den 22 Januari 1897. • SYWHALLAND Liksom tunn i Schweiz först nju r, Ma ii vande sig och gick långsamt mina uppfinningar. do elektriska spi- alli~afacg & Me6ni mot fallrepstrappan. "Grip honom•, ralertia på min jons armar, mina tor fullt af landets sllregna Sktlnhet, fNttiAns i 1ttnAid skrek kaptenen utom sig at raseri elektriska projektiler och elektriska då man gjort sin första alpstigning ofver ynglingen& sjlltsåkra och ulma- torpodos? Du tror att jag ar en och pit en lamplig ntsigtspunkt kan tunu ewiiaadtva° vanlig sjörölvare? Nej, min van, hår slå sig till 'ro som på en balkon:, tro• nande uppträdande. ,sorl ghrj~g~ ~;~,år sedan studera- Fyra matroser kastade sig Of vor Jr jag konung, och ve den som vill undrande det fagra mosaiklandskap, r- om ligger djupt under ens fötter, så de vid Newybrks universitet -inom honom; men i samma ögonblick som beträda mitt konungarike. åars man upp på tinnarna af I.app- Och . hans svarta ögon fingo ett t e m4jeinetka afdelningen - en ung de grepe tag i spiralerna kring hans ands fjäll för att få den sanna synen 1p,. • som väckte åtskillig uppmark- handled och arm, slungades de i die- ondt och hamdgirigt uttryck. - I hatven nog icke komrttit långt på detta storslagna ödemarksland. samhet pS grund af sitt kolossala kot med fruktansvärd kraft. minne och•sio intelligens. Man såg Och innan man visste ordet af der borta i Amerika, fortsatte han Man miste sträcka fardon till någon rekommenderar sig upp till Stonewall Tryan som ett vo- hade den unge mannen kastat sig i efter en paus. För länge sedan har at do Itvitskimrande toppar, :rom man teaskapligt ljus, hvilket on gång sjön och simmade med stor snabbhet jag npptitckt, att gasartornas bruk - från Gellivara Dundret ser anda till till utförande af allt alagg tleri utmynnar framtidens krigskonst !b mil hortåt. Det år på de stora skulle lyst► ofver verlden. De medi- mot land. - Skjut honom röt kaptenen och - och i ,hitt labotiatorium . . . 1 [ar vi~lderna, Lapplands -under grunt sin cinska professorerna kjelpto ltouom Rv',irtillgangliga hemlihrhet. dian anar på a11a m ljlfga sätt fr att underldt- grep jelf ett gevär från vaponarse- tystnade plötsligt. - [•'areal, sade han, om tro dagar den från Dundret, men förstår den nalen och fyröde af. Skottet bonma- ta hans studier. först däruppe bland snrin och isarna. Men bland sina kamrater var Tryan de: Mannen dok nästan samtidigt skall du vara i San Francisco. Lappland i sno! Hittar du den --- Stonewall Tryan, ropade marin- fruktad och illa omtyckt; då den h(- tinder vattnet. - Passa på honom. gossar, då h:tn likaron efter honom, vand om - du kanske labyi intiskt vilsna stigen till ge, berkuliskt byggde mannen inträd- i dosis klubblokal, biet det vanligen kommer upp igen, skrek kaptenen går onda makters vägar. Din kau t dina döda uttktlomedrömmars hvita tyst. Hans isande köld, hans hån och störtade sjelf bort till en kanon 8r fnrgafves - ty du strider mot lan,!, ofversnöndt af år och glömska så gå den igen och du finner, att snön peseade icke i de gemytliga kretsar- för att gifva den oförvägne en varm Gud. Broschyrer, Räkningar, Den höge m-,rko mannen ville icke hr. skon och kölden uppfriskande. ne. Men ingen tordes sAga något; hetsning, då han skulle komma upp Stadgar, Fakturor, lyssna till (lessa varningens ord, som l.appland tir också ett sådant land. 