10 II 1 kl Fredamenn d 13 Juli. - N:o 2.(21.) Is». ,,irningcn ntfommcr amarje helgfri Xiebag oc; grtbap tt. 6 t. m. $rio d btirdn: för bett dr , teonor, tre bobris dr 4 fr., aatft dr 2: 7: ► , ett fjerbebete dr 1::.0 Tamt för en månne ► a ► bre; tid rofinnfrntt tillag• st , manligt pollarftvobt. göenummtr 10 ort. 4lnnonfcr tn1emrae pd birån d Ytttlicren tvib tltmtntarjlolan i Ya t,m fenan fl. 4 t. in. bagen före tibuingene utgifmanbr, odl betala. mc u n i~rc for .? 'rnfta idmt l•_ bre för uttdnbffa per finflittrab; för förre nitar berdtnae högre proni(ton ef bet utrpmtne be upptaga. Ongen annons inlagts lutbor :k► öre. >!apolnt 1877. 2rtldt Iloo 't. 'lt n u 1 0 1 o n. rt!attar: 1 . 3 aue ► ox. Anmälan. Pre111111Ieratioll å denna tidning kan ske antingen A byrån i Atelieren i Ltlholtn eller Ii rikets samtlige post- anstalter, och år priset å förra stnl- let för återstoden af innevarande år 2 kronor 75 öre, för ett fjerdedels år 1: 50, för en månad 60 öre och för lösnummer 10 öre samt it post- anstalt för ett llalft är 3 kr. 30 öre, for ett fjerdedels år 1: 80 och för en månad 72 öre. De för prentiineranter hittills fe- lande numren erhållas hnrefter p. b. gratis antingen !1 tidningens byrå eller - ;t den postanstalt regvisltionen skett. Vigsel- och förlofninbs-annons ko- star 75 öre; födelseannons 50 öre; dödsannons Ined ram 1 kr. 50 öre, d:o utan inin 1 kr., med högre p ris för verser och dylikt. — Se vidare hår ofvan rubriken. Kommen nu godt folk för ött pre- nutnerera och autlonsera, så skall allt gå bra! Redaktionen. , Ecklesiastikt. I Laboltns ktrka nteta Söndag (7 sönd. e. Tref): bögmeisån kl. 10 f. m.; predikant herr kyrkoherden dokt. A. U. Kullberg. Kommunikationer. Kong). Telegratstatlonen 1 Laholm hållen bp- pen: sockendagar kl. 8.40-1.40 f. m. och kl. 8,40 —.4I) e. m.; och helgdagar kl. 7,40-9,40 f. m. Kongl. Portkontoret I Laholm hållen öppet: s~ckendagar kl. 8-12 f. m. och kl. 4-7 e. m.; Son- och helgdagar kl. 8-10 f. m. samt b—? e. m. Posterna afgå: alla dagar kl. 8,5 e. m. till Skåne, Stockholm och nfrige orter i Sverige samt =25 f. m. till llalm%tad, Göteborg, Weinge och Knäred. Vind. och }vred. kl. 8 f. m. till ltennes- lof, Voxtorp och lusbult. fosterna ankomma: alla dagar kl. 7.G0 e. m. från Ilalrnetad. Göteborg, Vein g e och Knåred samt kl. 3,10 f. m. från Skåne, Stockholm och . ofriga Sverige. Tisd. och Lord. kl- 2 e. m. från Itenueslöf, \Vaxtorp och Ilishult. Allt I,aholrnetid. Mallands Enskilda Banks afdelningskontor 1 La- hoim Öp p et Måndagar, Onsdagar och Fredagar kl. lo-1.2 f. m. • I.ineanscokningar emottagas Fredagar, lån utlemnas Onsdagar. Sparbanken öppen hvarje helgfri Måndag 2-4 e. m. Direktionssammanträde företa Måndagen i månaden. Drätselkammarens ordinarie sammantråde första Tisdagen i månaden: ordförande apothekare F. Hanson, sekreterare rådman Åkerberg. FattigT&rdsatyrelnen sammanträder brarje b Igfri Torsdag kl. 11 f. m.; ordförande rådman Aker- berg. Bantåg afgk från Engelholm kl. 6,25; 11,45 f. m.; 2 ,15; 7,10 e. m. och ankomma dit kl. 8,26 f. m:; I!,5; $,16 samt 8,55 e. m. hvarje dag. Den 13 Juli.- Dagens krönika. Namn: Joel (betyder den, som hjelpes af Gud), Petbuels son, rar af Ruben& &lågt, och född i Betor, der han ock blef begrafven. Han var en af Gamla Testamentet* mindre profeter och skref en i Gamla Testamentet intagen bok, utgörande endast tre kapitel, hvari han förkunnade Judiska folkets och staden Jerusalens undergång. lian ien. Förintad, förlamad, stod jag länge med stirrande blickar och såg efter henne. . 