SYDHALLAND, Onsdagen den 26 .Tuni .1895. tq&, ide tal.,- vara en iii. och 11flgt på minniakosinnet som en sången ställd 1 förgrunden och det Och ban berattads. t!4, anta, att skolan kriher sin vacker sång och det finne. en bel sida mod rätta, men don bör darför oj n 'Det Ii- en gammal historia, så gam- mlL p4d berde llraren använda all af människan som icke kan uppfostras blifva don förhärskande, ty då skadar mal, att den pi den tiden vandrade i tid f~uuderv ieningea, studlar ocb genom något annat medel. Sången den lått. Liksom den t~qognado yng- tunn gudarna på jorden, medan nu .. 11 Utrikesbudgeten I Norge. Från Kri- (Med telegraf och telefon.) föl ~a dervianingen,rerelse smyger sig iln i hjärtan som eljest tro lingen gärna håller last vid bred han "Endast gudinnorna vandra dar', at- i fri Ii' och övila för etarkandet oemottaglige för blidare kanalor och i "barndomen lärde sig fl,ls~ta och vörda, stitnia telegraferas i måndags: Kon- bröt bon honom. "Vidare!' Konungens ofllcerajubilsum. Den de utation, som 1 går till ko- af d /n bsi,ka och psykiska kraften. åstadkommer dar förumlerliga saker. så kan han lått fl alsmak för det, stitutionsutskottet har tillstyrkt bevil- , En mäktig ström flöt dl genom tliljea måste man kunna p&vi.K det råa, obildade och hvardagliga tran- livsmod man uttråkade honom, då ban jandet af hela utrikosbudgeten, jemval jorden, och minniakorna kallade den nungen Ofierlemnade den med anled- 1 ' ning af h. m:ta 50•ltxjubleum som af , gandt natur far att ratt- ges undan och pianot öppnas för de var barn. Våra högstämda nordiska at anslagen till legationen i Wien och lifveta ström". af biförtjatuWr. sköntete och adlaxte kånelor. En sl- fostersterlandeka sånger och folkmelo- "Ack!" sade bon besviken och ville officer preglade medaljen, utgjordes af till do af Sverige gjorda förskotten. 4ckIga I(sneir,komstor kro .Ldana samtlige generals- och amiralaperaow, dan'underber inverkan her sången på resa sig. "En liknelse ..." dier böra naturligen fbredrtgas fram- 01i det mänskliga sinnet. !)Är orden ej för do °hemgjorda« sångerna, af hvilka Däremot lat, enligt "Verden Dang", Men han drog henne till sig och däribland statsråden friherre Rappe och Christensen, samt representanter Lakollararinnornaa Idnevil- racka till, dar gifter sangen det råtta vi ha ett stort förråd. vid beviljandet af dessa anslag halva släppte henne icke. grad ar, torde inkomsterna 1 högst uttrycket för ett inre öfveravallande "På denna strör& gungade ett skepp. för såväl de garnisonerade och indelts Alan bör i allmänhet sjqnga enstJim- fäste vitkoret, att de konsultera och kor tiga en vanlig tjanstflic- kanalulif rare sig af glådje eller sorg, migt, ty den flerstämmiga fingen kräf- diplomatiska embetena skola besattas Seglen fladdrade för vinden, och an trupperna som flottan. fl f& l Medaljen 8fverl~mnades af kron- gubbe med böljande ekagg boll segel- bL uh ; elden kan numera intings sig den underllaar albetet, upplyfter sin- vor för mycken tid och störro röst- på fbrordnanie. snöret låt i de hårda knotiga hinderas. PrI m; och nkrvarande vore franska p lan tif 100 kr., hvilket belopp en net, -vidgar synkretsen och gr sjalen rrsurser, stöter tillbaka do mindtdbo- och ryska militkmttachlecna. Uesrinna ;rang icke bar kvar, sedso hon ljus och fri. gåfvade, kon ej sju ngas utan att alla Jonrnaliatbesdket 1 Danmark. 