'sedan den dag, då ban kastade John igen för att hemta andan. Det ar bilden af on 7fversn&ad dröm. Lawrence ut genom fönstret som en Men mannen fbrblet osynlig; man han dock sedan fick besanna. Reglementen och Debet8edlar, Dess stigar ha alltid vårt hjttrta t 1tt gammal galoscb, hyste man fruktan för väntade 5 minuter och 10 minuter mindre boktryck, m. In. dylikt; innan foten trampar dem. Deras 0c1s- honom. Tryan tog sin examen med Intet spår syntes af Ilen dristige sim- lighet ar som ett kart hem, dar man glans. NLeta dag sade han farväl maren. Adressl~lppar 0. d., andes en kristallren luft, dallrande at Inne på on var allt lugnt; men då till sina professorer och reste bort- en fridfull söndagsstillhets harmoni. utan att någon visste hvarthau. Se- on timme förgått, restes en hög stång Bjudnings-, Bt- Mops- Öfver (lo hvita vidderna kasta de dan har ingen af hans bekanta från tipp på den högsta klippan, och ett och sneda solstrålarna sina röda knippen Newyorka universitet sett honom. ögonblick dereftor flög den svarta (lat stämningsintryck af E. L.) som en hemtreflig vinterbrasa. llnr Jo on! och denne ende 8r Josef flaggan - sjörölvarnes hotande märke RegraftaftsAskort, drages man icke till detta! Hvarfitr Plowor, doktor i den nordameritran- -- i vädret. Kuvert Det år en egendomlig känsla, som har ingen svensk skald har sökt efter - All right, sade kaptenen och ska marinen. Krigsskeppet "Abraham Lincoln" gnuggade händerna med ett fbrntöjilt bar h-tmlingen genom Lapplands öde- sin sångmö? 1[,)n skulle ha landat In. Ill. 11). 111. var ute på en expedition och befann småleende. Nu skola vi visade svar- marker. Man förnimmer sin tillvaro honom med den melankoli, det vemod. liksom inflyttad i en alldeles ny verad, som nr den svenska naturens innerst: sig en dag vid en af öarna i Stilla ta rvfvarne, kvad vi --- - M tndre urbeten utt4rati på i a a >tfltltttmtlu. hafvet. Natten hade varit stormig Leondet dog bort på hans lappar klnner sig sprinKd ur det vanliga hjertelif, men som ingenstädes f vårt och mörk, men dagen rann upp med och det Ofriga han skulle saga fast- lifvets nötta länkar, tycker att dess landå når ett sådant sublimt djup som gatulä inskafda marken äro liksom i midnattssolens och norrskenets land. strålande sol och,itdstilla. Den lilla nado i halsen på honom. Papper, kuvert, kartonger krigsskeppet ka- Ty hela on syntes med en indra plånade ur medvetandet. hesas tysta Hon skulle lärt honom besjunga slag- on, i hvars stat ankar, låg der med sina höga utseende; heart man såg, marktes vidder, så tunnsådda p3 tnenni6Robo- tets hissö eftc-r (len °stora still- ständigt på lager. tråd och branta käppor som en van- blixt och dunder. Och ett regn af ningar, dess eviga skogar och fjäll lire betenTM. kulor flog ofver däcket; nastan halt något så nppsvenskt, att en östgötes tig oas. Ingen svensk, som sett Lappland. Kaptenen stod på däcket till- ten at manskapet nedöllo dödligt så- fantasi åtminstone ej kan frambesvär- icke för kuriositetens skull, utan ba- sammans med förste styrmannen och, rade. ja dom därhemma. Men det ar ej ren dit at en oomotståndiglig, hoit+lil; betraktade on genom sin kikare. Men ej nog hirmed do dtadsbrin- nog att se Lappland. Man måste makt, har i mmanlo land kunnat -• Som jag sågel - on ar bebodd, gando kulorna exploderade på däcket ttfven tanka sig in i dess originella resa ihjäl sin langtan (lit igen, till de 470,000 IarOltnI•. se , bara dan branta klippan till hö- och strax derpå stod trevirket i lju- fägring för att kunna fällt fatta detta friska vidderna, dir han en gång af• Minneslista. ger - den är icke bildad af naturen. san låga. land. Man måste då seprarera sig från undades fjolltopparna, som strftckte sil; Alla som vid postanstalt prenum. å Och stenhögen dorborta, - - ja, se 10 sekunder derefter låg ön stilla gamla skönhetsbegrepp, som ristat sik långa och hvita som svanhalsar ofver tidn. Svalart för år 1897 med 1 kr. 1Borguu1► faren trä.Has hverje dag kl. 9 s}elfii Han räckte kikaren åt styr- och lugn som förut. Meu på vattnet ini minnet, då man farit drömmande molnen, upp i etern. in i himlen. 20 öre få vara med i Utstållnings. halt 1. mannen, som långe och noga betrak- utifrån en klippudde i rester sågos fram På vågarna i Mellan Sverige lotteriets dragning i Febr. 1897 och Sta&fxloatens Luntor Sr öppet ?