domare, di de suttit på domarestolen, ryts oxförare'). om le j on och Ik ika som Enkefrihen~nnan teet ben 4 b:! fl. 6 f.-Aeum 1i Md I~'qt Prejudikat. nrf a!en k&rtia fångat man ide meb m Bonde, född Robinson, hade i sin affidne a tngdet annat elånbe j mans uz%rfva konkurs bevakat en • fordran, bod antaget ben, lom b► af ma tommit genom bet otydliga brånain• e nligt aktenskapförord, af 214,000 kronor. , en f tall nemligen baf tax ut 8 att. (jelf f pinin Då denna summa ej af ,slagångarn god- minutstat brdnmin och bå ban nuNabo kandea, i .stawde frih. Bonde dessa till tt an af. jet tilltal och böter betf ör, anf et a Sotholme häradsratt, som tillerkände henne bagatagit fig fat att unbgd lagen# (trånga ullända summa, 214,000 kr. båntnb. Uaber rubrifeu ')oftftrigtum" i fift ut• famna nummer af mat tibning lof wabe roi att i nå ftf aljanbe nummer intaga f t or f u r• ten Ritelaii bag orbet till .9t • tia 6 y b d te n, ömitten bagotbet bar • .fb • Svea hofrått afvensom högsta domstolen har fastttallt detta utslag. mot hemmet. _Då fann en af dem på hatta re rad och sade: «Detta tar inte, vi oka i •stallet «annakaste n», och dervid reste de fyllkajan upp på benen, men At; au han fyll {stupa och derpå upplyf- tes benen så att han vaude om på hufru- det, och detta fortakafiningsmedel tog hatt- ro an «rulla« honom. Händelsen år all- deles sann och blott några år förgångna sedan den timade. Och nu farväl. (Iaaandt.) Bref till Laholms Tidning. Sedan den .nyfödde ungen» börjat göra påhelsningar utom sin födelsebygd bar den hi ftut ba gjort uppor emot fina jarttydare. afven visat sig i Bjare Härad och -varder betat blob flutit.$lgfjlanb ot~ derför hetsad välkommen. Den, som föddes 3 tina år malternal htåf manbea så stor och kraftig till verlden bör val be bf rigg att f örbåttra betad öbe mora f ruttlöfa. Sfcj• kunna blifva vid magt om den får något f areu6 fi f ta orb dr uttalabt — töget åt för. att «ha i sig» och bli er- dertill omhuldad flarabt . Seejlaten . bar anförtrott mig bet äro• af många, många prenumeranter, hvartill i jag afven önskar lycka. Ehuru jag år fulla uy p braget att utföra ban# m tja. brasa ide ut på erafringat, utan för att för• viss om att redaktionen nog sjelt sörjer jwara tvåta f örtrpdta triftna brbber. 3a år för att tidningen får tillräckligt «i sig» d. ö f mertggab om, att broar och en af eber ifall v. e. blifver «full», skulle jag gerna vilja göra fin pligt od att ingen Rall tnanbtbra lemna detta sotö fyllnadsgods, fastan jag bet $tyf a namnet. 1lQa f rebliga innemåuare, , icke hvarken förmår bjuda på någon fin utan af jeenbe på reli iou ett nationalitet anrättning eller eger tillgång på erforder- if ela mara oh 4eliga. fån ide taga na g o liga linnen dertill. Servera «ankor» med utan att betala bet. 3ag forbrar upprått• .nyhetspeppar» har jag icke håg för, hvar- ållanbet af ben hdnga fte bieciplin. lsi för jag epdast «lägger forn några «refiek- be hdba iRamdnitn för att martera genom tionspiller», till den kraft och verkan de hetta lanb. 3ag år öf tvertgQab om att tvi ber hafva kunna. Det har nu blifvit så staldt har i verå- rota finna famma gåftwånitgl et, fant mäta rtåber. 3ag f oibrar berf öre, att 3 fiolen den att hvar och en lefver lycklig, eller acta tonbett Lagar, odq Intolba bet Rulle bli • olycklig, på sitt satt; men kvad som för- ma nöbmånbigt, oegcngttigt biftå 6tumdnier• vånar mig ar, att så många menniskor fin- nå sin lycka i att dricka omåttligt. Be- ne emot 2:urtarne.» synnerligt ar, att så stora skiljaktigheter • af torre jtogtel _ f rntdttte8 i finnas mellan det, som ar amnadt att lita, förrgårt afton öfterut. 