DJ un ba "it "> > LAHOLMS TIDNING CD ecet = : MS Nyt, any flytt + "Dagens namnt "> LAURA. Solen går upp kl. BAT och ned kl. 15.57. : . Morgondagens 1 namn: . HJÄLMAR, Solen går upp kl. 8, 45 och ned kl. 15,59. | Måndagens namn: "CANTON. , Solen går upp. kl. 3, 44 och ned kl. 16, 01 Dagens dikt: Varför. ser vi i vår lycka? För att lyckan är så nära . i de kära ting som 'smycka "varje vardag med en glans, som vi söka, , till dess. blickarna förlora sig i detta stora, stora, tröstlöst störa: Ingenstans.” oe (KARL ASPLUND.) > seat "Mindre fashionabelt vd Idom” Ett väldigt ”nyårskalas . gick av stapeln hos lantbrukare J; Jensen i Idom, dit ett 150-tal av traktens ungdom, hade. inbjudits, — dock medförande eget dricka, 'Det var mest portvin och öl, och i fri bland= ning och kraftiga" 'doser blev. ver= kan . betydlig: : balen urartade ;till rena kalabaliken och slutligen te-' lefonerade grannarna till polisen i Holsterbro. Denna ryckte ut'med en större styrka, omringade gården och anhöll ett 40-tal av gästerna, »Vid överrumplingen:. störtade" två poliskonstaplar och en gäst. ned. i en cementerad nedgång, till en. po=- "> tatiskällare och blev &å svårt ska= dade att de måste”. i as till: siuk= a "Det berättas' att professo en gång under sin stora valtals- turné i somras träffade en: gosse, ; som triumferande visade en blank enkrona.: +. Den här har å hag (re av för " bror Wigforss för många år. se- dan, , sade gossen » till . professor hlin,. >. — Och den har, än, haft: kvar . hela tiden? + = Oja, sv gossen, den är jag . så rädd om, > - — Jag förstår det, sa ”protes-l sor Ohlin torrt. Du tänker behål- la den till den blir värd en kro= na a ågen.. SS No - Joha, i himmelens nämn, jäg Elskar dej fortfarande, jag. älskar gel fortfarande, Nå ö är dun nöjd nu? = Märklig rubin. Världens / som en man med två tural History. Den är unik och ovärderlig 'emé- dan man kan se en tolvuddig stjär= ra i den. Fabiner. med sexuddiga inte så ovanliga, men detta är första gången man funnit en med dubbelt så många reflexer. . Enea Vägår 25,2 karat och skulle, om varit. av vanlig förstaklass- kvalitet, vara värd 27,000 kr, Nu är den omöjlig att värdera, Och den stjärnor är är förstås inte heller till salu, <-> Har ni hört Bot ton historklen : om " skolgrabben, som till skolan? Kedjan var illa spänd, och rätt vad det var hoppade den av. Han stödde cy. - . keln mot en. vägg och ställde sig Molo cyklade ” bredvid och tittade på den, . Så kom ;en. finklädd- herre förbi: : > Har du brått "un "skolan? — Ja, jag måste vara där tio. minuter, - — Vänta ett öronblick ska iag ” dens nde | märkt kälkbacksföre för ung- "| tillägnad "Hans 'Trulson, grun- "VT isvensk-amerikånska ” tidningen. > 4 Bengtson! märkli igaste : rubin -— en ädelsten så sällsynt i sitt slag, ansikten skulle vara — utställes ' för när- varande i American Museum of Na- om [4 Det är hit och dit med väd- ret. 'I går natt regnade det värre, Det var ett ljumt regn, åtminstone för årstiden, och det kom 6 milinieter, omtalar godsäg. P. Ahlmann, Menlösa gård. Hur många millimeter frusen snö motsvarar det? Det är kanske inte utrett, men det hade säkert räckt till ett ut- arné.:» Med den blåsten, som rådde under natten, hade det också räckt , för att stoppa landsvägstrafiken ' och sätta fart på snöplogarna. Fjoråret var tämligen neder- bördsfattigt, meddelar hr Wil- helm Johanson i Mellbystrand, som är Meteorologiska anstal- tens ombud här i orten. Allt som allt föll det i Mellbystrand 508,7 mm., vilket är under det normala. Medeltalet för de se- Jnaste 18 åren är nämligen 603,9 mm. per år, I fjor