IL tt 4> s N:o 24. (43.) Fiöedaoeii den 21 September 18779 reDag tt. 6 e. m. 'rio d byrån: för bett dr 5 tronor, trefjerbebeto dr 4 tr., pafft år 2: 75, ett fjerbebe!A Zibeingcu uttommer §roarje 4e(gfri ZiADng o dr 1: 50 lamt för en mdnob 60 bre; på po f an Ratt titta ggee %ooDtigt pef arf roobe. Pöenummer .8 bre. ttnnonjer intemnaA pd byrån d ~tetiern i lat o(m Tenos beta(ae meb 8 öre för ~Srocnjta forne 12 bre för utlönbjta per bnpitfrab; för förre (bitar beråtnas högre prouij'ioa ad) ti. 6 e- ap., b a gen före tibningenf utgittvanbe, efter bet utrymme be upptaga. $ngen annons intageö unber 30 öfe. 8tebattör:'43. '43 au t A j o n. 2abotm 1877. Zr»Qt as '43. li a fl! A f o N. e I,ttholins Historia kommer att utförligt i en särskild bok utgifvas så snart tillråckliå många abon- nenter anntflt sig. Boken har re- dan flere prenumeranter och subskri- benter såväl i denna ort som från andra stiiilen i riket. Priset blir för prenumeranter 50 öre, för subskribenter 75 öre pr ex- emplar. Prenumerant- och subskribentsam- lare erhålla hvart elfte exemplar gratis då tio exemplar redovisas hos Annorlunda förhöll det sig under medel- Våra äldre ky rkomå:ningar. tiden. Under intryck af den romerska Förr i verlden hade man icke samma benågenhet som nu att hvitmena allt, vAg- gar, tak och hvalf. En bygrad af tegels, kalk- eller sandstenegvadrer låt man be- hålla stenens färg och under en del år- hundraden hade man helt visst ansett det som den största dårska p att förfara p å an- nat sätt. Till och med gråeteua#~ y rkorna, som i många delar af vårt land äro så allmänna, underlät man att rappa utvån- digt; man låt de stora stenarne, till hvil- kas lyftande ibland jättekrafter tyckas hafva varit behöfli g a, synas, inbäddade i tjocka lager af murbruk, sota under tidernas lopp vunnit samma hårdhet som stenen. Invändigt kom det oftare i fråga att göra våggarne hvita, ån utvändigt. , bien når r det skedde, sökte man mycket. ofta att in- I Laholms kyrka nästa Söndag klockan 10 f. m. skranka och mildra den entonigt stämning, predikar i högmeesan hr pastorsad j. C. M. Mellgren. som de stora hvita ytorna måste framkalla. Alan anbragte på väggytorna och uppe i hvalfven målningar med brokiga fårger. Smaken för en sådan dekorering kunna vi följa fr iin medeltidens begynnelse ge- nom dennes århundraden och vidare genom XenrL Telegrafstationen i Laholm hålles ö p pe n söckendagar kl. 8,40-1,40 f. m. och kl. 8,40 1500-, 1600- och 1700-talen ända intill —4,40 e. m.; Sön- och hel g dagar kl. 7,40-9,40 f. m. början af innevarande århundrade. Så YongL Postkontoret i Laholm hålles öp ~ } et: p ass ofta har denna smak gjort sig gäl- söckendagar kl. 8-12 f. m. och kl. 4-7 e. in.; 86n- och helgdagar kl. 8-10 f. m. samt ti-7 e. lande i fall, som vi ån i Ja g kunna stu- m. Posterna afgi: alla dagar kl. 8,5 e. m. till 'lera, att yi med trygghet känna påstå, Skåne, Stockholm och öfrige orter 1 &verige samt - att dennlamak a icke afå nast. list large, $.25 1. m. till Halmstad, Göteborg, Weinge och utan att den tåten vara mycket allmän. linfred. Mind. och Fred. kl. 8 f. m. till Rennes. låt, Voxtorp och Hishult. Posterna ankomma: Vi kunna för öfrigt vara förvissade derom, alla dagar kl. 7,50 e. m. från Halmstad, Göteborg, att byggnaderna med målade invaggar Wein g e och Knäred samt kl. 3,10 f. m. från Skåne, voro I fordom många gånger talrikare ån Stockholm och öfriga Sten g e. Tisd. och Lörd. nu. Så godt som inga enskilda bygnader kl. 2 e. m. från Renneslöf, WPoztorp och