'Frejs Det var tidens gud. "Fln man komma med?" frågade då bNt( at 'tgifteraa för kost, underblll "Tapke, tevara strider natteu blott ser, tåro nårv.irando och betritktas som en med de utländska journalisterna om- ill docent g, (jas, skatt och stundolt Toner, hoa eder on hvila den ber, prestation, livilken man endast kan bord anlands till Korsör i förgår kl. plötsligt en liten spad, söt flicklik rost. 1, latinsks språket bar utnimte fl1.lic- si Hjeaq, .o lider at dagen. gny afhnra men ej deltaga uti. ifvea 3,16. Mottagandet 1 Korsör var mycket Och skepparen såg upp och såg fram- Al. Lindskog. Toner, till eder, till er vill det dy." g~rsd lkskolane lärare aogkr, torde Ehuru tontr$fnings- och taktbfnin- festligt. Hela hamnen var smyckad for alg en .liten de tjockkindad gosse Döda}ag. Så rjong han, ha•are lefnadsteckning i,'arne ej få fbrbises, bar dock gehareta med alla nationers flaggor och en med fjärilsvingar och ett gyllene ko- iiL de, »m icke balve, familj att för. I L•prrgbolm alled 1gir lnnehatn- vi nyö h5r4r1bredragas, E. (1. Geijer, ger med gyllene pilar pi ryggen. ritbildning alltid blifva bufvudeaken. åtsport var upprest. Bangården och syja, ick rara t omedelbart behof af ren at En=at fideikotnmia l Vertman- Vid undervisningen bor man alltid platsen däromkring vore likaledes liagg- "A, lille Amorf" , ink. heller de, som till- som kanske mera an någon annan för- land, grefbe L. X A. 1 per, 77 år. stått att i toner tolka det vemodiga 'Ja, lille Amor. skepparen kände a, ihågkomm att sången mfndro nr fnr- Ik äro Woekera, organister eller bafvs prydda. • Från Morpe. .gild ($x genbet. låten bland lirare, och dock så storsbtgna i den nordiska s:indets och reflexionens sak 6n klln- Tal Milos såväl vid ankomsten, som också igen honom, 'Om do VW', sade Från Kristuslä telegraferas den naturen och som kanske mera an nk- elena och det estetiska sinnets, hyadan vid alresan med det extratåg, som en han och slappte k&riekzguden ombord. större familjer, kannor jag sos bal 2(r. Vid slutet af atortingaeamman- Ron an c~► n erfarit gången$ förmåga att den mora kråfver goda förebjtder lin hall timme därefter förde gästerna till 'O', sade den lille, 'låt mig då styra icke ID de, som kunnat hushålla så trgdet i dag kom det till en MItig fartyget litet) Vill du det?' sparsamt, att lönen ensamt böja oss öfver det hvardagliga, uppåt, resongomang. Köpenhamn. mokt r•eplikvealing mellan Llndboe tsc DL amm farjkarlen upp håpen, 1 frågan eJ ansågs slutbehandlad, Till Köpenhamn ankom extratåget k~ ot1 ka de obdvitndloa ntgif. till himmelen och Qua. 'Dal' frågade has förundrad. 