklara. lötenodt. 31r och mrs Brigetocke fil återtanda till sitt lyck- lige familjelif och kanske, jam. e den tredje i Iöi humle*, om någon tid bli straffade för det de lekt med be ma- junta lagar. Men hur ha de kunnat göra det- ta? Gladiande att omtala har duvna. ren, sir k, Jemine. som upplöst fler Ilktenslcap, lin någon paret knutit samman, ej amt) band med I spelet, Han bar blifvit förd bakom ljuset. Mima, ifietantorna och alluanbeten, ban ellnnrl. Endast p& ytterst entrågon begå= bordet. Timvis sitter af kltranden. advokat, den berömde mr Terrell, hade han låtit förmå sig att satta målet sist på föredragnings- listan. Men angående eine Pearceas personlighet hade han latrinet« i dju- paste. I okunnighet, i den ursprungli- gen inlemmade stamningen stod sir William Pearce; i etållet för denna hade emellertid sedan underetuckite en annan i hvilken «sir« var struket och ersatt med rått och elit -mr.. Denna förfal.kning ba r ensmutur f r ån mr Terrell och eakerligen skall ej heller för honom straffet uteblifva. Skandalen har som esgdt, väckt oor- hördt uppseende, och man nfvektar med opindt intresse dess vidare ut- veckling. orörlig, och ofta rivna stora tårar utför hans kinder, då hans kropp skaka. al en nervös kris. Han får ofta besök af ringfinger och vinner och litsa', då upp för tillfallet, men sk snart han it ensam, återfaller han i sin modlösa s tamning. Baihaut tycke. finna sig i situatio- nen med större lugn, men har på den korta tiden blifvit mera in tio år åldre och ar nåstan oigenkanlig. livad Blondin angår, synes banko•ppt harva medvetande om sitt tillstånd, filan ir alldeles dö och kan icke lingre gå för sig sjeif utan miste stödjas. Fingelselåkaren har förkla- rat, att han icke kan tåla en längre fångenskap, och haha advokat bar tillsammans med hans hustru hos mi- nistern anhållit att få föra honom till ett sjukhus för att ekas bortom vård. Hur Julen Ferry dog. Vid Per- us dödslager bidade fyra utom kta likare: Huchard, Worms, Toupet, Weber: Den 17 förliden månad kl. 4 f. m. ljödo de första döderoselingerna. Ge- nom insprutning af eth"r, koffein m. återfick han för en stund med- vetandet ock kunde yttra några ord. Vid b-tiden förvirrades tillståndet, Sitt sista ord hit i lifvet uttalade Han satte: Ferry till d:r Worms, °Det går illa . . . till den långa hyllans. Kl. 6 mirktee knappast pulsstegen. Döden nalkades hastigt. Då reser sig plötsligt till allas för- våning den döende upp i sången, glider ned flin sin badd och stiller sig upprått på gollvet, stödd af två likare. Han Hemtar, den gamle en- vise Vogesaren; hans böghviltda bröst kan ej torra få in någon luft. Hans aneigte ar violett, och ögat ar redan brustet. Men en sista energisk an- strangning håller honom uppe — han går, ar nåra att falla, men stapplar, envis som alltid, fram emot sitt ar- beterurn byars dörr står öppen. Et- ter tjugo steg sjunker han ned i ein fåtölj bredvid kawinen, och der ut- andades han efter 6 å 8 minuter sin sista suck. Hams energi och styrka gjorde sig gillande anda i det sista. En stork i Frankrike. flår otit dagen latin man å ett hustak i Paris en stork. Stor förvåning Man fångade fogeln och öfverlernonde ho- nom åt Jurdin des pluntes. Ty den- na valeignade toge!, som kommer tned små presenter i sitt nabb åt ek många unga fruar, år lika ealleynt i Frankrike som den Ar vanlig i sö- dra Sverige och Daemark. .Den- na sorgliga salleyutbet har som be- kant lenge öfvut en nedslående ver- kan på Frankrikes betolkningestati- etik, bvilken tör bvarje år visar yt- terst oroande, nedgång i folkwingds- siffrorna. Men hoppas nu en vind- ning till det bittre bitutinnan. Markligt rykte. I Londons för- namn ',Arid cirkulerar det markliga ryktet, att prinsessan Mato! al \Volt,• inom kort skall ingå giftermål med Itneeberry. Saken ar, enligt franska •Figaros, beatiandt beslutad på hög- ens ort. En egendomlig olyckshändelse hemta. från Komocka i Belgien. En deretAdes boende kaninupplödere ha. de i andarnal