fSYDHÄLLAND Tisdagen den 30 Oktober 1894. treareal stot slutad e: 13. att den ~a feet, tör i blitvit ut att erbjuda sam tombo. el noll aa. allaadepo . r' 4Shltfe. t4 m~ niga $Wet sj el ti11t'tck- , MalMterad4 åse 1at4. i 18rdage, a.tkask n, sila, I.flbe. StbI srj de nu-va. i i koreta a a åLh a nya or. andra tir e förnam. f.P. Saad- anna som tarera pla. letat n p p ud:fin för ~ ialm, dir. Jnngn er, lok, Ste- taren och rogo dem den för. som e. moment 'predikan ,nnartmon 'Hö-en der! Tje- kommen röjderop! ar Gud med. att afsjöng VLLigna Att Ost. brtlt; at orma g an ~n bildad frukost 1-tiden m han ndenten tre skar den an- lination. en •• bo- ekring 8 den or- brtrigtig n finne. hvaraf Denna nafen en he- a bland åka lida och en a er yck. arkvtr- mycket genom a herr@ denna ar, om- Rytm kunde val klandra benne, emedan elimanbeteo kallade# .Tummen., in- det Ner ut som ni behöfde pennin. skulle blifva en sjaltspillin . IIvad var lertid allt vara i sin ordning. Redan Den seneatiotuvWkande domen bon aldrig riktigt tankta tig fört flyttade i början al 1800-talet till ger, vill ni ha några ? det att göra? Yru kart► halo nog starka stod fotografen, till ballten gömd Honnu rost var sk ljuf och klar som Llagar p d från Jönköping, gifte sig i — Nej. sade svensken, jag bar tltnderingar och djupsinniga öfverltgg- bakom sia apparat, och man vanta• hår komma att at gvaraa4en& Oftier. ninp.r med sis klaga.. q alf, ty fadern frågade en Iarkatt, d► depna hudar sig sa stund löreamliOgen, och fick i aktenska p et pengar nog, ganska litet efter de sina. Åndtligen var de hvarje ögonblick, att bas skulle dar uppe ha englarne i himmeln, och tre söner, al hvllka den yngre. Ou- — Får jag se. benlutet fattadt. Hon skyndade efter den låta bara sitt: .Jag ber mina damer , !'duons ettctra sökande till Boll• Och i sin beskedlighet tager vår olydige, som nu åter var på vag till stilla ett par sekunder!. Dju1 tyst. med denna roat sade hon blott Idel stat, vid 16 års tider begaf sig på randrigg mot södra Skåne lör att olycksatallet, men denna gång utan att ned rådde , damerna riktad e med ara regals pastorat i erkestittet landsman upp sin pllobok ocb visar vanliga, angenama saker. likrem kunde halva vid ansök ni:tgs tidens n ~La~ sig. Si apart de kommit till bred- val klandra hena., fl r att dessa saker söks arbete såsom ströakamane. Kom- den besynnerligs gamle herro, att jamra den graf' modern salen ett kraftigt olag oklanderlig hållning sina blickar p å anmilt sig hof p redikinteraa E. D; icke alltid vore verkliga? Sakart icke meo till Helsingborg lal emellertid ban långtifrån ar i brist på peonia- med Lansen, al att han (011 pladask i valt. objektivs, oob fotografen imaaöe lienamn i Falkenberg ooh J. Val- Gustaf tjusa sig at militaruaitormeo, gsr. — Och sa har jag den har, made nöt I)en i dbdaingeet stadde blickade j ust utsatta den kansli p låten för lin i Stockholm tamt rektorn vid den arma döende flickan. kss•ade ifrån sig plejelo och tog med fdrtriflan upp till den hårda modern, ljusets inverkan. Då ljöd plötsli g t hö gr Det var ett issalt rum, i hvilket varfniog vid Krooprioeeoe buseror svensken, ocb visade en revolver. e allminna liroverket i Sunda. Sten Soblichtkrull ville icke låta hvilken snart lyckades krafsa honom upp fria en student g ru p p, som stod vid flickan, låg. De sm► fönsterrutorna vore p♦6 år. sin nya bekantskap gå. Då han för- och under ömbeetabetygel»er bara honom ett af !dostres, det högljudda ropet: vall F. Westling. sprackta pil otaliga enlien och Ofver- Under tiden utbildades hans kropp nummit, att denne sankte stanna i tillbaka — för sistagången, ty nu var .Nej, se på råttan dernere!