SYDHALLAND, Onsdagen den 2 September 1896, Prima bita, sl ar det flhngt att tanka pk ukraoklig misstag. Denne man ar verk. Drot eing.,.e AateoUluleind. rid ing. nylord, jag ar ido att bör. ligan min förre hagbUtsman Tom Wil- Drottningens har enligt Ma Book K ~ 45 iheite kronprinsparet med con. Mia hams otseende har, farmod- ingångna meddelanden sedan midteo domen afMgas Ofver mig. Berittebe. das $anar frän Gjeotote. Vid åter- Utan att akta pk hans ord vande ligen till följd af des ångest, han ut- at forna veckas lidit at svalgkatarr, (8fveiMttning från engelskan). komaten till Helsingborg kl. 8 e. m. sig domaren till frimliagea, en liten, ratt under den tid, han suttit fings- som nedsatt krafterna och nödgat ben- hade ratt mycket folk infunnitaig vid amtdig gestalt, med ett assikh, som lad, fbrindrat sig si, att jag ej genast ne att blm mig på mina rum. Hon be- Lngib *=. tillIggsplaU. synbarligen var brands at tropikernas var 1 stånd till att kanna Igen honom. finner mig nu flock båttre och torde tall 1 kr. 60 öre pr kilo Pk dem tiden, dk afven obetydligt De vislada ekipages förde deras k. Mylord, han var den pIaitligute och inom kort åter kunna börja att vistas sol, och yttrade: hos hdgbetec jImte up p vaktningen omedel- fbayndsLermot lagarna straffades med — År el verklige@ kapten 8harpe? hederligaste af hela min bevattning, i det fria. dödes, anlände, just som radhusratten bart tillbaka tillbaka till Sedero. has räddade mig friin en våldsam död, — Ja, sylord, var svarst. i Cbecter skulle usitta sig", en fram- Rikeday.ateaseravateri. — F►agan syman kanna Igen eder, och försynen synes nu ha sanda mig Hrad var Nmgen» ■tN? Var det ling till "Gyllene Örsen', det Ibrnim- fortsatte domaren, och ehuru det ar hit för att jag till Atutjanat skall kun- Fria Sköfde telegraferat den 1: ata vardabnmt l staden. först och frimat att nk polen? frigas mot apman sedvana, får jag dock un- na rådda hane lit. Han km omöjligen Dödsfall. i Verdens Gnag. Nej, alger han,jalt Under det han åt sin frukost, fick der dessa omständigheter anmoda eder ha något att göra med det Inbrott, för- Vid röataammam~kaing inför domhaf- vanden l Gudbems och Råkinds dom- han veta, att ett synnerligen intres- med tydliga ord l den plan för expe- att taga plats bland vittnena och if hvilket han ar anklagad, ty min brigg saga har hemmandgaren L. J. Jans- ditionen, som han o entllggjorde t sant mil skulle före den dagen. 1&i oden för att ge den anklagade inlöpte ej till Plymouth • förr an den son t Djaraitra erhållit 470 röster. — Det vore mycket roligt att en Tillkitnnaglfvee marahkttet af "Naturen" lör 1890. tillf le till att stalla några frågor till första Maj, och åsbrottet be g icks ju — Från Verb b telegraferas den 1. att Det kan vara at dubbelt Intreaee att gång f► bfvervara en intressant dom- eder. April. Ni får ej banga "Vulturs" hög- Rlksdagemannavalet för Sunnerbo ve- ånyo len densamma, medan Namn stolsseuion, sade han, då varden ta- Kapten Sharpe gjorde genast som båtsman, sk vida ni ej också vill banga etm domsaga ar nu ftt11stindigt kindt Enkef u och "Fram' tro lyckligt hemkomna, lade om detta. Jag ar kapten i 9ot- han tillsagts. Tom Wilson, bvars haf- dess kapten med honom. har förre riksdagsmannen fabrikör enat hane geniala framsynthet dltrige- tan och