► varje dag tade den misstänkta on genom kika- två lysande punkter styra mot skep- och fångat leende idyller. Annars lika (tele utfallande vinster A 25lott- kl. 9 1. in. till 7 e. m. pantler det lett, att man låter den pet med en förfttrlig hastighet. ren. so~llar då 100,000, 50,000, etc. tills. $tadrl ikaren Carl Borgrtröee träffas i lite - Det ar något trolldomsoty g med - Det är en itntlervattens'o:pedo.. alltid bedriigligt darrande kltnsla, som 470,000 kr. utlottas. bostad invid sjukhtuet söckeodegar kl. den on, kapten, sade den gamle, mumlade kaptenen. Allo man på d:ack ödsligheten inger, skrämma skönhets- (S.T.A.31713) 1296 14)-11 f. m., son- ocb helgdagar kl. 9 non och skakade på hufvudet. llvem', - klart att alslå torpedos! sinnet från att Möda fullt ut sin —10 f. m. senat å sjukhuset kl. haii har val nånsin sett något dylikt förr 12 f. m. Näta ögonblick atlossades on hAf- famnande längtan mot (lotta land! J:tt satt au under- etbdja den tidning man midt i oceanen? Och han pekade på tig eld mot de lysande tingostarne, underbara prakt, dess i ovig ro alum- 7andldkuren Theodor PdlrsaoM: mottag laser och intremerar ningstid hvardagar kl. 10-2 och san- en grupp trad, hvarigenom man också shia flammade och skeno som guld i rande 50 mil utan en landsväg, 8de- Hon grop tillfallet. Ilen: sig för ar att pr tele- dagar 1-3. med blotta ögat skymtade en rad ly. solens glans. straekan mellan Marstjallen och Kil- "\ - et ni, trbkeu. i går vor jag och kptt- fon, pr telegraf, pr bref, Veteriadr R. C. lager har mottaguing~ti t aande metallglänsande punkter. Men katastrofen var oundviklig; pisjllrvi, icke en tröstlös dödens öken Tnit en bicykel ~r tvA. pr brefkort eller munt- kl. 8-10 f. m. 11011: ligen meddela dess re- - Hvad sågar ni, doktor, frågade TMssbraham Lincoln" skakades af en titan en rik, - fast i breda jltttedrag .l,.tia kont t..r ha- 7ri2i.Ayrdn ar öppen kl. 8-10 f. in. .(s (Georg! daktion allt, som inan kaptenen vand till Plower, som just förfärlig strit - så en till. Derpå blot hållen skiftning af skogar, sjöar, alper, ytirt .•• Hallanda e,ukilda Lank ar öppen alla s. - förnimmer och kan kommit upp på däck. I)et skulle allt stilla. Hela manskapet stod på forsar och fall. Ingenst;tdes ko amvr kendagar kl. 10-1. vara af tntr, . f Zr all. förundra mig om icke detta 8r ett däck med dödens fasa tbcknad på de turisten i sina randrint sdr„mmar na- uranbeten att veta. och telo lmi Sparlwnk: måndagar kl.: .4 farlig förtjusning. Uotaa,, n: "D~•t sjöröfvarenUta af värsta slag. Låt bleka anletena. Do väntade explosio- tureus egen stämning närmare, ingen- detta Renart. På el Postorsexpediti., - tisdagar och fredagar satt blir tidningen" in- kl. 10-1 dem få höra en af kanonerna, styr- nen. Och den kom, men fbrskrtickli- stldos khmer lian så varmt frid-.kys- 5, t , visadt. si'' ni slagit klaganden 1 a hufvudet och ,tet mitt t en full"att tea- nohdll rikt och lefvan- 1{ikstele/oren: kl. 7 f. m.-9 e. m. man! å garo Qn några hade väntat. h'rån sen mellan lifvets kontraster som i en ter,wlong. Harr ni något att autlra till 1e. Naturligtvis ersat- Ibstkoetot,et. wkkentlagar kl. 9 t. m.- Ett ögonblick derefter dånade ett fartygets inre uppsteg on rödaktig trakt, där naturen år suverän genom er ursakt?" ter tidningen varna half 1 e, m. och kl. 3-6 e. ra.; san I)en anklagadu: `Herr domare, pjereu. kanonskott bfvet ön; det gaf eko i alla och tal ånga, som omgaf hela krigs- sin makt som genom sitt skönhet. kostnaderna. 