1_%i , ... 1_%i_ 4 SYDHALLAND, Måndagen den 4 .Jitnuiri 1897• Då brandkåren kom upp i huset Hon drog fram ett kort. Det var hade lart mig högakta er sk mycket, "Jag tror pd en person/,9 jdi rat - , tryck, som vittnade om att hennes att anse er för en ung man med höga och med sina lyktor började leta sig sade en predikant tackar vore långt borta. Men hon hjttrter kung. en gång pi et t tb. fram, såg den en eya, Inför hvilken och nobla tendensor, fri från den trivla- — Ni ar kår, sade hon, efter att asmöte. reste sig genast, då bon fick se ho- litet och de svagheter, den obefogade till och med de nervatarkaste mån ha kastat on blick på kortet. Det var den hflrligasto vårdag. nom- — Det ar sant, det ar fant, utro- Dårpil mötte hennes blick en flyk- ajalfförgndningen och tvarsakerhet, som skulle ryggat tillbaka. 1 laboratoriet pade en äldre man bland tlkörarne och Det glider mig, att ni kom, Fåglarne kvittrade muntert i tråden på gråa p lånen utanför det has, i sade hon med ett fbrtrollando små- tig sekund han och en 8n rodnad tidsandan tycks ingen det moderna hade 4 man arbetat. Isaac ejälf, en reste sig upp för att gifva mera efter- sallskapslifvett unge man om sitt be- maskinuppsåttaro, Dom varit sysselsatt hvllket Leonard Lelden bodde, och leende. Jag tror, att jag höll på att spred sig Ofver hennes kinder. tryck at kvad han sade. Han bade ene!- — Ja, det ar sannt, sade han i gåfning. Ni har kastat er sjrlf nod med att montora en maskin, och två lertid icke val hunnit lilla detta o(ör- milda vårvindar smekte hans kind, forajunka i en dystor sinnosstAmning. dit jag hade st lt piedestal, andra arbetare, livilka sysslat med från den medan han stod vid det öppna fOn- Jag tycker oj om sorgsna människor. upprörd ton. siktiga yttrande, förrän en kvinna med Elon lade nu ut korten och yttrade or. Herr Forgueon, fortfor bon sorg- att pumpa den rensade acetylengasen ett sötsurt leende närmade sig, tog strot, såsom det tycktes lyssnande Gör ni? i behållare. Då hado intrållat en set — hädanefter matas vi som obe- därunder isngsamt och utan att se på Han såg på henpo med hela sin till fågelsången. fruktansvärd explosion. Vaggarno ha- honom i örat och ledda honom ur sa- kanta. Men Leonard Leden hade i denna sjal i ögonen. Anade hon ej, att honom: — Må det bli sl, Laura Jones, de tryckts ut, ett jgrnakåp hade len, utan att han vågade opponera sig. -- Ni älskar varmt och uppriktigt, stund hvarken öga eller Öra för det hvilken sida al sin karaktlr hon fin 1)o närvarande finge nu klart ftr svarade ban ised återbamtad sjtlfbe- slungats tapp genom taket och de fyra och likval vill ni ej yppa edra karts- vackra vårsceneriet därute oah de visade honom, var hon i bana ögon sig, kvad den gamle mannen tnenat mannen hade splittrats i småbitar. herakning. — Jag skall inte drista lor för den kvinna, ni älskar, Det det skönaste och bAsta, som fans på smf !ingarn, som så högljndt gåtvo med sitt utrop. tillk$msa sin glädje Ofver att våren jarden? Men om han skulle kunna år en falsk stolthet, som lir orsa- mig att fråga om er rättighet att af- Armar och ben hade slagits at dem skeda mig på att @&dant summariskt hufvuden hado krossats. Fler låg en 4mytande. Den tilltänkta svårmo- afbålla sig från att adga henne detta ken dårtill. lndtligen kommit Under det hon talade växlade rod- nått, hur