att ikrimma bort alla tjuf- var vidtagit deo något radikala Åt- garden att i sitt stall placera en li- ten kanon med mynningen riktad (not dörren. Förmedels en inriktning med ett snora som stod i förbindelse med dörrlibet och hvarje afton gjor- de(' i ordning, gick kanonen et el snart någon obehörig, som ej kande till vknepetv, öppnade dörren. E- mellertid ville det sig ej bittre in att kaninuppföderene hustru, som hvarje morgon fordrade kaninerna, en dag glömde att göra loss det för- biodande snöret, hvilket hade till pi- följd att, då hon trådde in i stallet, kanonen gick af och hon fick hela bagelleddeogen i kroppen. Hon af- led inom kort i de !orda rackligeat e plågor. En skolgoss-strejk har af natio- nella skal utbrutit i immat. En gymnasiet blibeplovic, eu serber ytt- rade, att han ville hellre vara hund ån kroat. De kroatiska eleverna körde derlör ut bonorr. Varför dömdes M ibajlovic och en kroatisk gymna- sist till utta timmars arrest. åttse _ nöjda barmed strejka nu tvåhundra kroatiska gymnasister och fordra Mi- hajlovics relegering. Trots rektorns hotelse att mana gymnasiet, fortfar strejken. De dömde. De tre i Panama- processen dötnde, Leseepe, Belh•ut och Blondin, som aro internerade i Conmergeriet i Paris, befinna sig i en mycket nedslagen minnesstamning. Leuepe sitter största delen af da- g en på en stol med hutande' mal- Ian sina bandet ocb armbågarna pk Litet stumelsurium, Ändtligen har Bott) för denna gång slappt sitt isande famntag och våren pi allvar hållit sitt intrade. Men Gud ska' veto, att det kostat den fagra Hickan mången tår innan den gamle besten gaf vika. Men (11 el « aOardisteas glidje den år klen.») Hvem kan till slut vål stå emot och •ara stram och neka, når qvinnan hittar på som bot att med en tår beveka! Ja, ja, dn låtsa' icke om den tenta ••ttendroppen, men sedan snart en störtflod korn, det k andel' vekt 1 kroppen. Stukad år du nu för visat, beror på bur man te'r det, lurad at en fiffig list vid det kjortlagardet! • Ja, förstås, kommer aldrig i f rå ga, jag menar Laholm. inte. \Visst inta! Detta lör undvikande af missförstånd. På stadshotellet aiaskisbal, och Bergg ren priailiolen, och fröken Lisa blyg vestal, hr Chic som prins af solen! Ja, tank så roligt det eka' bli! - Fru Z. ber förgåfves tills tårefioden ståena bi och kassahindret bittres. titukad etc. tangenten sedan! Då 68eten kommer, önskar jag: vore det vintet! och då våren stundar: ack vore det sommar! etc. etc. Ja. så olika år tycke och smak hår i vadden! För den förra går det sköna, poesien i lifvet 1 första rum- met; lör det fula, vedervirdigheterna, lifvets prosa her ben föga blick, om ho n ens alls te'r det med i raknin- gen, om ej för att låta alven &tta Den enfras i poesiens smiltilegel. rea•re ar h•ardegaruennialc•n, @lådan* de flesta te sig rundt omkring ou. Och de aro kanhånda lyckligast! • • • Ej minut af folk, som bo vid den 'hög re fryspunktens, som gubben Frisk se' i vadden, Norrland' och Lappmarkens iandayalda söner och döttrar, bör utsigten om en annal- kande blidare årstid hål..s med glad. je. Snart sagds i alla vinklar och vrår at Sveas och Götas landamären har en hjälpande hand rackla till nö- den. lindrande. Sinar hade vårt eamhalle glömt taga del i denna bro- derekarlekens storartade Iden, hade ejlarbetareföreniogen, d,,v s de semla tagit saken om hand och klappat på ömmande hjortan, Derföl: Heder åt föreningen! • • Företa april tråder i dag öiver trö- skeln, hit och hyn: förande med i sliptåg diverse små «revolutionera af det oskyldiga altget, För vårt sam- balle medför denna dag ett par ej ovteendtliga Iörindringar i aintellek- tuelta bioseende. Staden har natn - 'igen förut kunnat skryta med att sOfverhufvudtagets aga åtminstone trå ihårklyfrande. karlar. Etter det, 1 april ba vi endast ett. Således en förlust i intelligens, vål vård att be- akta, liksom &feen den ornetandighe- ten att vi å motsatt sida lik ett plus, i det att en herre, som aldrig gjort annat ån 'huggit i aren» då har slår ned eine bopålar. 