regna- de och snöade det 174 dagar. Medeltalet = nederbördsdagar har und. 18 år varit 169. Mest regn under 1948 kom det den 25 september, då det föll 19,3 . Nätter med milt regn hör ju inte precis till, vanligheterna: i januari, Då är detivanligare med 8. k.. höknätter. ' Sådana har man ju året runt i Höks härad men med höknatt avses som "bekant en Mmidvinternatt och därtill, om vi förstått det rätt, en fröstig. sådan. I Sv. D. hittar vi' följande lilla avhand- ling om just denna natt; » I: gamla : tider räknade, man som bekant inte som nu fyrå ”års- tider utan bara” två, sommar 'och vinter, Året indelades 1.en vinter på 180 dagar och en sommar på 185. Vinternatten är den 14 ok- tober, sommarnatten börjar den 14 april Vinter- och sommarnät- terna . utmärktes alltid noga på runstavarna, "de ” var. nämligen också blottider,. Snorre säger på ett ställe att ett stort gille hölls ”höknatten”, d v. sg. midvinter- natten, och att detta varade i tre dygn.” Har : han rätt inföll hök- natten, ” på vilken den. hedniska julen ' firades, NÄgOR, gång, kring Knut eller i mitten av januari. Vid. den tiden kunde man också vanligen märka att. dagen längt sig och möjligen har detta varit anledningn till att våra förfäder till denna tid förlagt en stor fest vid vilken man drack gudarnas minne i "skummande öl Når” vän Martin Bengtson i Chicago har sänt oss en stor och innehållsrik. bok, som har titeln ; ”Our Viking Industria- lists and 'Craftsmen”. Det får vi” väl: översätta med ”Våra 'vikinga'-fabrikörer 'och -hant- verkare”, och boken innehåller biografier ' över : svenskar, som gjort sig ett namn i Amerika såsom ', industriidkare. "Den är Da dare "av. 'Svea,, den första Hans Trulson var, omtalas det f.ö, i boken, född i Ingelstad i Skåne 1846 och dog 1908. Vid ett första genomögnande minst 5—6 hallänningar, som gjort sig så bemärkta sor in- dustrimän "i Amerika, att de kommit med, — Tack för häls- ningen ' från Staterna, mr, "I kväll” och. i miörgön "kväll hålles . de" sista ”knutsbalerna, och. då dansas 'som bekant ju- len .ut. Det går, ju mycket bra att göra detta även nu, fast tjugondedag Knut kom redan i torsdags. Men på måndag är julen absolut slut för den här gången, ! högtiden som började med att Lucia kom, den unga flickan med en ring av ljus 3 håret; Utdansad och slut. Men jungfrun skall gå i ringen som förr med. röda gultband., "Så skall vi "än slat tacka vå- ra . ärade läsare för den här pratstunden och önska dem en angenäm . veckohelg. Speciellt riktar vi denna önskan till dem, - som . prenumererat för helår, ; . - : Petrus. Kungafemman är kungs- » vägen till bättre tider för Sveriges ideella ungdom. Köp Kungafemman i när- tjuvahålet, va't där förr. Kom hit, kar- lar, skrek han, nu ä musen i fällan! . av boken finner vi, att det är OSCAR SJ Johannes i Rishult hade en dag på senvintern lagt märke till att det gick tju- var i hahbs jordpärekällare, som var grävd i backen utan för gården. Och som Johan" ves var en karl, som inte ba ra ”tog efter. spat”” utan gick "till botten med saker och. ting, så beslöt han att ta fatt på. desse här tjuvarna. För den 'skull satte 'han för- sta. mörka natt, vår herre gav,. sina drängar på vakt och gömde sig . själv i källa- ren med en tänd lykta un- der fårskinnspälsen. Det var en smällkall natt och” Johan- nes frös rätt duktigt där han satt i sin mörka vrå och lu- rade på tjuven. liksom katten på musen. Framåt tolvtiden 'kom änt ligen en karl insmygande i källaren och började plocka potäter i en säck. Johannes lät, karlen” hållas en stund, men så tog han upp pälsen och höll fram lyktan. >; Där