den 5 Okkebev x888 SYli iiAI LAND` NT 115 Onsdagen rOa L ångmannen tittade ett ögonblick Brand- och l.Nf7fradkringsaktlebolaget trolskt ljusdunkel under deras gre- på Jan och t y ckte, att han såg be- synnerlig ut. - Men plötsligt sprang na r.... Plötsligt hörde han snabba steg han upp och gjorde som Jan bad. Om få minuter stodo 'de * framför och prassel bland hasaelbuskarne. (För H.-T. af 11-s )1.n , . Nasta ögonblick stod han midt emot Lotta, som anan låg medvetslös. — Hvem.ar det? utbrast linaman- Jan Perseoo och Lotta hade varit Lotta. Trots skymningen sig den unge nen. Gud i himlen, det år ju Lotta! iskamrater och de hade redan då fat- Och han kotfoll bredvid henne och ltnsmannea de blomstrande kinderna '1e för h~arandra. t tyc Jan var redan då elstan fullvllst purpru Anna högre, men blott för torkade blodet af anaigtet med sin och hade skfgg på otverlsppen. Och att sekunden derpå blifve onaturligt nåaduk. Agent i Halmstad: with. Almqvist — R0r'na inte, die f—de rackare! Lotta var eo fullt utbildad kvinna vid bleka. Laholm: Kolvberg & Lindberg (En- skrek Jan. Hon gjorde min at att utan att remtom irs Alder. dast för 1i0örsakring.) Och innan lansmanned hunnit vada Något tal om kårlek kom natur- besvara hans helaning, tvart vånda Forsakriagar upptagas alven af: sig, hade han fått on mingd likadana ligtvip ej i inga vid den åldern. All- om, men hon bana ej utföra sin al- H. Henriksson i Laholm. mogebarn gro ej så brådmogna i den sigt innan bon hårdt omalöta af hans skåror som Lotta ofver ansigtet. Karl H)elatstr6m l Kinnared. — Nu kan i vara lika vackra! eggen sam stadsbarn. Men då de skil- armar och förgafvoa sökte undvika D. R. Martåen Lindewald i Södra des vid korsvågen för att gå hear den passionerado kyss, lian tryckta utropade Jan, skar sig sjolf från öra Unnaryd. till öra och föll tungt baktangos. och en at gitt håll, brukade Jan kra- på hennes lappar. N. P. Erlandeaon iEldsberga. 10' och 20 proc. Ett Qurglande, hemskt ljud och ma Lattas hand sh hårdt, att hon Ej ett ord hade vaxlats mellan dem Frans Hedman i an. Ätr ab-ek till men på sammagång akrat- båda, då Lotta andtllgen lyckades tågrå tåfgnga försök att tala Otver- 260 Nord. A.-B. 1003 tade. Hon brukade bltmnaa genom att göra sig lös och springande atllk*sna tygade snart den unge lansmannen, att det var ute med Jan ... ge honom en smallime örfil och sprin- sig. Den unge linsmannen stod kvar, gvde anmana sig. Jan brukade då stå och se efter tills han sett sista skymten af hennes henne, tills bon fors ann vid krok- blårutiga bomul!sklidning försvinna Både Lotta och linsmannen talde ningeo af vitgen, der bjarkakogen tog mellan björkarne. Otver knlfskarningarna. :Hen Jans Då s.og han in på en gångstig, hamd gick i fullbordan, ty de kunde vid, och då han fortsatte mot hem- met, langtade han efter nlsta gång som ledde till hemmet mumlande: ej se på itvarandrs sedan utan att ryss, — Da har dig kanske illa åt, min de t4. han skulle till presteo, fartån kateke- gosse! Men det var toddarnes skull: .sen just inte var hans starka sida. Lotta lefver an som en gammal Så fort han blifvit myndig, öfver- F-dt dumt 1 alla tall, att den tösen utomordentligt ful gumma. Lansman- tog han faderns gård. Denne skulle inte fått någon uppfostran.... och så non dog 1 ratt unga år som ungkarl lefra på undantag. Modern var f ir att hon skulle vara gift med den der — om dorthr, att lian ej kunde få m. m. till billigaste dagspris hos långesedan död, och Jan var enda bonden ... Asch, livad r6r det mig någon hustru på grund af dålig eko- i alla fall! barnet. nomi eller derfbr att hans ansigte och så gick lansmannen hvisslande vanstäldes af grusliga arr, må vara Det första hatt gjorde, sedan han blifvit sin egen, var att fria till hem till sitt. osa,tdt. rekommenderas Lotta. Det år nu trettio år sedan