mycket jag kan kanna mig arm, diår att hufvud, dar en blodig dorn: Jag måste öppet erkänna för er. Han hade ej en tanke för något nu, måste hatt leda samtalet in på böjd för att protestera mot oråttvi.ean hand. I)o olyckliga människornas hr Pettersson, att mitt samtycke till annat gin det . steg, han just tagit, andra ämnen. Och det gjorde han nad och blekhet i hennes anlete. — Sig mig något om henne, bad af er handling att göra så. Jag bo- kroppar voro till den grad lemlåstade, min dotters giftermål med er har af- och de följder, det skulle medföra. ock, hur svårt det au var för ho- gar mig för ert utslag. Iladanefter att man måste bara bitarue af dem tvungits mig, trots mina protester. Det bref, han höll i handen, hade nom. lian ifrigt. Är hon ljus eller mörk? llr Pettersson: Huru? Protester, fordrat ett agonblickligt svar, och Till att börja med talade han om Och hans blick borrade sig formli- args vi obekanta med hvarandra. Men bort i ett par presenningar. innan jag tar mitt sista (arvål, som Det fina ingen, som kannor den — Ja, det är sant. Jag visste, at; det var nu besvaradt, ja, svaret var för henne, att han fått en annan gen in i hennes ögon. jag nu tanker göra, för att gi ut i olycklige ingenibrens Idé, hans upp. om jag ej samtyckte, skulle hon ekan- redan afatlndt. Det var från en ben- plats, att han redan om ett par da- — Hon har ljust bår, kom det vårylen får att kampa med den som täckt, hemligheten i hans arbete. Den ma ut hela fagtiljen med att fly bort kirfirma i en stad långt borta, och ger måste tilltråds den, och att lian dröjande alver hennes läppar. det erbjöd honom on plats där med sannolikt ej på många år skulle åter- — Som lik on gyllne gloria om- en förtviflad, ensam manni"ka, boröf- går i grafven mod de fyra minnen med er. Då hon begår något, Ii& ri vad sin sista jordiska förhoppning, och och mod sin uppfinnare. alltid måst ge henne det, ty lång blott obetydligt högre lön, ftn den vånda. 4 gitver hennes panna, sade lian. Och som en sådan man måste kampa för Ödet är ofta så obarmhiirtigt. Elår erfarenhet har lärt oss, att vi kunde bua nu hade. Och därpå beråttado han i sken- hennes ögon? • bittra f6rtvifan gnaga att hindra den ryckte det bort en man, som stod lika väl ftfrsöka avböja en cyklon Under vanliga förhållanden skulle bart likgiltig ton om de många för -- De tåro bruna, svarade hon med det vinst icke fallit honom in att andriugar, , som sakot t skalle intrafia, en röst så låg, att han måste böja sönder sina hjärtrötter --• innan jag midt i sin ungdom och sitt arbete och som att resonnera med henne, nar hon för alltid lämnar närvaron af don, med drömde do lyckligaste framtidsdröm blir ond, i synnerhet om hon bar ett mottags denna befattning, som ej er- innan de återsågo hvarandra. sig fram för att uppfatta hennes hvilken jag tillbringat så många ange- mar om guld och ara.. . bjbd någon vidare fördel, kvarken i strykjärn eller piptång till hands, och Hade hou verkligen bleknat vid ord. name timmar, hvare minne skall följa socialt eller pekunilrt afseende, och hans ord eller inbillade han sig det därför ge vi efter genast. Har ni be- — Do härligaste ögon, som finnas, som dessutom skulle ligga ett så endast? stamt bröllopsdagen ännu? ' hviskade han i lidelsefull ton. Men mig under alla de gladjelöea ar, jag stort alstånd