SYDHALLAND Fredagen den 14 December 1894. Jag nickade tyst. Och göra vi det ej förr, sk göra vi ut pibbtnot skulle ku1U2a löa$, hvarandru "Der lår det!" sade hon, Finanssekreterare Poasdotcak y för- Halland, Hallandsposten, hvard. 6 'Vi måste inrätta en berukammar*, det under julen, dk allandet och iden klarade, att statens omsorg under de ggr., 2 g i v., i Ball. Tidn. 3 g. (9 r.) tsre m ig med eller utan mekanisk pekande med handen mot barnet. "Huru?" fri<gade jag. p je&p, omtalar lielångborgsposten. - så att det ligger varmt.' • etsnu af liksom vågorna lagga sig sista årtiondena kommit st dorn till Hon bade redan hukat sig ned fram- Jag nickade tyst, ute i korridoren till hvila, nar stormen Sr öfvar. godo och försvarade de föreslagna riNNfrl i k~d Från Götel för birnet och böll en kaka titt fram. larmade arbetarne redan. Jag kunde Nar det gamla aret Uderdomssvagt finansreformerna. i ej göra något annat — det skedde ju tynar af, och manniakoögst blott skön- t telegraferas: Balelwlmeas s pinner för ögonen pk den lille, 111anteuflet uppräknade do konset•- gr den enda tidningen i Laholm. Utkom- 1 ödelades i förgår af eltL- "Ni", sade hon, "du kommer val ihåg för r4rt' barns skull! i Y jer marker och kalla drivor, värmen vativa partiets önskningar och anbe- mor 3 gånger i veckan och kostar ulncrlet, som egen af Bela- att vi lasts derom i färgar 1 tidningen. Mellan ou båda var det sillan myc- bjertat af ett evighetshopp, som lyser falde en ökning af flottan. för helår 4 kr., för Bultår 2,2ts utom tids, ket tel om barnet. Och då det blinde all verlden med sitt stora skimmer, och holmens aktiebolag, ar lbraäkradt Är det inte en liten rariog?" Liebknecht kallade trontalet hyck- postarvodet. Således en sardelez Ullig fr 160,000 lir l den hade uppkom- Nu först erinrade jag mig, att hon någon gång, kallade vi det aldrig an- för den ejilsapanstige, arbetslystne bju- lande (oro, talaren kallades till ord- tidning. LAmpligt annonsblad. Inbju- alt grooro' sjelfant1ndning, i det en en afton ai jutit en tidning inom lys- nat an "det". Detta "ist" fick man der det unga aret snart utaigten till ningen.) Han vände sig dårefter mot der rr,nk amt till prenumeration. kretsen af min lampas ocå pekande jemt böra i huset: ''Ta, ta, bullra inte kin gått term. nya mödor, nya tag, ay tifian pi lif- militarismen, regeringens kolonialpoli- med fingret på en annons, sagt till mig: s► mycket, det sofver! — det skall veta kapplöpningsbana. tik och socialpolitik och uttalade den 103 år "Läa det der!" Det hade varit en af åta middag — det skall åka ut — Rikets 1ds, önskan, att socialismen skulle vinna fylle åen 2 d:s teKtorldamannen Per de vanliga 'Bön till adla mennisko- det har gjort sig ondt". Hela huset seger nfver den internationella anar-- Sy i V estattetic, Nonlernn (Jåmtland). vinner", ett färtvifian .skri från ett rörda sig efter en tid omkring virt kisinen sånt ofver- som underifrån. blödande bjerta, en moder, som bad ' det' . Det tonletil N, En litar, rum med 1 kr. 30 öre Utskottet har afsty-rkt fbi-slaget om e ett gubben .'- Sr den till leef nrdsåren valbergodt folk att upptags hennes "Denna nemnlöshet förargade mig. rättsliga åtgärders vidtagande mot eo- prenumererar på veckotidningen Evatut- barn. "Evad tycker du, om vi skulle fldste i riket. "Man miste ge honom ett namn~, sade peNsten far 1895 (degs 9:de årg.), cialisterna i riksdagen. taga det?" tslgade bon. Jag gaf henne jag en ging. Lit rar Ix, den tiden, dl ingen rikste- erhåller som gratisbilaga slutblftena JertnMysam,nHema ridning, tillbaka tidningen med en axelryck- "Jag bar helt och bålet glömt att lefon fanns i Åhus, utan bara en tele- ITyska