den Frieriet ansåg han vara en formsak. hyggliga Jan hamnades ett par kys- Han visste ja sk vill, att hon höll at Rikhaltigt lager. Når Lotta kommit ut ur dungen, sar, som han kommit att osedd bevittna, honom, och hennes fbråldrars bifall såg hon sig skyggt tillbaka. på ett tå upprnrande slött, men min- Billiga priser var på förhand giftet, ty Jana gård 348 Då hon ej kunde upptäcka, att hon net deraf bar ej (lått i socknen, och och hennes döende strålar skapade Ett sorgespel på landet STEN Göteborg_ I A%JES C. 0. BörjessoIs &C:o SleDhupgerig Super±asfat T hozxn.asfosfat Iglo SohlaffYiozst rr.j 1 Mensuerfosfat = Å li Maggn.esia & =shiit Ft$ecleris Mölles osforsuz kalk ii: i. Visby ~ysigrklk G. P. AHLGRENS EFT0 galmstad, 1'l lager var stor och vltlskGtt, och Lottas far var ftrfbljd, ajonk hon ned på en det år just af socknens nuvarande var foga vilbergad. tjerdingaman jag hört historien. mossig sten. Bröllopet stod mod gammaldags Hennes hjärta slog så häftigt, att ståt och ett hejdundrande kalas, som hon tydligt kunde hors det. Ett par varade i tre dagar. stora tårar rullade utför de fylliga "Hjelppresten° höll tal, och den kinderna, men hon torkade genast unge !gnagansen hade författat versar bort dem med avigsidan af )landen. till brudparets ara. Derpå satt hon några minuter och Man kom rfverens i orten, att ett såg hur röken ringlado sig upp ur styfvare. bröllop icke hade hållits der skorstenen derhemna, utstötte en suck på mycket långe, och att en ståtliga- och reste sig upp för att bogilva sig re brudgum eller vackrare brud fin- hem. ge man leta efter. i Laholm Men Son hade icke val tagit ut Den poetiske linsmannen hade sin första steget, fbrrtln hon hörde steg emottager profver af Fr, Spannnill, girs nåst intill Jans och ölet snart bakom sig och en hand grep henne i Foder och Gö.lninksimnen för analy- en flitig g$at hos honom. sering och tråfla" daglignu i Nuna Jo- armen. Jan var mycket smickrad af lina- Hon skrek till både i smarta och hanssons Matvaruaffärvid H asttorget. mannens beetk och hade alltid konjak Mindre jordtrnkare erhålla analyser ufverraskning. hemma för att kunna bjuda på en Det var Jans ansigto bon såg, då gratis toddy, då kommissarien kom om kval- .7. ,7,r>hky pRRma, Hallands läns Kemiska Stations Kontrollan t lama. och då lansman t vickstrbm en hon snabbt vando sig om. .,ett det kvall fore;slog, att do skulle ligga bort ansigtet var hemskt att skåda. Han hade skärmmossan djupt ned- titlarna, behagade detta förslag Jan dragen river pannan, under hvilken Lansmannen och han blefvo små- de små gråblå ögonen bistert blickade ningom mycket intima vinner, och fram. ögonbrynen hade dragit sig till- vinskapen stördes ej deraf, att den sammans och bildat ett enda djupt forte lånelo. pengar af Jan men var veck, nåsborrarne vidgade sig som på en trög betalare. Jan var annars myc- en folkond tjur, och de akagglbsa ket ekonomiskt anlagd, men han hade lapparna hade förvridit sig till ett Kontrollant herrekassen. — ,lan! Jan! utbrast Lotta och dar- i .A val som ufriga ec b'tsverk och dom,tolar bevaas mål och Etebl. 1874. ärenden samt Inlåmoas och uttagas handlingar af _ Jlinköl,inga Bord- & Hänglampor samt lösa lampdelar nu inkom s:1 bör ni look botank att !ct ar mycket skadligt att dricka det enbart, synnerligasfe de . billi- gaste serietag, hvarfor det ntdvandigt att till vanligt år kaffe blanda en helsosam kaffetillsättning för att undvika kaffeförgiftning, och det år af 1)rotessorer och lakars erkandt att Storkhnlms Kaffe-Aktiebolags Inlubikalle ölandsdi till kallo gif- ver don holsosammasto, billigaste ganska val. den svagheten att vilja atp vill med hånfullt loje. AF Oaktadt kaffe nu är billigt och most välsmakande kafle~lryck. Detta Intubikafle säljas i hvarje vitlordnad spoceri- och diverse- handel i paketgir :► 25 