ömete • 27,7 4ett1itri. 29,8 39,5 åPorn 44,7 ,if n #dom ~ctatia 19,8 135,6 4,987,7 turgram. tur, att testa fi ft ror tala ett tillråd• råf ft~r att utaf bwarje j~ ,rrbru• sad tp rli~t fp. li3t amma gång lem be namt 8, N f fart t t a rrjta be utlrrba Ilrunbf6rbåttringarnto ge- a ri tnrr och e ga betybetje f& roar me- Mnarn, jorbbrutet. (Z. et.) Den ekonomiska stMlningen. o i ba kfrlgor unn ige t författare bladat si k sålunda: Iiankafwereigterna för nlrril wisa ungefär IL$dUU3 allminna drag, tom man nu sedan ett par år w'arit wan att finna. De metni- liska walutorna sjunka, det inre omeAtt- Prunkar, enen utlåningsrfknin- u ngsmed1Ct Afwen inlånin gsrAknin- garna etie , liksom garna , de förra dock starkare An e senare. anskning af de mänga fiffrorna En gr lisar, att veåra liquider med utlandet un- ler april tnhnad medtagit af yråra förut- warande bebillningar ungefär fyra och en half miljoner kr., och sannolikt kommer pd rem brer te antla abe6 f rfanbe eDer fål ' tre sökande p å förslag, bland' hvilka lvl !ante. Tt terbe e' bli f få tätt för par" vore? roa d. båtsman, en tredje hade i all terea att finna fextiof em bngti a 1 'urgtnån. sin 'dar varit bara «civil«. Kyrkoherde», .)err ' F3eftenine år bet bod f mvåraft för att hvilken utninin gs ratt till dei vigtiga för- reta fig i twå jabana mat, broaraf bet ena troendepoeten tillkommer, utnamde, en af låren angå att ban i fin tibnittg f~rif trit nå. de f. d. kri g smannen, dervid följande la- ¢nt mot en årnb846f bin Xntl. gtnberberg i g ena uttryckli g a föreskrift att oförvitlige t `.fine e bet fifta fet en artifet angåcnbe krigsman skola vid kyrkovaktaretjenetere 'fenungaritet Caputa", ett rits, fett må• tillsåttnia g hafva företrade. Men detta bånta finne$ i månen, troligen ide på for• val gillades e) af åtskilliga de förnAmsta bett, t i ben oja f aretigganbe .mnrtmnn© @ea. storbönderna inom socknen — som i pa- $raft jar bet åttitinfteue ide blif tvit upptagit rentes sagdt eeger någon enda .'stånds- t rcgiftret. person. — och de bealöto derftt re att öf ,,r ;nitberber g d mål mot 2t3. bar nu före• verkla g a tillsattningen. För gin del ville trartt tvib 9)inlnib råbfjuorått, bit tl(, ingif. de hafva den civile till kyrkovaktaro och svit fLlj anbe (trift: detta af det skal att dennes fatti g a moder "3lr igawaranhe tibnfetgeuppfate bar af mig låg fattigvården till last, ett förhållande betednat$ iåjom innefattanbe babe lögnnfti g a som borde up p höra, då sonen, försedd uppgifter ed trrångta f rem ftåttningar ting att. med tjenst och lan, kunde åliggas att hen- månheteni f LIrtoit'.a.lbt lamt f måbeli er emot ne ejelf försörja: Saken var således en nti:l t ed; f tir embetet; och jag tror mt hunna affär. För att nu infi;r.domkapitlet gifva gifta goba jlåt fbr riftigljeten af telja mina eftertryck åt gina beavir u p psatte de en påftdenten. mindre vacker meritlista med afeeende p$ Qibning~uppfatfen inne! ducr, att Torbftrt;m den nyutnamde kyrkvaktaren, omfbrmilan- inmanats i kaffe at bontaren åttan nåmnbena de hurusom denne vore kand såsom en an- Orante, att nåmnbemånått . ciringere 4å• p are och hadeort eng skyldig t il l diverse rab isfe Want tillfnllrbe får att upplpfa cm föga hederliga handlingar, hvadan han in- tvittnet Parnte tvan f rejb, att bof ritten f artfe• g alunda kunde anses «oförvitlig». Sedan tars arm8 wittneemål ogiltigt utan att gttra besviren inkommit till domkapitlet, utstAl- fig om tUurbftrrntb 4åttanbe, att 9lorbftriint des de i vederbörlig ordnin g till kyrkoher- gtvartjåUitd i båtte på be lfnfte (fåt oå) att des och den 8fverklagaden färklarin . kan gentim 4årabfråttene jlutliga utf lag "fri• Den senare blef efter tagen del af harn Y. fånres fr åtalet." linKarnc högst förbluffad 8fver det sy nda - :liåttegångdbanblfng<trnjt, . 