keJaarrparel 'tanker i at detta rikt illustrerade verk, hvilket fur Sveriges jervtågepersanal, ning. fråga modern om bana namn, svarade grafetation. Handlandet, X. byars familj början af Hösta år besöka rikets vig. samtidens framstående man givit de utsandt profaummer med ett gan. "Men Martha, hva,i betyder detta?' min fra, 'bon ville ju komma tillbaka, boide i Åhus, fis t en vacter dag inne tiga-sic provinser, sårskildt Polen och amplaste lofond. ' Början af detta ar- ske iutr'es+artt och lofvande innehåll. frågade jag med en rött, som darrade men bon kom } i er inte, bon Sr siker- pi sitt kontor i Krietåanstad 'nulågs Sydrysssland, och en längre lid uppe- bete (21 häften) kan erhållas å tid- Bladet skall under nästa år utkomma af missnöje, '-bar du verkligen ..." ligen sjuk. Al ja, jag kallar honom lbl aude tele g ram: ningens expedition, Stockholm, mot Handlanden X. Kristianstad.- Kom liMla sig i \\'arschau. två gånger i månaden. Utgifvare ar 'Ja viset, som dn ser. För bfrigt Max, Max ar ett kort, vackert namn, med första tig. Ja# dör. Anna." insänd likvid af i kr. 25 öre i fri- aren V, Dervinger i En- 13r X. steg en timme senare af vid tillhör det mig, jag bar kommit öfeer- inte al?" st xtions~knfv- /friget i Ostasien. Från Shang- eller sparmiLrken. — Prttnt rosram ( - tstionen i den tobaksodlande ens med des beklagansvirda modern, två gelholm. "Hm", svarade jag mellan blues f ta n var honom till mötes, hai telegraferas till Reuters Bureau, sattt f1 'tumsate postuatdt. och jag har bedyrat henne, att det pi min cigarr, "Fritz skulle ocksll va- S V A7 1 " ., re- g a - f glädje (G. 24,40,)) och hetsa. att två japanska armékårer, utgörande 1188 'y tidteing. Tillståndsbevis har &kall fa det bra. Ja, det ska' det!" rit vackert" — Hvad i all världen menar du med tillsamtnans 25,000 man, liafvs land- weddelati redaktör Jakob Fageratrtlm Hon tog det lilla hnfvudet med dess att telegrafera till mig på det %zttet? "Ja, men vi kunna inte kalla det satts i Shanghaikvan Rår att tåga fram att i F)tgelholm utgåva "$''städa tid- bruna, silkefana lockar och vaggade det med olika namn för andra tnennigkors sporde han. — .To, laapade den fbralskade frua,ag mot Peking ning, organ for köpingen och omnejd smekande mellan sina bänder. ~Icke skull", svarade hon kort. Och d► bon ville saga att j ag dog af längtan efter samt Grefttt, V. Karup, Houf och sant, liten? Du skall nog få det bra". gått ut om dörren, hörde jag hennes d g , men det hade blifvtt mer in tio ord i Tovävw. I det lilla, sjukligt fina ensigtet rörde röst: "Av Max redan uppe?' — Nt- och jag hade inte mer an 50 are med mig' nästa tisdag tios sig icke en min, men ur munnen kom val, det var jtt ludd vårt barn! Charad. X,•fa fraren, ,trad. — Ja, jag har bru- 1137 O. fruminerin. det en af de der sällsamma, tunga En gång gjorde jag dock mina an- tit inin förlofning med Georg, suckade En master af nålen blir nog a► mitt bernsuckarue. aprik p► baghet gillande. Under vitra den unga flickan. första, — Visade han sig vara ovanlig din Jag uppgaf by. rje strängare invand- måltider satt alltid "det' i rummet Ds ti mycket sålda och efterfrågade Narbalst en förträfflig mitt andra han karlek? frågade den eympatiaeran~le van- flår, ning, hade vi icke sedan lång tid va- bredvid och vid sitt eget lilla bord. innan. Han må bo i mitt hela, dir nere i Skåne, rit vanda vid att handla fullkomligt DI hörde vi mellan vårt likgiltiga — Han blef uvstafvare och ,kret sitt Eller i någon at Hallands vrår. oberoende af hvarandra? Virt akten- prat hans glada lallande, som eckom- namn "Jorj", och det tog bort all poesi skap var ej lyckligt, nej, det var ej pagneradss