0, min Gudl är det- ta en dröm eller verklighet?» utro- pade jag för mig ejelf. Mitt huf- cud bråede som eld och samvete- %valens demon marteradc mig, då Jag ompider Tacklade ut. •ack: att denna kårlek, som blott haft en morgonrodnad, kan efterlemna si bittra qvala, frampu- e 'ade jag i det jag trodde jag ekul- le 1-lifva vansinnig af raseri och f"n°tflan• Ilcmkornmen i mittrum- frrtviHa,l, flfimtnn(le och nedtyn g d af trötthet kastado jag mig ned i en soffa, ett roi för en häftig ty- fuefebcr. XLgra dagar ltgreftcr lemnade Jag mina fÖrildrare hus. Anna åter- Lå g Ing ej tttern. Jag måste fin- a» tnig i mitt öde att evigt sakna henne. En tid bortåt akref jag till lieuns ett långt bref, dcri-jag 1 hö Kgon torde invanda, att i alla d a fall har kyrkorådet och koin- Inu alnämnden sig tillförsåkrad ert r:lt ghet och sig ålagd en sk y ldig- het att vaka ofver sedlighet och orci- nin Otn deretnot kointnunnlnllntiicl och kyrkoråd bure ansvar inför lagen för I►ristande tll)l,sigt och otit dnt.jntutn en vidstrfcktarnn makt lades i (kras hinder, su skulle iii jligen mycket. godt kunna utrfltlas. Vi ;iterkontrtttt till denna fråga i en af de följtut<le artiklarne Och vilja ritt blott 1 åpeka, titt hvad lansinannen icke föriii tr göra till ordningens upprftthällnride mall tillhjclp af kyrkoråd och kontinunal- nlnlnd, det förtuitr hatt hitnu Ittindre utritat enstån. I1I. Iigl. Förordningen rna korn-. skie och Manasso tid. mo talstyrelse på landet d. `21 Mars Nu torde nå ►gt~n v ara i► oh naiv att. 1807: alled kardinalen Ilenrik Maria Clemona 186 38 Saint § 22 af Förordn. om kunna fråga, otit icke lfnsinantten med af York, en yngre son af den s. k. Ja- kob III. Ngn dog t Rom 82 år gammal och kvr ostittnllla af samlas dag synås tillhjelp af ► fjertlingstnilnncn» skulle med honom utgick Stuartska konungaalag- kunna göra tillrllckligt till orduing<nns ten, som i Europas politiska historia spe- Viss li=en medgifva en sådan tyd- lat en vigtåg roi. nin att en viss polismyndighet nr vidmakthållande inort sitt distrikt. 1842: öppnades Skandinaviska naturforskaremö- lag i kommunalnämndens och kyr- Isan kan ju säga till <lem »gack'» och tet I Stockholm. korkdcts hinder. Dock torde livar (le ålro tvungna titt gå. Ja visserli- Doch, en inse, hvilka svårigheter, för gen, men om man betraktar fjer- titt'cke säga pmöjligheter yppa si g , dingsmannen mera siultlnrt (le i all- att ' å ;rund af (le svffvande och infnhet i verkligheten äro, fin sådana ob rakin stadgandena i ii ss.nAtiln- de borde vara, (1. v. s. mera ur verk- cla' gil. förordningar verksamt och lighetens An ur idealets synpunkt, s?m. (Form. från foreg. \:o.) kra gt ingripa uti förefallande oord- torde man titan alltför stora svårig- nin . Dessutom ilr livarje medlens heter komma till insigt af, huru litet II. af ssa myndigheter helt naturligt tidsenlig fjerdingsinannasysslun Sr. Mångenstädes tåro flera socknar af redd att genom allt för kraftiga åt- Vi lned~ fva gerna, att på ett eller stort område sammanslagna till en gar r sjelf ådraga sig ansvar, huru annat ställe karl finnas en sjelfst.An- verkningskrets, eller ett distrikt åt }I tågade dessa åtgärder lin mätte dig, ordentlig,, redbar, rask och dug- länsmannen, så att denne har en eller vara genom ögonblickets och situa- Iig fjerdingrmnn, men vi tro att på flera dagsresor från distriktets ena tionens kraf. Fb5r Öfrigt må inatt de aldra flesta ställen lemna dessa linda till den andra och det tår unge- besinna, att, då 11varje församlings- lura mycket öfrigt att önska. Ofta tåro de tagna ur just den de- ftlrligen lika omöjligt för honom att medicin måste vara mon om bibe- hafva Ögonen och uppmärksamheten hållandet af sin kommuns anseende len af samh:111ets medlemmar, sonin fästad på hvarje punkt, der 11Rns till- bland öfriga kommuner och i hela mest påkalla närvaron af en kraftig.