SYIlliA LLAN'1), onsdagen (1(11 13 .1ltnuilri 1897 torftig tantighet i läsning och akrif- h0<-tisk", rotuantiskel ,takten "tior jag Ä mage Jar be gatt senna dNn: "Icke sårad? lian såg ju ut att Cirkuv 1 lågor, ning inhämtades i hemmet. Vid tio stjernorna sprida sitt !lämnande sken", ja lapper sA mango har knast så ja ligga På sitt yttersta", anmatkte lm - ålder miste gossen ut att på åt hvilken prins Gustaf skänkt de skbna- le'es. jeg. Från Bridgeport (Connecticut) i egen band fbivarfva sitt brN. Barn- tte toner. te sang a te skratt va ja, gerna te- • Nej, det vat ingen fara alls med Amerika inoddolas, att old i lördags AnmIllan ont deltagande i t; tstill- dome- och ungdomsåren lgmnade ett ro's,, - Nu ar hall ej mer, den alaklige u atur honor. Hans sidokamrat blide dödats, morse urbröt i llarnums der i vinter- ningen l Stockholm 1897 med prof mine af hårdt arbete, tbrsakelser och diktaren. men hans vårfriakasingar sko men allri, allri -va ja tefrn'ee och dennes blod sprutade öfver' ho- kvarter liggande stora cirkgn och me- at Spannmål och Frö kan anno ega sing behandling så val under Jaro- la, burna på tondiktningens vågor, glädja Nu tycker ja~lifve a ingenting tes.-. ruta, om anmilan inkommer och prof nom. Fbrskrtckelsen vid åsynen af nageri. $ran hon en yrkesidkare som seder- ant:u många ynglingagenerationer. blodet ptt kläderna hade ingilvit tio- De af elden till ytterlighet upp- insfintles före den 15 Jan. 1897 till era i tjtnar6sysslor på olika stallet, nom den säkra tlfvertygel%en, att han ~kr;ttnda djuren i menageriet tjbtooclt llughlllningsaallskapets sekreterare, A du, mor Lena, du går i dia gäl, Fr 18-iringea syntes ljusare dagar ► tu ,fock ma en narrman, goidis t1nnU, sjelf måste ha blifvit dödligt sårad,. vritlade. Burarna, som innesloto lejon atlr. Ifalmstad, till följande mängder: komma, då han erhöll anstblltling vid af rad minst 6 liter rör i din gröt och backar din kål Nar vi insågo detta, förde vi honom och tigrar, blelvo skyndsamt förda til D,d, var, tnenskligt att döma, ett lyck- en pappersfabrik i Mölndal. Ilar ligt lif han tick, tnenniskovannen och & pysslar frän mura te aftamt,l. fxlerväxt(rö , 8 „ upp till hufvudkvarteret och lomnado on säkrare plats. For att kun- skOtU han sig al val, att han snart sångaren — lyckligt genom valsignslm- Du mina ink' don dag du va ung, du honom som finge. Mon ni skulle na rådda do dyrbara jernvagsvagnar ,. rotfrukt- o. skogsfrö. 2 , nog anförtroddes förmanskap vid det- rikt arbeb och skapande kraft. Kanske Då tdtrekildt den Hailindeka hatren tia hört, kvad Han väsnades och no och andra vagnar, invande i va fri, ts arbete samt Innehade sådant dels i följde han det råd han *jolt gaf i unga du Mins inte Lena från Leano Ii — svor, når lian insåg, att han ej var "Wild-We.$t-pantomimen", spände,{ 6 ar kand som den yppersta i landet, Mölndal, del+ i Motala. vore önskligtoch Ibrdelaktigt för blif- nu tanker du lntnir — du har Inte ti! sårad elefanter framför dosainma. hyra af år i "iivita frun på Drottningholtn^: På tillskyndelse af domprosten 5Hcad sade lian då?