kan si-tom sådan fl tillåtelse tigs sinnesrörelse starkt bröt af mot Den scen, som nu följde, bar val och C. V. Enlistein erhållit 258, landtbr. nom kommer att stå i en glinaando dir-till. vittnets lugna upptridande, började knappast något motstycke i en doms. Sandberg t Anneratad 220 och namn- stilla afled i dag vid middag»- Vården lofvade, och lyckades också belyaainQ, medan några f1 gnatip Ot- derpå det förhör, ban flit lof att an. sal. De närvarande harrade namngen demannen Joh. Andeneon i Kölhult 85 tiden, i en åder af 80 år, 7 m. verkritici gå omkring och bentitts, att verkligen att skaffa honom en plats pk etaUa. af alla krafter, och doms en lade dg röster. och 15 dagar. han icke nått det, som hma satte som en af de första bånkarne i rattssalea. — Jag ber om fbrlttelse, min her- ej alls hari. I ejelfva virket hade det Båatad den 1 Sept. 1896. Det Intressanta målet rörde sig om sitt mål. re, men ar ni Inte kapten Sherpe, som som förefallit gripit honom ab djupt, Frdn Kon atenllnopet. Nansen asgen 1 sin plan: Det or ett s16rre inbrott. Den anklagade, som torde bana majsstat.. brigg 'Vultur"? att han, som pk Istal ej lallt en tår, Till alla dem som under lita. Från Konstantinopel teiegnferu: icke fly ea såta den aatesmtiska prwkt, uppgifvit sig beta Tom Wilson, nekade Jo det ar grit så att tåram* et -ömmade ned för tiden bevisat henne godhet hoa- Natten till i gir har förflutit lugn- hrlkea ållönn jordosdav nordlyx end. på det bestamdaate och försäkrade att pk "Voltur", kinderna på honom. — Hade ni ej befl►let bar hkrmed min åsneruffs tack- prakt, som 6 hg(ra dr ayil ut — ty i ban var matros och först en tid efter dl dta i våras kryssade utanför Guld. Di det åter blifvit tyst a salen, van- Man hoppas att lugnet nu skall vara återst`ldt. och for sig har det ringa varde att det Inbrottet begåtts atervtndt från en kusten? samhet de sig domaren till juryn och sade: Magre sjöfena. Ebba Aberg. nå denna punkt — utan det kr för — Jag hemställer till er, mina ber. — Jo, det hade jag. Den elblriåa jdrn~en. Dk ban tillfrågades om bar han kom- född Nicsade►. &2 att anstila undersökningar i dekan. — Var jag ej da bland becattnin- rar, huruvida al ej i ett fall som detta Från och med den 1 Sept., gamla- mit i besittning af några af de stulna da delen af jorden, hvilken omgifver skulle anse det för ritt att tillbakata- stilen, öppnas direkt trafik för resande f6ram►lea, förklarade ban, att han köpt gso? polen. — Nej; jag har aldrig förr an i dag ge ert fklda utlåtande. och goda mellan våateibirLka jitrnvi- Dessa anderaokaingu torde ungeler dem af sa vandrande gesäll — ett sett edert ansikte. — Vi ha redan gjort det, mylord, Kransar gen med sidolinser och ofriga ryska halva lika stor vetenskaplig betydelse, svar, som naturligtvis mottogs med — Men, kapten, fortsatte den ankla- svarade juryns ordförande. Vi finna den jitrnvltgar. och vare sig färden går Ofver ajalfva pol. misstro. gade f6rtvifad, erinrar ni er ej den anklagade icke ekyl.lig. Buketter, — Han& svar på de 8friga mot ho- stora arabiska skonert, som gaf er sk punkten eller ett stycke därifrån, fast. Detta var signalen till ett nytt ut- smakfullt an det ju kände vara ganska kuriöst nom riktade anklagelserna voro lika mycket att göra? Kommer ni ej ihåg, brott af entusiastiska