r vyYrr YFTE ON EIN YAN TTT TYN TTT ETTAN yvYvryn VECTEVYYPYYEFYVI SVE FTTVVYVYYvEVVYYFTYVSvTVYPFTYETT vy vvyvvreerey vrYyFrrevY vv vYVET FY vevvvvyyrvv FEFFE FIYTYVYYYFFYTYFFV LZ .en så vagker:gran. Den ', "hade god plats, sol kunde. den" få,” luft var det tillräckligt av och runtomkring växte det -,: många större ..kamrater;. både granar. och. > tallar, men den, lilla granen var så ivrigt” upp=: : tagen med att' växa, att den:inte. tänkte på den” varma solen och den friska luften; den brydde sig: inte om böndbarnen, som gingo och - småpratade när de” . voro ute och plockade smultron: eller 'hallon, Ofta kommo de med, en hel korg full eller också: hade de trätt smult, . ron' på "ett strå och så satte de sig vid den, lilla granén : [d . och sade: — O, vad den är liten och s Det ville granen vinte” alls : låtsas. höra, i ;- Nästa: år var den ett gott "stycke högre” "och "aret. därpå var den ännu ett stycke större, På eri gran: kam . - man alltid. på de många grenleden. se, hur; många , år. ck, jag” "bara vi Vöré ett” stört” träd” söm. är andra, suckade den lila granen, så ått jag. kurde' breda ” ” ut "mina" grenar : vitt. omkring och. med toppen se-ut . över. den vida :världen! ' Fåglarn& ;skulle' då" bygga bo bland .mina grenar, och när det blåste skulle: jag . nicka '- kika, förnämt, som de äiidra därföset . . Granen hade: alls inget : eller. de. röda. skyarnp: i och Skön a Col kilng,' kom det ' ofta" en "häre” ik . över iden Nilla: granen, I sack Men » två ' vintrar. gingo: oci I blivit. så. stor,;' att. .haren . må E O, att. växa, växa, bli,stor och gammal, enda änderbara I denna världen tänkte" grahen, Vinos > På hösten komma alitid 'skogshuggaina:; och "fällde några. av de" större. träden. "Det :hände:' varje år, och . den unga granen,.som. nu vår ganska. :välvuxen, ' skalv ” därvid, ty .de: stora, , präktiga . träden. föllo' med, dunder. och. brak. til Jorden, grenarna ”höggos' av och träden” kommo att se alldeles nakna, Jånga och smala ut... Man > kunde nästan inte ' känna igen: dem; -ocH så :ijades de på "vagnar och hästar drogo dem bort från skogen... Vart skulle de: hän 'och vad förestod dem? ..: " jag bara : . härlig] "ting änhu större, ännu härligare; — med mig. : ja :Kanske:” inte. ens .fåglarn någon behaglig sak. man ” hänt o, de" vederfares” den största glans och - härlighet som tänkas kan! Vi har kikat in genom fön- stren och sett att de ställas . mitt. i: det varma rummet och smyckas med de' finaste” "ting, både: förgyllda. äpp-- Jen, änglar, leksaker och hundratals ' ljus, vo Och sedan -— —?' frågade granen darrande i aa grenarna, — och. sedan, : vad sker. sedan? ': Männe jag kommit till. för att gå denna strålande väg, jublade granen. Det är ännu bättre än att gå över . havet. ÅA, vad” jag längtar. Om det -bara var jul snart! ir: jag:stor och vid som 'de' andra, vilka fördes" ' Nu: bort förra året. Ack, låge.jag bara på släden! Vore i, det. varma. rummet, med all prakten. och I. Och : sedan, bättre, nu : skönare, ty : varför. skulle "man ' annars smycka” mig på detta sätt! Det. måste komina någon- Men vad? [0] jag — Gläd dig: åt OSS, Men granen gladde sig inte ålls, den växte och: "Vinter. och. sommar; stod- den" grön: Folk : som "såg "den, "sade: den - först 'av . alla. , Yxan; högg djupt i — Det är: en vacker:gran; och: vid; ;julen fälldes. i sidensoffor,: ; stor: med leksaker Om våren, då svalan och storkeh. kom, frågade: ae nen: — Vet ni inte vart ,de'- föras. hän? -Har ni inte: mött: dem? < . ”. Svalorna visate' ingenting; men storkén : såg betänk- : sam ut, nickade med huvudet och svärade? Jo, jag > ” Det vet MV ”kvittrade sparvarna. tror ;det!: Jag mötte "många nya skepp: då jag flög trifa Egypten. På skeppen fanns. det präktiga master,' jag : tror nog att det var dem, de luktade av gran; Jag. kan" hälsa så mycket från dem,'de reste sig så stolt, .. : 1. 