och ;► 10 öre, men bör man akta sig för arla vardelöaa efterapningar, so-n gå tinder namn af akta, prima eller andra benämningar, hvarf„r man bör efterse att t hvarje ps- kat år tryckt firmans namn,t• 3torlilholros-Ko te-Aktiebolag, samt a mit hos upl i:PGS af ■ AG Aug. Ifvarsson, 1094. lteucesIr f. ROSENGREN & LINDBERG. EXTRA LADEROLJA hos Adel/ StNlerstr/lni. 171 Frisug Rag OChvete uppitiil)ag, efter dagens hu;- Hta nott'rint;aar, att levererar vid ltalmNtadv valsqvarn. Se Bl 80 Ue BI. C. J. Fredriksson. el'nöer- äg 3steqetsigii lent. Ny prima lör wbbde rån Sofiero gård försllljes at 0. L. Jlallberrl. Inkommen hop G. P. ahlgrens Ett. En spåögris Isterfetsill Juridiska i3Ur4s Lansmannen var ungkarl, och detta rade i hela kroppen. Jan, slapp mig! Han svarade ingenting och slappte Afdelnln Q akontor I Jöne gal en knall Jan anledning att spörja dess fabriksmarko med ordet ej sitt fbrfarliga grepp om den högra köping, honom hvarlör han inte gitte sig. "Patent", ty endast dessa gro nom rt fvan uttör armen, utan drog henne i stallet till- — Jo, det skall jag saga dig, sade verkligt akta och garanterade att irticanserlriflar, rlltteflrlr,gar han och klingade med Jan, jag har baka in i lungan. innoh&l!a ett holsosamt och godt och }uriellxfia uq►l)(lrafl. tillvaratogs ilen 2s Sept., som mot Lotta apjernade emot at alla kraf- ingen ikstm8. och en dans fordras ju fabrikat. 1003. annonskostnad och loderlön kan åter- krafter, men Jan var henne för of- först eller hur? af mårket K K K inkommen fått hos Nils Erlantssen n:r 3 Eden- Ifufcudkonlnr i Slutklint,,,, llamngalan — Jojdmen! medgaf Jan skrat- vermaktig. n: r 15. hos .1(101/ Söderxtr&Pst bergs, Rennewlöf. Hon ville skrika och ropa på hjelp, 460 tande. men hon kom tig ej for harmod. Hon — Du år lycklig, du, min kåre Jan, som blifvit gilt med den vack- lat sig slipas med, anda tills do kom- raste kvinnan i socknen, fortsatte låns- mo till haaselsaåret, der non en half- timma förut mott alnsmannen. mannen. Ilar stannade Jan men släppte — Åbja, Lotta å' skapli' nock, henne icke, utan boll henne fast med sade Jan med ett belåtet leende. — 139__ Jan och Lotta • hade varit gifta venetta handen, under det han grafdo — 13,0 endast några månader och Jan hade med den högra i fickan. Lotta stirrade stelt på honom, me- I detta itgonblick kom ett otäckt åkdon bullrande 'Men de- ar ju ej vågen till prefekturen", invan io henne om möjligt ännu karare an ferspandt med en mager, eländig Mistkrake. Simon. fårat, fastan han foga lade det i da- dan hon gjorde ett nytt vanmäktigt Kusken hade dragit sin hatt nod på såsan och vikit "I,ika mycket! Dit ned i alla till!' gen. Det var icke hans satt, liksom fbrs7k att befria sig från hans tag. Jan fick slutligen tag i en fallknif, upp öfverrookskragon, så att (het var svårt att se hans "Ja, jag visste val, att vi icke skulle till,prefektn- det icke heller varit hans förfäders, tog upp don med tillhjefp af tänderna au"igte. renl" tänkte agenten. "Jag får råtta af flickan, i något att genom smekningar i tid och otid och satte don `.tvaösa eggen framför En af konataplarno vinkade åt honom. betyga sin karlek. gathörn — sådant der känner man till. Men jag skall Lottas ansigto. Han höll in hästen. nog vara på min vakt. — Ja' ihakar marka dej lite', så "Nå, hit med menniskan, elt skall jag köra henne', Utan någon invändning vidare följde han konstaps11 4 lånsman känner Igen dej ordentligt! sade han bittert. anvisning. Den ange lansmannen, som kommit : hvas te Jan fram. Konstaplarne fattade Gabrielia om llfvet. Hon gjor- Han for in i Itue Francois, och kem till Rue Basar till orten direkt från !andekansliet, Och derpå skar han kors och tvars tio förtviflade ansträngningar för att slita sig Ifrån dem. 