hurrarop från bundna, HandelsnnderrWttelser. att halva @titt på polen och avlagt o til l fredaut tall a n d e. åbbrarne. Och ej nog härmed. Då nu hver ni tog den? Vittnesmålen mot honom voro ock rundt med jorden kring sia egen axel erhållas — Jo, jag inius mycket val, att jag Tom Wilson och kapten Sha rpe sökte Svinpriset vid Labolme våghus vari eller att halva sett patidelna sv►ngnin- så ellande, att juryn utan någon fe- tog en slafhandlere och bane besatc- bana sig vag ut nr salen, blefvo de dag 42 1 45 öre pr kg. lefvande vigt. gar beakrifva en vinkel af precis 15 regkende ofverlaggning ansåg sig be- oing till fånga. Men allt det dar har af starka armar upplyftade och 1 tri- beetttllning i Sockermarknaden. rattigad att uttala ordet "skyldig.' gr. I timmen. stått? 1 tidningarna, och dar har ni na- umf borna till 'Gyllene Ormen". Sedan detta skett, riktade domaren terligtvis sett det, ty jag ar alldeles Paris den 81 Aug. Risocker 88 Bbmater- proc. loed 29. Hvitt socker a:s 8 Nansec.exoaen. "C ! 1W¥ 1 s& . den vanliga frågan till den anklagade: sikar pk, att ni ej tillhörde besittnin- Samma dags afton vid tiotiden lam. pr Aug. 841 pr Januari—April 281. — Erkanner ni, sedan ni en hört gen. haodel. skap med "Utario' och slipad at trade kapten Sharpe, ledsagad af sia 'Haalogaland' bar antridt min resa juryns utlåtande, att ni gjort er f8r- -- Ack, kapten Sharpe, nastan ro- trogne högbåtsman, Cbester för att rea Tendensen: iau. långs kasten med hufvadetaden till tjant af den dödsdom, jag nu kommer pade den anklagade, byars fcrtviflan till London. Hade domaren, och juryn 'Halland', Westkusten, Skåne— slutligt mil. dfverallt motas pobr- att fålla bfver eder? en stegrat" till det yttersta, hur kan Spanmålsmarknaden. • Halland 3 ggr med 1ltmpligt mellan- Doa anklagade, en hegvåzt, stark, ni tala sk? Mina ni dk inte, Avsm det kunnat bara de ord, som daeee vax- tararne, at hvilka `ansen och Johans- lade pil resan, sa skulle de sannolikt GGtebor.s b, rs den 1 Sept. rum, amt gm S. G. A. M. 1 annonabL am som äro ombord på 'Otario-, al bygd, vacker karl, som syntes vara i var, som kastade sig framför eder ocb Qaggprydda bitar, tallastade med folk, billig sinnesrörelse, for ett par gånger med sin kropp skyddade eder, d► den blifvit mera förvånade, an de blefvo Följande noteringar kro for dagen f. Tålok. f. landtmkn 2 ggr, 31 r. efter hvad som passerade inför ratten. med handen •8fver ögonen, innan han att anteckna: som gått at för att upptinga en skymt arabiske alafbandlaren ville klyfve edert — Nk, gamle kamrat, vårt knep lyc- J/ack noteras i kr. 13 k 14: - af bjaltarae far dagen och hurra för med sorgsen stamma svarade: bufvud? Och kommer ni ej ihåg, övad kades öfeer förvaatan, sade nämligen — Det ar sannerligen härdt att bli På grund af den utlåadaka markna- dem. den mannen fick till belöning blrfOr? Enligt telegram från Bergen skall hängd för ingen ting, men jag kan Kannor ni igen detta arr kapten Sharpe? kapten Sharpe. Det var en ypperlig dens i dess helhet stegrade lags bar Ide af Willy Bob, att vi först skulle noteringen för rysk råg höjty från 11: fetten därst&dee för Nansen.ezpeditio- nog först!, att den bar historien mås- Dl han sagt detta, delade han sitt nea ego rum på onsdag. I program- te il ett sådant slut. Jag vet ONj mera