• SYPBALT,AND Fredagen den 1 December 1893. Z-ns j tr lek tt'r -Toner och Mgner af Wirsån.l Aldr ►g stOnl af atomens tiar Furt*kransad iaai0 bvilar, På hear' dunkefa?O@ yta Nkcbveblommor rppiat flyta. i1k.t all $håla, gula kno ppar glimma, Faut tass b]oramor rimtaa, Hjlrtelika blad i klotsås Ruudtomkring på Yor aiss' l att Ilar le frid, eh'rart man blickar, Ekonu lott trå' trädet nickar och i vackert sommarvader Trasten, dold i granen, kvader. r ls Hetumaetadd far bo och vara, R1 m. p,ktere har den underbara, Ki t'gi Var rom nackrosblomma gunga, Far som trast pl grenen itjt,ga Hur. d► hvina snabba åror, plöjande i vattnet fåror, Skrik och skrål af vilda sällar. Ljuda utmed .rand.* hallar. kpr > h. gem Båttnanal:apet hZ>gt dbrusigt, slugar eder vilds och ru+rgt. Fula visor undanskramma Trastens vemodafulla ståtnota. Vilt igenom näckrosraden i l.. di' r:et ~M. Fram gom atornt gå båt•lrbladen Till+, lik gyttja *ont fvrrtnner, 1', Ijet sorlande for*vtnner. Mru de fagra blota och knoppar. 'kiwrande af vsunets droppar. L s r a •ig igen ur djupen. Unr de åoppata ne at slupen. xt. iHr .an o,l. r1: re rd t. skya, rom fJrr, star syskonrtageu. In gen tagi t skada, ipa, Oj når larm ej höras jaers. lassrjar traden preludiera Flydda friden ltervander Tall de milda insjöskrinda. t ', h i solnedgången gk,da tratten' toppar rosenrC'da. +i vågor båsis Salta plank s,N n. rn tarkoat åter Klt.lu. 1' arvfiskaren i sin inta ' h Jarvid hans bjartckt~~l n 'a kroablommor tar bon många. v:Iltgt låta de sig fånga. Ala tilja getas smycka Mru.kos}sirra. karfakal -,ku. ti Trastre an hyn toner :,.a. \1rio.lier vill hoa al6aa. fire: Stockholm cch laidsorlel. ger i L4, s nall arts bol h ku amt r, a' Bett [Lat (f ko b ► mol skall draga ca tnU at 2 kr. c m8 Bergareedem Göteborgs baodt- verke- och ioduetrtidk*rrfi5reniog har betlu•it tillstyrka bitall till rikeda- get.a •kritvetes angående burgots dt blitt ,T fyk redsel adr,,, afaksfiaode. skal im Jagsåg det ständigt för mig som hans ög on sankt sig i mina med en blick mer strålande, mer öm det haugde Olvor kawineu, jag slig In någonsin Och jag hade icke det le fullt at glädje kauskeuoksa Förevlpning veatjutlaaeka kusten, och tean mi►• lett emot ens bebottdenna blick för att veta at' karlek; sk hade h0 lett Dagen tiraden t S'ockholtn med ste göra det möjligt for flakarebe- tn,'tel.t r•tt det; jak daltade ju honom, och så honom, då ban alg yA henne för ID utvandring till hane graf och med tolkningen dar att skatta si att fasta hennes auslgte på dukeu. g atbra måste han ju alika mig. Den gnista, afejungandet at sånger. och starka daoksbå er i stallet lör som tanden i en sjals talats tanda Jag trodde att han var dod tör allt. .le amt och öppna båtar, bvilka de en annan; de söm ej tro detta ha och alla med undantag tör min Stedeut död af svalt- I förra bitfålls mot nöja si g med. Det I antingen aldrig alsk*t eller bar kärlek; men denna kåda var en dal • eckaa Ter i ett per Uppealatidoin- medför en större ute 11, på en gång, derew karlek gjort att de ej märkt at honom mota ennu lejds, en uei ger .yolig eo anaoo., hvari oatio- men beloppet keu jn, om så fordras af honom som icke tillhörde mig. det. aew kurator tillkIanagal. att teol åtrrbetalu af Sakarena sjelfya un• ab ... det porträttett Hafis död vållade mig nästan ej studstanden a( Göteborg. nation Olol der loppet af några Ar. Fru Hanolair hade sagt: 5Jag någon smarta. För mig hade han git'ves i Hilmer Cnloaoo, lödd Itl66 1 B ► tre. Sannolikt kommer redan denna ju icke och hade non ja aldrig varit Ilar betalat 1,Ul*) francs kor det ocu Bohuslao, stilla afled t Akademisks månad förslag borom f*ramlaggas i