mellan honom och den Hr Pettersson: Hm, inte finnu, - — if!anake år ni då gift, fortfor slig mig nu. hvad jag hålst vill veta: kanske får framelapa mitt lif, har jag en sista bön att framställa till er. kvinna, han diskade. han. Vill ni lofva att sanda mig Ilsket hon mig? hm — ah — jag — jag tror att det Min herre, hvilken ar den? Men nu, då han fått alldeles klart ett bjudningskort på ert bröllop? kommer att dröja långe, innan jag kan Han hade, medan han talade. gri- — Att ni skall vara så soul och för sig, att han aldrig skulle få mod — Hverfbr vill ni bort härifrån, pit hennes hand, och därvid fb110 kor- gifta mig. Farväl' att bedja henne dela hans lott, var frågade hon helt och hållet ignoreran ten till golfvev. Men do behöfdes ej stiga upp nr mitt knä' 1r -Porreone \\-~* kl) ". det just detta, som förmått honom de hans sista ord. mer. Hennes ögon hade besvarat Nationr;r Itatva ritt karaktnr ett upp- mottaga platsen. Ty dar hans lap- Hon hade, under det hon talade, hans fråga, och jublande slöt tian rätth5lla likaväl som enskilda, och par måsta vara förseglade, var det våndt ansiktet mot fönstret, hvarför henne i sina armar. under konstitutionella styreleesatt be- ju dåraktigt att långro utsatta sig han ej kunde se det smårtfulla ut- (11. T,) 470,000 kronor, ror nationalkaraktoron nödvindigtrrvis för att nästan dagligen se henne. trycket i hennes drag. Alla som vid postanstalt prenum. l mer på de moraliska egenskaperna hos Lilian Vernau hade hittills aldrig — Jag har mer ån ett skal för ile många an hon (le få. Och samma egen- tidn. Svalan får år 1897 med 1 kr. känt fattigdomen och den sorgsna si- denna min önskan, svarade han. Men En uppfinnares död.- lkaper, som bestämma individens ka- 20 öre få vars mod i Utatallnings- dan af lifvot; hon hade växt upp i jag tror oj, att det intresserar er att rakter, bostämma Ifven nationers. Så- lotteriets dragning I Febr. 1897 och idel solsken. Hur skulle ban val böra dem. I.åt oss därför tala om Filin Berlin berAttas följande: Må- vidt en nation icke ar högsinnad, tro- lika dela utfallande vinster d 2S lott- kanna bedja henne afstå från all den något annat. Hans sista bön. nader igenom hado man i ingeniöra vardig, ärlig, duglig och modig, skall sedlar då 100,000, 50,000, etc. tills- lyx, hon varit van vid från sin se- Och detta försökte de också, men naste barndom, för att i stallet vid något riktigt samtal ville ej komma i — George Fergntson, ni har gått och uppfinnarekretsar endast talat han blifva ringaktad af andra nationer 470,000 kr. utlottas. 1296 om den uppfinning, som den ange och vara utan vigt i verlden. För (S.T.A. 31713) hans sida lefva ett lif, fullt at fbr- gång. Han kunde ej tala om likgil- filtgot för långt( Blek af harm och kränkt utolthet, judiske ingenjören Georg lsaac hade att kunna göra anspråk pi att hafva =keLer? tiga saker — hans hjärta var ja så Han hade visserligen ett hjärta, fullt af enda sak, den &m han ansåg @ag den unga kvinnan honom strongt gjort- Denna uppfinning ansågs som en adel karakter måste man ovilkorli- sur, en af dessa bgndelser, som gen vara vördnaafull, disciplinerad, from öfverflödade af karlek, att gifva sig ej böra tala om. i ansiktet. — Hvad, Lau&ZTlade han i omakala industrier. Man visste ega ejelfbeherekning och vara sin plikt bene. men — andra mån kunde 