stod nu syndaren med gapande mun och skälvande knän och visste sig ingen le- vanade råd... För se ut om dörren kunde han inte. kom ma, ty där. stodo .drängarna och genade, -. — Jaså, "Mårten täckare, dä ä du, din attan, som stjäl mina : potäter! röt Johannes. Va tror du att du får för de? Täckaren, ":”en: liten tunn, spetsnäsad: karl, teg. som muren.” : u Jojo, du, återtog Jo: Hannes, . krukan går.te hon spricker.” Nu kommer du” på "om du inte: har "När ' ”drängarna '' fingo. se Potatistjuven, - skrattade : de med full hals. "Men Mårten skrattade så lagom hans? UT NU ta vi in gynnaren i drängkammaren,:'"kommende- rade Johannes: Och 'så snart de blir”dar, så skickar vi ef- ter" fjärdingsmannen. ” : "Då karlen fick höra talas om” fjärdingsmannen ” "blev han alldeles från sig av för- skräckelse : och "bad "så bön” ligt . att. de inte skulle göra honom : 'rakt. olycklig. Han skulle : inte ' tagit en : enda jordpära,: - försäkrade : han, om . han inte varit tvungen. Men 'de ha inte en brödbit i det fattiga huset därhemma, och ' inga pengar hade'han att köpa för. Och kvinna och barn kunde ju inte: sitta "och svälta ihjäl heller.” Ville de nu bara släppa hönom fri, så skulle "han aldrig 'ta för så mycket som ett öres' värde, det svor :han vid sin syndiga själ. : Och ” potäterna "skulle han ersätta ' .bara han fick Men | "Johannes" ville' inte höra på det örat. och gav sig både den och den på att han skulle ha in säckaren på. tjur vahålet, te — Här ska sättas upp ett exempel, sade han. Och går du fri nu, så kommer du i gen en annan natt, din tjuv; Mårten fick "alltså" följa drängarna' in på deras loge- ment. Och där fick .han sit- ta tills det blev dager. Då ha de "Johannes haft bud efter fjärdingsmån Skoglund. är" fjärdingsmannen '-för- hört tjuven resolverade han att täckaren skulle förpassas in till länsmannen, så att den ne fick titta på'n och bestäm ma angående häktningen, — För ' egentligen, - sade fjärdingsmannen, så harl: Jag . Ingen häktningsrätt e gentligen, . ! . Täckaren grät - och bad, men ingen" brydde: sig om hans jämmerlåt. — De här passar egentli- gen : perfekt, tyckte ' fjär- dingsmannen. För jag skulle egentligen ändå vat in te a- beteket - endera dan efter ö- gonsalva te min käring. — Ja, jäg har nokk ett l- tet ärende te stan, jag med, maste bank : eller postan” ”Hörklarade - Johannes I-dag Förmildrande omständigheter Folklivsskildring från s:a Halland av chefredaktör när jag skulle tvelna bränn” vin på flaskan, så kände Jag att kuttingen var nära på to- Mas. foo — Men du har väl ändå te en färaknäpp? ' förmodade fjärdingsmaannen, + '— Håha, lugnade Johan- nes, så tom var han inte hel. ler. . Och därmed så ' gingo gub- barna. in ' och fingo sig var sin rejäl dubbelgök. Men när de fått den blevo de ömbhjär- tåde och tyckte att: täckaren också börde ha sig en vär: mare innan de gåvo sig av, förty det var skam så kallt på morgonkulan. Tjuven blev alltså ' hämtad in och fick sig en gök, han ock. Och Johannes och ae mannen togo sig också en — för sällskaps skull, > När så allt var klart satte fjärdingsmannen 'för all sä- kerhets ! skull 'ett par hand- klovar på tjuven. Och så ku- "iskade man iväg mot stan. ”Så snart gubbarna kom- mit fram och fått stallät in hästen gingo alla tre upp till länsmanskontoret. En skri” vare tog 'emot dem. . — Träffas kommissarien” sporde fjärdingsmannen. : Kommissarien är inté inne för tillfället. Är det in- genting jag kan uträtta? Jun drade skrivaren!” — Ja, "se vi skulle égentli- gen bara lämna deh här tjur ven, upplyste' fjärdingsman- nen "och. ; visade på Mårten täckare” ” — Då