elgot helt verkligt, en del af mitt jag ångkar affären.. jukhutet den 22 d:* riksel ag en, antingen från regerin 1,Wu francs; hon ångrade de 1,000 lit som jag lefde det från dag till Det ar en dyster lotosdss.g., mot g an eller från privat hall och ett jbedagee den S Dec. kl. 7 e. ni. dag — han hade endast varit som trancsl ldvatx voto I,WUlrance knut ligger bekotu detta nlldsgliia till d 11ikt förslag kan med säkerhet ett ljus, hvilket kastade sitt skim- de 1O, XÅ) smärtor som ptuado mig? kannegifvande, alger J. N. T., e1 rakna p 1 välvilligt bemötande från mer på allt inom mig och omkring Alskade han henne? lia:lo bau dyster, att nian knappt skallo kunna alla håll mig. Det var intet som brast, intet alskot henne? Hur skulle jag få ten be•nntt in3jlig har. I lördags jordfaates på Klitmöl konuna att fratnatalloa på ett frlu golf now slutads då han do g. Det för. veta det? Fans intet modul? Kunde Enligt firad med bestämdhet upp. ler yrkogard liken af fyra föro- till tak .pond duk och ek att de em at' sig ick endast en underbar för han då ej saga mig det? lians sjal, fike n, har r emlir.n den r'aekara lyckade Klttmöllerfiskare. Den lil- allt, pa en och Mntma gång. --- ändr ing: . hoppet blot miuue. och stim jag trodde helt och hållet lyld •tudenten flinhat nosler et britt oob la kyrkan kunde knappast rymma minnet tycktes mi g lysa 14u en at mig, kanels den icke att att min AJ de stinga kottatnarliga uc otnbaranden. Sedan vlrtettn(nen har den stora begrafuiagsskaran, som fjorran forntid, som ho p pet en gång skalltio af ångest for detta? Fans lagda bilderna tak framhålla.: C. till sitt uppehslle halt mo otruI f uppgick till omkring i,W personer. lyste från en flerran framtid. Det dar ej ett tand mellan oss, en våg 19 bilder itlwtrrrnwdt Robi'ts liten .amma — blott ett par tior, Konungen var repro. enterad af r .trfu på en obetedd 6. var mig en outaaglig, vemodstull mellan lifret och det mom ligger heter det. Nan lejde ock på mj. tk, amtmannen gre fve Schulin. 't ida- 11 1w/drr efbasdlande .sroect '~kor lycka att tanka att d, nna karlek. bakom lifvet, det, dit vi en tiag och bröd, då han ena hade detta, re marktes flera eiubestman. För muekarwe. it )' . som aldrig fått ord, aldrig skulle skola komma? En vag, sota haut hvilket ingalunda alltid varit fallet. öfrigt var det till störta delen fl. (:art den X t' (i worartig storlek). få verkli g het, men boller aldrig sjal kunde gå till baka tör att fega C:+ beltgenhet var et sorglig, atp skare, som ville följa sina vauuer J rt n•a R~# Pak.rtis i. skulle svikas. att den aldrig skulle mig sanulugen! E1 fin4jraew-<-plm trio uret Atlnntn hona etedetska djupt rördes dalat och till gratveu. Kistorna voro otr-er- Man •er huru fartyget går tralltak for slackae,aIdri g frysa till döds. Evigt Brister da hvarjo band mellan el er siar s nå olik/agat sökte bi- tackta af kransar, bland hvilka fulla segel nedan vågorna slå mot far- ,kullo den letva i strålande urs g två själar då döden komme!? dr sptirga h• o im. För att mildia hua- marktes en stor palmkrans från tyget, hvilket till slut t'attar eld u: h dum, ingen af dess illusioner skulle da karleken den gudomliga. dött då Rerna kval och kanelen a( martOgttet inrikesministern och fyra kransar brinner upp.) vissna och mista sina doftande blad. gratv.ns portar ha 'luta sig? låg ban a ycket till aug.. Så brIltr farit ej.' fria Nordpolen (Norrsken(t från prinsessan Marie. I kyrkan Och trots hans död hade jag ju Nej. nej och åter nej — det är den olyckliges kroppsliga och andliga höll pastor Madeun ett gripande framkomtnrr tiol hitok+' . nntnrlig, rute- egt lyckan — en lycka som ej rande rurelse~. den ickel Jag känner ju så otta kraft; han biet sjuk. jeutval till sin- kunde gri p as — en lycka, blek som att han ar mig nar, att han ,ter på gritttal. Kistorna buros ut ur kyr. eec samt tordes IOr någon tid medan de latta skyar, hvilka glida öfver mig. hör på mig, hör mina tackar Kontlaka bilder: till sjukbuse'. Det lår be varit me- kan at sjöman och fiskare och jur. dadel i en gemensam graf. 