af slående med hans sked. och all romantik från namnet. Och så Uttydning af charaden i ox 94: Sbmn- iiieAet. lyckligt, ehuru vi dock icke — gift Min hustru hade ingen ro, dat var ett skild, s vi. om af karlek. Vårt förbund hade blif- ständigt springande meelan oss och ba nu klev inkommit och sijj,m fort- vit slutet af vara fader midt under allt honom, om soppan tuts vore fur bet, prisnoterande på börsen. Bon hade om han inte finge för mycket .. . Matthewe Fidiera firaale till samma billiga pris. slitit sitt hjerta från ett annat hjerta, "Hör dum, sade jag luugt men mycket af flera olika kvalitéer säljas, då bel Smör-Rapport och i mitt hade glimmat en stilla kår- bestimdt, "från och med i morgon otit tages: till 13 Dec. 1894. lek — men siffrorna voro mäktigare, skall barnet sta hår vid vårt bord. i kr. 100 per kg. och vi hade velat vara lydiga barn. Han Sr gammal nog derför, redan vi lufve; tyvärr inga bottre underråt- Helfet Biskopsratet i .Skara. Ril:opa- Ideer om marknaderna i England, an vi I början hade vi utgjort en stum fö- tv!, lr!'' Hallfet _ 0,75 valet 1t• nu kandt i alla kontrakt, ut- hade att rapportera förliden vecka. rebrielse för hyst-andra, sedan följde .a (Forts.' vm ett. Biskop Rodhe tiar erhållit 147, Priserna tro fortfarande i nedgående Kvartsfet r " 0,50 n Sommarvisa. sorgliga dajir under ett förklarade och några fasta ordres Kro nu mastan domprosten Kecser 135, kontrakts- alldeles omöjliga. Hela allaren Sr nu s► krig, och • slutligen bekvlmade vi oss L f Gustaf Fruding,t prosten Landahl u:3, profe~or Ekman godt som i kö p acnes binder eller rättare Skumost r n 0,25 n Dn t var en ttnger bonddrtln g, lian till en böflig men betydelselös fred. 77, prosten l,innarieson -?9 ot-h biskop sa dt i Engelsmans hander, solin förut Laholins mejeri i Dec. 1894. Och hon var Ritdock vacker, bon I Julveckorna. gick sio en gag halva varit köpare men numera oj taga .1ol►an`'on _t~. till kyrkan en morgon, han sjtng sig var god och hade ett utmärkt förstånd, emot smör annat an i kousi gr ation. Ett par veckor, och sk jul igen. ''SYDHALLAND'' Onkel Tonis staga. Blandgods,, w Jul- helylle Filtarna OSTAR Henrik Larson. Senare Nyheter. andra menniskor förklarade henne vara Hade vi oj annan känning af att hög- Om detta tillstånd fortfar, blir det en sing g'rlestakai)aakadeissieis. I Ve- ev►rt att veta övad man skall göra med "en rigtig angel" — öch jag ejelf? Ja, tiden ar nära an den, som bibringas sli gladelig, sk gladelig. tenakapsakculetnien ha invalts profes- smöretiaynnerbet under helgdagarna, moln jag tror mig inte vara något odjur. oss af högtrycksarbetet rundi omkring !tet var sk vackert vader, E. L. tillstunda. De som ämna lagra sitt minör sorti vitt Karolinska inotitutet Analysan af väs egenskaper gaf allt- oss, så finge vi en sådan idag, når vi dun hade nya kläder, }_. Od,nnn3..on samt fabril:sitlkaten afi under någon tid hellre an vraka bort hin sjung sin visa: hon väntår på el de vackraste regnbkgsf►rger, och PI- lilla torget akgo Digra julens unga ledamoten af riksdagens Fnyst:' kam• det under de dåliga marknaderna, som troligtvis inträda under julhelgen, borde dock fattades solen. — Vi hade varit offervasen, en hög filda granar. mig, enare R. Almsirrirtt. salta något skarpare och se till att de gifta i se: år, men hade inga barn. win jauta hon väntar på mig!" ~Hur vi knugajoch strafva, hinner ltet letterstedt>la resestipendiet halva en ntmarkt g od syra, såsom erhål• N. F. Klinker. 1139 Kanhända om himmelen akut kt oas tiden indi alltid fatt oss, och om vi genom användande af liangens syr- har tilldelats ingenirren C. 11. 