'Har statamlatster Slang. Därvid dmtsr Sången år och har alltid varit en besl öt mötet, att alnerläggningen om med de frakömatide jouraitljataraa kl. terea. Sedes ir 16nec i detta fall stormakt i världen, icke blott hos de densamma skulle fortsgttas nästa sam- hall 6. Pb bsngftrdea hade infunnit skall de din lille pyssling kunna datt' lade Llndboe sin afsigt att trarn- ~tillritekl ► et811a följande frågor, som skola OIL iå an bära den invändningen, a. k. bildade folkin, utan älven hoa mantrtWe. PA samma satt blefyo Af- sig jouraaliatfbreningens styrelse är- 'Å, lan nog. Gå bara ntilan'.' bittra behandlade på ett komman- Och den lilje guden sköt den gamle och bandtverkaro finnar, de mera ocir-iliserado nationerna. Re- ven de å brogrammet uppst&ldg 8:dje utom ett stort antal kopeahantnska de sammanträde: pa w liks små eller apnu mindre in- dan i de gamla liedniåka sagorna talas och 4:dq ftjgorna uppskjutna. journalister. Då tåget kör4e In p(j åt' ajdan, tog segelaneret nr bias hand, 1:o. • År det sta4wisidsrwa od eege- Räkenskaperna för förra året före- perrongen ljödo kraftiga trraa~p. och vinden Wåate friakt i seglen, och koester. Nea man han naturligtvis ju Din sn Orfeus, hvare skog stillade rityext dei9t, att Norge enligt rfbnktee icke bevieM att. lärarepersonalens löne- stormen, en Amfion, hvilkens sång drogos och beviljades i enlighet med 1 öppna landi~e.r hqg&vo sig ggs$erna glade gled det lilla fartyget genom vett- er bwedet t-id pew.ewane rtn'Le styrda rörde sjalfra stenmas, o. s. V. Hed- revjsorernas tillstyrkan full decharge- uet. Men den gamle skepparen alg idomater; are tinrLckliga därmed att til de respektive hotellet;. Utanför mad Srerige, och rkrnrpd yrsvedor sig i Vid val at revisorer för 1895 ut- stationen och å gatorna stodo rantande på förundrad — och stallog. sea kostater*, att Lfveo andras kunna ningame uppstämma afgudasånger Rör ,d fall denna uppfattning? att blidka sina vredgade gudar eller s6goa do totutvarande: hrr Ifob. Ry- Plötsligt biel vinden allt mattare, folkskaror, som oafbrnjet hitlsade de titt otillrtckliga, 2:o. År Norge också brudel nid ye- #land l mplige biförtjtlrteter nämnds krigssånger för lycka och segar. tios ander, 'Kngredt, och K. E. Wessén fråmmande journalisterna med burra- seglen slappnade och alafoade och agval- menu_t kourtilah.dandt wtd $cerig., gira itrfitder satt ju den !e gt aktade p e, så att de måste refvas, om ej' Veinge. rop. Gatorna vore praktful(1! f(agg- tal, trid Lrdukö-.sel och bi,kot 1, oeA i' motsatt fall hrarpd prveiar eepe- fartyget skidtö kantra, Ni-stå möte beslöts skola hållas nl-, ~ smyckade. kvicka tZ1 sin natur vore de nyttiga- barden vid konungens sida och bo- ringen sin qi -i elie frdn nostingets Men gled Amor såg förargad ut. ste och at~enimuta, ehuru det ekono- sjöng hans bedrifter. Huru eggade sta år vid ungefär samma tid og rppJatt»ing P 'Evad nu?' frjgade han. niska tes~elt$tet eftest vore vanskligt icke dessa sånger till dåd eller bevekte samma stållo. Att c(Å Lilla föredrag Kristiania den 25: Stortinget har 'Dn måste taga till morna'. oab opållt$lgt. Hpnaskötupl, driftsen i till mildhet, upphr,4de tapperbpten och utsåga hr 4. Rundtterg, elhy, med i dag med 73 röster mot 70 förka- Då avgog' den lille guden förnöjd • hr J. A. Kjellgren, Lahohco, som tlj4ck1igt stor •kala, vore heller ej gisslade leghetcgl stat vkgutakottets förslag om den så kom kristendomen och den råa suppleant. Dec sistnämnde valdes att och tog tål Lo-oroa. au förakta Dessutom nämnde. jord- utländska postens dirigerande öfver Det gick temligen tungt och mödo- Af tumlie xendta, a appdrsg , bandel, handt- hednatiden fick lämna rum för mildare vid samma tillfälle ha aångpppvistting tXnkt Inri Laurvlg-Frodrikabavn men däremot seder och tänkesätt. Allt förundrades tim?., men det gick, dock gick det allt med sin klase, hvarjåmte froknarpe t tjej, Nej-, made hon, "du U,kar mig serk, ban rbeten, pnblicistverkaambet, med alla röster utom 3 beslutit an- långsammare,, filsands lit den lille gu- och så if't-en sången, men i och med ~a i , qi ef ige, sch Auna Elmö Hof icke rostat — Å, för allt i världen, bvilken tal. dock ej ville förorda, pri- moda regeringen att inleda under- ratnadptviortirg oa förpningfvarksam- den kristna varltlsbsltåtlninen fick sån- Karlsson, Köpinge, utsagos att före- inga bedyranden, Inga försakriugar dear andedrift, och hans hinder för. handlingar med danska myndighe- 'smed.., s1 att han slutligen kraftlos gen ett ii:ke niinilte erkdnnande och draga något stycke ( banden eller Jag ser, jag känner, jag marker.p1 allt, bet. En aatnunttlotnipg mellan kret- terna angående postens befordrande een, alla >rare och lärarinnor tör drif. en utbildning, hvarigonom den biet i obunden fgrtu. att det år så. Dina ord t<su isko liingre slappte årorna och kastade en bedjande genuin Jutland. blick pi den gamle. stånd att mod aningens fikpdom och Följde så ordförandens afslutande nudi af någon elas rörelse vore sj el ömma, dina kyssar icke 1sngre så Ministerkrisen 1 England. 'Gif puta!' sade denne, sköt karlek,- eld{ga4 dit: öga lyser icke Iingro som ot$nkbat fish kanske heller ej outförbar. fullhot uttala dr nya djuparekanslor, at tnntet. Tumes förklarar att lord Salisbury hvilka genom ' kristendomen framkalla- lian ville till alla dem, som bidragit meddelade, att folk- — road ett ord, sig hvad du vill. guden varligt åt sidan, tog Lroraa med be-arken q slagit eller finnu ens mollagn J. A. 1 Blyren fast hand, och lugnt gled det lilla far- lagliga rattigbeter att Ke- (les. Do gamla I►olskalderaa tljrsvunno, att giva sammantrttdet "pit för ett Du ålskar mig icke längre!" vippdrag att bilda ny m4eistör. "Vet du Jet bestämde?" frågade ban, tyget vidare på lifveta ström". gagna sig;af biförtjanater bade vit] (tt men i dess sttlle hrqjade sången fram- skolmöte vart innehåll irambäre ett "Nå ...N hågade Lolotts EnkekiJtartnnan af Ryaland "Alldeles bectimdt!" skolmet{ annan plats af en framstå- vallu ur folkets eget bröst; --- det drligl tnenådt tack. "Det ar hela historien". Vår tids skarpa strider mellan olika tiar den 25 anlandt till Peterhof från ende och hållet förnekat& biel for första g'tngon on nationell "0ch c;:] gratvt icke? Du 4ltter icke 'Ingenting mer?" sång. ISA var — som A. Manke!! I>aitiintressen vore icke utan in8ytan- Kaukasus. "gfv~n " dig birot, du at loka f*irtviflad, du ria skolan lediga tiden tillbe{ fol otta och lararne Kro skyl- sager -- Sveriges melodiska trubadur- do tlfven pil skolan. Tal,. ville $1~- får aj dina vallliga anfall af nervsvag- "Ingenting mer. Men från den da- Ett stort Itallenakt-pbrtarfartyg gen biel aftalet mellan de båda fast. tid Inne. Ord och ton uttalade att skillt Pipeka tvngqo Guur, sJ bvilka dig& ofrs sin kraft pi sina tjAn- bet?" af den italienska eskadern, som på 1ter. - $1 j bette d p