'Ukn ullu gut han titt far", nkrattretaude •himmelei en sommarmorgon — utan att jag ger dem ord — till 0 ogen att ft,tiytta den sjuke. som och intet skulle ha stört min lycka, och med de mest obestämda, de bild hvari Modelien ar tfrlagd till nu plågades al Dyner och Logett lör indiantyp i Amerika. om jag ej sett det dir porträttet. helvetet, till boapitslet, da döden nu som komma utan att nian vet heart B)~reJd9t i pnlarhalret. Hvarför fick jag se det? befriade honom flata allt elaude. Det var hos fru Mauclair som det de gå. } Lats plats Jrc. Vi obduktionen how det i tingen, Jag vet det, han lyssnade alven l~ 1 I e. .dra plats 11.,' ..re 'tåplåty . hade. Jag ar saker på att det hur illa metlisten den ul) ckliges Bart, nLder 12 Ar b+tala '25 ure. var ödet tt .1t som förde mig till till den tanke som flog genom min kropp var, men den oarmaro beskril henne, hvilkenag ej brukar be- själ. Att gifva fru Mauclair hennes Endast en förevisning gifvea. niogen darpt tor-le alltuaohetro lawp. g, torde mig dit kåra penningar till baka och se söka på år och da STOR ELDSVÅDA I HALLAND. Tid Snlonqr,i or tt! upt ut!, tezon höra lar.kuosa från. i en bestämd afsigt. Jag ar saker porträttet försvinna? Ja, se det Catlnoo var u'glogen ur ett fatti g t Sydhalland skriflroe: Natten till i tors. därpå tivarför skulle :,ou eljest. försvinna — men på kvad sätt? heta, Han var banvisai uteeItttaadc dags nedbrann Sundholmene gästgifvare- genastag kommit in inuau vi Det visste jag icke, men han måste till sIg ejelf, och då han ej egde den gård, som egdes af sterbhusdelegarne t två ord med Ivar andra val veta det. anno tala tt!.! Ituukl1ulnt. begåtning. som ensam möjligen kan etter J. A. Schmidt. fråga: jemna vågen för ro lottåt; sudent u- Både boningshuset och ladugården — Har ni satt min dotters por- Amerikaasp dubbel Schioplikon Lnholre Hotellsalong Circa 100 bilder Senaste Nyheter. 9IILII 111 11ESTEI1 • tan rr, så bl, i mjdeo en mot- nedbrunno. All gröda blef förstörd. Där- lotioner, tratt? dande udd. Det ger, som man ven, emot räddades alla kreatur och en del — Nej. Jag kan ej förklara hur det gick en fattiglumens stolthet, som förmår Inventatier i bonitljahusets nedre våning. — Dar hangar det. Livad tycker till. Jag vet blott att den tanken \ den oodetAlde att under tyefnad lida. En al1ilr:r. uy fruntimtnrr..o u1'p- Ht»etl o. mattan egendom var brand- for genom mig, och si kom det Detta ar ju också dec enda (Jtkla fdraiknd 1 Elhborps fins brandstab- ltittades 1 en gård baretakles i tudag.. ni om det? Hon pekade p å taftan och sade: frid Otver mig, ett outaagligt mildt ingen till. att en medlem at en oa- bolag för omkring 42,000 kr. Auvisning tiar. — 8e på det[ Upphittadt. lir liedins medtlAare l Stoek- tioostörening kunnat må boket ■ fligen .,ile ihjal. a fru kjol• tres. idY' tlneu klet twe. r li eller dc bl >~ D ,ting. rd. ;Cul IT titt Olyckorna p Jyllands vestkast, Stockholms Dagblads korreas ou- sörjare. ej skola komma att lida s1 stte rt .tr Mcl 63 66 Åderfogde s akrprofelagee 1 tal. egentlig und. Men detta ar ej nog, nib försiggick din 21 dennes, och och det ar lyckligtvis också en liti delingo 58 mejeriart el hvilka stark o p inion bland allmänheten X1111 et fiollands lån. Al dessa ha tör att det