1_ilje- les vackare moln nu fnnes i marknaden an stege upp med solen, skulle visst gren. Många millioner, som annar>, hade af utmärkt. beskaffenhet, åtgår blott Sklede.e tillhörde barnet henne en- timmarne ej förslå för ett stackars nu- 1 tet gick Fig en jänta i sjal och kommit jordbrukaren tillgodo, blifva helt samt. Efter livad jag vidare fick veta, tidsbaru," jemrade sig en flitig hus- :1. P. Dastirrsaott botinner sils och hållet bortkastade, innan vi tA vår hälften 'not vanlig såpa, gör kllldetna sjalett, hade hon betalt modern 1500 gulden. export ordnad igen om vi någonsin hemta sinleles ]'vita, år utuittrkt för skur- hoa var mycket fager, hon var xå — lösniuguumman fur en grtiyunl►t, moder birom dagen, som af litet kall- efter operationen ritt vill. Ilmt ht fe- om från det slag vi redan fått. Vi hafva ning af golf m. m. säljes för 40 öre prat lat sig för en stund ryckas ifrtn ber fr fin och nätt, starkt förordat en svensk smörnotering per kg. som blifvit köpt i hemlighet och utan sina många bethyr. oaktadt många bafva livet betänkligheter 8å ljufvelig, så ljufvelig! l.altolms mejeri i Une-. 1891. betänkande. Det der yttrandet båller emellertid :lys-arrörelsen. Vid sanunantr6- angående dess nytta. -Något satsro an [)e roeouen dina, , X k' hlintker. "Hvarför har du inte sagt mig ut- ej riktigt streck. 1: örstode vi blott, tle i tisdags k (iladabotg bildades en vi nu tia ar alldeles otankbart. Den 11 tu 'ile tgonen fina, Danska noteringen ar nu 1: 9. Den bar got' brusade jag upp. att taga tiden riktigt i akt, eller lite agrart--rening thr lijuf, livati 20 med- i dag fallit 1 öre pr (alf kilo tunn borde de flnivte sin egon de titta efter "Emedan det skulle varit for ment vi bli att taga på oss sa många onö- lemmar då tecknades ot•]t flera dag- ha fallit 40 pr kilo. 'nig, att vanta till din återkomst — jag diga bekymmer, skulle nog tiden racka ligen anmäla sig. Till ordf'.rantle ut- de rngonen titta på mig". vill ja ha det för min egen del!" made till och inmus mången stund rifver för såes hr F. Hansson, (ilatlaborg, om- hon trotsigt. • slklant, som kommer oss att glömma talar 11elsingbotgsposten. ]Mina hastar, nuin hundar, hennes hvardagslifveta bekymmer. 311. vi r,'lljes nu åter n 1 Oro pr titel • i I-a- Kyrkligt. 1►rn jäntan, den jäntan hon såg sig kanariefåglar, Ämnes guldfiskar! Det holms mejeri. Tjska rlksdeprtt. Vill riksda- stryka bort Marthas-bekymrens (tror ur omkring, bryr jag mig aldrig om. Men att hon pannan och följa Marias tankar pi de- gena sammant:ilde i gli furt.sattc.- ht-- Laliolm i Ilen. 181)4. 3 cönd. 1 Adv. •i:,t, 4g åt alla tider, hon ötåg på ville ba barnet för sin egon del, det N. F. Klinker. rkub..•\hlberg. 1121 i ii'mcssa: kv- handlingen af bullgeten. ras t'lygt. alls ting, blef mig för starkt. Dec tanken pi- ett Barmjölk till sonfoder ,1 gladelig, ek gladelig, nade mig obeskridigt under ett par dagar. PL tredje dagen, di hon farit vid Olabackacången, bort, begärda en i en sjal inhöljd den gossen, den jintan, de råkade sig, kvinna att fl tala med mig. Modern de tego, de stannade sig. till "hennes barn". Ljudlöst smög hon in genom dörren, och sk kom en sakta, kalft kvafd sny ng: "Sann en gång alakliag, bon kunde ']lin jänta. min jänta, 1►ri stannar ville bon ss icke så skiljas frän honom!" dit dig, men mest på booddrtngen Strås derp ► ba s is jag öppnat min i vilja gå tillsamman på lifvets ltla- planbok. "Se sa, min goda fru", sade gs MY, jag, "tag det har, ni fick för litet för- .-1 ljufvelig, sk (jufvelig, bo hår har da,ringen, Ulm. Hon brast ut i tsar, man borde ej fördöma henne utan att först kluns a-b mjölet i bingen och kakorna i taket de samla väl sig, bola hennes elände. Hon egde ännu ett barn, en arm, hjelplöa krympling, dr ,stals, de etunla val sig!