t dar. Nu Sr for- do, såsom i urtiden, ovilkorligt hörde dop hotad: intresselöslteten. Utom Hon drog pet munnen och såg pÅ ho- Föret skall kårleken fördrifva tiden, hemresa från Kiel skulle gå genom blllandet .emellertid, att om tjanatgo- tillsamman och utgjorde okt ItkFenskap- .köan, kom i mor eller mindre mån nom med en ' komisk, halft hånantde, och sedan ..." "Fördrifver tiden kalleken — ur stora Balt, har stritt på grund. fing fordlus utöfver den i folkskola ligt ott, Ingen af shetrarne ville lysa smitadp ttfv'cs lärarn samt den olamp- halft förargad och furligon blick. det inte IL, du menar]" stadgan ftesitrifne tiden (8 kalenrier. på den andras bokostnad, men beggee liga anordningen vii mongii skolor, "Nej", made hon därpå. "I början ville Men han suckade, sköt den Il,kado tnitsader, 1 sk►IL sådan tjiastgöring samverkan var underbar, dylik musik hvarilonom skolarbetet försvårades och jag upg försöka, men ..." mildt fria sig, gal henne en kyse och u sn. .$anas ai4skildt• (se k. k, af den 20 tiar ingen , senare tid mäktat nlver- det öbkvgrda resultatet uteblef. För att kt ia undgå` eller Ofvervinua dessa Jan. 1882 och den 11 Sept. 1877). t röta. "Det gick inte, kara du, det gick gick, Iivem tiar diktat folkvisorna? Vi farpr fordrades ett ytterst oojranat jute med bästa vilja i världen". men bon, Lolotts, stod kvar och eL„ Erhålles idka dina alt-skilda aföning, efter honom. Älven hennes bröst höj- k sm tilllår dt "den från skolan 1.- veta det icke och t det rör oas mindre. aktgifvnde pA . sig sjglf och. en out- "Och hvarför ...1" Son och dotter lärde dem af mor och trottlig kardighet. diga tiden om icke lavarea sjalf? Skol- "Hvarförl — Det vet jigg slälf inte". dea af en stilla susa. till salu. 'SA ledaset!' urakt. han. "Det var 048 rld, f6rss tingar och domkapitel till- tar och oaktadt det mystiska dunkel, - Till att gfaj{rngs sista versen af "DL skall jag tala am det för dig, S'ya folkeholan. och in- rung som låg öfeer deras ursp ps. 500. dala ju lir r. bisysslor. Och ha lavarus sade han ock drog henne ned . till sig. dock mycket vackrare, medan ännu nebåll, ljudo de enkla sångerna friska Mellan $ rikggningarne, som preg- kax leken satt p1 roddarbånken. Men icke råd efor lust att under t. ex. de Det ar en gammal historia ..'." . när eftelet en gång egen bestånd, 4 mtnsder* ferierna gå syselol6sa, så och starka, såväl inom och utom odal- lades af cal och måtta, afalöngos ~En saga således å"' bondens hem som i furstesalen och unisont toetenadska sånger .0e4 stam- ml de til~gripa kvilket nyttrgt och "\ ej, ingen saga. En r,.:pt~ historia hvem rar för det?, Inte jag åtminstone"' ar en fogelliun'l, hvit mod bruna flic- adelsborgen. ningen var bett tiden pion värdigaste Och tröstad ringde hon på sin kam- kar. Tillvaratagaren erhåller veder- hederligt albete som teslät, då det för lika sann ... som vår ålek". Intet annat land som vårt hu en och basta. dem ir p4eande och står dam till buds. "A!" sade hozi ifrigt. "Jag ur idel trarjungfru, lat frisers och parfymera gttllning om han lemmar hunden i sådan rikedom på ]taniga folkmelodier, Efter mötets it intogs gemensam öra". sig och -- for till teatern. 