nu genom förenade an- =0 uf•Ihitt 12oiots och datötser, etrangningar bör göran något mera, i let.bised Nia Skottorp• och Fyl- för att, sa vidt mö'l t,gt ar, hindra unge arjr ner i Halland. Medel. återupprepandet af dylika kata- lt.t.ctn tt4 114. strofsr. td.rn Porträtttet_ aparterna. Allmanheton år naturligtvis fort: •Norsk. Tids,. tals om grelve tia milton och E. krokman, om prat. farande starkt upp tag en at' den etc• Lotl•a och baron Nordenskiöld, om ra ol y cka, som drabbat befolknin- utveriogroiÖr Ande de och prins Oscar gen lang* våra nordsjökuster och Bern..lurtr, oren tror icke eodd. att medfört icke blott betydliga mate- rielia förluster, utan afven kratt det wir någon al kisses. talrika menniskolif. I mannamin- St ullup 6 •des om na&ndeg 0e1 tre ar det den största katastrof. Ian akåderprlarso Björn Bjbroeon som hema0kt Danmark. Daska välgörenheten ar smal- och Mule/ngetekao höken Oms Oee- lertid stor och alltid beredd ►tt tio i tnrge. bjelpa, och från alla bill strömma Urtapet å "atrejhbrytaren.e Sko- större och mindre gifvor in till de maktn.rbet a reo C. A. Nelssun-bidr. många olika komitder, hvilka ge- lin och Albin Svcns.00-Ekelund, /- nast bildat sig för att mottaga un- talade tör upp•Åtlig wieebandel on derstöd åt de förolyokades efter- titt suoowarene •komakare•trrjk mot lomnade familjer, och till tidnings- •kc, maktriarbelaren Aug. Lindell, redaktionerna, och redan nu har tum sederuters sold, dömdes i tie - det insamlats ett belopp, som kan deR• at S clkulota te.dbu,tatt. Nils raknos i många tusen kronor. ► on-,Grain till tt ta och Sveneeon Det ar sålunda att förvänta, att Ekelund till tre tre straffarbete för- de många familjer, hvilktu under senaste orkanen förlorade sina för- dtlp t cl, delaktighet i dråp. beten Hr Ture Memsen i Varberg, som ar- renderar gäst~tf~eriråttigheterna, p ör Notiser från _ Utlandet. hultt tiedjo valkrets låter ännu dant i Köpoubamn skritver den koko tara tonnen. En korresp. till 2u nov: resa• Zn iatreeddat lugn och hetis efter dessa dagars ]fot en ljus bakgrund aftecknade andlösa ångest. sig en ung flickas ansig•e, delikat Kanske var det glömskan sota ~.unrn stakande och tina. , och blekt, omgitvet at blonda lockar. bö j de hemsöka mig. nog förlust, ehuru han hade brartdför- Ögonen voro blå och klara, barns sikradt för 16,000 kr. I Skandia. Blott Dl mötte j ag olyckligtvis fra ögon, som skådade in i litvet med hlauolair. och hon ville nödvän Af 1'uny d't'1ra"'_.. helt obetydligt af hans stora lager af leende nyfikenhet — och innan digt att jag skulle upprepa min spirituosa kunde räddas. fra IIfauo air annu hade s ag t det, Elden utbröt kl. 9 ps kvällen på obe- Det ar nu en månad sedan han visste jag att han hade målat bilden, visit- min vägran och min fruktan kant sätt. kunde hon naturligtvis ej törstå. dog och det ehuru jag aldrig sett någon Jag var rädd för att åter stå an- lllkedageniannaral. Vid i kistlag• Jordbltulag 1 Perslrn. 'till 'I's. Han hade aldrig varit någon stor af hans tstlor. fartettadt val till Irdau•ot et andra mes meddelas från 'l rberni : Vid sigte mot ansigte mot denna katta, konstuar. Fattig och okgud hade Fru Mauolair hade betalat 1,000 rädd för att marka hur svartitjukan Lammaten för valkretsro Nurdmaling set jord-kalt i Kuchan halva bortå Förevinning af eciuplikonbllder, han gått genom verlden. Och nu lijurbolm och Vogerstore erhöll It 12,000 wenniskur umknmmit. ?,000 tramstslda mod stor tydlighet på hade han gått ut ur henne. Hado francs för porträttet, och med det åter tandem i mitt hjort&. 