'Stopp!' ropade konstapeln. hade sna rt nbg satt sig in i fLrhål- i Lottas ansigte blodiga runor... ° 'Hjelp! Hjelp! Man vill Äkdonet böll. landena derstådes och kommit att stå Lotta svimmade och föll baklinges Mera fick bon ej fram. Man lyfte upp henne i åk- Karlen vinde sig om och kastade en skarp biåk på god fot med bönderna. Han var i busluoåret, under det blodet ström- donet, och den ene konstapeln tog platå bredvid den bakom sig, der syntes lagen till. Framför pa~aer, 1,, en ståtlig, vacker karl med svarta made från det vackra ansigtet, hvil- olyckliga, tryckte handen el hårdtmot hennes strupe, blott da och da en person öteer gatan. mastgener, en behaglig motsats till ket tycktes fbrvandladt till en enda att hon var nara att kvkf vu. I hörnet, der man stannat, låg ett hus, hoars l or' den gamle aflidne kommissarien, hvil- köttmassa. "Flickan ar trilsken, tror jag', satta kusken. 'Hvad tycktes gå upp af sig sjelf. kan varit en gammal knarrig och Jan stod ett ögonblick lutad bfver har hon gjort?' Konstapeln hade åter satt sig. Nu drog han omärk- otretlig gubbe, som jemt sökte trakao- henne. Laguyane ooh Louffard hade stannat l närheten och ligt fram en dolk med skarpt spetsigt blad och lltnitt skaft. sera folk. — Ho kan ligga nå långe, mumlade sågo på. De behöfde ej hkr gripa la. "Si ja, kro vi framme?" frågade Rimos, Qvickstrom fortfor att vara ung- han derpå. Inte dör bo' A så lite') I detsamma den andre konstapeln ämnade satta sig "Ja, min gosse, du har nu gjort ifrån dig1' svara'!" karl, hatan han, efter kvad man tyc- Derpå torkade ban af tallknifven upp på kuakbockeu, steg LoutTard fram till honom. konstapeln i egendomlig ton. Dervid lyfte han högis te, icke borde halt svårt för att skaffa på rockfodret, tålde Ihop och stoppa- 'Var på din vakt mot kusken!" hviakade han. 'Vet handen bakom agenten och stötte dolken i hans nacke. sig en hustru. de den i fickan. Sr Simon, förre detektiven, numera i Murade tjenat," Den trängde In anda till skaftet. En ljus majkväll hide lånemannen En stund senare stod han i lans Konstapelns Egon gnlstrsde. Simon hann icke ens nppgifva ett rop. Han ryckte och t Jan åter haft en fortrollg stund mannens capeditlourum, der denne Godta, hviskade han tillbaka. ,Jag skall nog ska. blott krampaktigt till och öppnade två, tre gånger öns- tillsamman.. Långmannen gtek till fots matt och rakade och hade en tidning, ta om honom. nazi, hvilka voro nara att trånga ut ar sina hålor. I)erI' hem. som han innu låste, ehuru kan agent• 'Evart skall jag köra?" frågade Simon,- nar mannen alappatles hållningen. Han sjönk. tillbaka mot vagnstakt På viken skulle ban passera en ligen sysselsatte sig med tanken på tagit plats. och hufvudet föll ned p1 bröstet, under det de krökta Ljrrkdnnge, och som han, efter livad sitt lilla Uventyr f björkdungen. L'Till polisprefekturen — natorligtvia!" fingrarna ännu bollo fast I tömmarne. vi nimt, var en smula poetiskt an- — Nej, men se på Jani utbrast Agenten kunde tok* tillbakahålla en åtbörd af öfver- Han var död. lagd, gjorde lian sig foga brödtom, lansmannen och reste sig upp, under rsskoing. Emellertid bar det af. Tagande vägen till Den föregifne konst hoppade ned frko kuskKNr- 1Il han gick derigenom, ty en doft af det han fOrgafvec försökte antaga ett 'rriumfblgen, fortsatte han nedåt Champe Elysbes. ken och öppnade vagwdbr . rår slog emot honom, och han beslöt ogeneradt satt. Nar de kommit fram till elen öppna platsen, befalde '}'ort! Fort!' hvtakade han. "Dit in med henne' avians en stund i dungen. — Satt på dej lltnrmaasmösss b konstapeln: Vi ha lake ett ögonblick att förlorat" Solen var urta sin nedgång, men följ m• ut, för du får göra ute f ha- 'Kör In 1 Avenue Montaigne!" tunu forgylde hon bjorkarnw toppar, gen. Der ligger nån. Den vaaataktlga flickan bars ta 1 buset. NY Sa (fia BL 9a BI ■
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.