2)et befanni alt flo. och det, som ar ämnat alt dricka; ty af gen mib (ebllbolmttt i Ctåne- återigen btif• det förra slaget vet jag intet, sons stegrar lait antänt, f örmobligen aj aniftot från ranbb• aptiten i oandlighet på samma gång det trona--4 ngtl4olmd•bananå lotomotiu. Det fbrtåres, men af sednaft; 'slaget finnes en db upp• sort som tycke underhålla törsten, och som år ide mer 6n 14 Dagar f eban, Tom i jamma flog. (oniigt ktnab mi er. icke med sin starkaste styrka förmår det jams Igbe f e: '(olbatet! De af Zurfiet fartrpdte i ö mer 14 tun• nelatib bafn,a uppbrun11 t, 0c ftutte troligen dn- nu fterre flata åftabtommitt om ide en kor maåla mennijior tillftrömmat, f om omfiber lgdat$ 4dmma elbena mibare framfart. !En btyerraekning. Under en nyliget företagen -repa tål Laholm passerade följande lilla putslustiga afventyr, som vi låta resanden med någon förandnngejelf förtilja: jag glad stigit i vagnen och ned- sjunkit i ett höra af densamma, inslum- radeag snart, tratt af dagens mödor - och Ad jag vaknade, omgaf mig redan dimhöljd natt, så att jag, endast med till- hjelp af mina höreelorganer, uppfångade det entoniga rullandet af åkdonet och der- af ttervacktes till medvetande om att jag befann mig på resa, långt fjerran från det land med «guld och gröna skogar,» som drömmen i tnsenskiftande gestalter afspeg- lat för min fantasi. Jag blickade framfur mig och sig natt, jag såg mig tillbaka och enig mörker—men i aftondimman varseblef jag dock en dunkelhöljd gestalt bakom mig i vagnelidan, som det föreföll mig, insvept i en kappa från hufvud till fot. Jag häpnade, ty jag erinrade mig val, att endast körsvennen och jag begit- vit oss i sällskap från staden; men plöts- ligt fattade jag åter mod, vand» mig till den obekante gestalten i lådan och frå- gade: .,.. — Ursäkta, min herre, hvem ar ni, om jag får lof att fråga? — Jo, jag ar son till pappa, jag — ljud svaret. — Och er pappa, hvem år han di? = Jo det ar han, som ar ift med mala- . ~"-- frires, och denna sort ar-spritdyyekern-». •' ma.. — Men hvarifrån kommer ni ? Den allmännaste sort *f nämnde dryck år — Jagommer bemmifrån. den eåkallade Gpantoffelvattnet«; hvilket - — Och edert hem? dock mera rattvisliges n • kallas «eldvattnetn, — Ligger invid det krokiga björkträdet, troligen derför att det ej eger någon för- — Den f tors f talben 3. l. BRunne. måga att slacka hvarken eld eller törst, endast uågr4 steg ifrån den mosdbekladda berg af lcb beu 6 benneå IL. bal f tre efter- utan snarare att brinna både i. och utom kullerstenen. ..., mibgagen i . elftngf oro. strupen på dess konsumenter. Denna dess ' Jag skulle redan haft god lust att se säregna förmåga att kunna n'utse utan att honom göra en kullerbytta baklongee från n ben 24 sprit nebbrann ett — 3åaftoi w slacka hörsten hafva våra maktegande och hans obehöriga plats, men jag hejdades i ~Ijige jn tillkör!gt 2. ftat u8 å otietto ledande statskarlar --- icke etatkarlar — mix ifver och frågade i stallet: ufet mar tndl örsnö(ötjåf. u. 1egebabtn. grundligt insett och troligen derföre ord- - År ni stursk eller ni år dum? tabt, men be betfamma iboenbee lötegenbom, Dat så att riklig tillgång på denna vara — Det vet jag inte; både det ena och tntlien gid förlorat, mar ej f örjåtrab. u. skall finnas. Val vet tunn att tillverknings-' det andra beror på våra medmenniskors gshahen mifabe bet åbelmob att (lånta skatten på denna adladrpck åtskilliga olika uppfattning. 150 h . far att linbra be olgdli eå f btluf t. gånger höjts under förevändning att min- Jag teg, des okande gjorde likaså - %åltal tommer måfjånba att anftäfaö mot ska superiet, men samtidigt har påbjudits och körsvennen af hastarno en klatsch, ben eller be, lom ef ritvilligt f nae mara mål• att den, som kan Balja och skatta för stör- så att ekot' deraf genljöd vida i rymdens lanbe till ot q dan, bå bagen före elbtmåban sta kannetalet, snarare #kall lemnas för- dimuiiga trollslott — och plötsligt rullade aga i ett ttdtåtl lår want utlagb, b oari elb sal massratt an den, som kan Balja mindre, vagnen på bullrande stadsgator. funnit$. och den sannolikt ryktbara tiden, då det l.aholnil upglyste den obekante, och