Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
Bilaga till 0 N:o 9: (28•) Fredagen den 3 Au&usu ct n Iibag od artbag fl. 6 e. ni. '13ria å btrdn: för tett år 5 tronor, trefjrrbtbtlf år 4' fr., aalft år 2. 75, ett fjerbebtte d o an att ti ä ee tantigt tibningcz utton~mtt bmodt ti ,bu g t gi uranö , betalat meb ä ile för oetocujta. jatnt 12 öret för utldnbjta per ifluf te ab; (6r Rbrte djtilarabtrdf ef 46 re prob fon et f: å laret jbr en rndnaa rn n i tt. G e. tr.,boen fia nptiag en ennon $ intogta unber ;il bre. a u te j o n. efter bet utrltnme be ttapt Dat årg 9abotut 1877. 2rgctt yo6 3. lt au IS i o u. .La bolmS Historia. (Forts. fr, \:0 4. (:3.) B.) Staden Laholm, som från Aldre tider kallades Lagaholm, ar Hallands sydligaste gud och ligger tre fjerdedels miluster om La g nåns utlopp i Kattegatt; men blott tåråts en half mil derifrån fogelv1gen, en och tre fjerdedels norr ifrån Skånska ►r:tn- säte, som är beläget omkring en mil - syd- Ost härifrån. Bexell upp g ifver i sin «Hal- lande Historia och Beskrifning, att Holger Ulfstaud År 1534 ankom ifrån Skåne och p lundrade socknarna omkring Laholm; men Jakob Bagge, hitrotn underrättad, ankom en mo rg on i dagningcn till staden, då Ulfatund knappt hann fly undan. För att de från Skåne inryckande Danekarne icke skulle kunna fårlägga sitt hufvudqvarter i Laholm, låt förberurde Bagge sistnämn- da år uppbränna denna stad. Samma öde måste staden undergå år 1565 då Sven- ske ftltufversten Clas Christernon Horn lade den i aska. Staden reste sig åter ifrån sin ruin och blef vål uppbyggd en- ligt den tidens bruk samt egde välmående invånare allt till år 1636, då i Maj må- een talat emellan östra Karup fur= Tj e - rd från by gitgifraregia r da en och en fjerdedels och ifrån den sednare en half, från Hallastad två och en fjerdedel Lamt från Stockholm femtio- två och eja åttondels mil, allt landsvAgs- lAngd. Staden omslingras at Lagaån på tvenne aulor, neml. den norra och vestra, und en annan stor eldsvåda härjade hår- samt ligger lågt p å sluttningen af den djupt stådes. nedskurna åns 8odbådd och omgifves af Efter Snapphanefejden lemnades La- huga, kala och magra falt; men vester ut holm i frid och ro tills den en Lördag Or jorden mera burdig. Laholms stads första anläggning tår nu- den 1 Maj 1811 kl. 12 på da g en åter ge- mera alldeles obekant; att Sen år urgam- nom eldsvåda hemsöktes. Elden utbröt nmal och varit i äldre tider större i om- då under en stark storm hos en snickaru krets samt mera mtrkvfrdi g An Kvad den tiara stora torget vid krokgatan eller den nu ar, bevisas bäst dels dcraf att flere nuvarande storgatan och härjade omkring etåilen kallas «Gamleby» samt dela derutaf båda sidor derå ned åt den ännu e. k. att Danske konungen Hans eller Johan «Gamleby», .som ligger i stadens vestra del vistades der en längre tid år 1489 och stot ån, och Afven prestgdrden, som då och utgaf då privilegier fur Halmstad. Flere låg nåra k y rkan, samt skolhuset blefvo lågornas rof. Blott en mindre del af sta- kong.l. bref Aro utfärdade i Laholm. Likasom de fleste andra orter hafsa den samt rådhuset räddades. Flere gamla astma ef r viaaa personer, så tyckes La- hus, som stått qvar sedan Danska tiden, holm hafva sitt namn efter någon vid namn ödelades. Icke