• kliatrade med papper. Decemberstormen till ovanli g storlek och tyngd, sa att Köpenhamn några dagar. bad ban junkern kurerad, och efter den betan syn- lkansterskrU#n 1 Tyskland Detta rop utöfvade en magisk ver- Enligt sakart förljudande har fant smög sig pi tama osynliga kragar in då ban sökte rekapitulation blot han honom tevekligt att följa mig still ett tsa han ej vid dammen. Modern kan nu utan bekymmer famna honom at sig kan. I ett ou kar den vackert Ord- Hobenlobe i förgår mottagit des bo- genom viggen. Den inta tristolen vegrad Iterintrade, emedan regemen- godt och billigt logis•, och svensken sjaif, en sak, now fr öfrigt var af baho! nade g ruppen 'skiograd, och man hade mönderbrn$ts och brann an i ag- tet icke kunde anskaffa passande gal efter och följde honom. vet påkalladt, enar hennes omsorger snart sig endast flyende damer, bvilka un- nom at kejeereo erbjudna poeten oen. Baddon var bard. Den mjuka hast för bads kroppstyngd (ryktet Och el följde Scblicbtkrull aren- togoe i anspråk af yngre barn. Minne der höga skrik al förfarna sökte tid- gom rikskansler och preussisk mini- var blotta instinkten som ledde fru sterpreaident, hvarjemte undenstata- brottades med smartas och döden, men lörmaler, att han red ryggen af tre sken till — .Hol g er Danske., det det da si g för råttan — som naturligtvis sekreterare )[aller öfvertagit embetet kisse, dl hon så agade sitt barn? bon lpastttade fåll den saga, hoppet hattar.) Fager Ltervande då till bem- illa beryktade trirdshuset. icke åsos till. som prosaisk inrikesminister, — Ntj, 1y I—e, utbrett vår laods- talte, och hon var lycklig. Men plöta. ortea och tog tjoget som legokarl Fant Hokenlobe tar vara sittia. ligt tro-.gde en ilande köld in i rummet. hoa ett illa kaodt folk 1 Hallands• maa, bar vill jag inte stanna. Det tioneon mans och som ledare al re- Hoppet började darrarv — Hon kand*, graaeea, der ban förleddes att begå var mig ett otackt stilla• Est ryt s&ouk godxgare har ett drifhna, gerin g en &roar ban i förhållande till inbrott. Han rymde från orten, men Utanför porten stod en p eliskon- nr.) ta saga e baza, ka, dat kunde en, dir- IOdeLee- rikligt hvika tt litet hys- 1 det ,e, Noga In late Lila till E sp lp l LAX och HUMMER Olga Schweltz itIodeat19r, Cal=eto. 5, Storgata= 63, Grannlanden. sarae och en uppburen atudentekald, ;.mnmr, vinlada bon Icke att blifva till h,a-s sånger om fribet och Nor- ealappt — hon springde sina fattrar dens enbet man gerna lyssnade. och ilade bort med mi►ktiga vingealag kr 1839 var Ploog medlem al for att bira "det nya tomt' till dopet den studentdeputation, som hoa Krie- och att som förr med sisa segur lulla lian VIII efter hane troobeettgnio g metrsitligbeteas mataga bittra sorger anhöll om en författning. lian stod 11ro.• likaledes i spetsen för den första Men (and den all maktige lat henne studentllyden 1843 och tog en vig- ila bort, som bon var, med alla sina tig del 1 alla loda till 1875. Efter studeotdiktniogen följde to- .:ort fel och med all,~sin osmotstind- ii;a b)ertegodhet. DLinu menniskorna aterlandeka och politiska kotiden, al hilka flere Olvergatt till verklige icke kunde nmtara henne, var tiden fostran och karaktär. Det gömde han ett namn som en af Daumarke fram- te diktare. till långre fram. gir 1868 kallades Ploug till filoep- Men Förnuftet bad han laga mig i fre hedersdoktor vid Lands uoiverai- Vag och lamas L.c ,m i ro f.r vidare tets jubeltest. klagotall, De senare åren har den gamle, trött efter ett verksamt och dådrikt Il,, tillbringat i tillbakadragenhet, till dess nu döden lagt bana Ögon samman, Landsorten, En underlig historia. I Sk. Af- En jettes död. Småland# om icke tonbl. låses: En aldåre herre, rentier Sveriges på nio tid störste och kraf- Sobliobtkrull från Köpenhamn, måtte raaligt tigaete mas, jailen Gustaf Fager, al. för några dagar sedan p1 öetergade led för någon tid sedan i LingarydI