- han ejelf var sjuk och hade ej lång tid kvar att lefve pi — kvad skulle då bli af dan olycklige? Nu hade bon t i'h jiataa honlada sin hand uti hans, tänkt .. . Jag förklarada för mig (le gingo frunit v gen, e gingo som sjelf hennes kvidan, som af bröts af e4 billig hosta; bon hade tänkt si har: „i gladelig, gladelig. jag t.iljer det friska barnet, sk att det "Min kåra, min ana, blir en hjälp för krymplingen, db jag nit solskenet skina, ar död. Nej, man fick inte fördöma m solskenet skins på dig och på mig, heans — vi rika ha en bekvtm mo- må solskenet skina på dig. t I'r ,lulkvallen). ral! D► min hustru ► terkom, berättade fag om besöket föl hanns: "Jag gaf gumman lika sk mycket som du — nu tillhör barnet ou bc«ge". "et"_ Hon bet sig med tandurna i under- lappen, "Jaa!' sade bon efter kort betackande och tryckte en kyss pli (öfras. för "Mydballaad.; gossens mua. Det ljöd som en slags utmaning. D► jag eftn• sn afkrsrwa åter trinde NIIY► 1, tdri barn! Det var Inte ofta, io till min hustru i dennes bedoir, jag fick se det, och alla förändringar, fana jag beone knabejande framför en som skedde i huset för dars skall, ge- lässtol, på hvilkeo natt en liten goue, aomf6rdas utan mitt hörande, och en- wm med ston, runda bgoo blickade dast ibiaad, d6 det galde mera vig- sig förvand' omkring. Hon rwt:s sig tiga saker tillfrågades jag om min me- c b gick slig till 'aslie och balsäds fig. -vi rollers ba e0 har~ptga, just au mejt aa örad vi anaare brukade mot bar ja; titt tes 1 et, .idas, `'gals." mig, leks barbågs» star ewea tor- 4 var glänsande svart och byn mjellhvit, men aneigtets fina byggnad, de tunna och mj ukt slutna lapparna i !örening med den epetaiga hakan gaf ett vekt och drömmande drag af noli me tangere åt hennes bleka profil. . Lilla Elsa gjorde icke mycket vasen af mig och var durföre mycket omtyckt at fosterföraldrarne, hvilka till aren komna som de voro, helst älskade lugn och ro. Hen hennes ötverdrifna lust för att vara ensam gaf Sixten åtskilligt att tanka p å. helst han fruktade för hennes brådmogenhet., ty Elsa var tidigt utveoklad, vol ioke till kro p pen men till salen. — Det ar skada, — sade Sixten en dag dill sin hustru, — att Elsa ioke har någonemni ri g att med- dela sig med. Vi äro tör gamla för henne och jag fruktar att hon omsider tvinar bort. — Sant, käre man, men till sällskap åt Elsa vill jag endast ha en sjal, lika adel son, hon tjall. — DI ► tror jag, att hon fyr gå ensam litvet ige- nom. — Inga öfvertiriRer, min gubbel För resten (st- tar jag icke, att ensamheten kan vara ak skadlig som du tror. Det Lr i sallakapalitvet som det tomma ooh ytliga frodas, under det en«mheten vaoker och nn- derhilller många goda tankar. — Men ioke endast goda tankar. Då satan skulle fresta var herre, si var hans första tanke den, att törs honom ut i ödemarken. — Min mening står likval fast. Det ar nödvan- digt att det goda hos Elsa bevaras — hvem vet om hon har styrka att motstå dessa dagens kssatvindar, som redan harjat så mången oskyldig flinkes hjerta — De kan vara lugn, kara gumma. Elsa blir no en dugtig flicka. Vinarligeu ar bon litM tör svlrmie at sig, men det felet år nog till stor del gemensamt för unga flickor vid hennes las och nar hon sjelf inte kommer ut i verlden, si* skadar det 'u aldrig, att hen- aes tankar få irrs omkrifg ooh uppfriska Dig em smala, OIYER FORMÅUNS ORIOIMALI35RÄTTELSE FÖR ('SYDHALLAND" AF J. A. m. IJeas 1V, som lör ett Milt om Har, And det ~ aw isyl i nirJe tet.• L ds C# ~fln. r• wuot.tr, raeo t.uanaatoe suavarcttaffl, 11,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.