4fven hon var ovanligt tyst. experimenterade med: fram- hangitven. Den nation, som icke bar kan genast erhålla plats. Anmälan gifta henne både kållek och rikedom! ."Turirring. — Jag ... jag ... kvad Till slut biet tystnaden honom _aj. l Han kede hört sågas, att kårleken för tryckande, och han . jag trodde inte ni skulle bry stallningol# at ett nytt belysningsämne. någon annan gud an nöjet, eller kan- k tidningskontoret. F, uti han åh lian rend e acetylengas och krom- ike endast penningen eller bomullen, kan förskona allt, att `kårlek gör det måste saga [ Y'f r att göra ett slut er om det. Trodde inte jag skulle bry mig pritnerado on samt framställde med miste i Baning vara på bedröflig våg. svartaste bröd hvitta, men — skulle a fick han se ett spel kort, om det? upprepade hon med isande denna nya ga4 ett •ljus, som var kraf- a,. ue(. det ej varit en egoism titan 1' Da voro det bättre att haovanda sig tt som låg på bordet. blott söka vinna denn: ;, hån. — Kunde ni tanka er, min her. tigare och behagligare än den starka- till. Homeri gudar än till dessa; ty de — Ni har visst roat er med att Han ville „o, er icke göra detta. ro, att en bekantskap på tio eller tolf sto elektriska båglampa. Manvåntade hedniska gudomligheterna afspeglade Tågtider lägga patience, innan jag kom, sade månader skulle, utan att bo dirom, sig af denna uppfinning någonting åtminstone meuskliga dygder och voro ~—'1rsta dag skulle han vara på han leende. Då måsta ni kalt bra berättiga er till ett privilegium, son. enastående nytt, någonting storartadt. någonting som man kunde so upp till. eld LahoIs a Station till tåin befattning. Och sedan tråkigt för att kunna välja en sådan de festa af mina intima vänner sedan 'ifatt hade åsett prof i laboratoriet, Mycket af det, som i våra dagtör — ja, sodan miste han försöka hitta råa .len 1 Juni 1896. sysseladttning. många år inte skulle vågat göra an- alla sakkunniga hade varit entusias- går och giller tiar patriotism, består det Ode, som ej kunde lindras. — NI tar fel, svarade hon. Jag sprRk på? Har ni ej något begrepp merado och alla spådde lsaacengl3n- af det uslaste bigotteri och traagsynt- Men en gång till måsta han ae Uppgin a0: bet och visar sig i nationalfördomar, henne. Han kunde ju ej låmna sta- bar ej lagt patience. Jag försökte om meningen med ordet oförskämdhet? saldo framtid... Och så tillintetgjordes allt genom nationalhöghrd och nationalhat. Det Ank. Atg. Hvad hade denne unge man då gjort? den utan att gona en afakedsvisit I läsa mitt Ode i dessa kort. Just innan uppenbarar sig icke i handling, men i Nattåg henna fOraldrahem, dir han alltid ni kom, hade jag gjort den sorgliga Berusad af hennes skönhet och inbil- ett enda slag. kl. 1,50 1,51 fm. upptickten, att jag hade en "vin• lands sig, att han i hennes barliga åtnjutit så mycken godhet. Ingen vet i ejallva verket hur olyck- skryt — i höga rop, hattiga åtbörder och 8,50 8,52 och on `ovån', och att jag snart mörka ögon läste en utmaning, till an förorsakades. Kemikerna kunna ett fruktlöst skrikande på bjelp — i fly- Persontåg skulle f1 göra "en behaglig resa`. hälften blyg, till hälften skälmaktig, iy• ~ ke saga det, brandkåren vet det ande fanor och högljuda sånger samt Godståg „ 11,10 11,20 — Vill ni ej spå mig, frågade han, hade han i sin förtjusning eldigt kysst f. -e, tidningarna