= dessa elefanter grepos af panik, slelo vande afsattning daraf om Isynnerhet Wieselgren antog Rodhe, bom alltjamt •0 fråga ej", livad Sr att lycklig vara? Men kanske air våren drar in i by "Han sade, att hade inte det der sist lösa och i störtade ut bland folk- denna sideseort blefvo å utatallningeo såkt fsrkofrs sina insikter. i slutet 0 fråga ej: livad ar att vara nejd? maj drifrer som emilter 1 skinande fördömda sjelfaedrageriet varit, hade ma.'uan, hvarvitl menniskorna af de val representerad från linet. af 1851)-talet ett vikariat vid en sko- Blott hör din kanalas egen röst Halmstad i December 1896. han ej varit länge." rasande djuren slungade, i alla rikt- sky la i M81~Js1. År 1860 blef han ef- och gam dars ord uti litt brast 52 Jag har sålunda allt skal i veyl len ningar. Komiterade. 1 ► friler som sjonger • kobpper pA ter en kort seminariekurs examinerad och • tar att dem förklara.." att tro, att mannens uppförande icke De fyra vakliga djuren ruvade i 'sig, folkskollärare, erhöll år 1884 statsan- var förställning; tvärtom, han trodde vild karrier nedf'tr en gata, der de bör arbet' stannar i stuga e helg, slag för en peaagogiak resa i Tysk- så gjorde nog mången, men fann dock du tanker pk (ler, som langsennn nog att han var skjuten. mötte ett åkdon, bvilket de slängde e och Schweiz och blef därefter blott törnen på sin stig. Dock, kanske 8h-eranda och fullstsndigt krossade. gatt, iifveta törnen, nar allt kommer umkring. ansulld som ledare af den furbere- Derpå fortsatte de i vildt spring till- kro förmer an dess rosor. Jag dg nyss tew+ ögat blir vitt, - Till Länets Jordbrukare. dande afdelningeu vid Göteborgs Ro- stor insate i bildningsstr$fvandet, mer.b, rdorna, ehuru delade, tryckte bardt, Jong pil 11ra. I väsentlig mån har Ii. C- Rodhe ett strålande ljus? Den tunga burdan bidragit att i vilt land infbra den, var emellertid anlagd, och hyllan efter s. k- ljud- eller skrid&semetoden vid den mödosamma. vandringen funnen af den första undervisningen. Han var honom liksom af andra t.btta vandrare. ettiken af do första som utgat' laro- loka dagen ar aldrig sa tröttsam och 2 zigzag_ Mod_ Nyheter_ geriet. af Iiv'ilka intet skadade.:. kort fir kr. -19 Altred Ahl. sjuka {►ritl~lstr. Dndsrall. Handelsunderrättelser. honom då den sakta ljusningen, kanske kor småbarn. seriaste Frän och med s ndagen den, 17 rande sjönkb till marken. Deras fo- rare, som skyndat efter, funno dem dennes hålles undertecknads stiller vid jernvagastationen dagligen 011pen. blir nästan förlamade af skritasel. Atekeren sir uppvår- rad. l'ndertideo hade man lyckligt flrt Ett dussin visit- och 2 et. kabinetts- urnian alla de 'andra djuren 1 mena- Prins Eugen. ,om insjuknat i intlu- ensa, ar nu bättre- - Tians Bernadottes tillst'tnd tir ofin-ndradt och prinsen ligger alltjemt till sängs. (iiitt•tiorgs biärr don 12 Jtttt som han verkligen gjort. Han var och han digna4e tyst och dödsblek ned, en ta~tutl.