lat — Organif t• ocb floctatewal bane ben fanns «en 'krog vid hvatje gathörn i sta- nu först förstå, atthan hvarken aaknadesundt 1 9Raj meb dtennefib f o 3)a totat, betmib vi• den och en vid hvarje kolavig på landet, medvetande eller var obekant med orten. anijten 3. (t tebt er4öp enbåt. g farieranbe or «tycks åter vilja inträda. Skulle man der- En ekat-akruttsalfva afbröt den graflika tig lanslås till nåmnbe f g8 or. för sammandraga den mängd af förordnin- tystnaden, som rådde i staden, och framlin- uretfon i Di»ille — Cef w&r. Il. paftor t gar om branvinstillverkning och försälj- gen föreslog en «sexa». Jag var af samma öteborgt f ti f t bar 4o8 Momtapitttt an• af nång, som finnas till ett enda lakoniskt helt mening Men livad skall det vara? matt att han ämnar bob. 1. nt:t föla ånbting så ftirestalla vi oss att det borde upgefar låta — Hvilken fråga! lIalmstai -lax, fuf t (söta ~ v j råttö nytå g en gif ria »tålag ang å. så: Gefyr, sefyr under branvinspannorna «Halmstalaxar,> naturligtvis. engc bet eanta f f ttningobttqget far mamrell utan rast och ro, ty det skaffar statskas- — Jag tillstår att ni ar en muntergök; Iletterlinb. san pennlaggar; Öppna sprundet, pumpa. — ni torde bara till slaxarnesb slagto? pumpa, kranen vrid och fyll på, ty Set Nå valt en portion lax således — och skaffar statskassan penningar; Slå i, slå före mig var han i «matsalen. Råttegångs. och polietuker. i och drick, ty det skaffar penningar; livad Snart visade sig en kypare, som tillfri- gör det det om fattigdom och brott blifva följ- gad om matlista up plysta att han sjelf var Vid Laholms rådhusratt förekom i gir den, endiet "vi" och våra "tjenare" få vara en lefvande matlinta. — Hvad behagas? endast ett mål af vigt, netel. det uppek nt- i fred, ty "packet" kanaer sig lyckligt och Biffstek — köttbullar — Bask-cotilett -- lax na och hvari stadens vaksamme skal hr elspar till «kassan» sitt sista öre. Men — Bul' --- — -:- — ? Hansson up trädde såsom åklagare mot kanske «pillerna» gro för bittra; jag vill Håll! lax, lix! upprepade min f8ljesla- en @med Erlpandsson i Laholm för att den- derföre servera ep bit efteråt af annan gare. ne tycktes halva «dammat upp» bonden art för att dermed stilla bitterheten, — Nit först vande han sig plötsligen om Nils Peter Carlsson i Edenberga, hvilk•n ag vill berätta en händelse: Några ar- — och under det lampan kastade sina bleka dock icke tillstädes var, af livad orsak etare fingo sin aflöning för veckan och strilar pi ett valkandt ansigte, kläppado kanna vi icke. Ett par vittnen afhordes; skulle gå hem, men söpo. opp det mesta; han mig på laxar.... axlarne, vill jag men utan resultat. Målet blot derför på alla blefvo svaga i benen, men en förmåd- saga, och utropade: åklagarens yrkande uppskjutet till den 28 de icke gå alls och kamraterna stapplade — Tack för skjutsen, käre bror! — val- dennes. framåt med honom tills ban dignade på kommen bit. Rattens ordförande var hr t. 1. borgtna- marken. Anseende - att han af vrångsint- Jag stod som trafad af blixten och en staren Lundeberg, som ådagalade att han het ej ville gå så godt han kunde beslöto glad eblixt uppflammade --.för mina stir- noga studerat och tagit till t*nkesprik 22 de att emera stödja och leda honom, utan rande blickar. Htad du 8fverraskade mig. och 23 domareglorna i vår lagbok. Måtte rullade honom framåt som en stock; men Hur trefligt! men såg mig, hur' kotö du alla domare visa lika god -humanitet mot detta var också mödosamt och skred foga upp på vagnslådan? parter och vittnen, som hr Lundeber gjor- — Af en slump. Jag hade ett arendo andet de! Så ar beklagligtvis icke förhåll ) Vi skola l en ekrgtJd artikel enart återkom, åt samma håll- och var stadd på hemresa allestädes på bondlandet, hvarast vi hart ma till det ta am ne , - di du körde' förhi, mig; jag igenkan(le dig h Il
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.