111ondele- och belgdager kl. 9-10 f. m., 12-1 s. ren brr alltid upp• ifve Lear. Men icke en lefvande varelse skeppet med en ogenomtränglig dim- Lappland år en verld med det en- som jat; såg, var sA rolig, att jag tyckte m. samt 5-6 e. m. j1 tick lof att applådera riktigt kra0igt. sitt namn, men detta Svdballand& expedition ar öppen frän kl. visade alg. ma. Elden på dacket var visserligen sammaste, men ändå rikaste af alla och då kan det val hrinda, att jag råka- bofeer för redaktionen 9 f. m.-2 e. m. tamt 9-6 e. in. Då 1l,ef kaptenen ond. Sand ou släckt, men -strax derpå hörde men, lit, den vilda obrutna naturens och do få den hår herrns hufvud mellan hitt- on hemlighet. Kronolånss►an Carl Nerman bar mottag- laddning kartescher in bland deras de exploderande kulornas tevinande' just dlri ligger dess dragande kraft, nii,gst;d kl: 10-2. Jaruvagen: (}edsexpeditionen Sr 3ppen..•-' Dr,t man, sow betalar measingskulor, så skola vi nog snart ljud. Den rödaktiga gasarten ant'ln- dess trpllska skönhetsskimmer, som kendaqar kl. 7 f. m. till 7 e.m. — F.i.- des med en liten knall och derefter kanske - skall förtunnas, når man ur få bara ett annat språk. Framsteg. Patientett: ... "Uni nat- mer i butik sltyra Iln för terlref utbetalas kl. 11 f. m. till i e. t i. ena tuten in." annonser, ar ingen affilrs- Men då kanonerna rotlav vore upp- stud hela skeppet i ligor. Halft van- landols många slumrande malmkam• terna sotsnar alltid (locltetnplarlogen "Ifopp.ts B►11d- sammen- Dir ser ni ... redan ett Lokaren: man, säger Ilorace Greo. tradnr i nya folkskolan söndagar kl. st8lda och allt var i ordning attgifva sinniga af skräck och smarta störtade mars sprängt do säkra gnindstenarna framteg . Alltså inte längre någon 5 a. ii,. ley. eld, kom en ensam man gående ned sig matroserna i sjön för att slacka till on industriens gyllene makttid (,,,O,,,t s;:rinit.+t1"t mot stranden. Han boll en hvit flagg elden, som brann i deras kllder. dll,rnppe. i handen och svltngde den ofver sitt Fem minuter derefter liör~le man en väldig explosion. Elden hade nått bufvud. - Ändtligen, sade kapten JAckson. krutförrådet, och det stolta krigsskep- Parlamentsren drog ur en buske fram pet sprang i luften. En kolossal våg uppstod, då farty- en liten kanot och rodde med raska tag emot skeppet. Om ett - par mi- got sjönk, och slog med våldsam kraft nuter stod han på däcket. Det var mot stranden. 1;6 • - - .67 - sedan skingrades dimman, och him- en påfallande vacker ung man; hans "Kdraste, rauk icke på mig-. bud var mörk som en indians, och len In•alfde sig åter ren och klar of- Miriam sankte hufvudet. "Miriam. vi 1 du gå till min man och förbereda det långa svarta håret hitogdc ned vor "Abraham Lincolns" graf. -Ni bodrog m:t; således - och nu. 1.11 1 ► t honom på det jag bar att bekänna för honom. Säg för döden, skall j.l; få veta sanningen:" ofver hans axlar. Fyra man nådde oskadado stran. honom att jag har bedragit honom". "Det ar svårt - - " Mae det egendomligaste tios ho- "Joan, jag kan icke göra det! General Couray •Svårt? För moig ar det dadent" afbröt geners- nom var hans klädsel. E massa den. Tro nedskötos på stället, men kom till mig 1.å Kiut,are -- kom t r att få veta sa- len. "Gud gifve att jag hade dött före henne fisa och tunna spiraler slingrade sig Josef Plowers lit• blef skonadt. Han ningen at• ini. I dina feberfantasier hade dit talat om - innan den mörka skuggan sankt sig afver min om hans armar och ben, eljes var hade sett huru kamraterna vid hans Robert Conray oob derigenom väckt hans misstankar tjall" sida blefvo skjutna med små, egen- han naken. - men jag förnekade allt - allt! Hur skall jag nu "Ho-) hade lid ► t. fbrtorligt'- sade Miriam bönfallan • Matroserna skockade sig nyfikna domligt formade pistoler utan knall. kunna saga honom Banin?eu?