-undervisare i synnerhet på de stingaa's törnena. Men kanske gafs Tillkänna~ikes. Je nådde Senside Park. der de dar- da kan då fett hanne du mins den algymnasium. Ar 1867 började 11&n en fattig man digna på tbrneströdd vag Bang en egen privatskola, hvilken raskt ut- lian h.de vandrat ceh vandrat, tryckt ve satt ner va Frrken i alltid sang, af tunga bördor, skyggt spanande efter veckladea och von stort förtroende en ljusning på sin lefnads molnböljda da kanak du tanker att alt ve har amt innu ej e: ben lod, kvar I altmanhål utmarkte sig Rodhe så- horisont. Till slut såg han den, och tAr- fri solan .sar i frk sangens dar neuavasue glesare- Han fann en ledsagarin- som en ovanlig energisk, framåtatraf- da a da ve ha l►rt — men da ve ha Tande man. Få torde de vara, som na. som delade hane bördor, och han kande lärt med den ungdomsbildning, han måste sig så lycklig. ilen nar han med hanne skul- ► 1'a kallt, d'a toogt, d'a griitea vart! :ja Dig med, kunna gols så pass leforttaty`vaod•ingen,syntes ej ljnanipgen "Dödsskjuten" _ : och dock icke sårad. liih llriyt()'tritti'kt briill opp. Spanmålsmarknaden. lit-de.aoteras i kr. 15:-- a 14;: - att min Örat al-kade make GUSTAF GUSTAFSCHÖLD Itysk råg noteras i kr. 12: —. efter cc svar sjukdom alled den Kammarherren crefve -Ifr,gnu+ Bra- Ett tall, klå en man kan tro sig vara och läseböcker enligt aslada metod. Svensk råg noterar i kr. 11: -- å lang, 8 ds kl. 1 e. m., For ofrigt var han en gerna hörd pre- nS ringen till slut dock till aftonaing'- sårad och vara döden nara, fustgn han he och bruken annex .\nrrltr,Jrtlk sam- 1l: 50 i en ålder af 39 kr. ar oskadd, banda oss — berättar en maovigdes i i:år i Stockholms slotts- dikant och föredragshållare. Horn noteras i mellan 12 och 14: - Imar • jag don sorgliga pligten Tht o. officer från amerikanska 12ihetskriget kapell. Vigseln t rratiatle-i at hof- Virdet fur lafre anses varm: kr. ii hör slagt och vänner - då vi flankerade omkring Leo år predikanten living, i ntrvaro af ko- for oriu►1 bvithafre, kr. ti: 2u lör tim lkannagifva. 1864, Vi träffade på en sydstads- fungen, kronprinsen, prins Carl. en- inri övit, kr. 9: — for svurtllatr, cell Sophie 6wtafachöld. soldat, som låg vid vägkanten och kehertiginnan af Dalarne, prinseswn kr. 9: — Pir probeteier. jämrade sig- förfärligt. Jag red bort Bernamlotte in. fl. Allt lur 110 kg. Jordfastningen egen rom i na..s- till honom och frågade hvad det hear lotn kyrka fredagen den 16 d:s kL 12 pA dagen. Världen ar mycket skyl d ig sina tuo- mot] honom. I de hallaadake teatrarncs historia -- '.Jag dör`, skrek han, under det Svinpriset vii Laholms väghus tsr i 7 man kan ju tala om de kailauddka tuat- ,liga man och kvinnor. Vi mena nu 'lag t", a i; O-ro lir kg. L•fvui.lu vigt rarne sedan ej blott Halmstad utan af- icke fysiskt mod, hvaruti mannen minst hans ansikte visade ett så trnartfullt ven Varberg består mig med teater - segrit efterliknas af bulldoggen; ej uttryck, sot' jag hoppas aldrig t'1 se kigt-efotst.ciraktatrn itrtder- blir den 16 instundande Januari en mar heller anses bulldoggon vara don visa- mera. Ansigtot om.