'btvifta fag Rall register, som de välvise etorgubbarno på- belgif tva en bli f ivanbe in , torbe nogjamt åta- bGrdat honom och visste ej hur han skulle gal i ga fålunbn leutnnbe n r if tennas ctlrnjtnp reda sig med denna oväntade affir. - nraj månad ratt , då dess bankuppgifter Varda I sin nöd vände han sig till en föga rik, tillgängliga, n'isa en Annu ofördelakti g are att f örtvrånga råtta jatf~rbå r arvens. Clanb siffra., emedan rått betydliga importskulder annat tvåa te, stf 9irrtjtri5m, foul någon tib eten desto mera knipslug soxtondelebondo redan förfalla, under det svår export, i an- förut jjcl f begagnat fi a af t~arnt finn tvittne i inom socknen, känd för ött vara en smula eende till den ibardiga m-intern, blifwit försenad, så att wi ej kunnat skaffa osa nå g ra fordringar till gwittning. Hurudan Ftållningen för den narmnste framtiden kan blihrn, beror nu pA elen sist uamda eller exporten, och ehuru traw•antriörelsen, efter allt hwad man bör, lofn•nr att blihca fördelaktig, torde likwitl denna awårligen kunna uppwiga den minskning i spann- inålsutfursel , som år antaglig i följd af det furlidna årets rån are skurdi emförelse med 1875, #amt den fortfarande mycket tryckta jernkonjunkturen. För war del kunna wi för den ekull icke förutse annat in en fortsättning af' wrna nedgående riktning sota hittills, och i följd deraf en ingalundu rikligCenningetillgång,• om An återhållsamheten i sådana industriföretag, som Aro af den beskaffenhet, att de kunna iaokrinka ei ~ , låter förmoda, ett den werk- lipen befintliga, om in jeatfurelsewis in- skr3nkta penningetillg ngen skall blifwa någ orlunda tillräcklig för dc oundg ingliga en annan ättegång, jrrjt efter bet Pann i åta- t ersona «Käre Nils Persson, hur skulle let burit tvittncet,&b f ranttentnit meb anmårt• P ving emot Farms f rejb och att rerutinnan upp' jag bara mig åt med det h irs, sade vår Inaning tvunnita af låraråråtten innan ten, nyutnirnde kyrkovaktare, «nu vill di ta falete8 meb tvarje frånfeenteaf garnfe tvitt= gensten ifrån mig, och prosten har sagt nt8init)g, men i betrattanbe af anbra intupne omftåntigheter om I7lrrbftnitnö brottfligE)et, be• jlutabe jtej fr 4nn6 'inntatiant'e i fåugelfe att sinter rintntttingcn0 f ortjntta gång f a g te vill" jtåntigbetcr trunno i tiUtLåFt e ftgrta f anit att )1erDftrm in genera jlutti g, 9 utjlaaet långt_ i- från t~efrtabe, utan rnjttjeU de, ftåtbee få nåta laffåflaate lem mulligt år, ber ten antlagabe trefar t' belvioningctt ide tunnat bringas titt ben utontvrbcutliga funftåntidhet mår lagjtip • ving f orbrar. ZlUwittlierna i tibningdnppf ntf en emot mig att kafira på c en t)anb bellutat 9lortftrtimA båftaute, en Ingeflvertråbelitom, ont bett wort grunbnb, frulie åbroga intig Elvårt anf Ivar, odI att bnf roa låttfinnigt binatt tig f ångclfe meb i,f rige f måtelfcrna mot boinareroi~entet i att- t tala f rr fig f fel f • tnån4ct cdu stig i behu fwcn. ft~ntterrrnm4iflallbe. 3 min tva titan öchef af nubars Sammanställer tunn samtliga bankernas perl on har man meb jtnåbeljer angripit tema• uppgifter, rå framgår ur denn, att utlånings- remalten, forn, f ir få mitt Le f tåcnbt lammåk• rakningarna under detta års fyra föret& ortning ide flat firad till. Lmftbrtnin , tvål rulnader ökats med ej mindre in 28 mil- bur i f ull f iljante af fitta entbetopligtor att joner; inlåningsrakningarna åter hafwva föla bereta brottets upptaganre ork beftrnr• öknta med 10 miljoner. ving påråtna f fpbb enfot fråntvingar af Den Ctelöpandeaedeltnatsan har under samma ujla tel af lantetö tibningdprefl, bwilten i tid nedgått från 91 till 843 eller ened 5 Iitbet itteb tibningen 'ramat', i bet ben ger maljoner kr. (Ö. P.) lib~lill~~åtal. råbana åbo nu f, npm ►inna att tvi f ►åtta rem unter ftåente ruh rit, tt bet ena trndf ri• •fig titt ntorbbrånnare8, mirbarci och anbra lagl'rt)tarce organ lamt inom f åtan frett jt. ter fina irpnre, låfare och inf ånbare, uppmunta rar till lagbryt( ftgrfcr ed, ftiibjer brottolin• gett i bep bemCt atibe att untanbroga fig rått• wiina6 firaffanbe banb, meb befla$attren od bånt bningar på eråttwid be4anbling triöfter ben f rivfinne o ch btzmbe fantt uteb Lerums att jag skall svara på otyget?