Rishalt. med sådan ornerin g finnas nu cjvar: de Allt Labolmstid. Hallands Enskilda Banks afdelningskontor i La- enskildes boningar b1 gdee icke lika var- holm öp p et Mån dagar , Onsdagar och Fredagar aktiga som de offentliga b y gnaderna, och kl. 10-12 f. m. Låneansökningar emottagaa de voro vida mera underkastade verkan Fredagar, lån ntlemnas Onsdagar. Sparbanken öppen hvarje helgfri Måndag 2-4 af de olika på hvarandra följande slågte- e. M. Direktionssammanträde första Måndagen nas smak. Af de offentliga bygnaderna i månaden. år det för öfrigt numera nästan uteslutande Dritselkammarens ordinarie sammanträde första k y rkorna, i hvilka man kan studera de Tisdagen i månaden: ordförande apothekare"F. olika tidehvarfvens sed att med målade Hanson, sekreterare rådman åkerberg. Pattigvirdestyrelsen sammanträder hvarje helgfri bilder pryda vaggarnes ytor. Torsdag kl. 11 f. m.; ordförande rådman Åker- Huru afviknnde från hvarandra kro icke berg. Bantåg af g å från Engelholm kl. 8,25; 11,45 alstren af de olika århundraden I Men om f. m.; 8.15; 7,10 e. m. och ankomma dit kl. 8,26 också 1703-talets verk skilja sig från 1600- f, m.; 12,56; 8,16 samt 8,56 e. m. hvarje dag. talets, måste man dock såga, att alla dessa målningar kunna fördelas i tvenne stora g rupper, af hvilka den ena tillhör tiden före, den andra tiden efter reformationen. Ju mer den ,nya tiden hann utveckla sig, desto allmännare blef förkärleken för de stora tenfhrgade, till slut för de rent Dagens krönika. hvita vaggytorna, d. v. s. hos alla dem, Namn: äathens (betyder gåfra), en af de tolf som i högre mått voro delaktiga af sin Jesu apostlar, Tar publikan eller tullnär vid en tids bildning, och i allmänhet i städerna. Romersk tull utanför Kapernaum, vid Galileiska På landet, hos allmo g en, dröjde dock länge hafret, och hette Levi. Då kallade Jesus honom till lurjunge och han gaf. en gång ett gästabud för qvar tycket for de bildprydda väggarna, sin mästare och sina niedlärjangar. Sedan han men det var gifvet att till målande af med de andre apostlare undfått den Helige Ande, landskyrkorna användes icke tidehvarfvets predikade han kristendomen i Jerusalem och i perste konstnärer. För att tillfredsställa Judiska landet samt begaf sig omkring år 61 eller y p allmogens smak u p pstodo vanligen ejelf- 62 till .thiopien, der han led martyrdöden. lärde artister, som hos folket vunno m y c- 1568: affed kejsar Karl V, sin tids mäktigaste ket anseende och som uppsöktes med be- monark. 1697: afsleta freden i Ryssvik under Sveriges be- ställningar från orter, som kunde lig g a medling mellan Frankrike, England, Spanien ganska eflågsna från deras hembygd. Då och Österrike. Wilhelm erkändes för konung artisterne voro sådana, är det lått att tänka i England. 1702: afbrat Carl XII venstra lårpipan, något of- sig hurudana deras verk skulle blifva. De vanfår knäet, vid det hans hast stupade på förråda alltför ofta en gränslös okunnighet ett tdltatreck vid Krakau, d4 han satte efter om de simplaste grundreglorna för den ett kompani af sina egna Towascher. 