-tt ngstan hela Kransar tecknad. kroppen vore betaekta al blod. Fläskpriserna kesdag, i det llalmatads nyrestaurerade te af sitt elegte. och "Hear at du sårad? frågade Det mod, som utvecklar sig i tysta och utvidgade .teatersalong d► inviges. Friån Washington telegraferas i ,1 Kiprnhtrn►rts torg den 11 Jan. Bukeller, jag. Fbrestallningen; som gifves af Selander- anstrångningar oob försök — sota torgår: Med riklig tillförsel betaltes grinar i smakfullt .. Al! 0! Aj; jag vet inte". ska sällskapet, torde bli ai mycket mer vågar uthirda allt och lida allt för dog mnul 32-3.1 dre hr skölp, efter Allmänna skiljedomstraktaten mel- Nit passerade ett par af mina mån bundna, eti.rlek och kvalitr fvlletaodigt "taatraliek", tom etsdon nu sanning och plikt — ir ett san- lan Storbritannien och Förenta sta- erhållas - fått sig ett teaterkapell, hvilket re4au nere bjaltemod in de bragder utaf ly- fdrbi, och jag gal' dem befallning att terna har nu undertecknats här. bira mannen till sjukhuset. Dermed på låtit håra sia och gjort sig mycket om- sisk tapperhi t, som belönas med irra Kaffemarknaden. Sntntidigt lift ers incle president beställning i tyckt. Det skall sal också lata trä, nar och titlar, eller hvarr lagrar under- red jag bort. Hamburg ilen 11 Jan. (Il a-:erage England och Amerika. "Vi färde honom ej till sjukhuset", Cleveland till senaten en skrilvel- det bar sjalfve klockaren i staden till stundom kro dränkta i blod. Sautos: pr Jan. 53,t, pr Alars. l. Det Sr moraliskt mod, som karak- sade en man, som en stund derefter se, i hvilken det heter, mitt farsd- ledare. - lir Ilaj :, t 1. Ton lcunau; llål'kin,i. Att högtidligheten skall blifva sj bara teriserar den högsta graden af man- korn emot mig och som jag igenktn- ket att bilägga internationella tvi- högtidlig utan afven munter, Sr mycket lighet och kvinligbet -- mod att .a- de vara en af dem, som lått befall- ster på ett med nutidens tivilisa- tion ötverenstltmtnnnde sätt 1dji 'it troligt, då Halmstadberna, speciell kal. ka efter och uttala sanningen, mod ning att föra bort den sårade. Spanmalsmarknaden- 1tog han? livar gjorde ni af ho- af de begge beslilktade nationerna larmaltare Oluon, fösta sig på att arraa- att vara rattvis, mod att vara årlig, gjort under de bästa auspicier. Kupeni,umn ilen 11 Jan. Alarkua,leu nom', frågade jag. mod att motstå frestelser, mod att gara sadaea dir offentliga fester, så att «\'i toge honom med oss till ge>:e- Detta lyckliga resultat skall sä- stilla. de taga tig Digot ut och lemna efter sig göra sin plikt. Om man och kvinnor Nytt bvete, tiirli(>uii-elt, 18t/— 133 angeaama minnen b9s deltagarna. Den icke ega denna dygd, ok tios det ej ral Patricks kvarter och lemnade tio- kerligen vinna sympati hos simturk nationer • och ditrigonurn beteckna t;: 36--1.: -it,. Ny råg, disponibel, 121 tredje i Januarifesternas treklang blir heller någon sikerhot att de kunna nom der", svarade mannen. Detta förekon► mig allt ler galet, ett nytt skede i c:r-ilisatii)arns teist-yrin. -- l_!S 4: 21i- 4: 45. Koro 2-rad. nytt, knngabalen dan 21, hvilken torde blifva bibehålla någon annan. Konung Olrar rat Sverige och alln,. 