0. P Sr wsson, Skommeslöf, bekråf- 835 Vallbergs gård. • middag å stadehotllet. tade hif6r4rtastet•nu berättigande och dir ord och ton sammansmälta i in- tibbfligbet' mt yrkade att ett resolu- nerligaste förening och hvilkas like innu tn~ en kompositör irambringst. ti ons1kih måtte uppsluss. seri~,sste Grannlanden. 1.7retei.. En gammal historia, brusbär Bortsprungen c. G. ~dgren, Köpinge, inatåmde öiver sådana skatter skulle vi kunna med inled ers förlag till bifortjan- vara stolta — om de blott komme till står. t3tra> ildt ville tal, förorda trad. användning. bien det lir ett beklag- lyda- och, biekate'el samt slöjd etsoro ligt faktum, att 1 vårt land aåvål sing- tjat motverkande de skadliga inflytel- fbrmigatt gom tusten Att sjungs pro -res af 4t ständiga stillasittandet i stadda i ett {nårklil sftagahde. Den eroLs&1ea- !ilade okölet anledning att konstnärliga ,ÅMgetl Gfvaa nog, men !,a: framhålla des stora betydelsen af huru många Ii bli flJ arta af den? En- slrekilda t ten, dar ett utbyte af tan- daat ett rigga fåtal och blind hela kar och sigte r 1 bif6rtjaast-frågan den sfqra massan af folket får man alltid knata vara deltagarn. till stor &allan höra några stinger — slagdita- gerna tagas icke med i rökningen. J. F Xtony 1, ÅLtorp, påpekade, (låt man rat p1 landsbygden pi ett samkväm eller folknöje, får man visst att bif<,rtjatiaterna ej blott förbittrade ltaartaa ekanemi utan beredde honom inte böra 'Kristallen den tina" eller ;Alka en a na"ate och nyttig omrex- -1 f.lten Karin • utan i stallet liderliga rat i arbetet. F6rprdede i likhet med eller andra 'vackra visor, tryckta ånyo fvK• t+1. ;tr%4&rd,- och biskötsel, i detta lr", vederstyggliga talas! ostar liken sedan, n&rinpsgren, enligt i till alvål ord som musik. Orsakerna till sångens djupa förfall i raklaad~r~asen erfarenhet, l allman- torde mera vara att Vika .1 ejkli al he alsvit *1 ut, . xID eng om följande reaolntion.. tidsandan lin 1 det matt, på hvilket 14 t if6rtJ~ altras+ berättigande SJ kan så ng undervisningen i våra ekot r ue- htrids ul, da alval lärarn.. anlag som dritves, men litern om under den bllf- .astia till tårtjanarr ä ro olika. a ns er vaude diskussionen co till hinni vi l valet at bifbrtiaaour rna vår min kunna, bidraga t II uppltj*l= :~tannw f LTarje lararee särskilda 'n1ag och pandet af "deg manliga' dn ;reneka alted noder nitr,aodtgheter, dock gnki . urtar till f► jtdltrt t biftirtjaoKea ej asF kf lien därpå föUando öh'er) $.gg ADR lårni #kall edmoun. ringen, 1 livllken hufvudsakligen ordf', tntsis, ösdamdlunligart ordens 0. Lu. 1 ► ensson och .I. A. K jellgren ` •h &tdr fr i rdra •stolort inleddas deltogo, framgick följande: or lir J. 4. kllree 1410(1 pyUande an• Sångens undanmål ar C . tios dy unga ::rje; < väcka karlok u d och fosterland, 4e,t,bar 1~~m övade annan ekbo att 'ska känslan och upplifva s%umel end 1 mina ale=;u eget '( lit( ) o till goda och Lila han(Uingat'. Sång- ti pplammen, i och med undervisningens mil lir att väcka ~a(Ira ~h .r:rle b m&nt'iakan. Sången appfoat- kärlok oclt lust Ull ibi-adlande och :.. lCM etyd4N 1 ~~ bb her redan dLi nar bildande folkså ng både andlig och j` ekor sitt , bitti till rötuns 'irldalig, nå att den mi literleras till •r~et diur