i Köpenhamn en svensk hsadtverkare lattigvirdetaråttnin R omkring 75 Al tr/o Landskrona, som rest alver san- gammal, omtalar Sm, Alleb. det i yrkeeaogeligeobeter. Soblicht- Hane fader, enickareo Fager, en krull, som icke det ringaste kand. Ifrenledee stor och redi g men, som mannen, tilltalade honom georit p1 mördades af en person, bvilksn lör följande sitt: — tior el, beb6tter ni Inte pengar, tia klena krås& och dverglikbet at a han- le för barna- waom. DAYI- och B&BN BATTAR - prborjade byggnadersthdo ofull- dr P. K. Ploug barden 27 dennes tordade, och kyrkorna vero tomma! aflidit i Köpenhamn. Boprat hade försvunnit fria jorda, Dr Parmo Karl Ploug, som be' sade man, sch distör gick allt gals:. kant en af Danmarks mest kiada Förr hade hen vissear~Igenlemnat jorden p ereonligheterr, var f.dd i Koldiog d► och da, enen aldrig på all lång tid, 1813. lian blef student 1824 och sys- ((b alltid bada hon lyckligt kommit selsatte si g föret med med filologi, tillstådee f`ur att hasa det nya året till moll idkade der'emte estetiska och lt4et - - ]pen nu stag menakligheten andra triste studier men tog aldrig 'ig iurgtfvde omkring efter henne - nå g on embetse:ameo. Redan - tidigt biet han en ledande Loa visade sig ej! person i de yngre akademiska kret- 1 gRylt öbigt Ku-k6-h-bl Senare Nyheter. icke inse att bittra pi i hennes upp- tolkeloger och som skaffat Ploug 1 våren som ar kandt för sina ypperliga druf-ror. ~k - DL Hoppet hörde all denna vid en När och rrau. att det rena Förnuftet var i harbeten aslandet utföra kejsar Wilhelm freds. fasttogs i Halland@ lån al den på sin stapel, och d1 Sohlichtkrull ej lye- Dl drottningen för någon tid sedan g j or- och bafvade Med Förtviflaa vågade tid utmarkte i)oliemaooen, kronolane- de sia vanliga sommarrea i 8kotiand, ► lekande politik. kades öfrertala svensken att stanna bon nog oppttyta striden, men mot munoeo Ilåkansson, hvaref'er hall pi .Holger., gick ban fram till koo- För en plomb@ skyll. En ung stannade taget vid en liten station i nar- Fe-rnntlst förmådde hon intet. Czarena sjukotors. Dea beröm- af den ofvannamade godeegarens döendes och atraff.dcs för stol-I. Ef- stapelo, pekade på sirensken och dam i Jersey mina Clou+ fick nyligen beten al sitt faetman mr Strephon en et herregard. Rennes majsett skulle inta- de kirurgen, protesaor Sabbotai i Hoa ville fly, men den mjuka flickan ter utståndet straff kom .-aller till aids: ga laneh vid stationen, och `odeegaren Lad aagsligt: •Stanna, stanna!" Vill ni anhålla den mannen; han eldig kyss, att en guldplomb fall ande en korg af sina basta drufvor som Petersbur g har blivit kallad till bruksegaten C. J. K'ellmao i S:rnm- D► hade Hgppet icke bjtrta att ila bult, der han mot beklådoad och fritt har försökt prosts ut penningar at ut ar den unga damens taoJer och dessert. Efter några dagar mottog han Livadia tör ett i ottaren fbretigtt bort. Han tog det döende barnet i sina vivre uppehöll mig i många år. Un- mi g och hotat mig med en revolver gled ned genom halsen. Mia* Clod ett bref i hvilket drottningen tackade den operatyfon. som professor Om. mfvorna, hvilka hon funnit aardelec bevi.grsde stf na. Svensken anhölls och förde# till fordrade, att faetmannen #kulle er- armar och hviakade sina Ijnfva smek- der rusets istå tanda tog han tig satta henne plombeo, men mr Stre- fton det orådet tö- p olivkontoret. I rap p orten vidhöll namn anda in i den sista djupa söm- emellertid en jula Godsegaren, som tankte, att det skulle phoo vagrade och förklarade, att .Nord- och dskrOkanat m. I . Med en g►ag kand* bon en re att kasta sin bosboode mot en Scblicbtkrull, att vår !andeman velat han Offer bufvud förlorat lusten att intressera bana trldgardamastaro att hö- iskall band pi sin axel. F:.rt%-iltan vigg, hearför denne face