'Ytterligheterna be- röra hvarandras, sa' tjulven, kinde repet om halsen. ölen harkonstnaren hr C. Grun- ditz torde då tillåt' ventyra ha anled- ning sjunga eå hår: En vacker ri vet du med gemål på gatan promenerar, då en butik för lyx och prål din •halft» snart attraherar. eJaså, ett smycke, dyrt mom tvål Nej pass. min g umma lilla!» Men se'n bon val slappt selarnas på, ditt bondförstånd står stilla! Stukad etc. (Met.: altio Janeiro det år ett land som duger». Nu år jag åter som förr min en våldeherre, hår ska' nu klippa. och raka. etter ',Firre för de Laboltniter! Fast bara anårtanjAlbertin gått sta' och gjort det samma som åldra syster Josefln, men glömt att fråga mamma. Och mamma vill oj karlen ss, Nej, ej for död och pina! - Men om on vecka vill hon ge den «karlen» åt sin Tina! Stukad etc. Kommen go' vinner? Jag har blott stål, som biter. Priset ar billigt, och aldrig mer jag smiter för de Laholmiter. Ja, så försynen skickat har att katter, klor ha gitvits och qvinnan tårar till försvar hon bar val aldrig ritrits.! Nej, detta bara ar förtal, bevars att annat såga! För sqvaller ej jag varit fal, men plågat orden våga. Stukad blir man dock till bet, beror på hur man ta'r det, lurad af en fiffig list vid det kjortla-gardet! ja «våren år kommen, på sina kransars etc. sKranearnes vill ej vattnen P. vara med om, för han ar (realist,. eåger han, och det Ar mark- vårkvardigr, bvilken nykter syn pi tingen dessa averklighetamenniskora ha mot oss stackars idealister, som helst ovalen sina blaue hinein.• Den idealistiskt anlagda peneionsflickan akritver öfver •Wirens: Wir! Tjusande ord. Hur har jag ej under vinterns kulna rivalt långtat hån till vårens hårliga dagar, då dritv•n maltes at solens kyss, då backens bölja, löst från tjattrande band, hoppar så fri och glad från sten till eten, 'arken slår sin drill i blånad sky och vippan öppnar sitt oskuldsfulla blå öga mot en syndig vårld. 0, en vårmorgon i ekogen! Hur det tiaslar ocb tasilar i trad och buskar! Hur det arbetar i naturens stora åter öppnade verkstad! Nu skall jag sign skogsråna ha brådtom etter den långa vieterbvilan. Och de små elfvorna sedan, hilka nu syssla med att göra stor toalett lör den kommande saeongen. I all tysthet första.. Men en liten tomte, cit- yt:trasa gode van. bar bviskat mig det i örat. 0, så förtjusande! m. n). m. m. i den .baoryckar.de• stilen. En annan förboppaingifull telning af det .evigt qvinliga« börjar sin uppsats i samma tinne sålunda: Om våren år just inte mycket att slira, tycker jag. Bland alla årstider tycker jag minst om hösten, damast våren med sitt elask och sina mut- Giga vågar, bvilka göra en laudtlig promenad olaten omöjlig. Fy den våren! Oeh så farlig den år för Mem° jag tratta.: det Sr ett ord, som du- ger, eller ni kanske tror hår jag står och ljuger för de Laholmitert Oni ni så önskar, jag kan er motig dressera. Ja, jag kan innu så mycke', mycke' mera för do Laholtniter. Men om jag skulle alltsammans har be- rätta, tålarnodsprof•ende bleve Råken detta för de L•liolmiter. Derför jag 'lutar och kanske det er g låder. antingen eller, el skyldrar jag gerader för de Laholuilter: Pstib.9, stg talg dl, hedersbror, h•ad står vål di am Ännu jag ej förmått ett soda ord tömt. Wig9 eurirr. Hitt då ned min bror och di g en tuting blanda: h•arje undanflykt tör mi g nu tyckes stranda, ss'n uti Amerika man ej Ur landa, blott att «fuffens» bir man gjort. — 0, mia Amanda! Det år &åkeri det. Feilberg. Medges R årna bror Wiggander! Fan anam ma att ej schappa med det samsas! Nu din lyckas sol gått ned. Båda. Sitt då ned, min bror, etc. Medges garns etc. ;riggs ndsr. Ratt fatalt det år, otid vet heart det bår! »fibers! Ja.. skål för de feetli g • d•'r ann» flytt. P ereat allt nytt! Pulat allt nytt! ll'iggarr dr.. /Lida. Det ringer på. i Wiggandere kon- toretelefon, och om ec stund (den fi- rade limen torde benäget ursikts, att jag i hast låtit anligga en