'O, (om, jag bara - vore stor nog för att flyga fram över havet! Hur. ser; egentligen detta hav: 'ut-och vad. liknar. det? 7 :; | 7” + Ja, det är så omständigt "att förklara, såde 'stor- ken, och .så gick den sin väg, > ov : i. Gläd dig åt: din” ungdom, sade solstrålarna, vg [+] dig åt din friska” växt, ät det unga liv; som är i digt: 2 Och vinden kysste granen och daggen grät tårar öv r den; men det: förstod inte grånen, : ' .- a + När det led mot jul fälldes helt unga granår,- granar som inte ens voro'så stora eller. gamla som denna gran, "vilken varken hade rast eller:ro, utan alltid vile bort. Dessa unga granar, och det var just de allra vackraste, fingo alltid behålla sina grenar, "De Jades På slädar-och hästar ,drogo bort dem, ; >. . "> Varthän skulle de? frågade granen. De är ju inte större än jag, det var till och med en, som var mycket: mindre, varför behöll de. alla sina grenar? "Vart. köres de hän? = AN N föra Äl — Det vet vi, "det vet” Vi, 'kvittrade : gråsparvarna,. Vi, har kikat in genom. fönstren i staden! Vi-vet, vart Deii tår vi, säde "manne riksdaler = åtminstone sade barnen "dej restes och "ställdes i en fjärding, fylld, med sand, men ingen kunde. se att det var en. fjärding! ty: det hängdes » grönt tyg över den,” och : den” stod på en stor brokig . matta.O :,vad "granen" darrade;” "Vad 'skulle det nu ske? Både tjänare ' och" fröknar gingö ; och: klädde den; "På «en gren hängde” de. små .nät, utklippta. av kulört ”pår- - per, varje nät. var: fyllt med, sötsåker; förgyllda äpplen — och -valnötter: hängde som . om de voro .fastvuxna;. och över . hundra röda, blå och” vita små ljus;' stuckos fast na av guld, : Det NÖr, z. storsläget, flständigt enastående storslaget, -Q, tänkte granen, om L det” bar; , vore bara ljusen" tända snart, 'och våd månne” sedan sker? Månne "det. kommer” granar” från: skogen "för att se- på mig? Månntro gråsparvarna flyger: fran till rutan,” : Månne jag växer fast: här; och skalt. 'stå "smyckad. både "vinter och : sommar? + : : Jä, den + visste ingenting; n hade. en. "riktig. barkvärk av. bara längtan. Barkvärk ' är lika: obehaglig för ett; träd :som huvudvärk för "oss andra... - Nu": blévo "ljusen tända; Vilken" glans, vi en "prak ne Granen -darrade ;'i, alla 'grenarna,. så att-ett av ljusen — Ja, mer. har "vi inte sett, Men makalöst var det!” iften'- och". solljuset. . Gläd. dig åt din 'friska ungdom. ute 1' det fria! a V ver : att skiljas; från” där. den: vuxit Dp den. visste | Och granen ' ja då" kommer ; något . ännu ,: "7 herre” son berättådd” de BP i '' "vinden, :'och- där;' i, en -mö » grenärna; 'Dockor, "som : i precis liknade” människor: -—?" granen: hade ' aldrig. sett sådana, förr — svävade ”blånd' det gröna och allra överst i toppen sattes' eri stör stjär-." : I håra ock tä ' sedan fingo barnen: lov ”att plundra. granen, . stjärnan till taket, så hade den fallit omkull. , | den, '— för så är vi i det: gröna, sade han,:och gra- nen kan ha' nytta av att: höra på. - Men jag berättar n skreko. andra. Det var;ett ropande, och skrikande, en=- "vs dast granen'var tyst och tänkte: — Ska jag inte alls . fåglarna. ute... i skogen. berättat slikt, ”aärvid- kom- att: tända ei icen: gren. Det: sved. ordent- , ligt, - N Hylas Gud bevare” o med största hast, i. . Nu tordes- granen. inte: ens darra, Ö, "det var ”förfär- / ligt. Den var tå rädd för ått mista något av sin ståt, - den hädeé blivit; alldeles "vimmölkantig åv all, glansen. 2 — Nu slogos' dubbeldörrarna upp och en flock barn rusade in, som om de ville: välta hela grånen,. De äldre : kommpd' lugnt: efter;i.de minsta "stodo : helt , tysta, men” endast ett ögonblick, så jublade:de så det Tungade, de dansade runt omkring -granen och den ena julklappen efter den andra plockades ned från granen, — Vad är det man. gör?. tänkte trädet. Vad skal nu "ske? .: Och ljusen brunno helt ned . till '.grenarna och allt etter som de brunnit ut släckte man Ser, och e rusade, in på den så att det knakade i alla grenarna, och -hade den inte varit bunden med toppen och guld- 58, akreko "fröknarna. beh släckte . Bärnén dansade, runt med sina fina leksaker, Ingen såg. längre. på granen, utom den - gamla