1761: bråndes i Lisabon jesuiten Malagrida, be- konstnärliga teckningen salut der'emte den skylld fur delaktighet i sammangaddningen mest naiva uppfattning af den heliga hi- storiees tilldragelser och alla niöjli a mot konungen och dömd som kättare och falsk profet till .bålet. lian var då 70 år uienskliga förhållanden. De påminna icke 1819: en ftig hä orkan rasade i Westindlen, hvar- sällan om de bilder från Dalarne, som för Vid Svenska kuulonien S:t liarthelemy led . några år sedan gjordes fur elen större all- stor skada. mänheten tillgängliga i kopior. • Redaktionen. • Eck:eslastikt. Kommunikationer. Den 21 September, i kyrkans leror voro alla, hög som låg, if- rt g a att pi det rikaste smycka kxrkorna, och för att kunna g öra detta, skydde man inga kostnader. Då var det gängse sed att pryda väggarna med bilder i enskilda och i offentli g a hus eller att framför dem hänga stora bildprydda dukar. Då kunde åfven tidehvarfvets friitnste konstnärer an- litas för att pryda väggarna med bilder. ~Vi hafva i Sverige kyrkomålningar från medeltidens alla århundraden. Att up p - rakna alla, som för närvarande äro kända, blefve har för vidlyftigt; allenast några exempel må anföras. Från 1100-talet hafva vi ismålningar i I3jere y d och Vit k y rkor i Skåne, i Gards p1 Gotland. - Till 1200- talet hörde målningar i den nu nedrifna Vrigstads kyrka i Småland, hvilka tnål- ningar före kyrkans nedtagande blefvo kopierade och således kunna än i (lag studeras. Till 1300-talet höra kormålnia- garna i Råda kyrka i Vcrmland. 1400- talet, det på kyrkomålningar rikaste, år representeraclt inom Vester ytland af Gök- hems kyrka, inom Östergötland af Risin g e, inom Södermanland af Ösmo och Floda, inom Veetmanland af Kumla, inom Upp- land af Herrevi och Herkeberga kyrkor. Från 1500-talet finnas målningar i Frötuna och Valö kyrkor i Uppland. Det år ganska lått att skilja medeltidens olika århundradens verk från hvarandra; det tsr å andra sidan ganska lått att upp- visa likhdter mellan ett århundrades sven- ska målningar och samma sekels konst- nkrliga arbete i andra af Euro p as land. Denna likhet kan visserligen förklaras så, att under medeltiden utvecklade sig allt inom de olika länderna på ett mycket snarlikt sätt. Men denna förklarin g år dock icke tillfyllestgörande. Den fireta medeltidskonsten i Sverige var ett Iån uti- från, och under hela medeltiden fortfor man att stä i ganska starkt beroende af konsten i utlandet, ehuruväl man ombil- ilade och i vissa fall vidare utvecklade, kvad man på detta stått hade erhållit. För den, som vill studera konstens bi- storia i vårt land, äro de intill våra d ar t bevarade kyrkomålningarna af stor Men deras betydelse år vida större och mångsidigare. Under medeltiden var den största de- len af det svenska folket oförmögen att litsa. Men nian hade ofta tillfålle att se de många, brokiga bilderna i kyrkorna, och man kan icke gerna tänka sig annat an att åskådarns gerna ville veta, livad alla dessa bilder skulle föreställa. Så blefvo kyrkoniålningarna det svenska fol- kets »bilderbok,», rom studerades innan abc-hokcu sattes i den stora allmänhetens htlnder. Iivad.4ick O man väl lera af (lossa bilder? Det Ar naturligt, att flertalet af dem återgifvo bibliska ämnen, scener ur mensk- lighetens historia ifrån skapelsen och syn- dahtllet till Kristi korsdöd och • himmele- fgrd saint andens utgjutelse på pin g stda- g en. Men lika ofta som man meddelade folket berättelser ur bibeln, berättade man fur (lem i medeltiden om hel g onen, deras lidanden och (leras under. Isvar och en ansåg sig behöfva något särskildt hel g one hjeip s:tsotn medlare ,mellan sig och Gud, hvur e kyrka invigdes s,ärskildt till ett eller flere sk),(1(1Khelgons heder. Bilder af dessa helgon eller framställningar ur deras lif förekomma ock bland kyrkomålningarna framför allt bilder ur Jungfru :Marias lo_ genis. Men liksom den enskilde och do bh n r
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.