mindre an 72 hus brunnu. Lave eller Lage och har i äldre tider Få hade sin egendom brandfursåkrad och varit låna-reaidena-stad, hvilket ytyrkes nöden blef så stor att proviant måste ut- deraf att i Danske konungen WValdetuars delas. En Söndag, den siste April 1871, hem- ordebok af år 1231 kallades den I.sug- 'lolm, La g a:bolm och Laveholm. Detta söktes staden af sista eldsv;ldan, sorti bör- Ar, så vist vi kunnat finna, Aldata doku- jades i södra Andan och ödelade 10 går- mentet, hvari Laholms stad närmes. Der- dar, hvilka ännu icke kro uppbyggda. ni-st finnes Laholm u p ptagen i en annan Ett barn innebrändes. Enligt rykte köpte handling af år 1277. Genom kongl. bref- dåvarande gfstgifvaren Schweitc en af- vet den 14 Jan. 1571 gaf Danske konun- bränd tomt till en småbarnskula; men gen Fredrik 2:e staden stadfåatclsc på de denna lärer ännu icke sett dagen. p rivilegier hans fade zt förut beviljat den. (Forts.) Samme p rivilegier förnyades den 15 A p ril 1676. sen af någon större betydelse }m.r Laholm dock aldrig varit. Stadens invånare sökte att få stapel- etadsritt fur utrikes seglation; men denna aniskan blef af kongl. maja den 12 Okt. 'Gifta och gengåf`a 1668 afslagen. Atengen förnyades samma räcker eA långe verlden står.. begäran; men fick genom kongl. resolu- Napoleon 1:e. tionen den 13 December 1672 summa öde; dock beviljades staden i samma kungl. I följd deraf att andra tidningar dokument — .tullfrihet for å borgerska- p ets e g en mark skuren torf.» Genom hafva i år flerfaldiga gätnger berättat ko 1. hTefvet, g ifvet i Ljungby den 4 De- att prester blifvit anklagade för fel, cemffet 1679, beviljades sg.aden rättighet hafva vi blott ett par ;ånger i denna till fritt ekogebvgge af timmer på kronans tidning ottttulttt, titt en prest i Luncls skog till stadens återuppbyggande .efter dess Ödeläggelse år 1676 ttf SnupphunarRe, stift ur i dotnkap. anklagad för fel bråka hitkommo från Skåne och Afven har i emietet och lefvernet; iucn ehuru utförde sina vilde bragder. Nu Ar dock vi. icke hafva pin rinotuite vis utsatt orten ekoglis. Genom kong]. brefvet den den värdc'lterdens namn och ej ntu- 10 November 16% erhöll staden rättighet nade det, enledan vi tänkte sona ord- till laxfisket nordost omknng elottsbygg- naden och holmen i etrumnien; men tre språket suger: Brätten må hafva sin år derefter afelog kon 1. mn':t stadens an- gatnm i, har en itts. genom Engelltoltns eSkan ett få njuta laxhy ket aNlediet,>, eme- '1'idittne, livars .,ed. numera aldrig dan det föregarn tillhöra kon g ene ladu- nkrifver nitgot sjelf i tidningen, be- gård, derifrån det ej fick afsondras. littgat utslunga ett Sitlinonibref, livari Laholm bar såå vål som alla andra äldre etider i flydda tider genomgått många vi för månlada u1)Ipgift hotats med hårda öden och plundringar genom «krig tryckfrihetsåtal. åled anledning dels 0C rligo. Utom lurad vi förut anfört ru- deraf,dels emedan Tryckfrihetsförord- r* de kragen id Lagan och staden kunna ningens 2 § 4 klottå . tillåter ren Part, vi tillä g ga, att ea b4tfdatecknare uppglf- Ver, att Laholm blef uppbränd alides Svante •att, i lurad riutegångstnäl sona helst, Stures anförande Fredagen före Christi innan Doin eller Utslag fallit, efter himmeIefArdul ag år 1507, medan