112---114 0: 00- -4: ?te. Bikttre livarje steg framåt i vårt slagtes och jag ropade: mycket besökt "Hvarför i all verldens tid gjorde Norge lär hit godklint en para- 1 t 1 - 11t;, L: 00— 6: 1u• D.o 6-rad., Hvad teatsrinvigningefesten betrafar, bisteria bar uttagits i trots af mot- gi-nt i traktaten, enligt livilken nytt 107-4,112 5:O0—b: 40. Ny hat- Lc;ra Halmatadborna med god( samvete stand och svårigheter och betryggats ni det?" "lian var ju icke alls sårad", fick han har att i vissa lull utse kotu- r', ansa., sh-92, tir 85-5: f;!, 11nj+, kunna afbålla den, dl de med @kal kon- af ofärfirade och modiga min — af amuerik., 8: GG att mottaga. promis san ier. na ranta dan basta framlid af sin i, alter ledarne bland tankens förtrupper — jag till svar. Nybergs Blomster- handel. Iiikkist or sandigt på lager hoa 4ui~-kare S. A. ANDERSSON. tittare hr Olaeonal tomter. Har svara af stota upptäckare, stora patrioter, ntmligen kostnaderna för densamma mot och stora arbetare på bvarje bana i livad samhället kan prestera af intresse lifvet. Det fina knappast en stor tan- ke eller en stor lårs, som icke fått fur soeoisk konät. I Varberg ar däremot förhållandet ej kampa sig sin våg fram till allmänt erkänn ode I öppen strid mot smädel- ei. Ehuru uppbygd ilar ett billigt pris, kan testen dar, enligt livad det anses, icke ser, förtal och förföljelser. "Hear. Lira sig. Det ar i bög grad att befara b► Ist", gager Heine, 'som en stor själ att Valbergsborna, ej långt efter det de uttalar sina tankar, der tigs ifvon ett f},lgatba." byggt det vackra templet at Tbalia, sko- (.Smales. n fl upplefva den dagen, då bon ej 'ångra får r&kna Ist till sina hemvist. e Dä va åang. (;amle Herman Satherberg har dott- Il'r Karlstnls-Tidningen.) Budet om hans bortgång kom icke 6fver raakanda, di han natt den höga åldern af Då va ung, da va sang, da va sang t& ar och dessutom var kroppsligt brack- den gang lig- Ånne in i sena ålderdomen var n(r ja satt ner ve )'tyken, dar balle- skalden, soligt hyad en af hans intima. ra hang sto vänner meddelat den som skrifver ofver hvil(vanea , vatten, ma Len: ► i (sessa rader, lifliga till sjalan och följde fang - tidens strömningar inom vetenskapen samt - mi Lena från Leaue Ii, konsten seh literaturen. I den trängre en sönda ve meaommerti. - kretsen at goda vänner var den gamle Da snu t skogen 1 tallera sang klakvardb~n ajelf och spred glädje om. A. sjelfvaste sträa pk 'vallera sang kring sig genom sina skildringar från backera wng ► björke a saag sin ungdosas Sverige. Han var allt a lavkars sang — igenom en harmonisk ande och hade din fri korka pi kullen klockers klang. i114J.n att af en af de moderna, mystiska Ja tdekte dp sang: verld .skldningsrne, hvilken han gjort Lena, lolla Lena (rå Leano Ii, till sia, hoppas att pi andra sidan graf- de a fin som e blomma I blomnin- %sn finna de idbal, )&varom han drömde i gaa ti, sin ungdoms något foeforistiskt lagda itu a vanlig l go såsom sola a bli -- diktning. du a bli som e sol, lolla bana. Uthcrberg var en af våra mest akta A hölls dagera går tl bra tiara gi lyriker och hade isynnerhet ett fint sin. kan allri dej ifrån mej de vrå, ne för naturens skönheter, han var vå. ty si, da a mi te evianaerli ti, rens och sommarens sångare som kanske to evinnerli tt, lolla Lana. 1naen annan svensk skald. liven kan. ner ej andans dikter som t. e:. 'Vintern Da va ongdomens dag, da va ung- rasat ut bland våra fjällar" eller 'Old demens lek .leoro fågeln i nmorgonstunden", hvilken ma sol och ma sang i rna skratt A Giåtnamda dikt altjämt står p i vara kvar- ma smek. t4tttingarnes program, oc h den h8g- — 16•? — — 149 — \lack-Hen, ni hustru; men jag vett också att er kar- Ick ar min!" Miriam svarade ejj hon hade ett dunkelt medve- taudo at att detta Tcke var sant, att en ny kanals höll på att uttran,ta den gamla, men hou ha-le kok-. mod att saga honom detta. 