kunna knappt utta• att beständigt omtuggande af för lan- Kurirtåg „ 8,3 e.m. 8,3 1 det han räckte henne korten. Jag henne. Stum a förvåning kände la någon förmodan. Man vet endast gesedan döda oförratter och för Iange- BI. tåg " 5,50 5,54 står just i begrepp att flytta härifrån, I George Ferguson sig förintad. af det så mycket, att i söndags morse ett aedan botade skador. Att vara be- Han fann henne ensam hemrna; hannes föråldrar voro bortbjudna. Hon och jag vill gärna veta, hvad framti- blixtlika harmutbrottet från denna hag- fruktansvttrdt kanonskott brakade löst kajad med en sutan patriotism som Godstdg " 8,40 8,50 modiga flicka. Han insåg att han bo- vid den gata, dar Isases lilla labora- donna år kanhånda en bland de stör- satt tillbakalutad i en låg länstol i den har att lofva mist. torium låg, och efter några få minu- ita förbannelser, som kunna träffa ett — Jag år riteld för att ni Or on gått ett fatalt misstag. närhoten af det stora bågfönstret i - Detta måste göra slut på vår ter var husets hela f,fversta'tel en land. ett litet kabinett, som utgjorde hon- klentrogen, sade hon leende. Jag Nedgående tåg: - Men liksom det fins en låg, si fina neo och hennes modern boudoir, hen- undrar om jag kan öfverbevisa er om bekantskap, sade hon. — I många rykande brandruin. Ank. Mg. det alven en adel patriotism -- den afseenden har den varit trofiig. Jag Hela kvarteret blot alarmeradt. nes Ögon hade ett drömmande ut- do sanningar, som ligga dolda harr. patriotism, som gör ett land kraftfullt Nattåg kl. 3,83 - 8,34 f.m. Hvad korten sade. - Kollflrmerad flicka ` —138— — 189 - Hon återvände till frukostrummet och tyckte därvid att hennes -man icke var mig fullt lik. Det Lady tåtack-Kennon satt och låste i sin lanetol nar sir James kom fram till henne och omtalade att han ämnade flytta till Halstone redan nästa veeka , Jag trodde att du hade två månaders permission, James-, made hon etter ett ögonblicks tystnad, .Ja. men jag skall i alla händelser resa dit", sva- rade sir ramess, som ville visa modern att det var hennes ord om Miriam från hemmet. Men redan nästa morgon skockade molnen sig åter på det unga parets lyckas himmel. Når sir -Ja- mae öppnade postväskan varneblef han åter ett bres till "fröken Mary Ford". ,, Se, Miriam, här ar ännu ett bref till din fina kammarjungfru;. utropade han leende. "Det ar sam- ma stil som i går och atampladt i Strahoel Hennes beundrare har följt henne hit!" Han raokte bretvet till Miriam, hvilken bleknande mottog det. Ofrivilligt sökte hans blick moderns — denna made tydligare an ord: var det icke det jag vtel fans en rodnad på hans bruna kind.r oob ett veck mellan hans ögon, som icke brukade vara dar. Hon anade icke att lady Maok-Kennon beg agnat fig af hennes frånvaro för att ytterligare aggs hans misa- tankar. .James", made hon med grafik stimma nar Miriam aSagenat sig, fann du ingenting ovanligt i det sitt hvarpl din hustru mottog brefvet till sin kammar- jungfru". •Nej", svarade air James kort. "Men jag gjorde det; hon biet upprörd oeh orolig. Det ar din plikt att taga reda på innehållet af detta breIa. "Skulle jag rp ionsra på min hustrus kammaruug- frn? Du går verklig en för långt memmal" "Gör som du vill, James!" Sir James var mycket förargad, men försökte att dölja detta för Mirtam. De ginge tillsammans ut för