tjocka, svarta hår med handen. och spela den der kommedin, sedan juryn — i 11: 25 till kr. 11: 50. Värdet för hafre anses vara: kr. 7: met ingår folkfest i tttrnsalen och da- om det inbrott, för hvilket jag nu ar visade ett bredt, hvitt arr tvärs öfeer afgifvit sitt yttrande. — Ja, svarade Tam Wilson, och du 75 för orisd bvithafre, kr. 7: 50 för gen ahlutas med ett fackeltåg på feet- anklagad, an ett nyfödt barn, men hufvndet. spelade kapten Sharpes roll storartade. vittnena såga ju motsatsen, och de ha riad hvit, kr. 7: 40 för evarthafre och platsen. Vid mottagandet afejunger Genom offentlig auktion, som fbr- En dödstystnad banide en i salen Bergens sångarkör en af direktör J. val ej med vett och vilja farit med Domaren, juryn och IbOrarne slgo i Hade du blott en minut förut sagt, att kr. 8: 00 för probeteler. rkttaa i Fladje pdrd invid Eldsberga du kand, mig, al tror jag beatamdt, lögn. Då inbrottet skedde, slogs jag Allt pr 100 kg. Bogh filrfattad sång till melodial Grieg$ tyst fbrvantan pk den anklagade och att de anat oråd. Jag hade sk når station, Fredsgee den 18 htfnvartitde med slafhandlarue nere vid Guldkus- Sangerhileen. pk vittnet. Köpenhamn den 81 Aug. Marknaden brustit i gapskratt, nar jag såg det September kl. 10 f. m. låter Herr Di- Å Krisbasis teater skall vid Nan- ten. Men jag kan ju icke fordra, att En hel minut stirrade kapten Shar- stilla. gamla Piet till domare gråta som en tenfestligbeterna dir uppföras ett af icao skall tro det, och måste derför pe pk mannen. rektor P. Hansson, till följd af bri- Gammalt hvete, disponibelt, 128- vattenkonst. Nordahl Rolfaen fbrfattadt leetekWe- finna mig i mitt ode. Derpl mumlade ban 1 en ton af den Den som verkligen ferefvat inbrottet 180 4: 90-5: 00. Nytt hyste, dis- stande utrymme, förelilja cirka 60 at. Det låg något sk uppriktigt och man- - spel med titeln •Solopgang'. Kapell etbreta förvåning: gick sålunda med ett par kamraters ponibelt, 180-182 4: 90-4: 95. Ny unga, högmjölkande kor af nordachle - mistare Winge skall komponera musi- ligt i flugen ord och upptradaode, — Himmel; ar det varkligea möj- tillbjllp tri. råg, disponibel, 126-128 8: 85— 8: vigak ras dels direkte Importerade, kernoch musiken och målaren Slnding att domaren, gom kand$ sig tilltalad ligt att det ar min gamle högbåtsman 95. Gammal hafre, seså. 85-92 för dersf, i allt annat an ovanlig ton sade: akrifrer en epilog. Tom Wilson, som står framför mig? disponibla varur 4: 65-5: 05; d:o dela hirstides födde af importerade — Men om er berättelse kr sann, Det ar nu definitivt beatatmdt att — Ja, visst ar det sl, utbrast den svensk, 85-92 4: 60-5: 00. Ny hafre, förEdrar; samtlige 1 kalfatallning un- Nansen anliader till Kristiania onsda- sk har ni v11 några vinner och kam- anklagade i triumferande ton. Jag seså., 02-88 4: 35-4: 50. Majs, der inaev. September, Oktober och rater, med hvilka ni kan satts er i gen den 9 Sept kl. 8 e. m. amerik., 8: 00, att mottaga. November månader, med tre månaders förbindelse. Om ni tror, att deras vitt- visste nog, att ni till sist skulle kanna igen mig, kapten Sharpe. betalningsanstånd och öfriga vilkor, Från Mansetts hem. En af Nansen nesikI kunde ha gagnat er, borde ni I stallet för att svars reste sig kap- (Med tefegraf och telefon.) grannar i Lysåker, en norsk miloro, i tid bedt dem komma hit. Nu ar det tecen hastigt från sia plats och sprang som före auktionens början tillkrona- för cent. akrifver till Magdeburger Zeitung: fram till honom. Efter att kraftigt ha gi fvia. — Ni bar ritt, mylord, nu ar det konungens Aesn*ostval. 