blir det kanske bäst jag. sätter upp en rapport ö- ver saken, ansåg skrivaren. Ja, ' det. "tyckte de andra med. ” Rapporten blev alltså uppsatt ." och ”underskriven, varpå Johannes "och fjär- dingsmannen ; avlägsnade sig färer; Men Mårten fick stan- na kvar han! .goöj Efter ett par timmar kom länsmannen hem, -: Han. var en stor rödbrusig karl. med er röst som kunde väcka en död och ett par ögon som så- 80. tvärt igenom folk.:-:Det var minsann inte värt att för söka svänga sig" eller krum- bukta .; inför > den mannen; han :: plockade fram sannin- gen. ur." en "syndare precis j' som inan'tar- kärnan ur 'en nöt. Särskilt för marknads- hjältar ”öch - dylika bråkma- kare "var "länsman Berg en riktig skräck. Vid sådana tilll: fällen ". kunde det hända: att länsmarrien ' spelade - rollen av ' både åklagare, . domare och exekutor av straffet, vilket bekoms'" omedelbart i form av "några på behagligt ställe : placerade” rapp "av länsmannens "> båstanta " påk. Och om metoden inte var så alldeles' efter lagens bokstav, så var den icke desto mindre synnerligen -'. verkningsfull, ty de som en gång avstraf- fats på det sättet aktade sig noga för att oftare komma i samma fördömelse. Annars var länsman Berg]|" en” glad” och god själ, som söp i lag med bönderna och drack brorskål med nämnde männen på: tinget. Och sitt fögderi .. skötte han som en hel karl... Då . han nu, kom in och fick se fången, som satt ihop krupen : och darrande: på en stol, spände han ögonen i ho nom och röt: — Vad tusan är du för en? . i ”Karlen kröp "ihop som en strykrädd hund. -— Nådige herr kommissa- rie, gnall han, jag har intet ont gjort. ” — Varför sitter du - då med de där handskarna på? Men håll tyst nu så få vi'se vad du har gjort för skälm- stycke. Finns här nån "Tape port? ” Skrivaren — räckte” fram rapporten, ' som länsmannen noga genomläste. Därefter vände han sig till fången. Erkänner du, att au stulit. potäterna? "” för att sköta sina enskilda af — Ja, nådige herr kom- missarie. Men vi hade inte en matbit i huset och jag var tvungen att skaffa nån sorts föda. Och så visste jag att Johannesa källare inte var låst, Jag tänkte ju att de in- te kunde va så'stor synd att ta en kappe, då där var så gott om dem. -— Har du familj? — Ja, herr: kommissarie, jag har hustru och fem barn. — Och hur tror du att det ska bli för dem om du kom" mer in på häkte? " > — Ack, nådige herr kom" missarie! + — Ja, ja, tyst nu bara! Vill Andersson ta av honom de "där handskarna så får han gå ut i köket och få sig en bit mat. Karlstackarn är ju alldeles utsvulten. Efter en stund kommo Jo- hannes och fjärdingsmannen tillbaka, De hade hunnit bli lite grand på hurren efter alla uträttningarna och Jo- hannés "slog kors med sina långa ben då han skulle gå fram och hälsa. . — . Vad är nu det här för en . förbaskad strunthistoria! dundrade länsmannen. Kar- len har stulit ett par kappar potäter, men det är väl in- genting att riva upp himmel och jord för. Och så skall man väl se till de förmildran de ' Omständigheterna. Män- niskorna ha ju håHit på att svälta ihjäl, Det syns ju för- resten på karlen där, : 7 De båda gubbarna. .blevo lf: långa i i synen. ' Egentligen, fjärdingsmannen. . oo "Egentligen;.' : började härmade länsmannen, 'så å'struntar jag i hela den här bistorlen. Nå, Johannes, vad? egär du för at idde, sig i hå- ret. Den saken Hade han in” te tänkt över så noga. : > " Är: du nöjd med två riksdaler i Jaa, dä jag väl. - "ot Var > så” god. då! sade länsmännen ”och räckte" Jo hånnes beloppet, Och så ri- ver vi itu det här. papperet. >t Johannes ' vägde tveksamt