barnjungfrun, ” som, "gick och tittade I in méllan grenarna, men det var bara för att. se efter att man. inte gl ömt ett äpple eller En saga, c en saga! ropade barnen. och drog en liten jock man. fram .till granen, Han satte sig, tätt under - bara: en. historia, Vill ni: höra den ord :Ivede-Avede eller den.” om - Klumpe-Dumpe, -som föll ned för. trapporna, men likväl kom i . högsätet och fick "prinsessan? ;— Ivede-Avede!. skreko > några, :'- Klumpe-Dumpe! " vara med, inte göra hågontihg!' Den hade ju varit med och gjort vad 'den skulle göra, : . - Och mannen, berättade om Klumpe-Dumpe, som föl ned för trapporna, men likväl kom i högsätet och fick " prinsessan, Och barnen klappade i: händerna och -:röpa. ide: berätta mer, 'berätta 'mer! De ville också höra om : Ivede-Avede,' men de fingo endast höra den om Klumpe- Dumpe, Granen stod: helt tyst och tankfull, aldrig hade Klumpe-Dumpe all min glans. I morgon skall jag åter få höra historien - månné göra här?.. a, 3 män" kän ädrig. veta, . kanske; faller: jag! ocksa” d för trapporna. och jfår en. prinsessa; ;'Och' granensgladde;' sig. åt. att nästa "dag bi klädd; med ljus ock. leksaker,:' guld :och: frukter; i I morgon: villi jag inte. darra, : jag. skall fröjda mig i om + Klumpe-Dumpe': och . kanske: också der omj: Ivede- » Avede; Och granen stod tyst och tankfull hela? natten. Om morgonen, kom drängen och ' pigan in... | — Ni börjar. ståten" igen,: tänkte granen, men de I Itt, pp". vrå, ' ställde de. den —-Vbyl skall det här. betyda?;' tänkte granen, Vad skall jag väl få höra här,. Och den. lutade sig mot väggen och 'fuhderade" och fändera- de,; Och god tid hade den till det, ty det gick: dagpir lådor -i vrån, Granen stod helt glömd, man "skulle tro - att. den vår. fullständigt bortglömd. - = Nu.är det vinter Aärute,. tänkte granen, orden är med shö; Människorna kunde inte -plan- tera mig, därför "skall jag nog stå skyddad här. till vå- ren... : Tänk så. omtänksamt, vad. människorna dock är -" goda. Om det blott inte ; vore så mörkt. och; fö örskräck- » ligt ensamt: Här! - Pippi"; såde en liten nus i det” samma och ”kiladeé fram, ocså så kom det ännu en..De luktade. :på granen och kilade. mellan. grenarna, "på. den... . "<-Det är en förskräcklig kyla, sade de "små mössen. Men annars: är det rart att vara här, inte sant s au gamla — Jag är inte alls" gammal, svarade. granen, det är nänga, som är mycket äldre än jag. ; «.— Var kommer. du ifrån? frågade mössen, och vad: heter du? De voro nu så förfärligt nyfikna,. — Berätta ' > då "för oss om den: härligaste platsen på jorden! : Her du : varit. där? Har du varit. i "skafferiet, där det :ligger ostar: på hyllorna. och hänger skinkor under taket;. där en dansar på talgljus. och. går mager in men. kommer et ut, ran Dét känner jag. inte till,” sade grancn,' men skogen : känner jag," där' solen skiner och där fåglarna. sjunger, ” och så berättade den allt från sin ungdom: De små . mössen hade aldrig hört något sådant : förr och de lyss- : nade ivrigt och-sade:: Tänk vad du sett. m ck 'h tänk vad: du "måtte ha « D oe varit: "ycklig. . Vad skall jag + - Hyttade granen, FS fråm. "Man . . guldstjärhan, - é ” uté, när stjärnorna ti: "En gosse kom "och tog” julstjärnan, — I Jag, sade granén och tänkte över vad den själv . .. berättat, ja, det var i grund och botten mycket glada dagar, men så berättade den om julafton, då den. var smyckad med kakor och ljus. -' — ÅA, sade de små .mössen, - vad au har varit tycklig, aml: raj 2 F Jag är in inte "alls "gammal, svarade granen; det är ju i denna vinter, som jag kommit från skogen, jag är i min bästa ålder, jag har bara stannat i växten, : 3. — Vad du berättar intressant, sade de små mössen, och nästa natt kommo de med fyra andra små möss, som ville höra granen :' berätta, : Och ju mera den” be- rättade ju bättre kom den ihåg allt och tyckte att det var dock mycket glada tider, Men de kan komma igen, de kan komma igen! Klumpe-Dumpe: föll ned för trap- porna och. fick ändå prinsessan, kanske jag också kan få