'till sist handlaren namdemanneo A. Wiklund lik antagas &eau begra(ua uuilr.r eui- duk medelst ett s. k. amerikanskt det skett genom ou olyokshaudelse'? drag at g irighet man aå ofta träffar kunde jag dock ej saga nej, hon i Bratttora 9, tiater. Forte rek•d•gs• nerna. 50.000 kreatur u.ulowwo. acioptikon, kommer att öga rum å Eller genom sjukdom?' Jag hade hos "solida- menniskor. hvilka nara kunde finna detta besynnerligt. Så maonru (i. llwzgsrrbua erhbll 8 röster Jord,kallveo forttara. stadshotellet ltarstades om böndag aldrig sökt att få veta det. Det litet förakt för konsten, tillade hon: följde jag henne. — Det var verkligen ganska dyrt och dctr t best valde tike•lagomannen ettern.idda g . ' Förevisningen. som kommer mig så toga vid. Vi kommo in i salongen dar por- och jag nästan ångrar affären. 1JoII s•trAm (frihaediare) 3 röster. En korall n► tlntttakollkuantlr apa ifves af hr il'ilhelns 11 ester från trattet hängde. Det var endast nollan jag sett - Omvalet lör Falun, Iledeutiure friats Java. År 1891 latin utan t tie. Stockholm, framställer en dal han honom — lem. sex gånger, i sill- Plötsligen började bon med litet gett Seter har utfallit s1, att nuvaran luviala skick& vid Triu~t p/ ,lava någ- ilelser,ur historiskt bemärkte per- skap, dar man lade marks till haut# retlig röst: de tiked.gumannen (läroverksadjunkt a ie,:er at en u,ii.riskoliknt.o,lespis. soners Iif atvensont åtskilliga an- biets, tina atutigte och hans djupa, — Ni mins val tatle;u — min 0. V. Wahlin erhållit 404 röster. Vid fortsatta t;raluingar marumr slående naturbilder. lir Wester outgrundliga ögon, hvilkas mjuka, Sedan den dag jag såg det por• dottern porträtt? li ■ n• motkandidat. komtnioie-er (iun- •,alle bar man 11;92 patraj+t ett hen har upptradt i Varberg. Eldaberga samwet.mjuka, mörker kunde in- trattet var mitt lugn förbi. Af hennes aneigte och hontes Der Ekren,, fick 267 röster. tran rimma apar undre esttemiteier. m. fl. platser i Ifall ,nd med stor verka som en smekning. Vi hade Jag blef svartsjuk. röst förstod jag att något besyn- lir •Vahlia ekhåll i Falun :t0°, i af livats form inan tror sig kunna framgång hvadan han med skäl Ja, svartsjuk på detta bleka, jung- nerligt måste ha handt, och mitt endast vexlat ett par mycket van• llydemora 7F och i Säter 27; t► . sluta till, att upau i fråga galt lull. kan påräkna att erhålla ta'rik pu- liga. banala talesatt — och dock fruliga ansigte, som hans pensel h'erta slog hå jag tyckte att dess Ek•trdm i Falun 273 i Hedemore kuu,ligr uppritt såsom wattniekmu. var jag visa på att har& älskade mig. så smekande målat, livad ,jag ifjor- slag skulle kunna höras. Ja g kunde i3 och i Si'rr 2I. Vid det uppbåda Afven i andra afsesude synos denna Det var en afton i blaj nota jag de, det bjelpte ej; jag kunde ej ej tå fram ett ord. Fru 1llauclair r.let rrh011 \ablin 306 och Ekatt4lm javaok ■ lussils art halva er►tt man- fortsatte: blef öfvertygad därom. Da hade glömma det.. 3t, raster. uitkan vida närmare an den nu Id. vande .chimpansen, orang-utaogen Tulltaxan för 1891 kommer att och gorillao. Skrekildt synes -bul- Ibrete den andlingen, att silke, rate, vudskåleos rymd ha varit betydligt oUrgadt, önot @like, targadt aller bleke större ao hos de oamda nu letvaode \ ;11 wtu idog ej alle tnnena Fk a, lytt 25-årballnne. I går var det Två ting måste tun detta juni ett tjurdedels sekel, sedan tolk. skall kunna srnl.. Det måtte byg. och friheetvenncu August Bt.nchr gas åtskilliga emarre hamnar lan g skattade at farglogelren, Alma svarade tacksamt och vördinadetullr, mag sade, att som hon icke älskade l0jtoantro ocb;anelg, att ett akteneksp aldrig borde iogls utan kotlok — et kunde hon icke besluta sig härtill. • Ack, mitt boro, el borde det vara; men de ak:eosksp