Pengarna i handen. -— Nå är du inte nöjd? ”— Jo, jo," de förstås. ' Men ska kommissaärien' va sjang- til, så kan jag också va sjang til, va de anbelangar::' Han må gärna behålla. potäterna eftersom hån redan har tet dom, bor > Och "med detta' djupsinni- ga resonemang ville Johans- nes .. lämna pengarna tillba- ka. Men länsmannen ville in te' ta emot dem, = vv; S- Ge dem 'då Bellre åt kar len där, sade han Han behör ver dem - bättre än: både du och jag. Johannes tittade först en smula konstigt på täckaren, men . sen gick "han bort och räckte honom de två kronor- na. Mårten ville i förstone in teta pengarna, men Johan- nes var envis.” ” : :— BSeså, sade han, stå nu inte i ljus för dej själv, utan ta du dem.' "Ja, då måste den'andre gö ran till viljes och ta pengar- na. "Det var tre glada hallin- gar, som den kvällen kuska- de "hem från staden. Johan- nes "och " fjärdingsmannen sutto i framsätet och bägge sjöngo sin ungdoms glada vi- sor- Men på sned i baksätet satt täckaren. Och han var den allra gladaste, Han sjöng sin egen lilla visa och den lydde sålunda: I, sin ungdom. Tjo! > Å roligt ä att leva, å lessamt ä att dö ne å roligast att hava sig . en liten fästemö. Och så svängde 'han med sin ludna mössa mot månen, som : trind och blank vand" rade sin ' eviga kosa bland|.' myriader - tindrande stjär" nor. : Och -skjutsen skumpade framåt i stadig lunk. Häst fötterna Klapprade :mot- den frusna marken; vagnen då- ned? ”och' under- framsätet var det något som kluckade, En ung mans väg: från ena pigo. — För LAHOLMS TIDNING av Jan Mellhed, -—- Att en ung mans väg till ena pigo stundom kan vara törnbe- strödd torde vara altom bekant. Denna lina byhistorig handlar emellertid inte om en ung mans väg fil — utan från ena pligo, och” visar att även denna väg stundom kan vara besvärlig, . Han hette Johan och med om": sorgsfullt tillvaratagande av ett gammalt släktnamn, som han er, höll i'arv i tyvärr det enda; blev han ”gemenligen benämnd vid något som skulle tyda på hög ålder och långt framskridet sta- die av förrruttnelse, Ehuru Jöns var något tefterbliven och all- mänt betraktades och användes som driftkucku och till trots den höga ålder som hans öknamn tydde på, höll han sig dock med en käresta, 'Denna dam bodde som man säger ”en bit vid andra sidan ”äån” och ”An” det är La. gan det, förstås, Allt som allt hade säkert Johan en mil att traska, tur och retur, när han ville besöka sin själs tillbedda, Men Malin ville nödvändigtvis att Johan skulle komma ofta och vad gör en stackars karl inte för att "uppfylla en dyrkad kvinnas önskningar — det kvinnan vill, vill ju Gud, enligt ordspråket — även om en' gammål byfilosof, som jag talade med härom sis- tens, ' ville göra tillägget: ”eller den andre potentaten”.... - Johan traskade sålunda i.ur och skur, i helg och söcken, den långa vägen till och från sin Ma- lin och allt hade nog gått väl — och denna berättelse aldrig skri- ven — om det ej varit för hem- | lighetsfulla och' ej mindre ond-|' skefulla makters spel... "Det hände en ylördagsnatt när Johan . vid ettdraget Jandat vid Lagans södra strand, dragit upp sin farkost på land och begynnt vandringen genom skogen, att ett stort och bredaxlat fruntim- mer med ” vilt stirrande blick, som han antog vara skogsnuvan; dök fram, och ville nödvändigt- vis ha. Johan med på en Jiten skogspromenad, ” "Johan var långt ifrån glad att behöva promenera 1 skogen :vid detta klockslag och 1 sådant skll- skap, men här hjälpte tydligen inga protester; försiktigt, oänd- ligt . försiktigt ; försökte Johan att : dra losg sin arm ur Bkogs- nuvans grepp, men det