denne eget val, genom tryck kungöra lnla- bjelte hade furst uppbrant Wallens herre- g ► or, Besvär och Anklagelse» saint En hygglig prest ! dels emedan kyrkoherden Petersson år 1875 på lika sått förfor med denna tidnings red., som dä på sått och vis tillhörde »vi presterskapb, visavi den andlige mannen samma gengåfva att hår nedan publicera diariibeviset och anklagelseskriften emot honom, så lydande: «Utdrag af Lunds Dom Capi- tels Diarium öfver inkomne skrif- ter den 31 Januari 1877. S. d.' Inkom P. Paulsson i Hjernarp; med anklagelse mot Kyrkoherden i Hjern. arps och Tostarps fbrsatnlingar N. P. Petersson för fel och förseelser i embetet och lefvernet. Rätteligen afskrifvet best yr ker Ex of iicio Carl lVe8tdahL. «Till Högv. Domkapitel i Lund! Det ar en kand och vittnad sak att p re- sten, der han med allvar uträttar sitt kall, förmår verka mycket godt; men att han, der han handhafver sitt embete med lttt- sinnighet, gör en otroligt stor skada i den församling, som honom Ar ombetrodd att leda till himmelen. Med sorg och dju p smärta har ja g i många år varit vittne till det besynnerliga lefverne och den -l&tt- sinnighet i embetets utufning, hvartill k y r- kokerden Petersson i Hjernar p s och To- starps församlingar gjort sig skyldig. Jag har af detta redan blifvit varse många sorgliga följder, hvarfure mitt sannvete manar enig att till Hugv. Domka p itlets pröfning och beifran framställa följande sakförhållanden. l:tno. Ilar kyrkoherden Petersson för sigort till en oumbärlig lefnadsvana att med de gröfsta srordornar besudla sina läppar såväl t• enskilda lifvet som i folk- samlingar; sålunda försyndande si g icke allenast mot den Gud, hvars ord och ba- ner han borde fura ostraffeliga, utan af- ven emot kyrkolagens 19 kap. 23 och 28 § § Med hundra vittnen, om han så vill, kan jag styrka att lian svttrjer. Såsom ur- säkt eller rättare af skryt plågar han före- bära att de störste prester utöfva samma grufva, råa last. 2:o. Kyrkoherden Petersson har upp- fattat meningen af sistnämnda lagrum så, att han ansett sig böra u p pfostra sina sa- ner till lika kacka svordomshjcltar, som han sjelf Ar. 3:o. Ilar han på sabbaten tillställt så- dana arbeten, som lått kunnat uppskjutas till söckenda g 4:o. Ilar lian ohelgat tem p let genom att under pågående förrättning högt skrika i kyrkan. 5:o. Brukar lian röka cigarr i sakri- stian och med håg röst prata under sån- gen vid begrafningar. G:o. HAn(ler det icke sällan att lian, för hvilken Gudetjensten tyckes blott vara ett handtverk, det han utan andakt och uppmärksamhet på sig sjelf förrättar, icke ens vårdar sig om att låsa rått dervid; en vårdslöshet, som endast kan framgå ur hjertata förakt för den heli g a handlingen. 7:o. Ilar han lyst Gudstjenstertia fel- aktigt. Icke längre sedan sn den 3 sistl. December pålyste han i Tostarps kyrka att der skulle blifva först Gudstjenst kl. 1 efter. p ilfuljande Söndag. 8:o. Ilar han efter blott en kort stunda pre- dikando helt plötsligt afbrutit sig med: «tiden medger ej mera nu,). Sådant han- der antingen då han år bortbjuden på kalas eller när han sjelf samlat 50 u 100 Denna Bilaga utdelas gratis till preuumera 1ti r, men kan af andra fä köpas fur 0 öre.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.