rådliga.' utpressa peooingar al honom och g ifta mig road ett fruntimmer, tom rs brofvet, låste upp det fök honom. Trad- Den yttre alturen till Nord- och och 6etenjökaaalen öppnadu i botat honom med revolver, da han ttardamastaren hörde allvarligt påt och stod framfyr henne, grep henne utan att alskeda honom. ban icke vågade kyssa. Mina Cloe dl hans berre slutat, sade han besviken: sönd ags. En frisk vasdag vind blåa. Fager anrtaldes derefter som grof- ej Rifva några. medlidande och kastade henne bin- — Me. hon sa~tr ju inte ett ord om te, och vattenståndet nr högt Och at biet eveueken matt under bar nu sar t åtal mot mr S. för leende i Förnuftets armar. -Dir har arbetare vid jertivigearbeten mot las och bom, och vid vieita'ionen skadegörelse och brutet akteoekaps- att skicka tillbaka-horfan. Krigel i Öslatten. Från hang- do henna," ropade bon, "fair henne nu dagspenning för tre map, men trött- visade ban sig i besittning af se lbtte. nade slutligen vid detta arbete och I smeta. Professorn i mineralogi: bil telezraferu att en inpanik fin t. Infar Guds domstol. Nu Sr jaö fri Ite,v&nde till Llegaryd, der bto lit revolver. Vid förhöret förklarades — livar finner man de flesta diamats. En lotterivinst. För någon tid ta på 84 torpedofirtyg hotar Wel. från henne — nu Nerskar jag!" oart sig med tuoobinderiatbeten till han arresterad, och saken uppdrogs htiwei. Da förde Förnuftet bort Hoppet som för omkring ett år sedan, då han in- åt assessor Ubelitz! Efter eu del lör- sedan kom till den rike antikvitet.- Examinanden: handlaren Jlonnik Ladseikian i Kon- — Ila pantlånaren fånge — och Förtviflan barrikads toge i fattiginrättningen. hör, kvarunder Sclicbtkrull bestamdt stantinopel en fattiggubbe och be- allena i den stors, vida verldon. tasthöll sin förklaring till rapporten, klagade sig samt bad nom o gråtan- kom aeöeeaorD dock på det klara de köpa en lott på Hemburgerlotte- • men att naken icke baogde ihop all- riet bana end■ egendom. 111onnik deles så, som S. Iramstålde denaam- Ladreikian hade medlidande med Ett krafbref. på det Framför Onds domstol stod nu .Mathias Irer, död 1725 ak-om biskop ma; och d1 han hiromdagen honom och köpte lotteri. Få dagar hoppet, och vid alla do anklagelser, ötts Vesteris at,tt, xtc l t h.;t; gunst ho. atarpaete ansatte honom, fick han darefter kom gubben tillbaka och Mangrant onsdag kl. 6 o. m. (K.) Förnuftet hopade på henne, sankte hon konung Karl den Xl, tivilkeu lian miau- också ur honom, att alltsamman var gråt och jamrade sig and&i vivre. Döda all. Kyrkobarden i Gö- J. N. 11. A. J. 988 akuldmedvstca hufvndot, Att hon var digt underhull med pikanta historier ur up {,diktade. Till slut sade ban: -Herre, lotteri teryd C. G. Iljelmerus afied i går enskilda hus. Såsom regementspastor ha.. Vår landsman biet nu lbsgitven du kopte, bar kommit ut med en en lattainnig pratmakerska och hade i on ålder af 80 kr. de han un&er kriget lau:uat lieve otTice- stillt till mycket onds., det kunde hon rere pcnningfbnkott, hvarjan te h.., ha- och Scblicbtkrull blef dömd att ut- vinet pa 300,000 mark.. Moanik inte neka till. Och då den kara Guden de att fordr$ naveket på sin regemunte- betala åt honom en betydlig summa Lsdseikian tröstade emellertid den hiogsforpsrndlel afjordi. I i entttniog för hans haktande. Fa- olycklige och get honom balften rynkade pannan och frågade, om hon paaorslun. Flere gånger hade kan pi- målet mellan Borrings— atratorps konungen dttrom och ert&tlit hans miljen lit senare inlagga S. till ob- af vinsten. n rä o ko orkande sina fel, hviskade bon makta: l mit jernvagsaktiobcflag å ena sidan samt tie att snart fik penningar, men ej sitt servation på kommunhospitalet lör `Ja!" - in g onröron, grefvo Fr. duon Posse ostbaner plats genast dådaua, att tå hans mentala