skulle han aldrig ha försökt, ty rået kläm- de bara till än värre, och med en djup suck: och med en innerlig tanke ' på sin sköna säng, som stod där hemma, fåfängt väntan- de honom, måste Johan bekväma sig till att följa rået på en pro- menad, som han sent skulle glöm- ma. Den stackars Johan hann med att se det mesta av den sto- ra kronoskogen ”Örnafältets” in- sida — och den skogen är nog minst . ett par tusen tunnland stor.... Skogrået visade sig ock- så snart såsom varande ett flir- tigt och närgånget fruntimmer ” — gång efter annan 'stannada hon för att krama den stackars Johan, och villa kramningar se. dan — det kändes som om rev= benen höll på att knäckas.... Framåt morgonen = försvann slutligen skogsnuvan, dock först efter en avskedskram, som nära nog tog ur den stackars Johan” den Nilla livsgnista han ännu ha- jde kvar. När han fick se henne På ryggen var han mer än glad = men «det förvånade honom mycket att hon ej var urgröpt På. ryggsidan, för det hade han hört sägas att skogsrår skulle vara, men någon misstanke hys- te han inte, ty Johan var lycklig besittare av ett för alla tvivel och baktankar tillbommat hjärta. Sedan Johan efter någon tim- ma återhämtat sig, tänkte han gå hem till den minst sagt ofter- längtade sängen, det visnde stig emellertid vara lättare tänkt lin gjort, så längt inne på "Örna. fältet"! hade Johan aldrig förut varit "och nu blev det till att timme efter ' timma luffa oms kring, sökande efter vägen ut ur labyrinten och ropande på hjälp. Fram på eftermiddagen kom ocks så hjälpen, det var en pblkogvalk- tare, ” som hörda nödropen och skyndade till undsättning, . Och så kom Johan hem till fadershu- set sent omsider och den levando begråtne blev töremål gratula- tioner och intervjuer, men hade han bara kommit på förmidda- gen så hade mycken skaltlgång I skogarna och många draggningar 1 Lagan kunnat inhiberas..... ”Skogsnuvan är. atark, farlig och elak”, sade Johan, men vi tro numera inte lingre på skogs- nuvans eller skogsråets existens och det trodde visst inte heller en stor kraftig karl, som då bod- de i trakten, mycket på, Och den karlen var känd såsom "varande Johans rival... . s i Veinge: - - Markförsäljningarna.' Va slagit ” ansökningarna från sömmerskan ':: Gurli Karlsson och hr Lars G. Jönsson att få köpa var' sitt: område om 1,000 kvm. äv' -boställsjord i Veinge socken.” Områdeha ligger centralt och anses där för särskilt läntpade för all mänt behov. Även Otto Jo- hansson, 'Axel Svensgon och Edvin Nilsson i Veinge har fått avslag på ansökningar om rätt att köpa mark från bostället. "Områdena är ut- arrenderade och arrendator rerna vill inte avstå från nytt janderätten. - En försäljning av dessa områden anses £, ö. bli till! nackdel för stamfas- tigheten. - Drömmar i i köällen: - ENSAM JAG SITTER I KVÄLLEN, ' "LYSSNAR TILL VÅGORNAS BRUS. ' STJÄRNSTRÖDD AR. HIMLAPALLEN . I MÅNENS TROLSKA LJUS. HÄR I MIN ENSLIGA KOJA: DÄR ALLT ÄR STILLA OCH TYST, :.. of DRÖMJAGET KASTAT SIN BOJA, Ne SEN DRÖMMARNAS FE HONOM. KYSST. - HAN LL DE SAGOLAND SKÖNA : — LÅNGT BORTOM VARDAGENS: VÄRLD > DÄR ÄNGARNA STÄNDIGT AR GRÖNA, JAG STÄLLER I DRÖMMEN MIN FÄRD, VINDAR DÄR SMEKSAMT SUSA, rd FÅGLAR DÄR SJUNGA I KÖR, I DAGAR SÅ SOLIGT LJUSA = oo. ace MANGSTÄMMIGT JUBEL JAG HÖR. . i : SKYMNINGEN - STILLA SIG SÄNKER DÄR BORTA I DRÖMMARNAS LAND,” ”BLICKSTILLA "SKOGSTJÄRNEN BLANKER I AFTONENS GYLLNE BRAND. ” | SÅ VILL JAG STILLA DROMMA HAR I MITT LUGNA BO, ön > VARDAGENS MÖDOR GLÖMMA" - I TIDLÖS OÄNDLIGHETSRO. Aalto: Mårkhodén. " Kammarkollegiet '' har äv”.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.