-._/ syn behöfdes, som det tår omöjligt riket, ledamöterna af kommunal- polismyndighet. Man kan vill tanka för den ena planetens invånare titt nilmnden och kyrkorådet bilfva att sig hvad respekt en supig fjerdinos- observera den andra. bier an en ger- alltför mycket inför alllnitnhcten lnan skall injaga hos sitta fordna sup- ningr, hvilken lagen stämplar sitsorn blotta de. möjligen sjuka sidorna i Lröder, Ined hvilka hurr gemenligen, brott, begås derför i tysthet och kotrt- deras samh111le- genom att beifra och ff'~•en sedan han niottttgit sysslan, mer aldrig ens till lansmannens öron. dyindelst offentliggöra förefallande fortslåtter sitt rusiga eller :tttninstone Minget slagsmål utkämpas i distrik- oordningar. Följden blir att, lifven halfrusiga 11tnc:Itlr<'. \loringen Sr tets ena del, medan »kommisarien» om lagen till<fte ett kraftigare ingri- visserligen att fjerdirtr;sluunnubefutt- lefver i en annan. Mången rusig per- 1,ande i de skyldigheter, som e;ent- ningen skall efter tur innehafvas af son stör vigfriden, t. o. in. heinfri- ligetl den afllloset boende Irinsinan- satntlige helntnaiisegariie, men på de (len, utan att länsmannen får kun- nen, skulle dock föga eller intet i flesta orter Sr det. i folkuledvetandet. anseclt fur en skula at.t innebafvu skap deroin. Mer an en stackars liii- <lett visgen blifva atgjordt. lefde i Judakouungarne Uslas, Jotans, Ahas, Ili- Om polismyndigheten på landsbygden. — 21 — hart ifrån mig och gick mot d8r- 5t41, sola l tnstnannen kunde taga i sitt hngn, om lian funnes i nttrheten, få> nu, då länsmannen bor i fjerran, lim af en brutal makes råhet. Män- go eftergifven man, som för sina synders skuld blifvit förenad med en X40tippa för hela lifvet, har nu in- gers, sola kan Ilira hans hustru, livad 1nj , nen5 uch hennes egen frid till- uttryckte min hjertliga tacksamhet för det mina ynglingaår förflutit, utan att gripas rlf de inånga fur- villelser, som möta och ofta bese g - ra ynglin g en. Annas bild var all- tid min skyddsgudinna. År 187• ...., en sommardag i Juni månad anlände jag efter en utländsk resa till . . .. köping. Strax efter min ankomst besökte ja g postkontoret, kvarest br.f vin- tade mig, bref, som medförde ny- heter `från dem, som voro mig kåra. Jag bröt hasti g t sigillet och lA- eto den bittra ehuru heleosamma nyheten att Anna in g ått Aktenekap med en stenrik landtbrukare, bo- ende lån g t derifrån, hvartill ben- nes föräldrar tvingat henne. FörsAnkt i ett mellankoliskt grubbleri under mitt vistande der- sttdes företog jag en lingre pro- inenad. Min uppmfrkeamhet f11- stades då vid ett stort och högt hus. Ja g fr6 fi ido en mötande per- con, ont lian kunde isaga mig, hvad slet var för en inrättning. —24- — 17 — Furostån(larcn undcrråttade mig att då döden för ett år sedan be- röfvat Frida sin fosterfar hade hon således titan förilldrar eller anhö- riga flyttat till detta hospital för sinnessjuka. Hemkommen till mitt rum, till- bringade jag putten utan rötån. Det må icke anses. förvånande att jag befann mig i en tuindre god sin- nesstårnning. Jaö hade ju sett så mån g a olyckli g a. En kort tid efter mitt besök p å hospitalet slutade den vackra Frida Bina olycklige dag ar. Hennes stoft nedbaddaden i ullekans tysthet i den vackra kyrkogården i . . . . kö p ing. Ja g slutar nu min berättelse, och ber lavaren ejelf reflektera 8fver andsmålet med alla dessa dårak- tiga ytterligheter, som aflösa hvar- andra, och byar sin lilla tid be- herreka det stackars lilla förunder- liga ting, somt) vi kalla inennieko- hlertat. (Slut). men jag blef alldeles rådlös. Då jag sagt henne farvltl och aflage- nude mi g hörde jag henne tt en känd melodi sjunga: «En gång nog han kommer och hemtar am brud.» Vansinnet hade virat sin vallmo- krans kring den olyckligas panna. Det var en Söndags morgon i börj an af Augusti trånad ja g stod tårdig att lemna Töreboda och me- delat kanalbåt företaga resan till Göteborg. 1)et rosenektturande bo p - pet att jag skulle snart få trå Anna, min kiirlcke idol, log så mildt i min själ. Kort bårpå stod ja lutad öfver relingen, fur att inka minn vAnner och bekanta tillv ett slutligt f rval. Jag kastade en vemodig blk k på den minnesrika trakt jag nuack att lemna,.må- hitnda för alltid; och den lilla gun- gande och rykande båten var enart ur deras synkrets. Vid ankomsten till tuitt gamla barndomsheat gtllcle mitt första be- sök Anna, hvnrs bild jag aldrig har kunuat slitit ur mitt bröst.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.