'Dir nere utanför balkongen till tryckt hams hand, yttrade han med Ramsdal, Generad d. 1 Sept. 1896. å Munkagårda egor lir vid laga an- min atelier leks tvenne barn. Det ar för sent. Men' hur skalle jag satt mig fuktiga egon till domaren: Konungen anlitade i går kl. il f. svar förbjuden. den lilla Liv och min femårige son i förbindelse med dem, under det jag Gottar. Theorin. m. å Drott till hulvudstaden. — Mylord, har föreligger ett för. öa! laptinnehafvarne. suttit i fångelse och jag dessutom ej Hjalmar. De två &ro oskiljaktiga. kan skrifva. För bfrigt vet jag ej, byar Jag hör dem disputera: `Min pappa ar så stark som on jag skulle ha filt tag i någon af dem. De äro nu spridda Ofver hela jorden. björn„, alger Hjalmar. `Min pappa tir så stark som —” Då det ej finnes någon räddning för mig, s► lIt mig bli hängd — ju förr den Ulla stammar — "han Ar den starkaste man i . hela viLrldenl" kom desto bettre. Alla i salen stirrade förvånade pk det sedan med den fullaste 8fverty- denne man, som nästan i asmusa ande- —800-- —197— gelse. Min hustru benfånar mig just, att drag, som han för—siktade om sin oskuld med sådant laga bad domaren piskyn- — Är dn ensam? Franoes tviftade ingalunda pi, att han sjtit be- hon har haft ett samtal med fru Nan- — Ja viset. funnit sig i dylika förhållanden, men misetankte starkt, sen. Hon hade gått Ofver till henne da afrattaingen. Hans ord hade tydligen gjort ett — Kan jag lita på att du ej har någon med dig? att det var som det kunde med hans blygsels för att lyckönska henne. &Just som Nu andtlig en vreda nyckeln om i Iber, men den — Tro an ioke, att jag umgåtts med tjntvar ona jag satt i går och hade lednmN, be- djupt intryck på denne, ty efter några mod chark-bane nedåt Strandvalen Frikäld. Få A ]r ]P la ew Kull & Hellsten. Anna Charlotta Lundberg Stor krcalursauYiioa Seriaste N y h e te r- All jagt ritttade Eva Nansen, `kom ett telegram ögonblicks tystnad sade han: — Domstolen hyser ingen baskan till mig. Först hade jag ingen lust att se an person haagd, som möjligen att öppna det-. •Hvarfbr inte? — Hade ni någon kunde vara oskyldig till den förbry- aning om att något galet var på år- teLs, hvarfbr hma ar anklagad. Finnes deM det Ingen har i salen, som kannor er 'Nej långt ifrån — men jag har och vill lagga ett godt ord för eder? Tom Wilson såg sig omkring med lått så många telegram och gång på gång lur det Ingenting varit. Man sa hoppla@ blick, f det han svarade: — Det kr ej sannolikt — - blir till aset riktigt alö". Mea har afbröt ban sig plötsigt, `Men nu?" "Ja, slutligen öppnas jag naturligt- och med ett uttryck af den djupaste viatelegrammet och ni kan tänka or förvåning i sitt ansikte böjde han sig resten. framåt och såg med uppspanade ögon "Huri{ underbart allt and& har fo. p► den man, som vården pk "Gyllene gat sig efter dessa tre tunga sorgsna Örnen" skaffat tilltrade till salen. — Jo, mylord, har finner verkligen en herre, som, om han blott vill, kan bekräfta unniageo af mina ord. ttiflat på attttun skulle komma ti~ll- Harmil pekade