* Nils gen- omlåete pap p eren med kritisk blick. Efter en stunda «fundamenterin g u fråg ade han om de klagande hade reda på att hand- lingarna voro ankomna. Det trodde ej vår båtsman, ty han hade samma dag fått dem af prosten, som sagt att de nyas voro ankomna. «D3 har det ingen fara» förkla- rade den fyndige Nils. «Du kan vara lug n; den saken skall jag stilla om.» Se dan man Ofverenskonrniit om skäligt arvode o. P. v. gick båtsmannen sia vår, och Nils lofvade att hafva affären klar till föl j ande degen. Genast satte han sig ned och akref 3takilligt på ett papper, stoppade detta i fickan och gick på besök till de klagande danneminnen, som ej ville hafva den stackare båtsmannen till kyrkvaktare. Nils tog en allvarsam och smått bekymrad min på sig. »Kära ni,» sade han, «nu är det väl så, att denhir båtsman Båk skulle få ett gratisl eller pangsion, eller hur då bitter, fri Karlskrona, ock då kavla vara bra fur'n p å gamla dar, och så bchbfver han inte ligga och kifva med Per Jönsson oru kyrkvaktaretjensta; men han skulle ha ett betyg att han Ar en god karl, och då skulle 'la ni skrifva under, sota mest har te Baja te uni har i socknen.» Försöket lyckades fulletdndigt. Den ene efter den andre af !öåkens antagonister satte sitt he- dervärda namn under skriften, gom inne- }hull att «ärlige och in: nhaftige båtsman Jon Pederson Båk alltid fört ett nyktert och stilla lefundasät, sig i allo hederligen och viii furh:illit och åtujute sina fuream- lingabors odelade aktning.» Gubbarne trodde, ritt papperplappen skulle skickas till Kurlskroua, me n den sorla inte skickade meljene pris ed, fnrt,eppningar ont ftrnjflbebtt f& noa båt stf roar tett anala abe, feet har ut'p isen. ont wi ej nti fiminna rj; ~n tva entia fl enbri f t f åtlig Ing cm betuie att tada fet ide tntntre ån fcx 1 ► itnna Teban i år bli svit unbgåenbet at lattvertråöeljene fullben.') anblingiga [lett i Liuc, htviltet ide år upp- den, det var Nils, helst hela historien om ~Bialrn i ,funt 1877. bct6målet år ej lut f&r ån ett annat turer niuntrante ler titninlirctattioncr . ni'rft gåt - c bet, cm tvi (`alnia oh rått ['elset, retat' t~rcn af ";3c ltctb nitning " r23ölaty i unr, icnt lårer ['låtmil friLinr fe an rcrafti~rett of hr :r.:'(. .;cmmin , b riläft rebatt. , "-tålte° i ':sIt+3rcjtcn' . 2(!m, f å tom turen till rctalti, rcn aj ftnritn,it" lr 3. 4.23cfteniu6 irnt ifjor hd far, iåbant ett tenttigen trång t ed,trefligt "femtnarni•je" f åjom ban lid f la• late bet. .r zt, låter nu ijaf roa tmå iåba. tia på fin ba16 att f!rara far. .k te ier nu an4ån i a trgdf ribetdmå(ett hela ide mintre ån tert1c em lurytan måljag c tja o af tent utgatlrn8, men fgratiojent 17ola a lå 1,i eten 4.'i ett ri+ma rått, biviltet rituanl!e reser ra entaft Bern east t g de i Ic(jC at tt åtalatc artillarntå innebal(. CE jctf' }t,inti;E•ct crfertrai +iktc hrr teia elån, tt) pensionen var u p pdiktad. I stallet van- drade denne orlofsaedel till duurknpitlet såsom bilaga till Ilåkens förklaring an- •) tuab fager hr Yltepcuiuf ona t6 madra ebite. gående kyrkvaktaretjcnetcn. Alan kan ter? t i blott fråga. tanka sig att saken p:t de högvördige fh- BtcD. derna i- dumkapitlet skulle gira ett sorg- lustigt intryck . Om någon tid kom utsla- +--- t1tug. ;Nnberberg." Fyllnadsgodo, Bönder, sota lura sig ejclfva. Från en af eöeit'a Sverges största och rikaste landafoisamlingar, hvare innevånare skola vara kända för sin st y •feinthet, med- delar tidningen Halland följande präktiga historia: Församlingens gamle kyrkovaktare var saligen afnornnad och en ny skulle tillsat- tas. I författningsenlig ordning uppsrtttes g et. Det innehöll i hufvudsak att emedan Per Jeppsson, Nils Trulason, Per Månsson o. e. V. dela förklarat att ifrå g avarande Jon Pederseon Båk vore en drinkare, som Afven i öfrigt ej gjort sig synnerligen vii kand, dela samme Per Joppeson v. s. v. int } • g at att bemälde Båk vore en nykter, i allo hederlig och aktningsvärd p erson- lighet — — — vid sådant egendomligt förhållande domkapitlet ej funne skäl att a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.