tele- foolinie Sverige—Amerika) hört., från iikalmarnes lands den i all tyst- het afdunstade kassören och 'tulla- ren Couto pro Diverse med något sprucken bas upptimra.: (Met.: *Hår år gudagod t att vara».) flår it gudagodt att vara, kassan år 1 skönt förvar. Klokt at mig att genast fars, medan du du din Jöne Hemma g ick jag Dom på nålar. Tro mig g ivna, om dn vill: hår i whiskyfylIda skålar dricker jag små banker till. (Mei.: eller du så brådtom mia kat:este dl») 1 Ftsibtrg. Skål bror Wiggander och lyss ej till prat! Ing/ander. Fandan må taga nu filade traktat! Bida slå sig ned vid toddybordet. (Hel.: (Mine du 1 fjol just denna dagen».) H ',slya åder. Ack ilen traktaten! Jag blir galen. Redan jag drömmer om polis. »sakers!. Sort med allt g riller vid pokalen! Hår tios ju cognak och punsch och is! Wigyander. Sånt år nog bra att ha. Ibland! Elvans! ' »fibers!. Båda. Fy fan! Wiest ha vi festat om galant och blödt i vinet mån g en slant, och ej så lite' till ändå når idaug kunde göra så. li'vyander. Sifferkolonner fram umrachera utan pardon att få mig scard. »fibers!. Sitt inte nu och f•ntiaera. Lit uti minnets skitsus vadd! fl 'egg under Ilr E. Nilsson från Halmstad, hyn- kon Uttar i ein stenhuggerieffar (tör- narnligast i grafvårdar) hit förlagga hufvudverkiambeten, med filial i granuitaden, har red5p förut bår pi orten gjort sig fördelaktigt kind tör skicklighet i sitt fack, val utfördt ar- bete och moderata priser, kvarter vi halsa honom vilkornmen såsom till - förande vårt sambille en hår förut °praktiserad verkaamhetogren. • • Som bekant irrsnar den stora re- publiken hinsidan Atlanten medels en traktat sitta ett stort p för sådane frilietetilikande individer, hvilka en- dast af fruktan lör kolliation med la- gen af ein• fötter skuddat sitt hem- lands stoft. Tank hvilket staber. för högt betrodde hrr förskingrare, fabrikörer ocb andra af den kalibern! Jag tanker mig t. ex. situationen så h IIr Wiggander bar begått en Ii- ten -oegentlighets, som han ej vida- re skulle fasta sig vid, om ej poli- sen gjorde det. Naval: Till Ameri- ka! Ännu ar ej saken upptackt. Han vantar just i afton ain garn!e förtrog- ne van Festberg, iden enda sjal i hela kriatenheteti, som klaner till klabbet, och som inte alger ett .knyste. Han ögnar som hastigast igenom qvållsposten, då med ens hans by törvandlait, tidningen faller till golf- vet och han snokar: «Alle. ist ver- loben!. Hr Festberg sotrader. (Mal.: sNu har jag sprungit mig trött och fe rd e rt v ad».) 1K/smeder. Ilar dn Tillhört, bror, ett sådant spektakel! Nu ar jag plockad precis som en gås. Aldrig jag sport åri att dylikt mirakel, byar kan en fristad vii hårefter tås! Tank synt trakasseri on man få larva I, knappast se Msk, dar man inte kan Rået Siffror hör tusan till. Om du så viii. »fibers!. BU( Fy fan. %Vinit ha vi etc. Det bultar fattigt på dörren och io tråder poliskonstapel Battong jam- te en annan lika sällskapligt sinnad individ. alljattene af Wennerberg.») Jag år Bettony den starke, som hvaren fruktar, liven samvete ar slaget. at brottets giasel. 1. Nu ar ni ms, min berre. Fort! Gör sr redo! Ej lagen vet att tarva, nar bamd det galler! Herrekapet får återigen benget andakts, att jag låtit bikta hr Wig- gander, last det kanske var synd om'co, men jag visste för ögonblicket intet bittre sitt att bli al med karl',. B0909. • g ablut. Inom riksbankens styrelse ar under senare tiden planlagts intet mindre in en omorganisation af den- na var aationalbaek. Dessa planer lera redan hunnit den utveckling, att de ej långt. kunna rakna. till lösa hugskott. Förslagens innebörd ir, att riks- banken skulle delvis of vergilva kon- kurrensen med privatbankerna, samt i stallet blitva en si att aåga cen- tralbank kiven tör dessa. Fråenst vill man larmend söka vin- na, att riksbanken skulle blifva i &IMU högregrad, in som ou år möj- ligt, en regulator för vårt lands bela merkantila lit. Sadaffirerna, med
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.