tillstånd kon- Men strax (Iii-pi höjde hon hufvu- tioni pastor prituarius kou3 han en dag etateradt. Dien det fins de tom mens, och löjtnant C. Sprinchorn å andra 998 S(askhotellet. det och sig så kårleksfullt IX den "lp till slottet, att föredraga något, an- att mannen i alla haoeeendeo ej år sidan afknnnades i går utslag af t;lende Storkyrkan. Fur att ej glotniva Wemmouhögs, Ljunite och Herre- furtörnade Guden. Ett studentskämt i Wien. Lva,l han .kulle saga, hade lats 1.A ett .i alldeles galen. stads hlradsriatt. Med ogillande af "Jag rår ju ej durtur, Herre,- sade papper, sota ban tursigtigt lade i hatten, En ovanlig anblick erbjöd i tors- kvad ena avarsndon, löjtnant Sprin. hon, "du har lagt i mitt hjerta ert antecknat de vigtigarto punkterna. lian i dage förmiddag universitetets i Wien ohorn, till sitt fredande anfört. okuflig lingtan att göra monniakorna visade sig också mycket angelägen om, rymliga arkedglyd. att ingen obehcrig skulle få se detta dömde ratten båda svarandena till lyckliga, men du har nekat mig kraft pa Der nnners studenter bruia halva 6 månaders tdngelae samt att ersätta soljas förmånligast genom t, per. Lille kisse uppfostras. ilirtill. Jag kan icke att ut mod att tiara! retades Karl den \La nytikeu- a'tt tillhåll, bada nu ett .otal elegan- motpartens rättogångekostnader Iii+ingen Vid in gård i 'I'. soekcu 1,A Carl Guet. ANbottt, ge menniskorna ledsna, och di jag icke het. \tonarket lbaj,»ad43 Vill tillfall. på observerade aulafolk t :;.r tu tid sedan, tv damer, yngre och eldro, infunnit med 825 kronor samt statsverket .Stallin. har annat satt att gara dom glada, och ryckte till su g I-appermlal~pett, och hurusom en liten kattungs dagligen begaf mig. De voro medlemmar af dam. Mord. A.-B. 4226) el,urtt Ner bevekl,gt antiull om att fa dess ibrakotterade vittneslöner. 969 Lorattar jag Ltminstone mina sagor for den tillbaka, inedto y • konungen den lik- sig till cu narbelågen dam, val icke i komi•do ter naturforskare- och la. dem!" val till ett fönster, ,t 1r han allra sist 1å rjelfmorclataukar, nej, icke ene fur att karemötet ocb #kulle på arkadgir- bada, ty darernot talar kattens kanta af. den fotografera@ i samlad grupp, på DA den kåre Guden innu öfrerlade, promemorian tick lusa: ' Påminn" K. M. om penningar t.,r sky för vatten, utan fast mera fyr att det att eamtlige deltagarna i mötet huru han skalle kunna afbjelpa Hop- tafsa sin egen lilla krya och lefnadefriska den fordran jag ofta haft lötts om." måtte kunna få med sig ett kart peta maktlöshet, kom en strax förut ålel* tilltrtallningen med pai,l.rrslappcn bitö i betraktande samt med den leka • Lilla kisses minne detifrån. Studenterne utrymde död maniskas sjal upp till himlen. var också en va l uttAnkt faut af Irer. bort några glada stunder. mamma, som m vaksam modersblick `Vi vilja fråga henne, hur det går på Detta eget.domliga kratbref gjorde ck. fuljde sin lilla .isklang, skyndade )vore beredvilligt gården, men korridor- jorden", utropade han. Det, som to- sa att han da ge n daretter crhLll, ej al- gång efter och fursnkte med sitt jaman•lo fönstren voro tett besatta al do ny- let.a.t hvad lian hade att tuntr.i, utan fikne apollosönorne, hvilka med myc. rrttades botrom, var furfårligt. På afren tull snuti ph örloppet. och kvidande lite beveka honom att vanda om, men da alla böner och all ket nöje följde förberedelserna till jorden girige det dåligt, hette det, örad som komma skulle. klagan vero furgafves, fattade hon deu hilften af .tenniskorna hade trötta af lille vildbasaren i nacken och återbar ho- Fotografen hade icke något fatt veråden bragt sig om lifret — helve- nom till den trygga platsen i ladan. 