en prinsessa, och då tänkte granen på en så vacker liten björk, som växte ute i skogen, den var för granen ' en verkligt söt liten prinsessa, - — Vem är Klumpe-Dumpe? - frågade de "små mössen. Och så. berättade. granen. hela sagan, ty den. kunde . ; Barnen satte sig framför elden. minnas vart eviga ord, och'de små mössen voro nästan färdiga att - hoppa upp i toppen av granen av bara Nästa natt kom 'det ännu :flera möss ' och på glädje. - söndagen till och med två råttor, De sade att historien inte var rolig, och det bedrövade de små mössen, ty -.nu tyckte. de inte heller så: mycket om den, . :— Kan .du bara denna . enda «historia? (frågade rät- torna. 7 Dn "—' Ja, bara denna enda; svarade granen, den Körde jag: på min lyckligaste afton, men. gen. gången tänkte jag inte på hur lycklig jag var, —. Det var en. övermåttan dålig rnistoria! ” ingen med fläsk : och talgljus? — Nej, svarade, granen, :: ':) sve "Ja, adjö då med dej, in till sitt. -.. St oh Kan du De små mössen: blevo till sist borta också äe, och > då" suckade 'granen,.-Det. var ; dock ganska trevligt nä de. kvicka, : små” mössen sul! "på när jag berättade. Nu är det också :slut med. det. Men jag. skall komma ; ihåg att: förlusta mig när ja > åter tages-fram igen! > Men när hände' väl 'det?. Jo, det” : follv och = rumsterade på” vinden. och .hätter, ;Ingen kom hit" upp,” "och , nät det äntligen " kom någon, 'så var det bara för att ställa några stora astade den” verks ligen en smula hårdhänt. på golvet," och strax efteråt Rade en ' dräng den" bort” möt trappan, där” dagern lyster ls i «> Nu: börjar livet. ige första friska. luften, . nkte” granen, n, den: första. solstrålen,. och snart var den ute på. gården, AHt gick” så fort, att granen ”-. rent : av. . glömde att betrakta sig själv, det fanns så mycket att se runt' omkring. Gården "gränsade till en .' trädgård och allting blommade: därinne: Rosorna häng-' . de: friska och. doftande ut över det lilla staketet, lin-'- darna blommade och . svalorna. .flögo förbi" och -gade ”Kvirre-virre.vit,' min "man är kommén!”, inte granen, som :de menade, -— Nu. skall. jag levat jublade "den och ut sina grenar, 4 bredde” at Det var man Guldpappersstjä bland nässlor och ogräg i lade. den. järnan' satt ännu i toppen och blixtrade det. var "i det" klara. solskenet. På "gården lekte nägra & av de” muntta barnen; vilka vid' julen hadé dansat kring ' granen och värit: så glada åt den. En av, de minsta sprang” fram och; ryckte. shoyt vc Titta: vad som. sitter kvar ae a granen! sade: han "och trampade . På EA An knakade. under hans. sulor,' - ch granen såg på, all blomst. NV le. heten" i trädgården; den: såg- på, erprokten. och fris att den: fått stå kvar i-sin mör tänkte på 'julaftonen och på de” sådan glädje hört på historien” rka vrå ' på vinden. »Den om Klumpe-Dumpe: + —' Förbi, :förbi, sade den stackars granen, ' Hade; jag ” bara "glatt. mig den gång jag: kunde, förbi; förbil.: - upp så rmuntert under” den”stora : bykgrytan. Det sucka- de så djupt, varje 'suck 'var. g ott, därfi sprungo: barnen, - som lekte: utahför, kitet oN satte sie framför elden,. sågo in i: den: ock: ropade Ppiffl. patti”. Men vid varje "knall, söm var: en djup. suck;" tänkte. granen på en sommardag i skogen; en vinternatt där- NÅrade”. Den. tänkte På julaftonen €,' den enda" saga, 'som 'dén ; hade ta — och .så” var: trädet: uppbränt. och på Klumpé-Dumip hört och -kunde berät historien Cmed: sim 1yc ligaste afton; nu | var den förbi ocH Förbi, "förbi;” och', det "blir. alla historier. + (Bilderna > från Dansk 'Bandfilm. Aysyt s so i As 2 2 : > , NN - NS a | KO Ras 4 Ash. MN eva < 1 N ! A FTSE TEve A Ntet An FEFFE INN NASSER DER : Au titta YE VEFEFFEFFITSTIVTITS i um VYSVETUTFITS sade råttorna och gingo Aa igt en morgon kom” "Lådorna blevo " den: kände? "den : men ack de voro' alla vissna" och gulg. : isig. själv och. önskade -. små mössen, vilka med; . 'gärden : och den minste hade guld-” Liga” skafferihistorier? -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.