'Jag m'Iate gå hem", bviaiade ban etter ett Ögon. s ' blicks tystnad. eså snart! Missunnar ni mig dessa få mindters lycka?" "Nej — om ni vill skall jag stanna litet längre". "Lit, oss glömma den narvaraude, Miriam, och drömma oss tillbaka till 4. förflutna Kommer ni ihåg våra möten i Tyefurde park, stakade?' rTyst, liugb. det Sr orätt att tauka därpå! Det Sr bättre att vi skilja. genast!" 'Kom ihåg att det Sr sista , gåugen vi råks+ - har. I evigheten återse vi hvaran'ira — då skall inin sjal vara hos ert Miriam'. Hur kan ut veta de•, Hugh — ingen kan ly ta den slöja som döljer evighetet.e hemligheter!. „Jag tycker mig skådaenom denna slöja. Kom- de?" mer ni att glömma. mig, älska " Nej aldrig! Men ni akrau,mer mig. hug h! Jzg borde icke lyssna till edra ord. Lit o.s hellre tala om det land dit ni reser —" -Det laad dar sorg och klagan Toka lingre fine! Dar den frataude ångern upphör!" "För oas bos alltid sorg och ånger -- men vi måste försöka att bars vår jttdönla! Jag skall åt minstona kanna mig lugnare tiar jag vet nr vara hauder i sina och länge såg i henne i ögonen, 8k rt,.do de stund, men bÖriade dam-på långsamt gå fram. åt dön vag som förde från Kintore. Sir James hade dragit sig in bland buskarna, men följde dem dock så nara att han kunde se arje de- ras rörelse. Flera gånger at..nnade de, men f-i-teatte åter att gå framåt tills de kommo till en tran dal- gang icke långt från $trtthloe. Dir stannade de — den mörka soldaten tog Mliriam i mina armaroch kya- e te henne — och darpå skildes de. Sir James vande sig bort. Ätten denna tåröden) u- kolse skulle han få lida! Bitter vrede sjöd inom ho- nom honom och hans hjärta kyldea af hat till sten kvinna som så bedragit honom. Han hade ►Istät henne så ont,agligt ömt, och hon — — Han hade kysst neneo innan han red bort. och nu lat hon en annan man oskära. sina lappan Blodet rusade den olycklige mannen åt butvudet — han trodde att has skulle blifva. vansinnig. Med långa steg gick han hemåt, håls varldon syntes honom vara mörk och öde — nej värre au sk — fylld med skatt oob van utan fara" "Snart skall denna liudriug förunnas er!„ "Nu miste jag taga narval — jag vågar icke (tröja ISugre!" Hen sig ett par sekunder pta henne, men tog henne darpå i sina armar och kysste henne ltaasiou~). rads, ara! , Nar han kom in i sitt hem möttes han af modero ktvare ansikte hade ett straugare uttryck an vau- ligt. -James, jag vill tala med dig' sade hon, i det hon förde honom in i trukostrummot. .Din hustru Sr icke hemma; hon gick ut för laugo sedan och det Sr din plikt att —. "Du hebötvor icke påminna mig om u tuin plikt," at- bröt hau hårdt, i det ban frigjorde sig frku hennes hand och hastigt gick upp på ritt toilettrntn, dar han kastade sig ned på ett stol och började l;rubbls t)fvor sin olycka. "lisa bar kom-otalt under fond tued hurudan hjon Sr!" taukte Isuly )Isö Keuuon mod dyster tillfreds- 1.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.