51 görs, ty det It minsann ingen små- rekommenderar sitt stora lager a[ smakfalls fortgick det några dagar. Unge hanns sak att ordna sextio damer el, att tet borde redan rara fullt med eje1G utflykter blefco allt djarfvare och farli- m,rdare, de jordebaro, son4nu fannos Ofrer, ingen . med log kan klaga att gare, hvarfcr ' ock moderns bekymmer kvar, atttto slöa och ligfl4ig& och stogrades,och hennes rop blefvo högljud- bon kommit i en ofördelaktig poet. hade icke mod att fåratag sig något tina. E:ter några försök tycktes omel• dare, ty hon fruktade att hennes son 992 till platsens billigaste priser. Dödsfall. Skalden och p olitikern _: __ - L :.~ 36 33 handa #kall vårt samtal gå lastare medan ... Men matt Er nu åter! Jag bar ja sagt, att vi skola samtalal. Lodoiska satte mig man stirrade trumpen och miss- trogen pi sin besynnerlige gist. elull namn kan vara Er temligen likgiltigt., fort- satte han. Och då Lodoiska gjorde min af att albryta bonorr, tillade ban: 'Dessutom ar det ju Icke vanligt, att få riktiga namn uppgifna at dem, som Ni har att göra medla Lodoiske vred mig oroligt på stolen. elilen med mig ar det en annan sak som Ni snart #kall förstås. Han knippie up p ett par knappar på titt rock och tog fram sita polisbricka. Hon knappast sig pi den. ePoliseole mumlade bon och blef likblek. •Precis det, min vin. Ni ser nu att mitt namn ar likgiltigt. Jag ar 'polisen' det ar noga. .Vilt Ni arrestera mig?. frågade Lodoiske med ångest. Polisbetjänten log. -Det beror på Eder ejelfe, made han. *Gör Ni b li. sen den tjenet man vantar al Er, så skrapa vi ut Edra små personli g a s y nder. Men vill Ni draga oss vid vasan och döljer Ni nå g ot för mig -- blott det allraminsta - st kelar jag ner Eder i hålet. Förstår Ni mig.. .Jag bar in g enting gj ort?. •Inte det?. frågade kan logot. @Ni anar kanske inte en gång, att det finnes något, tom kallas kopplerska, och att den, som drifter denna natta 'afar' kan göra rakning på fritt busrum för en lång följd at år . , . Så spelas dt t också hszerd bos Er . , . abr Inga lotandningar .. . de blott spilla tiden till ingen nytta. Vi veta, huru det står till . . . nar som helst ar ni förlorads. .Hvad fordrar Ni%e stammade Lodoiske, alldeles gröngul al ångest. *Det har jag ju redan sagt Er. Sig miir, kvad Ni vet om smulleorkeae och jag gilver Er mitt ord pii att Ni ekalt slippal. Jeannes nyfikenhet hade i bög grad stegrats;] hon brands af beger efter brefvet. Men hasta skalle bon bara sig It? ... Plötsligt fick hoa en idb. Hon låtsade att bliva förtjust i en af tefloras, men uttryckte sia sorg Ofver den dåliga belysningen, så att hon icke kunde se den riktigt. Ögonblickligen erbjöd sig Klara Mignon att taga ned tafen. islon lade brefvet pi ett bord och lyftade ned målnitigen med bida kinderna. Darpi gick bon till fönstret för att visa tallan för sin ` 4t, mea rå- kade stöta till brelvstt gom låg p i bordskanten- ed att det löst bin ande sigillet fastnade i ett al vec&eaL hennes kladntng. •Bara det ville falla ned., taakte Je- nne. hon låtsade dock om ingentin g , nig p i målningen, a berömde den högt och lemaade den Iter till fria Mignon. som bangde upp armacne, föll si Illet på golvet! Rutigt och omirkligt satte Jeanne sin fot alver det och ldtaad., som om hon tappat sin vasduk. I det bon tog upp der, markte hon, att sigillet tå g inuti! Hennes bjärta klappade våldsamt. Men hon betvang sin eiooeuörelse, fick uppgifter angående månlagen noll borde som i en dröm, att frun erbjöd henne en betalmag af två tusen (sanne . . . Så gick hoa med handen bårdi kanten om nieduken. liverkeo i gången eller p å gatan vå g ade hon se på sitt dyrbara sigill. Först nedan bon stigit upp 1 en ttokt droska, bvareet intet aga kunde utforska henne, började boa långsamt och omsorgsfullt öppna ottsdaken . . , 11. Det forman btttr,tdet te
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.