ee4aza telo ålfest igenom, hemmen, ltvaritrått den ft pk r!tg alt t}t% ttvU och invandes. rymma sin koli. H e T rL~k& olm igen ek lltvaade Et4igt normalptaneo år doa religiösa rta H — 133 —13ti.... ina lfon har ettai gån g er förut varit allra att skritm- jag ale u e t af mig", svarade Linda i upprörd ton, 'och det löds Icke stanna en natt till hår i huset, så framt mådde i funnes en mögtig bevekelsegrund, som för- `Törlg att blifva q rar hatt". vekelsegrt jag fråga kvad det lir för en "magäg be- vande", ffi" som j ag har att tacka för ert gvarblit- 'Det tir do den blinde Ironiskt. någon annan t hemlighet, som Jag icke vill meddela att troget göms er, och hvilken ni måste lotva mig flickan, rvtr• 'ara Inom ert bröat, svarade den tinga otörtöfvadt u ide en impuls, som manade henne .'A pp•ubara sanningen för den blinde. "Måste? Det Iii ett ord, seen jag Icke tycker oin. Och hvem angår denar hemlighet, May?" WJr och mig — endust oss båda". "NA, berätta den fort:" "Jag måste förbereda er på en höhåg ölverrask- ning, borr Iiolrop", började Linda med båtvande stimma. "Jag har orsak tro att, er dottern barn innu letter'. "Omöjligt!" utbrast den blinde, l det han kramp- aktigt fattade tag i tacket, liksom hade lian plötsligt kilot en häftig stöna. "Och att jag sjfllf !tr detta barn", fortfor den unga flickan med bleknande pippar. "Omöjligt!" framstlitte den blinde t !tunu häftigare ton än förut. "Jag besvär er att ni blott ett par minuter lyss- da, som fallit pA kull vid sångan nar till migl" bad Lin och nu höll hans högra hand omalutön tpod sinn båd rt. l'ortsoner sons känt er doft(*, lbrslkrar att jag ter en afbild, at henne. "1' ror du verkligen, att vi ha något att frukts af honom?° Något. Nej, allt! Flickan år 1 e(f1Wa verket åta bellis dotter. Har du Icke JJtllf lagt märke till den ovanliga lik- het hon tiger med sin mor? Jag ~inner mig nöatan frestad tro att det Lo- ödet som fört henne till detta hus. Den gamle tär emellertid aldrig erfara hvem hon air. I samma stund, som han erkände henne, vore vi tiggare. - Jag tår redan en tiggare", stönade Alfred. "Om lek don gamle smatt kolar at, år jag utan titddning förlorad'.. Doptorn yttrade i dag till mig, att hane tillstånd nr högst betfinkllgt. Hane lungor kro svårt angri p na och andhltmtnin g ear tötjaktligen ytterst boevArad. Den uu rådande vltderleken har också ett ogynsamt tnfly- tando på hans bileotillatånd. Jag' tror fbi' min del att det snart lir ute med honom. "Hur mycket kan han vara vasfil' frågade Alred med s yn bar lättnad. "Under de senaste aderton åren har han l ag t en stor del ref råntorns till kapitalet', svarade banpiren med ett belåtet skratt. "Jag skulle tro, att tesus be- eparingar 1 närvarande stund belöpa sig till minst två- hundra tusen pund. (lodsets alkastning uppgår ju kr- ligon till niotusen pund". "Det låter höra sig'. 'J ag tekulle tro det. J ag skall, trogen mitt löfte etter n in brors död akWika dig httlfte af hans efter- litninado kapital. Alen om du $Unnar fortfåra med ditt slösakti g a loftiadsegtt, blir du föga hulpen filialled, ty då 18r du snart nog komma i samma klånsma igen". öve sak lotsos, Ja
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.