• de. "Kom ihåg att hon knappt var mer an ett barn. omkring honom och sågo med beund- t )ch han Ilade lugnt tf rberedt sig på Det var stdeles mina egna 1 pptir. som fbrrå'le Förlåt henne - låt henne d+ i frid'" ran på den unge öbons muskulösa sitt ide. min myndiga hemlighet" sade Joan högt idligt, "Gud Den gamle mannen svarade ej utan lutade tungt Då tior han en stamma, forn en kropp. tvåa§ade mig att saga sanningen, fast jag sa länge dolt hufvu det mot ha -darna, - Kan jag få tala med kaptenen. gång förut ljudit i hans öra. deul "Hon längtar efter er!" sade Miriam sikte. "Josef Plower, känner du igen sade den unge mannen på flytande .Hvad t.'enar det till att nu tala derom, min stcto• "(;}it mig litet tid Miriam - jag måste hemta engelska. Manskapet beef som fbr- mig?" kara syster? Det kommer ondast att vålla generalen soig! Nar jag besökte er på Kintore, reste jag till Framför honom stod en hög, mu- lama lt af häpnad ofver detta fenom- smarta'. Newbroagh on the Sea, men återkallades snart at un- skulös, hvit man med korslagda at-- men, som talade deras språk likasoin "Miriam. jag kan icke dö med en lögn på min derrattelseu om att Joan var aatnre. Jag hann dock mar. de ejelfva. sjal, Efter döden får han i alla händelser veta san- taga reda på att der funnits en man vid natsn D+t e - Jag kallade dig en gång min Icke mindre förvånad blef kapten ningen, ooh då ar det bettre att jag sjelt talar om - han halte lust då permission el att jag trafade ho- van, fortsatte den mlrkvirdige man- don Vill du bedja honom - min make - komma Jackson, då den unge mannen med- nom icke - hans utseonde ooh hela uppträdande au- hit, så att jag tår bekänna min skuld? Sedan går det förde det budskap frånkapten Stone- non. Det räddar ditt lit. tydde att ben var en gentleman. Etter den beskrit- Plower såg förvånad upp. tattare att dö". ning jag erhöll på denne Dare, ar jag alldele viss wall, ona herre, att om Icke krigs- 'Joan. du krossar mitt hjerta!" snyftade Mi- om att ban ioke var någon annan an Ferrars, Robert skeppet "Abraham Lincoln• inom en -- Stonewall Tryan, utropade han. riaw. Conraya mördare' Joan sade att ni viste detta - Sr timme flade försvunnit, skulle det - Ja , Stonew all Tryan - han och "Får jag, se honom!" bad Joan så sorgset, dat sant". blifva totalt förstördt. Af respekt för ingen annan. Komikern från Now- att Miriam ioke längre kunde motstå henne utan reste "Jag kan icke beaeaia er frågan. den amerikanska flaggan hade lian yorks universitet. lian. som I hata- sig upp. •Ni vet mer an ni vill komma fram med• &konst fartyget till denna stund. de och fruktade. - Men jag blef "Jat går, min alskning - han skall snart vara Sig m'g blott en sak - har ni reda på byar han Kapten • Jackson log åt detta tal trott på er, I dvergar - jag ville bos dig. fln,?" och sade, att om hr Stonewall icke so lifvet stort och fritt. Och har ute nNO j m General Conray gick med oroliga steg fram ooh Inom en halt timma personligen in- i Oceanen - har ar mitt konunga- tillbaka i Vestibulen. Nar 1lfiriam kom emot honom, 1 detta ögonblick kom fru Clyde ut ur ratt fann sig och gjorde reda tår sig, rike, tiar har jag himlens och haf- o frum: stannade han ooh biet ännu blekare an förut.. skalle han bombardera ön. veta oandlighet framfar mig. Bland •Ar .loan ensam?" frågade han oroligt nar hon såg Joan vill tala med er", sade Miriam med darran. Ett kallt leende drog sig bfver den er var jag hatad, )tar älskar man Miriam. de rönt. "Hon -- bon vill saga er - någonting, e-lm unge mannens allvarliga ansigte. mig och beundrar mik. Både natu- ligger tung på hennes samvete'. "Ja, men general Conray går au till henne - bon - N►valt sade han lugnt. Tag och menniakorna äro mig underdåni- vill tala med honom`. "Icke om - om Robert Conray?" frågade den grå. foLjderna. ga. Eller livad tycker du om hårige mannen ångestfullt. ThN bhudbgrls B09f Ckffl tidningen Sydhallalld Aceldvågritryck Tappland. ° Obs ! If! Plock. C) m. m.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.