ban på mannen. haka och dessutom — hade jag så — Känner ni den anklagade, fråga- mycket bar gom gal mitt W inne åll." Vid dem ord flog benaee blick of- de domares denne. — Nej, nylord, var dennes nar, jag ,,er den lilla Livs guldlockiga botvad, bar aldrig sett honom förr. vm ömt trycktes intill henne. Ett djupt stönande trasgös säg öfver Kejsaren otit kejsarinnan af Ryss- dta anklagades lappar, och ett starkt mutar el hördes i salsa. Det var tyd• ltd anlsada den 9 September till Kt1- Geohamn och mottagas ot>lcielt vid Hit, all alla de aarvarande kande sig Toldbode. lika svikna som des anklagade, hti!- a kon no 1 sorgsen ton yttrade: — Naval kapten öharpa, air at ila- ner för gods att lagga repet osa min lille, fbrekramda tåran vigade ej öppna dörren riktigt förr an hon med eg na ögon otvertygat sig om, att ingen annan fans i förstugas eller trappan. För sa- kerhete skull etangde hon också på nytt, dl Franoe+u kommit in. — Evad ar du rådd för? — Har han gifvit sig af? — Hvem? — Den som kom in i ralon.ea, når jag var dar. — Ja, han gi ck för nlsraminuter*edan. Det var en gammal bekant, som jag ej sett på många år. - Men livad, i all var den. kommer åt dig? — Joeefine sig på henne med en högst beayn- nerlig min. — Ab har har dn då tömt kunnat påstå, att de ej kand• Aonom? utbrast bon. --Hujag..- - Och har kunde de en ta ad bjartligt emot ho- nom — och det till pil köpet i min narvuro? — År du från dina sinnen? livad har du med honom att skaffa? — Allt för myoket tyvarr. Ännu ar han olyok- liktvis min man. — Din man? . - . — Ja — visste du icke det? — Omöjligt. Joe@Une! Dn måtte ha sett minst. — Åh, nog kaaner jag igen honom! Gjorde han inga frågor angående mig? — Nej, han nämde dg inås ena. — Hvarfbr kom han då bit? — Han ville tala med mig. Ännu en gång, kr-du fullt saker på din sak? — Lika saker som att jag står har. mördare, mrs Bonrobier, tillade han hastigt flhr att ej stalla sig i allt för ogynsam da-er men tyvilrr måste jag bek*nna, att det bland mina bekanta ftm- t~jta personer, som stått i förbindelse med ödan. Bana Hyfsade öppenhet gjorde synbarligen intryck på henne, och han fortsatte; — Det ar motbjudande att komma med enskild- heter från denna period af mitt lit, och det behSfe ju ej håller. Ni förstår nog and& nu, har jag fått kännedom om mordet. Flera voro med om det, och jag skall satta er i filhåll. att bofojdra dem till etraf3, om' ni sil vill. - - Ja, det vill jak vset, — Innan vi gå vidare, nödga@ jag dock uppatU& ett vilkor. — Hvad skulle det vara? — En tåt de minst brottslige möte gå fri. Jag kannor honom icke ock har icke ens kommit under fond med hans namn: men ek myokeh vet jag, att han kan 8t. erlemua de egentliga mördarns i vira hinder. och den ena tja—ni—sa ar ju den andra vård. Manders var an helt och hållet inne i sin roman. och han ttrade sig så beetgmdt, att den unga friin låt — Nå. sr det nödvrån digt, så må han för sin del undgå illa efterriknizigar, sade hon. — Det ar nödvia-dagt. Yen anan ett. Jag måste be. er att under, en veckas tid låta allt etaana ow emellan. - - Min man åtminstone måtte jag vpl kunna an- fbrtro mig åt? inlinds Fr-anoes. som ej genua ville ha några hemligheter för Allan. — Nej. hvatken han eller någon an~ får ~vi~as
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.