Itli tyvärr icke alltid lyekiiga, som ingås af karlek., tillade ledarn smekande. .Och vid sjutton år, mitt barn, ar Innu bjertat et mjukt och tå böjligt, att det lått kan komma att aleka, isynnerhet når det ser sig omgitvet och ombul- dadt et varm och innerlig kårlek!. ,Attan -- Itminetoge var bon ejelt öfvertygad därom - att hon verkligen lyckats, ty hall sysselsatte sig mycket med henne, skamtade ocb sade henna fleurctier. lian • talade alven ofta med Alma, ttten alltid på ett satt, tom — åtminetooc efter Itosas och Julies upplåttning — ioks betydde något. lian ondou aldrig ett ord, som tydde på kurtis eller galanteri. Och huru skulle också Alma kunna uppNeka den ringaste kanels i ett manligt bröst? glädja och lugna dig? Ack låt enig behålla denna tröjdi Emellertid biet lojtosateo mad bvarje dag allt allvar- tommare. ålan skämtade igke mera .ned Julie — märkte henne knappast — men han sysselsatte sig däremot så mycket mera med Alma, med hvilken ban sitt mera för- dju p ade sig i allvarliga och intressanta eamtsl, eller lyse- oade han med tjusning och beundran till benoes mjuka och härlig; toner. Viktor gladdes, ty han värderade Schmidt, hvilken — eharu han på vanligt oflicerstnau r fladdrat och kur- Låt mi g Dosa henne som mitt lita uppgift och var icke missnöjd med mig, rom löredrar denna framför plikter, som — jag kannor det — jag icke ratt skulle kunna uppfylla!• Löjtnant Schmidt lemnade med stor bedrölvelse ma- joreos bus, ty han hade fastnat sig vid Alma med en kanals al den djupa och adla natur, som en flicka utan egentlig lagring och utan brbsgsjuka måste ingifte, ty redbarhet och tro. fine kallade honom redan svåger och sade, att han vore värdig en sa utmarks och alsklig flicka som ,Alma, då han — tillade ban — •kunde aleka don, som saknade yttre skönhet, utom bvilkon — jag bekänner det uppriktigt — jeg icke *kulle kunna åIska on kvinns.. • ten kan Koma med all sin skönhet fullt tilltreds- det ar jo den andliga skönheten, som väckt denna kansla. stalla ditt bjerts?. allin karlek tillfredestaller mig!. .Mitt hjerta, pappa, ehuru ungt oeb oerfaret, lager dock icke lott intryck, men de intryck det sa gång tagit, de tro för li(vetl• svarade Alma med djupt vibrerande summa, och dat mörka ögat skimrade i klara tårar. .Och dessutom, min gode tar, ar icke mitt letoadsm/l et ljut& och skönt, som det kan vara, nar ja g vet att de slaka[ mig — att jag med tein dettarligs karlek kan någon stund hela orten talade om löjjoaotens frieri och den korg han erbållit; ty ehuru både majoren och Alma gjorde allt för att hemlighålla hans frieri. sa gick det dock som en löpeld omkring. Nar spridas icke dylika Baker? Och ehuru msjerskao hverken klekade Alma eller tyckte, att lon gjorde henne någon ara, så kunde bon dock icke emotstå bogaret att i förtroende och seder tyåthetelötie till vinner och bekanta få omtala, att hennes dotter bort- gitvit en korg. •klen, Alma, bvarfö[ g jorde du el? Ilvarlör ville du icke tillhöra en et hederlig och älskvärd karl?. frågade henne Nattas. tiserat — han dock visste på djupet at sitt bjeria gömde •Alen •kulle du icke hos !tosa önska några at Almas sent kvioliga och i bög grad älskliga egonskaper?. ,.Skulle du icke bos Alma backa något al Rosas lag- ting? .Det er något som aldrig fallit mig in. Alma kan icke jemförae med Rosa i skeende på blandande skönhet; men med Almas högs, harmoniska gestalt, hennes rika, vackra hår, hennes underbart ekona ögoe, det alekliga, intelligenta uttr y ck. bvilket likasom bisjalar hela bennes varelse, gitves det ögonblick, då bon synes mig vackrare listtrea ishar.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.