att se på haatarne, och sir James aktade s:g för att göra ena den minsta h aasyaning på moderns ord; men de hade sårat honom så djupt att ban beslöt att de ioke längre skulle stanna på Kintore. .Jag tror it vi halva fått nog af detta, min alek- Unga, sade han nar de på ettermiddagen företog en åktur langa sjön. "November ar i ngen treflig tid 1 hoglanderna. livad säger du om Halstons, dar mitt regemente ligger?. .Nar vill du resa dit, Jamsa?" "I börj an af rista vecka; vi miste gifva mamma litet tid att vänja sig vid tanken på att blitva af mpd as, annars reste vi genset". .Jag ar färdig nar du vill.. De talade om sina planer för vintern, tills sir Ja- mee liter kände sig lått om hjärtat och nar Miriam sedan spelade och erjb för honom, "rjade han åter anse sig såsom ren lyte månmaka på jorden. och storsinnade genoro adla verk - Persontåg 3om gör sin pligt troget och manligt — som lefver ett ärligt, nyktert och Godståg rittakat%ns lif samt atrafvar att göra Kurirtåg det basta möjliga bruk af de tillfållen Godståg till fbradiing som på alla håll erbjuda sig; och i och med detsamma en pa. BI. tåg triotism, som alskar minnet och exemp- „ 8,45 8,30 „ 10 10,10 . ; r,60 1,50 e.m. fl 2,45 3,4 n „ 7,41 7,48 let af stora min 1 forna dagar, som genom de lidanden de u'atått för re- ligionene och frihetens sak, förvärfvat At sig ejelfva en ovansklig ara och at im n nation de privilegier af ett fritt lif och frisinnado mat itutioner hvartill don ar arfvingo och agaro. Borgmdctarn. trafl'as hvaxje dag kl. 9 : Minneslista. fSwiler., halt 1. Stad~iskalnu teater ar öppet hvarje dag kl. 91. m. till 7s.m. Sladsld.ttrew art Bo.-pttrbw traftae i ■ a bostad invid ajukeuese @8ckeadagar k1. 10-11 t m., sön- och bel~degar kl. 9 —10 f. m. samt ♦ pakbaeet kl. half P10 C.k 12 L m. TosdMk rr,. läeodor lAraw%: mott,,t å h ard.aar kl. 1t— och s&'- retensd► IL C. I4gft har mottagning+::, 1 )sarfi;jheitn. Ett butikhitråde var kl. 8-10 f ra. sysselsatt med att visa fram parasol- 7=a Sr öppen kl. 8-10 f, m. eeat.7dw b.wk ar öppen alla c- ter för en dam. Han hade en mycket B kendagar kl. 10-1. flytande tunga och visste, hur man pi Dela,+ S~arbAeå: mindagar kl. 2-4 basta sitt skulle rekommendera varor- Pmtomnwdtti~&- tisdagar och fredagar na. Han tog upp ett parasoll från die- kl. 10-1 kon, spände upp det, antog en min af ~etefo,wn kl. 7 f. m.-0 e. m. for : söckend aQar kl. 9 t. m. beundran och höll upp det mot solen Pos för att visa det sk fördelaktigt som möjligt. kalf 1 e. m. och 1. 8--e e. m.; On- och helgdagar kl. 8--10 f. m., li —1 e m. samt 5-8 e. m. "Ar det Inte vackert? 8e sådant si- 9ydA.aUss4s erptditios ar ö p pen tåin kl. Len; obesvera !årskilt kvalitAn: och he- 9Lm.-9e. ni. samt 8-8e.ni. la utseendet, st briljantl Kana p ► det. Kreml&.w Carl Nusten bar mott - Intet funk med det parasollet", och öf- ninpaid kl. 10-2. verrackande det till damen, fortsatt. Jarnvag n: (?odsesp*&tåoaea ar öppenåk' kand agar kl. 7 f. m. till T e. m. — Ef` han: 'Ar det Inte vackert?" „Jo sade damen, modet tycker jag visat. terkraf ntbeuJaa kl. 11 f. m. till 2 e. o- Det ar mitt gamla, som jag bad. lagt Oodtumplarlogaa "Noppela 1A1Jd• samman• trådur i nya fotkekolan söndagar U- dar. Nar jag ser pi det, tror jag Inte a e. m. jag behofver något nytt.,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.